Att vårda sitt varumärke

På nätet går diskussionen just nu högljutt om framtiden för FV veteranflyg, d.v.s. 32 Lansen och 35 Draken som fram tills nu bedrivit sin flygverksamhet i Flygvapnets regi på F 7 i Såtenäs. Man vill från flottiljledningens sida att verksamheten ska övergå i Swedish Air Force Historical Flights regi, då veteranflygverksamheten "stör 39 produktionen".

Kanske inte en så dum idé. På så sätt samlar man alla ägg i en korg. SwAFHF är en förening som bedrivs av entusiaster med ekonomiskt stöd från bl.a. industrin, Försvarsmakten och stödjande medlemmar. Man opererar idag ett flertal veteranflygplan.

SwAFHF opererar J29F Tunnan, Hawker Hunter, DH Vampire, Sk16, SK50, SK60 och SK61. Ännu ej flygande projekt är SK35C och SK 37 Viggen.

Utöver dessa kom AJS 37 Viggen upp i luften förra året.

Men att föra över flygplanen till civil verksamhet är dock inte så enkelt som det låter. Det tog många år att få upp 37 Viggen i luften igen. Detta trots att flygplanet hela tiden var tekniskt flygbart. Orsaken heter byråkrati!  Flygverksamhet som drivs utanför Försvarsmaktens regi måste ha civila certifikat, vilket försvåras av att många av apparaterna i militära flygplan saknar denna typ av dokumentation. Om jag inte minns helt fel så var ett av problemen med att få 37 i luften att regulatorn i RM8A motorn saknade ursprungstillverkarcertifikat.

Att operera dessa typer av flygplan är heller inte billigt och SwAFHF kommer att vara beroende av fortsatta bidrag från bl.a. Försvarsmakten för att kunna hålla flygplanen i luften. Även de lokaler m.m. som man idag nyttjar på F 7 är svåra att ersätta om man skulle behöva flytta på verksamheten. För att inte tala om den personal som idag ställer upp på sin fritid.

Nu är det ju inte omöjligt att få upp flygplanen i luften, men det kommer att ta tid och kosta pengar. Lansen har redan tidigare flugit i civil regi i Sverige och Draken har flugit i civil regi i USA. Så någon typ av dokumentation finns säkert någonstans, frågan är bara var då det nog var före de digitala arkiven på Internets tid.

Det som är trist i sammanhanget är att Flygvapnet släpper ytterligare en av sina reklampelare. Redan tidigare i år meddelande min bloggkollega Borneo att Team 60 inte kommer att flyga i år. Orsaken var att man hade brist på piloter vilket innebar att man tvingades att välja mellan att utbilda nya piloter eller bedriva Team 60 verksamhet. Nu lovade i och för sig chefen för Flygskolan att det skulle bedrivas uppvisningsverksamhet under året.

"Grundproblematiken kvarstår tyvärr fortfarande, vi är inte tillräcklig många piloter för att både lösa utbildningsuppgiften och samtidigt köra Team 60 (Vilket för övrigt inte är något som man bara skakar ur rockärmen så fort man får flygtid och ekonomi. Ett uppvisningsprogram av Team 60 kaliber kräver, med erfarna uppvisningspiloter, nästan ett års återtagning)

Team 60 kommer inte att återuppstå 2013 men till glädje för engagerade i detta forum så kan jag meddela att Flygvapnet/Flygskolan kommer att genomföra ett antal förevisnings-/uppvisningsflygningar i 6-grupp under året, visserligen inte under Team 60 varumärke, men ni kan ju gissa vilka som sitter i och styr."

Flygvapnet har liksom övriga Försvarsmakten inte helt lätt att rekrytera nya medarbetare. Att då lägga ner en av de bästa rekryteringsförmågor man har är inte helt lyckat. Deltagande på flygdagar väger i mina ögon betydligt tyngre än allt som reklammupparna kan hitta på för att rekrytera ungdomar. Dock så ska man i sammanhanget nämna att även andra Försvarsmakter i ekonomisk kris tvingas göra liknande åtgärder. Bl.a. så kommer USAF Thunderbirds att kraftigt skära ner på sin uppvisningssäsong 2013. 

"As the Air Force braces for potential sequester, leadership has cancelled all aviation support to public events for at least the remainder of the fiscal year and is standing down the Thunderbirds aerial demonstration team to save flying hours to support readiness needs.

Effective today, active-duty, Reserve and Guard units will cease all aviation support to the public. This includes the cancellation of support to all air shows, tradeshows, flyovers (including funerals and military graduations), orientation flights, heritage flights, F-22 demonstration flights and open houses, unless the event includes only local static assets.

Additionally, the Air Force will cancel the Thunderbirds' entire 2013 season beginning April 1."

I andra länder så är dock vården av varumärket viktigt, även om pengarna tryter. Dels för att komma ihåg sin historia och dels som flygande rekrytering.

I Storbritannien så finns både RAF Battle of Brittian Memorial Flight och Royal Navy Historical Flight. Där är minnet av VK1, VK2, Falklandskriget, Gulfkriget, Afghanistan m.m. starkt. Genom att visa upp vad man gjort genom åren så får skattebetalarna en förståelse för vad man måste göra i framtiden. Att få vara divisionschef vid någon av dessa två förband är liksom uppvisningsgruppen Red Arrows en ära som väger tungt i framtida karriärer.

I Kanada så har man det senaste åren målat om ett antal flygplan för att hedra personer som anses bidragit mycket till landets utveckling. Slöseri tycker en del, respekt tycker andra. Men det ger mycket uppmärksamhet och massor av gratis reklam. Hmm, en Gripen med Astrid Lindgren på vore kanske något? Att kanadensarna fick inspirationen från vårt grannlands flygbolag Norwegian gör inte saken sämre.

Därför är det bra att det finns initiativ i Sverige att bevara vår historia och bevara den i flygande skick. På ett antal av flygvapnets nuvarande samt nedlagda flottiljer finns flygklubbverksamhet som bedriver flygning i f.d. Flygvapnets SK 50 Safir eller SK 61 Bulldog. Många av dessa klubbar ställer upp med att åka runt på flygdagar runt omkring i landet och visa upp flygplanen. Jag är självmedlem i en sådan klubb och ser fram emot att åter få flyga flygplan med kronmärket på vingarna till sommaren. 

Vi får se hur uppvisningsverksamheten blir i sommar. SwAFHF fortsätter nog som vanligt även om FV veteranflyg tar time-out under året. Jag hoppas att vi återigen kan se en grupp Saab-flygplan på samma sätt som under 2012. Tills vidare så rekommenderar jag alla att stötta SwAFHF genom att bli medlem.

P.S: En liten film om veteranflyget på F7.

Gästinlägg: Stolthet och Fördom

Ingenstans utnyttjas väl våra fördomar så mycket som inom reklambranchen. Ibland kan kopplingen mellan reklamen och själva den produkt man försöker att sälja bli väl långsökt, som i Försvarsmaktens nya rekryteringskampanj: "Vad håller du på med?". En välbehövlig städning i bokhyllan ställs mot en anställning i Försvarsmakten som soldat eller sjöman. Tjejen på bilden nedan kan lugnt städa vidare och det skulle jag också behöva, så försvarsanställd jag är. Nu finns det böcker både högt och lågt hemma och fler blir det hela tiden.

Mitt råd till grabben på bilden nedan är att fortsätta med det han håller på med. Om det inte är så att han bor hemma hos far och mor, så lär han inte ha råd med den lägenhet som syns på bilden när han tagit värvning.

Genom att spela på allmänna fördomar kan man framstå som förtroendeingivande vilket missbrukas av kriminella bedragare och av politiker. Många som blivit lurade tycker att bedragaren verkade så pålitlig eller att avgivna vallöften verkade så ärligt menade. Vem kunde t.ex. tro att försvarets främsta tillskyndare moderaterna, så totalt skulle komma alla förhoppningar på skam om att en ljusnande framtid var vår. Så går det när man låter en fördom baseras på sannolikhet och empiri istället för på faktakunskap. Å andra sidan; vem kunde veta att de Nya Moderaterna skulle bli så nya?

Visst blir man väl stolt när t.o.m. vår försvarsminister säger att hela landet skall försvaras eller när själve finansministern i Svd proklamerar att ”Jag är en stark anhängare av ett starkt svensk försvar”. Hur ser då en svag anhängare av ett starkt svensk försvar ut? Nåja, ingen har kvävts av att svälja sin stolthet eller var uttalandet inte så avsett?

Stoltheten eller närmast dess resultat högmodet (eng. pride) är en av de sju dödssynderna. Den står i kontrast till ödmjukheten, som i sin tur tillhör de sju dygderna. Å andra sidan är detta ett papistpåfund men man kan ju inte låta bli att spekulera; är det himmel eller helvete som väntar våra folkvalda. Höstvete, vårvete eller helvete undrar nu säkert någon centerpartist. Därom kan vi intet veta.

Om du, käre läsare, nu inte har några Fördomar mot kultur, så kan jag med Stolthet presentera mitt senaste poem:

Finansministern och hans svans av fans,
inte känner jag någon Stolthet eller relevans.
Var finns väl han som staten rätt kan värna?
Var finns vår tids Oxenstierna?
Kanske, så klart, en Tokmoderat
eller rent av en rättvänd socialdemokrat?
En Fördom från fordom,
en lärdom som lät som en svordom?
Vi vet nog alla vad som skall göras,
för att Stolthet skall återinföras.

Låt ej din Stolthet falla,
faller en så faller alla.
Vad finansen må spara är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort.
Men aldrig slitas väl dessa band,
mellan finansministern och hans högerhand?

/Sumatra

Endast för de som inte har något bättre för sig?

Det har varit mycket snack i pressen de senaste dagarna om Försvarsmaktens rekrytering eller i vissa fall oförmåga att rekrytera. Tyvärr så är det inte särskilt förvånande när man allt för ofta inte ens lyckas rekrytera de som verkligen är intresserade.

Jag fick idag ett SMS från en gammal kompis. Hans son har sökt GMU1 med start 2013-01-28r. Problemet är att idag är det den 8 december 2012 och sonen har ännu inte fått reda på om han får börja eller inte!

Jag känner den här killen mycket väl och tycker att det är en lugn och bra person. Precis en sådan som jag skulle ha kunnat tänka mig tjänstgöra med på den tiden jag arbetade som officer.

Han har precis gått ut gymnasiet och har fått ett tillfälligt jobb. Just nu står han därför i valet och kvalet. Ska han säga upp sig från sitt nuvarande jobb för en osäker framtid i Försvarsmakten eller ska han fortsätta där han är och inte hinna säga till sin arbetsgivare i tid att han avser att göra något annat ett tag?

Att söka anställning i Försvarsmakten borde vara ett långsiktigt åtagande. Borde inte detta gälla åt bägge hållen? Oförmågan till långsiktig planering från arbetsgivaren och oklarheter om de ekonomiska förutsättningarna för utbildningen kan få många att tveka för att ta chansen att pröva på något nytt.

Frågan är varför man inte kan ge besked om antagning eller inte, då det trots allt är nära start på utbildningen? Är det nästa års ekonomi som spökar och som gör att man fortfarande inte vet om det blir kursstart eller inte?

Frågan är också vilken målgrupp Försvarsmakten riktar sig mot med sina rekryteringsannonser? De som inte har något bättre för sig, utan på mycket kort varsel kan släppa allt de har för händerna för att byta jobb? Förr skulle det kallas för dagdrivare eller helt enkelt sådana som inte har kvalifikationer för att vara attraktiva för andra arbetsgivare. Är det verkligen de Försvarsmakten önskar rekrytera?

Tyvärr så blir resultatet av liknande oförmåga att planera långsiktigt troligtvis att de som har andra möjligheter i livet söker sig åt annat håll.

Pang i bergen

Gripen har i veckan gjort sin premiär i Schweiziska Axalp.

In 2012, the traditional air force firing event will take place at the Axalp on Wednesday 10 October and Thursday 11 October.

The Saab Gripen F Demonstrator will show its capabilities for the first time in Switzerland on the occasion of the Axalp live fire event. The flight demonstrations at the shooting range Axalp-Ebenfluh of the Swiss Air Force are regarded throughout the world as unique and spectacular.

Vad är då Axalp?

Jo, det är Schweiziska flygvapnets årliga uppvisning av flygskicklighet och precisionsskjutning med flygplan mot markmål. Och inte vilket markmål som helst, utan bergsväggar på över 2000 meters höjd!

Branta berg som ibland ligger delvis i moln gör det till en utmaning. På Youtube går det att hitta en hel del sevärda filmer. Ett urval av dessa finns nedan.

Jag tycker att det är mycket intressant att se hur Schweiziska flygvapnet bjuder in alla medborgare till skjutövningar. I Sverige nöjer vi oss numera med vanliga flygdagar utan att nyttja skarpa vapen, men förr kunde det inträffa även här. Jag minns t.ex. en flygdag på F 15 för många år sedan när flera grupper av AJ 37 avfyrade övningsraketer över huvudet på publiken mot mål som stod på andra sidan flygfältet. Idag skulle det vara totalt förbjudet på grund av alla svenska säkerhetsregler.

I Schweiz har man dock insett att medborgarna har rätt att se vad skattepengarna går till. Dessutom så gör de spektakulära flygningarna massor av reklam för Flygvapnet. Rekryteringsavdelningen på HKV bör se och lära! Sparka reklammupparna, genomför övningar och bjud in allmänheten. Resten av rekryteringen sköter sig själv. Sensmoral: Om inte berget kommer till Muhammed får Muhammed bege sig till berget!

Dåtid, nutid och framtid

Man brukar säga att för att man bör lära av historien. Jag brukar därför ofta göra reklam för SMB - Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek som de senaste åren fått fart på det militärhistoriska intresset i Sverige. Enda nackdelen är att bokhyllan sväller allt för snabbt.

Men det finns fler aktörer i denna bransch. Jag vill också lyfta fram AMF - Armé, Marin och Flygfilm. De sitter på ett lager av militärhistoriska filmer bestående av 7 300 titlar i 29 000 filmaskar. Många av dessa filmer finns att köpa i deras webbutik. Väl värt att lägga ner en del av sina surt förvärvade pengar på! För att göra reklam för nya filmer så har AMF börjar skicka ut ett nyhetsbrev. Är du intresserad så titta här.

Dåtiden är därmed väl dokumenterad. Försvarsmakten har ett gammalt arv att stå på och mycket att vara stolt över. Nutiden är det värre med. Just nu så befinner man sig i en kritisk fas. De nya soldaterna slutar på grund av avsaknad av tidigare utlovat boende och dåliga löner. Flygvapnet som efter Libyeninsatsen fått mycket bra kritik i svensk press har oerhört svårt att rekrytera personal. I den senaste kullen lyckades man inte ens fylla upp alla tio platser! För flygtekniker är läget ännu sämre. Bl.a. slutade stora delar av helikopterteknikerna i samband med utlandsobligatoriet. Framtiden är mycket skakig. Om inte Flygvapnet lyckas bättre med sin rekrytering så riskerar man mycket snart att vara en del av historien.

Frågan är vad det är som gör att Flygvapnet har svårt med sin rekrytering?

Ett av problemen är att Försvarsmakten av politiska skäl har förbjudit att försvarsgrenarna profilerar sig. Numera ska man bli officer, inte pilot eller flygtekniker. Förr så var utbildningarna praktiskt inriktade. Det man helt missar i sin iver att göra alla till någon typ av standardofficer är att en pilot söker sig till Flygvapnet för att han/hon vill flyga flygplan och en tekniker för att skruva skruva på dem. Att låta personalen gå på "högskola" och ta examen i krigsvetenskap är kanske bra för dem som ska bli generaler, men vi behöver specialister. Kanske hade det fungerat om man hade låtit även delar av pilotkåren bli specialistofficerare och därmed låtit fältflygarkåren återuppstå? Den sista orsaken är nog all dålig press Försvarsmakten fått efter behandlingen av personal. Omställningen i höst lär inte göra läget bättre. Många officerare kommer att sluta frivilligt, andra tvingas att flytta och kan se sig i månen efter de forna tidernas pendligserbjudanden. Det ska bli intressant att studera hur bemanningen av HKV kommer att lösas.

Huvudskälet är dock att Försvarsmakten inte längre syns. Värnplikten är borta och därmed så ges inte svenska män möjligheten att pröva på livet i det militära. Hur många av dagens officerare har inte hamnat där man hamnat av en ren slump? Hade de inte gjort värnplikt så hade de heller aldrig blivit officer. I framtiden måste intresset finnas från början. men hur ska man få ungdomar intresserad av något som de inte vet vad det är?

De flesta förbanden har dessutom lagts ner. Det finns inte längre något lokalt regemente eller flottilj. Visst så bullrade flygplanen, men bullret fick ungdomarna att titta upp i himlen och tänka att "det där skulle jag också vilja göra".

Men i helgen kommer ett utmärkt tillfälle att visa på det bästa som Flygvapnet kan erbjuda. Både från förr, nu och en glimt in i framtiden. På söndag den 3 juni är det allmän flygdag på Malmen utanför Linköping. Detta för att fira militärflyget i Sveriges 100 årsdag samt Saab:s 75 årsdag. Under veckan så har Aerospace Forum pågått på Malmslätt. Själv så var jag igår och lyssnade på ett seminarium med sju av flygvapnets senaste chefer. Mycket intressant och ett inlägg om detta kommer snart.

Jag hoppas på bra väder och ett bra tillfälle för Flygvapnet att visa upp det man kan bäst. Rekrytering gör man bäst genom att finnas på plats och visa upp sig för allmänheten. Själv så ser jag fram emot mullret av en Merlin, Griffon, Twin Wasp eller RM8A!

P.S: Jag kunde bara inte låta bli att lägga upp den här klassikern. Inte så långt tillbaka i tiden, men redan historia. Det svenska krigsbassystemet.



Läs mer om det svenska bassystemet hos Hans Jakobsson.

Flyghuvudstaden

Bakre grinden på F 15

När jag gick i låg- och mellanstadiet så brukade vi efter skolan cykla bort till bakre grinden på F 15. Den låg vid taxibanan mot bana 30.


Visa större karta

Där brukade vi stå och titta på när AJ 37 och SK 37 Viggen från Olle Röd och Olle Blå taxade ut för att genomföra sina uppdrag. Vi vinkade till piloterna och de brukade vanligtvis hälsa tillbaka. En av mina klasskamrater var en riktig flygfantast. Han förde ett register över alla flygplansindivider med serienummer, märkning m.m. Han var dessutom en mästare på att bygga flygplansmodeller och hans AJ 37 kamouflagemålningar är fortfarande bland de bästa jag stött på. Ett himla pill i skala 1:72.

Bredvid vägen ut till grinden så gick ett lokalt järnvägsspår. Där brukade tåg med vagnar fulla med flygbränsle till flygplanen köra någon gång då och då. De kom från den lokala hamnen och gick sedan in över fältet. Tåget gick mycket långsamt, så ibland så brukade vi hoppa upp på en vagn till förtret för lokföraren. Att ingen av oss skadade sig visar bara på att gudarna skyddar de dumdristiga eller de som inte vet bättre. Tåget ersattes senare med tankbilar. Om det visar på att man flög mindre och därmed förbrukade mindre bränsle eller om tankbilarna blev effektivare kan jag inte uttala mig om.

Ibland så smet vi in på flottiljen. Det var ingen större svårighet att hoppa över grinden och vakterna såg vi aldrig till. Ett intressant område var brandträningsplatsen där det stod gamla vrak i form av J 29 Tunnan och A 32 Lansen som brandmännen skulle öva på. En och annan souvenir har nog genom åren förflyttats från dessa vrak. Förhoppningsvis preskriberat i dagsläget. Kanske dessa delar någon gång i tiden kommer att återfå sitt liv då man restaurerar veteranflygplan?

När jag idag pratar med mina flygnördskompisar så är det förvånansvärt många som haft samma upplevelser som ung. Deras första kontakt med Flygvapnet har varit genom att stå vid ett staket eller en grind till den lokala flygflottiljen och titta på flygmaskiner.

Vad vill jag då ha sagt med det här? Ja, förutom att vara en liten nostalgisk tillbakablick på 70-talet och de fritidsintressen man hade när det bara fanns två TV-kanaler och Internet inte ens var uppfunnet så pekar det på hur väl integrerat Försvarsmakten var i samhället på den tiden. Vi som växte upp bredvid en flottilj eller ett regemente blev med stor sannolikhet förr eller senare anställda där. Rekryteringen var enkel. Vänner och släktingar berättade historier om livet i Flygvapnet. På vintrarna gick vi kurser inom ramen för Flygvapenpojkarna. På somrarna var det sommarläger. Tittar man bland Flygvapnets piloter så finns det förvånansvärt många som har en far som själv varit pilot. Eller en bror som flyger på någon annan division. Sprider man ut nätet och tittar på alla yrkeskategorier inom Flygvapnet så finns det ännu fler träffar.

Det är denna koppling mot samhället som Försvarsmakten gradvis tappat i och med alla nedläggningar av bygderegementena/flottiljerna. Slopandet av värnplikten kommer att ytterligare öka klyftan mellan det civila samhället och Försvarsmakten. Givetvis kommer det att påverka rekryteringen. Reklam i all ära, men den bästa reklampelaren är vänner och bekanta med insikt i vad Försvarsmakten gör.

Rekryteringen av de nya soldaterna har trots allt fungerat rätt så bra. Frågan är bara om det är rätt personer som vi rekryterar? Avhoppen har varit ganska så stora. Nu senast i GMU 2 var det 25% som slutade.

Intresset var stort: 3068 personer sökte till GMU 2 och efter tester antogs 381 till utbildningen. Vid starten den 26 april kom 326 rekryter till kaserngrindarna. Men för flera av dem blev mötet med militärlivet tufft. Den 1 juli kunde SvD i ett reportage från Amfibieregementet i Haninge redovisa att var femte rekryt, 20 procent, inte klarade av utbildningen. Orsakerna var främst medicinska, som problem med leder och knän.

Totalt avbröt till slut 79 rekryter utbildningen – det vill säga hela 24 procent av dem som ryckt in. Det visar statistik som SvD har begärt ut från Högkvarteret. Jämfört med GMU 1, som genomfördes 2010, där 16 procent hoppade av blev det alltså en kraftig ökning.

–De många avgångarna i andra omgången berodde på att vi gjorde fel i Försvarsmakten och beställde 60 rekryter med för lågt satta krav. Det var en engångsföreteelse som vi nu rättat till. Vid slutet av 2011 hade vi nått de mål för rekryteringen som vi satt upp, säger överstelöjtnant Thomas Andersson vid Högkvarterets produktionsstab.

Effekten av avhoppen i GMU 2 blev stora. Försvarsmaktens behov var 401 tjänster, men antalet rekryter som till slut fick provanställning blev 217. Det innebär ett bortfall på 184 personer, eller 45 procent. Det kan jämföras med GMU 1 där motsvarande siffra var 18 procent.

Nu kanske vissa säger att avhopppen var stora även från värnplikten. Skillnaden var att där togs mer eller mindre alla in. D.v.s. med stora variationer i fysik och med stora variationer i motivation. Ville du slippa så fanns alltid möjligheten med frisedel på grund av fysiska eller psykiska problem.

Att så många hoppar av från något som de borde ha varit mycket välmotiverade till tyder på att något gått snett. Har vi lurat ungdomarna? Missar reklamen att föra fram budskapet att du bör ha spelat fotboll under hela din uppväxt och inte bara slöat framför PS3:an? De fysiska tester som genomförs är inte mycket att hänga i julgranen. Pannbenet är en mycket viktig del av ekvationen. Försvarsmakten behöver inte broilers som byggt upp muskler på gymmet utan Wassbergkopior som med snor i skägget envist kasar sig runt på en femmila i yrsnö och minusgrader.

Vår kära Försvarsminister uttalar sig, trots allt som hänt, som vanligt i positiva tongångar. Nu senast så hänvisar han till en undersökning som säger att fler svenskar vill ha ett yrkesförsvar än att återgå till värnplikt. Självklart! Vem vill frivilligt göra lumpen om man kan slippa? Skulle man göra en medborgarundersökning och ställa frågan om folk vill betala skatt eller inte så skulle svaret bli lika självklart nej! Det handlar i slutändan inte om vad Svensson i allmänhet tycker, utan vad som är bäst för Sverige. Vi har folkomröstat om andra viktiga saker som införandet av högertrafik och avveckling av kärnkraft. I bägge fallen så har politikerna för Sveriges bästa gått emot folkets vilja.

För övrigt så anser jag att utplånandet av försvarsgrenarna var det dummaste man gjort ur rekryteringshänseende. Vem känner samhörighet med begreppet "Försvarsmakten"? Möjligtvis generalerna. Det är Marinen, Armén och Flygvapnet som skapar identiteterna och sammanhållningen. Försvarsgrenarnas upphörande innebar också att de olika profilkläderna fick dras in. Handen på hjärtat. Vem sjutton köper på en flygdag en T-shirt eller en keps med "Försvarsmakten" på när man vill ha en som det står "Flygvapnet så högt man kan komma"?

Att Kadetterna dessutom inte vet vilka flottiljer eller regementen de kommer att hamna på förrän mycket sent under sin utbildning är också under all kritik. När jag en gång i tiden utbildade mig till tekniker så var det min hemmaflottilj som skickade iväg mig på utbildningen. På Flygskolan var det en smula annorlunda då det var en central uttagning och en del hade inte ens gjort lumpen. Men vi visste ganska så snart vilka platser vi hade att välja mellan och sedan blev det till att komma överens eller låta lotten besluta var man skulle hamna. För det mesta blev det bra.

Lojalitet och samhörighet skapar man från grunden. Divisionen/kompaniet, förbandet, försvarsgrenen och sedan landet. Rekrytering måste byggas upp på samma sätt.

Barnsoldater?

Armébloggen går från klarhet till klarhet. Många bra inlägg som ifrågasätter och utmanar problem som finns i organisationen. MVG från mig!

Öv Bengt Sandström, tillträdande generalsekreterare för Försvarsutbildningsförbundet, skriver i ett inlägg om att genom att fokusera rekryteringsinsatserna mot de som redan är med i frivilligutbildningar så kan kostnaderna beroende på avhopp från GMU minskas.

En förtida avgång från GMU kostar i runda tal 400-500Tkr per avhoppad soldat. Med ungdomsutbildningar stöds rekryteringsprocessen till Försvarsmakten eftersom vi vet att ungdomar som deltar i Försvarsutbildarnas verksamhet i stor utsträckning söker sig till uniformsyrken och till Försvarsmakten. Med sina 30 000 medlemmar och en riktad och kvalitetssäkrad ungdomsverksamhet kan arméns rekryteringsbehov påtagligt positivt stödjas.

Jag tycker att detta är en bra tanke som jag stödjer fullt ut, men frågan är vad våra svenska politiker tycker?

Själv så är jag medlem i FVRF - Flygvapenfrivilligas Riksförbund sedan ca 30 år. Numera så är jag inte särskilt aktiv, men annat var det förr.

Jag växte upp i närheten av F 15 och då min far tjänstgjorde där så var det inte så konstigt att jag själv var mycket flygintresserad. Jag och några kompisar brukade efter skolan åka ut till en av de bakre grindarna på F 15 och titta på när flygplanen taxade ut och startade.

Jag prövade på en vinterkurs i Flygvapnets regi, men det handlade mest om att sitta och bygga plastmodeller och titta på gamla reklamfilmer om Flygvapnet. En "svensk väg" har jag sett på tok för många gånger. Så jag hoppade av efter en termin. Jag sökte även ett par sommarkurser, men mina betyg var för usla, så jag blev aldrig antagen!

När jag började i gymnasiet så var några av mina klasskamrater med i FVRF och de rekryterade mig. Det här var helt annorlunda. Vi fick ut uniformer (gamla m59) och fick träna skytte. Då jag under ett par år varit med i den lokala skytteklubben och skjutit både luftgevär och Mauser så var detta mycket intressant. Vi utbildades till att i framtiden kunna krigsplaceras inom ramen för den optiska luftbevakningen och stationeras i s.k. LS-torn. Det innebar en hel del gröntjänst och vi hade minst en helg under vintern där vi övade förläggningstjänst och försvar av förläggning. De yngre fick ut Mauser och de som hade fyllt 17 fick ut K-pist m45. Varje vår så åkte vi till FBU-gården i Gräsmark och hade en veckas grönstjänst.

Jag fortsatte sedan som instruktör inom ramen för FVRF och deltog i ett antal Gräsmark-läger. Jag har även haft hand om Flygvapnets sommarkurser. Totalt 4 st som instruktör och kurschef. Jag stöter ofta på personal inom Flygvapnet som jag en gång i tiden har haft som elev under någon av dessa utbildningar.

Men tyvärr så är denna typ av utbildning illa sedd bland vissa politiker (inga namn nämnda, men vp/mp stod för många inlägg i debatten förra gången det begav sig). De ansåg att det hade för många likheter med "Hitlerjugend" och att det bröt mot internationella avtal om barnsoldater. Därför så förbjöds under ett tag användning av uniformer och vapenhantering. Att uniformer är ett mycket bra skyddsplagg och att vapenutbildning är ett mycket bra sätt att lära ungdomar ansvar var det ingen som lyssnade på. Krigsplaceringen inom den optiska luftbevakningen kan jag förstå att man ville ta bort, men å andra sidan finns det inte särskilt mycket kvar av detta system.

Numera så har ungdomsutbildningen fått nytt fokus i och med att värnplikten försvunnit. Det bedrivs också utbildningar på varje förband, där uniformerna åter får användas.

– Jag vill jobba med detta i framtiden. Jag tycker om att styra och bestämma, säger hon.

Intill henne står skolchefen, Jan Sölvebring och nickar belåtet.

– Vårt uppdrag är att rekrytera soldater och officerare till flygvapnet och med dessa motiverade ungdomar kan vi inte annat än lyckas, säger han.

Att rekrytera soldater till GMU från frivilligleden tror jag inte är särskilt svårt. Tvärtom så är det nog därifrån många kommer redan idag. Det svåra är att rekrytera ungdomar till frivilligförbunden. Hur ser vi till att vi får samma blandade utbud av aspiranter till Försvarsmakten som tidigare? Invandrare, olika socialklasser m.m.

Men den svåraste "mjuka" frågan kvarstår. Kommer våra politiker att tillåta en direkt koppling mellan frivilligförbundens verksamhet och rekrytering till GMU, eller kommer det fortfarande att ses som brott mot de internationella avtalen avseende förbud mot användning av Barnsoldater?

Ur led är tiden

För ett tag sedan så satt jag och läste igenom den senaste skörden av Driftrapporter. En rapport fick mig att hoppa till en smula. Ett s.k. "pilotklocka" hade gått sönder! Med tanke på den debatt som var i pressen när dessa klockor köptes in så insåg jag att det snart skulle dyka upp på löpsedlarna. Och mycket riktigt, Aftonbladet, DN och SvD har tagit upp "nyheten". Konstigt nog så kan jag inte hitta den på Expressens hemsida, men den dyker nog snart upp där också.

Fokus ligger på ord som "lyx-klocka" och "misslyckande". Mer riktigt hade varit att lägga tyngdpunkten om Flygvapnet fått tillräckligt mycket för pengarna samt om man verkligen fått det man behöver.

– Glas har trillat av, skruvar som har lossnat, armband har gått upp, sa Ola Höglund, flygchef vid Försvarsmakten till Sveriges Radios Ekot när köpet blev känt.
...
– Hittills har vi fått in tre klockor och jag vet att det är ett par till på väg, säger Niclas Valfridsson, vd på Sjöö Sandström, till Aftonbladet.

Att en klocka inte ska tillåtas få gå sönder i kabinen är självklart. FOD - Foreign Object Damage eller på svenska Föremål som Orsakar Driftstörning är inget man vill ha i ett flygplan. En liten skruv på fel ställe kan ställa till med stora problem. I värsta fall om Murphy får vara med och bestämma kan den t.ex. låsa en styrspak i fel läge.

En kollega flög med sin Swatchklocka under grundflygutbildningen. Vid ett tillfälle så lyckades han slå sönder den i kabinen och en myriad små delar ramlade ut ner mellan katapultstolarna. Det var bara att avbryta det flygpasset och åka hem och landa. Sedan fick teknikerna lyfta ut bägge katapultstsolarna och montera bort en massa plåtar i kabinen för att komma åt och inspektera känsliga delar som roderlinor och styrspakar. Kostnad för klockan var ca 300. Kostnad för det misslyckade flygpasset var ca 10.000. Kostnaden för felundersökningen betydligt mer. Dessutom fick min kollega bjuda teknikerna på tårta som kompensation för det onödiga arbetet.

Man skulle kunna tro att moderna flygplan löser allt, men tiden måste plockas in från någon källa. Det kan vara från GPS, radiosändning eller via datamedia som förs ut till flygplanet. Men om all teknik går sönder så är det armbandsklockan som ska vara reservlösningen. Av platsbrist så har man ofta i moderna stridsflygplan tagit bort den lilla analoga klockan som alltid funnits där på äldre flygplan.

Tid används bl.a. vid navigering. Är man flera flygplan i ett uppdrag så är det av största vikt att man kommer till samma punkt samtidigt om man t.ex. skall koordinera ett anfall. Tid används även för att beräkna bränsleförbrukning under ett uppdrag. Räknar man fel på bränslet så kan det sluta med haveri. För det mesta så gör flygplanets datorer detta åt dig, men det gäller att ha ett system i backup om tekniken slutar fungera.

Mer avancerade versioner av pilotklockor brukar därför ha analoga navigerings-"datorer" i form av en förenklad E6B för att beräkna kurs med vindupphållning, bränsleförbrukning m.m. Tyvärr så brukar dessa numera enbart finnas på de dyraste modellerna, så de har Försvarsmakten av politiska skäl inte råd med. Då hade det heller inte handlat om 10.000 per klocka utan 40-50.000 per klocka.

Vad skall man då kräva av en pilotklocka?

En klocka i ett flygplan har i grund och botten en viktig funktion. Det är att visa tiden exakt. I internationella operationer så koordinerar man oftast genom att använda UTC eller GMT - Greenwitch Mean Time. Utöver det så brukar man vilja lokal tid samt tid hemma i Sverige för att kunna synkronisera arbetet med de på staberna hemma i Sverige.

Den skall vara tydlig att läsa och och även kunna läsas av i mörker. I moderna flygplan används s.k. Night Vision Goggles. Det gäller att lyset från ett armbandsur inte stör ut dessa eller att piloten tappar sitt mörkerseende om han tittar på klockan.

Givetvis skall en klocka tåla en hel del stryk. G-krafterna är nog inte så värst avgörande då det är ganska så låg massa på visarna och automatiken. Värre är det nog med repkänslighet och slagtålighet då en flygplanskabin innehåller en hel del kantiga saker. Givetvis skall en klocka vara vattentät om man skulle skjuta ut sig och hamna på fel ställe.

Sist av allt så får man kolla på storleken. I ett stridsflygplan är det trångt. Man bör kunna spänna klockan över isolerdräktens tätning utan att den skrapar i kabinväggen när man manövrerar gasen och radarhandtag. Den feta bling-klockan faller med andra ord automatiskt ur av detta krav.

I vanliga fall så brukar samarbetet med en klocktillverkare vara ett win-win scenario. Försvarsmakten får bra klockor, klocktillverkaren får bra reklam och i reklamen så exponeras även Försvarsmakten. Bägges varumärken stärks av samarbetet.

Titta bara på Breitlings reklam. Man har lyckats övertyga världen om att tuffa piloter bär Breitling! Image är allt! Image gör också att Breitling kan ta bra betalt för sina klockor. Breitling sponsrar dessutom ett antal olika uppvisningsgrupper och syns alltid på flygshower världen över. Att de syns i flygkretsar innebär att piloter vill köpa deras klockor! Jag misstänker att Flygvapnet lyckades få fram sina förra Breitlings mer eller mindre gratis. Även Team 60 hade ett tag samarbete med Breitling.

Märkligt nog så har det varit mycket lite debatt i pressen kring tidigare klockor. De första Gripen-piloterna som utbildades fick plocka ut en Breitling Professional Emergency. Givetvis på lån, men de flesta sitter nog numera på armarna på stabsofficerare. Därav behovet att köpa in nya. Breitlingmodellen hade en inbyggd nödsändare. Den pilot som sköt ut sig över Vänern 1999 prövade att aktivera sin nödsändare. Det visade sig att den störde ut nödsändaren som varje pilot har i sin flytväst, då de sände på samma frekvens (121,5 MHz). Efter det så blev det förbud att aktivera nödsändaren i klockan. Därmed så försvann en del av finessen. Dessutom visade det sig vara mycket krångligt när batterierna i dessa klockor skulle bytas då de var tvungna att skickas till Breitlings centrallager någonstans i Schweiz. Då var piloten med andra ord utan sin klocka under ett par tre månader.

De flesta av världens övriga flygvapen brukar gilla denna typ av reklam, men i Sverige så finns tyvärr Jantelagen. Så i stället för gratisreklam och gratisklockor så anställer Försvarsmakten en hoper reklammuppar som själva försöker bygga upp imagen. Det här kostar nog betydligt mer än klockorna i fråga.

I handeln säljs Sjöö Sandström UTC Sky Diver för ca 23.000 per styck. FMV betalade 10.000 per styck. Mycket bra affär skulle jag vilja påstå, men det hade nog gått att pressa priset ytterligare. Man kan nog misstänka att Sjöö Sandström sålde klockorna till ett underpris och hade kunnat sänka sig ytterligare då man var väl medveten om att när Försvarsmaktens piloter använde klockorna så skulle det ge märket en statusökning. Nu ångrar man nog att man gav sig in i denna infekterade bransch, då minsta problem syns mycket tydligt i pressen.

Själv så använder jag numera ett Citizen Promaster dykarur som jag gav 2.995 för på rea. Jag är mycket nöjd även fast logiken som känner av om man befinner sig i vatten eller inte brukar få spel vid hög luftfuktighet eller när jag idrottar och svettas mycket. Då tror den att den befinner sig under vatten och fastnar i djupmätningsläge!

Jag hade tidigare en av Flygvapnets gamla navigatörsklockor med analog tidtagning. Suverän när man flög och dessutom riktigt snygg. Tyvärr så gick den sönder och det finns inga reservdelar att få tag på. Den lämnade jag tillbaka till förrådet och fick ut en ful och tråkig Seiko som jag nästan aldrig använde.

Jag har också en Breitling som är anskaffad i Bagdad 1992 (fråga mig inte hur). Den har tillhört Irakiska flygvapnet och har bl.a. Bretlinglogon utbytt mot irakiska flygvapnets vinge. På baksidan finns en stor örn och en massa text på arabiska som jag inte riktigt förstår. Tyvärr så har den också gått sönder och Breitling hävdar att de inte kan laga den. Jag misstänker dock att man inte längre vill skylta med att man gjort affärer med Saddam Hussein. Hmm...Undrar vilken klocka Khadaffi använde sig av? Despoter brukar ju i vanliga fall vilja ha guld-Rolex.

Vad lär man sig av det? Jo, även dyra klockor går sönder. Ett märkes status handlar inte bara om kvalitet utan mer om hur bra fabriken tar hand om eventuella reklamationer. Här kan Sjöö Sandström få gratis reklam om de är alerta och vänder pressens artiklar till sin egen fördel.

På sin hemsida så gör de i varje reklam för sin UTC Sky Diver och samarbetet med Försvarsmakten.

Produced in cooperation with the Swedish Air force Defense and designed to meet strict military demands. The watch is acombination of an analogue and digital movement. The analogue watch shows the local time while the digital watch provides you with local time plus an additional timezone of your own choice. Additional functions are backlight, alarm, perpetual calendar,2nd time zone, timer and chronograph. This first model is specially made for the Swedish Air force Defense.

För att kunna köpa klockor måste man kunna allt om FOD. Nedan är en kurs som RAF tagit fram som är lämplig att studera för FMV:s klockupphandlare. Givetvis så tar RAF hjälp av Dr FOD och hans hjälpreda Miss Body! Bättre än så här blir det inte. Det var på den "gamla goda tiden" när humorn i samhället fortfarande fanns kvar.

Se även Cynisk.

Vill de FM vill ha ha FM?

Cornucopia tog i ett inlägg upp USA:s problem att få tag på rätt rekryter. Amerikanska ungdomar är för dåligt utbildade och har för dålig kondition. Även i Sverige har vi sett tendenser av detta då avhoppen från den grundläggande militära utbildningen GMU varit mycket höga. Detta trots att de som tagits ut bevisligen borde vara bland de bättre då de genomgått en uttagningsprocess och dessutom borde vara högt motiverade att genomföra utbildningen. Under värnpliktsåren så berodde många avhopp på att den enskilde helt enkelt inte ville vara där.

För några år sedan så lyssnade jag på en föreläsning av en representant från Pliktverket. Han var redan då kraftigt oroad över den fysiska statusen hos Sveriges ungdomar. Den har nog inte blivit bättre sedan dess. Det finns en del som idrottar mycket och har oerhört bra kondition. Den högsta nivån är nog bättre än någonsin tidigare. Men tyvärr så finns det allt för många som inte idrottar över huvud taget. Medelnivån är därmed också sämre än någonsin tidigare. Dagens datorspelande ungdom klarar säkerligen av pilottesternas öga-hand koordination med bravur, men de faller på konditionen.

Nu när Sverige är inne på samma modell för utbildning av soldater som USA kan man fråga sig hur det ser ut bland de som söker soldatyrket? Än så länge som lever Försvarsmakten i efterdyningarna av värnpliktssystemet. Bland dessa soldater finns det säkerligen en hel del som fått positiva inblickar i Försvarsmakten och som vill gå vidare. Men hur blir det om några år?

Tolgfors har vid många tillfällen slagit sig för bröstet och sagt att Försvarsmakten har massor av sökande (även om man efter den senaste tidens felräkningar på antalet kontrakterade soldater kan börja fundera på de matematiska kunskaperna hos de som rekryterar och inte bara hos rekryterna). Men är det verkligen rätt personer som söker? Vilka är det Försvarsmakten egentligen vill ha och vilka är det som antagningstesterna tar ut?

De som Försvarsmakten vill plocka ut är eliten bland dagens ungdomar. Men Försvarsmakten konkurrerar med många andra yrken om dessa ungdomar. Frågan är vilket yrke som faller dem i smaken och hur länge?

Min erfarenhet av den yngre generationen är att de dessutom är ganska så rastlösa och byter ofta jobb i början av sin karriär. Så även om Försvarsmakten lyckas ta ut de bästa, så är frågan hur länge de stannar kvar? Försvarsmakten vill att soldaterna skall vara anställda 6-8 år och sedan byta jobb. Men hur lätt är det att få jobb som 30-åring när den enda "civila meriten" är att kunna hantera en AK-5? Frågan är också hur dagens pensionssystem tar hand om de som byter jobb för ofta? Kanske konsekvenserna av att välja soldatyrket visar sig först om 40 år? Ungdomarna kanske är dåligt tränade, men de är inte dumma!

Den dåliga fysiska standarden finns tyvärr inte bara hos potentiella rekryter, utan även hos allt för många officerare. Jag har i ett par tidigare inlägg ifrågasatt det nya anställningsavtalet, då det enbart fokuserade på viljan att skriva på ett nytt avtal och inte på förmågan att verkligen kunna åka iväg på en insats. Till skillnad från C INS som inte tillåter personal som inte skrivit på det nya anställningsavtalet att ha en tjänst i insatsorganisationen så borde regeln vara att man ska klara av grundkravet för utlandstjänst för stabsofficerare, d.v.s. 3000 meter löpning på 15 minuter.

Inom NATO så skriver en soldat på t.ex. ett 10-årsavtal. Sedan så är det bara de som visat framfötterna som får chansen att skriva på ett nytt. På så sätt så säkerställer systemet att det är de bästa som stannar kvar. Kanske är det något liknande som borde införas även i Sverige? Detta borde motivera fler att ägna någon timme per vecka ute i motionsspåret.

Chefer skall vara ett föredöme inte bara som ledare utan även avseende fysisk status. När jag gjorde min rotationsutbildning på Livgardet inför utlandstjänst så var de fysiska kraven för min tjänst skrämmande dåliga. Så jag och min blivande chef i Afghanistan, Brigadgeneral Bydén, beslöt oss för att göra alla testerna, inte bara de som vi behövde för våra stabstjänster. Detta uppskattades oerhört mycket av de soldater som gick utbildningen tillsammans med Bydén.

En chef skall vara en föregångsman och visa att han eller hon är beredd att göra det som soldaterna gör och att de dessutom klarar av samma fysiska krav. Tyvärr så finns det allt för många officerare som blivit rena stabsofficerare och mer ser ut som Major Morgonkröök än som Överste Gyllenskalp. Hur får man blivande soldater att träna med dessa officerare som förebilder?

Den osminkade sanningen? (uppdaterad)

Jag och många andra har kritiserat Försvarsmaktens rekryteringskampanjer för att vara för "flashiga". Nu verkar det som om någon på HKV har uppfattat kritiken (eller åtminstone märkt att reklamen inte fungerar och att rekryteringen behövs förbättras) och beslutat för att ändra på budskapet.

Försvarsmakten och DDB Stockholms förra reklamkoncept ”Har du det som krävs?” har rullat under många år och rönt stora framgångar, inte minst i reklamtävlingar. På måndag sätter Försvarsmakten definitivt punkt för det och ersätter manéret med nya ”Välkommen till vår verklighet”.
...
– När vi frågar unga människor om vår verksamhet så visar det sig att bilden av oss är präglad av Hollywood-filmer och till viss del även mediebilden från vår verksamhet i Afganistan. Det är en överdriven bild och därför har vi ett behov att visa vår osminkade vardag, säger Fredrik Svahn, marknadschef på Försvarsmakten.
...
En av reklamfilmerna utgår från en dramatisk Hollywoodfilm som sedan kläs av steg för steg genom att berätta att så här är det inte till den slutligen fångar en dokumentär bild av vad Försvarsmakten kan erbjuda i dag. Parallellt kommer det även att rulla ett antal dokumentära filmer som presenterar Försvarets verklighet.

Det här låter som ett steg åt rätt håll. Det bästa sättet för Försvarsmakten att rekrytera är att genomföra bra verksamhet och låta resultatet tala för sig själv. Nöjda soldater som genomfört en bra GMU och kan rekommendera sina kompisar via Facebook, Twitter, bloggar m.m. är vad vi behöver. Det vi måste komma ihåg är att förr eller senare så konfronteras verkligheten med reklambudskapet och då är det bäst att budskapet överensstämmer.

Reklamkampanjen är tänkt att starta den 14/3.

Hmm...undrar om det är en slump att den moderata kampanjen inför valet förra året hette just "välkommen till verkligheten"...

Resumé

Uppdaterad 11-03-14, 16:06
Försvarsmakten har nu påbörjat sin nya reklamsatsning. Det syns när man är ute i Stockholm. Hur det ser ut i andra städer är dock lite svårt att avgöra.

Jag är försiktigt positiv till det nya upplägget. Det skapar nyfikenhet och kommer säkert att få folk som vill veta mer. Men frågan är fortfarande om rätt folk kommer att söka och om de kommer att stanna kvar den tid som krävs för att systemet med GMU skall gå runt.

Se även Cynisk och Sinuhe.

Uppdaterad 11-03-16, 23:10
Jag fick nys om den här bloggen som drivs av ordföranden för "kvinna för kvinna". jag tänkte att det skulle vara intressant att se kvinnors (i varje fall vissa kvinnors) syn på Försvarsmaktens reklam. Den nya reklamen ansågs att vara bättre än den förra, men den har fortfarande en bit kvar.

Frågan är vilken verklighet vi blir välkomnade till av Försvarsmakten denna gång. Är det den verklighet som man får om man är svensk KFOR-soldat i Kosovo? Eller är det den verklighet där det svenska granatgeväret Carl Gustav just nu skördar offer i oroligheterna i Libyen?

I filmen Armadillo möter de danska soldaterna en helt annan verklighet, långt från den nordiska vintern som visas i försvarets reklamfilmer. När försvarsmakten helt duckar för dessa verkligheter som är lika sanna och relevanta för försvarets verksamhet så liknar det falsk marknadsföring.

Dagens ungdom (uppdaterad)

När jag växte upp i Flygvapnet så fanns det en hoper s.k. "vita förare" längst bak i ordersalen. Det var de gamla kaptenerna, f.d. fältflygare som bara kunde en sak här i livet och det var att flyga flygplan. De hade inget intresse av att göra karriär utan svor över att fått byta sin fanjunkargrad till kapten. Det var dessa som skapade rutin på divisionen och kunde lugna ner de unga hetsporrarna som annars riskerade att i sin iver flyga ihjäl sig på övningar. Att vara pilot var en livsstil. Man flög på dagarna, spelade innebandy eller fotboll efter flygningen och umgicks med divisionskamraterna på fritiden. Långa perioder tillbringades uppe i Norrland på krigsbas där man på helgerna gick ut på de lokala nöjesställena resulterade i att det nästkommande vecka fanns gott om nya historier att förgylla tiden mellan flygpassen.

Men hur ser det ut idag?

ÖB hoppas att med det nya personalsystemet få till en ökad rotation av personal. Att vara anställd i Försvarsmakten skall inte längre vara en livsuppgift. Soldaterna skall vara yngre och beredda att åka ut på internationella insatser vart annat år.

Men frågan är om inte ÖB kommer att få mer än vad han hoppas på? I stället för att få soldater som stannar i 6-8 år så riskerar Försvarsmakten att få soldater som stannar max 2 år i väntan på något bättre som t.ex. att komma in på en högskoleutbildning. Dagens ungdomar är helt enkelt mycket rastlösare än tidigare. Man väntar längre innan man går in i arbetslivet och tillbringar dessa år med utlandsresor eller att leva på föräldrarna, då det är svårt att få jobb och boende. När man väl får ett jobb så är det precis som med bostadsmarknaden i Stockholm, d.v.s. "gräset är alltid grönare på andra sidan". För att få den lägenhet man vill ha så köper man en etta, väntar något år, säljer och köper en tvåa, o.s.v. På samma sätt är det jobb man har är bara ett steg på vägen mot något bättre.

Jag ser det även på de yngre piloterna. Numera så är de ett antal år äldre när de påbörjar sin flygutbildning och de har massor med andra intressen vid sidan av flygningen. Det är inte ovanligt med flygelever som samtidigt som de tränar för att bli Gripenpiloter läser civila högskolekurser eller sysslar med aktier. Går man in på fikarummet på en division så är det inte helt ovanligt att det som visas på TV:n är aktiekurserna på Text-TV. Förr i tiden blev elever avskilda från utbildningen om de hade för många andra intressen, då det ansågs att man som elev då inte var tillräckligt fokuserad på flygningen. Skulle vi använda samma kriterier idag så skulle det inte bli många piloter kvar i systemet.

Att man som flygelev har andra intressen än flygning är givetvis bra, men det ökar också risken att man byter karriär. Och numera ofta till något helt annat än den civila flygkarriären på SAS. Det är något som Försvarsmakten måste inse. Det är inte längre lika beroende av hur det går för de civila flygbolagen om en pilot ska byta jobb eller inte.

Förr så var enda anledningen att inte bli färdigutbildad stridspilot, när man väl kommit in på utbildningen, att man blev avskild på grund av att lärarna ansåg att man inte hade de rätta förutsättningarna. Nu slutar elever frivilligt för att de börjar läsa till läkare eller kommer in på Handelshögskolan. Vi förlorar en hel del mycket bra piloter på grund av att de inte längre anser att flygning är det roligaste här i livet!

Jag satt igår kväll och pratade med en militärpolis. Han berättade att hans soldater får en utbildning som ska ge civila meriter, men att detta också innebar att många som sökte in som soldat gjorde det för att ha något att göra under tiden de väntade på en utbildningsplats på Polishögskolan. Han trodde att han max skulle få behålla soldaterna under en insats.

Antingen så rekryterar vi fel personer, eller så är det helt enkelt så att Försvarsmakten inte längre har den attraktionskraft det en gång i tiden hade. Dessutom finns inte längre den typ av ungdom kvar som vi en gång i tiden rekryterade. Var finns bondgrabbarna med bra fysik där en pilotutbildning är höjden av deras karriär? Numera är bra fysik ofta kopplat till högre social bakgrund och då också ett större intresse för högskoleutbildning och en framtida karriär som t.ex. läkare eller jurist. Pilotyrket blir bara en intressant period i livet att berätta om samt ser bra ut i CV:t.

Personligen tycker jag att stridspiloter skulle vara specialistofficerare. Men flygvapenledningen har valt att inte gå in på detta spår (förutom för helikopterpiloter). Anledningen är att man vill få officerare med vinge på bröstet att bemanna staberna. Man anser att det är omöjligt med två parallella utbildningsystem för piloter. Jag tror dock att detta är nonsen. Inför en utbildning för specialistofficerare och av dessa när de är färdigutbildade piloter kan man rekrytera de blivande officerare som är mer sugna på karriär än flygning. På samma sätt har vi gjort med flygande flygingenjörer som rekryterats bland piloterna och fått en högskoleutbildning efter pilotutbildningen. Det är i första hand inte akademiker vi söker som piloter, utan praktiker.

Om vi inte lyckas behålla våra soldater eller piloter samma tidsperioder som tidigare så måste vi öka utbildningstakten. Försvarsmakten kommer att få ut mindre effekt av investerade pengar i utbildning. Det innebär att fler arméofficerare kommer att syssla med GMU och fler stridspiloter syssla med utbildning av nya elever. Det vill säga att den del av Försvarsmakten som klarar av ÖB och Tolgfors vision "Här och nu" krymper ytterligare.

Dagens ungdom är bra, men jag tror att Försvarsmakten inte riktigt har förstått att de inte tänker på samma sätt som tidigare. Ett yrke är inte längre i sig själv samma statussymbol som förr, utan status uppnås i stället genom att självförverkligande och att byta jobb så fort något bättre blir tillgängligt. Att i detta läge begå PR-missar som förra årets anställningsavtal kan vara förödande. För att behålla våra ungdomar så är det bara en sak som gäller och det är att se till att statusen på yrket ökas och att de har kul på jobbet!

P.S: "Vit förare" var egentligen en benämning på stabspiloter som inte hade någon av divisionernas färg på sin halsduk (röd - 1:a div, blå 2:a div, gul - 3:e div, svart 4/5:e div) utan fick nöja sig med den färglösa vita.



Uppdaterat 11-02-24, 13:38
Även i civila bolag har man identifierat problemen med att behålla dyrt utbildad personal.

Företagen lägger stora pengar på att attrahera de bästa och göra rätt rekryteringar. Lika tydliga system och resurser finns sen inte för att behålla de som identifierats som nyckelpersoner.
...
I lågkonjunktur är det få som byter jobb frivilligt. När nedskärningarna sedan är avklarade och det börjar vända uppåt igen ­pustar många arbetsgivare ut. Då när det egentligen är det mest kritiska skedet för att behålla sina nyckelpersoner.

– De som är hetast på mark­naden blir ju också först kon­tak­tade. Så man gör bäst i att ha en plan på företagen för att behålla dem, säger Finn Wikander.
...
David Nouveau är vd på Stepstone Solutions som säljer mjuk­varusystem som ska ta hand om hela talangförsörjningsprocessen.

– Internationellt har många ­företag implementerat prestationsmoduler. Men här i Sverige är det mer tabu att följa upp ­prestationer.

Tyvärr så lyckas Försvarsmakten ofta upprepa just dessa misstag. Man satsar mycket på rekrytering och utbildning, men alldeles för lite på satsningar för att behålla de man utbildat. Att som anställd att hota med att man säger upp sig är sällan ett lyckat förhandlingsargument.

Transparens och diskussion (uppdaterad)

Det glädjer mig att se att Försvarsmakten nu lägger ut filmer på svenska soldater i strid nere i Afghanistan. Precis som SvD så konstaterar jag att det är en bit på vägen mot en mer mer öppen Försvarsmakt.

Vi bloggare har fått kritik för att vi lämnar ut pinsamma detaljer och att vi fokuserar på det dåliga och allmänt bara gnäller. Men som konsekvens av dessa "avslöjanden" har vi sett en stor ändring på senare tid. Försvarsdebatten har ökat, både i den traditionella nyhetsbevakningen samt på moderna medier som bloggar och Twitter. Försvarsmakten har också tvingats bemöta diskussionen, vilket har lett till att mer information släpps ut till allmänheten. Man har t.o.m. gett ut direktiv som innebär att ledningen ser positivt på att de anställda utnyttjar sociala medier. Nya liknande direktiv läggs ut på remiss så att anställda och allmänheten kan ta del av dem innan de fastställs. Detta hade knappast varit möjligt för bara ett år sedan. Att pinsamheter kommer ut är givetvis inte bra för Försvarsmaktens image, men en öppen diskussion samt att dessa pinsamheter rättas till är definitivt bra för den framtida Försvarsmaktens verksamhet och rekrytering.

Det här är helt rätt väg framåt. Vi rekryterar inte nya anställda soldater, specialister och officerare genom de fåniga reklamfilmer som tagits fram av reklamföretagen. Nej, väl genomförd verksamhet där resultatet visas öppet är det som lockar unga män och kvinnor att söka. Under Kalla Kriget fanns det en anledning till hemlighetsmakeriet då vi ville hålla fienden i öst utanför informationsspridningen, men i dagens Försvarsmakt som ska jobba internationellt så finns det inte samma behov av att dölja det vi gör. Tvärtom så måste vi nu när värnplikten upphört hålla allmänheten uppdaterad om vad som händer för att säkerställa att det fortfarande finns kvar en folkförankrad Försvarsmakt.

Se även Cornucopia, Wiseman och Borneo.

SvD, DN

Uppdaterad 11-02-04, 18:55
Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten går ut med ett gästinlägg på Wisemans blogg om vikten av en ökad offentlig diskussion. Inlägget finns även utlagt på försvarsmakten.se.

Mycket av det han skriver är helt rätt. Tillsammans med den remissutgåva av synen på användning av sociala medier så kan det bli bra. Men det är ändå en bit kvar att vandra. Fortfarande finns det många chefer som tar personligt vid sig av kritik mot organisationen.

Framöver kommer vi att skapa utrymmen för diskussion och kommentarer inom Försvarsmaktens officiella kanaler. Vi uppmuntrar debatt och kommer själva att vara närvarande i såväl nya som traditionella medier. Försvarsmakten kommer inte att kunna kommentera allt, utan jag väljer när Försvarsmakten officiellt deltar i samtalet. Det betyder inte att en åsikt är mindre värd, men ibland är det svårt eller mindre lämpligt att myndigheten tar del i just den diskussionen.

Det jag skulle önska var en dubbelriktad debatt, inte bara enkelriktad kommunikation från varsin sida av mattan. En diskussionsgrupp med möjlighet att debattera aktuella ämnen skulle vara en bra start och skulle kunna ge bra ingångsvärden för våra chefer att införa ändringar i organisationen.Ta en titt på t.ex. Soldf.se där det finns många intressanta, om än något MÖP:iga (militärt överintresserade personer) diskussioner. Många blivande soldater ställer där frågor om hur deras tid i Försvarsmakten ser ut. Det vore lysande om det skulle kunna komma officiella svar från HRC i stället för gissningar från tidigare värnpliktiga om hur de tror att utbildningen kommer att bli.

Den dagen Försvarsmaktens vision blir till handling så kan jag med gott samvete lägga ner min blogg.

Var slutar frivilligheten?

Det är lustigt att se hur begreppet "frivillighet" har fått ändrad innebörd i den svenska Försvarsmakten det senaste året.

Under invasionsförsvaret tidsera så var det obligatoriskt för män att genomföra mönstringstester för att kunna plocka ut de mest lämpade som sedan genomförde värnplikt. De män som vägrade riskerade fängelsestraff! Kvinnor har sedan 1980 haft möjlighet till frivillig militär tjänstgöring för att kunna söka anställning som officer. Ur dessa frivilliga och ofrivilliga kunde sedan Försvarsmakten välja och vraka och erbjuda de mest lämpade att fortsätta som officerare. Ett av få undantag var pilotkåren som i vissa fall påbörjade utbildning utan att ha genomfört värnplikt. De pilotaspiranter som saknade värnplikt fick genomgå en fem veckors "jägarutbildning" på Flygskolan. När man sedan väl var officer så fanns det möjlighet att genomföra frivillig utlandstjänst. I inledningen var det med andra ord ofrivilligt, men sedan övergick anställningsprocessen i frivillighet.

Nu har det mesta ställts på sin ända.

Värnplikten är borta. I stället ska man genom massiva reklamkampanjer få ungdomar att genomföra tester för att sedan fortsätta med frivillig GMU - Grundläggande Militär Utbildning. Ur denna grupp ska man sedan sortera ut GSS - Gruppchefer Soldater Sjöman, OR - Specialister, OF - Officerare och RO - Reservofficerare. När man tar anställning så innebär det numera att man samtidigt säger "Ja" till utlandstjänst och att denna i vissa fall kommer att ske när arbetsgivare så önskar, d.v.s. utlandstjänst är inte längre frivilligt på samma sätt som tidigare. För äldre officerare så genomfördes i höstas en kampanj där de som inte "frivilligt" skrev om sina anställningskontrakt fick sparken. Numera är det med andra ord frivilligt att ta anställning, men därefter så slutar frivilligheten.

Nu ska Arbetsförmedlingen samarbeta med Försvarsmakten och erbjuda arbetslösa att ta anställning i Försvarsmakten. I normala fall om en arbetslös vägrar att ta de erbjudanden som finns så riskerar han/hon att bli av med sin arbetslöshetskassa. D.v.s. det är mer eller mindre tvång att följa Arbetsförmedlingens erbjudanden. Om man ska kalla det för piska eller morot beror givetvis från fall till fall. Anställningarna i Försvarsmakten kommer dock att ses som ett specialfall där de som tackar "Nej" inte kommer att bli av med arbetslöshetskassan. Se reportage på SVT med intervju med ÖB. ÖB kommenterar detta på Försvarsmaktens hemsida:

– Arbetsförmedlingen blir vår viktigaste kanal för att möta arbetssökande från Kiruna i norr till Malmö i söder och på sikt rekrytera omkring 4000 personer varje år, säger Sverker Göranson.

Försvarsmakten ska utbilda sammanlagt 335 arbetsförmedlare över hela landet, för att öka kunskapen om vilka yrken och karriärvägar som finns. De flesta jobben är som soldat eller sjöman, men även många civila kommer att efterfrågas.

– Det är hedersamt att få inleda detta samarbete. Försvarsmakten står inför en unik förändring där värnplikt ersätts av rekrytering på frivillig grund säger Angeles Bermudez-Svankvist.

Hur gör vi med de civila arbetstillfällena? Kan det bli tvång att ta dessa anställningar? Eftersom alla Försvarsmaktsanställda ska vara beredd på internationella insatser så borde kanske även dessa genomföra GMU?

Vad händer om den frivilliga rekryteringen inte funkar? Går vi tillbaka till den ofrivilliga värnplikten, eller kan vi ta ett mellansteg med ofrivillig GMU?

SvD, DN, Expressen

Uttagning pågår...

Enligt Försvarsmaktens nya personalsystem ska man årligen rekrytera 4000 frivilliga som sedan efter genomförd GMU ska fylla upp behoven av officerare, reservofficerare, specialister, soldater och sjöman.

Just nu borde det gå ganska så bra eftersom man rider på efterdyningarna av det skrotade värnpliktssystemet. Men hur kommer det att gå om några år?

En indikation på detta kan vara den pågående rekryteringen av 100 reservofficerare. Hur går den? Tja, inte särskilt bra...

Inte sedan 2004/2005 har det bedrivits någon reguljär reservofficersutbildning i vårt land. Resultatet ser vi nu svart på vitt. Tillgången på yngre reservofficerare är skrämmande liten. Närmare bestämt finns det ca 800 reservofficerare under 35 år. Hur många som i praktiken är tillgängliga vet ingen. Detta ska jämföras med behovet 2 500 befattningar i insatsorganisation 2014.

Denna brist är utan tvekan av den storleksordningen att det får konsekvenser för förmågan att leverera det Riksdagen har beställt.

Från Reservofficerarnas sida har vi år efter år pekat på faran att inte fylla på kadern av reservofficerare. Nu har vi facit. Bristen är inte bara besvärande. Den hotar dessutom Riksdagens grundtanke - ett försvar byggt på kontraktsanställd personal.

Det var därför med stor glädje många konstaterade att den grundläggande reservofficers-utbildningen skulle återupptas 2010/2011. Bara med 100 platser, men ändå. Enligt vad vi erfar har rekryteringen inte varit bedövande framgångsrik - drygt 10 % av utbildningsplatserna är besatta.

Om vi inte lyckas hitta 100 intresserade reservofficersaspiranter, hur ska vi då lyckas hitta 4 000 soldater och sjömän?

Hur ska vi göra för att öka intresset? "Reklammupparna" på HKV ansträngningar verkar inte göra till eller från.

Mitt förslag är därför en klassisk såpa på bra sändningstid. Kopiera upplägget från t.ex. Idol. Vår uttagningsenhet åker land och rike runt och gör lokala uttagningar. Ungdomar får prata med militärer, intervjuas och får göra antagningstester. De som antas på den lokala uttagningen får komma till en central uttagning för att komma med i "Plutonen" (c) (tm) (r) där man får följa aspiranterna under GMU och förhoppningsvis fortsatt militär karriär.

Frågan är bara vilka som ska ta de tre platserna i juryn?

Statistik är just det, bara statistik

HKV redovisar nu resultaten från sin rekryteringskampanj.

Glädjande är att se att det är många som tittat in på sidorna och skickat in sina synpunkter.

En lustig sak som jag skrattade en smula åt är resultatet över vad svenskarna vill använda Försvarsmakten till.

32 % tycker att internationella insatser är viktigast
35 % tycker att nationella insatser är viktigast
33 % tycker att värna Sveriges gränser är viktigast

Det här är det resultat man får om folk som inte har en aning om vilket som är "rätt" svar trycker på en valknapp. Fördelningen är helt slumpmässig! Tyvärr så visar det att svenska folket egentligen inte har någon åsikt om vad Försvarsmakten ska användas till...

Det verkar dock som om många tycker att det svenska försvaret trots allt inte räcker till.

"Ska 50 000 man försvara Sverige. Sveriges försvar är idag lika användbart i krig som om man skulle sitta attackera en inbrottstjuv med en pinne och peta på han. Störigt men inte farligt."

Tur att politikern verkar vara positiva till utökad budget för Försvarsmakten!

Stigsson vs Flink

När en svensk officer nu för tiden ska utnämnas till överste och ta en befattning som tillsätts på uppdrag av regeringen, så får han eller hon genomgå en grundlig undersökning av rekryteringsföretag, psykologer och SÄPO. Faktum är att denna process tar så lång tid att många befattningar numera står vakanta i upp till ett år (frågan är om då dessa chefspositionen behövs, eftersom verksamheten tydligen fungerar utan chef).

Varför denna långa granskning kan man fråga sig? Blir det bättre chefer för att vi grillar kandidaterna lite extra? Nja, svaret står att finna i följderna av Tony Stigssonaffären. Numera är alla statliga myndigheter livrädda för att en dag upptäcka att dom har en psykopat som sitter och dricker kaffe tillsammans med de övriga cheferna runt beslutsbordet. Det intressanta är att när Stigsson tillsattes som chef fick han många positiva lovord från folk som jobbat under honom då han under sin tidigare karriär hade setts som en kraftfull och initiativrik chef (att det sedan samtidigt gått en del konstiga rykten hade man tagit det ganska så lätt på).

Ett annat berömt fall med militär koppling är Mattias Flink. Vad gör vi för att undvika en upprepning av detta? En av de instrument som vi just nu tar bort är värnplikten, där vi tidigare kunde granska de sökande en smula extra (nu räckte det dock inte till avseende just Flink). Många kritiker till avskaffandet av värnpliktssystemet pekar på risken att våra framtida kontraktsanställda soldater, likt i Storbritanien och USA, rekryteras från grupper med lägre utbildningsnivå och viss förkärlek för vapen.

Det jag har funderat på är vilken typ av människa vill vi egentligen ha som soldat/officer? Studier har visat att de personligheter som lyckas i t.ex. affärsbranchen anmärkningsvärt ofta är borderlinepersonligheter. Skillnaden mellan geni och galenskap är i de flesta fall betydligt mindre än vad man tror.

Titta på många av de berömda generalerna från VK2, Patton, Montgomery, halva tyska generalstaben och hela den ryska så hittar man en hoper rätt så udda personligheter. Skulle dom fått jobb i en fredstida svensk armé och hantera fakturor på HKV? Knappast. Men är det denna typ av människor vi behöver i Afghanistan. Knappast det heller. Dom skulle nog snarare göra som MacArthur ville med Korea och atombomba hela landet.

Ta sedan en titt på de två aktuella generalerna i Afghanistan. McChrystal som retade vansinne på Obama med sin tjurskallighet och till slut fick sparken. Petraeus är en välutbildad akademiker, lyckades mycket väl med "the surge" i Irak och kommer nu med stor sannolikhet öka bombandet av talibanerna. Den gemensamma faktorn verkar vara drivkraft, egensinne och viljan att våga ta beslut.

Hur ser det ut i Sverige? Jag råkade sitta en kväll och prata över en öl med en svensk diplomat och vi jämförde förre ÖB Håkan Syrén med hans föregångare Owe Wiktorin. Det var mycket intressant att se hur våra åsikter skiljde sig åt beroende från vilken sida man granskade en person.

I min värld så var Owe Wiktorin vår senaste kraftfulle ÖB som vågade säga från och leda verksamheten åt det håll som han önskade och som dessutom slogs för sina anställda. Han hade en örnblick son kunde sätta skräck i folk samtidigt som han brydde sig om de yngsta fänrikarna. Jag kommer själv ihåg när jag som elev på flygskolan träffade Wiktorin på Visbybasen där han som general satt i ett av incidentflygplanen. Han imponerade stort när han tog sig tid att prata med en hoper flygelever. Håkan Syrén å andra sidan imponerade också initialt mycket på mig som en klok person som hade stora visioner, men som i praktiken blev överkörd av politikerna, försökte göra alla till lags och vilket sedan ledde till de svarta hålen och stopp på verksamheten. Min åsikt är att Syrén likt Mikael Odenberg borde ha avgått när han inte längre hade politikernas officiella förtroende.

I min diplomatkollegas värld så var Wiktorin en buffel som inte kunde diskutera med politiker och därför ofta inte lyckades få igenom sina önskemål. Syrén var tvärtom väl insatt i hur man kommunicerade med politiker och kunde därför förhandla sig fram till lösningar som var bra för alla. Det är inte för inte som Syrén fick det politiska stödet som behövdes för att få utnämningen som ordförande i EUMC.

Se hur olika uppfattning man kan ha. Om jag eller min diplomatkollega fick sitta med i uttagningsnämden för blivande ÖB så skulle vi få det svårt att ta ut en lämplig kandidat. Hur kan vi då använda oss av rekryteringsfirmor, psykologer m.m. och tro att det blir bättre? Det kanske t.o.m. är så att dom sållar bort den där marginella "galningen" som skulle kunna visa sig vara geniet som räddade Sverige i en framtida konflikt.

Grattis och beklagar sorgen!

Jag sitter med senaste numret av två tidningar och konstaterar att Försvarsmakten förändras, men är kanske ändå densamma.

Värnpliktsnytt har gett ut sitt sista nummer. Det blev 39 år som en böld i baken i på många höga generaler. I detta sista nummer har man bl.a. en roande "recension" av försvarsmaktsledningen. Man konstaterar också att det kommer att bli ett vacuum i den allmänna debatten. Den vanliga pressen kommer givetvis då och då att göra stickprov i aktuella debattämnen, men den breda undersökande journalistiken som rotar i Försvarsmaktens byrålådor kommer att försvinna. Det kommer därför att behövas en ersättare. vem kommer t.ex. att arbeta för de kontraktanställda soldaterna? Vilket fackförbund kommer dom att tillhöra? Intresseorganisationen Svensk Soldat har precis startat upp, men dom kommer att behöva en tidning som sprider deras budskap.

Ett helt annat tonläge är det i tidningen Hemvärnet. Hv fyller 70 år och är "still going strong", vilket konstateras av deras egen tidning. Med nedläggningen av värnplikten så kommer vikten av Hv att öka. Tillsammans med de deltidsanställda kontraktsoldaterna så kommer Hv att stå för den svenska folkförankringen av Försvarsmakten. I det senaste numret finns en kavalkad av händelser, allt från födseln (efter finsk förebild precis som Lottakåren) under brinnande krig, via kalla kriget och övergången till insatsförsvar och krigsförband. En intressant resa, men hela tiden med fokus på försvaret av Sverige. Till skillnad från så mycket annat i FM så har Hv hela tiden haft bägge fötterna på jorden. Möjligtvis kan man beklaga den tillfälliga fokuseringen på internationella insatser, men nu är man tillbaka i det nationella försvaret och att stödja det svenska samhället i allt från eftersök av försvunna barn till att bära sandsäckar vid översvämningar.

Det är som man brukar säga. För varje dödsfall så föds det någon ny. Hur som helst. Grattis Hemvärnet och beklagar sorgen Värnpliktsnytt!

Vem får rätt?

Jag satt och läste DN och studsade till när jag såg värnpliktsrådets undersökning om ungdomars intresse för frivillig militär tjänstgöring.

Resultatet av undersökningen är uppseendeväckande. Endast en av tio tillfrågade säger sig vara mycket intresserad av att genomföra den frivilliga grundläggande militärutbildningen. Mer än en tredjedel av dem som säger sig vara intresserade av att tjänstgöra som anställd soldat skulle inte acceptera de villkor som kommer att gälla.

Det intressanta är att Tolgfors har på sin blogg dragit helt motsatta resultat av samma undersökning.

Undersökningen visar alltså ungefär samma resultat som Pliktutredningen byggde sina resonemang på. Det finns gott intresse för Försvarsmakten och utbildning på frivillig grund.

Det är som man brukar säga, "Det finns lögn, förbannad lögn och sedan statistik". Resultatet av denna undersökning går att tolka till precis det svar man önskar.

Å andra sidan, hur många var egentligen tidigare intresserad av att göra värnplikt? Jag skulle vilja se en undersökning bland dagens officerare avseende hur många som hade tänkt sig att bli officer innan dom gjorde sin värnplikt. Kan det vara att värnplikten gjorde att fler exponerades och intresserade sig för yrken och att vi därmed fick en bredare bas på vår officerskår?

Snart så slipper vi dock förlita oss på undersökningar. De närmaste åren kommer att ge oss svaret på om det nya personalsystemet fungerar. För att säkerställa att Tolgfors får rätt så har Försvarsmakten nu dragit igång sin rekryteringskampanj. Den lär nog få ett nytt reklampris. Frågan är om den verkligen lyckas rekrytera personal?