Snart som ny

Marinens gamla ubåtsräddningsfarkost, URF:en, kommer att genomgå en rejäl uppfräschning i Skottland. Detta står att läsa i gårdagens BLT (tyvärr inte på nätet).

Ett varv i Skottland har fått uppdraget att livstidsförlänga marinens ubåtsräddningsfarkost, URF. Kockums valde att inte slåss om ordern som är värd 110 miljoner kronor.

- Vi har tittat på projektet för att göra en affärsmässig bedömning. Det var en väldigt omfattande kravspecifikation och vi bedömde att det inte var någon bra affär, säger Samuel Danofsky, informatör på Kockums i Karlskrona.

Farkosten, vars uppgift är att rädda ubåtsbesättningar från en sjunken ubåt, är byggd och levererad av Kockums 1978.

Nu blir det James Fisher Defence i Glasgow i Skottland som fått uppdraget.

- Varvet var det enda som var med i budgivningen, säger Ulf Lindström, informationschef på Försvarets materielverk.

Uppdraget är värt omkring 110 miljoner kronor.

Urfen blir som ny efter renoveringen.

- I princip ska allt bytas ut. Framdrivningssystem, barlast, el och trimsystem som innehåller kvicksilver.

- När allt är klart ska hon kunna vara i tjänst fram till 2024.

Under tiden som farkosten är på varv kommer svenska marinen att använda sig av de ubåtsräddningsavtal som finns med Norge, Polen, Storbritannien och USA.

- Om det sker någon olycka med en ubåt kommer vi att få hjälp av något av de länder vi har avtal med. Verksamheten kommer att fortgå precis som vanligt när urfen renoveras, säger Fredrik Norrby, kommendör och chef för Första ubåtsflottiljen i Karlskrona.

Precis som tillgång på räddningshelikoptrar är ett krav för att bedriva flygtjänst, så är tillgång på ubåtsräddning ett krav för att operera med ubåtar. Det internationella samarbetet avseende ubåtsräddning är givetvis till hjälp, men en egen resurs är att föredra. Frågan är också hur lång tid det tar att transportera en räddningsubåt till Sverige. URF:en har transporterats i AN-124, men dessa finns inte alltid tillgängliga. Frågan är om den går in i en C-17? Vilken typ av transport kräver de utländska modellerna?

Försvarsmakten brukar öva ubåtsräddning i Landsortsdjupet där det finns en hel del speciella utmaningar.

Miniubåten URF har kapacitet att operera på 460 meters djup om en ubåt, som ligger i djupet, behöver räddas, berättar Mats Larsen.
– Vi prövar farkosten ett par gånger om året för att se om den klarar det djupet, säger han.
...
Landsortsdjupets djuphålor har tidigare nyttjats som dumpningsplats. Svenskt radioaktivt avfall dumpades där under 1950- och 1960-talen, och Förvarsmakten har där sänkt uttjänt ammunition. Också avfall, lack- och färgrester och skrotbilar har sänkts i djupet.

Läs mer om ubåtsräddning här och här.

Spionen på FRA? (uppdaterad)

Anders Jallais bok "Spionen på FRA" får mer och mer verklighetsanknytning.

Fjorton år senare får Anton Modin ledtrådar till en väl bevarad hemlighet. Den svenska marinen har på 80-talet sänkt en sovjetisk ubåt i Stockholms skärgård. Han bestämmer sig för att söka reda på den. I och med det riskerar han inte bara rikets säkerhet utan blir också lovligt byte för svensk, rysk och amerikansk säkerhetstjänst.

2009 hittades vraket efter en Whiskey-ubåt utanför Gotland. Försvarsmakten anser dock att den inte är värd att undersöka, då den troligtvis "tappats" under bogsering på väg för att huggas upp till skrot.

Efter att fyndet påträffats lämnade företaget över bilder och annan information till försvaret, men där säger man i dag att man inte tänker gå vidare med ärendet. Detta trots att överbefälhavare Bengt Gustafsson tror att ubåten skulle kunna hjälpa till att förklara vad den svenska militären letade efter under ubåtsjakten på 1980-talet, enligt Ekoredaktionen.

– Det är intressant om vi hittar en främmande ubåt som är skadad av stridsmedel. Det är bara Sverige som under 1980- talet och början av 1990-talet använde stridsmedel mot kränkande ubåtar, säger han till programmet.

F.d. ÖB Bengt Gustafsson har skrivit om dessa händelser på Newsmill samt gett ut en bok, "Sanningen om ubåtsfrågan : ett försök till analys". Han anser att ryssarna forlorade sjömän och eventuellt ubåtar vid de svenska insatserna.

Av intervjuerna av tre f d ubåtsmän framgår nämligen att de varit i främmande vatten, bland annat skandinaviska och svenska. Vidare att de vid sjunkbombsanfall mot dem fått besättningsmän som kommit i panik, måst bindas och sövas ner tills man nått hemmahamnen. Vidare att man till och med fått förluster i döda. Troligen främst bland attackdykare, som befunnit sig utanför ubåtarna.

Jag anser att ubåten givetvis bör undersökas. Precis som Palmemordet så finns det en hel del fakta som ännu inte "kommit till ytan" avseende ubåtsjakterna på 80-talet. Genom att undersöka detta vrak kan det kanske avskrivas som en ledtråd till vad som egentligen hände under Kalla Kriget. Genom att klargöra fakta och döda alla spekulationer så kan också en hel del officerare "rentvås". Många sjöofficerare har på grund av hemlighetsmakeriet fått utstå spott och spe i pressen. Minkdebatten är givetvis en del av detta. Mest intresserad är jag dock av händelserna utanför Sundsvall 1983. Där finns det många rykten i omlopp om att en ubåt skulle ha släppts ut på order av någon som i efterhand inte går att verifiera samt att utländska grodmän ska ha skadats/dödats...

Se även Wiseman, Tokmoderaten och Gyllenhaal.

Expressen, DN, Aftonbladet1, Aftonbladet2



Uppdaterad 11-03-03, 18:34
Det höjs nu många röster för att undersöka vraket. Även om det finns stor sannolikhet för att Försvarsmaktens bedömning är rätt så är det ett bra träningstillfälle för Belos och hennes besättning tillsammans med URF:en och några röjdykare. På så sätt så kan vi åtminstone stryka vraket från konspirationsteorilistan. Enklast vor ju i och för sig att fråga ryssarna om de tappat någon ubåt och vad den i så fall gör innanför den svenska ekonomiska zonen (dock ej svenskt territorialvatten som jag förstått).

Dykaren som var nere vid vraket köper inte Försvarsmaktens teori rakt av.

Ola Oskarsson håller inte alls med.

– En ubåt har ett yttre formskrov och ett inre tryckskrov. En sjunkbomb påverkar oftast inte formskrovet, så skador syns inte utifrån. Jag förstår inte hur försvaret tänker, men det är möjligt att de vet mer än de talar om. Men det går inte att dra några slutsatser av det som syns på formskrovet.

Här finns ubåten på video.

Uppdaterad 11-03-03, 19:48
Försvarsmakten verkar ändra sig och vill nu undersöka vraket. Om det beror på allmänhetens och politikerna stryck eller om man helt enkelt inser att även om det inte är en sänkt ubåt så är det en intressant historia.

– Vi gör bedömningen att det här inte har något operativt värde just nu. Därmed inte sagt att vi inte ska titta på den när vi får resurser för det och har tid för att göra det.

Gyllenhaal påminner om Hans von Hofstens bok om ubåtsjakterna som kan vara värd att läsa just nu.

"Med utnyttjande av de sista skvättarna bränsle lyckas helikoptrarna hänga kvar i luften och leda in Halland för anfall. På 800 meters avstånd skjuter jagaren en stridsladdad antiubåtsraket med 100 kilo trotyl mot ubåten. Syftet med vapeninsatsen är alltjämt att tvinga ubåten att inta övervattensläge, inte att sänka den. Efter avlossandet av antiubåtsraketen från Halland förloras kontakten med ubåten. [...] Den 5 oktober uppträder det polska ubåtsbärgningsfartyget PIAST 281 på internationellt vatten vid Hoburgen sydost om Gotland. Runt fartyget bildar öststatstrålare en ring. Ett dygn senare kan svenskt spaningsflyg iakta hur två polska ubåtar av Whiskyklass intar övervattensläge i bärgningsfartygets närhet. En ubåt förefaller skadad och får assistans hem. Den optiska kontakten som bogserbåten Ajax hade pekar entydigt på att ubåten man då såg på svenskt vatten var av Whiskyklass.

Hmm... någon av mina gamla spanarkollegor kanske var med och tog ett foto på händelsen...

Uppdaterad 11-03-04, 09:02
Anders Jallai har skrivit ett inlägg på Newsmill där han hävdar att det skall finnas fotobevis på den Whiskeyubåt som skadades och sedan eventuellt sjönk.

Och till sist den fjärde uppgiften har jag fått av en flygarkollega som från luften fotograferade en polsk Whiskeyubåt utanför Huvudskär med söndersprängt torn i början av åttiotalet och som bogserades hem av två polska fartyg.

Bengt Gustafsson går nu ut med ett nytt inlägg på Newsmill där han anser att ubåten borde undersökas. Inte bara för att bevisa att det är den aktuella ubåten som skadades av svensk ubåtsjakt, utan också för att ge upprättelse till alla de marinofficerare som fått leva i många år med smädelser av pressen som betvivlat att det över huvud taget skett några kränkningar (förutom U-137 som är svår att motbevisa).

Fortfarande ser man emellertid ofta vid artiklar i tidningar eller inslag i TV att - förutom U 137 - det betvivlas att vi hade några kränkningar. Det beror bland annat på att vi efter det vi 1992 skaffat ett mer känsligt hydrofonsystem också registrerade simmande minkar. Det dagens journalister kanske bör lära sig är, att detta var omöjligt med de hydrofonsystem vi hade före 1992 eller av annat slag.

DN-reportern Anders Öhman skiver på Newsmill om sina erfarenheter under ubåtsjaktåren.

På kvällen den 27 september ger försvarsstabens operationsledning order om att IKFN skall tillämpas utan inskränkning.

IKFN är ett reglemente för krigsmaktens uppträdande i fred och neutralitet. Om en främmande ubåt kommer innanför territorialgränsen 12 sjömil skall den först varnas med knallskott eller sjunkbomb. Om ubåten envist vägrar ge sig av kan ytterligare varningsskott avlossas efter "särskild order".
...
Så här berättade fartygschefen Hans von Hofsten om vad som hände:

"Med utnyttjande av de sista skvättarna bränsle lyckas helikoptrarna hänga kvar i luften och leda in "Halland" för anfall. På 800 meters håll skjuter jagaren en stridsladdad antiubåtsraket med 100 kilogram trotyl mot ubåten.

Vi kanske inte blir klokare av att undersöka just dett vrak, men debatten som har pågått sedan Bengt Gustafsson släppte sin bok förra året visar att det finns en hel del fakta som ännu inte har kommit fram.

Artiga amerikaner (uppdaterad)

Chefen för US Navy, amiral Gary J Roughead besökte Karlskrona där han bl.a. fick titta på våra Visbykorvetter. Artig som alla amerikaner är så sade han att han var "imponerad av den svenska flottan".

Hmm...han är säkert "imponerad" av våra Visbykorvetter som måste vara ett av få krigsfartyg i världen utan vare sig offensiva vapen (Rb-15/torpeder) och defensivt robotluftvärn. En 57 mm allmålskanon räcker inte långt i marina sammanhang. Jag kan tänka mig vad amiralen säjer hemma på mässen om ett tag, "Hey boy´s! The swedes got stealth ships, and they gonna need it, because they can´t defend themselves!".

Mer intresserad är han nog av våra ubåtar. Gotland skrämde den amerikanska flottan en smula under träning i Stilla Havet. Vår nästkommande ubåt är säkert därför också intressant. Men mer skrämmande är nog tankarna på konsekvenserna av att denna typ av teknik hamnar i händerna på Iran eller Nordkorea. Det gäller därför för USA att hålla koll på var den svenska tekniken hamnar någonstans. Våra försäljningar till bl.a. Singapore och Australien visar att svenska ubåtar är intressanta i just den aktuella regionen...

Uppdaterad 10-08-22, 23:16
Från havet till luften. De amerikanska F-16 som varit baserade på F-21 har nu återvänt till Italien. Ofog lyckades inte stoppa övningen på Vidsel, så alla verkar nöjda med resultatet.

"We're doing a lot with the Swedes, just as far as the daily operations go," he said. "They set up all of our lodging, food, rental cars and Internet access, so we work with them every day on the support side of it. As far as flying goes, we're using their air traffic controllers, their range, their range controllers, some of their joint terminal attack controllers, who are working with our Air Force JTACs up on the range, and we're doing some flying missions alongside their Gripen fighters."
...
The air-to-ground flying training the pilots experience on these TDYs is also vital, as it mirrors the type of real-world action they are seeing downrange in Afghanistan, Major Swan said.

"The best part of this trip is some of the flying we get to do," he said. "Like today, we got to drop a practice (joint direct attack munition) and shoot rockets for the first time. I also got to shoot the gun on a tactical target on the range, so it's really great flying."

Många julklappar, men vem betalar? (uppdaterad)

På den försvarsmateriella sidan har det varit många glada överraskningar den sista tiden. Ubåtsprojektet A26 kom med i materielplanen likaom andra projekt som t.ex. roboten Meteor för Flygvapnets Gripenflygplan. Det senaste är att Regeringen avser att köpa in helikoptrar för att ha som en "gapfiller" fram tills dess att HKP 14 är operativ. Med stor sannolikhet avser detta amerikanska UH-60 Blackhawk.

Allt detta är givetvis bra, men var finns pengarna? A26 och Meteor har funnits med ett tag, men nu när det dyker upp extra helikoptrar som vissa bedömare anser kommer att hamna på ca 3,5 miljarder kronor så finns det stora risker för svarta hål. Då vi nu är djupt indragna i Afghanistankonflikten och vi under året sätter upp NBG 11 så behövs det pengar för att utbilda personalen för dessa missioner. Tyvärr så har det de senaste 10 åren utkristalliserats ett standardiserat sätt att hantera svarta hål och det är att dra ner på verksamheten. Då ca 50% av Försvarsmaktens budget är materiel och ca 40% är fasta kostnader, som löner och hyra av lokaler från FortV, så blir det inte mycket över. Redan en 5% neddragning av budgeten innebär en 50% neddragning av övningstillfällena. Ny materiel utan utbildad personal innebär bara att vi fått funktioner och inte förmåga.

Förslag på hur vi går vidare för att finansiera dessa projekt:

- Stoppa HKP 14 projektet! Kan Sydafrika hoppa av A400 programmet med motivering av de stora förseningarna så borde Sverige kunna hoppa av HKP 14. Saab har vissa intressen p.g.a. det taktiska stöd- och ledningssystemet TMS, men detta program har gått mycket dåligt för Saab, så dom lär nog inte gråta allt för mycket utan kan fokusera på Gripen E/F satsningen. Låt i stället UH-60 Blackhawk bli en permanent lösning. Gångtidsförläng tills vidare HKP 4 för att träna personal på tills vidare i Sverige och för att stötta NBG 11 utbildning. Stoppa HKP 10 missionen i Afghanistan och låt dessa helikoptrar användas i sjöräddningen. Gärna som en del av Kustbevakningen enligt amerikansk modell (se Air Forces Monthly april 2010). Samarbetet och utbytet mellan Kustbevakningen och Försvarsmakten borde öka. Fortsätt med det svenska deltagandet i den Norska helikoptermissionen i Afghanistan för att bygga upp kunskapen i Sverige om underhåll i dessa miljöer. På så sätt så fokuserar vi våra ansträngningar i helikopterfrågan på ett fåtal typer och ger Helikopterflottiljen den "time-out" som SHK krävt efter de senaste årens alla haverier.

- Låt A26 finansieras delvis av Näringsdepartementet i stället för att låta Försvarsmakten hålla på med industristöd. A26 är bra för svensk export och ser till att Sverige kan fortsätta vara världledande på tysta ubåtar, men då krävs det separata pengar som ska investeras av staten som dom senare vid export kan kräva tillbaka av industrin.

- Kräv motköp i samband med köpet av stridsfordon till Armén. Finland har en hel del att erbjuda om Patrias AMV skulle vinna igen. Varför inte köpa upp flygutbildning av våra svenska piloter? Det är trots allt Patria som driver den finska flygskolan. Då kan vi lägga ner vår egen flygskola och effektivisera Flygvapnets organisation.

Se även Forsno, Tokmoderaten och Wiseman i samma ämne...

Uppdaterad 10-04-11, 21:01
Oppositionen är splittrad om de nya materielanskaffningarna. (s) stöttar som vanligt "svensk" försvarsindustri, medan (mp) i mina ögon tänker helt rätt med att försvarsmateriel ska anskaffas i första hand för strategiska behov och inte som industristöd. Nackdelen med (mp) försvarspolitik är att det är ganska mycket som dom är emot och väldigt lite som dom är för. Nya helikoptrar verkar dock inte ligga i någon av oppositionspartiernas smak.

Allan Widman välkomnar satsningen på UH-60 och vill även stoppa anskaffningen av HKP 14. Vi får hoppas att han får tillräckligt med stöd från sina kollegor i alliansen.

Uppdaterad 10-04-18, 22:31
Budget för A26 finns i materielplanen, men var tas pengarna för de nya helikoptrarna? Att bara ta det från att stryka L10 räcker inte till då L10 skulle vara ett utvecklingsprojekt under ett antal år, d.v.s. pengarna låg i framtiden. Anskaffning av Blackhawk blir med stor sannolikhet ett FMS-case mot USA där stora delar av pengarna ska betalas in i förskott. Beställer vi dessutom bättre begagnat kan vi få helikoptrarna mycket snart.

I vårbudgetpropositionen står det följande om "Förstärkt helikopterkapacitet" på sid. 57.

För att finansiera ett framtida beslut om anskaffning av ett nytt helikoptersystem samt drift, utbildning m.m., med en rimlig säkerhetsmarginal, bedömer regeringen att ett utrymme uppgående till ca 4,7 miljarder kronor skulle behöva frigöras inom Försvarsmaktens nuvarande investeringsplan. Regeringen bedömer i nuläget att dessa medel kan frigöras bl.a. genom avveckling av äldre helikoptersystem, avbrytande av vissa modifieringar av helikopter 15, sänkta ambitioner för ännu inte beställda stridsstödfartyg, reducerad ambition i utveckling och anskaffning av nya ledningssystem och vissa skyddssystem samt genom att inte vidareutveckla robotsystem 55C.

Till detta kommer ett behov av att delvis senarelägga vissa materielprojekt. Bland annat kan ett mindre antal av de splitterskyddade hjulfordon och bandvagnar som enligt tidigare planering beräknades tas i operativt bruk senast 2014, senareläggas. Vidare bedömer regeringen att det är möjligt att senarelägga den planerade modifieringen av två korvetter av Göteborgsklass. Regeringen avser att begära in ytterligare underlag från Försvarsmakten avseende avvecklingar, reduceringar och senareläggningar av materielprojekt.

Konsekvenserna av de ovan redovisade senareläggningarna för omställningen till ett tillgängligt och användbart insatsförsvar bedöms uppvägas väl av den ökade förmåga och användbarhet som ett nytt medeltungt helikoptersystem skulle medföra. Senareläggningarna bedöms inte heller leda till några försämringar i materielförsörjningen av de svenska förband som deltar i insatser internationellt.

Det som är lite intressant i denna budgetproposition är att Regeringen förekommer sin egen helikopterutredning som ska presentera sitt resultat i juni. vad händer om dom säger något annat?

En annan intressant läsning är de "besparingar" som FM gjort och som Tolgfors slagit sig för bröstet med (se sid. 249).

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 2,1 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvisade medel i statsbudgeten. Huvudförklaringen är de förseningar som uppstått i leveransen av helikoptersystem 14. Leveransförseningarna gör att utbetalningarna för 2010 uteblir och att utgifterna till följd av detta sänks med 1,5 miljarder kronor jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2010. Utgifterna skjuts i stället framåt i tiden.

D.v.s. inga besparingar, utan bara pengar som ska ut i framtiden om vi fortsätter med anskaffningen av HKP 14. Läge för att hålla inne med dessa pengar? Får vi ökad budget om några år för att ge tillbaka de pengar vi sparar i år?

Hmm.. Vi får se vad FM svarar på detta pusselarbete...

Dinosauriernas död

Alla epoker går mot sitt slut. Dinosaurierna dominerade helt världen, men kunde inte ställa om sig när förutsättningarna ändrades och dog därför ut. Dom går numera bara att se på museum eller om man ska tro på Darwin, så är det deras ättlingar som sitter och pickar på en talgboll utanför ditt fönster en vintermorgon.

På de stora världshaven har ett antal epoker kommit och gått. Listan kan göras lång allt från vikingarnas långbåtar till slagskepp som Tirpitz, Iowa och Yamato.

Efter slaget om Midway har dominanten till havs varit hangarfartygen. Med hjälp av dessa fartyg har framför allt USA kunnat projicera sin makt på en global skala utan att vara beroende av allierade länder som ställer upp med landningsbanor för stridsflyg. Den andra supermakten Ryssland har aldrig spelat i samma division som USA, utan länder som England, Frankrike och t.o.m Indien har haft större hangarfartygsflottor. Hangarfartyg är dock sårbara och USA har varit livrädd för teknisk utveckling som gör att ett hot kan ta sig igenom den skyddande skölden av fartyg och ubåtar som finns i en hangarfartygsgrupp. Hangarfartyg är också mycket dyra vilket England just nu har stor vånda över.

- Tysta ubåtar som t.ex. svenska Gotlandsklassen med Sterlingmotorer har visat att det går att ta sig nära hangarfartyg och vara i läge att ställa till stor skada. USA är mycket orolig över att länder som t.ex. Nordkorea skulle börja tillverka liknande ubåtar. Denna oro ledde till att Gotland tillbringade en lång tid i USA för att samöva med USN med mycket gott resultat från svensk sida sett. USA fick nog en hel del av sin oro bekräftad. Det finns bilder tagna från Gotlands periskop med amerikanskt hangarfartyg i siktet. Dock så är detta ett självmordsuppdrag. En ubåt som avfyrar torpeder mitt inne i en hangarfartygsgrupp lär få det svårt att ta sig därifrån levande.

- Ryska torpeden Shkval. Detta är en superkaviterande torped som går med mycket hög fart och kan skjutas från långa håll. Den rapporteras kunna komma upp i hastigheter upp mot 360 km/h. Det som USA nog är mest oroad över är att det cirkulerar rykten om att länder som Indien, Iran och Kina kan ha tillgång till Shkval. Men en torped kan inte skjutas på oändligt håll utan är beroende av att en ubåt eller en torpedbåt tar sig tillräckligt nära. Kombinationen Gotland och Shkval vore kanske en intressant lösning? Frågan är också hur farlig Shkval är att hantera. Ryktea säger att ubåten Kursk sänktes på grund av en explosion i just torpedutrymmet. Kan det ha varit en Shkval som detonerade?

Men det som kanske är mest oroande för USA just nu är rykten om Kinas nya ballistiska robot med förmåga att träffa ett hangarfartyg.

If they can be deployed successfully, Chinese anti-ship ballistic missiles would be the first capable of targeting a moving aircraft-carrier strike group from long-range, land-based mobile launchers. And if not countered properly, this and other “asymmetric” systems — ballistic and cruise missiles, submarines, torpedoes and sea mines — could potentially threaten U.S. operations in the western Pacific, as well as in the Persian Gulf.

Om detta hot blir en realitet så kommer det givetvis att skynda på utvecklingen av laservapen för att slå ut ballistiska robotar. Ett antal försök har genomförts, men ännu finns inget vapen i operativ drift.

Är detta hangarfartygens död? Kommer något nytt att ersätta hangarfartygen på samma sätt som vi däggdjur fick chansen för ett par miljoner år sedan? Eller är det som Mark Twain sade, "Ryktet om min död är betydligt överdrivet"?

OBS: För att vara tydlig. Trots datumet och min förkärlek för ironi så är denna artikel inte ett aprilskämt...

Ytterligare "svenska" framgångar (uppdaterad)

Det börjar ljusna för "svensk" försvarsindustri. Kockums, eller snarare tyska Thyssen Krupp Marine Systems får order från FMV att bygga nästa generations ubåtar. Det är långköraren A26 som nu fått officiellt OK. Detta tycker jag är ypperligt då vi kan fortsätta att sätta skräck i bl.a. USA:s marin med våra tysta ubåtar.

Hägglunds, eller snarare BAE i Örnsköldsvik ligger bra till att vinna det engelska FRES programmet och leverera 600 Stridsfordon 90 i en första delserie med option på 700 till. Den 26 mars kommer resultatet från Englands utvärdering. Lysande! Nu kanske dom får fullt upp och slipper att gnälla över förlusten mot AMV i den svenska upphandlingen av terrängfordon. Dessutom får dom in pengar så att dom kan egenfinansiera SEP att bli nästa generations vinnare.

Så här i OS-guldtider så passar det bra med en smula framgångar för svensk försvarsindustri, även om den inte är särskilt svensk längre. Men å andra sidan är varken allsvenskan eller elitserien det heller.

Uppdaterad 10-02-28, 20:04
Defence Forum meddelar nu om det nya "svenska" ubåtsprojektet.

The Supreme Commander of the Swedish Armed Forces has emphasized the importance of acquiring the next-generation submarine on a number of different occasions.

The next-generation submarine features several advances in the development of underwater technology and marks the adaptation of submarines to meet current and future threats and to conduct the international mission now required. This refers particularly to the submarine’s role as an information gatherer.

Next-generation also refers to further refinements in terms of stealth technology. The submarine will be able to see and hear everything over a wide area, while itself remaining undetected. It will be designed to be efficient in the Baltic and other littoral waters.

Uppdaterad 10-03-03, 21:51
Svensk vapenindustri ökar sin export med 7% under 2009 jämfört med 2008.

De fem länder som Sverige exporterade mest till under 2009 var Nederländerna (2,5 miljarder kronor), Sydafrika (1,7 miljarder), Pakistan (1,4 miljarder), Finland (1 miljard) och Storbritannien (900 miljoner).

Enskilda affärer, som kan löpa över flera år, syns tydligt i siffrorna. Under fjolåret märks det på försäljningen av stridsfordon 90 till Nederländerna och Danmark, stridsplanet Jas 39 Gripen till Sydafrika, den luftburna spaningsradarn Erieye till Pakistan och pansarvärnsvapnet NLAW till Finland och Storbritannien.

FMV ryter till

Många som förespråkar att FMV ska köpa från "svensk" försvarsindustri verkar inte förstå att industrin inte är så svensk längre och bara för att Försvarsmakten köper från dessa företag behöver det inte nödvändigtvis innebära att produktionen hamnar i Sverige.

Ett aktuellt exempel är den kommande u-båten A-26 som FMV studerar tillsammans med Kockums. Den tyska ägaren Thyssenkrupp Marine System vill nu flytta Kockums produktion från Malmö till Karlskrona, vilket FMV anser kommer att riskera A-26 projektet. Nu säger sig FMV vilja avvakta med beställning tills det blir klart var produktionen hamnar.

Alla anställda erbjuds följa med från Malmö till Karlskrona, men frågan är hur lätt det är att flytta med familjer. Kommer de duktigaste medarbetarna verkligen att flytta med?

Australien skippar svenska ubåtar

Det brukar bli mycket påhopp från diverse självutsedda "försvarsexperter" när man för fram kritik mot den svenska försvarsindustrin. Det är bra, för det skapar ofta en intressant diskussion. Därför dags för ett nytt kritiskt inlägg och denna gång mot den svenska unika kunskapen om utveckling av ubåtar.

Vår svenska tradition att utveckla u-båtar är betydligt äldre än den att utveckla flygplan, även om Saab de senaste 70 åren fått mer PR. Men frågan är hur länge till vi kan vara med i leken? Jag håller helt och hållet med om att vår Sterlingmotorteknik är mycket intressant och ger säkerligen god driftekonomi och uthållighet jämfört med konventionella ubåtar. Resultatet är en fattigmans atomdriven ubåt. Dessutom med fördelen att den är betydligt tystare än en atomdriven ubåt, vars kylsystem ofta bullrar kraftigt. Resultaten från övningarna i USA visar också på hur tyst våra u-båtar är och därmed hur nära dom kan ta sig utan att bli upptäckta.

Men alla kunder är inte lika imponerade. Austrailien köpte för ett antal år sedan 6 U-båtar från Kockums av Collins klass. Dessa har haft god taktisk förmåga, men mycket dålig teknisk funktion. Så låg att det har varit svårt att hålla dom i drift och utbilda nya besättningar. I dagsläget är endast tre i operativ drift. Nu verkar Australien gett upp det svenska spåret och tittar i stället på att köpa u-båtar från USA.

“The United States is a leader in the design and development of submarine technology, and I expect that Australia will look to learn from companies like General Dynamics Electric Boat and Lockheed Martin in designing and developing the Collins class replacement,” Mr Combet said

Det man då kan fråga sig är: Är vi verkligen så rackarns bra i Sverige som vi ibland verkar tro? Blir hemmablindheten så stor att vi inte objektivt kan se vilka produkter som finns på marknaden att jämföra oss med?

I u-båtsfallet blir därför också min fråga: Är det rätt att ge sig in i en fortsatt svensk utveckling av u-båtar? Eller borde vi titta på en bredare upphandling där även utländska tillverkare kan komma in? Arbetsplatserna i Sverige kan vi rädda genom att kräva motköp som andra länders duktiga upphandlare alltid lyckas med.