Vad händer med de som vägrar?

Om Försvarsmakten inte lyckas rekrytera de ca 4000 frivilliga som behövs varje år för att fylla upp behovet av soldater, specialister och officerare kan det bli att Arbetslöshetskassan kommer att fylla på med "frivilliga".

I höst kan arbetslösa bli anvisade jobb som soldat eller sjöman inom Försvarsmakten. Varje år ska Arbetsförmedlingen rekrytera 4 000 till 6 000 personer till Försvarsmakten, och det handlar främst om militära tjänster. Ingen ska dock tvingas bära vapen, skriver Aftonbladet.

Jag antar att Arbetslöshetskassan ser till att de som skickas till FM uppfyller minkraven för tjänstgöring. Men detta får mig ändå att fundera på ett antal aspekter.

- Hur kan någon bli anställd i FM som inte behöver bära vapen när vi från 1/1-2011 har internationell arbetsskyldighet? Eller pratar vi om att rekrytera s.k. hangarsopare?

- Dessa "frivilliga" kommer knappast vara lika motiverade som de övriga soldaterna och riskerar därför att sprida dålig stämning i en hel grupp. Kan FM som arbetsgivare vägra att ta emot de som Arbetslöshetskassan skickar?

- Vad händer om denne "frivillige" vägrar? Trots att värnplikten nu avskaffats så straffas fortfarande värnpliktsvägrare med fängelsestraff. Ska det vara samma straff för de som vägrar ta tjänster som anvisats av Arbetslöshetskassan?

- Vad händer med de som avviker från en utlandsinsats? I dagsläget har utlandsstyrkan ett visst "svinn" på frivilliga som trots uttagning inte inställer sig för tjänstgöring. Oftast så handlar det om ändrade livsförhållande från det att de sökte till det att utbildningen ska börja. Detta är i dagsläget inte olagligt, bara opraktiskt för utlandsstyrkan då de måste rekrytera en ersättare. I framtiden antar jag att man får sparken om man vägrar åka på en mission utan starka skäl. Men vad händer om man avviker under en mission?

Undrar vad som blir nästa steg? Låta de som döms till ungdomsfängelse att välja mellan straff eller tjänstgöring i FM?

Bevara folkförankringen

Försvarsmaktens nya personalsystem och avskaffandet av värnplikten riskerar att kapa det viktiga bandet mellan finansiärer/uppdragsgivare (d.v.s. allmänheten) och förbrukare (d.v.s. Försvarsmakten). Det blir helt enkelt för få människor som kommer att ha tjänstgjort inom Försvarsmakten och som sedan blir t.ex. journalister, politiker m.m. De fåtal regementen och flottiljer som finns kvar innebär också att den dagliga exponeringen mot allmänheten minskar ytterligare. Hur ska vi lyckas bibehålla allmänhetens insyn och förståelse för vad vi gör? SvD har idag ett intressant inlägg om frivilligrörelsens betydelse.

När värnplikten försvinner bryts en tradition och därmed försvinner också den indirekta medborgerliga delaktighet i svaret på statens existentiella grundfråga. I Opinioner 2009 (MSB) är det bara 46 procent som svarar absolut ja på frågan om väpnat motstånd.

Därmed blir frivilligrörelsens medlemmar ännu viktigare som ambassadörer för att möta en fallande försvarsvilja. Att nästan hälften av dem som är mycket intresserade av försvaret är rejält kritiska mot försvarspolitiken visar att många av ambassadörerna inte heller har något glatt budskap att sprida vid fikaborden.

Om man ska kunna vända trenden är det viktigt att rikta om försvarspolitiken så att den vinner större uppslutning – folket vill att Sverige ska kunna försvaras. Att det sker tror jag också är avgörande för att behålla ett brett stöd för att Sverige ska delta i internationella insatser. Det kan bli en snabb vindkantring i opinionen om vi får ökade förluster.

Mot bakgrund av att försvaret har försvunnit på hemmaplan måste synligheten öka och förankringen få fler former. Det var jättebra och viktigt att kronprinsessan Victoria besökte soldaterna i Afghanistan. Kungen skulle kunna delta vid medaljeringen av hemvändande förband.

Flygdagar och liknande allmänna uppvisningar är mycket bra. TV program som visar livet på utlandsmissioner samt utbildning till pilot m.m. är givetvis inte heller fy skam. Men hur mycket vi än exponeras med reklamkampanjer på TV och på Internet så är det två pelare som Försvarsmaktens rekrytering kommer att stå och falla med; Hemvärnet och frivilligrörelsen. Hur mycket pengar vi än lägger i reklam så kan det aldrig ersätta den personliga kontakten och den praktiska kunskapen om vad vi gör och står för.

Därför så är det så mycket viktigare i framtiden att vi har en fungerande frivilligrörelse. Själv så är jag uppvuxen i FVRF och har agerat instruktör under ett antal år. Jag har även varit instruktör och kurschef på ett antal av Flygvapnets sommarkurser för flygungdomar. Många av mina gamla elever har jag senare stött på som nya kollegor. Jag skulle vilja se en ekonomisk redovisning på hur många satsade kronor per senare anställd officer som dessa sommarkurser kostat. Jag misstänker att de pengar som lagts ner de senaste åren för att få ett Guldägg överstiger de sammanlagda kostnaderna för ungdomsläger sedan VK2.

Tyvärr så har vissa politiker ett förakt mot denna typ av aktiviteter. Jag kommer själv ihåg hur förbaskad jag blev när ett par politiker (inga namn nämda, men jag hoppas att ni känner er träffade) jämförde det faktum att vi bedrev utbildning i uniform samt lärde våra elever att hantera vapen med Hitlerjugend! Då har man inte förstått sin egen roll och ännu mindre den värdegrund som officerare (även utan ÖRA och liknande värdegrundskampanjer) står för. Det är det politiska syftet med en verksamhet som är avgörande, inte verksamhetens specifika innehåll. Uniformen används för att det är ett mycket bra skyddsplagg som finns lätt tillgängligt i Försvarsmakten och som är mycket väl anpassad för utbildning i skogen. Vapenutbildningen är ett utmärkt sätt för ungdomar att lära sig disciplin och att ta ansvar. I brist på svenska ungdomsgårdar så har Försvarsmakten något att erbjuda som det civila samhället har glömt bort, nämligen positiva förebilder.

Samarbetet med det civila samhället fyller även en dubbelriktad funktion. Vi officerare får kontakt med det civila samhället vilket innebär att det system som vi bygger upp är representativt för svenska befolkningens åsikter. Ett försvar får aldrig glömma sitt syfte, d.v.s. att försvara folket och deras intressen. Det gamla antika grekiska idealet var att för att bli medborgare måste du ha tjänstgjort som soldat. D.v.s. armén var inte bara för folket, utan även av folket. I framtiden kommer hela Försvarsmakten vara för folket, men det kommer framför allt vara frivilligrörelsen som kommer vara av folket.

Därför kära politiker. Vad ni än drar ned på de närmaste åren, dra inte ned på bidrag till frivilligrörelsen. Inte nog med att det kommer att försämra den kommande rekryteringen, det kommer att totalt utplåna folkförankringen. Och i förlängningen så innebär det att utan förståelse för vad Försvarsmakten gör så kommer viljan att ha ett försvar att försvinna.