Vill de FM vill ha ha FM?

Cornucopia tog i ett inlägg upp USA:s problem att få tag på rätt rekryter. Amerikanska ungdomar är för dåligt utbildade och har för dålig kondition. Även i Sverige har vi sett tendenser av detta då avhoppen från den grundläggande militära utbildningen GMU varit mycket höga. Detta trots att de som tagits ut bevisligen borde vara bland de bättre då de genomgått en uttagningsprocess och dessutom borde vara högt motiverade att genomföra utbildningen. Under värnpliktsåren så berodde många avhopp på att den enskilde helt enkelt inte ville vara där.

För några år sedan så lyssnade jag på en föreläsning av en representant från Pliktverket. Han var redan då kraftigt oroad över den fysiska statusen hos Sveriges ungdomar. Den har nog inte blivit bättre sedan dess. Det finns en del som idrottar mycket och har oerhört bra kondition. Den högsta nivån är nog bättre än någonsin tidigare. Men tyvärr så finns det allt för många som inte idrottar över huvud taget. Medelnivån är därmed också sämre än någonsin tidigare. Dagens datorspelande ungdom klarar säkerligen av pilottesternas öga-hand koordination med bravur, men de faller på konditionen.

Nu när Sverige är inne på samma modell för utbildning av soldater som USA kan man fråga sig hur det ser ut bland de som söker soldatyrket? Än så länge som lever Försvarsmakten i efterdyningarna av värnpliktssystemet. Bland dessa soldater finns det säkerligen en hel del som fått positiva inblickar i Försvarsmakten och som vill gå vidare. Men hur blir det om några år?

Tolgfors har vid många tillfällen slagit sig för bröstet och sagt att Försvarsmakten har massor av sökande (även om man efter den senaste tidens felräkningar på antalet kontrakterade soldater kan börja fundera på de matematiska kunskaperna hos de som rekryterar och inte bara hos rekryterna). Men är det verkligen rätt personer som söker? Vilka är det Försvarsmakten egentligen vill ha och vilka är det som antagningstesterna tar ut?

De som Försvarsmakten vill plocka ut är eliten bland dagens ungdomar. Men Försvarsmakten konkurrerar med många andra yrken om dessa ungdomar. Frågan är vilket yrke som faller dem i smaken och hur länge?

Min erfarenhet av den yngre generationen är att de dessutom är ganska så rastlösa och byter ofta jobb i början av sin karriär. Så även om Försvarsmakten lyckas ta ut de bästa, så är frågan hur länge de stannar kvar? Försvarsmakten vill att soldaterna skall vara anställda 6-8 år och sedan byta jobb. Men hur lätt är det att få jobb som 30-åring när den enda "civila meriten" är att kunna hantera en AK-5? Frågan är också hur dagens pensionssystem tar hand om de som byter jobb för ofta? Kanske konsekvenserna av att välja soldatyrket visar sig först om 40 år? Ungdomarna kanske är dåligt tränade, men de är inte dumma!

Den dåliga fysiska standarden finns tyvärr inte bara hos potentiella rekryter, utan även hos allt för många officerare. Jag har i ett par tidigare inlägg ifrågasatt det nya anställningsavtalet, då det enbart fokuserade på viljan att skriva på ett nytt avtal och inte på förmågan att verkligen kunna åka iväg på en insats. Till skillnad från C INS som inte tillåter personal som inte skrivit på det nya anställningsavtalet att ha en tjänst i insatsorganisationen så borde regeln vara att man ska klara av grundkravet för utlandstjänst för stabsofficerare, d.v.s. 3000 meter löpning på 15 minuter.

Inom NATO så skriver en soldat på t.ex. ett 10-årsavtal. Sedan så är det bara de som visat framfötterna som får chansen att skriva på ett nytt. På så sätt så säkerställer systemet att det är de bästa som stannar kvar. Kanske är det något liknande som borde införas även i Sverige? Detta borde motivera fler att ägna någon timme per vecka ute i motionsspåret.

Chefer skall vara ett föredöme inte bara som ledare utan även avseende fysisk status. När jag gjorde min rotationsutbildning på Livgardet inför utlandstjänst så var de fysiska kraven för min tjänst skrämmande dåliga. Så jag och min blivande chef i Afghanistan, Brigadgeneral Bydén, beslöt oss för att göra alla testerna, inte bara de som vi behövde för våra stabstjänster. Detta uppskattades oerhört mycket av de soldater som gick utbildningen tillsammans med Bydén.

En chef skall vara en föregångsman och visa att han eller hon är beredd att göra det som soldaterna gör och att de dessutom klarar av samma fysiska krav. Tyvärr så finns det allt för många officerare som blivit rena stabsofficerare och mer ser ut som Major Morgonkröök än som Överste Gyllenskalp. Hur får man blivande soldater att träna med dessa officerare som förebilder?

Snart sommarlov

Det var ett tag sedan jag uppdaterade er om vad som händer i hanteringen av min uppsägning från Försvarsmakten. Jag valde som sagt var att gå vidare med mitt liv och i stället för att stanna kvar de två år som min uppsägningstid tillät så sade jag upp mig och har påbörjat en ny anställning.

Men det betyder inte att hanteringen av ärendet har avslutats.

I förra veckan så lämnade SACO-S genom mitt fackförbund Sveriges Ingenjörer in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen. I den så ansöker SACO-S om att stämma Staten genom Försvarsmakten på ett allmänt skadestånd för osaklig uppsägning. Därmed så följs den gamla "fina" FM-traditionen att komma med viktiga besked lagom till alla tar ledigt (2010 och 2009).

Ärendet kommer säkert att ta ett år innan det blir klart. Jag är därför glad att även Officersförbundet valt att driva ett ärende vidare. På så sätt så blir jag inte ensam kärande.

Facket har under våren samtalat med Försvarsmakten utan att få något gehör och därför så finns det ingen annan utväg än att antingen lägga ner fallet eller dra det vidare. Jag tycker personligen att det är mycket bra att facket nu väljer att ta strid, då det kommer att ge ett svar på vad en arbetsgivare har rätt att göra eller inte.

Tyvärr så pekar allt just nu på att den reservation som jag hade till kontraktet (d.v.s. att alla villkor inte var definierade, vilket skulle kunna leda till att arbetsgivaren utnyttjande arbetstagarens skyldigheter) nu börjar besannas. Med hjälp av det nya anställningsavtalet så kan Försvarsmakten lösa problem som inte bara har med insatsviljan att göra utan med svag politisk styrning och dåliga ekonomiska ramar för att kunna hålla ett insatsberett försvar.

- Kontraktet är ju i första hand inte till för att säkerställa bemanning av internationella insatser, då det för det mesta finns gott om frivilliga. Möjligtvis så är det till för att kompensera för dåligt ledarskap från politiker m.fl. Ta exemplet med den förlängda insatsen i Libyen där det sena beslutet innebär att många Flygvapenofficerare nu fick med ett par veckors varsel avbryta semestrar med sina familjer (inte utan visst motstånd kan man gissa). Hur mycket arbetsgivaren nyttjade tvångsmöjligheten i det nya anställningsavtalet är oklart, men det lär nog komma fram förr eller senare.

- Det är heller inte till för att säkerställa att man ska kunna ta valfri kloss och skicka iväg utomlands. Dessa klossar finns inte ännu. Vilket bevisas inte minst av att det inte gick att genomföra (s) ambitioner om att skicka iväg korvetter till Libyen, då detta beredskapsförband hade 90 dagars insatstid. Då ska vi inte tala om vad förband som inte har beredskap har för insatstid. Att en flygdivision lyckades komma iväg med kort förvarning är inte så konstigt. Flygvapnet har alltid varit insatsberedda med möjlighet att ombasera på timmar inom landet. En utlandsmission innebär en del extraarbete för att sätta sig in i operationsområdet, men materielen och personalen klarar av det och har alltid klarat av det. Om det sedan finns uthållighet för långa missioner beror bara på tillgång på personal, men även här kan det nya anställningsavtalet lösa problemet med för få anställda. I stället för skälig vilotid mellan insatser så är det bara att beordra iväg personal och betala 2000 kr extra i månaden. Det är billigare att betala "straffavgiften" än att betala extra personal och beredskapskostnader.

Hur hade Försvarsmakten kunnat hantera detta på ett bättre sätt?

Min lillebror fick precis "sparken" från sitt jobb. Lite skoj att alla i min familj får sparken samtidigt. HP som driver Ericssons datanät rationaliserar varje år och behövde därför skära ner på personalen. Man har fallit för "Lean"-begreppet som är bland det dummaste jag vet. Lean = Inga marginaler kvar för oväntade händelser som t.ex.en ny beställning. Men på HP sköter man i varje fall det hela snyggt. Erbjudandet som min bror tog var 18 månaders lön oavsett vad den anställde hittar på. Valet är att gå hemma och vila upp sig, satsa på en utbildning, syssla med sin hobby m.m. Eller som min bror. Få ett nytt jobb på direkten. Ta tre månaders semester mellan befattningarna och sedan ha 15 månader med dubbel lön. I detta fall lämnar företaget och de anställda varandra som goda vänner, vilket är bra för PR och eventuell framtida återrekrytering.

Vad har jag att vinna på att driva ärendet vidare?

Tja inte allt för mycket. Min nuvarande arbetsgivare tycker givetvis att det är ganska så pinsamt, jag kommer säkert få en del sura kommentarer om att jag är en rättshaverist och det kommer heller inte att röra sig om några pengar om jag skulle vinna. Men jag kommer att kunna sova gott på kvällarna och min f.d. arbetsgivare kanske drar sig för att använda liknande metoder en gång till.

Men nu är det som sagt var snart sommarlov. Jag önskar därför alla kollegor i FL02 lycka till och alla som kommit hem från FL01 en lång trevlig semester! Så här i semestertider kan det också vara trevligt att avsluta inlägget med lite humor!

P.S: Jag vill dessutom bara påminna om det här inlägget för ett år sedan. Spåkulan fungerar med andra ord! Gripen, spaning och Afrika...

Tack!

Det känns skönt att läsa den positiva respons som jag fick på gårdagens inlägg! Ett stort tack till alla som stödjer mitt beslut. Jag har fram till och med nu känt mig som en ensam rättshaverist, men helt klart är jag inte den enda försvarsmaktsanställda som just nu genomgår en svår tankeprocess. Säga upp sig eller vara kvar?

Min väg framåt är nu att överklaga beslutet. Jag träffar mitt fackförbund på onsdag. Försvarsmaktens och fackförbundens jurister kommer därför att få en hel del att sätta tänderna i.

- Med vilken grund är jag egentligen uppsagd? Jag har trots allt inte sagt nej, utan Ja, om facket skriver på det nya anställningsavtalet. Då varken det nya anställningsavtalet finns framme eller ens den lag som det nya anställningsavtalet ska grunda sig på är införd (gäller från 1/1-2011) så är det oklart vad som kommer att gälla. Är jag dömd efter ett lagrum som inte existerar för att jag inte vill skriva på ett anställningsavtal som inte finns baserat på ett avtalsläge som ännu är oklart? Eventuellt så kommer fackförbundens arbete med det nya utlandsavtalet att ändra situationen till den dag då det skulle vara dags att skriva anställningsavtalet.

- Kan jag verkligen sägas upp från Utlandsstyrkan? Min anställning där bygger på den gamla lagen 1999:568 som nyttjas av lagen 2003:169 där utlandsstyrkan faller inom ett lagrum vid sidan av övriga Försvarsmakten. De bestämmelser som jag ska följa finns i förordningen 1999:569. Vilket tjänstefel har jag begått för att tas upp i personalansvarsnämnden?

En sak som jag också funderat över är hur många som liksom jag har skrivit anmärkningar i sin intresseanmälan för nytt anställningsavtal. Det tog Försvarsmakten 1,5 månad att hitta min blankett. Har man granskat alla ännu, eller är det ännu fler anställda som kommer att sparkas i närtid?

Detta var också bara en intresseanmälan. Hur många kommer att vägra skriva på det nya avtalet när det väl finns framme? Många har trots allt genom att skriva "Ja" på intresseanmälan haft ett par månaders extra tid på sig att skriva sitt CV och söka ett annat jobb.

Alltså kan det bli tal om betydligt fler än de hundratals som redan fått gå som lämnar Försvarsmakten innan denna historia har nått sitt slut.

Denna blogg kommer i och med denna händelse kunna rapportera från "insidan" om två ganska så aktuella företeelser.

- Hur överklagar man ett uppsägningsbeslut? Hur ser processen ut och hur lång tid tar det?

- Hur nyttjar man förmånerna i Tryghetsstiftelsen? Utbildning, lön under uppsägningstid? Mellanskillnad i lön om man tvingas ta ett arbete med sämre betalt?

Med andra ord en hel del som kan vara av värde för de som liksom jag är på väg ut ur "firman", eller som har funderingar på sin framtid i Försvarsmakten.

"Stay tuned. Tomorrow it will be same bat time, same bat channel"

Vad händer med de som vägrar?

Om Försvarsmakten inte lyckas rekrytera de ca 4000 frivilliga som behövs varje år för att fylla upp behovet av soldater, specialister och officerare kan det bli att Arbetslöshetskassan kommer att fylla på med "frivilliga".

I höst kan arbetslösa bli anvisade jobb som soldat eller sjöman inom Försvarsmakten. Varje år ska Arbetsförmedlingen rekrytera 4 000 till 6 000 personer till Försvarsmakten, och det handlar främst om militära tjänster. Ingen ska dock tvingas bära vapen, skriver Aftonbladet.

Jag antar att Arbetslöshetskassan ser till att de som skickas till FM uppfyller minkraven för tjänstgöring. Men detta får mig ändå att fundera på ett antal aspekter.

- Hur kan någon bli anställd i FM som inte behöver bära vapen när vi från 1/1-2011 har internationell arbetsskyldighet? Eller pratar vi om att rekrytera s.k. hangarsopare?

- Dessa "frivilliga" kommer knappast vara lika motiverade som de övriga soldaterna och riskerar därför att sprida dålig stämning i en hel grupp. Kan FM som arbetsgivare vägra att ta emot de som Arbetslöshetskassan skickar?

- Vad händer om denne "frivillige" vägrar? Trots att värnplikten nu avskaffats så straffas fortfarande värnpliktsvägrare med fängelsestraff. Ska det vara samma straff för de som vägrar ta tjänster som anvisats av Arbetslöshetskassan?

- Vad händer med de som avviker från en utlandsinsats? I dagsläget har utlandsstyrkan ett visst "svinn" på frivilliga som trots uttagning inte inställer sig för tjänstgöring. Oftast så handlar det om ändrade livsförhållande från det att de sökte till det att utbildningen ska börja. Detta är i dagsläget inte olagligt, bara opraktiskt för utlandsstyrkan då de måste rekrytera en ersättare. I framtiden antar jag att man får sparken om man vägrar åka på en mission utan starka skäl. Men vad händer om man avviker under en mission?

Undrar vad som blir nästa steg? Låta de som döms till ungdomsfängelse att välja mellan straff eller tjänstgöring i FM?

Vill FM ha kvar LAS? (uppdaterad)

1992 så gick det många rykten om vilken flottilj som skulle läggas ner året efter som en konsekvens av försvarsbeslutet 1992. Själv så tillhörde jag spaningsdivisionen på F17 (Quintus Blå). Valet stod mellan att lägga ner F6 i Karlsborg och F13 i Norrköping. Slutresultatet blev att både F6 och F13 lades ner! Under tiden så levde F17 spaningsdivision i limbo. Flottiljchefen på F17 var inte särskilt intresserad av spaning då han tyckte att vi krockade med för mycket fågel, utan arbetade i stället aktivt för att få dit F13 jaktdivision (Martin Blå).

Spaningsdivisionen skulle därför enligt de första direktiven först flyttas till F6 alternativt F13, men resultatet blev till slut att spaningsdivisionen på F13 tillsammans med spaningsdivisionen på F17 och de bägge attackdivisionerna på F6 skulle flyttas till F10 och där återskapa 1:a divisionen (Johan Röd) till att bli något som måste ha varit Sveriges starkaste division genom tiderna baserat på mängden flygplan. Det stod Viggen och drällde över hela flottiljen med följden att vissa flygplan drabbades av grav korrosion då dom inte fick plats i hangarerna utan stod ute i regn och salt från havet.

Ordern från HKV var att samtliga piloter på Quintus Blå skulle flytta till Ängelholm och ersättas av piloterna från Martin Blå. Men här sade lojaliteten stopp! Piloterna på Quintus Blå vägrade att flytta och LAS stödde denna åsikt. Till saken hör att på den tiden var man lokalt anställd av den flottilj man tillhörde. LAS förbjöd att man återanställde ny personal inom sex månader från att tidigare uppsägningar hade skett. HKV försökte då få regeringsbeslut och hänvisade till det diffusa begreppet "rikets säkerhet". D.v.s. man ville inte gå ner i förmåga under tiden som divisionerna skolade om. (Vissa "jaktapor" påstod dessutom att "spaningshöns" inte kunde skolas om till jaktviggen). Resultatet blev att LAS fortfarande gällde och de piloter/tekniker som önskade fick stanna kvar och skola om och de andra flyttade till F10.

HKV var nu brända på anställningslagarnas tolkning och mycket snart så ändrade man därför anställningsformen. I stället för att vara anställd lokalt av sitt förband blev man anställd centralt av Försvarsmakten. Därigenom så blev det lättare att vid behov flytta personalen från en flottilj/regemente till ett annat. Denna möjlighet att har sedan nyttjats vid senare nedläggningar. "Flytta till Boden eller sluta" har det allt för ofta låtit.

Därför så är det så intressant att se den senaste tidens händelseutveckling. FM har lyckats att förhandla bort den maximala tidslängden på två år för en tidsbegränsad anställning till att bli sex-åtta år. Detta är en del av övergången från värnplikt till yrkesförsvar. Jag är mycket förvånad över att Officersförbundet gick med på detta. Tanken är god, d.v.s. att vi kan utnyttja unga starka människor som orkar slåss och åka ut på internationell tjänst. Men vilket företag skulle inte vilja ha en personalstruktur som ser ut som så? Det kan vara så att vi nu öppnat Pandoras box och fler företag vill ha liknande avtal. Andra fackförbund lär nog komma att ilskna till när dom börjar inse konsekvenserna av FM nya avtal.

Men hur blir det med resten av LAS? (kd) och (c) vill göra stora ingrepp i LAS, men (m) är måttligt intresserade.

– Vi har kartlagt vilka reformförslag som finns och undersökt hur de skulle påverka. En mycket stor förändring av människors trygghet ger en relativt liten förändring för BNP, sade Anders Borg medan Fredrik Reinfeldt nickade.

Därför vill Moderaterna inte förändra nuvarande turordningsregler i lagen om anställningsskydd, LAS, något som både Centerpartiet och Folkpartiet driver.

Det har varit viktigt för de nya Moderaterna att inte utmana facket om arbetsrätten, och den linjen tänker partiet inte ändra på trots att de andra borgerliga partierna trycker på om förändringar. "Trygga den svenska modellen" var rubriken på den powerpoint-presentation Reinfeldt och Borg höll för journalister på fredagen på M:s partihögkvarter i Gamla stan.

Vad vill FM med LAS? Nu med införandet av PRIO och "omklassningen" av alla tjänster som ska ske innan årets slut så finns det stor risk att det finns övertaliga i kategorier man inte önskar och att det saknas anställda i viktiga befattningar. Frågan är om det går att ändra på profilen på personalen eller om man tvingas till parallella uppsägningar/anställningar? Detta kan bli något som LAS försvårar. Det ska därför bli intressant att i slutet på året se vilka lagrumsändringar som FM önskar och om man vågar använda "rikets säkerhet" som argument ännu en gång.

Uppdaterad 10-07-08, 09:30
LAS är ett av de stora samtalsämnena under Almedalsveckan. Bl.a. Maud Olofsson vill göra lättnader för att lättare få in unga på arbetsmarknaden. Varför inte kopiera Försvarsmaktens modell? Jag misstänker dock att de övriga fackförbunden kommer att protestera betydligt mer än vad Officersförbundet gjorde...

Inte så gamla som man skulle kunna tro

Försvarsmakten får ofta kritik för en snedfördelad struktur med många generaler och få fänrikar. Detta är extra problematiskt i dagsläget då FM ska gå över till det nya befälssystemet och 75% av officerarna ska ersättas av specialister.

Därför är det intressant att se denna jämförelse över mellan olika statliga myndigheter där Försvarsmakten faktiskt har lägst andel gamla chefer. Det kan givetvis bero på att folk lämnar firman i förtid i stället för att som i många andra bolag stanna kvar och bli en trotjänare. Det skulle vara kul att se statistiken över utdelade NOR - Nit och Redlighet efter 30 års anställning i rikets tjänst. Hur många % är det som får denna varje år och har det sjunkit de seaste åren?

Det som kanske är mer oroväckande för Försvarsmakten är att den civila marknaden har många chefer som är nära pension. Oddsen är nog låga på att det i samband med övergången till det nya befälsystemet kommer att bli ett stort manfall på duktiga officerare. Precis som de civila bolagen borde FM oroa sig en smula över att den yngre generationen inte gärna stannar länge på en och samma arbetsplats. Detta kanske är bra för FM planer på kontraktanställda soldater, men sämr för att bibehålla blivande chefer.

Nu är det som vanligt bara statik. Försvarsmakten har enligt tabellen 957 chefer, så allt över fänrik och de flesta civilanställda räknas nog som chefer. Med andra ord; många hövdingar, få indianer.