Gästinlägg: Super?

Super, detta förstärkande prefix som vi återfinner i ordet supermakt, ett ord som hördes ofta under det kalla kriget. Efter Sovjetunionens fall fanns inte längre någon användning för ordets pluralform. Kvar fanns bara supermakten USA i ensamt majestät. Hur har man då förvaltat sitt pund och var står landet idag?

Den avgående försvarsministern Robert Gates tillkännagav i veckan att ny chef för den amerikanska marinen, Chief of Naval Operations (CNO) blir amiralen och ubåtsofficeren Jonathan W Greenert. Han beskrivs som expert på att hantera flottans budget och finansiering. Det kan behövas.

“He has extensive experience in the money world, which is now facing all of us,” said Adm. Mike Mullen, chairman of the Joint Chiefs of Staff, referring to spending cuts that are confronting the Pentagon.”

“U.S. Defense Secretary Robert Gates said that the $400 billion cut to the national security budget being sought by the White House by 2023 is not minor”. Tidsmässigt handlar det om en 10-årsperiod (2013-2023) så det är väl bara att hålla med.

Gates talade även om de strykningar i vapenprogram som han själv beordrade 2009 och om de 78 miljarder dollar som Pentagon redan planerar att lämna tillbaka de närmaste fem åren genom att effektivisera försvaret. På något sätt tycker jag att jag känner igen detta resonemang. Själva har vi effektiviserat oss bortom vägs ände, med exempelvis centralförvarad materiel och PRIO, som för oss som verkar på förbandsnivån inte bidragit speciellt till någon effektivisering av vårt dagliga värv.

Vidare framhöll Gates att Kongressen redan strukit 20 miljarder dollar från Försvarsdepartementets budgetäskande för 2011.

Nu har Obama beordrat fram en omfattande ”Missions and Capabilities Rewiew” som skall behandla de nedskärningar som skall till för nå målet 400 miljarderna dollar. Den beräknas vara klar senare i sommar. Det blir intressant läsning, för den som är intresserad av den militärt sett enda stormakten och utvecklingen framöver på detta område. Hade jag haft fallenhet för att spetsa till saker och ting, hade jag kunnat säga att de 400 miljarderna skall gå till amortering på Kinalånen, så att Kina kan rusta upp i motsvarande grad som USA rustar ner.

Det är vårt ansvar att presentera konsekvenserna för presidenten och för Kongressen, i olika ekonomiska nivåer och hur dessa olika nivåer kommer att påverka den strategiska nivån och hur USA:s nuvarande förmågor kommer att påverkas, säger Gates. Vi ser med spänning fram mot den Rewiew som är i antågande.

Vad får då detta för konsekvenser för övriga världen. Givetvis så kommer en så pass stor neddragning att slå mot alla delar av det amerikanska försvaret, men mest avgörande för att upprätthålla USA:s möjligheter att agera globalt är nog vad som blir kvar av sjöstridskrafterna. USN har hittills med sin blotta existens stått som garant för fria Sea Lines of Communications (SLOC) på världshaven. För oss och de flesta andra länder är detta givetvis av avgörande betydelse för utveckling och välstånd.

Svårigheterna att återstarta SAAB Automobil är ett bra exempel på hur det går när alla komponenter inte finns tillgängliga i en någorlunda komplex industri och de förluster som uppstår för företag som är beroende av lasten just-in-time när grejorna inte kommer fram. Värdet av att t.ex. energitransporterna flyter fram fritt över haven kan inte nog överskattas.

Det är mot den här bakgrunden vi skall bedöma de neddragningar som väntar USN, när vi gör riskbedömningar för vår egen framtid. Fria SLOC är av högsta betydelse för ett land som Sverige, som är helt beroende av både export och import. Europas framtida marina förmågor bidrar till, tja ja vadå? Vem kan och vill i framtiden stå som en garant för fri handel och sjöfart på världshaven? Möjligen kommer Kina att bidra, export- och importberoende som landet ju blivit och dessutom med stora intressen i bl.a. Afrika. Det är nog ingen tillfällighet att kinesiska sjöstridskrafter verkar aktivt i Adenviken.

/Sumatra

Not: Fakta från Defense News.

Snedfördelning

Jag noterar med glädje att ytterligare en bloggare dykt upp som har fokus på marina frågor. Välkommen till "Klart Skepp Nu!" i försvarsbloggargemenskapen.

Det är två trender som går att urskilja i utvecklingen av bloggandet bland de försvarsanställda.

- Det blir fler och fler bloggare med försvarsanknytning. Jag tolkar det till att det gått omkring många som har knutit näven i byxfickan ett bra tag nu och som nu vill få utlopp för sina åsikter. Tyvärr så lyckas inte de normala kanalerna med detta, även om jag noterat att Försvarets Forum börjat få en hel del inlägg som kritiserar arbetet med omstruktureringen av Försvarsmakten. I det senaste numret var det en hel del befogad kritik om hur man hanterar tekniker och specialister.

- Det är en kraftig övervikt av bloggare med anknytning till Flygvapnet och Marinen. Jag tolkar det som att den omstrukturering av Försvarsmakten som nu pågår är mycket armétung. Det upprepas ofta i debatten att NBG används som drivmotor i omstruktureringen. Men NBG är trots visst stöd från Flygvapnet ett rent arméförband! Det ser man även på frågan om obligatorisk utlandstjänstgöring. Flygvapnet och Marinen har aldrig haft problem med att bemanna sina egna utlandsinsatser. Visst har det varit problem att få fram UND-officerare och även besättningar till Tp-84, men i dessa fall är det inte viljan som saknats utan helt enkelt att det varit brist på personal. Marin- och Flygvapenofficerare är helt enkelt missnöjda med att deras försvarsgrenar hamnat i ett vakuum vilket bl.a. kan ses på att Flygvapnets och Marinens basorganisation i stort sett utplånats samt att ledningsorganisationen hamnat i kläm i ett NBF som ingen lyckades inse redan fanns i Flygvapnet och delvis i Marinen. Det som saknades var trådarna mellan anläggningarna som oftast stoppats av MUST p.g.a. sekretesskäl och ackreditering. Visst satsas det även idag på Flygvapnet (Gripen) och Marinen (Visby och ny ubåt), men det är mest i form av teknisk utveckling som behövs för att hålla vår inhemska industri snurrande.

Har jag fel? Är Arméofficerare mer nöjda med tillvaron idag än motsvarande officerare i Flygvapnet och Marinen? Eller är vi Flygvapen- och Marinofficerare bara mer gnälliga?

Marinen, allas vän

Marinen som liksom Flygvapnet länge har varit en försvarsgren som alla glömt bort i afghanistanfokuset har fått ny vind i seglen. Om det är insatsen i Adenviken som fått omvärlden att komma ihåg tidigare succeer som bl.a. "ubåt i västerled" eller avancerade tekniska framtidsstudier i form av Visbykorvetter låter jag vara osagt. Men just nu verkar alla vilja öva med våra fartyg, ubåtar, sjömän och amfibiesoldater.

- Amfibieregementet övar med det holländska fartyget Rotterdam. Det här är inte första gången en liknande övning genomförs. Skönt att se att amfibiekåren ser till att bibehålla sina kunskaper om kustnära strid. I USA har försvarsminister Gates tydligt deklarerat att US Marines har med insatserna i Irak och Afghanistan hamnat för långt från den expeditionära förmåga som dom tidigare haft som huvudfokus. Hmm...undrar om detta är ytterligare ett steg på vägen mot anskaffning av L10?

- 9 ytfartyg och en ubåt deltar i en större marin övning i Finland. Denna övning har som vanligt ett internationellt scenario. Det hade varit en smula mer intressant om Sverige och Finland övade på försvar av egen kust.

Men intresset för svenska marinen kan ha en mörkare sida. Även USA vill besöka Östersjön oftare. Det här kan man ha en smula tudelade syn på. Det är givetvis positivt att få öva med stora amerikanska fartyg. Men är det så att man i USA har återupptäckt Östersjöns betydelse, något som vi i Sverige i och för sig också inser, men inte gör så mycket åt? Eller är det att man helt enkelt inte anser att Sverige längre klarar av att vara den sköld mellan väst och öst som vi varit under hela kalla kriget? En minskad svensk förmåga kan därmed innebära en ökad närvaro av robot- eller kärnvapenutrustade fartyg i vår närhet. När USA ville placera ut delar av robotförsvaret i NATO-länderna Polen, Tjeckien och Turkiet så protesterade Ryssland kraftigt. Genom att använda det neutrala Östersjön så kommer man undan dessa reaktioner. Men det innebär också att Östersjön får ytterligare strategiskt fokus.

US Navy, världens största flotta, ska besöka Östersjön oftare. Fartygen kan fungera som en robotsköld för Europa. Amerikanerna vill också ha ett närmare samarbete med Sverige.
...
Detta är en av flera amerikanska signaler om ökat intresse för Europa. Kriget mellan Ryssland och Georgien 2008 blev en vattendelare. De nya Nato-länderna Estland, Lettland och Litauen kräver att alliansen ska öva försvar av ländernas territorium. I Östersjön deltar USA varje år i övningen Baltops som varit en ren flottövning, men i somras kom även markförband från USA till Lettland.

Här bör kanske svenska politiker fundera en smula långsiktigt på konsekvenserna av försvarsbesluten och neddragningar på förmågan att försvara Sverige. Man kan jämföra med (mp) som vill minska på svensk kärnkraft. Att detta i förlängningen innebär att vi i Sverige köper mer "smutsig" kolkraftsbaserad el från utlandet är det ingen som kan lista ut. Slutsatsen i detta fall är att om omvärlden ser att Sverige inte kan ta ansvaret i Östersjön så kommer någon annan att ta detta ansvar! Positivt i detta fall är dock att regeringen redan beslutat om fortsatt utveckling av ubåtar i Sverige. Därmed så tycker nog vare sig ryssar eller amerikaner att det är värt risken att vid en eventuell konflikt basera större fartyg i Östersjön.

Gästinlägg: Lite reflektioner över debatten kring ”Minskad förmåga till sjömålsbekämpning från land”.

Alla pratar om här RBS-15KA, som i sig är ett mycket bra och kompetent system som självklart borde funnits kvar, men som lades ned av fullständigt oförklarliga anledningar. Det levde kvar under namnet ArtDemo och därefter BekDemo under ett antal år, och finns kanske fortfarande i något förråd.

Personligen tycker jag debattörerna har fel fokus i den här frågan. Det är ju trots allt så att roboten, oavsett om den avfyras från land är en sjömålsrobot och inget annat. Sjömålsrobotar gör mest nytta om de opereras från havet eller luften där man har en helt annan rörlighet.

Om vi istället lyfter blicken och försöker förstå vad som är en sådär 200% värre än att just RBS-15KA försvunnit, så är det att i stort sett samtliga flottans RB-15 vapenbärare har försvunnit! Detta är mycket mer allvarligt och bör definitivt debatteras.

2005 förfogade flottan över sex robotbåtar och sex korvetter som sammantaget kunde bära (12x8) 96st RBS-15 runt vårt Svenska territorialhav, och kunde skjutas från dolda lägen nära vår skärgård. Tilläggas skall också göras att varje enskild vapenbärare (fartyg) hade omfattande ledningssystem, passiva och aktiva sensoser för antingen automomt uppträdande eller förbandsuppträdande runt våra Svenska kuster.

Utöver detta så hade flottan samtidigt också åtta stycken operativa patrullbåtar, som vardera kunde bära sex stycken potentiella RB-12. Totalt 48 robotar.

Backar vi bandet ytterligare några år, men inte längre tillbaka än till år 2000 så kan man addera till ytterligare sex robotbåtar och fyra patrullbåtar OCH även RBS-15KA. Då kunde Svenska marinen själva ställa upp med ca 160st RB-15 och 72 RB-12 bara i ett första läge. Sedan fanns det ytterligare robotlaster att plocka fram ur bergen. Utöver detta kunde flygvapnet självklart leverera ett stort antal RB-15F.

Hur ser det ut idag? Inte särskilt bra skulle jag vilja påstå.

Hur många vet idag om att det istället för ovanstående siffror är tre(3) korvetter som finns disponibla för nationella OCH internationella behov? När korvetterna HMS Stockholm och HMS Malmö befann sig i Adenviken under förra året så fanns där endast två potentiella vapenbärare (HMS Gävle och HMS Sundsvall) att tillgå i hela Sverige!

Vad de flesta säkert heller inte är medvetna om, är att ingen av våra nya Visbykorvetter inte ens är nära en operativ installation av RBS-15 systemet. Detta skall införas i nästa version av fartyget, för att sedan försöka få roboten operativ. Man ska då också försöka med det konststycket, att avfyra roboten inifrån fartyget, vilket inte kommer att bli helt lätt med hänsyn till heta avgaser och extrem värmeutveckling. Dessutom vill jag nog inte ens veta vilka konsultkostnader som utvecklingen av denna installation medfört.

Vi pratar här om ett förmågeglapp som är så stort, att det redan vid blotta anblicken blir pinsamt. Är våra politiker ens medvetna om detta, eller är det så enkelt att Afghanistan och Helikopterfrågan sätter skygglappar för andra viktiga frågor?

Slutligen, vad anser Marinens främste företrädare om detta extrema förmågeglapp?

/ Haddock

Gästinlägg: L10 - i princip (uppdaterad)

Gamla Hercules, med sina fyra turbopropmotorer och förmågan att landa och starta lite var som helst, anskaffades ursprungligen för trupp- och lasttransporter samt medevac. Sedan dess har planet uppträtt i en mängd olika roller, som från början inte förutsågs, t.ex. som ”gunship” med upp till 10,5 cm howitzers, för bl. a. CAS eller har använts för search and rescue. Andra användningsområden har varit stöd till vetenskaplig forskning, väderspaning, lufttankning, maritime patrol och brandbekämpning. Det finns Herculesplan i över 50 länder och i över 40 olika utföranden. Planet har använts i otaliga konflikter, men även för civil verksamhet och i humanitära operationer.
Vad har nu gamla Hercules i ett inlägg om stridstödsfartyg att göra? Jo, för att visa att med ett bra grundkoncept, finner man snart på nya användningsområden. Att bara se L10 som en transportresurs för militär, expeditionär förmåga är att se lite trångt på tänkbara användningsområden.

I september 2007 stod följande att läsa i Svensk Sjöfartstidning: ”DFDS-ägda ro-ro-fartyget Tor Anglia anlände den här veckan till Aalborg för att lossa det sista av den danska militärens utrustning från dess insats i Irak. Utrustningen lastades i Kuwait för vidare transport till Aalborg. Ro-ro-fartyget är på långtidscharter hos danska försvarsdepartementet och har gjort resor till platser som normalt inte DFDS-fartyg besöker. Tor Anglia har i år besökt Apapa-Lagos i Nigeria och Karachi i Pakistan. Försvarsdepartementet har också Tor Futura i charter och de har möjlighet att låta fartygen gå tillbaka till DFDS Tor Line under de perioder de inte behövs för militära transporter.”

Är det enda man önskar en transportförmåga under låg eller ingen hotnivå är detta en utmärkt lösning. Exempel på sådana transporter är de materieltransporter som genomförts för Kosovostyrkans räkning till Thessaloniki i Grekland.

Inget konstigt med det. I NATO-termer RE/RE-Shipping (reinforcement, resupply and retrograde ships) och som är en integrerad del av större NATO-operationer. NATO har dessutom färdiga dataprogram, där man helt enkelt knappar in vikter och volymer, så trillar namnet på det för ändamålet lämpligaste lastfaryget ut.

När det gäller L10 så gäller det att skilja på stridsstödsfartyg och de lagfartyg som finns i flottan. De sistnämnda är fartygsburet, förbandsknutet underhåll. Sådant lagfartyg medföljde korvettstyrkan till Adenviken i form av HMS Trossö. Ett lagfartyg tilldelas ingen stridande uppgift utöver det eventuella självskydd som finns till gatts. Även här finns ett visst behov av nyanskaffning, gärna nybyggnation med lagfartygsrollen och lång livslängd som styrande parametrar. In my dreams…

I en CRO (Crisis Response Operations) vore två lastade L10 mumma, för att med sin “staying power” utanför en kust projicera makt, en Power in Being om du så vill, som i sig kan verka krigs- och konfliktavhållande. Eller som gamle Sun Tzu sade “…to fight and conquer in all your battles is not supreme excellence; supreme excellence consists in breaking the enemy's resistance without fighting.” I den bästa av världar har man uppnått sitt mål utan direkt insats. Med sina helikoptrar och viss amfibisk förmåga kan uppgiften inledningsvis bli att säkra hamn för urlastning och att säkra flygplatser för efterföljande flygtransporter.

Ett argument mot L10 som framförts är att många redan har stridsstödsfartyg. Detsamma kan nog sägas om C-130, ändå har vi sådana. Eller varför inte helikoptrar, som ändå är en bristvara på sina håll.

Vad kan L10 användas till förutom ovanstående? Helt klart kan den lösa de flesta uppgifter som C-130 löser, fast lite långsammare men med större kvantiteter och vikter. Dessutom kan den vara en plattform för framskjuten ledning, tillhandahålla kvalificerad sjukvård i anslutning till konfliktzonen och varför inte ett ställe utanför zonen, där man kan återställa SVÄ med en bastu, lite ostörd sömn, vällagad mat och – vilket Gud förbjude – en öl eller två.

Chefsingenjören har i ett inlägg påpekat vikten av samordning mellan militära insatser och civilt bistånd. Här passar L10 som hand i handske för transporter för civilt bistånd, svenskt eller annat, då L10 inte brukas för militära ändamål. Även Wiseman har framfört synpunkter i samma ärende, även om L10 kanske inte är aktuellt för insats just i Afghanistan. En biståndslastad L10 till Haiti är ett exempel bland många tänkbara alternativ. Om vi hade haft någon…

I Lissabonfördragets förkättrade solidaritetsförklaring, som Sveriges regering har försvurit sig åt, finns en hel del frågetecken när det gäller förmågan hos Försvarsmakten™ att kunna ge hjälp i händelse av kris eller krig. L10 är svaret på jungfruns bön, när det gäller hur vi skall kunna få hjälpen på plats. Vad vi har att hjälpa med är en annan fråga, för ett annat inlägg, av någon mer initierad. Någon?

För att vara rubriken trogen, avstår jag från att lägga synpunkter på val av plattform(ar) och beväpning och övrig utrustning. Låt oss bara inte bygga in framtiden i en för trång kostym för att vi saknar vidsyn, fantasi och förmåga till framtidstänk. L10 skapar handlingsfrihet till en rimlig peng, utslaget på förväntad livslängd och tänkbara, framtida scenarier . Bemanningen kan variera, allt från ren driftsbesättning till fulltalig bemanning av de funktioner vi väljer att bygga in.

Köp gärna ett färdigt koncept, men jag vill framförallt framhålla värdet av att inte bygga i plast.

/Sumatra

Uppdaterad 10-04-05, 00:06
Vad ett fartyg medför, beror oftast på vilken företagstyp som skall genomföras. Det gick på sin tid att ombestycka en ptrb till minversion eller för ubj eller för ytstrid. Detsamma bör gå att göra med L10. Både vad avser bestyckning och bemanning.

I Försvarsberedningens ”Försvar i användning” läser man att ”Försvarsmakten ska på sikt och efter genomförda reformer öka insatsförmågan”. Här passar L10 väl in i bilden. I detta dokument kan man även läsa:

- ”över tid kunna göra snabba evakuerings- eller förstärkningsinsatser med upp till 300 personer.

- periodvis kunna upprätthålla en planerad snabbinsatsberedskap motsvarande ramnationsansvaret i EU:s stridsgruppkoncept.

- hålla relevanta delar av flyg- och marinstridskrafterna tillgängliga för insatser och snabbinsatsberedskap. ”

Även här har en eller två L10 en lättförsvarad plats. Vid ett eventuellt framtida NATO-medlemskap passar dessa fartyg in i Out of Area-doktrinen, liksom fregatter hade passat i konceptet med Standing Forces.

Nu när vi nästan inte längre är alliansfria, så kan fartygen även ställas till ”nästan allierades” förfogande inom ramen för PfP eller annat framtida arrangemang. Vi använder ju redan idag NATO-ländernas resurser när det gäller medevac och CAS och delar militära flygtransportresurser med andra nationer.

/Sumatra

Dinosauriernas död

Alla epoker går mot sitt slut. Dinosaurierna dominerade helt världen, men kunde inte ställa om sig när förutsättningarna ändrades och dog därför ut. Dom går numera bara att se på museum eller om man ska tro på Darwin, så är det deras ättlingar som sitter och pickar på en talgboll utanför ditt fönster en vintermorgon.

På de stora världshaven har ett antal epoker kommit och gått. Listan kan göras lång allt från vikingarnas långbåtar till slagskepp som Tirpitz, Iowa och Yamato.

Efter slaget om Midway har dominanten till havs varit hangarfartygen. Med hjälp av dessa fartyg har framför allt USA kunnat projicera sin makt på en global skala utan att vara beroende av allierade länder som ställer upp med landningsbanor för stridsflyg. Den andra supermakten Ryssland har aldrig spelat i samma division som USA, utan länder som England, Frankrike och t.o.m Indien har haft större hangarfartygsflottor. Hangarfartyg är dock sårbara och USA har varit livrädd för teknisk utveckling som gör att ett hot kan ta sig igenom den skyddande skölden av fartyg och ubåtar som finns i en hangarfartygsgrupp. Hangarfartyg är också mycket dyra vilket England just nu har stor vånda över.

- Tysta ubåtar som t.ex. svenska Gotlandsklassen med Sterlingmotorer har visat att det går att ta sig nära hangarfartyg och vara i läge att ställa till stor skada. USA är mycket orolig över att länder som t.ex. Nordkorea skulle börja tillverka liknande ubåtar. Denna oro ledde till att Gotland tillbringade en lång tid i USA för att samöva med USN med mycket gott resultat från svensk sida sett. USA fick nog en hel del av sin oro bekräftad. Det finns bilder tagna från Gotlands periskop med amerikanskt hangarfartyg i siktet. Dock så är detta ett självmordsuppdrag. En ubåt som avfyrar torpeder mitt inne i en hangarfartygsgrupp lär få det svårt att ta sig därifrån levande.

- Ryska torpeden Shkval. Detta är en superkaviterande torped som går med mycket hög fart och kan skjutas från långa håll. Den rapporteras kunna komma upp i hastigheter upp mot 360 km/h. Det som USA nog är mest oroad över är att det cirkulerar rykten om att länder som Indien, Iran och Kina kan ha tillgång till Shkval. Men en torped kan inte skjutas på oändligt håll utan är beroende av att en ubåt eller en torpedbåt tar sig tillräckligt nära. Kombinationen Gotland och Shkval vore kanske en intressant lösning? Frågan är också hur farlig Shkval är att hantera. Ryktea säger att ubåten Kursk sänktes på grund av en explosion i just torpedutrymmet. Kan det ha varit en Shkval som detonerade?

Men det som kanske är mest oroande för USA just nu är rykten om Kinas nya ballistiska robot med förmåga att träffa ett hangarfartyg.

If they can be deployed successfully, Chinese anti-ship ballistic missiles would be the first capable of targeting a moving aircraft-carrier strike group from long-range, land-based mobile launchers. And if not countered properly, this and other “asymmetric” systems — ballistic and cruise missiles, submarines, torpedoes and sea mines — could potentially threaten U.S. operations in the western Pacific, as well as in the Persian Gulf.

Om detta hot blir en realitet så kommer det givetvis att skynda på utvecklingen av laservapen för att slå ut ballistiska robotar. Ett antal försök har genomförts, men ännu finns inget vapen i operativ drift.

Är detta hangarfartygens död? Kommer något nytt att ersätta hangarfartygen på samma sätt som vi däggdjur fick chansen för ett par miljoner år sedan? Eller är det som Mark Twain sade, "Ryktet om min död är betydligt överdrivet"?

OBS: För att vara tydlig. Trots datumet och min förkärlek för ironi så är denna artikel inte ett aprilskämt...

L10 framtiden för Marinen? (Uppdaterad)

Erfarenheterna med bl.a. operationerna utanför Libanon och i Adenviken har visat för Marinen att man är i behov av ett större fartyg med förmåga att operera på öppet vatten, inte bara kustnära som våra kustkorvetter ursprungligen är designade för. Det behövs dessutom en bättre integration av helikopter ombord. Visbys ursprungliga hangar håller inte måttet och på Carlskrona tvingas HKP 15 stå på däck med de underhållskostnader det medför.

Erfarenheterna från uppsättningen av NBG 08 visar också på att det finns behov av att kunna transportera stora mängder materiel längre sträckor. Visst går det att hyra in civila fartyg för detta, men dom kommer att behöva eskort genom farvatten liknande de i Adenviken.

Marinen tittar därför på möjligheterna att skaffa ett nytt fartyg (projektnamn L10). Specifikationen ser ganska så intressant ut:
- Möjlighet att basera 4 st. HKP 14 eller 6 st. HKP 15 i hangar.
- 4-9 landstigningsbåtar liknande stridsbåt 90.
- Man har även tänkt på sjävförsvar i form av LV-rb (system liknande Umkhonto verkar vara aktuella) och 57 mm kanon
- Mycket intressant är integration av Archer artillerisystem. Med Excaliburgranat skulle det ge en intressant långräckviddig precisionsförmåga om man lyckas ta hänsyn till plattformens sjöhävning. Hmm.. det luktar en smula Inchon över detta...

Jag skrev i mitt förra inlägg att Amfibiekåren med sina operationer i bl.a. Tchad mer och mer går över att likna amerikanska marinkåren. Detta fartygskoncept verkar vara mer i just amerikanska marinkårens smak än den traditionella svenska flottans. Det är inte ett fartyg byggt för försvar av Sverige, utan för internationella operationer. Jag tycker dock att det är helt rätt. Om nu fokus för vårt försvar är internationella operationer så är detta fartygstypen som vi behöver. Det skulle även kunna användas med god effekt vid humanitära operationer liknande Haiti och utrymning av länder liknande Libanon 2006.

Det vi behöver fundera en smula på är hur vi upphandlar detta fartyg. I vanlig svensk maner så skriver vi nog en kravspecifikation som blir för unik och därmed så får vi bygga ett eget fartyg från scratch med den tid och de risker som det kan innebära. Nej, titta framför allt internationellt, där det börjar dyka upp ett antal intressanta alternativ. Det är inte en slump att Sverige börjar bli intresserade av denna typ av fartyg då den internationella trenden har pågått i ett par år.

-Franska Mistral. Troligtvis på tok för stor, men bra kapacitet. Att ryssarna är intresserade är inte oväntat även om jag funderar vad dom tänker använda fartyget till. Internationella fredsbevarande operationer ligger inte helt i deras linje. Bäva månde Georgien och liknande länder...

- Liknande storlek har australienska Canberra klassen. Mer av hangarfartyg än helikopterplattform. Australien har ett intresse att ställa upp vid internationella insatser i hela regionen upp till asiatiska fastlandet. Östtimor visade på behovet av denna typ av fartyg.

- Hollänska Rotterdam klassen. Ser mycket intressant ut och storleksmässigt kanske mer i linje av vad svenska marinen önskar.

Här finns en liten sammanställning av olika intressanta LPD - Landing Plattform Docks projekt.

Observera att denna fartygsklass inte på något vis ersätter Visby då det saknas offensiva vapensystem. Vikten av att bygga färdigt Visby med luftvärn, Rb 15 och torpeder är därför fortfarande stor.

Uppdaterad 10-02-18, 21:59
Även Norge ger sig nu in i konceptet med multifunktionsfartyg i form av ett AOR - Auxilary Oiler Replenishment. Detta står att läsa i senaste numret av Janes Defence Weekly.

Norway outlines multirole AOR plan
Richard Scott

Norway is moving ahead with plans to procure a new multirole auxiliary oiler replenishment (AOR) ship to enter service with the Royal Norwegian Navy (RNoN) by the end of 2015.

Project 2513 was formally endorsed by the Ministry of Defence (MoD) in July 2009 and covers the purchase of a single multipurpose ship to meet the afloat replenishment needs of the RNoN while at the same time embarking vehicle and small boat payloads and offering additional utility for aviation, medical and maintenance support. This will address a number of capability gaps and provide an organic afloat support capability to enable the RNoN to realise its vision of a self-sustaining Norwegian Task Group.

Plans for the provision of an afloat support capability were first promulgated by the naval staff in 2002, with Project 2513 established within the Norwegian Defence Logistics Organisation (NDLO) in 2006. Definition-phase activities performed since then have examined a range of force-mix options to deliver the requirement; early plans examined individual logistics support and fleet tanker programmes, but budget considerations have ultimately driven the decision for a single multipurpose ship.
Speaking at the Defence IQ Afloat Support and Naval Logistics conference in London on 27 January 2010, Commander (Senior Grade) Christian Irgens, NDLO project manager for Project 2513, said the new multirole AOR vessel "would provide logistics support to maritime forces during both national and international operations, and increase the endurance of the Norwegian Task Group in the area of operations for a minimum of 30 days".

He added: "Additionally, it will have the ability to act as a seabase and, based on the vessel's capacities, support army, air force and coast guard units. The ship will also have the ability to provide transport and medical support [prepared to NATO Role 2 standard] to civilian authorities."

To support the project approvals process, a concept baseline has been developed in conjunction with ship design consultancy LMG Marin. This illustrative double-hull design was designed to commercial standards and is 155 m in length, displaces 15,000 tons, designed to maintain a speed of 20 kt in Sea State 3 and be able to sail 10,000 n miles unrefuelled at 16 kt.

Capacities include 5,650 tons (threshold) F75/76 fuel, 200 tons (threshold) F44 aviation fuel, 35 tons lubricant, 105 tons fresh water, 25 TEU containers and 200 tons of ammunition. "Both payload weight and payload volume are design drivers," said Cdr (SG) Irgens. "We also require lift-on/lift-off and roll-on/roll-off [ro-ro] capabilities."
Characteristics of the concept design include two dual replenishment-at-sea stations [fitted port and starboard], two light jackstay transfer systems [port and starboard], astern refuelling, a 60-ton capacity crane for load-on/load-off and aviation facilities to enable vertical replenishment and helicopter in-flight refuelling. A single NH-90 helicopter can be accommodated in a hangar space integrated within the ship superstructure block, while a ramp in the stern quarter provides ro-ro access to a 450 lane-metre stowage deck for light vehicles.

Cdr (SG) Irgens said the NDLO planned to start a prequalification phase in the second quarter of 2010 with a view to issuing an invitation to tender to shortlisted bidders in early 2011. "Our plan is to go out to international competition and award a single contract to a prime contractor at the end of 2011. Ship delivery is scheduled to occur 42 months after contract award."

Project 2513 has been budgeted at NOK1.2 billion (EUR147 million). According to Cdr (SG) Irgens, bidders will be provided with the preliminary design solution as embodied in the concept baseline "but this is not a build-to-print ... the concept baseline 'as is' is unlikely to be the end result."

Hmm. Normännen lär få det en smula enklare att få in sina NH-90 i hangaren på fartyget, då dom till skillnad från de svenska HKP 14 har vikbar rotor. HKP 14 har en vikbar bom som vi fick på köpet då det var billigare att ha en gemensam konfiguration med andra användare.

Man kan dock undra över om Norge och Sverige skulle kunna samarbeta en smula i ett gemensamt projekt, eller om det ändå bara skulle sluta som det nordiska helikopterprojektet med att någon hoppar avoch de andra köper varsin version.

Visby korvetten inte lämpad för internationell insats?

Marinens nya Visby korvetter är trots att dom egentligen knappt har hunnit tas i bruk redan en storlek för liten. Dom är anskaffade på samma sätt som JAS39A/B anpassade för det svenska invasionsförsvaret och operationer i kustnära områden kring Sverige, s.k. Littorial Warfare. Frågan är om dom över huvud taget går att använda i en internationell insats motsvarande den i Adenviken?

Vad är det då för faktorer som påverkar användningsområdet.

* Storleken. De stormar som kan uppstå med resulterande våghöjder är inte lämpliga för ett så pass "litet" fartyg som Visby. Frågan är hur kolfiberstrukturen klarar av den ökade stressmiljön? Samma problem har redan idag HMS Malmö och Stockholm som finns på plats i Adenviken. Storleken gör att Visby dessutom inte har tillräcklig uthållighet avseende proviant, bränsle och extra besättning utan skulle bli beroende av ett trossfartyg som i den existerande operationen, HMS Trossö. Visby tillför alltså inga nya förmågor som inte redan har funnits.
* Avsaknad av möjlighet att basera helikoptrar ombord. Det går att starta och landa i bra väder. Helikoptrar tillför en möjlighet att kunna övervaka betydligt större havsområden både visuellt, med IR/EO samt med radar. Dom kan dessutom identifiera små fartyg så att inte skyddstyrkor i onödan måste skickas ut, vilket skulle snabba upp operationer och minska risken för insatsstyrkorna. Med hjälp av skyttar ombord kan skyddsstyrkorna dessutom understödjas på längre håll där Visby har svårt att träffa små mål med precision.
* Avsaknad av ett riktigt däck. Gör det betydligt svårare att separera eventuell fångar innan dom är visiterade och kan låsas in. Det går i och för sig att placera ut temporära relingar av rep, men detta är långt ifrån ett fullvärdigt däck att operera från utan mer som ett skydd vid tillfälliga vistelser på däck. I stället måste fångarna direkt tas inombords, vilket skapar stora risker för fartyget.

Marinen håller på att integrera internationella kommunikations- och ledningssystem. Här har dock Visby samma problem som JAS39C/D, d.v.s. vilket ben vill Försvarsmakten stå på? Ska man vara internationellt kompatibel, eller ska det vara svenska unika lösningar som är svåra att avlyssna av t.ex. USA och där vi har egen kontroll på nyckeltillverkning för att kryptera vår kommunikation?

Visbys stora nya förmåga med reducerad signatur är inte av stor vikt vid operationer motsvarande den i Adenviken då piratgrupperingarna med stor sannolikhet inte har tillgång till avancerad utrustning för att detektera fartyg.

Avsaknaden av robotluftvärn påverkar inte denna typ av insats.

Jämför med danska marinens nya fartyg av Iver Huitfeldt klass. Längd 137,6 m, deplacement 5850 ton. Räckvidd 9000 nm. Mycket kvalificerat luftvärn med bl.a. Sparrow och Stinger. Möjlighet att basera helikopter ombord. Leverans 2012.

Norska marinen skaffar fem Fridtjof Nansen fregatter med leverans mellan 2006 och 2010. Längd 134 m och deplacement 5290 ton. Dessa fartyg deltar för närvarande i Adenviken.

Visby är som jämförelse 76,8 m lång och har ett deplacement på 650 ton.

Frågan är om inte en annan resurs är minst lika viktig och det är tillgång till större transportfartyg. Danska marinen leasar tre Ro-Ro fartyg från Stena Lines. Svenska Flygvapnet har numera tillgång till strategisk transport i form av C-17. När ska svenska marinen få det? För NBG krävs denna typ av resurs då C-17 kan transportera långt och snabbt, men inte på när lika stora mängder utrustning som ett transportfartyg. Mycket av utrustningen för NBG är packad i containers som kan ses som det bästa sättet att transportera luft, d.v.s. dom tar stor plats vilket kräver fartyg transport. Skyddet av denna strategiska transport kräver också ett fartyg större än Visby!

Rejäl landningsplattform

För dom inklusive mig själv som klagar på Visby korvettens möjligheter att bistå helikopteroperationer. Här är en bild på USA:s senaste fartyg USS Independence för "Litteral Warfare", d.v.s. kustnära operationer. Inte särskilt vacker, men en rejält tilltagen landningsplattform och möjlighet att förvara helikoptrar inuti fartyget. Se mer information på Wikipedia.