(O)beslutsamma britter

David Cameron imponerade en smula på mig när han förra året tog konsekvenserna av alla problem med F-35B. I ett i försvarssammanhang ovanligt snabbt beslut så valde han att byta till F-35C och bygga om sitt andra hangarfartyg, HMS Prince of Wales till katapult och krok (CATOBAR). Dessutom så tänkte han helt i Tolgfors anda samarbeta med andra europeiska försvarsmakter och skickade sina piloter för att öva med fransmännen (även om det kan vara en nesa att flyga Rafale) i väntan på egna flygplan och hangarfartyg.

Men nu verkar det som om läget håller på och svänger om. Som vanligt är det pengar och inte taktik som styr.

Jag har tidigare skrivit om problemen med F-35C:

- Krokinstallationen på F-35C fungerar inte särskilt bra. För kort avstånd mellan huvudhjul och krok gör att risken för att missa vajern är för hög.

- Katapultinstallationen på hangarfartyget var tänkt att bli av samma modell som på US Navy:s nya hangarfartyg John F. Ford, d.v.s. en s.k. "Rail Gun" med magnetisk avfyrning. Kostnaden för denna installation på de brittiska hangarfartyget håller på att skena. Bedömd extrakostnad är just nu 1,8 miljarder pund!

- F-35C är dessutom för tung för att landa på franska hangarfartyg, så samarbetet i framtiden lär bli minimalt.

- Det första hangarfartyget HMS Queen Elizabeth skulle inte kunna hantera F-35C utan enbart användas med helikoptrar, vilket skulle göra det till ett osedvanligt stort och dyrt amphibious assault ship. Franska Mistral är betydligt mer lämpad i den rollen.

- I kombination med att Lockheed Martin nu hävdar att de löst viktproblemen med F-35B så är det kanske förståeligt att britterna börjar tveka.

One senior official said: ‘It [a reversion to the F-35B] is fully endorsed by the Chiefs of Staff, importantly including the Royal Navy and RAF.’ The Prime Minister is not expected to make a formal announcement until next month at the earliest.

Shadow Defence Secretary Jim Murphy said: ‘This U-turn would be a humiliation for the Prime Minister.

‘The Government acted without strategy and in haste. The aircraft carrier programme goes to the heart of our ability to act in the world but is now confused and incoherent. ‘Prime Ministerial hubris has combined with departmental incompetence and left British air power at sea degraded.’

An MoD spokesman said the cash-strapped department was finalising its 2012-13 budget and ‘reviewing all programmes, including elements of the carrier strike programme, to validate costs’.

Det finns givetvis andra alternativ. Britterna skulle kunna köpa F-18 Super Hornet. Kanske t.o.m. Rafale (även om den nesan knappast skulle accepteras bland britterna.) Men här kommer nog samarbetet mellan Lockheed Martin och BAE att ställa till problem. Om inte britterna köper F-35 så kan de se sig i månen efter motköp. Det finns också en del våghalsiga tankar att bygga om Eurofighter för hangarfartyg, men den prislappen lär nog hamna i samma paritet som hangarfartygsmodden och F-35C modifieringsprogram.

Att vara beslutsam är bra. Att vara beslutsam flera gånger på raken är också bra. Att besluta sig om att ändra gamla beslut efter mindre än ett år kan ses som att vara obeslutsam. Det är dessutom dyrt att vara velig. Å andra sidan så fortsätter inte britterna med förbundna ögon ut för ett stup utan har mod nog att ändra sina beslut när verkligheten ändrar sig. Man kan bara hoppas att svenska politiker kan lära av denna brittiska (o)beslutsamhet.

Defencetech, The Avionist, AOL Defence