söndag 18 december 2011

Historiens dom

Nu lämnar de sista amerikanska soldaterna Irak. Det lär inte bli några irakiska tårar som fälls när de lämnar landet. Frågan är vad de egentligen åstadkommit? Visst så fick Saddam Hussein och en hel del av hans regim som var skyldiga till brott mot mänskligheten det straff som de förtjänade. Men var det värt allt lidande? Vilken blir historiens dom? Var det en lyckad insats? Har världen blivit säkrare, eller innebar anfallet på Irak bara att man raserade en odemokratisk, men ändock stabil regim?

Läser man det här reportaget där vanliga irakier får uttala sig om vad USA lämnat efter sig så är domen ganska så klar, även om det skiljer sig mellan regionerna (Sulaimaniya, Ramadi/Falluja och Kirkuk). Kriget var ett kraftigt misslyckande.

Frågan är om det var den nya strategin som vann i Irak, eller om det var befolkningen som anpassade sig till den amerikanska närvaron? Eller kanske USA som anpassade sig till Irak?

But after the battles, and after 2006 and 2007 things began to change. Some people began to think it would be wiser to cooperate, so that the Americans would leave and Anbaris could take control of their own affairs. They saw the provinces in southern Iraq doing better and attracting businesses because they were more stable and secure, and they wanted to do the same.

Förhoppningsvis så kommer oljan att stabilisera Irak. Alla människor vill trots allt tjäna pengar och förr eller senare kommer de att inse att samarbete är det som krävs. Men tyvärr så tror jag att det kommer att vara en hel del stridigheter innan man når detta stadium. Kurdistan vill bryta sig loss och jag skulle heller inte bli allt för förvånad om det uppstår någon typ av uppdelning i ett Shia-/Sunnikontrollerat Öst/Väst-Irak. Var de kristna kommer att ta vägen är oklart.

Det är dock en smula för tidigt för att avgöra vad det slutgiltiga resultatet blir. USA har heller inte helt och hållet lämnat Irak. Man behåller en viss närvaro för att säkerställa att landet inte faller ihop.

It may not be so final. The U.S. leaves behind a massive embassy in Iraq guarded by up to 5,500 armed security contractors. Little is known about that hired army — when, for instance, it can open fire on Iraqis to protect U.S. diplomats — but it amounts to a privatized residual U.S. force.

Frågan är också vilka resurser som USA bibehåller i landet för att bl.a. övervaka Iran?

And the Predators? They won’t exactly leave Iraq after the pullout. On Friday, Panetta secured Baghdad’s approval to allow the drones to fly — unarmed — over northern Iraq from Turkey’s Incirlik air base. They’ll be spying for Kurdish terrorists.

Resultatet än så länge efter 8 års amerikansk ockupation av Irak är mer demokrati och samtidigt mer anarki. Säkerhetsläget i Irak är sämre än innan USA anföll. Å andra sidan så kunde det ha blivit betydligt värre. Läget idag är i varje fall betydligt bättre än 2006.

USA slapp dessutom samma typ av nesliga reträtt som man tvingades till i Vietnam. I varje fall än så länge. Om den irakiska regimen skulle falla ihop så kan den amerikanska ambassaden tvingas evakuera och då kommer scenerna från Saigon 1975 att återuppspelas igen.

I Afghanistan är det fortfarande långt kvar innan man ens når samma läge som medgett att USA kunnat lämna Irak. Frågan är vad ISAF och indirekt Sverige kommer att få för dom när vår insats i Afghanistan tar slut sisådär 2014? Visst, talibanerna är borta. Men det är en korrupt regim som tagit över. Uttåget 2014 kommer också innebära att talibanerna får ökat inflytande i landet igen. Kanske inte i form av direkt makt över landet, men med indirekt makt att påverka de beslut som tas i Kabul.

NY Times, DN1, DN2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar