Högsta beredskap

Jag var i fredags ute på Visbybasen och hälsade på. Det var inte utan ett visst mått av nostalgi som jag tittade på klargöringsplatserna där den svenska jaktberedskapen brukar stå. En av Flygvapnets huvuduppgifter har genom alla år varit att bevaka Sveriges territorium och att säkerställa att inget utländskt flyg kränker gränsen. Inom Flygvapnet gick verksamheten under beteckning incidentberedskap eller "Fisken". Hur många flygplan som har stått i beredskap och vilken beredskapsgrad man har haft har alltid varit hemligt. Men, även om Försvarsmakten numera lägger allt mer av sin verksamhet utanför Sveriges gränser så fortsätter Flygvapnet att sköta sin gamla roll.


Visa större karta

Själv så har jag haft förmånen att stå i både spaningsberedskap med SF/SH 37 Viggen, samt jaktberedskap med JAS 39A Gripen.

Spaningsberedskapen utfördes oftast i hemmet. Detta då det vanligaste målet, fartyg, inte rör sig så snabbt och det finns gott om tid att planera ett uppdrag innan målet hinner försvinna. Beredskapsgruppen bestod av en spaningschef, två piloter, en underrättelseofficer, en fototolk och 1-2 tekniker. Vi fick med oss personsökare samt den första generationens släpbara "mobiltelefoner" model Hotline NMT 450.

Då någon (t.ex. MB Syd) ville få ett uppdrag genomfört så skickades en order ut via eskaderstaben E1 till spaningschefen som säkerställde att beredskapsgruppen var på väg ut mot flottiljen. Väl ute i divisionens orderrum så började vi förbereda uppdraget. Vanligtvis så bestod uppdraget att identifiera fartyg som kommit för nära gränsen. Därför så var den vanligast formeringen rote med en SH 37 som ledde roten och använde sin radar PS-371 för att hitta fartyg, samt en SF 37 som med sina kameror kunde identifiera och dokumentera fartyget.

Ibland så blev det start mot fartyg som inte hade kränkt svenskt territorium, men som bedömdes som intressanta ur underrättelsesynpunkt. Dessa uppdrag kunde innebära långa flygpass längs med gränsen på andra sidan Östersjön. I liknande fall så behövde vi ibland nyttja andra baser för att snabbtanka flygplanen, d.v.s. vi landade och stod med motorn igång samtidigt som teknikerna tankade våra flygplan. (Med dagens fåtaliga freds- och krigsbaser så finns det inte längre lika många möjligheter till snabbtankning). Jämför gärna med amerikanska spaningsflygplan som SR-71 som nyttjar lufttankning för att få räckvidd och uthållighet. Vårt svenska bassystem var att jämföra med lufttankning.

Då spaningsflygplanen ibland gick över på andra sidan av Östersjön så var det inte ovanligt att man möttes av den ryska jaktberedskapen. Ibland ledde detta till kurvstrid mellan svenska spaningsflygplan och ryska jaktflygplan. Att det kunde gå hett till visar bl.a. incidenten sommaren 1985 när en rysk Su-15 havererade under luftstrid med en SH 37.

Efter avklarat uppdrag möttes man av fototolken som plundrade kamerorna och försvann in i underrättelsevagnen för att framkalla bilderna. När bilderna var klara så debriefades piloterna och en spaningsrapport skrevs ihop som sedan skickades till den som beställt uppdraget.

Jaktberedskapen var annorlunda. Eftersom det i första hand var flygplan man skulle möta så var det betydligt kortare tid att förbereda uppdraget. Därför satt man i beredskap ute på någon flottilj eller ännu oftare på Visbybasen. "Hangarfartyget Gotland" har genom alla år varit en svensk utpost i Östersjön. Beredskapstiden tillbringade man ute i beredskapsbaracken tittandes på diverse videofilmer och väntade på att telefonen skulle ringa med startorder från JAL - Jaktledaren i någon stridsledningscentral.

Även i jaktberedskapen så var man oftast en rote, d.v.s. två flygplan. Men i detta fall var det för att ha förstärkning utifall något hände samt att kunna genomföra uppdraget även om ett av flygplanen var tvungen att avbryta p.g.a. tekniskt fel.

Flygplanen stod klargjorda under klargöringsbågar. Det vara bara att springa ut och hoppa i flygplanet, starta upp APU:n och anmäla sig klar för motorstart på "slingan", d.v.s. telefonledningen till stridsledningen.

Var beredskapen hög så fanns det möjlighet att ha APU:n igån eller yttre kraft kopplade till flygplanen så att alla datorer redan var startade och navigeringssystemet uppstartat. Var beredskapen extra hög så satt man i flygplanen och väntade på start. I extrema fall så kunde man sitta i flygplanet med startad motor och vänta på start. Detta förbrukade givetvis bränsle, men teknikerna hade möjlighet att snabbtanka, d.v.s. fylla på bränsle med motorn igång.

Då startordern kom så var det rullande start som gällde. Klargöringsbågarna för jakten ligger i direkt anslutning till startbanan, så det är bara att taxa ut ett par meter och sedan tända efterbrännkammaren och stiga mot ost. I Visby fanns på den tid jag var aktiv ett dagis som vi tyvärr ibland bullrade över när vi startade. Då var det bara att köpa tårta och försöka trösta personalen och barnen efteråt. Men gotlänningar är starka försvarsvänner och det var sällan några sura miner.

Om det var riktigt bråttom att identifiera en pågående kränkning så beordrades högsta fart. I detta läge så var det full EBK - efterbrännkammare som gällde och överljud fram till målet. Eftersom detta resulterar i en kraftig ljudbang som utbreder sig efter flygplanen så var det risk för att skada byggnader och skrämma allmänheten när man passerade över land.

Uppe i luften så gick ett av flygplanen fram för att identifiera det främmande luftfartyget enligt IKFN-reglerna. Det andra flygplanet låg kvar bakom för att hålla koll på situationen. Om behov uppstod så avvisades flygplanet från svenskt territorium. Till hjälp att dokumentera kränkningen så hade man Handkamera 101. En bjässe till kamera som i krig antagligen skulle duga väl att bekämpa eventuella fiender med när man skjutit slut på robotarna.

Efter avslutat uppdrag så kunde man liksom för spaningsberedskapen utnyttja snabbtankningsbaser för att komma tillbaka till sin startbas.

Det var då. Numera så är det inte bara svenska Gripenflygplan som står i beredskap vid Östersjön. Tjeckerna har genomfört beredskap med sina JAS 39C Gripen inom NATO:s QRA - Quick Readiness Alert baserade på Sialiaibasen i Litauen.

Det har under ett antal år varit stort fokus på internationella insatser inom Försvarsmakten. Tyvärr så har nog en del i försvarsledningen glömt bort den svenska beredskapen. Men det är på väg att vända igen. Just nu så sitter vår regering och analyserar möjligheterna att bidra med svenska flygplan för att bevaka luftrummet över Island. I brist på eget flygvapen så krävs att någon annan ställer upp (att tänka på vid eventuella kommande svenska försvarsneddragningar).

Hittills är det Natoländerna Norge och Danmark som delat på bevakningen efter det att USA drog tillbaka sina flygstyrkor från Island 2006. Men det är känt att dessa länder gärna ser ett större engagemang från övriga Norden. Hittills har Finland varit mest positivt. Det talas om en blygsam tre veckors tjänstgöring år 2015. Sverige har sagt sig vilja avvakta.

Medan planerna debatteras intensivt i Finland så har de knappast nämnts alls i den svenska offentliga debatten.

Enligt tidningen Helsingin Sanomat planerar Finland att sända 50 man och fyra stridsplan av typ Hornet till Island under 2015.

En mycket bra uppgift för Flygvapnet! Det ska bli intressant att följa denna debatt och se hur mycket vår svenska ensidiga solidaritesförklaring är värd i praktiken. Extra intressant vore om t.ex. Tjeckien eller Ungern är intresserade av denna beredskap som komplement till Baltikum. Då skulle svenska Gripen kunna dela på underhållsresurserna med andra nationers Gripenflygplan. Detta på samma sätt som t.ex. Danmark och Norge delade på resurser under insatserna med F-16 i Afghanistan.

Men, tyvärr så kommer den infekterade NATO-diskussionen återigen upp till ytan.

Peter Hultqvist (S), ordförande i riksdagens försvarsutskott, säger att det ännu är för tidigt att säga hur Socialdemokraterna ska ställa sig i frågan.

- Vi är inte beredda att gå in och ta över sådant som är att betrakta som Nato-uppgifter. Sverige är militärt alliansfritt. Det är en principiell hållning som vi kommer att analysera det här utifrån, säger Hultqvist.

- Sedan är vi ju positiva till nordiskt samarbete och gemensamt ansvarstagande i Norden, det är vad vi kan säga just nu - innan vi vet i detalj vad det här kan handla om, fortsätter han.

Om nu vår svenska försvarsförmåga i framtiden bygger på europiskt försvarssamarbete så måste svenska politiker erkänna att det innebär att vi blir beroende av NATO-resurser och NATO-samarbete, NATO-medlem eller inte. Om t.ex. Danmark ber om oss hjälp, är det i form av EU- eller NATO-medlem?

Kom ihåg: "Sleep tight tonight, your Air Force is awake".



P.S: Jag noterade att även Hans Jacobsson hade med ovanstående film i ett bra inlägg om det svenska luftförsvaret.

Snabbanskaffning

Våra grannar i väst imponerar ofta på mig.

Knappt en månad efter haveriet med en C-130 Herkules i Kebnekaise så har Norska försvaret redan få klartecken om att anskaffa en ersättare!

Det er i revidert nasjonalbudsjett satt av penger til innkjøp av et nytt Hercules C-130J- transportfly som erstatning for det som havarerte 15. mars.

- Jeg er svært fornøyd med at det er funnet rom for å erstatte det tapte Hercules-flyet. 335 skvadronen driver taktisk lufttransport under alle forhold og støtter både Forsvaret og det sivile samfunn, hjemme som ute. Det er avgjørende for deres operative evne at skvadronen har fire flymaskiner for å håndtere sine mange oppdrag, sier sjef for Forsvarsstaben viseadmiral Jan-Erik Finseth.

Det vil nå arbeides for å få på plass erstatningsflyet allerede inneværende år. Allerede 1. oktober skal 335 skvadronen stille med ett C-130J for operasjoner i Afghanistan.

- Forsvaret og 135 Luftving på Gardermoen vil alltid bære på minnene om tapet av fem kolleger i ulykken på Kebnekaise. Dette er minner vi må ta med oss når vi nå starter anskaffelsen av et nytt fly til avdelingen, avslutter Finseth.

Bara att ta av sig hatten och buga åt denna uppvisning i politisk viljestyrka. Till skillnad från Sverige så velar de inte när det ska tas beslut. Visst så kanske de undansparade miljarderna i oljefonden gör sitt till att norska staten har pengar att handla för och då blir besluten en smula lättare att ta. Men besluten är också lättare att ta då de bygger på reella behov. Materielen finns för att den behövs och den används flitigt i insatser världen över. De har också en mycket tydlig linje med sitt försvar med en stark transatlantisk länk, vilket visades inte minst i valet av F-35.

Läs om historiken avseende den norska C-130J anskaffningen på Defence Industry Daily

En första analys

SHK - Statens Haveri Kommission har nu lagt fram sin första delrapport av utredningen den norska C-130J Hercules som havererade på Kebnekaise den 15 mars 2012.

Man har ännu inte hittat några tekniska fel som kan ha orsakat olyckan. Man har heller ännu inte hittat de kraschskyddade minnena (DFDR - Digital Flight Data Recorder och CVR - Cockpit Voice Recorder), men väl ett par minnesenheter från andra system som registrerar flygdata som kan vara möjliga att utvärdera.

Av utredningen framgår att markkollissionsvarningssystemets funktion var begränsad på den latitud man opererade på, då det saknades högupplösta databaser.

Den 60:nde breddgraden går strax norr om Oslo och Uppsala, se fig. 4 nedan. På olycksplatsen har flygplanet med TAWS i läge Tactical på grund av begränsningen i taktiska terrängdata ingen framåtblickande terrängvarningsfunktion. Norr om 60˚ N är varningssystemet därmed begränsat till ”nedåtblickande” GCAS, medan den framåtblickande förmågan enbart omfattar flyghinder såsom master och torn.

Flygplanet har tidigare haft intermittenta felaktiga larm från markkollissionsvarningssystemet. I andra haverier har man noterat att liknande felaktigheter hos varningssystemen kan riskera att piloterna slutar att lita på larm och i värsta fall ignorerar dem som ytterligare ett falsklarm.

Vädret i området var svårt, med turbulens och isbildning. Dock så varierade det kraftigt och i vissa fall var det helt klart. Vindarna kan ha gett upphov till kraftiga ned- och uppsvep kring bergstopparna. Hur det exakt har sett ut vid själva olyckstillfället är därför mycket svårt att analysera.

Lufttrycket (QFF) i området varierade mellan 995 - 1002 hPa. Vid flygning på höjd så har piloterna vanligtvis STD inställd, d.v.s. 1013,25 hPa. Genomgångsnivån i detta fall var FL65, så fram tills dess hade piloten STD inställt. Det aktuella QNH var 1000 i Kiruna, men det kan skilja en hel del från bergstrakterna. Skillnaden mellan 995 - 1013.25 hPa motsvarar ca 500 ft höjd. D.v.s. sjunker piloten med STD inställd på höjdmätaren med det riktiga omgivande lufttrycket 995 så kommer han att tro att han är 500 ft högre än vad han verkligen är. I bergstrakter så använder man dock normalt betydligt högre separation än 500 ft när man flyger IFR, d.v.s. i moln. Normalt är det 2000 ft separation som används. Anmärkningsvärt är dock att det planerings och kartunderlag som använts av de norska piloterna hade betydligt sämre information om hinderfrihet på den svenska sidan av gränsen!

Hur själva inflygningen mot Kiruna gick till kommer nog att vara i stort fokus för den fortsatta utredningen.

Kl. 14:54 kontaktade besättningen Sweden Control och begärde en visuell inflygning. Sweden Control klarerade HAZE 01 till flygnivå 100 och bad besättningen att kontakta Kirunatornet, vilket gjordes en minut senare. HAZE 01 meddelade positionen 50 nautiska mil (NM) väster om Kiruna och begärde en visuell inflygning när man närmade sig, ”… and request a visual approach, when approach(ing)”. Luftfartyget klarerades till flygnivå 70, ”… and descend Flight Level 70” och påbörjade plané. Varken Sweden Control eller Kirunatornet hade någon radarkontakt med luftfartyget under händelseförloppet,eftersom den svenska flygtrafikledningen inte har någon radartäckning på de aktuella höjderna i det område där HAZE 01 befann sig.

Den klarerade höjden motsvarar den höjd som flygplanet träffat berget.

Haverikommissionen har beräknat att flygnivå 70 motsvarar höjden på islagspunkten för haveriet.

I pressen så har man redan uppmärksammat färdtillståndet att sjunka till FL70 - 7000 ft. Jag hoppas på att man inte hänger ut trafikledningen i Kiruna. Man tar då inte hänsyn att så länge som flygplanet inte radarleds så är det besättningen ombord som ska avgöra när det kan sjunka ner till klarerad höjd. En visuell inflygning förutsätter också att besättningen har visuell kontakt med marken.

Kiruna TMA sträcker sig heller inte ända bort till Kebnekaise, så lägsta sektorhöjd 5300 ft gäller inte. Se Kiruna AIP. I stället så är det Kebnekaises höjd med adderad hinderfrihet (2000 ft) som gäller som lägsta höjd.

Mycket intressant i sammanhanget är den DA - Driftstörningsnmälan som skrivits tidigare av svenska Flygvapnet. Den pekar på risken med färdtillstånd att sjunka när man inte radarleds i okontrollerad luft där man som befälhavare fortfarande har skyldighet att hålla koll på hinderfriheten.

Underskridande av MORA. Gick på FL110 på östlig kurs mot KIA (Kiruna) avstånd 72 Nm. Minimum off route altitude (MORA) var i sektorn 9 300 ft. Begärde plane av Kiruna och fick frågan vilken distans vi hade till KIA. Anmälde distans 72 Nm och fick då av TL klart till 5 000 ft på QNH. Lurades något av "färdtillståndet" och sjönk under gällande Mora. Slutsats: Lätt att låta sig luras av terminologin "klart till 5 000 ft" särskilt då TL förhört sig om vårt avstånd. MORA + MSA gäller till radarkontakt!

Jag tycker att de rekommendationer som framfördes i de analyser som gjorts av aktuella svenska DA:n pekar på att det behövs förtydliganden i terminologin. Plané får ske först då man som befälhavare anser att man har tillräcklig hinderfrihet. Terminologin är lurig och jag har full förståelse för att det kan begås misstag.

VG har lagt ut ett reportage som visar de delar av vraket som bärgats från Kebnekaise. Nu väntar haveriutredarna på vårens ankomst så att snön smälter och de "svarta lådorna" kan bärgas och analyseras.

SvD, VG, Ny Teknik

Höjd, en relativ fråga

När detta skrivs har har ännu inte räddningsmanskapet hittat det norska C-130 herkulesflygplan som saknas efter en transportflygning mellan Evenes i Norge och Kiruna i Sverige. Den troliga nedslagsplatsen är i närheten av Kebnekaise. Att det inte gick ut något radiomeddelande innan haveriet tyder på ett mycket snabbt förlopp som ledde till s.k. CFIT - Controlled Flight Into Terrain.

Vad flygplanet gjorde på den låga höjden är oklart. Enligt färdrutten borde de ha legat på 13.000 fot (ca 3900m), men "civil radar"/SSR transponder(?) visade 2194 m och "militär radar" 2316 m. Kebnekaises sydtopp är 2102 m högt. Något tekniskt problem som gjort att piloterna koncentrerat sig på annat, isbildning, felaktiga instrument? Norska flygvapnet har tagit det säkra före det osäkra och valt att inte flyga för tillfället med sina tre övriga C-130J Hercules. En möjlighet är att man helt enkelt börjat sjunka ner mot Kiruna flygplats (ESNQ) för tidigt och missat lägsta sektorhöjd. Radiotrafiken med flygplatsen i Kiruna kommer att vara mycket avgörande för utredningen.

Haveriplatsen?

Noggrannheten i dessa inmätningar är en smula tveksam. SSR skickar ut ett automatiskt svar som visar höjden i STD, d.v.s. relativt 1013 hPa. Med tanke på det aktuella vädret så kan det lokala trycket vara helt annorlunda, se analys nedan. En militär radar mäter in avstånd mycket exakt, men höjdinmätninges noggrannhet beror på lobbreddens storlek och kan vara flera hundra meter fel i värsta fall. Exakt vilken höjd piloterna trodde sig ha går därför inte att avgöra innan man analyserat data från det kraschsäkra minnet.

Problemet med höjdmätaren i ett flygplan är att den egentligen visar en relativ höjd. Vad är egentligen höjden på ett berg? Vanligtvis så mäts det i förhållande till havsnivån. Man kan ställa en fortsättningsfråga och det är vad är höjden på havsnivån?

Vanligtvis används tre alternativa referenser för att mäta höjd:

- STD. Höjd relativt ett standardlufttryck på 1013 hPa. Vanligtvis så ställer man om till STD vid stigning genom genomgångshöjden (TA=Transition Altitude) i kontrollerat luftrum eller över 3000 ft över marken (GND)/vatten (MSL). Denna höjd finns fastställd på en flygplats AIP-kort.

- QNH. Höjd relativt ett tänkt tryck vid havsnivå. Används vid start/landing under TA samt på under 3000 ft GND/MSL. Vid stigning från en flygplats så ställer man om till STD vid passage av TA. Vid sjunkning från högre flyghöjder (STD) så ställer man om vid passage av genomgångsnivån (TRL-Transition Level). Denna höjd beror på aktuellt lufttryck och meddelas av flygledaren när man kommer in för landning.

- QFE. Höjd relativt ett lokalt lufttryck vid en start/landningsbas. Denna metod användes förr i Sverige för militärt flyg. Fördelen är att höjdmätaren visar 0 meter vid start landning när man når marken. Nackdelen är att startar man från två baser nära varandra, men på olika höjd så kommer man att ha olika höjdreferens. Numera har även svenska Flygvapnet anpassat sig för civila standarder och använder QNH som tryckreferens för start/landning. Personligen så gillar jag QFE bättre, men man får böja sig för majoriteten.

Vanligtvis är man som pilot på höjd inte särskilt intresserad av den exakta höjden utan vill ha samma höjdreferens som andra flygplan. Därför väljer man på hög höjd STD som referens. På så sätt behöver man inte ändra tryckinställningen på höjdmätaren under hela flygpasset. Flyger man på lägre höjd så är man mer intresserad av höjden över terrängen. Där används QNH som referens.

Glömmer man att ställa om till QNH från STD när man sjunker ned till låg höjd så ligger man illa till. Varje hPa felaktigt inställd referenstryck på höjdmätaren motsvarar 30 ft felaktig höjd! D.v.s. ställer man in STD på höjdmätaren när QNH i själva verket är 993 hPa så motsvarar det ett fel på höjdmätningen med 600 ft!

Höjdmätarens kalibrering avser standardatmosfär (ISA). Allt annat än ISA innebär att höjdmätaren visar fel. Om trycket avtar på ett annorlunda sätt med stigande höjd så stämmer inte mätningarna. Höjdmätningen påverkas också av den omgivande temperaturen. Man brukar säga att en skillnad på 2,5 grader från standardatmosfär motsvarar ett höjdfel på ca 1%.

D.v.s. flyger man in i ett lågtryck med kall luft bör man ha stor marginal till marken.

När man går in i ett lågtryck så sjunker dessutom det omgivande trycket, vilket innebär att om man fortsätter att flyga på en viss tryckhöjd, t.ex. QNH, så kommer man relativt marken att sakta men säkert att dyka nedåt. För piloten ser det dock ut som han flyger på en konstant höjd. Det finns en minnesregel för piloter som heter "From high to low, watch out below!".

I det aktuella fallet med flygningen från Evenes till Kiruna har man gått in i luft som både hade lägre tryck och var kallare. Stor varning för felaktig uppfattning om höjden med andra ord!

Varför inte använda GPS som referens? Jo, det går att göra. Den mäter egentligen höjden i förhållande till jordens mittpunkt. Man måste då ha en bra höjddatabas som visar markens höjd i förhållande till jordens mittpunkt för att få fram ett bra värde på höjden över marken. Läs den här intressanta artikeln om MSL - Mean Sea Level, GPS och GEOID. Men eftersom det oftast är ett flygplans höjd i förhållande till andra flygplan på den aktuella punkten som är intressant så är alla höjdmätare tillverkade för att använda tryck som referens. Om några år så kanske det blir GPS? Problemet är att göra en tillräckligt robust konstruktion. GPS-signalen kan försvinna, men lufttrycket finns trots allt alltid kvar.

Finns det inte varningssystem? Jo, det gör det. En radarhöjdmätare ger varning om marken börjar komma för nära. Problemet är att den mäter bara rakt nedåt och tar inte hänsyn till berg framför flygplanet. Vissa stridsflygplan har möjlighet att med sin radar mäta in hinder framför sig. T.ex. hade attack- och spaningsviggen något som kallades "metspövarning" som varnade piloten att om x antal sekunder riskerade han att träffa marken. Det går även att ha en GPW - Ground Proximity Warning som använder flygplanets höjd (observera eventuellt höjdfel om man använder enbart lufttryck som referens) samt en digital markdatabas. Där kan man även ta hänsyn till berg framför ett flygplan. Men då man inte vill ha för många falskvarningar när man t.ex. sjunker mot en landningsflygplats så har dessa system mycket små marginaler. En felinmätning av höjden kan därför bli kritisk. Flyger man dessutom i områden där man vanligtvis inte opererar så kan markdatabasen vara lågupplöst vilket gör att branta berg är svåra att beräkna med tillräcklig tidsmarginal för att piloten ska hinna reagera och ta spaken bakåt så att flygplanet stiger ovanför bergstoppen. Är flygplanet dessutom tungt lastat kan det vara liten marginal avseende stigprestanda.

När jag en gång som ung fick lära mig att flyga på låg höjd i svenska fjällen så var det ett antal faror som lärdes ut.

- "Ensamma tallen". Terrängen i Norrland är (förutom i själva fjällen) mycket platt. Men det finns alltid enstaka föremål som sticker upp och som man kan flyga in i. Särskilt farligt är kraftledningar över forsar som kan vara mycket höga. Lågflygning över en svensk älv är förenat med livsfara om man inte har full uppsikt över sin position samt tittar ut för att se vad som finns framför flygplanet.

- Platta snötäckta ytor. Det är mycket svårt att visuellt bedöma sin höjd. Effekten liknar bleke som kan uppstå över hav där vattnet blir spegelblankt p.g.a. avsaknad av vind. I dessa fall måste man stiga eller lita blint på sin radarhöjdmätare.

- Snötäckta fjälltoppar. Det är oerhört svårt att se dessa mot moln eller snöfall. Det är lätt att tro att de kala bergssidor som man ser är själva toppen. Men ovanför dessa kan det finnas flera hundra meter med snöbelagt berg.

Rådet var att antingen flyger man visuellt med full kontroll på sin omgivning eller så avbryter man abrupt lågflygningen och stiger mycket kraftigt. Om man flyger enskilt så är bästa sättet att tända efterbrännkammaren och stiga rakt upp med en utgång på ca 3000 meter. Det finns inget mellanläge att tro att det blir bättre om en stund.

Vanligtvis så flyger Flygvapnet inte särskilt lågt i fjällterräng. Detta för att inte i onödan störa djur och miljö. Minhöjd i fjällvärlden är 400 m GND. Trots detta har det genom åren förlorats många flygplan på grund av dessa tre effekter.

Hoppet är dock ännu inte ute. Även om kraschen var våldsam och vädret är hårt så har människor överlevt liknande händelser förr. Man bör t.ex. komma ihåg haveriet med Flight 571 i Anderna 1972.

Se även Wiseman1, Wiseman2, Borneo och Cornucopia.

Läs mer om räddningsarbetet på Sjöfartsverkets hemsida samt på norska flygvapnets hemsida.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, vg1, vg2, vg3

Spenderbyxorna på

Just nu är det en spännande tid i Norge. Det slutgiltiga beslutet avseende anskaffning av F-35 närmar sig och man har precis valt ut NH-90 som ensam kandidat för att förstärka sin flygräddning.

- F-35 programmet marscherar på i Norge. Tillsammans med övriga köpare av F-35 har Norge deltagit i ett möte i Washington för att diskutera fördyrningar och förseningar i projektet. Men, medan många andra länder i Europa har flaggat för neddragningar i sin anskaffning så står Norge fast vid sitt val. Till skillnad från sina europeiska kollegor så har norska staten gott om pengar. Fyra stycken F-35 har man redan beslutat sig om att köpa för den initiala utbildningen av piloter. Men det börjar höjas många norska röster i protest mot anskaffningen. Det norska försvaret begär nu 4,2 miljarder extra i budget per år under de närmaste nio åren för att täcka kostnader utöver anskaffningskostnaden av F-35. Detta för att bl.a. anpassa sina flygbaser till F-35. Det har också blivit regionalpolitiska bråk om var F-35 ska baseras. Investeringar på ny infrastruktur betyder stora inkomster till regionerna. Just nu lutar det åt att F-35 baseras på Örlandet och Evenes. Det betyder att Bodö blir utan stridsflyg i framtiden. Detta beroende på att det blir för dyrt att bygga om basen på Bodö. Med tanke på den ökade betydelsen av norra ishavet ur strategisk synvinkel (olja, gas, transportvägar m.m.) är detta givetvis olyckligt för Norge. Frågan är när Norge får sina F-35. En av de tidigare chefspiloterna på Lockheed Martin har sagt till norska VG att han inte tror på tidsplanen 2018.

- NH-90/HKP 14 har varit ett problembarn i Sverige. Leveranserna har tagit tid och full funktion lär inte systemet få förrän ca 2018. Norge var en smula smartare än Sverige då man dels valde att köpa standardhöjd på sin kabin och dels valde att skaffa en version som var fullt utrustad för att baseras på fartyg (med bl.a. vikbar huvudrotor och stjärtbom). Men Norge har trots det ännu inte fått alla sina 14 beställda NH-90. Den första fullt utrustade för sjöbasering levererades i november 2011. Att man nu väljer att köpa fler NH-90 beror nog därför inte i första hand på positiva erfarenheter från användning, utan snarare att det blir billigare att köpa fler av samma typ som man redan opererar då man kan dela på underhåll, reservdelar, utbildning m.m. Med frågan är hur länge man får vänta innan systemet är helt operativt. Sveriges beslut att anskaffa HKP 16 Blackhawk var helt rätt för att inte helt tappa helikopterförmågan.

Här finns en video på F-35 som togs av norsk press som bjudits in till Edwardsbasen i USA.



E24, Ottawa Citizen

Holländsk vånda

Holland vacklar fortfarande i hur man ska ställa sig till F-35 eller inte F-35. Bevisligen så har man ont om pengar och den holländska opinionen är stark mot att inte köpa ett nytt dyrt flygplan. Den holländske försvarsministern har därför besökt Lockheed Martin för att sätta press på företaget.

Defence Minister Hans Hillen says he did not avoid thorny issues during his recent visit to the JSF factory in Texas. “Lockheed Martin knows it will have to work hard to keep us on board,” he said afterwards.
...
Minister Hillen said he informed his hosts of the thorny issues regarding the purchase of the Joint Strike Fighter that are causing political headaches in The Hague: “The price, the rumours about technical shortcomings. Are they true, and if they are not: why is it that they keep doing the rounds?”

Mr Hillen said his biggest challenge was “to see whether we can convince a majority of the Dutch people and of parliament to choose this excellent plane as the successor to the F-16.”

At present, such a majority does not exist. Geert Wilders’ Freedom Party, on which Prime Minister Rutte’s minority cabinet depends for parliamentary support, is opposed to the multi-billion euro investment in the F-35. Under the terms of the coalition agreement, the next cabinet will take the final decision on a definitive order.

För att sänka kostnaderna så tittar man på ett samarbete med Norge och Danmark. Detta har man gjort tidigare då Norge och Danmark köpte sin F-16 MLU samtidigt som Holland och Belgien. Norge är redan inne på F-35 spåret, danskarna tvekar och för Belgiens del så är det tveksamt om det ens är ett enat land om 10 år. Än mindre lär belgarna kunna enas om anskaffning av ett nytt flygplan. Holländarna saknar de norska oljemiljonerna och jag skulle inte bli helt förvånad om Holland och Danmark gör upp om en gemensam lösning. Den danska försvarsministern verkar i varje fall gilla det holländska förslaget.

Og den tanke tiltaler forsvarsminister Nick Hækkerup (S):

- Det lyder overordentlig spændende. Sidste år blev vores køb af kampfly sat på standby, men processen skal genoptages, og noget af det, vi skal lægge vægt på, er, om vi kan samarbejde med andre om indkøbet og vedligeholdelsen, siger Nick Hækkerup til Ritzau.

Et samarbejde vil nemlig både betyde, at Danmark kan spare penge, og at de danske kampfly lettere vil kunne indgå i internationale missioner med andre landes flyvevåben:

- Hvis vi køber med andre lande, kan vi forhandle en bedre pris og vilkår. Og efterfølgende kan man lave fælles vedligeholdelse af kampflyene og uddannelse af piloterne, siger Nick Hækkerup.
...
Ud over F-35 overvejer Danmark også det svenske Gripen og det amerikanske F-18 Superhornet.

Vi har erhvervsaftaler om F-35, og landene omkring os vælger F-35. Peger det ikke entydigt på, at det er det fly, vi ender med at købe?

- Vi har forskellige fly i spil, og dem skal vi alle sammen vurdere på ud fra de behov, Danmark har. Vi skal se på, hvad de kan, men også på hvordan vi vedligeholder dem, og hvordan vi træner piloterne.

- Og for mig betyder det også noget, at vi får et fly, som flyver i andre lande. Vi skal ikke være first movers, når det gælder kampfly, siger Nick Hækkerup.

Problemet för Hollands del är att man har gått betydligt längre än danskarna och därmed inte har samma flexibilitet i sina valmöjligheter och säkerligen inte samma möjlighet till förhandling med Lockheed Martin (vilket nog är en av orsakerna att man söker samarbete med Norge och Danmark). Man har redan köpt två flygplan för att använda i den initiella utprovningen och utbildning av holländska instruktörer. Det första är redan under tillverkning. Man har dessutom fått en hel del tillverkning av delar till F-35 i Holland. Med andra ord så lär den holländska industrin gå miste om en hel del om projektet avbryts.

F-35 (L)RIP

Jag har skrivit en hel del tidigare om fördyrningar och förseningar på F-35 projektet. Nu har ytterligare nya faktum dykt upp då en utvärderingsrapport (QLR - Quick Look Review) läckt ut på nätet. Den är i och för sig inte hemlig, men var egentligen inte tänkt för allmänhetens ögon.

Grunden till de problem man nu står inför bygger på att man valt att dra igång initial produktion av F-35, s.k. LRIP - Low Rate Initial Production, trots att utprovningsprogrammet är långt ifrån genomfört. Detta beslut baserade man på att det fanns nya datorbaserade analysverktyg samt att man genomfört en noggrann utvärdering där flera leverantörer tävlat mot varandra och där man slutligen tvingat de två huvudkonkurrenterna Boeing (X-32) och Lockheed Martin (X-35) att bygga demonstrationsplattformar.

Men trots detta har en mängd problem dykt upp under utprovningsprogrammet. Fel som nu måste korrigeras i flygplan som redan är under byggnad på Lockheed Martin. Fel som upptäckts och där man redan hittat en lösning kommer att ta 6 månader till 2 år att få in i produktionen. Under tiden hinner fler flygplan byggas. Inte nog med att dessa korrigeringar kommer att kosta stora summor att ta fram. Upp till 300 av de första tillverkade flygplanen kan komma att behövas byggas om eller få stora restriktioner i livslängd eller användningsområde.

Vilka delar av systemet är det som har problem?

Five issues were found where major consequence issues have been identified, but root cause, corrective action or fix effectivity are still in development: Helmet Mounted Display System, Fuel Dump Subsystem, Integrated Power Package, Arresting Gear System (CV variant) and a classified issue [Aviation Week’s Bill Sweetman believes the “classified issue” refers to something related to the JSF’s stealth capability]. Three issues were found where potentially major consequence discovery is likely pending outcomes of further discovery: Buffet, Fatigue Life, and Test Execution. Five issues were found where consequence or cost is moderate, but the number of moderate issues poses a cumulative concurrency risk: Software, Weight Management, Thermal Concerns, Autonomic Logistics Information System and Lightning Protection.

- HMD - Helmet Mounted Display. I F-35 är HMD en mycket viktig presentationsyta. Det var från början tänkt att HMD helt skulle ersätta HUD - Head-Up Display. Detta är dock mycket svårt vid bl.a. skjutning med kanon eller start/landning då det är höga krav på precision i utpekningen. HMD saknar idag förmåga till att nyttjas i mörker. F-35 projektet har därför valt att parallellt upphandla en hjälm med traditionell NVG -Night Vision Goggles i.s.f. den tänkta NVC - Night Vision Camera som helt enkelt är för dålig. Bilden i HMD vibrerar mycket (bl.a. beroende på höga vibrationsnivåer/buffeting i flygplanet) och kan komma att behöva någon typ av accelerometrar som känner av hur mycket hjälmen vibrerar och motverkar detta genom att skaka på presentationen. Detta låter i mina öron mycket komplicerat. Dessutom är tidsfördröjningen för lång (130 ms för video och 50 ms för bild mot kravet 40 ms/30 ms). Detta kan ge upphov till åksjuka då fördröjningar ger upphov till skillnad i information mellan öga och balanssinne.

- Bränsledumpning. För att kunna landa på hangarfartyg med F-35C eller vertikallandning med F-35B så krävs att landningsvikten inte överstigs. Då flygplan i dagens krigsscenarier ofta landar med vapenlast kvar så krävs att bränslenivån är tillräckligt låg. Om en nödsituation uppstår där ett flygplan måste landa snabbt så har USA krav på att bränslet i tankarna skall kunna tömmas snabbt. På F-35 så rinner bränslet ut längs med vingar och skrov vilket ökar brandrisken oerhört mycket. Särskilt då för F-35B. Om man inte ändrar denna design kan F-35 behöva fälla oanvända vapen inför en nödlandning, vilket dels är en fara för omgivningen men även innebär en hög kostnad då vapen inte är gratis.

- Integrerad Kraft. I F-35 har man integrerat motorstart, generator coh luftsystem i samma enhet. Denna enhet har i dagsläget för högt felutfall och då blir piloten av med tre mycket viktiga delsystem på en och samma gång. Under en period låg MTBF - Mean time Between failure på detta enda system på 13 timmar. Då i- och urmontering av detta system tar längre tid än byte av motor så innebär det också mycket jobb för underhållspersonalen.

- Bromskrok. Grunden till detta problem är det korta avståndet mellan huvudställ och krok. När F-35C landar på ett hangarfartyg så trycker stället ned vajern som inte hinner åka upp innan kroken passerar. Av sju genomförda tester så har sju misslyckats. Att ändra placeringen av kroken kommer att bli oerhört dyrt då bl.a. kroppsstrukturen kan komma att behöva ändringar med infästning i skrovspant m.m. I stället så tittar man på att modifiera själva kroken med en vassare kant (som kommer att slita mer på bromsvajrarna med tillhörande kostnadsökningar på underhåll av hangarfartyg) samt fjädring i kroken som gör att den ska bli mer följsam vid den hårda sättningen på ett hangarfartyg.

- Hemlig systemfunktion som har med överlevnadsförmåga. Skrivelsen går inte in i särskilt mycket detalj om detta, men det har med taktisk förmåga att överleva luftstrid. Som jag tolkar det kan det vara antingen vapen, sensorer, motmedel eller i värsta hand Stealthförmåga. Är det det sista så försvinner en mycket stor del av F-35 förmåga. I rapporten kan man dock läsa att flygplanets prestanda är tveksamt, vilket också kan vara kopplat till överlevnadsförmåga.

Utöver dessa fem stora problemområden så har man upptäckt ett antal fel som är klassade som potentiella problemområden (man är helt enkelt inte säker på läget baserat på att utprovningen inte nått tilräckligt långt):

- Buffeting. Trots att man ännu inte varit inne i högalfaområdet så har flygplanet kraftiga vibrationer. Detta kan komma att kräva förstärkningar i bl.a. fenor för att den strukturella hållfastheten skall vara rätt designad. Då högalfaproven kommer att ske först 2014 så är det först då man med säkerhet kommer att veta hur stort detta problem är.

- Strukturell hållfasthet. Redan idag har man identifierat ett antal punkter där flygplanet är underdimensionerat. Bl.a. ett antal spant som bygger upp skrovet. Att byta ut dessa är oerhört kostsamt. Alternativet är forkortad livslängd eller utökat underhåll. Hållfasthetsprovningen har dock bara nått 3.000h i F-35A, 1.500h i F-35B och har ännu inte startat i F-35C. För att klara av livslängskravet på 8.000 h så måste prövningen hålla på i 16.000 h.

- Mjukvaruutveckling. Tre versioner (F-35A/B/C) och ett antal olika parallella utvecklingsspår kräver ett omfattande arbete att hålla koll på konfigurationen i flygplanet.

- Vikt. Redan 2004 insåg man att det började barka åt pipan med flygplanets vikt vilket framför allt är ett problem för F-35B. I dagsläget kommer man att nå viktmaximum 2015 vilket är långt före IOC - Initial Operational Capability. D.v.s. upptäcker man behov av tillägg efter leverans så kommer varje ny pryl innebära att något annat måste tas bort. Historiskt sett har alla tidigare flygplanstyper blivit tyngre när de tagits i operativ drift.

- Värme. Brist på kyla i kabinen innebär att piloten och elektroniken blir mycket varma. Detta påverkar hur länge en pilot kan arbeta i flygplanet samt hur länge elektroniken håller och kan dessutom ge problem vid start i höga temperaturer då elektroniken helt enkelt vägrar att starta. Då bränsle används som kylmedium så kan höga temperaturer resultera i att motorns bränsleregulator (FADEC - Full Authority Digital Engine Control) slutar fungera, vilket kan leda till motorbortfall. man har fört in ett antal ändringar i provflygplan BF-5, men de är ännu inte testade. Vid testflygningar med EBK - Efterbrännkammaren i gång under längre perioder kring fart M1.6 så har man upptäckt risker för strukturella värmeskador i fenorna. Idag har F-35 en begränsning på M1,0 och EBK i max 2 minuter.

- Blixtskydd. Då F-35 till stora delar är byggd i komposit (som dessutom har radarabsorberande egenskaper) så är det svårt att skapa ett bra blixtskydd.F-35 har idag problem med OBIGGS - On-Board Inert Gas Generating System som ska fylla bränsletabkarna med Kvävgas för att minska risken för brand på grund av statisk uppladdning. Detta är ett krav för att kunna operera på hangarfartyg. Idag har F-35 restriktioner i dykvinklar samt flygning i åskväder. Restriktionerna är tänkta att hävas 2014-16.

Status F-35 utprovning

Vad som är mycket oroande för F-35 programmet är att stora delar av utprovningen fortfarande är kvar (se ovanstående bild). Man har t.ex. inte nått höga anfallsvinklar och sensorpaketet och vapensystemen är inte utvärderade ännu. Bland dessa kvarvarande prov kan det givetvis dyka upp nya problemområden som kommer att vara ännu värre/dyrare att lösa.

F-35 var tänkt att ersätta många av dagens flygande system. Man uttrycker i rapporten farhågor mot förmågan till CAS där F-35 är tänkt att ersätta bl.a. A-10 och F-15E. För jaktförmågan så finns brister i den strukturella hållfastheten. För attackförmåga finns stora brister i mörkerförmåga.

För Storbritannien så innebär de funna riskerna stora frågetecken. F-35B har problem med vikt. F-35C har inte nått särskilt långt i sin utprovning och har problem med bränsledumpning och bromskrok, vilket är system som måste fungera för att de skall kunna baseras på hangarfartyg.

Beslutet att dra igång LRIP var i mina ögon egentligen inte fel. Man har dock helt klart överskattat nyttan av datorbaserad utvecklingsmetodik samt prototyper. Verkligheten skiljer sig lite för mycket från idévärlden. Detta sätt att utveckla på kanske fungerar för civila flygplan där det oftast är lätt att specificera användningsområdet exakt, men militära flygplan skall ha en förmåga att anpassa sig till situationen samt dessutom kunna utvecklas för att nå idag okända förmågor. USA satt dock i en situation där man var tvungen att chansa för att få fram en ersättare till F-15 och F-16. Nu visar det sig att den chansningen inte helt gick hem.

Frågan är hur de internationella kunderna som t.ex. Norge och Holland påverkas av detta? Hur många av de första 300 flygplanen är tänkta att levereras utomlands? I varje fall så är det minst ett flygplan per kund, då Holland redan beslutat om anskaffning av två LRIP F-35 för utbildning av instruktörer som förbereda sitt flygvapen för det kommande flygplanet. Norge har planerat att anskaffa fyra LRIP F-35. Beroende på hur snabbt kunderna vill ha sina flygplan, desto större antal flygplan kommer att vara i behov av modifiering efter leverans. Både Norge och Holland är i mycket snart behov av att få sina F-35, då deras F-16 snart faller för åldersstrecket.

Sammanfattningsvis så har utvärderingen inte hittat något som innebär att F-35 programmet bör stoppas, men många saker som kommer att leda till ytterligare fördyrningar/förseningar.

Läs mer på F-16 Net.

Se även Försvar och Säkerhet.

Defence Aerospace, Ottawa Citizen.

Reservplan aktiverad?

Jag har i ett par inlägg spekulerat i vad en försening eller nedskärning av F-35 programmet skulle kunna innebära. Många av de potentiella kunderna och de som redan idag ingår i utvecklingssmarbetet har en åldrande flotta som behöver bytas ut. Våra grannländer Danmark och Norge köpte sina F-16, 1975 och genomförde en MLU 1997. Sedan dess så har de slitit kraftigt på sina flygplan och bl.a deltagit i insatser i Kosovo, Afghanistan och nu senast i Libyen.

När Norge 1975 köpte sina F-16 så stod valet redan då mellan svenskt eller amerikanskt. Fast då var det Viggen som var den svenska motkandidaten. Norge köpte 60 st F-16A och 12 stycken F-16B. Första flygning i Norge skedde 1979. Ytterligare två har köpts in för att ersätta förluster. Från början var de norska F-16 rena jaktmaskiner, men i samband med MLU - Mid Life Update av 56 stycken flygplan så fick man både möjlighet att bära AIM-120 AMRAAM, laserstyrda bomber och senare också hjälmdisplay och Länk-16. De norska flygplanen har därmed mycket god NATO-kompabilitet, men börjar också få många år och många flygtimmar på nacken. Tanken är att de skall börja ersättas med F-35 med början 2015. Norge har klart och tydligt sagt att det är F-35 som gäller och med tanke på att oljefälten ute i Nordsjön fortfarande verkar innehålla ett par liter olja så lär det finnas ekonomi att hålla den transatlantiska länken i gott skick.

Danmark köpte sina 46 F-16A och 12 F-16B samtidigt som Norge 1975. 1984 så köpte man ytterligare 8 F-16A och 4 F-16B för att ersätta sina F-35 Draken (Joint Strike Fighter var inte först med NATO-benämningen F-35!). 1994 köpte man ytterligare tre för att ersätta förluster. 1997 köptes ytterligare fyra in. 61 stycken F-16 har genomgått samma MLU som de norska. Danmark har deltagit i samma insatser som Norge och i Afghanistan var man baserad tillsammans med Norge i Kirgiztan och hade gemensam logistik med Norge. Danmark har en betydligt sämre eknonomi än Norge och börjar på att tveka om F-35. Ett alternativ som man har tittat på (förutom Gripen NG) är F-18 E/F Super Hornet.

Blir det försening av F-35 så kommer länder som Norge att antingen behöva göra en ytterligare MLU för att få ut mer liv i sina existerande flygplan (gångtidsförlänga motorer, sprickundersöka skrov och vingar och byta ut kritiska detaljer som vapenbalkar m.m.). jag tvivlar på att man samtidigt gör motsvarande kapacitetslyft som den förra MLU:n. Alternativet är att köpa in någon typ av Gapfiller. Det logiska alternativet vore givetvis fler F-16. Men en lösning skulle kunna vara att köpa ett modernt flygplan och sedan skära ner på beställningen av F-35 för att i framtiden operera två typer av flygplan där det ena kan vara ett ekonomiskt flygplan för försvar av närområdet och F-35 det flygplan som används i insatser liknande det första Gulfkriget 1991.

De flesta Europeiska länder och även USA börjar få mycket dålig ekonomi. Det finns därför stor risk för att det kommer att genomföras stora nedskärningar. Då kommer det att behövas billiga alternativ till F-35. För USA:s del så kan nedskärningarna i antal anskaffade F-35 innebära att man behöver ett komplement. Ett flygplan med många förmågor saknar trots allt förmågan att vara på två ställen samtidigt.

Problemet är att den nuvarande "Teen"-serien av flygplan, F-14, F-15, F-16 och F-18 har i stort sett slutat produceras. F-14 har redan för ett antal år sedan stängt igen produktionslinan. F-16 och F-18 hoppas fortfarande på ett par kvarvarande ordrar. I Indien så åkte de dock ur. Frågan är om de upphottade gamla F-16 har något mer att ge? UAE verkar inte helt nöjda med sina F-16 Block 60 och tittar på Rafale som potentiell ersättare. I Brasilien så är det fortfarande oklart om F-18 har en reell chans. Sydamerikanska länder har en viss skeptism mot USA som leverantör. F-15 dök helt plötsligt upp i en helt ny version, Silent Eagle som ser mycket intressant ut. F-15 har en imponerande radar och tar oerhörda mängder last. Till dess nackdel hör att ursprungsdesignen är ett jaktflygplan och man har de senaste åren haft ett antal haverier på grund av utmatning. Skrovet är helt enkelt inte gjort för de tunga attacklaster man använder idag.

F-18E/F kommer att drivas av US Navy ett antal år till framöver. Man liter nog inte helt och hållet på att F-35C kommer att levereras i tid. Dessutom kommer F-18G Growler att leva i många år till. Frågan är vad US Marines gör? De opererar redan idag F-18 och F-35B verkar hänga mycket löst i den amerikanska budgeten. Får jag tippa så skaffar man i så fall ingen ersättare till sina Harrier utan satsar på vanliga F-18 och i framtiden F-35A/C samt kompletterar med UAV som kan baseras på deras Amphibious Assault Ships.

Men om inget händer mycket snart kommer produktionslinjerna för F-15 och F-16 att slå igen. Boeing har tidigare sagt att man avser att sluta tillverka F-15 redan 2012 om ingen kund dyker upp i närtid.

It seemed like the F-15's future was guaranteed only one year ago. The Obama Administration notified Congress on 21 October last year that Saudi Arabia had requested a possible sale of 72 F-15Es.

But something funny happened on the way to the bank. Saudi Arabia has still not signed the contract, and we're not sure why. Lingering concerns by the Israeli lobby may have something to do with it. The Arab Spring revolts in the Middle East also might make the Saudi regime more cautious about making big splurges on weapons programmes. But those are just theories. Boeing refers all questions about the Saudi deal to the US government, and they aren't returning our phone calls.
...
There are, of course, a few options for preserving the production line. The F-15SE Silent Eagle is in competition in South Korea, although that contract award is not scheduled until next October. Meanwhile, the Saudi deal can still happen. Perhaps, that's why the company released this optimistic-sounding statement yesterday, when we asked the company to clarify when the F-15E backlog runs out.

Men nu verkar något ha hänt. Boeing går ut och säger att man avser att vänta ett tag till innan man stänger porten till sin tillverkning av F-15.

The company is scheduled to deliver the last of 21 F-15Ks to South Korea in March 2012, and Singapore's order for 24 F-15SGs is scheduled to be completed next year.

The F-15 has been in continuous production for nearly 40 years, and is one of five active fighter production lines in the USA.

Boeing's F/A-18E/F Super Hornet is scheduled to remain in production for the US Navy through to at least 2015.

Lockheed Martin is shutting down F-22 production in April next year, but its F-16 backlog is filled through 2014. F-35 production is planned to continue for nearly 25 years.

Har någon exportkund satt ner foten, eller är det Obama som krävt att man ska hålla alla dörrar öppna utifall den nya amerikanska försvarsbudgeten innebär nedskärningar på F-35? I så fall så har nog Pentagon fått skicka en liten check till Boeing då det inte är gratis att hålla öppet för sena kunder.

Internet, hot eller möjlighet? (uppdaterad)

I den debatt som dragit igång efter terrorattentatet i Norge så diskuteras det Internets roll i sammanhanget. Helt klart är att det på Internet i flera år drivits en anti-Islam/anti-invandrings kampanj. Detta också på sidor/bloggar som länkas från officiella sidor/bloggar tillhörande medlemmar i Sverigedemokraterna. Breivik var en ivrig deltagare i debatterna och i sitt manifest så hänvisar han till samma typ av argumentation som förs i dessa forum. Men om detta verkligen är orsaken till Breiviks hat, eller om han hade utfört attentatet ändå är nog omöjligt att bevisa.

Thomas Hylland Eriksson skriver i ett inlägg ipå SvD att "Internet filtrerar fram hat".

På detta sätt kan internet hjälpa människor med fundamentalistiska böjelser att förverkliga sin potential. Det blir lätt att välja bort information som ger bredd, nyanser, motsägelser och oväntade infallsvinklar. Men det slutar inte där. En färsk bok av Eli Pariser, ”The filter bubble”, visar hur Google, Facebook och andra tunga aktörer på nätet aktivt filtrerar den information vi alla får på nätet. Google finkalibrerar dina sökträffar baserat på information de har inhämtat om dig på andra sätt, som din sökhistoria. Det betyder att om en miljöaktivist och en oljedirektör söker på ”klimatförändringar”, så får de ganska olika träfflistor. Båda får sin världsbild bekräftad. Vi talar här om en mer subtil, och osynlig, version av Amazons ”personliga rekommendationer”.

Torbjörn Wester (pp) anser att Internet snarare är ett forum där demokratiska röster kan göra sig hörda, så att de som sysslar med icke-demokratisk verksamhet kan ändra sin uppfattning.

Efter att i vuxen ålder ha hoppat av rörelsen och haft kontakt med en stor mängd andra avhoppare, kan jag konstatera att det är en enskild faktor som nästan alla lyfter fram som en förklaring till att de hoppade av: Internet. De synpunkter som uttrycks är ”Internet hjälpte mig att tänka fritt”, ”Jag skulle aldrig ha lämnat rörelsen om det inte vore för internet” och ”Via internet har jag fått kontakt med andra avhoppare, och det hjälpte mig att våga lämna rörelsen”. Tack vare internet är det enkelt att granska extrema rörelser i ljuset av oberoende information, även för rörelsens egna medlemmar.
...
Datalagringsdirektivet bygger på rädsla, men skulle aldrig ha förhindrat det norska terrordådet. Däremot skulle jag aldrig, inte under några som helst omständigheter, ha vågat kontakta en organisation för sektavhoppare om datalagringsdirektivet gällt i Sverige.

Själv så vacklar jag någonstans mitt emellan dessa två personers uppfattning. Bägge två har rätt, men bägge har också delvis fel.

Tyvärr så är det nog så att de galningar som tidigare hade gått omkring i sitt ensamma rum, nu kan göra sin röst hörda på Internet och tillsammans förstärka varandras budskap. De tar över huvud taget inte del av den information som skulle kunna göra att de byter åsikter. Stora delar av Breiviks manifest är kopierat från andra dårar på nätet. Och tro mig, dårar finns det gott om. Breivik har också hittat receptet för sina bomber på nätet. Men detta är inget nytt. "Terroristens handbok" har funnits på nätet i många år. Det intressanta i detta sammanhang är att Breivik troligtvis har utnyttjat samma möjligheter som Al Qaida. Han har därmed blivit det hot han själv trodde sig stoppa.

Å andra sidan så har Internet och SMS haft en stor betydelse för att samla folkmassorna till gemensamma aktioner i det arabiska uppror som just nu pågår i Nordafrika och Mellanöstern. I Egypten försökte regimen stoppa förbindelserna till Internet, men med mindre framgång. Att Internet även ses som en stor fara för totalitära regimer märks inte minst på att regimerna i Kina, Nordkorea och Syrien gör sitt bästa för att stänga av anslutningarna till omvärlden eller filtrera innehållet.

Internet är framtidens slagfält. I USA sätter man upp särskilda Cyberwarfare enheter. Ett av de första lyckade angreppen är de iranska kärnanläggningarna som attackerades med Stuxnet. Vem som låg bakom är oklart, men mycket pekar på en kombinerad aktion mellan USA och Israel. Det finns även rykten som pekar på att USA vid vissa tillfällen lagt ut information på nätet som drivit på händelseförloppet i arabvärlden. Med andra ord så har USA och Israel lämnat det passiva försvaret och börjat gå till motanfall på den digitala informationsarenan.

Bland användarna på nätet finns det bevisligen de som har mycket stor kapacitet att ställa till skada. I senaste numret av Level 64 (augusti 2011) så fanns en mycket intressant artikel om den senaste tidens cyberattacker mot bl.a. Sony, utförda av bl.a. George Hotz (se rap-videon nedan) som lyckades knäcka Apple Iphone och hacker-gruppen Anonymous som sänkte Sony. Syftet med de flesta av dessa attacker var att visa på nätets sårbarhet samt att "straffa" tillverkarna för att de försöker att begränsa användarnas tillgång till produkterna. Men resultatet blev att Sonys chefer fick gå ut offentligt och buga sig samt att göra avbön. Detta då attackerna kostat Sony miljarder. Jag misstänker att man inom större bolag inte längre kommer att nöja sig med att skydda sig själv med brandväggar och anti-virus, utan själva sätter off cyberwarfaregrupper. Anfall är ju trots allt bästa försvar.

Anonymiteten på Internet är både till fördel och nackdel. I politiska sammanhang kan folk uttala sig utan att riskera straff. Tyvärr så gäller det både inom diktaturer och demokratier. Anonymiteten leder i vissa fall till ren mobbing. Folk säger sådant som de aldrig skulle våga stå för i sammanhang där en debatt sker öga mot öga. Jag blir själv ganska så illa berörd när jag läser om mobbingen på bloggar som handlar om graviditeter och att uppfostra barn. Tänk om en debatt på ett föräldramöte i lågstadiet skulle gå till på samma sätt? Att dessa typer av "mjuka" debatter kan spåra ur visar med all tydlighet på anonymitetens brister. Jag är dock själv helt för möjligheten att kunna debattera anonymt, då jag vet att det är svårt att tala öppet när det finns risk att budskapet misstolkas på grund av vem man är. Men man måste också vara medveten om att denna möjlighet kommer att utnyttjas.

Vad gör då Sverige? Röster gör sig hörda i Riksdagen om begränsningar av både det ena och det andra. Vapen, sprängämnen, gödsel, Internet m.m. Lite desperat i mina ögon och ett sätt att försöka visa på att man har kontroll över situationen, vilket man bevisligen inte har.

FRA-lagen fick stor kritik, men jag undrar om inte många svenskar på senare tid har ändrat sina åsikter. Personligen tycker jag att övervakning behövs. Dock så bör man fundra på vilka det är man övervakar.

Begränsningar är inte lösningen på problemet. Övervakning kan bara minska effekterna. Nej, den bästa lösningen är att skapa en sansad debatt. Anti-Islamrörelsen har fått sprida sina budskap allt för länge utan att någon gått till "motattack" med ett mer nyanserat budskap. På samma sätt som Sverige har legat i förkant för att sprida information om förintelsen är det kanske dags att sprida budskap om integration, Islam och förhållandet i de länder som flyktingarna kommer ifrån. För detta ändamål är givetvis Internet en stor möjlighet! Kanske vi kan använda den Psyops-enhet som Försvarsmakten har byggt upp och nu senast skickade till Libyen? Trots allt skall alla Försvarsmaktens enheter gå att använda såväl nationellt som internationellt. Glöm inte att "sanningen finns i betraktarens ögon", så det är betraktarna som vi måste påverka, inte bara förövarna.

Hot eller möjlighet. Nätet är både och. Står vi passivt vid sidan om så kan vi dock inte påverka det som händer. Då är det mest en slump vad aktioner på nätet resulterar i. Attentatet i Norge visar med all tydlighet på faran att lämna saker och ting åt slumpen.







SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15, SvD16, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5

Uppdaterad 11-08-07, 22:33
Nu börjar fler och fler tidningar att anlita företag som städar bort bl.a. rasistiska påhopp i kommentarsfälten på tidningarnas artiklar. Givetvis så kommer det att skrikas om censur bland de som står för dessa kommentarer.

Jag tycker att den dubbelriktade kommunikationen som finns hos de flesta tidningar och bloggar är lysande. Det ger möjlighet till fedback och samtal. Men tyvärr så finns det vissa människor som enbart vill skrika ut sitt budskap och som inte är det minsta intresserade av en diskussion. De är redan klara med sina ståndpunkter.

Jag har valt att göra samma typ av "censur" på kommentarerna till mina inlägg. Jag tolererar det mesta i form av åsikter och synpunkter även om jag själv har helt motsatt syn. I bästa fall kan jag ändra mig om det dyker upp bra argument. Men rasistiska kommentarer, påhopp på enskilda personer och rena konspirationsteorier som inte tillför debatten något tar jag mig friheten att ta bort. På så sätt blir det ett bättre klimat i diskussionen och förhoppningsvis också en bättre debatt. Jag önskar att det inte skulle behövas, men tyvärr så räcker det inte alltid att säga stopp!

DN1, DN2

Uppdaterad 11-08-08, 00:26
I Norge och i Danmark så har säkerhetspolisen undersökt bloggare som uttryck främlingsfientliga åsikter. Det tycker jag är bra. Det ska vara fritt att uttrycka åsikter, men om dessa åsikter skadar andra människor så skall man också vara beredd att ta konsekvenserna av sina uttalanden. Vi får se om SÄPO ger sig på några av de svenska bloggarna som också driver en kraftig invandrarfientlig kampanj.

I Tyskland så vill politiker gå ännu längre och förbjuda anonymiteten. Det här är dock helt klart att gå för långt. I många fall så kan det finnas behov av att uttala sig anonymt, då man inte styrs av omgivningens förutfattade meningar.

Precis som så mycket annat i samhället är det bättre med kontroll och möjlighet att utdela straff för de som gör fel än att bestraffa alla genom att totalt förbjuda verksamheter.

DN

Gästinlägg: Sverige i rødt, vhitt og blått

Timade händelser lämnar många människor med sår som aldrig kommer att läka. Även samhället och vår demokrati kan sägas ha åsamkats skador, om än inte av samma dignitet som de personliga tragedier som drabbat delar av det norska folket.

Själv har jag alltid betraktat mig som skandinav och känner mig lika hemma i Sverige som i Danmark och Norge. I ögonblick som detta tror jag att vi alla är Norrmän.

Vad det verkar har vi att göra med en gärningsman som vi andra kan koppla till olika grupper; religiösa, ideologiska, politiska och yrkesmässiga. Låt oss för den sakens skull besinna oss när vi pekar på dessa grupper och utser dem till, i någon mening, medskyldiga genom ”Guilt by association”. Det blir lätt absurt av typen; Anders Borg är en bra finansminister som har bidragit till att ge Sverige en strålande ekonomi, men det lyckades Pinochet också med för sitt land, på sin tid.

Det är inte alla odlares fel att den här odlaren valde att göra sprängmedel av sin konstgödsel. Vi som bloggar, och från tid till annan har synpunkter på klokheten i politikernas och de politiska partiernas göranden och låtanden, är inte heller medansvariga, bara för att den utpekade gärningsmannen lär ha bloggat också. Vi och gärningsmannen har det gemensamt att vi använder våra demokratiska rättigheter. Sedan sätter lagen (och bloggägarna) gränser för vad som är godkänt att uttrycka. Politiska mord, som detta kan vara, är väldigt lång utanför skalan.

Håkan Juholt verkar vara en glad gamäng som jag gärna hade varit på samma fest som. Detta hindrar mig inte för att ha synpunkter på de idéer han ger uttryck för. En annan person som också säkert vore en trevlig bekantskap är vår Försvarsminister. Hans bloggande däremot lämnar, enligt min uppfattning, en del övrigt att önska och jag avser att fortsätta att kommentera detta. Dock delar jag allt han framför i sitt senaste inlägg; Norges tragedi berör oss djupt.

Inte heller kommer jag att ändra uppfattning när det gäller multi-kulti. Här är jag i dock i gott sällskap med Angela Merkel och Nicolas Sarkozy. Det verkar fullständigt ogörligt att ha olika samhällen inne i Samhället, med egna lagar och normer. Sedan må det gälla etniska eller religiösa grupper eller MC-klubbar lika.

Det viktiga för oss alla är att låta livet gå vidare och göra som offerna för dådet gjorde; utöva våra demokratiska och medborgerliga rättigheter, på bloggar, på möten och i samhället i stort. Det är du som är meningen med samhället, även om det händer otrevliga saker allt emellanåt, som vi alla skulle klara oss utan.

Ja jag elsker dette landet och jag vet att vi alla lider med de drabbade och känner likadant. Få länder är så lätta att förälska sig i som Norge. Det samma kan sägas om människorna som bor där.

Som det står i Norges nationalsång:
Andre kunne bare grede,
men det kom igjen!

/Sumatra

Terrorismens olika ansikten (uppdaterad)

Attentaten i Norge är tragiska och kommer att ta lång tid att hämta sig från. Det finns dock två aspekter i händelsen som måste lyftas fram.

- Attentatsmannen är gripen. Även om han hade medhjälpare, så finns det stora chanser att polisen kommer att gripa dem. Därmed så kommer vi förr eller senare att veta mer om händelseförlopp och motiv, vilket kommer att minska konspirationsteorierna.

- Händelsen borde sätta punkt mellan den debatt som pågått i Sverige de senaste åren där alldeles för många sätter likhetstecken mellan Islam och terrorism. I detta fall var det en norsk medborgare utan anknytningar till Islam eller islamistisk terrorism. Snarare så hade han uttryckt åsikter mot just dessa grupper. Lasermannen och Malmöskytten är exempel på när just denna typ av åsikter går över styr.

Hotet från de islamistiska terrorgrupperna har inget med religion att göra. Det är ren skär terrorism som del i ett krig för att nå sina syften. De som utsätts för majoriteten av attackerna är dessutom andra muslimer.

I västvärlden ska vi givetvis försöka skydda oss från de islamistiska terroristerna, men det finns många andra hot som vi inte får glömma bort.

Vi borde t.ex. undersöka de som debatterar på invandrarfientliga forum i Sverige. Anders Behring Breivik debatterade ofta på liknande forum i Norge som t.ex. Document.no. Människor som uttrycker sitt hat mot andra människor är de som lättast kan ta till våld för att markera sina åsikter. Breivik kan mycket väl ha slagit till mot norska staten för att den gör för lite för att stoppa invandring, eller för att försöka skylla dådet på islamistiska grupperingar.

Han ska också ha utmärkt sig som en flitig debattör på flera islamkritiska sajter, bland dem Document.no, där han i flera inlägg har givit uttryck för nationalistiska hållningar och framstått som kritisk till ett mångkulturellt samhälle.

Det finns idag många rörelser med tendenser till att ta till våld. Se på upploppen i Göteborg, eller i andra städer utomlands där den s.k. anti-globalismen använder stenar och brandbomber för att få igenom sitt budskap. Se på veganrörelsen och vissa djurrättsorganisationer som spränger lastbilar på slaktfirmor. Se på den kristna högern som ibland annat USA spränger abortmottagningar och mördar läkare. Se på den s.k. "Survival"-rörelsen i USA som låg bakom bl.a. Oklahoma-bombningen och den tragiska händelsen i Waco där man satte eld på sin egen byggnad hellre än att tillfångatas av FBI (vilket har skapat en hel del konspirationsteorier på Internet). Gemensamt för dessa grupper är att när man tar lagen i egna händer för att få igenom sina åsikter är steget till att ta till våld inte långt.

Men i Norden så är det än så länge de enskilda galningarna som utgör det största hotet (oavsett vad de anser sig ha för motiv). Tyvärr så är det inte bara i USA som liknande händelser inträffar. Mattias Flink och Juha Valjakkala är exempel här i Sverige, Ibrahim Shkupollii i Finland och nu Anders Behring Breivik i Norge. Att följa upp olika extrema grupperingar är ett stort arbete, men möjligt att genomföra. Dessa enskilda galningar är de som det är svårast att skydda sig mot. Att strypa tillgången till vapen och ammunition är kanske ett första steg. Att stoppa hatforumen på Internet borde vara det andra. Tyvärr så är den svenska åsiktsfriheten en smula för bred för att det ska vara möjligt.

Även om vi måste skilja på olika typer av terrorsim för att kunna analysera och förutsäga deras agerande så är det när det kommer till kritan inte särskilt stor skillnad på dem. De är alla mot samhället och de måste alla stoppas!

Se även Skyttedoktoranden, Wiseman, Tokmoderaten, Cornucopia och LWJ.

DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2

Uppdaterad 11-07-23, 11:38
Vittnen säger nu att det kan ha rört sig om mer än en attentatsman på Utöya.

Flere av ungdommene som var på Utøya under skytedramaet forteller til VG at de er overbevist om at må ha vært mer enn én gjerningsmann. Det mener også Marius Helander Røset.

- Jeg er helt sikkert på at det ble skutt fra to forskjellige plasser på øya samtidig, sier han.

Dock så ska man ta denna typ av vittnesmål med en nypa salt, då de var under stor press och kraftigt chockade.

SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, DN4

Krig, inte terrorism (uppdaterad)

Idag har Norge fått se det globala kriget mot terrorism på nära håll. I Oslo har en bomb utlösts med minst två döda och femton skadade som resultat, och det finns rapporter på bl.a. Twitter om skottlossning på ett ungdomsläger med minst fem skadade.

Se film från attentatsområdet på DN. Notera hur folk går mot området där det har smällt en bomb och filmar! Samma beteende som efter attentatsförsöket i Stockholm 2010. Tyvärr så har mobiltelefonkameran, Facebook och tidningarnas jakt efter nyheter fått folk att bete sig på ett mycket orationellt sätt.

Givetvis så kommer det att spekuleras om terrorism. Men frågan är om det verkligen är ren terrorism per definition? Norge är djupt delaktig i krigen i Afghanistan och i Libyen, där man tillsammans med Danmark tillhör de som släppt flest bomber. Min gissning är att dessa attentat är ett sätt att skapa en ny front och visa de länder som deltar i insatserna att ingen går säker.

Jag har tagit upp asymmetrisk krigföring i ett tidigare inlägg och denna typ av attentat är ett exempel på just detta.

Genom att slå på oskyldiga så visar man att ingen kan känna sig säker. På så sätt ska moralen i nationen sänkas och truppbidragen dras hem från insatsen. Se även Cornucopia som drar samma slutsatser. För de drabbade gör det givetvis ingen skillnad varför detta har inträffat, men för polis och försvarsmakt så måste anfallet analyseras på ett korrekt sätt för att fortsatta attentat skall kunna förhindras.

Vad vi i Sverige också måste inse är att vi deltar inte ostraffat i de internationella insatserna. Givetvis så kommer vi att reta upp den sida i konflikten som vi har tagit ställning emot. Förr eller senare riskerar vi också ett liknande attentat här i Sverige. En logisk fortsättning på anfallen i Norge är att slå mot ytterligare länder som skickar soldater till Afghanistan och Libyen. De nordiska länderna har tidigare bedömts som mycket mindre sannolika än t.ex. USA, Storbritannien eller Frankrike, men därför så måste de också ses lättar mål. Bevakningen är långt ifrån lika rigorös.

Våra politiker har tagit ställning att det är värt risken att svenska soldater dör för att deltaga i Afghanistan och Libyen, men frågan är om man är lika villig att riskera civila?

Det har tidigare förts i debatten om internationella insatser att vi kan stoppa terrorismen innan den når våra hemländer. Men detta är inte helt sant. Vi ökar nog tillfälligt risken mot våra hemländer fram tills den dag då konflikten är stoppad.

Vi borde därför fundera mer på hur det nationella försvaret skall se ut. Kanske är det polisen, brandkåren och sjukvården som måste förstärkas för att kunna skydda befolkningen här hemma samt att kunna minska konsekvenserna av attentat? Våra nya Blackhawk borde t.ex. vara utrustade för MEDEVAC även här hemma i Sverige för att kunna stötta sjukvården med snabba transporter. Våra minröjnings och IED/EOD-resurser borde vara tillgängliga för att stötta polisen att ta hand om kraftiga bomber. Vårt hemvärn borde vara tillgängligt för att stötta med avspärrningar och sökoperationer efter terrorister som flyr efter ett attentat.

De internationella insatserna har helt klart två fronter. En i insatsområdet och en här hemma. Bägge två måste vara bemannade på rätt sätt!

Följ händelseutvecklingen på Verdens Gang.

Se även Carl Bildt, Wiseman, KKrVA, Forsno, Klart Skepp och Tokmoderaten.

DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, BBC, New York Times, Washington Post, CBS, Al Jazeera

Uppdaterad 11-07-22, 19:29
Jihadica rapporterar att Ansar al-Jihad Al-Alami ("Helpers of the global Jihad") tar på sig skulden för attentatet. Om detta budskap är sant eller inte går inte att avgöra.

"We have warned since the Stockholm raid of more operations and we have demanded the countries of Europe to withdraw from the land of Afghanistan and end their war on Islam and Muslims. What you see is only the beginning and there is more to come."

LWJ rapporterar att Abu Suleiman med kopplingar till Al Qaida också har tagit på sig skulden för attentatet.

Se även Wired.

Uppdaterad 11-07-22, 20:30
Minst sju människor rapporteras nu har dött i Oslo. Det är fortfarande oklart, vad som hänt på ungdomslägret på Utöya, men minst fem personer har skadats varav två allvarligt. En misstänkt har gripits av polisen. Vittnen rapporterar om en person med norskt utseende som var klädd som polis och som åkte ut till ön.

- Han hadde norsk utseende og snakket vanlig østlandsdialekt. Jeg er ikke så god til å anslå alderen på folk, men antar at han var i 30- eller 40-årene.

Øyenvitner på øya sier til TV2 at gjerningsmannen er cirka 1,90 høy og har kort, lyst hår.

Stämmer detta, så finns det lokala norska anknytningar till de som begått terrordådet.

"Abu Muqawama" rekommenderar dessa expertbloggar för att kunna analysera vad som händer i Norge. Jihadica och Abu Muqawama finns redan med i blogglistan till höger.

DN

Uppdaterad 11-07-22, 22:02
Fler än tjugo människor kan enligt vittnen ha dödats på Utöya.

Et øyenvitne forteller til NRK at det minst må være 20-30 drepte på Utøya. Flere meldinger i andre medier og på sosiale medier antyder et lignende omfang. Samtidig er det minst syv døde etter bombeangrepet i Oslo.

Politiet opplyser at ti personer så langt er bekreftet døde.

Oslo-politiet opplyser at de mistenker at samme mann står bak begge angrepene. Årsaken er at de har vitneopplysninger om en mann i politiuniform i en brun varebil utenfor Høyblokka.
...
Personen som utga seg for å være politimann skal ha snakket norsk og vært blond. Politikilder opplyser til VG Nett at den pågrepne våpendesperadoen er fraktet til Oslo og sitter i avhør.

Det cirkulerar nu information om att en polisklädd man setts på bägge attentatsställena. Om detta är en och samma man är oklart. Men helt klart är att detta attentat skiljer sig från de klassiska islamistiska terrorattentaten där det ofta rör sig om självmordsbombare för att de skall exakt kunna avgöra när och var bomben avfyras för att göra maximal skada. Ensam galning eller någon med koppling till utländska grupper?

NRK visar norska statsministerns presskonferens.



SvD1, SvD2, DN

Uppdaterad 11-07-22, 23:07
Den norska regeringen har nu haft en presskonferens. Statsminister Stoltenberg bekräftar att den gärningsman som gripits på Utöya är norsk medborgare. Allt mer pekar på en ensam gärningsman och inte med någon direkt koppling till de internationella insatserna. Snarare en galning med något konstigt motiv som fått utlopp för sitt hat på samma sätt de mördare som genomfört massakrer på skolor, arbetsplatser och affärscentrum i USA. Vi är inte förskonade från detta i Sverige. Kom ihåg fänrik Flink.

Jag är mycket imponerad över den norska beredskapen och den information som levererades på presskonferensen. Statsminister Stoltenberg gjorde också ett mycket gott intryck under hela presskonferensen. De lokalbor som tog sina båtar ut till Utöya för att evakuera skadade och chockade ungdomar tillsammans med de tyska turister som tog hand om ungdomarna och gav dem mat och dryck får mycket beröm i norsk TV. "Det är i en situation som detta som man får se det bästa och det sämsta hos människor".

Norska polisen gick ut med information för att övervaka gränsen till Sverige om attentatsmannen försökt fly landet.

Den information som finns just nu pekar på sju döda i Oslo och tio döda på Utöya. Polisen tror dock att det kan finnas fler döda som ännu inte upptäckts.

Uppdaterad 11-07-23, 09:54
Minst 84 människor miste livet på Utöya. Detta innebär att den norske mördaren har passerat alla liknande händelser i USA.

Frågan är vad som var hans motiv?

Bomben i Olso verkar mest ha varit ett sätt att rikta uppmärksamheten åt annat håll. Det är dock inte en slump att han hamnat på ungdomspolitikernas möte.

Den 32-årige norrmannen Anders Behring Breivik har gripits, och enligt uppgifter har han kopplingar till en högerextrem rörelse.

Vad är hans drivkraft? Hat mot staten liknande de som vissa s.k. "survival" rörelser har i USA? Jämför med Oklahoma-bombaren. Vilja att rikta skulden mot islamistiska grupperingar? Hade han nöjt sig med bomben i Oslo så hade detta med stor sannolikhet lyckats.

Behring Breivikhar gjorde sin värnplikt i det norska försvaret och varit medlem i en skytteklubb i Oslo. Han hade flera vapen registrerade i sitt namn, bland annat automatvapen. Han ska också ha utmärkt sig som en flitig debattör på flera islamkritiska sajter, bland dem Document.no, där han i flera inlägg har givit uttryck för nationalistiska hållningar och framstått som kritisk till ett mångkulturellt samhälle.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4