Svenska exportsuccéer

Absolut Vodka, IKEA, ABBA, Volvo, Battlefield m.m. Listan med svenska export succéer kan göras lång. Att svenska bolag är duktiga på att tillverka militär utrustning som flygplan, ubåtar och terrängfordon är nog heller inte okänt. Försvarsmakten stöttar dessa exporter genom att vid behov låna ut personal. Då staten står som försäljare så kan det ske genom att hela förband hyrs ut som t.ex. Gripensupportgrupperna i Ungern, Tjeckien och Thailand eller varför inte ubåtsförbandet som lånades ut till US Navy för att de skulle kunna träna mot den nya generationens tysta ubåtar.

Men på senare år så har det börjat dyka upp nya typer av exportvaror som ligger inom gråzonerna. Vi har börjat exportera ren militär kunskap.

Neddragningar i Försvarsmakten har inneburit att en hel del välutbildade medarbetare har passat på att byta sida av staketet. De kunskaper de för med sig ligger givetvis mest inom det militära området. En hel del återanställs som konsulter. Antingen direkt till Försvarsmakten eller via FMV eller Försvarsindustrin. Om detta i praktiken innebär besparingar får någon ekonom uttala sig om. Traditionellt sett har detta mest varit överstelöjtnanter och uppåt, men på senare tid så har även specialister som t.ex. helikoptertekniker funnit en arbetsgivare som är mer nöjd med deras kunskaper.

Men med övergången till ett yrkesförsvar så kommer det att dyka upp en helt ny typ av kunskap som erbjuds och som eftersöks. Och detta inte bara inom Sverige. Det rör sig om duktiga soldater, underbefäl och officerare som vill utbilda andra Försvarsmakter eller helt enkelt jobba som s.k. "contractors" i oroshärdar som Irak eller Afghanistan.

USA har officiellt dragit sig ur Irak. Det ska inte finnas några soldater kvar. Men det vimlar av bolag som Blackwater/Xe, Halliburton/KBR m.m. som har välutbildade och välbeväpnade "skyddsvakter". Även svenska bolag har startats upp av f.d. medlemmar ur de svenska specialförbanden. Dess bolag konkurrerar delvis med de svenska militära internationella insatserna. I t.ex. den civila sjöfarten har det börjat dyka upp bolag som erbjuder beväpnade vakter ombord på civila fartyg. I brist på att länder som Sverige skickar fartyg ner till Adenviken så kan vi vara säkra på att det jobbar en och annan beväpnad svensk ombord på utländska fartyg.

Det senaste exemplet på kunskap som exporterats är de stridsbåtar som köps av Indonesiska marinen.

John Lundin är uppfödd med båtar. Pappa Allan grundade Swedeship som bland annat drev Gotlandsvarvet och Djupviks varv. Swedeship var efter den svenska varvskrisen Sveriges största privata varv.
...
Miljön är också på många sätt idealisk: lönekostnaderna för en patrullbåt liknande den svenska Stridsbåt 90 – som Swedeship byggde hälften av och nu är amfibiebataljonens viktigaste transportbåt – är 10 procent i Indonesien jämfört med 50 procent i Sverige.
...
Med färska intryck ritades och testades det missilfartyg som nu håller på att ta form och det finns svenska ingredienser. Vattenjet kommer från Östersjöbruk och det är svenska Spectremarin som utbildar personalen i att köra fort och bordningsteknik.

Spectremarin består av officerare från amfibiebataljonen som insåg att de tjänade betydligt bättre på att utnyttja sina kunskaper till att utbilda internationella besättningar än svenska soldater.

Just bordningsteknik har blivit internationellt efterfrågat i takt med att fartygskapningar världen över har ökat.

Här har ISP inget för att lägga sig i. Det är helt enkelt ett indonesiskt företag som säljer indonesiska båtar. Detta trots att en av huvudpersonerna var med och konstruerade våra svenska stridsbåtar och besättningarna utbildas av instruktörer från gamla amfibiekåren! Kanske t.o.m. delar av den bordningsstyrka som Juholt ville skicka till Libyen?

Med nedrustningen av det svenska invasionsförsvaret så har förutom officerare en hel del svensk militär materiel funnit villiga köpare runt jorden. Men hur bra koll har vi på vart materielen tar vägen? ISP kräver intyg från svenska bolag när de säljer militära produkter, men frågan är hur hård man är när FMV säljer ut överskottslager? I Libyen har man t.ex. hittat gott om belgiska vapen. Nu senast hamnade Tyskland i blåsväder när en båtslast med Patriotrobotar dök upp oanmäld i en finsk hamn.

För några år sedan sålde FMV ut sex st av våra gamla patrullbåtar av Kaparenklass till RCI Group Ltd i Storbritannien. Här är FMV annons. Ryktet säger att de var tänkta att hamna utanför Somalia som bevakningsbåtar (även om jag tror att de skulle få problem om de är långt ute till havs). Då de såldes utan motorer och utan militär bestyckning så är det osäkert om den ens räknades som militär materiel och väckte ISP:s intresse.

Det vore mycket intressant att få en redogörelse var vår sålda materiel tagit vägen. Och nu menar jag inte bara den första köparen som köpte ett paket med utrustning, utan den slutgiltiga användaren. Lika intressant vore om Officersförbundet skulle kunna göra en undersökning om vilken typ av anställning som avdankade officerare och soldater får.

Tolgfors pratar om att våra soldater ska få civila meriter och civilt mervärde av sin militära tjänst. Men de som kommer att skrika högst efter välutbildade soldater är inte civila bolag utan de som jobbar inom den grå sektorn. Och då är det inte det civila mervärdet de är ute efter utan de rent militära kunskaperna.

Man brukar säga att varje land har ett försvar. Sitt eget eller någon annans. Numera kanske man kan säga att Sveriges Försvarsmakt finns i många länder. Sverige är dock snart inte den största arbetsgivaren.

Frågan är om ISP kan sätta begränsningar på att sälja sin kunskap till utländska bolag? För anställda i civila bolag så finns det regelverk kring att byta arbetsgivare och ta med sig kunskaper från ett bolag till ett annat. För Försvarsmaktsanställda så verkar det inte finnas några sådana regler över huvud taget. Tystnadsplikten täcker mest bara operativa aspekter på hur Försvarsmakten fungerar, men stridsteknik, taktik m.m. är mer generella kunskaper.

Kanske Sverige i framtiden blir som Schweiz varit under många år. Neutralt och fredligt och en av de största exportörerna av legosoldater till alla slagfält i Europa under stormaktstiderna. Resterna av detta kan man bl.a. se av Schweizergardet i Vatikanen. Men å andra sidan så är Sverige kanske bara tillbaka där vi en gång i tiden startade då svenska "väringar" stod högt i kurs i Byzans arméer.

Military Photos

Pensionsdags, eller?

Sverige och USA står liksom många andra länder inför stora utmaningar de närmaste åren. Under Kalla Kriget satsades stora pengar på ett försvar som aldrig användes. Nu minskar försvarsbudgetarna samtidigt som de militära resurserna används mer och mer operativt. Ett problem är då snedbalansen inom åldersstrukturen. Det finns många överstelöjtnanter och majorer som trivs bra under sina korkekar och allt för få sergeanter som har vilja, utbildning, familjesituation och fysik som medger att åka till Afghanistan.

I Regleringsbrevet för 2012 går det att läsa att:

Försvarsmakten ska anpassa myndighetens personalvolymer, främst avseende officerare och civila, efter krigsförbandens behov.
...
Försvarsmakten ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att övertaliga officerare som inte kan placeras på specialistofficersbefattningar kan lämna Försvarsmakten för att nå en mer ändamålsenlig ålders- och kompetensstruktur.

Förutom problemet med övertaliga äldre som inte riktigt har en plats i insatsorganisationen så är det givetvis också en fråga om lönekostnader. En övestelöjtnant är helt enkelt minst dubbelt så dyr i drift som en sergeant!

Första steget i att bli av med "köttberget" var det nya anställningskontraktet. Tyvärr så fick det inte riktigt det resultat som ÖB önskade, då många officerare helt enkelt insåg att det var riskfritt för dem att skriva på det nya anställningskontraktet. Risken att åka ut var ändå inte så överhängande då långt ifrån hela försvaret är insatsberett och med tanke på ekonomin kommer aldrig hela försvaret att någonsin vara det samtidigt (övning och utrustning saknas). Det gäller bara att undvika att befinna sig på fel tjänst vid fel tillfälle för att undvika utlandstjänst om man så vill.

Nu kommer steg 2 i Försvarsmaktens omställning, d.v.s. övergången till insatsförsvaret genom att inta FM Org 13. Detta går givetvis att göra på många olika sätt. Betala för att bli av med personal, låta dem gå i förtidspension eller sparka dem. I vanliga fall så är det inte förenligt med LAS att anställa en person samtidigt som man sparkar en annan. Detta har dock i alla tider gått att undvika genom att använda s.k. turordningskretsar där man gör sig av med en förmåga för att skaffa en annan.

USAF, som har samma problem som Sverige, har försökt att sparka icke önskvärd personal, d.v.s. de som är för gamla, för trötta och har fel utbildning.

The Air Force has elected to deal with the looming budget cuts facing all the services by moving the goal posts for 157 of its officers who entered their 15th year of service in 2011: traditionally, the services let officers who don’t get promoted in their final six years of duty finish their 20-year Air Force careers as majors. Last year, the service changed that six-year protection to five.
...
These officers came of age during the military’s post-9/11 role, and valiantly stepped forward: Mosley flew nearly 4,000 hours and 269 combat missions in support of the wars in Afghanistan, Iraq and Libya. He and the others caught in this Air Force change of heart feel betrayed by the service many have served for close to 20 years (if they, like Mosley, attended the Air Force Academy).

Mj Mosley kan mycket väl ha varit en av de lufttankningspiloter som tankade våra svenska Gripen över Libyen. Men att ställa upp på internationella insatser när landet och folket kallar är inget som visar sig i pensionsbeskedet.

Inte så konstigt kanske? I USA har aldrig anställningstrygghet varit något som stått högt på agendan. Du kan komma till jobbet och hitta en lapp på ditt skrivbord där det står att du fått sparken, du får tömma din översta högra skrivbordslåda på personliga saker och sedan lämna in nyckeln hos vakten. När jag för ett antal år sedan tjänstgjorde hos Lockheed Martin så hände detta mer än en gång. Som kompensation för sin anställningsotrygghet så hade de dock en betydligt högre lönenivå än i Sverige.

Men i detta fall så får USAF känna på motstånd från juridiskt håll.

Mosley’s attorney is Kyndra Miller Rotunda, who is also representing, pro bono, another dozen officers in the same fix as executive director of Chapman University’s AMVETS Legal Clinic in Orange, Calif. “We’re asking the Air Force to simply follow its rules,” she says – either put the 157 back on active duty until they’ve got their 20 years, or grant them early retirement, as she says was done during a 1990s build down. “People come in and stay in for that retirement, and our clients have done 95% of the work – they’ve done everything they were ever asked of them — and now the service is deciding not to hold up their end of the deal.” She doesn’t have an estimate of how much these options would cost the service. “But it’s nothing,” she says, “compared to the cost of a bomber.”

Detta skulle aldrig kunna hända i Sverige, eller? Fel, Försvarsmakten har redan försökt! Fast åt andra hållet.

Militära piloter har idag ett kontrakt på att om de stannat i flygtjänst under 25 år så är de garanterade att gå i pension vid 55 års ålder. Detta kontrakt kom till på 80-talet när många dyrt utbildade militära piloter lämnade Försvarsmakten för en bättre betald civil karriär. Men i takt med att konkurrensen från den civila marknaden minskat så har intresset från Försvarsmakten minskat att förhandla om detta kontrakt. Det som för tjugo år sedan innebar ett bra lönetillägg är numera uppätet av inflation samt att den övriga arbetsmarknadens löner ökat procentuellt med mycket högre takt.

Hos Wiseman kan man läsa att:

Följden blev därför ett stort misstroende och ökad vilja att söka civilt, när en pilot i somras helt i strid med PA-03 av Försvarsmakten nekades pension vid 55. Officersförbundet redde senare ut detta med Arbetsgivarverket.

Men bara för att man misslyckas i ett fall så lär det inte hindra att man försöker igen. Det ska därför bli mycket intressant att följa hur Försvarsmakten tänker hantera sina överflödiga anställda. På ÖB chefsmöte har man i varje fall presenterat en strategi för hur man ska säkerställa att personalhanteringen inte leder till oönskade olyckor eller att fel personer slutar. Men viljan att sköta det snyggt kan mycket väl begränsas av ekonomin.

I Sverige blev det facket som stoppade arbetsgivarens planer. I USA så blir det advokaterna. Jag misstänker dock att skadeståndsbeloppen i USA kan hamna på betydligt högre nivåer än i Sverige. Den s.k. Trygghetsstiftelsen är precis vad den låter som, enbart ett sätt att ta hand om de som inte lyckas få ett nytt jobb. De som sparkas får ingen som helst ekonomisk kompensation för att de kastat bort 20-30 år av sitt liv på en arbetsgivare som nu inte vill annat än bli av med de överflödiga. Som Sumatra skrev i sitt förra inlägg så "lever Försvarsmakten i intressanta tider".

Gästinlägg: Retorik, en kort betraktelse

Aristoles t.h. på bilden, retorikens fader, här i samspråk med Sokrates.

Vi har mycket att tacka demokratin för. Bland annat för utvecklingen inom retoriken. Redan de gamla grekerna insåg värdet av vältalighet. Själva styrelseskicket i det antika Grekland gynnade det offentliga talandet och de öppna debatterna. Detta skapade den efterfråga på kunskap inom talekonsten som ledde till uppkomsten av retorik. Tacka demokratin för det!

Sedan dess har månget ord sagts och skrivits och många tal hållits. Några känner vi alla till, som de 272 ord Abraham Lincoln använde i talet vid Gettysburg.

Med orden “Let us not wallow in the valley of despair…”, inledde Marin Luther King sitt berömda “I Have a Dream”-tal.

Även i vår tid finns det duktiga talare. Ett exempel är USA:s nuvarande president. Ett välsmort munläder, där tyvärr inte talens innehåll följs upp i handling, där god retorik faller på hälleberget, där det som blir sått inte slår rot och där själva retoriken blir sin egen fiende. Retorik som går under beteckningen politikersnack är oftast ingen bra retorik. Nu har det även utkommit en bok i ämnet. Blev du också bedragen och lurad av […] Barack Obamas ”Yes, we can!”, som en recensent skrev.

Vem blir först ut med boken om det svenska politikersyndromet?

Nu finns det ju gott om exempel på bra och fungerande retorik inom politiken även i vår tid. Jag tar den amerikanske presidentkandidaten och Texasguvernören Rick Perry som exempel på slagkraftiga uttalanden. På frågan om hans inställning i den ständigt återkommande frågan om ”Gun Control” svarade Perry att han var helt för ”Gun Control”.

Retorik, om än aldrig så bra och väl framförd, tar en bara s å l å n g t. Fel tal eller skrift till fel publik är inte ovanligt. Det gäller att bestämma sig för vem man vill ”lura”. Tomt prat till kunnig publik faller ofta platt och ett bra sätt är då att göra sig oåtkomlig för repliker och kommentarer. Det gäller även att veta när det är dags att bryta och inse att mer och fler verbala kullerbyttor bara försämrar läget. En svensk politiker som har svårt för att bryta i tid men som ändå är tillgänglig för repliker och kommentarer är Håkan Knohult. Ju mer han pratar, ju sämre dager framstår han i. Som Oscar Wilde uttryckte saken: ”Moral är ett ord som saknar pluralform”.

Mycket som har sagts genom årtusendena bär fortfarande. Sokrates, han med det retoriskt berömda försvarstalet, lär en gång ha sagt, ”Bemöda dig av alla krafter att bli gift. Får du en god hustru blir du lycklig. Får du en dålig hustru blir du filosof”. Själv var han gift med Xantippa och blev följdriktigt filosof och vältalare.

/Sumatra
Lyckligt gift

F-35 (L)RIP

Jag har skrivit en hel del tidigare om fördyrningar och förseningar på F-35 projektet. Nu har ytterligare nya faktum dykt upp då en utvärderingsrapport (QLR - Quick Look Review) läckt ut på nätet. Den är i och för sig inte hemlig, men var egentligen inte tänkt för allmänhetens ögon.

Grunden till de problem man nu står inför bygger på att man valt att dra igång initial produktion av F-35, s.k. LRIP - Low Rate Initial Production, trots att utprovningsprogrammet är långt ifrån genomfört. Detta beslut baserade man på att det fanns nya datorbaserade analysverktyg samt att man genomfört en noggrann utvärdering där flera leverantörer tävlat mot varandra och där man slutligen tvingat de två huvudkonkurrenterna Boeing (X-32) och Lockheed Martin (X-35) att bygga demonstrationsplattformar.

Men trots detta har en mängd problem dykt upp under utprovningsprogrammet. Fel som nu måste korrigeras i flygplan som redan är under byggnad på Lockheed Martin. Fel som upptäckts och där man redan hittat en lösning kommer att ta 6 månader till 2 år att få in i produktionen. Under tiden hinner fler flygplan byggas. Inte nog med att dessa korrigeringar kommer att kosta stora summor att ta fram. Upp till 300 av de första tillverkade flygplanen kan komma att behövas byggas om eller få stora restriktioner i livslängd eller användningsområde.

Vilka delar av systemet är det som har problem?

Five issues were found where major consequence issues have been identified, but root cause, corrective action or fix effectivity are still in development: Helmet Mounted Display System, Fuel Dump Subsystem, Integrated Power Package, Arresting Gear System (CV variant) and a classified issue [Aviation Week’s Bill Sweetman believes the “classified issue” refers to something related to the JSF’s stealth capability]. Three issues were found where potentially major consequence discovery is likely pending outcomes of further discovery: Buffet, Fatigue Life, and Test Execution. Five issues were found where consequence or cost is moderate, but the number of moderate issues poses a cumulative concurrency risk: Software, Weight Management, Thermal Concerns, Autonomic Logistics Information System and Lightning Protection.

- HMD - Helmet Mounted Display. I F-35 är HMD en mycket viktig presentationsyta. Det var från början tänkt att HMD helt skulle ersätta HUD - Head-Up Display. Detta är dock mycket svårt vid bl.a. skjutning med kanon eller start/landning då det är höga krav på precision i utpekningen. HMD saknar idag förmåga till att nyttjas i mörker. F-35 projektet har därför valt att parallellt upphandla en hjälm med traditionell NVG -Night Vision Goggles i.s.f. den tänkta NVC - Night Vision Camera som helt enkelt är för dålig. Bilden i HMD vibrerar mycket (bl.a. beroende på höga vibrationsnivåer/buffeting i flygplanet) och kan komma att behöva någon typ av accelerometrar som känner av hur mycket hjälmen vibrerar och motverkar detta genom att skaka på presentationen. Detta låter i mina öron mycket komplicerat. Dessutom är tidsfördröjningen för lång (130 ms för video och 50 ms för bild mot kravet 40 ms/30 ms). Detta kan ge upphov till åksjuka då fördröjningar ger upphov till skillnad i information mellan öga och balanssinne.

- Bränsledumpning. För att kunna landa på hangarfartyg med F-35C eller vertikallandning med F-35B så krävs att landningsvikten inte överstigs. Då flygplan i dagens krigsscenarier ofta landar med vapenlast kvar så krävs att bränslenivån är tillräckligt låg. Om en nödsituation uppstår där ett flygplan måste landa snabbt så har USA krav på att bränslet i tankarna skall kunna tömmas snabbt. På F-35 så rinner bränslet ut längs med vingar och skrov vilket ökar brandrisken oerhört mycket. Särskilt då för F-35B. Om man inte ändrar denna design kan F-35 behöva fälla oanvända vapen inför en nödlandning, vilket dels är en fara för omgivningen men även innebär en hög kostnad då vapen inte är gratis.

- Integrerad Kraft. I F-35 har man integrerat motorstart, generator coh luftsystem i samma enhet. Denna enhet har i dagsläget för högt felutfall och då blir piloten av med tre mycket viktiga delsystem på en och samma gång. Under en period låg MTBF - Mean time Between failure på detta enda system på 13 timmar. Då i- och urmontering av detta system tar längre tid än byte av motor så innebär det också mycket jobb för underhållspersonalen.

- Bromskrok. Grunden till detta problem är det korta avståndet mellan huvudställ och krok. När F-35C landar på ett hangarfartyg så trycker stället ned vajern som inte hinner åka upp innan kroken passerar. Av sju genomförda tester så har sju misslyckats. Att ändra placeringen av kroken kommer att bli oerhört dyrt då bl.a. kroppsstrukturen kan komma att behöva ändringar med infästning i skrovspant m.m. I stället så tittar man på att modifiera själva kroken med en vassare kant (som kommer att slita mer på bromsvajrarna med tillhörande kostnadsökningar på underhåll av hangarfartyg) samt fjädring i kroken som gör att den ska bli mer följsam vid den hårda sättningen på ett hangarfartyg.

- Hemlig systemfunktion som har med överlevnadsförmåga. Skrivelsen går inte in i särskilt mycket detalj om detta, men det har med taktisk förmåga att överleva luftstrid. Som jag tolkar det kan det vara antingen vapen, sensorer, motmedel eller i värsta hand Stealthförmåga. Är det det sista så försvinner en mycket stor del av F-35 förmåga. I rapporten kan man dock läsa att flygplanets prestanda är tveksamt, vilket också kan vara kopplat till överlevnadsförmåga.

Utöver dessa fem stora problemområden så har man upptäckt ett antal fel som är klassade som potentiella problemområden (man är helt enkelt inte säker på läget baserat på att utprovningen inte nått tilräckligt långt):

- Buffeting. Trots att man ännu inte varit inne i högalfaområdet så har flygplanet kraftiga vibrationer. Detta kan komma att kräva förstärkningar i bl.a. fenor för att den strukturella hållfastheten skall vara rätt designad. Då högalfaproven kommer att ske först 2014 så är det först då man med säkerhet kommer att veta hur stort detta problem är.

- Strukturell hållfasthet. Redan idag har man identifierat ett antal punkter där flygplanet är underdimensionerat. Bl.a. ett antal spant som bygger upp skrovet. Att byta ut dessa är oerhört kostsamt. Alternativet är forkortad livslängd eller utökat underhåll. Hållfasthetsprovningen har dock bara nått 3.000h i F-35A, 1.500h i F-35B och har ännu inte startat i F-35C. För att klara av livslängskravet på 8.000 h så måste prövningen hålla på i 16.000 h.

- Mjukvaruutveckling. Tre versioner (F-35A/B/C) och ett antal olika parallella utvecklingsspår kräver ett omfattande arbete att hålla koll på konfigurationen i flygplanet.

- Vikt. Redan 2004 insåg man att det började barka åt pipan med flygplanets vikt vilket framför allt är ett problem för F-35B. I dagsläget kommer man att nå viktmaximum 2015 vilket är långt före IOC - Initial Operational Capability. D.v.s. upptäcker man behov av tillägg efter leverans så kommer varje ny pryl innebära att något annat måste tas bort. Historiskt sett har alla tidigare flygplanstyper blivit tyngre när de tagits i operativ drift.

- Värme. Brist på kyla i kabinen innebär att piloten och elektroniken blir mycket varma. Detta påverkar hur länge en pilot kan arbeta i flygplanet samt hur länge elektroniken håller och kan dessutom ge problem vid start i höga temperaturer då elektroniken helt enkelt vägrar att starta. Då bränsle används som kylmedium så kan höga temperaturer resultera i att motorns bränsleregulator (FADEC - Full Authority Digital Engine Control) slutar fungera, vilket kan leda till motorbortfall. man har fört in ett antal ändringar i provflygplan BF-5, men de är ännu inte testade. Vid testflygningar med EBK - Efterbrännkammaren i gång under längre perioder kring fart M1.6 så har man upptäckt risker för strukturella värmeskador i fenorna. Idag har F-35 en begränsning på M1,0 och EBK i max 2 minuter.

- Blixtskydd. Då F-35 till stora delar är byggd i komposit (som dessutom har radarabsorberande egenskaper) så är det svårt att skapa ett bra blixtskydd.F-35 har idag problem med OBIGGS - On-Board Inert Gas Generating System som ska fylla bränsletabkarna med Kvävgas för att minska risken för brand på grund av statisk uppladdning. Detta är ett krav för att kunna operera på hangarfartyg. Idag har F-35 restriktioner i dykvinklar samt flygning i åskväder. Restriktionerna är tänkta att hävas 2014-16.

Status F-35 utprovning

Vad som är mycket oroande för F-35 programmet är att stora delar av utprovningen fortfarande är kvar (se ovanstående bild). Man har t.ex. inte nått höga anfallsvinklar och sensorpaketet och vapensystemen är inte utvärderade ännu. Bland dessa kvarvarande prov kan det givetvis dyka upp nya problemområden som kommer att vara ännu värre/dyrare att lösa.

F-35 var tänkt att ersätta många av dagens flygande system. Man uttrycker i rapporten farhågor mot förmågan till CAS där F-35 är tänkt att ersätta bl.a. A-10 och F-15E. För jaktförmågan så finns brister i den strukturella hållfastheten. För attackförmåga finns stora brister i mörkerförmåga.

För Storbritannien så innebär de funna riskerna stora frågetecken. F-35B har problem med vikt. F-35C har inte nått särskilt långt i sin utprovning och har problem med bränsledumpning och bromskrok, vilket är system som måste fungera för att de skall kunna baseras på hangarfartyg.

Beslutet att dra igång LRIP var i mina ögon egentligen inte fel. Man har dock helt klart överskattat nyttan av datorbaserad utvecklingsmetodik samt prototyper. Verkligheten skiljer sig lite för mycket från idévärlden. Detta sätt att utveckla på kanske fungerar för civila flygplan där det oftast är lätt att specificera användningsområdet exakt, men militära flygplan skall ha en förmåga att anpassa sig till situationen samt dessutom kunna utvecklas för att nå idag okända förmågor. USA satt dock i en situation där man var tvungen att chansa för att få fram en ersättare till F-15 och F-16. Nu visar det sig att den chansningen inte helt gick hem.

Frågan är hur de internationella kunderna som t.ex. Norge och Holland påverkas av detta? Hur många av de första 300 flygplanen är tänkta att levereras utomlands? I varje fall så är det minst ett flygplan per kund, då Holland redan beslutat om anskaffning av två LRIP F-35 för utbildning av instruktörer som förbereda sitt flygvapen för det kommande flygplanet. Norge har planerat att anskaffa fyra LRIP F-35. Beroende på hur snabbt kunderna vill ha sina flygplan, desto större antal flygplan kommer att vara i behov av modifiering efter leverans. Både Norge och Holland är i mycket snart behov av att få sina F-35, då deras F-16 snart faller för åldersstrecket.

Sammanfattningsvis så har utvärderingen inte hittat något som innebär att F-35 programmet bör stoppas, men många saker som kommer att leda till ytterligare fördyrningar/förseningar.

Läs mer på F-16 Net.

Se även Försvar och Säkerhet.

Defence Aerospace, Ottawa Citizen.

Gästinlägg: Må du leva i intressanta tider

Ordspråket i rubriken – som är en förbannelse - gjordes känt av Robert Kennedy i ett tal på 60-talet.

“There is a Chinese curse which says, "May he live in interesting times." Like it or not, we live in interesting times. They are times of danger and uncertainty; but they are also more open to the creative energy of men than any other time in history.”

Inte bara det att man går i en ständig väderspänning p.g.a de stormar som ligger som ett pärlband över Atlanten och som dansar in över Riket, utan även det faktum att man som försvarsmaktsanställd – civil eller militär – utsätts för ”Ständiga Förbättringar” i form av omorganisationer och nerdragningar. Förutom alla andra problemområden har nu de personella obalanserna kommit på modet. Wiseman har i ett utmärkt inlägg Försvarsmaktens köttberg kommenterat Försvarsmaktens problem med just de personella obalanserna. Den kreativa energi som Robert Kennedy talade om är nog inte det första man kommer att tänka på i samband med Försvarsmaktens olika omorganisationer de senaste årtiondena.

Under innevarande år skall FMOrg 13 bemannas och den överflödiga personalen ”hanteras”. I detta sammanhang har FM och ATO gjort en gemensam riskanalys för verksamheten. Den har tidigare kommenterats här hos CI. Under året prioriteras att Basorg 13 bemannas med personal med tillräckliga kvalifikationer. I det här sammanhanget skall arbetet med befattningsstrukturen (Ag BoK) bakas in i omstruktureringsarbetet. Försvarsmaktens budgetunderlag för 2013 bygger ekonomiskt på att FM under året kommer att avveckla såväl YO som civila. För att få ekonomisk effekt torde det krävas en inte ringa numerär enligt mitt förmenande.

Hur skall vi då uppnå personell balans i Försvarsmakten? Problemet kan delas upp i tre delar. (i) Militärer och civila som uppfyller kriterierna för de kvalifikationer som efterfrågas men som inte går med på att familjen drabbas av en ny flyttkarusell och därför tackar nej till ny befattning på annan ort. (ii) Anställda som har otillräckliga kvalifikationer och här gäller det nog främst äldre som inte kan leverera fullt ut i den fysiska stridsmiljön. Det slår dock lätt fel med detta som enda urvalsfaktor. Det är ett begränsat antal som löser sina stridsuppgifter genom att till fots förflytta sig med 60 kg packning och handburna vapen. Särskilt på den civila sidan. (iii) Sedan har vi myntets andra sida, nämligen vakanta befattningar som inte kan bemannas, eftersom FM idag inte har tillräckligt många medarbetare med rätt kvalifikationer för vissa befattningar. Som exempel kan nämnas teknisk personal, med flygtekniker som det kanske mest bekanta exemplet.

Därefter kommer den spännande frågan om det är möjligt att anställa och avskeda samtidigt. Här tror jag att Försvarsmakten är av uppfattningen att t.ex. OP 09-12 går att anställa trots alla uppsägningar i övrigt. I förra uppsägningssvängen gick det inte att nyanställa, så vi får väl leva i ovisshet ett tag till. Jag vet inte vad ATO har för synpunkter i ärendet, men det lär väl ge sig.

Sedan har vi kolleger inom FMLOG som skall överföras till FMV. Här finns det en rad frågor som dyker upp. Hur går det med deras pensionsålder är en sådan fråga och hur går det för dem som inte vill följa med till en ny, civil organisation? De som väljer att tacka nej till att byta myndighet, kommer med stor sannolikhet att sägas upp p.g.a. arbetsbrist, eftersom verksamheten (befattningen) inte längre finns kvar i Försvarsmakten. Trygghetsavtalet och Trygghetsstiftelsens åtgärder – såsom förlängd uppsägningstid, PE, m.m. – gäller nog inte för dem som säger nej till att följa med verksamheten till den nya myndigheten.

Sedan har vi FortV personal i omvänt förhållande. Denna personal drabbas av arbetsbrist, då deras myndighet helt enkelt läggs ner. De som så väljer, förs över till Försvarsmakten. Om dessa skall ingå i Basorg eller ej är i nuläget inte utrett.

Vad det skulle innebära för Försvarsmaktens funktioner om personalen väljer att inte följa med i organisationsbytena kan vara föremål för vars och ens gissningar och spekulationer. En annan fråga är om utlandsobligatoriet följer med till FMV. Eljest kan vi få logistikproblem.

Försvarsmaktens omstruktureringsorder kommer enligt liggande plan att ges ut i februari 2012. Då blir det orderuttagning för förbandscheferna i sällskap med HR- och Info-chefer. Då kommer dessa att utrustas med de så moderna talespunkterna för kommunikation med underställd personal vid hemmaförbandet. Kanske enklare då att lägga ut talepunkterna på EMIL, så kan vi läsa själva. Därefter lämnas också information till de anställda och media, efter det att förbandscheferna har blivit informerade.

Nytt för i år är även att Försvarsmakten har ambitionen att uppträda som en korrekt och tydlig arbetsgivare genom hela processen. ”Reglerna på svensk arbetsmarknad gäller också Försvarsmakten och dess medarbetare!”, som det uttrycks.

Är det bara jag som tycker att det börjar bli svårt förstå varför alla förändringar kommer samtidigt och som undrar vem som har kontroll på att alltsamman bär mot ett mål och i sådant fall vilket?

Finns det någon där ute som kan ge försvarsmaktsledningen något gott råd inför stundande omstrukturering? Är det någon särskilt aspekt av arbetet, med den erfarenhet ni har av tidigare omstruktureringar, som ni kan hjälpa Försvarsmakten med?

I sanning intressanta tider.

Själv är jag inte så pigg på att – efter mer än 18 års skolgång och studier, med dithörande studieskulder – bli fanjunkare.

/Sumatra

Hear, hear!

Kommentarer överflödiga. Jag bara hänvisar till detta inlägg.

10..9..8..7..

Så här i början av det nya året så är det traditionellt att försöka sammanfatta det år som varit. Redan i somras så skrev jag ett inlägg där jag försökte sammanfatta läget i satsningen på människans expansion ut i rymden. Slutsatsen var att då den amerikanska rymdskytteln flugit sitt sista pass så har det uppstått ett visst vakuum i väntan på att de civila initiativ som NASA stöttar ska leverera resultat.

Men vad har egentligen hänt sedan dess?

Ömsom vin, ömsom vatten. Jag har skrivit ett par inlägg om misslyckade raketuppskjutningar samt satelliter som ramlar ner.

SpaxeX
7 februari 2012 är det datum som NASA planerar att Dragon-kapseln skall genomföra sin första flygning mot ISS.

NASA recently announced February 7, 2012, as our new target launch date for the upcoming mission. In addition, NASA officially confirmed that SpaceX will be allowed to complete the objectives of COTS 2 and COTS 3 in a single mission.

This means Dragon will perform all of the COTS 2 mission objectives, which include numerous operations in the vicinity of the ISS, and will then perform the COTS 3 objectives. These include approach, berthing with the ISS, astronauts opening Dragon and unloading cargo, and finally astronauts closing the spacecraft and sending it back to Earth for recovery from the Pacific Ocean off the coast of California.

Dragon kommer inte att docka själv med ISS, utan manövrera tillräckligt nära för att besättningen på ISS skall kunna fånga den med med "Canadaarmen".

Orbital Sciences
Orbital ligger en smula efter i tävlingen om att nå ISS. Men man har inte varit overksamma. Under hösten har man bl.a. skjutit upp ett antal satelliter för både militära och civila kunder.

Orbital har dock haft en del problem med sin Taurusraket, vilket resulterat i att NASA dragit in kontrakt.

Orbital har idag ett kontrakt på åtta transporter till ISS mellan 2012-2015. Den första Cygnuskapseln har levererats till NASA och tester pågår. Men när Cygnus kommer att besöka ISS för första gången är just nu långt ifrån klart. Den ursprungliga planen var att första försöket skulle ske den 23 februari 2012.

Övrigt
Space Ship One var bara ett första steg för Paul Allen. Tillsammans med Burt Rutan så går han steget längre. Projektet går under namnet Stratolaunch Systems.

Han har låtit Burt Rutan planera för ett flygplan som ska kunna lyfta raketer med vikten upp till 220 ton. Planet i sig väger 540 ton och drivs med sex jetmotorer av den typ som används i Boeings jumbo 747. Mellan vingspetsarna mäter det 117 meter, störst i världen. Det behöver mycket stora startbanor, exempelvis Kennedy Space Center, för startsträckan ligger på 4000 meter. Planet får en räckvidd på 2400 km.
...
Raketerna som är tänkta att användas ska tillverkas av Elon Musks företag Space X. Även Musk har gjort sig en förmögenhet i databranschen med betalsystemet Pay Pal.

Enligt Paul Allen har konstruktionsarbetet inletts vid företaget Scaled Composites i Mojaveöknen. Första provflygning med flygplanet är planerad till 2016.

Hmm. Banan på F 21 i Kallax utanför Luleå förlängdes för ett antal år sedan i förhoppning om att den civila fraktverksamheten mellan USA, Europa och Asien skulle hitta nya rutter över Ryssland. Satsningen föll på bl.a. att den ryska flygtrafikledningen inte höll måttet och intresset därför inte var stort att nyttja rutten över Ryssland. Men det finns fortfarande en 3350 m lång bana kvar som har använts som alternativ nödbana vid uppskjutning av rymdskyttlar om något skulle gått fel i starten. Inte tillräcklig för Stratolaunch system vid start, men kanske för eventuell nödlandning när bränsle m.m. förbrukats?

Under tiden som de kommersiella företagen tävlar om att få ett fotfäste i rymden så fortsätter NASA sin forskningsverksamhet. Den första GRAIL-kapseln ligger nu i omloppsbana kring månen. Man försöker bl.a. ta reda på om Jorden någon gång i historien haft en extra måne.

Här är en fullständig lista över de planerade uppskjutningarna under 2012. Märk väl att Orbital har en plats i februari och maj, men att ännu så är inget datum spikat.

I det förra rymdracet så var det tävlingen mellan Sovjetunionen och USA som möjliggjorde finansieringen och drev på utvecklingen. Slutet på det Kalla Kriget innebar därför också till viss del minskning på pengar till NASA:s forskning. Nu när Kina och Indien börjar komma upp på banan så finns det chans att USA känner sig pressad att öka takten något. Jag skulle inte bli helt förvånad om vi ser en ny satsning på Månen innan projektet att nå Mars sätter full fart.

Läs även Smithsonians sammanfattning av rymdåret 2011. Skribenten är inte så positiv över utvecklingen där man bl.a. lagt ner Rymdskytteln som trots sina brister fungerade i väntan på något som inte riktigt är färdigt.

The year 2011 was an annus horribilis for the national space program. Here’s to the forthcoming year and hopes for a return of sanity to space policy.

Oavsett om man är optimist eller pessimist så ser 2012 ut att bli ett spännande år för rymdfarten. Har ni vägarna förbi Florida i februari så rekommenderar jag att kolla in på NASA:s hemsida för att se om det är några uppskjutningar inplanerade. Jag har haft nöjet att titta på uppskjutning av två rymdskyttlar och en Deltaraket. När raketmotorerna tänder och man efter en stund känner mullret komma farande så inser man att vi människor trots allt kan prestera bra saker och man återfår sitt hopp inför framtiden.

SvD, DI