onsdag 25 maj 2011

Flyghjältar, del 1

Mina bloggkollegor Gyllenhaal och Breznjev har i inlägg tagit upp flygaräss med svensk anknytning. Självklart så blev jag en smula inspirerad och tänkte fortsätta i deras spår med att lyfta upp olika personer i flyghistorien som har gjort något utöver det vanliga. Jag tänkte dock inte nöja mig enbart med svenskar.

Mitt första val är en person som man mycket väl skulle kunna tro har anknytning till vårt hemland, nämligen Stanley "Swede" Vejtasa. Tyvärr så är det nog bara ett smeknamn han har fått någon gång under sitt liv, för han har inga direkta kopplingar till Sverige. Hans föräldrar var från Trebic i Tjeckien.

Vejtasa blev den enda pilot under VK2 som belönades med den näst högsta amerikanska utmärkelsen Navy Cross för insatser både i rollen som störtbombspilot under attacker på japanska fartyg och jaktpilot för att ha skjutit ner japanska flygplan.

Vejtasa startade sin karriär 1937 som reservpilot och flög Curtiss SBC-3 Helldiver ombord USS Yorktown (CV-5). Han skolade sedan om till Douglas SBD Dauntless och hamnade på Scouting Squadron 5 (VS-5) fortfarande ombord Yorktown. När attacken på Pearl Harbour skedde så förflyttades Yorktown till Stilla Havet.

I januari 1942 deltog han för första gången i strid vid Marshall- och Gilbertöarna. Sitt första Navy Cross fick han i närheten av Nya Guinea den 10 maj 1942 för att ha deltagit i attacker som sänkte tre japanska fartyg.

The President of the United States of America takes pleasure in presenting the Navy Cross to Lieutenant, Junior Grade Stanley Winfield Vejtasa, United States Navy, for extraordinary heroism in operations against the enemy while serving as Pilot of a carrier-based Navy Scouting Plane in Scouting Squadron FIVE (VS-5), attached to the U.S.S. YORKTOWN (CV-5), in action against enemy Japanese forces near Salamaua and Lae, New Guinea, on 10 March 1942. In the face of heavy anti-aircraft fire, Lieutenant, Junior Grade, Vejtasa dived and skillfully attacked one of three Japanese aircraft tenders or transports and obtained a direct hit on one of the hostile vessels. By his superb airmanship and outstanding courage he contributed to the destruction of the three enemy ships and upheld the highest traditions of the United States Naval Service.

Vejtasa fortsatte sin karriär i samma självuppoffrande stil och blev bara två månader senare under slaget om Korallhavet tilldelad ytterligare ett Navy Cross för insatser den 4 och 7-8 maj 1942. Han var med och sänkte hangarfartyget Shōhō och sköt dessutom ner fyra flygplan.

The President of the United States of America takes pleasure in presenting a Gold Star in lieu of a Second Award of the Navy Cross to Lieutenant, Junior Grade Stanley Winfield Vejtasa, United States Navy, for extraordinary heroism in operations against the enemy while serving as Pilot of a carrier-based Navy Scouting Plane in Scouting Squadron FIVE (VS-5), attached to the U.S.S. YORKTOWN (CV-5), in action against enemy Japanese forces at Tulagi Harbor on 4 May 1942, and in the Battle of the Coral Sea on 7 and 8 May 1942. On 4 May, Lieutenant, Junior Grade, Vejtasa participated in dive bombing attacks on the enemy in Tulagi Harbor which resulted in the sinking or damaging of at least eight enemy vessels. On 7 May, he took part in a dive bombing attack on an enemy carrier in the Coral Sea which resulted in the sinking of that vessel. On 8 May, while on anti-Torpedo Plane patrol, he engaged enemy bombing and Torpedo Planes heavily supported by fighters which attacked our forces. The attacks on 4 and 7 May were pressed home in the face of heavy anti-aircraft fire with no regard for personal safety. Lieutenant, Junior Grade, Vejtasa's conscientious devotion to duty and gallant self-command against formidable odds were in keeping with the highest traditions of the United States Naval Service.

Att ha skjutit ner tre stycken japanska Zero (se filmen nedan) i en Douglas Dauntless var en bedrift som gav honom stor berömmelse och innebar att Vejtasa omedelbart blev omskolad till jaktpilot och influgen på Grumman F4F Wildcat och placerad hos "The Grim Reapers" Fighting Squadron 10 (VF-101) ombord på hangarfartyget USS Enterprise (CV-6). Hans tidigare fartyg Yorktown skadades under slaget vid Midway den 4 juni och sjönk den 7 juni 1942. Då Yorktown inte gick att landa på så spreds flygplanen ut och VS-5 fortsatte operera under benämningen Bombing Squadron 5 baserad på Enterprise.

Om Vejtasa hade varit en utmärkt bombpilot så visade han sig vara en ännu bättre jaktpilot. Han tilldelades sitt tredje Navy Cross för att under slaget vid Santa Cruz 26 oktober 1942 vid en och samma luftstrid skjutit ner sju stycken japanska flygplan.

The President of the United States of America takes pleasure in presenting a Second Gold Star in lieu of a Third Award of the Navy Cross to Lieutenant Stanley Winfield Vejtasa, United States Navy, for extraordinary heroism in operations against the enemy while serving as Pilot of a carrier-based Navy Fighter Plane and leader of a Combat Air patrol of four fighters of Fighting Squadron TEN (VF-10), attached to the U.S.S. ENTERPRISE (CV-6), during the engagement with enemy Japanese naval and air forces near the Santa Cruz Islands on 26 October 1942. As great numbers of enemy dive bombers and Torpedo Planes launched a vicious attack upon his carrier, Lieutenant Vejtasa unhesitatingly challenged and shot down two Japanese dive bombers and then gallantly led his patrol in an attack on a group of enemy Torpedo Planes with such daring aggressiveness that the formation was completely broken and three of the hostile bombers jettisoned their torpedoes as they fled. Lieutenant Vejtasa then personally shot down five of the remaining Japanese planes, making a total of seven enemy aircraft destroyed in a single flight. His superb airmanship and indomitable fighting spirit were in keeping with the highest traditions of the United States Naval Service.

I maj 1943 så befordrades han till Commander VF-97 i Naval Air Station, Atlantic City, New Jersey. Hans nya uppgift blev att utbilda nya piloter till US Navy. Därmed så blev det inga fler strider under VK2 för Vejtasa. En av anledningarna att det var ont om amerikanska äss med många segrar under VK2 var att de inte tjänstgjorde lika lång tid i strid som deras tyska, japanska och engelska kollegor.

11 flygplan och ett hangarfartyg är en något unik "tally" att måla på sidan av sitt flygplan. Tre stycken Navy Cross kunde ha blivit snäppet högre. Sex månader efter att Vejtasa sköt ner sju flygplan i samma luftstrid så blev James Swett tilldelad Medal of Honour för att ha upprepat denna bedrift.

Efter kriget tjänstgjorde Vejtasa 16 år i US Navy och var bl.a. Commanding Officer USS Constellation (CV-64) och Commander Fleet Air, Miramar.

Vejtasa har efter kriget fått många hedersutmärkelser. Han är hedersmedlem i Golden Eagles Chronolog. 1987 blev Vejtasa upptagen i Carrier Aviation Hall of Fame. 1996 och 2004 blev han utsedd till att bli en av "Gathering of Elites" vid US Air Force Air University.

Det andra hangarfartyget som bar namnet Yorktown (CV-10) fortsatte striden under VK2 och ligger numera som ett flytande museum i Patriots Point i South Carolina. Symboliskt nog så finns Carrier Aviation Hall of Fame ombord Yorktown. Enterprise skadades svårt i slutet av kriget och man försökte länge skapa ett museum av henne, men 1958 så blev det för dyrt och hon såldes som skrot. Hennes ersättare, den nuvarande USS Enterprise (CVN-65) är det största krigsfartyget och det äldsta hangarfartyget i operativ tjänst.



11 kommentarer:

  1. Underbar historie-lektion!
    Keep it up!

    SvaraRadera
  2. Vem håller reda på hur många nedskjutningar en pilot gör? Det kommer ju inte upp en resultatlista när fajter är slut...

    Q

    SvaraRadera
  3. Q Angående antalet nedskjutningar så kan man väl säga att olika länder hade olika metoder för att bekräfta en nedskjutning där anekdotiskt tyskarna skall ha varit striktast. Senare forskning har dock visat att"overclaiming", dvs att man hävdade fler nedskjutna än man lyckats med, var ganska omfattande under WWII hos alla sidor, dvs. även hos tyskarna.

    Det betyder inte att man medvetet fuskade utan att man kanske misstolkade det man såg, t.ex. lär tyska plan med lite dålig bränslekvalitet ha gett ifrån sig kraftiga rökpuffar vid hastigt ändrat gaspådrag, något som lär har lurat många skyttar på bombplan. Något som kanske var ännu vanligare var att flera piloter sköt på samma flygplan fast omedvetna om varandra, t.ex. lär under BoB en Do17 där besättning lämnat flygplanet men flygplanet ändå flög stabilt under längre tid blivit "nedskjutet" av upp till sju (IIRC) olika piloter innan det kraschade.

    Här står lite mer om bekräftelse och overclaiming.

    Mvh

    /TheStoff

    SvaraRadera
  4. När jag tänker på det så var det ju förmodligen ännu svårare att bekräfta "kills" vad det gäller markmål.
    Om man tar en sådan som Rudel som kanske inte kvalar in på CI:s lista över flyghjältar eftersom han verkar ha varit en otrevlig figur men i fall lär ha varit en exceptionell pilot med 800 fordon, 519 tanks, 150 artilleripjäser, en jagare, två kryssare och ett slagskepp och nio flygplan på sin "meritlista".
    Frågan är ju hur man bekräftat allt det där, båtarna är väl på sett och vis självmarkerande men hur bekräftade man på den tiden en förstörd stridsvagn om den inte exploderade och en rotekamrat dessutom lyckades bevittna det?

    Mvh

    /TheStoff

    SvaraRadera
  5. @Q: Det sker genom debriefing efter flygpassen. Nedskjutningar kräver vittnen på marken eller i luften samt ofta sikteskamerafilmer.

    Men hur avgör man om flygplanet verkligen störtat? Kan man observera en fallskärm, eller själva nedslaget så är det bekräftat.

    Ibland så anfaller flera samma mål eller någon avslutar det någon annan påbörjat, vilket ger delsegrar, t.ex 1/2, 1/3 eller 1/4.

    Engelsmännen brukar dela in det i:
    - Confirmed: Observerad nedskjutning.
    - Probably: T.ex. flygplan med rök efter sig som försvinner ned genom ett moln.
    - Damaged: Som det låter.
    - Unconfirmed: Nedskjutning som hävdas av pilot, men som saknar vittnen.

    Dessutom brukar man skilja på flygplan som skjuts ner i lufter=riktig seger och de som skjuts sönder på backen=markmål som vilket annat.

    http://www.acesofww2.com/UK/UK.htm

    SvaraRadera
  6. I sammanhanget minns jag en scen ur TV-serien "Spitfirepiloterna" (orig. "Piece of cake"). Divisionens und-officer håller ett föredrag och går igenom filmer från kulsprutekameror, och förklarar varför ett flertal claimade "kills" i själva verket inte är korrekta. Antalet bekräftade nedskjutningar sjunker drastiskt, liksom stämningen bland piloterna... f.ö en serie som rekommenderas skarpt!

    SvaraRadera
  7. @The Stoff: Rudel är en intressant person som bl.a. var inblandad i utvecklingen av A-10, då jänkarna intervjuade honom för att få erfarenheter om hur man arbetar som pilot uder anfall mot markmål.

    Rudel har för övrigt redan vunnit en "titel" :-)

    http://www.badassoftheweek.com/rudel.html

    @Anonym 21.46: "Piece of Cake" var en utmärkt serie med många fina flygscener. Jag gillar särskilt lågflygningssekvensen i inledningen av varje avsnitt. Den serien är nog vär ett inlägg för sig själv...

    http://www.youtube.com/watch?v=ZbeA504VzR8&feature=related

    http://www.youtube.com/watch?v=hFhK59yua3c

    http://www.youtube.com/watch?v=4QVZ4W_2Iec&feature=related

    http://www.youtube.com/watch?v=Xf3UtmHLKUU&feature=related

    http://en.wikipedia.org/wiki/Ray_Hanna

    http://www.amazon.com/Piece-Cake-Tom-Burlinson/dp/B004JMSISQ/ref=sr_1_1?s=dvd&ie=UTF8&qid=1306472120&sr=1-1

    SvaraRadera
  8. @CI, jo jag har också det det där med Rudel och A-10 men jag är lite skeptiskt till att han haft något avgörande inflytande, dels för att jänkarna, enligt min erfarenhet, lider av ett stort NIH syndrom och dels för Rudels erfarenhet ända var rätt daterad och att deras egen erfarenhet av markattack inte var direkt ringa vid denna tid med USMC som självutnämnda mästare på CAS. Å andra sidan kanske USAF hellre frågar ett tyskt ess om råd än att fråga USMC :)

    @Adam och CI, Piece of Cake kommer jag ihåg att jag gillade flygscenerna och stämningen i, jag kände igen en hel del av scenerna från boken "Fighter Pilot" av Paul Richey men så finns ju den där odrägliga petimetern i mig som suckar lite över fyrbladiga constant-speed snurror på Spitfire under vintern 39/40 när man ju oftast bara hade course och fine på en tvåbladig snurra. Dessutom, Spitfires i Frankrike vid denna tid... :)

    Mvh

    /TheStoff

    SvaraRadera
  9. Förresten, vilka kan komma nästa på din lista över flyghjältar?
    Storheter som Howard Hughes?
    Eller kanske virtuoser som Hans Joahim Marseille eller Hartmann?
    Kanske lite mer anonyma bombarkillar som Guy Gibson?
    Eller kanske från vårat grannfolk lite okända ess som Hasse Wind, eller pionjärer som Boelcke?
    Kanske mer moderna som Robin Olds...

    Eller ska du återigen ta någon som Vejtasa som jag inte hört om tidigare, spänningen är olidlig men jag ser fram emot mera :)

    Mvh

    /TheStoff

    SvaraRadera
  10. @TheStoff: Nästa flyghjälte blir nog en svensk. Vi talar tidigt marinflyg och uppstart av svenskt trafikflyg...

    SvaraRadera
  11. Angående A-10 och Rudel så beskrivs utveckling av flygplanet i boken ” Boyd: The Fighter Pilot Who Changed the Art of War” Där skrivs att Pierre Sprey fick uppdraget att utveckla ett markattackflygplan av USAF där enda anledningen var att inte tappa CAS-uppdraget till US-Army (dvs Budgetpengar) då USAF inte är ett dugg intresserade av detta uppdrag. Sprey tvingade alla i projektet att läsa boken ”Stuka pilot” av Rudel samt att dom intrevjuvade Rudel och en drös av A1 Skyraider piloter med erfarenheter från Vietnamn.
    Övrig info, om man räknar med att statestiken i ” America's Defense Meltdown” ( http://books.google.com/books?id=hYwpAQAAIAAJ&source=gbs_similarbooks_s&cad=1 ) så har A10 Färre nerskjutna flygplan/uppdrag än F117 (krigen Irak 1 samt Bosnien) samt att hela A10 projektet kostade mindre än 2st B2. Mycket lyckat flygplan.

    /Erik

    SvaraRadera