Lögn, förbannad lögn och statistik

Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten går ut med moteld mot kritiken att soldaters avhopp i förtid skulle bero på den usla lönen. Men, i stället för att ta upp konstruktiva handlingsprogram för hur Försvarsmakten avser ta till alla medel för att behålla soldaterna så använder han statistik för att peka på att kritikerna har fel.

Absolut lägsta ingångslön för GSS har varit 16 150 kronor. Men att vara GSS är inget vanligt nio-till-fem-jobb. Att arbeta i Försvarsmakten innebär också att delta i övningar, beredskap och insatser utanför kontorstid. Att ställa upp på fysiskt obekväma tider och genomföra svåra uppgifter är krav som vi ställer på alla våra anställda. Och det avspeglar sig också på deras lönekonton. Det finns ingen GSS som över tid bara fått 16 150 kronor i månaden. Övningstillägg, övertid, beredskapsersättning och missionstillägg gör att medianlönen för en soldat eller sjöman, som deltar i minst en insats under en treårsperiod, har ett snitt på drygt 25 000 kronor i månaden. Lönen för en tidvis tjänstgörande GSS som tjänstgör tre veckor under en krigsförbandsövning med övningsdygnsersättning är närmare 35 000 kronor medan motsvarande person vid en insats i Afghanistan tjänar närmare 55 000 kronor per månad.

Som vanligt går statistik att använda till det mesta. Hemligheten ligger i vad man väljer att presentera samt hur den presenteras. Jag brukar ta som exempel att det statistiskt går att bevisa att skostorleken har en direkt korrelation med läsförståelsen. Att sedan ökad skostorlek oftast är kopplad till ökad ålder som i de flesta fall också innebär ökad läsförståelse är inget som man behöver redovisa i en sådan statistisk jämförelse. Statistiken säger ju allt, eller?

Det Lagersten glömmer i sin statistik är bl.a. att jämföra med andra liknande jobb. De flesta arbeten har lönetillägg och extra förmåner av olika slag. Övertidsersättning får även kassörskan på den lokala kvartersbutiken. Då jag själv jobbat i handeln kan jag meddela att åtminstone på min tid var ersättningen mycket bra. Övertid på kvällar gav 50% lönetillägg och på helger 100%. Dessutom hade man förmåner som att kunna handla i affären med personalrabatt, vilket för de med stor familj i praktiken innebar ett stort "lönepåslag". Skulle arbetsgivarna inom handelsområdet hävda att de anställda mycket väl har högre lön än de tror bara de är villiga att arbeta mer övertid så skulle nog fackförbunden skrika stopp och belägg!

Ersättningsnivåerna i Afghanistan är usla med tanke på riskerna soldaterna tar. Motsvarande soldater i t.ex. USA har bl.a. skattefrihet under insats, något Försvarsmakten inte har varit särskilt villig att kämpa för. I Afghanistan är man dessutom i tjänst 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan så frågan är hur lönen per timme ser ut? Lägger man till eventuella extra kostnader för att ta hand om familj under tid man är borta så äts de extra inkomsterna snabbt upp.

Min personliga uppfattning är att det inte är de extra lönetillägen och med dem förmågan att klara eventuella lån på bil och lägenhet som ska motivera soldater att deltaga i insatser. Grundlönen ska klara av sånt. Vad händer om det inte blir några fler insatser? Vad händer om dagens insatser á la Afghanistan/Kosovo bara är en parentes i historien? Då är lönetilläggen inte längre något att räkna med.

Med andra ord, det kritikerna har gjort är att jämföra grundlön med grundlön, vilket i detta fall är helt relevant.

Det går som sagt att hitta mycket intressant information i statistik.

Jag fick tag på en intressant skrivelse för några veckor sedan. Militärhögskolan i Halmstad har gett ut en skrivelse som heter "Tillgång till Internet för rekryter", MHS 09600:60145, 2012-09-15. Vid en första anblick så handlar den om bristen på datorer med Internetuppkoppling som GMU-soldaterna behöver dels för att kunna söka fortsatt anställning efter sin tjänstgöring eller dels säga upp sig.

Men den innehåller också intressant statistik om orsaker till soldaters avhopp. Detta baserat på avgångssamtal med 85% av de rekryter som hoppade av sin GMU under 2011.

- 28 % av avgångarna från GMU är kopplade till hälsoskäl. Detta tycker jag är mycket oroande. Lockar vi fel personer till GMU? Är GMU:n för tuff? Är dagens ungdomar för dåligt tränade?
- 19 % av avgångarna är kopplade till att rekryterna slutar för annan arbetsgivare/studier.
- 16 % av avgångarna är kopplade till brist på intresse, andra förväntningar eller vilseledande information. Även detta är oroande. Är reklamfilmerna förskönande och verkligheten tråkig? Kom ihåg att vara i strid innebär 99% uttråkning och 1% ren och skär skräck.
- 14 % av avgångarna är kopplade till familjeskäl.
- 9 % av avgångarna är kopplade till motivation eller andra orsaker i den egna personligheten. De frivilliga rekryterna saknar alltså motivation? De måste ju trots allt varit motiverade när de sökte? I varje fall betydligt mer motiverade än en hel del värnpliktiga som gjorde värnplikt mot sin vilja?

Notera att detta handlar om soldater under GMU och är därför inte helt representativt för de soldater som faktiskt har blivit anställda GSS efter sin GMU.

Anmärkningsvärt är att under 2012 har mindre än 50% av de soldater som slutat genomgått avgångssamtal.

Det jag är mest orolig över är att Försvarsmaktens budget inte kommer att räcka till för att träna soldaterna, förse dem med bra utrustning eller medge insatser. Detta kommer oundvikligen att leda till dålig motivation och för tidig avgång. Det andra orosmomentet är att ungdomar gör ett par år som soldat för att pröva på något nytt på samma sätt som man tågluffar eller jobbar något år som Au Pair.

Hur får man de som bara varit nyfikna att stanna kvar tillräckligt länge för att investeringen med utbildning ska betala sig? Varje kull måste vara med och utbilda nästa kull då det i framtiden inte kommer att finnas någon stamkår med officerare som utbildar soldaterna.

Nej kära Informationsdirektör. I stället för att fokusera på att hävda att kritikerna har fel så måste Försvarsmakten visa att man är inne på rätt väg att nå målet med ett Insatt Insatsförsvar och i mina ögon är det är en bra bit kvar för att kunna hävda det. En viktig fråga att besvara på är hur det kommer att se ut när dagens personalsystem är självbärande, d.v.s. rekryteringen av officerare, specialistofficerare och GSS bygger på frivillig GMU. De exempel som tas upp i Lagerstens inlägg är med NBG-soldater som är gamla värnpliktiga. Försvarsmakten lever fortfarande på arvet från värnplikten samt ett överskott av officerare. Om några år finns varken arvet eller överskottet kvar. Vad hjälper statistiken i det läget?