En ny myndighet behövs?

Äntligen så har FMV fått klartecken på att gå vidare med anskaffningen av splitterskyddade terrängfordon till Försvarsmakten.

Förvaltningsrätten i Stockholm ger i en dom klartecken för Försvarets Materielverk (FMV) att köpa 113 pansarterrängfordon till Försvarsmakten hos finländska Patria. Därmed får det schweiziska företaget Mowag inte gehör för sitt överklagande, där man hävdat att upphandlingen inte följt regelverket.

Dett är mycket bra, då det behövs nya fordon till bl.a. insatsen i Afghanistan. Detta även om nuvarande tidsplan med insatsen innebär att de kommer att finnas färdiga lagom tills dess att den militära insatsen dras ner 2014.

Men finns det något vi kan lära oss av denna process? Tyvärr så är det alldeles för lätt att överklaga en upphandling!

Mowags överklagande innebar att FMV:s upphandling hamnade i domstol för andra gången. Efter det första beslutet att ge ordern till Patria överklagade den svenskbaserade konkurrenten, brittiskägda BAE Hägglunds i Örnsköldsvik. Bolaget fick rätt av dåvarande länsrätten 2009 och FMV fick göra om upphandlingen.

Också i den andra rundan fastnade FMV för Patria, därför att den finländska vagnen enligt myndigheten är både bäst och billigast. Detta beslut överklagades av Mowag.

Tyvärr så är även de myndigheter som har hand om denna typ av överklagningar inte bemannade för att kunna avgöra om en överklagan är giltig eller inte. Det innebär att allt som kommer in måste processas, vilket tar tid. Tid som våra soldater inte alltid har.

Mitt förslag är därför att bilda en särskild enhet eller myndighet som är byxad att hantera just denna typ av ärenden. Ett förslag vore att den nya Exportstödsmyndigheten FXM får uppgifter även inom ramen för import och upphandling? Ett annat är att Förvaltningsrätten i Stockholm tillsammans med FMV bygger upp en enhet där man snabbt kan kalla ihop juridiska, ekonomiska och tekniska experter som kan göra en första granskning om en överklagan är giltig eller inte.

Om inte detta händer så kommer alla projekt framöver att dra ut i tiden beroende på att företag vet att det kan löna sig att överklaga. Det kan dessutom döda chansen för små bolag, då de ofta inte har råd att vänta på att en överklagan går igenom. Men kanske viktigast av allt så innebär det att soldater får vänta på materiel som kan rädda deras liv.

Förslagsärende (uppdaterad)

I den tragiska IED-attacken i Afghanistan där Kenneth Wallin stupade så pekar det mesta på att den kraftiga stöten från explosionen bröt hans nacke. Även föraren som satt en bit längre bort från explosionen sett fick skador på nacken.

Erfarenheterna från de långa insatserna i Irak och Afghanistan har visat på behovet av ökat minskydd, vilket också är ett av kraven i upphandlingen av AMV. Fordonen kommer med stor sannolikhet att ha bra vinkel på chassit, vilket gör att explosionen inte ska slå in i förarhytten eller truppavdelningen. Sätena kommer vara upphängda för att absorbera krafterna från explosionen. Men hur man än gör så är kraften från en IED så stor att den kastar upp ett fordon i luften.

Ett stort problem är därför att soldaternas utrustning är tung. Den är designad för att skydda soldaterna från splitter och finkalibrig eld utanför fordonet. Dessutom ökar man vikten med ny teknik som t.ex. hållare för NVG på hjälmen. Innuti fordonet så är utrustningen endast till för att skydda mot eventuell brand samt att förhindra att soldaterna skadar huvudet mot taket i fordonet vid färd på dåliga vägar. Därför så innebär utrustningen innuti ett fordon mest bara nackdelar på grund av sin vikt och otymplighet.

Ett annat problem är att viss utrustning kan i kombination med t.ex. airbags i bilar rent av vara livsfarlig. Att bära NVG - Night Vision Goggles när en airbag blåses upp är något som jag inte skulle rekommendera.

Jag vill inte påstå att jag är en expert på fordon eller skyddsutrustning för infanterister, men har en hel del erfarenheter från stridsflyg. Där har vi nämligen liknande problem.

Nya tekniker har på senare tid inneburit ökad vikt på pilotens kropp och huvud.

- På hjälmen ska han nattetid bära NVG, framför allt när han genomför CAS - Close Air Support. NVG ger piloten ökad omvärldsbild i mörker och ger honom möjlighet att upptäcka och bekämpa mål på marken och i luften.

- För att öka omvärldsuppfattningen så används HMD - Helmet Mounted Display. Det är en projektor som visar all viktig information på insidan av hjälmens visir. Normalt är en pilot bunden till att få all information antingen på skärmar i kabinen eller i HUD - Head-Up Display. För att se denna information måste han titta rakt fram. Med HMD kan piloten titta på ett mål bakom sitt flygplan och även bekämpa det med högpresterande robotar som t.ex. Rb98 - IRIS-T. Han kan även titta på mål på marken och styra sin FLIR kapsel för att antingen identifiera målen, skicka positionen på datalänk eller bekämpa med en GPS-/laserbomb. I en HMD sitter dessutom en liten kamera som registrerar det piloten ser för att man ska kunna utvärdera ett flygpass efteråt.

- På kroppen bär han en stridsväst med fack för vapen, vatten, nödutrustning, kraftenhet till HMD, m.m.

All denna teknik är givetvis bra, då det innebär att piloten kan genomföra sitt uppdrag på ett säkert och effektivt sätt. Nackdelen är att den väger mer. I all teknikutveckling glömmer ingenjörerna ofta bort människans fysiska begränsningar samt att tekniken ofta påverkar arbetsmiljön negativt.

Vikt ställer till stor skada i flera situationer:

- Vid en utskjutning belastas piloten av mellan 15-20 G. D.v.s. varje extra kilo på utrustningen innebär att kraften ökar motsvarande 20 kilo. När fallskärmen löser ut så belastas piloten av 10-15G beroende på fallhastighet och fart på flygplanet vid utskjutningen. Detta är inte nackmuslkerna byggda för. Det enda hjälmen egentligen behöver klara av i detta läge är att skydda huvudet mot splitter och fartvind vid utskjutningen samt stenar på backen då piloten landar hängandes i sin skärm. I bl.a. USA använder man mycket lättare hjälmar då man inte har lika höga krav på att en hjälm ska skydda piloten om han efter en utskjutning råkar träffa en spetsig sten vid landningen. Här optimerar vi dumma svenskar en hjälm för en situation som inträffar en gång på 100.000 flygtimmar i stället för en situation som inträffar varje flygpass.

- Även "normal" flygning ställer till problem då det är massor av småvibrationer och belastningar i svängar på upp till 9G. Dessutom måste piloten i denna miljö kunna vrida på sitt huvud för att hitta fientliga mål under t.ex. en luftstrid (de flesta piloter undviker dock gärna vridning i 9G, då det får nackkotorna att gnida mot varandra). Detta tröttar ut nackmusklerna på piloten. Hjälmen ska i normala fall bara vara ett bullerskydd samt hålla fast visir, radioanslutningar och syrgasmask.

Hur gör då Flygvapnet för att motverka dessa negativa effekter?

- Ett sätt är helt enkelt att träna nacken. På samma sätt som man tidigare tränat buk, rygg och lårmuskler för att piloten ska klara av höga G-belastningar så måste nackmusklerna tränas upp. Man informerar dessutom pilotena om effekterna av hög G-belastning samt riskerna med NVG och HMD.

- NVG ska automatiskt lossna vid en utskjutning, då den är försedd med ett länk som ska knäckas av vid höga laster. På HMD skall den lilla kameran skjutas loss innan katapultstolen skjuts ut. På så sätt minskas vikten på huvudet.

- Man har t.o.m. funderat på nackstöd av samma typ som används inom Formel 1. Svängarna i ett Formel 1-lopp belastar förarna med upp till 4 G. Man har dock inte vågat gå in på denna lösning, då farhågorna finns att vid en icke optimal vridning av huvudet så skulle nackstödet kunna innebära en "kant" som nacken bryts mot vid en eventuell utskjutning. Skyddet kan med andra ord förvärra situationen!

Mitt råd till mina armékollegor är därför följande.

- Ta av hjälmen inuti ett stridsfordon under gång och ha i stället en mjuk pansarhjälm av liknande modell som tidigare använts inom Försvarsmakten och som fortfarande används av våra ryska kollegor. Detta innebär att det blir någon sekunds fördröjning för att sätta på hjälmen när man ska ut ur ett fordon, men man minskar dramatiskt risken vid en IED-attack.

- Om det inte redan finns borde NVG utrustas med samma knäckmekanism som finns på de modeller som används för piloter.

- Förse fordon med airbag med ett enkelt lättillgängligt vred som stänger av airbagen vid användning av NVG.

- Fundera på samma typ av nackstöd som förarna i Formel 1 använder. Detta stabiliserar upp huvudet. Jag är dock en smula tveksam till denna lösning på grund av chocken från en explosion är betydligt värre än vid en utskjutning. Men i kombination med chockabsorberande säten så skulle det kunna fungera. För krafter i sidled så skulle dock samma typer av stolar som förarna i Formel 1 använder fungera. De har ett sidostöd för huvudet som motverkar krafterna i kurvorna.

P.S: Eventuella belöningar för förslagsärendet donerar jag med varm hand till någon fond för våra veteransoldater...

Uppdaterad 10-11-12, 07:03
Under arbetet med HMD så återupptäckte vi en gammal sanning från NVG. Balans är viktigare än vikten i sig själv. Både HMD och NVG har mycket av vikten fördelad långt fram och högt upp. Detta innebär att även om det kommer en jämn kraft underifrån så kommer huvudet att knäckas framåt på grund av den hävarm som tyngden får.

För att lösa detta för NVG så placerar man en motvikt på baksidan av hjälmen. Instruktionen till piloten är att i mån av tid ta av NVG, NVG-hållare och motvikt innan utskjutning.

Ett löjets skimmer (uppdaterad)

När man äntligen trodde att den feta damen sjungit ut i sista akten av upphandlingen av nya terrängfordon till Försvarsmakten så inträffar ännu ett överklagande! Den här gången är det dock inte Hägglunds utan schweiziska Mowag som överklagar.

Men Mowag i Schweiz lämnade på måndagseftermiddagen in en överklagan till förvaltningsrätten i Stockholm. Senare under dagen väntas rätten ta ställning företagets överklagan. Bifaller rätten överklagan kan FMV tvingas göra om upphandlingen.

Mowags Piranha åkte tidigt ut i utvärderingen. Liksom SEP så uppfyllde den inte "skall"-krav.

Man uppfyllde inte ett antal så kallade ”skall”-krav, bland annat relaterade till motorstyrka: fordonets hastighet och förmåga att bärga i terräng.

Nu anser företaget att upphandlingen var felaktig. Mowag, som sedan april formellt heter General Dynamics Land Systems Europé, har begärt inhibition, det vill säga att upphandlingen stoppas till den har granskats och Förvaltningsrätten fattat beslut om den gått rätt till.

Får Mowag igenom denna överklagan så är det snart slut med möjligheterna att göra offentliga upphandlingar. Många kommer säkert att klaga på FMV som upphandlare, men jag måste få hävda att det är på tok för enkelt att överklaga. Titta bara på de punkter som Hägglunds överklagade.

Enligt länsrätten hade FMV för kort anbudstid och gjorde otillåtna ändringar i underlaget, som på vissa punkter var oklart. De lämnade också oklara upplysningar till anbudsgivarna.

Faktum är att inget av detta argument gjorde någon skillnad på det faktum att AMV uppfyllde kravspecifikationen bättre än SEP (även bättre än Alligator efter BAE Hägglunds överklagan). Det verkar som reglerna enligt LOU - Lagen om Offentlig Upphandling idag innebär att produkten som vi upphandlar blir sekundär till sättet som vi upphandlar på. Leverantörerna av försvarsmateriel kommer därmed med all säkerhet i framtiden att ha fler anställda jurister än ingenjörer.

Vore jag lede fi så skulle jag därför starta ett bolag, vi kan kalla det för Maskirovka AB. Detta bolag skulle lägga anbud på alla svenska försvarsmaterielupphandlingar och sedan överklaga dom i all evinnerlighet. Därmed så skulle svenska Försvarsmakten få återgå till cykelskyttekompanier.

I de grekiska dramerna så gjorde man skillnad mellan komedi och tragedi (även om jag personligen har svårt att se skillnaden). Denna upphandling håller på att bli bägge delarna. En tragik för våra soldater som får vänta längre och längre på sina splitterskyddade fordon och en komedi (av den tragiska grekiska arten) när det gäller statens fortsatta möjligheter till offentlig upphandling. Nej, nu är det dags att slå näven i bordet och hävda att all försvarsmaterielupphandling är klassat som av "vikt för rikets säkerhet" och därmed göra undantag för LOA.

P.S: Det är inte en slump att jag valde den onda clownen från Stephen Kings "It".

Uppdaterad 10-08-23, 19:43
Ett par veckor verkar det ta innan vi vet om upphandlingen behöver göras om ytterligare en gång.

"Parterna, FMV och Mowag, måste få bemöta varandras argument innan vi kan komma med ett avgörande. Det kommer sannolikt att ta ett antal veckor", säger Åsa Backholm, föredragande av ärendet vid förvaltningsrätten i Stockholm.

Även BAE Hägglunds studerar givetvis med stort intresse utkomsten av dena andra överklagan.

BAE Hägglunds, som tidigare på måndagen meddelade att de inte tänker överklaga FMV:s beslut, har precis fått höra om stoppandet av upphandlingen när Mittnytt tar kontakt.
- Vi får följa det här noggrant nu, och se vad det landar i, säger Tommy Gustafsson Rask, marknads- och försäljningsdirektör på BAE Hägglunds

Enligt uppgift till Mittnytt ska nu FMV ha fyra dagar på sig att yttra sig i frågan till förvaltningsrätten.

En helt ny värld

Jag märker att det finns många som kritiserar FMV:s upphandlingar och tydligast så märks det i debatten kring våra helikopter- samt terrängfordonsupphandlingar. Tyvärr så är det mycket känslor och ganska så lite fakta som sprids.

Helikoptrarna har det sagts ganska så mycket om, så jag tänkte i stället fokusera mig på terrängfordonsupphandlingen som Patria nyligen vann för andra gången med sin AMV.

Med de tydliga direktiv som FMV har att hålla sig i från både den nuvarande regeringen och den förra så måste jag säga att upphandlingen har varit mycket lyckad. Några småfel i sak, men BAE Hägglunds överklagan resulterade ändå i att (den för stunden) bästa produkten vann.

Vilka spelregler är det då som FMV har att hålla sig till när det gäller denna typ av upphandlingar? Jag har fått en bra sammanställning av regelverket som jag gärna sprider vidare, då den på ett mycket bra sätt visar hur spelplanen ser ut i framtiden för vår "svenska" försvarsindustri.

Först en smula historik

Svenska försvaret har inte längre bara uppgiften att vara ett mobiliseringsförsvar med uppgift att försvara territoriet vid en eventuell invasion av Sverige. Försvaret skall idag kunna verka som ett aktivt säkerhetspolitiskt instrument för att försvara svenska intressen hemma, i närområdet eller globalt oftast tillsammans med andra nationers försvarsmakter i internationell samverkan. Kalla krigets förutsägbarhet, särskilt när det gäller Försvarsmaktens operationsområde (d v s svenskt territorium) och konfliktnivå (storskaligt krig och invasion), har förbytts i oförutsägbarhet. Försvarets förband ska kunna göra insatser ”här och nu”, varhelst i världen som svenska intressen finns att bevaka. Insatserna ska dessutom kunna ske över hela konfliktskalan (alltså inte bara i regelrätta krig) och kunna ske i samverkan med andra länder och organisationer. Sammantaget innebär detta krav på att Försvarsmakten snabbt och flexibelt måste kunna anpassas till olika säkerhetspolitiska, operativa och taktiska situationer.

Försörjningen av materiel till Försvarsmakten måste alltså kunna tillgodose snabbt förändrade behov. Förmågan att hantera förändrade behov i olika tidsperspektiv förutsätter en tillräcklig grad av handlingsfrihet, inte minst ekonomisk handlingsfrihet. Detta i sin tur innebär bl.a. att såväl ledtider som ekonomiska bindningar i materielförsörjningen måste reduceras. Dessutom innebär dagens säkerhets- och försvarspolitiska situation att det i många fall är viktigare att Sverige har materiel som är interoperabel med våra partnerländers materiel, att den är tekniskt mogen, funktionssäker och tillgänglig än att den i alla lägen har högsta möjliga tekniska prestanda.

Det här är en paradox som få svenskar förstår. Det gamla Kalla Kriget innebar en gigantisk hotbild mot Sverige, men samtidigt en balans mellan öst och väst som innebar att det i praktiken knappast skulle bryta ut ett krig i Sverige. Dock när kriget väl bröt ut så var erfarenheterna från VK2 att vi inte längre skulle kunna få den krigsmateriel vi behövde från utlandet. Alltså byggdes det upp en stark svensk försvarsindustri för att vi skulle vara självförsörjande samtidigt som vi kunde tåla långa utvecklingstider med vetskapen om att det skulle dröja innan anfallet kom.

Dagens hotbild är mycket annorlunda. Upplösningen av Sovjetunionen gav upphov till en massa nya oroshärdar. Sverige har anslutit sig till EU vilket innebär att vi har en gemensak utrikes- och säkerhetspolitik. Vi deltar aktivt på den internationella arenan för att få slut på konflikter som i det långa loppet även drabbar Sverige (flyktingar och t.ex. Heroin från Afghanistan). I denna nya "fredliga" värld så är Försvarsmakten mer insatt än någonsin tidigare.

De nya principerna för Försvarsmaktens materielförsörjning vilar på det faktum att den säkerhets- och försvarspolitiska kartan radikalt har förändrats. Dessa principer fastställdes slutligen av Riksdagen sommaren 2009 då riksdagen beslutade enligt regeringens proposition 2008/09:140 ”Ett användbart försvar”, men hade redan börjat växa fram några år tidigare.

Materielförsörjningsstrategin är således inte, som det ibland påstås i debatten, ”påhittad av FMV”, utan vilar på principer som är beslutade av svenska folket via sina valda ombud i riksdagen!
...
Dessa principer är i allt väsentligt förankrade över de politiska blocken då den i huvudsak bygger på den parlamentariskt sammansatta försvarsberedningens förslag. Värt att notera är också att huvuddragen redan föreslagits av tidigare regering, bl. a i den skrivelse som regeringen Persson överlämnade till riksdagen 16 mars 2006;

”Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Harpsund den 16 mars 2006
Göran Persson

Sid 33: ”En viktig och bärande idé med den vidareutvecklade strategin är att i dess tidiga faser först utröna möjligheterna till att tillgodose Försvarsmaktens behov utan att initiera nya utvecklingssatsningar och teknisk kravgenerering.

Genom en systematisk genomgång av möjligheterna att utnyttja befintlig materiel, genom att öka antalet eller vidareutveckla dessa befintliga system, och genom att behovet tillgodoses av de produkter och tjänster som den internationella marknaden erbjuder bör fördyringar kunna undvikas.

I första hand bör en anskaffning göras genom deltagande i samordnad internationell anskaffning och i andra hand på egen hand. Endast i de fall då dessa möjligheter uttömts bör man välja att tillgodose behovet genom en nyutveckling, och även då i första hand i samarbete med andra eller tillsammans med internationella samarbetspartners. Egenutveckling bör ske endast i undantagsfall.”

Hmm.. Göran Perssons insats i debatten som konsult för att försvara försvarsindustrins intressen kolliderar alltså tydligt med hans gamla politiska inspel...

Med andra ord så finns det på papper en bred politisk övertygelse om att FMV och Försvarsmakten skall köpa färdiga produkter och inte slösa pengar på utveckling. Detta är något som försvarsindustrin precis som övrig industri får sköta genom återinvesteringar av tidigare vinster. Kostnaderna för utvecklingen får sedan givetvis tas ut i form av ökat styckepris, men om inte produkten blir konkurrensmässig så får dom ta smällen själva.

Styrande faktorer vid upphandling

Den 1 januari 2008 trädde lagen om offentlig upphandling, LOU, i kraft. Lagen bygger i huvudsak på principer överenskomna inom EU. De som omfattas av definitionerna i LOU, och benämns upphandlande myndigheter, är statliga och kommunala myndigheter och aktiebolag.

Lagen stadgar hur en konkurrensupphandling skall gå till utan att för den skull stadga att all offentlig upphandling måste ske i konkurrens. Vissa villkor måste dock vara uppfyllda för att få rikta en upphandling till en leverantör. För försvarsmateriel med en total ordersumma överstigande 100 mkr krävs i regel att regeringen fattar beslut om att upphandlande myndighet får rikta upphandlingen, och då av ”Säkerhetspolitiska skäl”.
...
FMV upphandlingsprocess följer ett antal för fördefinierade steg, som i sin tur skall vara väl kända av presumtiva anbudsgivare. Upphandlingsprocessen är i huvudsak styrd av skrivningar i LOU.

Steg 1 – FMV ger ut och publicerar Anbudsinfordran (RFQ). I denna framgår bl a vad FMV efterfrågar i form av krav uppdelade på sk ”skallkrav” och ”börkrav”. Kraven i sin tur bygger dels på FM målsättningsdokument för efterfrågad produkt, dels rent kommersiella krav. ”Skallkraven” är s a s digitala och måste uppfyllas av de anbudsgivare som vill komma i fråga, ”börkraven” i sin tur används när de olika anbuden utvärderas.

En mycket viktig aspekt i all upphandling är kravspecifikationen. Här är Försvarsmakten mycket inblandad. Det går givetvis att få en bättre produkt än AMV om man har oändligt med pengar. Kanske SEP i framtiden kommer att bli en bättre produkt som säljer på den internationella marknaden, men vi behöver terrängfordon idag och inte om 10 år. Själv så skulle jag vilja ha F-22 till svenska Flygvapnet, men när inte ens USA har råd att fortsätta den utvecklingen så bör vi nog passa oss för att låta tekniken styra anskaffningen allt för mycket. Den svenska principen med "lagom" gäller numera även försvarsmateriel. Tyvärr så var det till stor del redan här som HKP 14 spårade ur. Kravspecifikationen ändrades flera gånger under anskaffningen och enligt helikopterutredningen så finns det idag mycket dålig spårbarhet till vem som egentligen krävde t.ex. en högre kabin.

Steg 2 – Kvalificeringsfas, där inkomna anbud kontrolleras, dels att anbudsgivarna fyller vissa grundkrav på ekonomisk stabilitet, struktur, produktionsförmåga och affärsjuridiska grunder, dels kontrolleras att anbuden i sig uppfyller de i anbudsinfordran beskrivna ”skallkraven”. Under kvalificeringsfasen kan dialog och diskussion med anbudsgivarna vara nödvändig för att klara ut att anbuden är rätt tolkade. Under denna fas får enligt LOU inte anbuden kompletteras eller förändras. Endast de anbud som uppfyller kvalificeringen får enligt LOU gå vidare till nästa fas.

Steg 3 – I utvärderingsfasen utvärderas de kvalificerade anbuden utifrån en på förhand delgiven modell och metod. Utvärderingsmodellen är väl känd av anbudsgivarna och publicerad redan i anbudsinfordran. I AWV upphandlingen utvärderades och betygsattes ca 250 ”börkrav” inom 43 delområden, sammanfattade i huvudområdena
- Systemprestanda (viktning 0,26)
- Pris (viktning 0,28)
- Anbudsgivarens åtaganden över systemets livscykel (viktning 0,08)
- Kommersiella villkor (viktning 0,23)
- Införandeplan (viktning 0,09)
- Projektledning (viktning 0,06).

Betygsskalan 0-10 användes, där uppfyllt ”börkrav” gav betyget 10,0. Under utvärderingsfasen kan förhandlingar genomföras med utvalda anbudsgivare, syftande till att förbättra anbuden så långt det är rimligt och möjligt. FMV kan välja att genomföra förhandlingar med en eller flera anbudsgivare, men bara de anbudsgivare som klarade kvalificeringsfasen.

Steg 4 – efter genomförd utvärdering och eventuell förhandling fattas ett s k tilldelningsbeslut och kontrakt skrivs med vald leverantör. Först när detta är gjort informeras alla anbudsgivare om resultatet av upphandlingen, d v s även de anbudsgivare som föll ifrån i kvalificeringsfasen.

Efter det att tilldelningsbeslutet är fattat inleds en överprövningsperiod om 10 dagar, där de anbudsgivare som inte får kontraktet har möjlighet att begära överprövning i förvaltningsrätten. Om ingen anbudsgivare begär och får överprövningsrätt, vinner upphandlingen laga kraft efter 10 dagar och produktion och leverans enligt kontrakt påbörjas.

Sammanfattningsvis så är detta ett mycket tydligt spårbart sätt att upphandla nya produkter och förmågor till Försvarsmakten. Upphandlingen av AMV följer de nya riktlinjerna (LOU och regerings direktiv) och kan användas som ett skolboksexempel på upphandling. Jag kan bara önska att alla framtida upphandlingar följer samma process!

Upps.. Jag kunde inte hålla mig. Jag stoppade därför in en smula Maiden för att avrunda detta inlägg...

Förvånande? Knappast! (uppdaterad)

Nu har äntligen dammet efter striden lagt sig och ut från slagfältet kommer Patria som segrare. En förlorare är BAE Hägglunds som inte bara förlorat denna order, utan även inför framtida beställningar förlorat sitt goda samarbete med FMV. Den stora förloraren är dock våra soldater som nu riskerar att få vänta ytterligare tid på att få splitterskyddade fordon att använda vid internationella insatser. Patria lovar dock att leveranstiden ska hållas.

The 113 vehicles ordered by the FMV will be delivered by the end of 2013 for making it possible the Swedish Army to have the operating capability with them during 2014.

BAE Hägglunds hot om att svenska arbetstillfällen kommer att förloras om inte dom får beställningen kommer nog inte att besannas då affären även innebär 100% motköp. Patrias VD Seppo Seppäle går nu ut med kritik mot de argument som framfördes då affären överklagades.

Detta märktes inte minst genom en debattartikel i DN 26/10 2009 där förre statsministern och nuvarande konsulten Göran Persson ifrågasatte beslutet utifrån att han ansåg svenska jobb vara hotade. Ett synnerligen märkligt påstående med tanke på att de fordon FMV beställt av Patria till stor del ska tillverkas i Sverige av svenska företag som Scania, Saab, SSAB och Åkers Krutbruk.
...
Vi ifrågasätter starkt påståendet att FMV:s val av Patria som leverantör av de 113 pansarterrängbilarna på något sätt skulle äventyra svenska jobb. Vi vill faktiskt hävda att vår AMV med motor från Scania och skydd från Åkers Krutbruk är lika svensk som det brittisk-svenska fordonet Alligator som till exempel uppges ha en motor från österrikiska tillverkaren Steyer.

Tyvärr så kom nog de svenska förlusterna i Afghanistan med som ett argument i debatten. Jag hävdar dock att bepansrade fordon inte alltid är den enda lösningen i Afghanistan. Som min bloggkollega på "Efter Bomben" skriver så upplevs bepansrade fordon mycket aggressiva och bidrar inte till att vinna lokalbefolkningens "Hearts&Minds". Fordon som t.ex. Galten har också problem att ta sig fram på de dåliga vägarna i Afghanistan. Dom är helt enkelt för tunga och har för hög tyngdpunkt. Där är Toyotabilar ett bättre alternativ. Liner som skydd för finkalibrig eld och splitter är dock ett minkrav! Men givetvis, när stunden så kräver så är bepansrade, minskyddade fordon ett måste.

Utkomsten av den nya upphandlingen är inte förvånande. Den kravbild som den nya upphandlingen skett mot är densamma som de ändrade krav som BAE Hägglunds överklagade. Tydligen så lyckades inte BAE Hägglunds sänka priset tillräckligt mycket eller så misslyckades man med att övertyga FMV om att den nya konstruktionen Alligator inte var en lika oprövad prototyp som SEP. Oavsett orsaken så är det just nu inga muntra reaktioner på beskedet i Örnsköldsvik.



Uppdaterad 10-08-14, 17:40
Det börjar höjas röster för att registrera alla lobbyister som påverkar svenska politiker. I fallet SEP vs AMV så är helt klart vår f.d. statsminister Göran Persson en av dessa.

Jag tycker att detta är en utmärkt idé då en av anledningarna till att det läggs en del mycket märkliga försvarsbeställningar är lobbyisternas inflytande. Se bara på alla gamla svenska generaler som numera sitter i styrelsen för diverse svenska bolag. I första hand är det givetvis inte för deras stora skicklighets skull, utan för deras kontakter på HKV och inom politiken.

Vi är alla förlorare (uppdaterad)

BAe Hägglunds vann överklagan hos länsrätten och upphandlingen av de nya terrängfordonen för Armén kommer med stor sannolikhet att göras om. Kommentarer till artikeln från den svenska allmänheten visar att många verkar tro att den nya upphandlingen innebär att det blir SEP i stället. Men då har man inte förstått budskapet i länsrättens dom. Dom tar nämligen inte ställning till vilken produkt som är bäst eller inte, utan bara om lagen (LOU - Lagen om Offentlig Upphandling) följts till fullo.

På dessa punkter fälldes FMV:

- Har använt sig av en orimligt kort anbudstid. Detta borde ha gynnat BAe Hägglunds snarare än Patria då dom redan satt i knät på FMV. Problemet för BAe Hägglunds var bara att dom var för dyra och han inte på den korta tiden ändra sin produkt tillräckligt mycket för att få ner priset. Här har faktiskt LOU möjlighet till undantag när det gäller militära produkter om det är bråttom att få fram en produkt.

- Har gjort en otillåten väsentlig förändring av förfrågningsunderlaget. Det den här ändringen gjorde var att göra det möjligt för fler produkter att vara med i utvärderingen och inte bara direkt peka ut SEP. När den nya utvärderingen startar kommer givetvis det nya ändrade värdet vara med från början. Hade det ursprungliga värdet bibehållts hade kanske SEP vunnit och i stället Patria överklagat då en upphandling inte enbart får rikta sig till en produkt.

- Har på vissa punkter utformat ett oklart förfrågningsunderlag. Detta händer i alla upphandlingar och där brukar de som offererar komma med frågor och sedan skickas det ut förtydliganden till upphandlingen. Borde vara lika problematiskt för Patria som för BAe Hägglunds.

- Har lämnat oklara upplysningar till anbudsgivarna. Samma svar som på förra punkten.

Hur kommer den nya upphandlingen att sluta? Som jag ser det så finns det två alternativa lösningar:

- Patria AMV vinner ytterligare en gång. Detta är det mest troliga scenariet eftersom samma kravbild och urvalskriterier kommer att användas vid den nya upphandlingen. SEP föll på sitt höga pris samt att produkten inte finns i drift till skillnad mot Patria som redan används med gott resultat i t.ex. Afghanistan. Enda skillnaden är att det tagit ett är längre och kostat x antal miljoner mer på grund av all administration kring rättegång och förnyad upphandling. FMV arbetar inte gratis.

- SEP vinner. Men för att göra detta måste man göra stora ändringar i sin produkt. Detta innebär att den osäkerhet som redan finns idag kring tekniska lösningar kommer att vara ännu större om nya oprövade lösningar tas fram för att sänka priset. Med stor sannolikhet riskerar Försvarsmakten att få stå för en hel del kommande uppgraderingar för att förbättre dessa problem som en oprövad produkt alltid har. Läs vad jag har skrivit tidigare om att svenska Försvarsmakten får stödja svensk industri om inga andra köpare finns av deras produkter.

Resultatet av länsrättens dom innebär inte som man skulle kunna tro att BAe Hägglunds vann rättegången, utan att vi alla är förlorare.

- Skattebetalarna. Upphandlingen drar ut på tiden och kommer att göra att oavsett produkt som väljs (AMV eller SEP) så kommer slutresultatet att bli dyrare.

- BAe Hägglunds tappar en smula av sitt goda förhållande till FMV. Hur proffessionella organisationerna än är så är vi alla människor. Givetvis kommer det att finnas en del upprörda känslor och ett nytt utvecklingsprojekt á la SEP är nog bara att glömma de närmaste åren.

- Soldaterna får oavsett vilket fordon som väljs vänta längre. Risken är att några soldater dör eller skadas i Afghanistan då dom får vänta längre på rätt fordon.

Uppdaterad 09-10-30, 11:38
Frågan är bara hur stor förlorare den svenska vapenindustrin egentligen är? Fokus har i sitt senaste nummer en bra artikelserie om svensk vapenexport som just nu står i sin höjdpunkt.

På exportmarknaden går det betydligt bättre. Exporten av vapen har trefaldigats sedan början av 2000-talet. Många företag baserade i Sverige exporterar i dag över 80 procent av sina produkter.

Kriget mot terrorn ökade försäljningen i svensk vapenindustri, och det gav regeringen en chans att visa USA att Sverige var en pålitlig partner. Två månader efter USA:s invasion av Irak, som Göran Persson förklarade folkrättsvidrig, skrev dåvarande försvarsminister Leni Björklund under ett avtal frågor rörande försvarsmateriel«. Det arbetet pågår fortfarande. Svenska företag anpassar sin utveckling till världens största vapenkonsument. Svenska och amerikanska politiker och byråkrater samverkar.

Jag kommer ihåg en kommentar från "Lord of War" med Nicolas Cage. "War is business, and business is good". Är det då rätt att exportera vapen? Ja, i vissa fall. Varje land måste kunna ha rätten att försvara sig själv. Det kommer nämligen alltid att finnas länder, som antigen köper från mindre nogräknade leverantörer eller producerar vapen själva, som är aggressiva mot sin omgivning. Dessutom så måste vi inse att om vi vill ha kvar en svensk försvarsindustri och staten inte hela tiden ska behöva stödköpa materiel så måste dom tillåtas att exportera.

Det "tunga" kavalleriet är inkallat! (uppdaterad)

Hägglunds vs Patria eller SEP vs AMV. Det här såg ut att bli en intressant brottningsmatch där man kunde gå in på domstolen med en hink pop-corn och ivrigt lyssna på vilka intressanta abrovinker försvarsadvokaterna kunde komma fram till.

Nu har även det tunga kavalleriet kallats in. Detta både bildligt och språkligt eftersom kavalleriet består av Göran Persson i egen hög person. Han ryter till i ett försvarsseminarium som hölls under dagen i riksdagen:

"Jag tycker att det är genant, med tanke på att svenska staten varit inne och ställt krav på Hägglund hur det där fordonet ska se ut och också har satsat stora resurser på utveckling och sen i slutfasen så ändrar man hela förutsättningen för upphandlingen. Det känns inte genomtänkt och jag tycker att det är genant att Hägglund som stor leverantör till svenska staten ska hamna i en domstolsprocess med FMV."

Frågan är bara: I vilken roll är det han uttalar sig? Som f.d. statsminister, som socialdemokrat som vill ställa till lite elände för högerregeringen eller som konsult med oklara kopplingar till försvarsindustrin? Man ska i varje fall inte tro att han gör det bara för att vara snäll mot Hägglunds. Politiker av Göran Perssons kaliber har alltid en egen agenda.

Svenska folket verkar dock inte förstått turordningen i denna affär. Därför en kvick resumé:

- FMV lägger ett utvecklingsprojekt på Hägglunds att ta fram "världens bästa" terrängfordon. Den första kravspecen är därför det som definierar SEP.

- För att kunna gå till beställning av den färdiga produkten önskar FMV en utländsk kund att dela kostnaderna för utveckling och drift med.

- Den tilltänkta partnern England hoppar av eftersom SEP anses som ett för osäkert kort, framför allt med den nya elektriska drivningen. Detta trots att BAE är ett engelskt företag!

- FMV och HKV anser att dom inte längre har råd utan medfinansiär

- En ny enklare kravspecifikation tas fram där även kostnad är en viktig faktor

- Patria AMV vinner denna upphandling då man uppfyller alla krav och dessutom är billigast.

Nu klagar många eftersom även FMV utredning visar att tekniskt var SEP bäst och därför borde ha valts. Då har dom missförstått upphandlingsmodellen där det inte gällde att bara vara bäst utan också hamna innanför budgetramen.

Andra klagar på att några krav skrevs om under upphandlingen. De omskrivna kraven var fortfarande inom rätt nivå för Försvarsmakten. Anledningen till detta var att dessa krav hade annars enbart pekat ut SEP och då hade upphandlingen inte behövts utföras. Då hade FMV bara varit tillbaka på ruta noll, d.v.s. med en produkt som Försvarsmakten bevisligen inte hade råd med.

Eftersom jag är flygplansmänniska får jag dra en liknelse som jag själv kan förstå:

Flygvapnet vill köpa flygplan. Dom tar fram en kravspecifikation på "världens bästa" flygplan och det blir motsvarande en F-22 som levereras av Saab AB. Den har Stealth, är supersnabb och kan manövrera av bara den. Givetvis så har vi inte råd med detta flygplan och kraven är betydligt högre än vad vi egentligen behöver. I stället sänker vi kraven och får då råd med t.ex. en F-16 från Lockheed Martin. Har vi då gjort en felaktig upphandling? Vi uppfyller kravspecen (långt ifrån bäst på alla punkter, men godkänt) och får den billigaste produkten.

Hur det än går så är Försvarsmaktens soldater de stora förlorarna:

- Upphandlingen drar ut på tiden på grund av överklagan och därmed saknas tillräckligt med skyddade trupptransportfordon. Se bara på alla klagomål den senaste tiden från Afghanistan. Fordonen behövs idag och inte efter ett antal års utveckling. Många debattörer nämner det bättre minskyddet i SEP. För IED gör minskydd kanske inte alltid verkan då laddningarna helt enkelt är för stora. Hur många debattörer tar upp det faktum att soldater kan dö medan dom väntar på det bättre fordonet?

- On SEP vinner och budgeten inte ändras kommer detta att resultera i att färre fordon köps in, d.v.s. fler soldater kommer att få åka omkring utan skydd över huvud taget.

- Skulle SEP vinna och ingen annan kund köper SEP så får Försvarsmakten betala all kommande vidmakthållande och utveckling, vilket kommer att bli dyrare än anskaffningen i sig själv. I slutändan brukar det resultera att övningsverksamheten ställs in, d.v.s. våra soldater blir sämre tränade och därmed ökar också risken för olyckor och skador.

Lite avslutande poesi för kulturnördarna i församlingen som kanske, kanske inte passar in i sammanhanget...

"Half a league, half a league, Half a league onward, All in the valley of Death Rode the six hundred."Forward, the Light Brigade!"Charge for the guns!" he said:Into the valley of Death Rode the six hundred.

"Forward, the Light Brigade!"Was there a man dismay'd? Not tho' the soldier knew Someone had blunder'd: Theirs not to make reply, Theirs not to reason why, Theirs but to do and die:Into the valley of Death Rode the six hundred.

Cannon to right of them, Cannon to left of them, Cannon in front of them Volley'd and thunder'd;Storm'd at with shot and shell, Boldly they rode and well, Into the jaws of Death, Into the mouth of Hell Rode the six hundred.

Flash'd all their sabres bare, Flash'd as they turn'd in air, Sabring the gunners there, Charging an army, while All the world wonder'd: Plunged in the battery-smoke Right thro' the line they broke; Cossack and Russian Reel'd from the sabre stroke Shatter'd and sunder'd. Then they rode back, but not Not the six hundred.

Cannon to right of them, Cannon to left of them, Cannon behind them Volley'd and thunder'd; Storm'd at with shot and shell, While horse and hero fell, They that had fought so well Came thro' the jaws of Death Back from the mouth of Hell, All that was left of them, Left of six hundred.

When can their glory fade? O the wild charge they made! All the world wondered. Honor the charge they made, Honor the Light Brigade, Noble six hundred.", Alfred Tennyson.

Tänk er scenen ovan, fast med Göran Persson i täten på en åkarkamp vilt svingande sin hederssabel från SSU ungdomskongress 1979. Han svingar sabeln och talar lite pompöst och därefter ska vi andra ska bara lyda och blint rida mot kanonerna (Försvarsmaktens budgetunderskott 2014).

Uppdaterad 09-10-05, 18:50
Persson är ofta anlitad av konsultfirman JKL. Nu visar det sig att JKL med stor sannolikhet gör uppdrag åt Hägglunds. Alltså vet vi i vilken roll den gode f.d. statsministern uttalade sig.

Video från seminariet hittar ni här. Det är lite intressant att det är Försvarsindustrin som levrerar ett förslag om en Försvarsindustristrategi till regeringen.

Om inte pappa säger ja, går jag till mamma

På SvD opinion uttalar sig Isabella Jernbeck (m) om behovet av att stödja svensk försvarsindustri och tar framför allt upp behovet av att köpa nya ubåtar för att industrin ska fortsätta att vara världsledande i undervattensteknologi.

Hallå Isabella, är du medlem i samma regeringsparti som Anders Borg (m)? Jag blir tillräckligt förvirrad när oppositionen går ut och gör uttalanden som går stick i stäv med vad som är på väg att beslutas. Men när de dubbla budskapen kommer inifrån samma parti, då vet jag inte riktigt vad jag ska tro längre.

I ena stunden så pekar regeringen på att Försvarsmakten ska fokusera sig på internationella insatser. Vi ska ha NATO kompatibel teknik. Vi ska ha heltidsanställd insatssoldater m.m. I andra stunden så är det helt plötsligt så att vi ska ha en inhemsk försvarsindustri för att den dag fienden anfaller Sverige så kan vi klara oss på egen hand. Vad är det som gäller?

Försvarspropositionen 2008/09:140 - Ett användbart Försvar pekar tydligt och klart på internationella samarbeten för materiel och logistik. Fokus ska ligga på operativ användning, d.v.s. inte slänga alla pengar på att köpa prylar och sedan inte ha råd och öva. Som det gamla uttrycket säger, "Det är inte storleken som är avgörande, utan hur väl man hanterar den". I propositionen står det att undervattensförmågan ska vidmakthållas, dock inget om det innebär nyanskaffning eller livstidsförlängning. I propositionen står det också att friheten att beställa försvarsmateriel har ökat genom att minska andelen långsiktiga åtaganden. Rätta mig om jag har fel, men en nyutveckling av ett U-båtssystem låter som ett ganska så långsiktigt åtagande?

"Försvarsberedningen har anfört att gårdagens materielförsörjningsprocess karaktäriseras av långa utvecklings- och leveranstider, vilket bl.a. sägs ha fått till följd att Försvarsmaktens långsiktiga investeringsplan, materielplanen, innefattar liten flexibilitet, långa ekonomiska bindningar samt ett långsamt inflöde av nya materielsystem till insatsorganisationen. "

"Följande principer bör tillämpas:
- vidmakthållande och uppgradering av befintlig materiel bör, om det är ekonomiskt försvarbart och operativa krav kan uppnås, väljas före nyanskaffning,
- nyanskaffning bör, när sådan är nödvändig, i första hand ske av på marknaden befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel och
- utveckling bör genomföras först när behoven inte kan tillgodoses enligt ovan."

Jag får nog bläddra tillbaka till sidan 1 och se där! Maud Olofsson (c) och Sten Tolgfors (m) har minsann skrivit på propositionen. Men det var ju i maj 2009. Läget kan ha förändrats. Och minnet är kort.

Om vi nu ska se till att bevara svensk försvarsindustri (vilket jag alls inte är emot), så ska vi köpa produkter som verkligen är efterfrågade av Försvarsmakten. Det ska finnas ett taktiskt behov. Annars ska ta mig sjutton regeringen plocka fram ett annat konto. Försvarsmaktens budgetdirektiv borde i så fall kanske vara indelat i fyra delar:

- Förbands och insatsverksamhet
- Materielanskaffning
- Forskning och teknikutveckling
- Stöd till svensk försvarsindustri.

Den sista raden ska dock inte tas av Försvarsmaktens surt ihopsparade miljarder utan komma separat. Om det nu är för att bevara jobb i Sverige, så skulle det kunna tas från arbetslöshetsersättningar eller socialbidrag? Att köpa produkter enbart för att stödja arbetsplatser inom försvarsindustrin är dock att lägga ut hemskt mycket pengar per arbetsplats.

SvD länkar dessutom på sin hemsida ihop detta inlägg med den överklagade upphandlingen av SEP. Jag har i och för sig kommenterat den tidigare, men repetition är kunskapens moder.

SEP var från början ett utvecklingsprojekt där FMV kraftigt stödde svensk försvarsindustri (brott mot anskaffningsprincipen enligt propositionen ovan). Dessutom är det korkat att sätta för hårda krav då den produkt som uppfyller dessa krav kan bli på tok för dyr och ta på tok för lång tid att köpa upp. Jämför HKP 14 och den 20 cm extra höga kabinen som vi svenskar av någon anledning skulle ha. Var är våra helikoptrar nu?

Vid utvärderingen 2007 så kom FMV fram till att det var för dyrt att fortsätta utvecklingen om det inte dök upp någon utländsk kund som ville vara med och dela på kostnaderna. Att vara ensam kund till ett system är mycket dyrt då man inte bara får betala alla utvecklingskostnader, utan även fortsätta och hålla ett företag under armarna i många år för att bibehålla teknisk kompetens. Någon sådan dök som ni säkert kommer ihåg inte upp.

Därför så gjorde FMV helt rätt som gick ut med en ny upphandling. Denna gång med en enklare kravspecifikation då samma gamla kravspecifikation återigen hade pekat på SEP som ju var för dyr. Nu vann 2009 Patria med en produkt som var tillräckligt bra, fanns färdig på marknaden och var billigare. SEP var som design bättre, finns ej som serieprodukt och blir kanske billigare om dom lyckas sälja 2000 st. Hur den färdiga produkten blir är det ingen som kan säga. Då tjurar Hägglunds ur och säger att man förlorade tack vare en enklare kravspecifikation! Hägglunds kräver att det måste vara den svårare kravspecifikationen, som enbart pekar ut SEP som vi fortfarande inte har råd med...

Försvarsmakten måste lära sig att definiera en kravspecifikation som är kostnadseffektiv (Cost - Benefit). Det går alltid att få någonting som är bättre genom att pumpa in oändligt med pengar. Det svåra är att skriva en kravspecifikation som pekar ut en produkt som är tillräckligt bra.

Svensk försvarsindustri borde lära sig att skapa lite mer internationella samarbetsprojekt (inte bara bli uppköpta). Det går inte att överleva själv eller förlita sig på att hela tiden få stöd av staten. Ta Saab Automobil som ett lysande exempel. Här har staten tröttnat på att hålla ett företag under armarna som i och för sig gjorde trevliga bilar, men som hela tiden trodde att dom var bättre än dom var. I själva verket är det ganska så dyra bilar som inte riktigt når upp till de bilar som dom försökte konkurrera med.

Svensk försvarsindustri borde dessutom lära sig att satsa egna riskpengar. Det är rätt så intressant att titta i t.ex. Ny Teknik när svenska bolag skryter om hur mycket dom satsar på forskning och utveckling. För svensk försvarsindustri så bekostas denna forskning och utveckling nästan enbart av FMV. Egensatsningar är sällsynta.

Ny eldstrid i Afghanistan (uppdaterad)

Återigen har den svenska-finska styrkan i Afghanistan varit inblandad i eldstrider. Detta har inte kommit upp på Försvarsmaktens hemsida som nyhet. Dock så finns en notis med om man letar sig fram till missionssidan om Afghanistan. Finnarna verkar vara betydligt mer alerta att lägga ut information. Dock enbart på finska så det är inte till så stor glädje för mig. Pressofficeren på FS17 gör ett bra jobb, men högkvarteret verkar ha tagit ledigt över helgen.

Det som är lite oroväckande är att dom hade svårt att ta sig hem beroende på mörker och svårframkomlig terräng? Det verkar tyda på att dom har fel utrustning för sitt jobb.

Frågan är dock varför oroligheterna ökat så mycket den senaste tiden.

- Talibanoffensiv inför valet?

- En sista dödsryckning innan USA förstärker?

- En förflyttning av aktiviterna till norra delen eftersom USA förstärker i söder?

Baserat på svaret på dessa frågor ska FS17 ges lämpliga uppgifter. Dessa uppgifter ska sedan ställa krav på vilka fordon som ska användas. Stridsfordon 90 är kanske bra på att bekämpa fientlig trupp, men kanske inte det bästa att ta med upp i bergen. Dels beroende på framkomlighet, dels för att befolkningen i byarna kommer att tro att vi är där för att slåss och inte att hjälpa.

Med tanke på debatten kring terrängbilar så kanske vi ska be killarna och tjejerna i FS17 att rösta för vad dom vill ha: Obepansrad jeep, Galt, Stridsfordon 90 eller Patria? Som en joker kan vi lägga in SEP om dom klarar av att vänta 10 år...

Uppdaterad 09-07-27, 21:20
Lite bra länkar för att läsa mer om SEP och AMV.
BAE
Patria
FMV