Showen är inte slut

Efter det senaste årets "underhållning" i samband med fuskande akademiker och rektorer som tvingas avgå så började nog många på FHS att andas ut. Ridå efter sista scenen i sista akten. Men det blir till ledningens och skådespelarnas fasa ett Da Capo!

Nu visar det sig att FHS har kryddat sina räkningar till Försvarsmakten. Inte bara lönekostnader, utan även utrustning för lektionssalar m.m. har inkluderats i fakturorna.

Försvarsmakten kräver Försvarshögskolan på besked om pengar som skulle gått till beställd forskning i stället använts till annat. Skolan har bland annat köpt videoutrustning för över 40.000 kr och GPS-navigatorer till bilar som felaktigt debiterats Försvarsmakten, visar fakturor och inköpsanmodningar som DN tagit del av.

Tidigare i år krävde Försvarsmakten tillbaka 1,5 miljoner av Försvarshögskolan för forskning och seminarieprojekt som inte genomförts trots att Försvaret betalat för dem. Nu finns misstankar om att Försvarshögskolan systematiskt överdebiterat Försvarsmakten ”med stora belopp” för forskning och utbildning. Ingen vid Försvarsmakten vill ange exakta siffror, och betonar att det handlar om misstankar.

Tyvärr så misstänker jag att detta är allt för vanligt i dagsläget när separata enheter i Försvarsmakten numera ska vara självfinansierande. Man försöker att dölja sina overheadkostnader genom att fakturera kunden sådant som egentligen ska vara en myndighetsfinansierad kostnad.

Liknande strategier förekommer nog på de flesta statliga verk som fakturerar Försvarsmakten. På t.ex. FMV drar man ner på personalen för att minska myndighetskostnaderna. I stället anställs dyra konsulter som då döljs i projektkostnaderna. Jag blir inte helt förvånad om detta gäller även andra externa/interna myndigheter och enheter som t.ex. FOI, Fortifikationsverket, Resmat och FMLOG. Det är kanske dags för några grävande journalister att även titta in i dessa verksamheter? Debiterar man sin kund den tid som används för t.ex. idrott och fikaraster?

Bäva månde alla Försvarsmaktsanknytna myndigheter! Som alla vet så är inte operan slut innan den feta damen sjungit.

Personalen, vår viktigaste resurs

Newsmill kör just nu en artikelserie med fokus på "Försvarsmaktens personalförsörjning". Detta är givetvis en följd av den FOI rapport som nyligen publicerades som pekar på kraftiga fördyringar vid övergången från värnpliktsförsvar till yrkesförsvar.

– Värnpliktiga är billigare än soldater, och normalt finansierar man det genom att ett större antal värnpliktiga ersätts av ett färre antal soldater men det gör man inte nu. De sista åren av värnpliktstillämpningen låg ungefär på samma volym som vi kommer att ha tjänstgörande soldater. Sedan finns det tecken på att övnings- och utbildningskostnader kan bli något dyrare än vad de är i ett pliktförsvar, säger Peter Nordlund, forskare på FOI till Rapport.

Läs hela rapporten på FOI hemsida.

Tolgfors har kommenterat rapporten på sin blogg.

Precis som FOI:s rapport konstaterar var det gamla värnpliktssystemet inte ändamålsenligt, om man vill ha ett tillgängligt och användbart försvar. Rekrytering på frivillig grund är betydligt effektivare och rationellare än det gamla värnpliktssystemet. I det nya systemet blir förbanden fullt användbara för försvarets alla uppgifter. Försvaret finner och utbildar rätt soldater från början, samt anställer dem i de stående och kontrakterade förbanden.

Men är det verkligen rätt kategorier vi fokuserar på? Blir förbanden verkligen användbara? Jag misstänker att det inte är soldaterna som kommer att vara i fokus i framtiden utan officerare och specialister.

En intressant aspekt av de ändringar vi gör i dagens försvarsmakt (inklusive värnpliktiga som ersätts av yrkessoldater och obligatorisk utlandstjänst för alla anställda) är att fokuset är på att vi ska kunna genomföra insatser liknande den i Afghanistan. Problemet är att omvärlden ändras hela tiden. Även insatsen i Afghanistan ändras. Som jag nyligen kommenterat så kommer NATO:s "transition" i Afghanistan som påbörjas 2011 att helt ändra behovet av soldater i Afghanistan. I stället för unga skyttesoldater (d.v.s. våra heltids- eller kontraktanställda gruppchefer, soldater och sjöman) så ska vi gå över till civila insatser och de militära delarna ska fokusera på stödjande insatser som t.ex. OMLT. Vilka är det som blir OMLT-instruktörer? Jo, i första hand så är det kaptener och majorer med lång tjänstetid. Kravet i höstas på nya OMLT var att man skulle ha erfarenhet från strid i brigad, vilket knappast några befäl har längre i Sverige.

Den dåliga hanteringen av processen för att få oss äldre officerare att skriva på nytt anställningsavtal avseende obligatorisk utlandstjänst har resulterat i demonstrationer under NBG slutövning. Liknande åsikter finns hos många officerare, även om det hittills inte resulterat i så många öppna protester. Det kan därför bli svårt att få frivilliga till just OMLT-tjänsterna i framtiden. Protesterna kring det nya anställningsavtalet rörde inte som många tror utlandstjänst i sig själv, utan villkoren kring denna tjänstgöring. T.ex. stöd till familjer då ena föräldern tillbringar sex månader nere i Afghanistan.

I brist på att Försvarsmakten tar ansvar för sina anställda så kommer nu kommunerna med erbjudanden. Dom har förstått att det kan vara svårt att rekrytera medarbetare till "hålor" som Skövde, Boden och Lidköping. Framför allt så har dom förstått att det nya personalsystemet kommer att innebära att tjänsten som GSS, specialist eller officer inte längre är livslång. Precis som i Storbritanien och USA så räknar ÖB med att man lämnar Försvarsmakten efter åtta år och tre internationella insatser. Jag hoppas därför också att kommunerna tar fram det stöd som familjer till en militär på internationell insats kommer att behöva. Det ska bli intressant att se resultatet från det seminarium som Skövde kommun nu kallar till.

P.S: "Utlandstjänst gäller inte mig", verkar många anställda i FM tro med tanke på att så många skrev på det nya avtalet. En kollega berättade en intressant historia på en fikarast om en anställd inom Försvarsmakten som varit mycket ambitiös i att fylla i alla sina kurser och kunskaper i PRIO. Någonstans sa det "pling" i en dator och det visade sig att det saknades en specialist på IT-säkerhet i Afghanistan. Därmed fick en logistiker, som nog aldrig trott att han skulle vara intressant för internationella insatser och därmed utan att tänka sig för skrivit på det nya utlandsavtalet, sig en rejäl överraskning. Kunskap i Försvarsmaktens förrådssystem som t.ex. DIDAS och LIFT är mycket eftersökta i både Kosovo och Afghanistan. Det är inte bara skyttesoldater som kommer att kunna få försvarsmaktens medalj för internationell tjänst de närmaste åren! Bäva månde de som fyllt i att de genomgått specialkurser i PRIO...

Se även Wiseman och Commander i samma ämne.

Inte alla rätt (uppdaterad)

Allan Widman brukar i de flesta fall uttala sig med stor kunnighet om Försvarsmaktens personal och materiel. Nu har han på SvD Brännpunkt uttryckt sitt stöd för att Volvo ska få tillverka motorn även till nästa generation av Gripen. I det här fallet tycker jag inte att han har helt rätt...

Mot möjligheten att ”vässa” redan befintlig, svensk motor ställs nyanskaffning av en amerikansk sådan. Skillnaden i prestanda är marginell. Däremot är det amerikanska alternativet runt tre miljarder dyrare.

Redan idag sitter det en amerikansk F404 motor i både A/B och C/D versionen av Gripen. Den har byggts och trimmats av Volvo flygmotor i trollhättan och levereras till Flygvapnet under beteckningen RM12. F404 sitter i bl.a. F18A/B/C/D. Den viktigaste skillnaden är att man har lagt ner ett stort arbete på redundans. F18 har två motorer, vilket för de flesta operatörer som flyger över hav och därmed har långt till nödlandningsplatser är ett krav. Gripen har bara en motor. Därför så måste den alltid fungera, vilket Volvo har lyckats med. Jämfört med t.ex. RM8A/B i Viggenflygplanen så är RM12 ett under av tillförlitlighet.

Mycket av Volvos uppfinningar har sedan sålt tillbaka till den amerikanske tillverkaren General Electric som tillverkar både F404 och F414 som är tänkt att levereras med E/F versionen av Gripen. F414 sitter även i F18E/F.

Frågan är bara vilka lösningar VAC har tänkt att göra på RM12 för att få ut samma dragkraft som i en F414 motor? Det är en effektökning på ca 30%, vilket kräver bl.a. utökad utloppstemperatur och det är inte helt snutet ur näsan att utveckla.

Jag ser två stora problem även om Volvo skulle kunna tillverka en RM12+
- Vad vill eventuella andra Gripenkunder ha för motor? Om Indien eller Brasilien skulle köpa E/F-versionen så vore det korkat om Sverige tog en annan utvecklingsväg. Att dessa länder vill ha en särlösning är mycket osannolikt. Att tro att en "svensk" lösning skulle lösa eventuella handelshinder och exporttillstånd är inte helt rätt. Även en "svensk" F404+ innehåller en massa amerikansk teknik som kräver exporttillstånd från den amerikanske motortillverkaren. Dom vill nog dessutom inte se RM12+ som konkurrent till F404.

- Vad blir underhållskostnaden? Att dela utveckling och underhåll med en massa andra operatörer av samma motor måste i längden bli billigare än att sitta på en svensk unik lösning.

Debatten liknar just nu den vi en gång i tiden hade med J32 och den svenska motorn "Dovern". Där blev valet till slut en utländsk motor i stället för det inhemska alternativet, vilket Flygvapnet nog har varit mycket nöjda med.

Volvo har lyckats mycket bra med att bli underleverantör till de flesta stora civila och militära motortillverkarna. Jag tycker att man ska fortsätta på den linjen i stället för att riskera allt för att få ett svenskt projekt som står och darrar just nu.

Se även Tolgfors inlägg i ämnet Gripenutveckling.

Uppdaterad 10-11-24, 18:24
Ny Teknik har ett inlägg om Volvos planer.

- Vi kan öka dragkraften genom ”chiptrimning”, byte av fläktar och byte av turbiner. Vi kan göra vår Gripenmotor RM12 likvärdig med den starka GE-motor F414G som sitter i nya Gripen Demo, säger Robert Limmergård på Volvo Aero i Trollhättan till Ny Teknik.
...
- Vi får bara en begränsad roll i F414G. GE har huvudansvaret för en färdigutvecklad motor. På underhållssidan sitter GE på alla reservdelar. Volvo Aero vill arbeta med utveckling och design och det får vi inte med F414G, säger Robert Limmergård.

Jag tvivlar inte på att Volvo har denna kompetens och kapacitet. Jag tvivlar dock på att det skulle vara så mycket billigare eftersom det inte bara är att återanvända motorer. Allt eftersom dom slits så byts delar ut som till stor del måste antingen köpas från Volvo eller GE till stor kostnad. Frågan är också hur mycket GE kommer att tillåta en svensk konkurrent som skulle kunna stjälpa deras potentiella F414G affär? Vi är även i framtiden beroende av GE för reservdelar och grundläggande designansvar. Detta kan bli dyrt om amerikanarna blir sura.

Se även Wiseman i samma ämne.

Snålblåst (uppdaterad)

Försvarsmakten har kommit ut med nya riktlinjer avseende byggandet av vindkraftverk kring flygplatser. Jag har kommenterat de tekniska aspekterna av vindkraft kontra flygtrafik tidigare. Det intressanta är dock att kraftbolagen fortsätter sin kampanj att skylla oförmågan till att bygga ut vindkraften på just Försvarsmakten.

Det nya beslutet innebär att stoppområdena minskar från 12 procent till 10 procent av Sveriges totala yta, en obetydlig skillnad.

Dessutom skriver man i inlägget att det bara är delar av dessa områden som egenligen är intressanta.

Vår granskning visar att många av Försvarsmaktens stoppområden har bra vindlägen – mellan 7 och 29 procent av stoppområdena i de sju berörda länen är utpekade som riksintresse för vindbruk.

D.v.s. i realiteten är det mellan 0,7-2,9% av de totala potentiella områdena för vindkraft som tas bort från den godkända listan.

Frågan är bara varför just dessa 0,7-2,9% av Sveriges totala yta för att bygga ut vindkraft skulle vara så avgörande? Det finns trots allt 97,1-99,3% kvar att fokusera på och dessa lär räcka i många 100-tals år innan dom är fullt bebyggda.

Man kan börja ana sanningen när man ser att även Sveriges bönder skriver på debattartikeln i SvD Brännpunkt.

- Svenska vindkraftsbolag vill helt enkelt bygga där det är så billigt som möjligt, d.v.s. nära vägar m.m. för att det ska bli så enkelt som möjligt. Att detta påverkar både flygtrafik och eventuella grannar tar man ingen hänsyn till. Man borde tänka tvärtom i stället och utnyttja behovet av vindkraft för att förstärka infrastrukturen och jobbmöjligheterna i glesbyggdsområdena.

- Bönderna vill kunna hyra ut åkermark till kraftbolagen. I fjällvärlden och i kustbanden är det oftast staten som skulle tjäna pengar. Möjligtvis så skulle en och annan same kunna dra in pengar på att utnyttja renarnas betesmark lite extra.

Sanningen är nog också den att kraftbolagen inte har hunnit med att bygga ut i den takt som skulle vara möjlig och nu vill man hitta någon lämplig organisation att skylla sitt eget misslyckande på. Det finns också stora frågetecken kring om vindkraft verkligen är det stora framtida alternativet till "miljövänlig" el. Personligen tror jag inte på storskalig vindkraft. Möjligtvis så skulle man bygga mer småskaligt där ett antal gårdar kan ha vindkraft som alternativ elförsörjning. Men först måste man lösa problemet med att lagra el på ett vettigt sätt, då det trots allt inte blåser alla dagar...

Uppdaterad 10-11-18, 07:07
Nu lägger Maud Olofsson sig i debatten. Givetvis så ställer hon sig fel fråga.

- Det är en underlig ordning att ett land som har mer utrymme och är glesare än många andra länder inte ska kunna bygga vindkraft därför att vi har en försvarsmakt som behöver så mycket utrymme, säger hon till DN.

Vänd på den i stället. Det är underligt varför kraftbolagen inte kan bygga på de övriga 97-99% av Sveriges yta?

Uppdaterad 10-11-18, 20:51
Kraftbolagen får nu mothugg av föreningen Svenskt Landskapsskydd. De kritiserar kraftbolagen att försköna vindkraften och att skylla fördyringar på Försvarsmakten.

Elräkningen blir dyrare utan vindkraft anser skribenterna. De 1000 vindkraftverk man vill bygga runt våra flygplatser sparar nästan 2 miljarder kronor per år åt elkunderna så länge de inte byggs.

Författarna hämtar sina prisuppgifter från EWEA som är vindkraftslobbyns röst i Europa, en organisation som aktivt främjar vindkraft. Vad är det för fel på svenska utredare som arbetar oberoende och efter svenska förhållanden? En kompetent utredare är kungl. Ingenjörsvetenskapsakademin som i samarbete med bl.a. Energimyndigheten, Svensk Energi och Svenskt Näringsliv har utarbetat rapporten ”Vägval energi”. Den är enkel att finna på nätet. Den är skriven på svenska. Rapporten visar att ny vindel är bland de allra dyraste sätten att producera elenergi, endast solkraft är dyrare.

Uppdaterad 10-11-19, 07:23
Nu uttalar sig även Försvarsmakten i debatten.

Enligt Försvarsmaktens uppfattning är det viktigt att bygglov och/eller miljötillstånd för vindkraftverk beviljas på grundval av ett korrekt och fullständigt beslutsunderlag med beaktande av totalförsvarets intressen.

I de fall som Försvarsmakten har överklagat har processen brustit, vilket har lett till att Försvarsmaktens intressen inte har kunnat beaktas.

Sammanfattningsvis:
- Det är inte Försvarsmakten som säger bu eller bä till vindkraftverkens placering. De är bara en remissinstans bland många andra när det gäller nybyggnation.
- Eftersom Försvaresmakten inte blivit tillfrågade (man kan i och sig fråga sig varför detta inte skett), så är de existerande vindkraftverken som står på fel position att betrakta som "svartbyggen" tills processen har genomförts på rätt sätt.

Vilka framtidsplaner har NATO? (uppdaterad)

I Sverige är den politiska viljan att gå med i NATO i stort sett obefintlig. I stället så satsar vi alla våra pengar på samarbetet med EU samt den nordiska regionen. Detta har våra politiker tydligt visat i både Lissabonfördraget och i vår svenska ensidiga Solidaritetsförklaring.

Men vilka planer har egentligen NATO? Omöjliggör dessa framtidsplaner vår tänkta svenska säkerhetspolitiska framtid?

Jag har i ett antal diskussioner den senaste tiden med militära kollegor inom olika NATO-länder fått en tydlig bild av att de inte är särskilt intresserade av att bygga upp en militär struktur inom EU som är ett komplement till NATO. I stället så anser dom att all militär förmåga inom EU skall bygga på NATO:s ledningsstruktur och resurser. Till viss del är detta en politisk vilja, då man vill behålla den trans-atlantiska länken med USA. Men det är nog även en ekonomisk fråga, då den europeiska finanskrisen hindrar att man lägger pengar på att bygga upp något nytt.

Detta är nog helt OK för de EU-nationer som är NATO-medlemmar, men hur går det med icke NATO-nationer som t.ex. Sverige och Finland?

I uppbyggnaden av våra svenska battlegroups NBG-08/11 så har vi kunnat nyttja egna lösningar. Det räcker om de länder som är inblandade i samma Battlegroup är kompatibla och kan arbeta med varandra. Visst använder vi NATO-arbetssätt i våra staber och svenska förband är mer NATO-kompatibla än de flesta NATO-länder, men vi gör även egna avsteg med bl.a. kommandospråk där det inom vissa enheter fortfarande används svenska. En av dessa är EAW - Expeditionary Air Wing, vilket ställer krav på s.k. Liasionofficerar i den kroatiska helikopterenheten som tillförs EAW och NBG-11.

Men ska vi ha modulära snabbinsatsenheter, som trots allt är Försvarsmaktens mål, så måste dessa vara kompatibla med NATO-standarder. Om inte EU har egna certifieringsmyndigheter för t.ex. radiokommunikation, datalänkar så måste vi kunna nyttja NATO:s. Samma sak gäller med s.k. TACEVAL av operativa förband.

Nu börjar NATO även att fundera på att träda in på områden som traditionellt tillhört EU eller FN. Till exempel så har man tröttnat på EUPOL:s insats med att bygga upp ett rättsväsende i Afghanistan.

Missnöjet med Eupol uppges vara ett av skälen till att Nato på sitt toppmöte i Portugal nästa helg ska starta en egen civil insatsstyrka.

- Om vi hade haft ett djupt och väl fungerande samarbete med EU så skulle det inte vara nödvändigt att diskutera en civil enhet i Nato, sade en central Natokälla till Politiken.

Jag satt idag på FHS seminarium om Afghanistan. Där var bl.a. Dr Knut Kirtse med och talade om NATO:s transitionsprocess i Afghanistan. Han berättade om den planerade övergången från militärt till socioekonomiskt fokus, där PRT:na under civil ledning ska ta det regionala ansvaret tillsammans med den sfghanska staten och dess armé och polis och de utlänska militära styrkorna skall övergå till mer rörliga insatser i andra regioner eller till andra uppgifter (t.ex. OMLT). Med början 2011 ska provinser/distrikt börja föras över i afghanskt ansvar, s.k. "transition". Med tanke på att de norra provinserna är betydligt lugnare än de södra kommer med stor sannolikhet något av distrikten i det svenska PRT:t att bli testobjekt. Hur detta påverkar den svenska ISAF styrkans arbete skall bli mycket intressant att följa.

Han tryckte på att "Transition is not a departure of international forces". D.v.s. det kommer inte nödvändigtvis att bli en reduktion av de militära styrkorna i Afghanistan 2011/2014 som många politiker verkar tro i Sverige. I stället kommer de att kunna frigöras från sitt säkerhetsskapande arbete till att förstärka på bl.a. OMLT. En intressant konsekvens av detta är att för Sveriges del så kan det bli mer strid för soldaterna då det afghanska förbanden (inklusive OMLT) med stor säkerhet kommer att få fortsätta bekämpa gerilla i många år framöver. En annan intressant potentiell konsekvens är att de svenska styrkorna kan komma attt behöva sättas in i högre grad utanför RC North.

Vi får snart se vilka planer NATO har för framtiden. Den 19-20 november är det NATO summit i Lissabon där Afghanistan givetvis är en av huvuddiskussionerna. Lyssna här på vad NATO:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen har att säga om "The most important summit in NATO history". Helt klart är det att NATO till viss del står och faller med en lyckad insats i Afghanistan. Kan man inte klara av en non-article 5 insats, så finns det stora frågetecken om framtida insatser. Att de politiska och ekonomiska aspekterna blir viktigare och viktigare del av NATO:s verktygslåga är också självklart med tanke på det fokus man har på COIN-taktik i Afghanistan. COIN är ingenting utan möjlighet till civila insatser. USA väljer därför att stoppa in stora delar av sina ekonomiska bidrag till civila insatser via det militära spåret. I Sverige väljer vi i stället att lita på internationella organ som Världsbanken och UNICEF.

Hur ska vi svenskar ställa oss till NATO:s civila expansion? Min åsikt är att vi bl.a. bör ta oss en rejäl funderare för hur vi vill driva vår s.k. "PRT Evolution", med övergång från militär till civil ledning. Den civila ledningen bör i framtiden vara underställd UNAMA för att på så sätt gradvis skapa en övergång från Security under NATO/ISAF ledning till Governance/Development under FN/UNAMA ledning.

Helt klart är att NATO har tankar på att bli något helt annat än bara en allians för att försvara stater i händelse av ett kallt krig med Sovjetunionen. Om detta blir ett komplement eller en konkurrent till EU återstår att se. Men att tro att EU kommer att kunna bygga upp någon reell militär förmåga som komplement till NATO är nog att hoppas på för mycket. Vi får se hur vår f.d. ÖB, Håkan Syrén lyckas med viljan att nyttja EU Battlegroups till något annat än rena militära insatser.

Uppdaterad 10-11-19, 07:31
Det närmar sig NATO Summit i Lissabon och svensk press har fått upp ögonen att mötet kan ge en ändrad inriktning på insatsen i Afghanistan.

– Genom att ta in mer trupper vill vi ta tillbaka initiativet på marken. Det har vi gjort. Helt klart är talibanerna pressade överallt. al-Qaida har inga säkra tillflyktsorter att operera ifrån längre. Och områdena under ­afghanska regeringens kontroll och inflytande ökar. Talibanerna har inte förlorat ännu – men de kan heller inte vinna, deklarerar Natos danske generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen.

– Detta är en alltför positiv bild av situationen just nu. Det kan stämma i södra Afghanistan, men i övriga landet får talibanerna ökat inflytande, invänder Robert Egnell vid svenska Försvarshögskolan.

USA har med 90 000 soldater i Isaf mest att säga till om. Isaf följer en amerikansk strategi för upprorsbekämpning i fem steg. De är: shape, clear, hold, build and transfer. Det vill säga, inta ett ­område, få bort talibanerna, hålla området samt att återuppbygga och slutligen överlämna ansvaret till afghanerna själva.

– Amerikanerna kommer att ge politikerna en rosenskimrande bild av framgångar. Men i verkligheten är det shape, clear, hold, hold, and hold. Isaf fastnar i att hålla områden som afghanerna ännu inte klarar att ta över. De amerikanska militärerna vill köpa mer tid, förklarar en europeisk officer som deltar i förberedelserna för toppmötet för SvD.

...
Det nya årtal som diskuterats internt är i stället 2020, enligt vad Nato-diplomater uppger för SvD. Efter 2014 vill Nato sluta avtal med Afghanistans regering och göra utvärderingar av insatsen vart tredje år, alltså i praktiken närvaro till 2020.

Regeringens propostion innehåller fortfarande årtalen 2011 för "transition" och 2014 för att överlåta säkerhetsansvaret till ANSF. Allt för stora ändringar på dessa datum från NATO:s sida i helgen kan ge svårigheter för propositionen att gå igenom.

SvD kommenterar också Sveriges mer och mer öppna NATO-samarbete. Frågan är vad som händer om EU visar sig vara ett orealistiskt alternativ när det gäller militärt samarbete? Blir NATO lösningen även för oss?

Tjeckerna visar musklerna (uppdaterad)

2015 går det nuvarande Gripenleasingavtalet ut för Tjeckien. De har under då 10 år leasat 12 stycken ensitsiga 39C och två stycken tvåsitsiga 39D från svenska Flygvapnet.

Nu ställer den tjeckiska premiärministern krav för fortsatt leasingavtal.

Om Saab och den brittiska koncernen BAE Systems 2015 vill delta i nästa tjeckiska upphandling av stridsflygplan så måste bolagen lägga alla papper på bordet och berätta hur den förra affären egentligen gick till. Det säger Tjeckiens premiärminister Petr Necas och kräver enligt nyhetsbyrån CTK en fullständig redogörelse för omständigheterna med påstådda mutor till politiker, då landet 2004 valde att leasa 14 svensktillverkade Gripen i stället för att köpa dem.

En försvårande faktor för det kravet är att den nuvarande leasingaffären sker mellan den svenska och den tjeckiska staten, med FMV som ansvarig från den svenska sidan. De påstådda mutorna skulle ha inträffat i ett tidigare försök till affär när Gripen Intenational (Saab AB och BAe) försökte sälja nytillverkade flygplan till Tjeckien på egen hand.

Denna offentliga diskussion i Tjeckien är dessutom inte en slump eller ens ett försök för Tjeckiska politiker att tvätta sitt byk offentligt. USA försöker att bygga upp en bra position i landet, med bl.a. tillverkning av kabinen till Blackhawk och S-76 helikoptrar hos den tjeckiska flygplanstillverkaren Aero Vodochody. Man hoppas givetvis på att tjeckerna precis som polackerna ska välja F-16 i stället för att fortsätta med Gripen.

Ett problem för den politiska utpressningen är att det tjeckiska flygvapnet är mycket nöjda med sina flygplan. Insatsen i Baltikum 2009 där man stod i NATO-beredskap samtidigt som man hade beredskap på hemmaplan i Tjeckien gick mycket bra. I Baltikum stod man i beredskap med tre flygplan och i Tjeckien med ytterligare tre (två för insats och en i reserv). Samtidigt så tränade utbildade man sina yngre piloter hemma i Tjeckien. Detta på en total flotta bestående av 14 flygplan!

För Saab är detta dock en mycket tuff situation. För deras del så är en ny affär ingen större vinst (eftersom det är leasing av svenska statens flygplan så sker en ny affär med svenska staten och inte direkt med Saab) om inte tjeckerna helt plötsligt beslutar sig för att leasa eller köpa fler Gripen. Hur ärlig vill man dessutom vara? Om det har varit mutor inblandade och man erkänner det, så lär även debatten avseende Sydafrika ta ny fart. Kunder i andra potentiella kundländer som säkert är vana vid presenter i dessa typer av affärer kommer också med stor sannolikhet dra öronen åt sig, då de inte vill riskera att bli utlämnade av sin leverantör.

Om det å andra sidan inte har funnits mutor, hur ska man slutligen bevisa detta? Alla försäljningskampanjer innehåller flotta middager och små presenter, så var går gränsen för en muta? Att Gripen International har betalat pengar till agenter som skulle bedriva offensiv marknadsföring är helt klart, men har det verkligen gått pengar till politikernas fickor? Hur fel är det att använda sig av offensiva övertalningsmetoder? Även i Sverige förekommer det kraftig lobbying, vilket vi kunde se exempel på när förre statsministern Göran Persson dök upp i debatten om terrängfordon och stöttade Hägglunds intressen.

En sak är dock helt klar. Alfons Mensdorff-Pouilly lär inte bli inblandad i fler affärer i framtiden.

Uppdaterad 10-11-17, 18:09
Just nu jagar socialdemokraterna med ljus och lykta efter en ny partiledare. En kandidat som hade varit mycket intressant är Jan Nygren. Men med tanke på att han varit vice ordförande för Saab och säkerligen har en för god insyn i bl.a. Tjeckien-affären så lär han nog inte ha en chans. (s) har helt enkelt inte råd med en statsministerkandidat som kanske varit inblandad i känsliga affärer med Sydafrika och Tjeckien.

För övrigt så ansågs han redan förra gången som för kapitalistisk för att bli en frontfigur för arbetarrörelsen...

Uppdaterad 10-11-24, 18:17
På SvD Brännpunkt så tas fortfarande diskussionen upp om eventuella mutor till Sydafrika. Tyvärr så blandar debattören ihop flera olika diskussioner. Om Sverige ska uppdatera Gripen eller inte är en ekonomisk och försvarspolitisk fråga. Vi kommer hur som helst behöva finansiera Saab under många år framöver för att kunna fortsätta flyga med våra 39C/D Gripen. Då är det lika bra att dessa pengar går till uppgradering till en mer kapabel plattform så att ingenjörerna på Saab får någon vettig verksamhet att göra för de pengar som svenska staten i vilket fall ändå måste fortsätta betala.

Frågan är alltså till stor del inte hur mycket fortsatta operationer med Gripen kommer att kosta, utan vad vi får för pengarna?

Uppdaterad 10-11-25, 17:25
Saab går nu till moteld mot de eviga mutanklagelserna.

Det Sydafrikanska Flygvapnet (SAAF) är nöjda med Gripen. Flygplanen används av de Sydafrikanska piloterna och står inte på marken och rostar som det påstås i artikeln. Exempelvis användes Gripen för att säkra luftrummet under fotbolls-VM i Sydafrika sommaren 2010 och i veckan flyger åtta Gripar under en övning i Kapregionen.

En viktig del i den sydafrikanska flygupphandlingen var offsetåtaganden. Inom ramen för dessa har vi skapat många arbetstillfällen och för två veckor sedan presenterade Department of Industry and Trade i Sydafrika en utredning som visade att hela försvarsupphandlingen där Gripen ingick skapade 73000 arbetstillfällen. Saab har också bidragit med teknologiöverföring där unga ingenjörer utbildats i spetsteknologi.

Vi har fullgjort våra åtaganden inom detta område två år före utsatt tidplan och Sydafrikanska myndigheter är nöjda.

Att kritisera Saab för för vilket flygplan Sydafrika köper eller hur de begår affärer är en smula ologiskt. Vilken flygplanstillverkare som än hade vunnit affären hade i så fall kunnat beskyllas för att de uppfyllt de Sydafrikanska kraven. Frågan är i så fall inte om vi ska begå affärer på ett visst sätt, utan snarare om vi skall undvika en hel del kunder. Jag skulle dessutom vilja ställa frågan, "vad är ett motköp?". Är detta inte en gigantisk statlig muta? EU tittar mycket snett på dessa typer av affärer och då är det nog många vapenaffärer de senaste åren som ligger pyrt till.

Det som debattörerna dessutom inte verkar förstå är att BAE var försäljningsorganisationen under Sydafrikaaffären. Samma BAE som många av samma debattörer ville att vi skulle köpa SEP från om man ska vara en smula elak...

Förslagsärende (uppdaterad)

I den tragiska IED-attacken i Afghanistan där Kenneth Wallin stupade så pekar det mesta på att den kraftiga stöten från explosionen bröt hans nacke. Även föraren som satt en bit längre bort från explosionen sett fick skador på nacken.

Erfarenheterna från de långa insatserna i Irak och Afghanistan har visat på behovet av ökat minskydd, vilket också är ett av kraven i upphandlingen av AMV. Fordonen kommer med stor sannolikhet att ha bra vinkel på chassit, vilket gör att explosionen inte ska slå in i förarhytten eller truppavdelningen. Sätena kommer vara upphängda för att absorbera krafterna från explosionen. Men hur man än gör så är kraften från en IED så stor att den kastar upp ett fordon i luften.

Ett stort problem är därför att soldaternas utrustning är tung. Den är designad för att skydda soldaterna från splitter och finkalibrig eld utanför fordonet. Dessutom ökar man vikten med ny teknik som t.ex. hållare för NVG på hjälmen. Innuti fordonet så är utrustningen endast till för att skydda mot eventuell brand samt att förhindra att soldaterna skadar huvudet mot taket i fordonet vid färd på dåliga vägar. Därför så innebär utrustningen innuti ett fordon mest bara nackdelar på grund av sin vikt och otymplighet.

Ett annat problem är att viss utrustning kan i kombination med t.ex. airbags i bilar rent av vara livsfarlig. Att bära NVG - Night Vision Goggles när en airbag blåses upp är något som jag inte skulle rekommendera.

Jag vill inte påstå att jag är en expert på fordon eller skyddsutrustning för infanterister, men har en hel del erfarenheter från stridsflyg. Där har vi nämligen liknande problem.

Nya tekniker har på senare tid inneburit ökad vikt på pilotens kropp och huvud.

- På hjälmen ska han nattetid bära NVG, framför allt när han genomför CAS - Close Air Support. NVG ger piloten ökad omvärldsbild i mörker och ger honom möjlighet att upptäcka och bekämpa mål på marken och i luften.

- För att öka omvärldsuppfattningen så används HMD - Helmet Mounted Display. Det är en projektor som visar all viktig information på insidan av hjälmens visir. Normalt är en pilot bunden till att få all information antingen på skärmar i kabinen eller i HUD - Head-Up Display. För att se denna information måste han titta rakt fram. Med HMD kan piloten titta på ett mål bakom sitt flygplan och även bekämpa det med högpresterande robotar som t.ex. Rb98 - IRIS-T. Han kan även titta på mål på marken och styra sin FLIR kapsel för att antingen identifiera målen, skicka positionen på datalänk eller bekämpa med en GPS-/laserbomb. I en HMD sitter dessutom en liten kamera som registrerar det piloten ser för att man ska kunna utvärdera ett flygpass efteråt.

- På kroppen bär han en stridsväst med fack för vapen, vatten, nödutrustning, kraftenhet till HMD, m.m.

All denna teknik är givetvis bra, då det innebär att piloten kan genomföra sitt uppdrag på ett säkert och effektivt sätt. Nackdelen är att den väger mer. I all teknikutveckling glömmer ingenjörerna ofta bort människans fysiska begränsningar samt att tekniken ofta påverkar arbetsmiljön negativt.

Vikt ställer till stor skada i flera situationer:

- Vid en utskjutning belastas piloten av mellan 15-20 G. D.v.s. varje extra kilo på utrustningen innebär att kraften ökar motsvarande 20 kilo. När fallskärmen löser ut så belastas piloten av 10-15G beroende på fallhastighet och fart på flygplanet vid utskjutningen. Detta är inte nackmuslkerna byggda för. Det enda hjälmen egentligen behöver klara av i detta läge är att skydda huvudet mot splitter och fartvind vid utskjutningen samt stenar på backen då piloten landar hängandes i sin skärm. I bl.a. USA använder man mycket lättare hjälmar då man inte har lika höga krav på att en hjälm ska skydda piloten om han efter en utskjutning råkar träffa en spetsig sten vid landningen. Här optimerar vi dumma svenskar en hjälm för en situation som inträffar en gång på 100.000 flygtimmar i stället för en situation som inträffar varje flygpass.

- Även "normal" flygning ställer till problem då det är massor av småvibrationer och belastningar i svängar på upp till 9G. Dessutom måste piloten i denna miljö kunna vrida på sitt huvud för att hitta fientliga mål under t.ex. en luftstrid (de flesta piloter undviker dock gärna vridning i 9G, då det får nackkotorna att gnida mot varandra). Detta tröttar ut nackmusklerna på piloten. Hjälmen ska i normala fall bara vara ett bullerskydd samt hålla fast visir, radioanslutningar och syrgasmask.

Hur gör då Flygvapnet för att motverka dessa negativa effekter?

- Ett sätt är helt enkelt att träna nacken. På samma sätt som man tidigare tränat buk, rygg och lårmuskler för att piloten ska klara av höga G-belastningar så måste nackmusklerna tränas upp. Man informerar dessutom pilotena om effekterna av hög G-belastning samt riskerna med NVG och HMD.

- NVG ska automatiskt lossna vid en utskjutning, då den är försedd med ett länk som ska knäckas av vid höga laster. På HMD skall den lilla kameran skjutas loss innan katapultstolen skjuts ut. På så sätt minskas vikten på huvudet.

- Man har t.o.m. funderat på nackstöd av samma typ som används inom Formel 1. Svängarna i ett Formel 1-lopp belastar förarna med upp till 4 G. Man har dock inte vågat gå in på denna lösning, då farhågorna finns att vid en icke optimal vridning av huvudet så skulle nackstödet kunna innebära en "kant" som nacken bryts mot vid en eventuell utskjutning. Skyddet kan med andra ord förvärra situationen!

Mitt råd till mina armékollegor är därför följande.

- Ta av hjälmen inuti ett stridsfordon under gång och ha i stället en mjuk pansarhjälm av liknande modell som tidigare använts inom Försvarsmakten och som fortfarande används av våra ryska kollegor. Detta innebär att det blir någon sekunds fördröjning för att sätta på hjälmen när man ska ut ur ett fordon, men man minskar dramatiskt risken vid en IED-attack.

- Om det inte redan finns borde NVG utrustas med samma knäckmekanism som finns på de modeller som används för piloter.

- Förse fordon med airbag med ett enkelt lättillgängligt vred som stänger av airbagen vid användning av NVG.

- Fundera på samma typ av nackstöd som förarna i Formel 1 använder. Detta stabiliserar upp huvudet. Jag är dock en smula tveksam till denna lösning på grund av chocken från en explosion är betydligt värre än vid en utskjutning. Men i kombination med chockabsorberande säten så skulle det kunna fungera. För krafter i sidled så skulle dock samma typer av stolar som förarna i Formel 1 använder fungera. De har ett sidostöd för huvudet som motverkar krafterna i kurvorna.

P.S: Eventuella belöningar för förslagsärendet donerar jag med varm hand till någon fond för våra veteransoldater...

Uppdaterad 10-11-12, 07:03
Under arbetet med HMD så återupptäckte vi en gammal sanning från NVG. Balans är viktigare än vikten i sig själv. Både HMD och NVG har mycket av vikten fördelad långt fram och högt upp. Detta innebär att även om det kommer en jämn kraft underifrån så kommer huvudet att knäckas framåt på grund av den hävarm som tyngden får.

För att lösa detta för NVG så placerar man en motvikt på baksidan av hjälmen. Instruktionen till piloten är att i mån av tid ta av NVG, NVG-hållare och motvikt innan utskjutning.