torsdag 1 september 2011

Gästinlägg: Uttrycka en åsikt

Internet erbjuder fantastiska möjligheter att båda ta del av andras uppfattningar och att ge uttryck för egna. Förr fick man nöja sig med att skriva insändare i tidningarna, som kom i tryck om man hade tur. Många är vi som tar tillfället i akt att både läsa och kommentera på bloggar. Det finns emellertid en del fällor i detta.

Att blogga för att förändra eller påverka en företeelse genom vilseledande informationsspridning, så att uppfattning, lojalitet eller förtroende påverkas hos dem som läser texten kan uppfattas som subversion. Idag talas ofta om informationsoperationer, vilket är ett begrepp som kan omfatta subversion.

Subversion i vid mening kan utövas på alla nivåer. Syftet kan vara alltifrån att störta en sittande regering till att skydda en företeelse från insyn genom att fokusera på något annat. Det som avgör om det är frågan om subversion är nog det bakomliggande syftet.

Är syftet med verksamheten att påverka uppfattning, lojalitet och förtroende så kan nog subversionsbegreppet nog sägas äga tillämpning. Tidigare definitioner på subversion var att användandet av begreppet kräver ett syfte att omstörta samhället. Dessa definitioner är inte längre relevanta, bland annat med anledning av globalisering, informationssamhällets utveckling och gränsöverskridande säkerhetshot.

En vilseledande informationskampanj som leder till en förändrad syn på det som kampanjen handlar om är ett klart fall av subversion.

Utvecklingen av informationssamhället leder till att subversionsbegreppet, som länge legat i någon form av träda, återigen måste betraktas som relevant. Media, som är en utmärkt plattform för subversiva syften, har i dag ett mycket stort inflytande i allt från lagstiftning till opinionsbildning. Detta i sin tur gör att de flesta av samhällets skyddsvärden är öppna för subversiva angrepp. När det gäller t.ex. Försvarsmaktens nationella och internationella förtroende är det detta förtroende som löper störst risk att utsättas för subversiva angrepp och vilseledning.

Även stora och dyra materielprojekt som får mycket plats i media löper stor risk för subversiva angrepp. Projekt av typen NBF och JAS kan i vissa stycken redan anses ha varit föremål för mindre sådana angrepp.

Vem är det då som använder subversion i sina angrepp, kan man ju undra? För att genomföra subversiva angrepp krävs en intention i form av väl definierade syften, ofta knuten till en övergripande målsättning.

Vidare krävs kapacitet i form av en plattform för angrepp, som media eller en position som ger inflytande. Sedan krävs förmåga till påverkan, exempelvis spridning via IT-infrastruktur eller eget inflytande samt att man har relevant kunskap i ämnet. Informationen måste vara trovärdig eller önskvärd och efterfrågad.

För att metoden skall vara framgångsrik krävs att budskapet är trovärdigt och riktas mot rätt målgrupp. Förutsättningen för att subversiv verksamhet skall lyckas, är inte sanningshalten i budskapet utan dess trovärdighet och hur eftertraktad den är samt avsändarens skicklighet. Kampanjer vars syfte är att smutskasta enskilda personer, institutioner, företeelser och produkter är lättare att genomföra och pågår lite varstans i samhället. Målmedvetna aktörer bereds stora möjligheter i en miljö där källgranskningen ofta är begränsad. Det manipulerade budskapet kan spridas med hjälp av en mängd olika medel som kan vara massmedia, informationsblad, konsult- och lobbyföretag, massutskick av mail, annonskampanjer etc.

Flitiga läsare av den här försvarsbloggen och andra liknande, kan själva applicera ovanstående på alla konspirationsteoretikers, politikers, chefers och alla ”vanliga” bloggares inlägg och kommentarer. Själv tycker jag mig ha märkt hur svårt det är att förvanska fakta oemotsagt, lansera halvsanningar och halvlögner eller att få napp på idéer bort i tok. Värre kan det vara att bemöta en annonskampanj med vilseledande budskap. Ett vet jag och det är att det inte alltid är I Nationens Intresse när det trumpetas ut om en verklighet som ingen känner igen sig i, hur välkomnande den än är.

/Sumatra

4 kommentarer:

  1. Då vill jag slå ett slag för den gamla hederliga FIS-trappan.

    Man börjar med att ta reda på FAKTA. Detta sammanställer man sedan till INFORMATION. Av informationen drar man ett antal SLUTSATSER/SLUTLEDNINGAR.

    Problemet med många debattörer är att de inte ens har fakta klart för sig. Kort och gott, vad kostar någonting, hur ser TTEM/TOEM ut, vilken är verksamhetens målbild i stort eller för den delen dimensionerande hot/faktorer.

    Så redan här finns det en osäkerhet i kvalitén hos debattörers argument.

    Nästa problem är att den som äger att hantera systemet (JAS/NBF etc.) inte är transparenta med sin information av fakta. Obehagliga sanningar göms undan, hemligstämplas eller "glöms bort" av diverse olika anledningar. Skrivelser försvinner etc. Och självfallet kommer alla foliehattar att ana en konspiration i allt, även om det är gammal hederlig inkompetens i farten. Visst är inkompetens dåligt, men inte lika dåligt som konspirationer. Här är chefens ansvar störst, för chefen måste tillse att det varken förekommer inkompetens, oskicklighet eller konspirationer/jäv.

    Slutsatserna är alltid den känsligaste punkten. Nästa ingen har tillräckligt mycket information i komplexa system eller organisationer för att kunna veta den rätta SANNINGEN om ämnet. Dessutom är nästan alla som drar slutsatser intressenter på något sätt. För eller emot, för att sammanfatta intressenternas ståndpunkt.

    Jag tror att det enda sättet att angripa problemet är att först och främst fokusera på att få korrekta fakta/data. Därefter ska man informera om både för och nackdelar med sina egna delsystem. Till sist ska respektive systems nytta värderas i förhållande till helhetens effekt.

    T.ex. JAS39 utan ammunition (RB,GBU etc.) är effektmässigt oanvändbart. Fartyg utan robotar är verkligen plastschabrak (Rb15,LVRB). Infanteri utan riktiga fordon oanvändbart (står RG32 i TTEM, läs TGB20 i verkligheten).

    QED
    Statsmannen

    PS: Kul att använda sig av SUBVERSION, ett versionshanteringsprogram för spårbarhet som inledning till artikeln.

    SvaraRadera
  2. @ Statsmannen

    QED med marginal. Din kommentar berikade mitt gästinlägg.

    SvaraRadera
  3. Yuri Bezmenov om subversion

    http://www.youtube.com/watch?v=JN0By0xbst8

    /Mikael R

    SvaraRadera