lördag 7 maj 2011

Det är inte över ännu... (uppdaterad)

Att hålla en NFZ - No FLy Zone 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan kräver oerhörda resurser. Sverige har skickat åtta Gripen till Libyen för att vara en del av de förband som krävs för att göra just detta. Många har lite föraktfullt sagt att de svenska flygplanen inte behövs, att jobbet redan är avklarat och att förbandet kan dras hem så fort den av Riksdagen godkända tremånadersinsatsen är över.

Men så enkel är inte verkligheten!

Igår bombar libyskt flyg återigen den libyska befolkningen.

Libyska flygplan har bombat fyra oljedepåer i Misrata, säger en rebelltalesman till Reuters. Attacken utfördes av små flygplan, som normalt används för att spruta bekämpningsmedel, säger rebelltalesmannen Qasr Ahmed till Reuters.

Khadaffis stridsflyg må vara till stora delar utslaget, men det finns andra typer av flygplan som är användbara för att sätta skräck i en civilbefolkning som utan FN-missionens insatser är utan skydd mot anfall från luften. Just denna typ av besprutningsflygplan har på senare tid börjat marknadsföras som COIN-COunter INsurgency flygplan. D.v.s. mycket lämpade för just denna typ av krigföring.

USA höll en NFZ över Irak under 12 år samt över Kosovo i 30 månader. Vi ska inte förvänta oss att det går snabbare i Libyen.

Problemet är att vissa tror att en NFZ löser krisen i Libyen. Det gör den inte, den bara minskar utsattheten hos civilbefolkningen och ger rebellerna större möjlighet att vinna kriget. Andra tror att den inte gör någon nytta alls, vilket är lika fel. Enligt alla militärstrategiska doktriner så vinner man kanske inte ett krig med flygstridskrafter, men man förlorar det definitivt utan. Det enda undantaget till dena regel är gerillagrupper som likt talibanerna är djupt rotade i lokalbefolkningen. En NFZ ger humanitära organisationer möjlighet att ta sig fram till de som behöver hjälp. Visst ska Sverige bidra med även denna typ av insatser, men vi kan inte alltid lita på att någon annan ska göra "smutsjobbet" så att vi kan två våra händer om något går fel.

Därför så känns det bra att det även inom (s) höjs röster om att det är för tidigat att besluta om att insatsen inte är i behov av förlängning.

När FN uttryckligen ber medlemsstaterna om hjälp för att skydda människor i nöd då ska Sverige ställa upp utan att villkora och tidsbegränsa deltagandet eller peka på någon annan. Partiledningens utspel om att Sverige nu skulle ha gjort sitt är därför olyckligt.

Om inte vi bidrar till att skydda civilbefolkningen – med de medel som FN-mandatets ramar sätter upp – vem gör det då?


Sedan får politikerna tillsammans med den högsta militära ledningen lösa problemet med ekonomin. Vi kan inte låtsas som att vi har förband i internationell beredskap om vi inte har ekonomi att genomföra insatser!

DN, SvD

Uppdaterad 11-05-10, 22:18
Juholt står fast vid sin åsikt att det svenska förbandet kan dras hem från Libyen. Detta trots attacker från libyskt flyg.

Norge tänker ta hem sina F-16 och i ställer ersätta dem med P-3 Orion. Det man måste ta i beaktande i jämförelser mellan Norge och Sverige är att norrmännen tagit betydligt större ansvar i insatsen och även deltagit i anfall mot markmål. Insatsen är därför dyr för Norge som behöver spara pengar inför anskaffningen av F-35 som verkar bli dyrare för var dag som går...

SvD1, SvD2