Spionen på FRA? (uppdaterad)

Anders Jallais bok "Spionen på FRA" får mer och mer verklighetsanknytning.

Fjorton år senare får Anton Modin ledtrådar till en väl bevarad hemlighet. Den svenska marinen har på 80-talet sänkt en sovjetisk ubåt i Stockholms skärgård. Han bestämmer sig för att söka reda på den. I och med det riskerar han inte bara rikets säkerhet utan blir också lovligt byte för svensk, rysk och amerikansk säkerhetstjänst.

2009 hittades vraket efter en Whiskey-ubåt utanför Gotland. Försvarsmakten anser dock att den inte är värd att undersöka, då den troligtvis "tappats" under bogsering på väg för att huggas upp till skrot.

Efter att fyndet påträffats lämnade företaget över bilder och annan information till försvaret, men där säger man i dag att man inte tänker gå vidare med ärendet. Detta trots att överbefälhavare Bengt Gustafsson tror att ubåten skulle kunna hjälpa till att förklara vad den svenska militären letade efter under ubåtsjakten på 1980-talet, enligt Ekoredaktionen.

– Det är intressant om vi hittar en främmande ubåt som är skadad av stridsmedel. Det är bara Sverige som under 1980- talet och början av 1990-talet använde stridsmedel mot kränkande ubåtar, säger han till programmet.

F.d. ÖB Bengt Gustafsson har skrivit om dessa händelser på Newsmill samt gett ut en bok, "Sanningen om ubåtsfrågan : ett försök till analys". Han anser att ryssarna forlorade sjömän och eventuellt ubåtar vid de svenska insatserna.

Av intervjuerna av tre f d ubåtsmän framgår nämligen att de varit i främmande vatten, bland annat skandinaviska och svenska. Vidare att de vid sjunkbombsanfall mot dem fått besättningsmän som kommit i panik, måst bindas och sövas ner tills man nått hemmahamnen. Vidare att man till och med fått förluster i döda. Troligen främst bland attackdykare, som befunnit sig utanför ubåtarna.

Jag anser att ubåten givetvis bör undersökas. Precis som Palmemordet så finns det en hel del fakta som ännu inte "kommit till ytan" avseende ubåtsjakterna på 80-talet. Genom att undersöka detta vrak kan det kanske avskrivas som en ledtråd till vad som egentligen hände under Kalla Kriget. Genom att klargöra fakta och döda alla spekulationer så kan också en hel del officerare "rentvås". Många sjöofficerare har på grund av hemlighetsmakeriet fått utstå spott och spe i pressen. Minkdebatten är givetvis en del av detta. Mest intresserad är jag dock av händelserna utanför Sundsvall 1983. Där finns det många rykten i omlopp om att en ubåt skulle ha släppts ut på order av någon som i efterhand inte går att verifiera samt att utländska grodmän ska ha skadats/dödats...

Se även Wiseman, Tokmoderaten och Gyllenhaal.

Expressen, DN, Aftonbladet1, Aftonbladet2



Uppdaterad 11-03-03, 18:34
Det höjs nu många röster för att undersöka vraket. Även om det finns stor sannolikhet för att Försvarsmaktens bedömning är rätt så är det ett bra träningstillfälle för Belos och hennes besättning tillsammans med URF:en och några röjdykare. På så sätt så kan vi åtminstone stryka vraket från konspirationsteorilistan. Enklast vor ju i och för sig att fråga ryssarna om de tappat någon ubåt och vad den i så fall gör innanför den svenska ekonomiska zonen (dock ej svenskt territorialvatten som jag förstått).

Dykaren som var nere vid vraket köper inte Försvarsmaktens teori rakt av.

Ola Oskarsson håller inte alls med.

– En ubåt har ett yttre formskrov och ett inre tryckskrov. En sjunkbomb påverkar oftast inte formskrovet, så skador syns inte utifrån. Jag förstår inte hur försvaret tänker, men det är möjligt att de vet mer än de talar om. Men det går inte att dra några slutsatser av det som syns på formskrovet.

Här finns ubåten på video.

Uppdaterad 11-03-03, 19:48
Försvarsmakten verkar ändra sig och vill nu undersöka vraket. Om det beror på allmänhetens och politikerna stryck eller om man helt enkelt inser att även om det inte är en sänkt ubåt så är det en intressant historia.

– Vi gör bedömningen att det här inte har något operativt värde just nu. Därmed inte sagt att vi inte ska titta på den när vi får resurser för det och har tid för att göra det.

Gyllenhaal påminner om Hans von Hofstens bok om ubåtsjakterna som kan vara värd att läsa just nu.

"Med utnyttjande av de sista skvättarna bränsle lyckas helikoptrarna hänga kvar i luften och leda in Halland för anfall. På 800 meters avstånd skjuter jagaren en stridsladdad antiubåtsraket med 100 kilo trotyl mot ubåten. Syftet med vapeninsatsen är alltjämt att tvinga ubåten att inta övervattensläge, inte att sänka den. Efter avlossandet av antiubåtsraketen från Halland förloras kontakten med ubåten. [...] Den 5 oktober uppträder det polska ubåtsbärgningsfartyget PIAST 281 på internationellt vatten vid Hoburgen sydost om Gotland. Runt fartyget bildar öststatstrålare en ring. Ett dygn senare kan svenskt spaningsflyg iakta hur två polska ubåtar av Whiskyklass intar övervattensläge i bärgningsfartygets närhet. En ubåt förefaller skadad och får assistans hem. Den optiska kontakten som bogserbåten Ajax hade pekar entydigt på att ubåten man då såg på svenskt vatten var av Whiskyklass.

Hmm... någon av mina gamla spanarkollegor kanske var med och tog ett foto på händelsen...

Uppdaterad 11-03-04, 09:02
Anders Jallai har skrivit ett inlägg på Newsmill där han hävdar att det skall finnas fotobevis på den Whiskeyubåt som skadades och sedan eventuellt sjönk.

Och till sist den fjärde uppgiften har jag fått av en flygarkollega som från luften fotograferade en polsk Whiskeyubåt utanför Huvudskär med söndersprängt torn i början av åttiotalet och som bogserades hem av två polska fartyg.

Bengt Gustafsson går nu ut med ett nytt inlägg på Newsmill där han anser att ubåten borde undersökas. Inte bara för att bevisa att det är den aktuella ubåten som skadades av svensk ubåtsjakt, utan också för att ge upprättelse till alla de marinofficerare som fått leva i många år med smädelser av pressen som betvivlat att det över huvud taget skett några kränkningar (förutom U-137 som är svår att motbevisa).

Fortfarande ser man emellertid ofta vid artiklar i tidningar eller inslag i TV att - förutom U 137 - det betvivlas att vi hade några kränkningar. Det beror bland annat på att vi efter det vi 1992 skaffat ett mer känsligt hydrofonsystem också registrerade simmande minkar. Det dagens journalister kanske bör lära sig är, att detta var omöjligt med de hydrofonsystem vi hade före 1992 eller av annat slag.

DN-reportern Anders Öhman skiver på Newsmill om sina erfarenheter under ubåtsjaktåren.

På kvällen den 27 september ger försvarsstabens operationsledning order om att IKFN skall tillämpas utan inskränkning.

IKFN är ett reglemente för krigsmaktens uppträdande i fred och neutralitet. Om en främmande ubåt kommer innanför territorialgränsen 12 sjömil skall den först varnas med knallskott eller sjunkbomb. Om ubåten envist vägrar ge sig av kan ytterligare varningsskott avlossas efter "särskild order".
...
Så här berättade fartygschefen Hans von Hofsten om vad som hände:

"Med utnyttjande av de sista skvättarna bränsle lyckas helikoptrarna hänga kvar i luften och leda in "Halland" för anfall. På 800 meters håll skjuter jagaren en stridsladdad antiubåtsraket med 100 kilogram trotyl mot ubåten.

Vi kanske inte blir klokare av att undersöka just dett vrak, men debatten som har pågått sedan Bengt Gustafsson släppte sin bok förra året visar att det finns en hel del fakta som ännu inte har kommit fram.