Semesteraktiviteter

Det har varit ont om inlägg på den här bloggen den senaste månaden. Sanningen är helt enkelt att jag har haft semester. För en gångs skull en semester då jag kopplat av från mer eller mindre alla digitala media.

En av de saker jag gjort under semestern är att gå ut på vandring längs Kinnekulleleden. Mycket vacker natur och fina stigar. Rekommenderas varmt!

På toppen av Kinnekulle så hittade jag ovanstående monument, som väckte en smula intresse från min sida.

På en skylt intill monumentet står det att "Natten mot den 29 augusti 1944 störtade ett brittiskt flygplan av typen Lodestar på toppen av Kinnekulle. Planet som startade i Bromma hade med sig 12 unga norrmän och 3 besättningsmän.

Planet var på väg till Lew (Larv i Skottland) hamnade i oväder och fick avbryta flygningen och försökte ta sig till Torslanda för att landa. I den täta dimman som rådde flög de in i toppen av Kinnekulle."

Jag började leta i min boksamling samt sökte på Internet för att hitta mer information om händelsen.

På Aviation Safety Network finns följande att läsa:

The flight was enroute from Stockholm-Bromma (BMA) to Leuchars, Scotland . It crashed into hilly terrain in bad weather after being directed to either Såtenäs or Torslanda at Gothenburg, Sweden, because of radio and navigation problems. Three crew and 12 passengers on board, all norwegian. Four passengers survived.

Den tänkta landningsplatsen var alltså RAF Leuchars.

During Second World War, British Overseas Airways Corporation formed in November 1939 from Imperial Airways and British Airways Ltd operated a wartime route from RAF Leuchars to Stockholm. From 1943 BOAC used civilian registered Mosquito aircraft. Noted for the carrying of ball-bearings from Sweden to the UK, the route also returned RAF aircrew that had diverted to or made crash landings in Swedish airfields during operations over Europe. Other aircraft types were used.

I boken "Nödlandning" av Bo Widfeldt finns följande att läsa:

"Den 29 augusti inträffade den allvarligaste olyckan med ett brittiskt BOAC-flygplan i Sverige. Det var en Lockheed Lodestar med registrering G-AGIH, som startat från Bromma natten till den 29 augusti. Strax efter midnatt kolliderade flygplanet med toppen av Kinnekulle. Av de femton ombord så överlevde endast fyra av passagerarna. Besättningen utgjordes av chefspiloten Alf Hiorth, andrepiloten Lars Bergo och signalisten Sven Moe. Passagerarna var norska aspiranter på väg till England för militär utbildning m.m. En bidragande orsak till haveriet har varit radiofel förutom dåligt väder längs med den planerade flygsträckan. Med hänsyn till att starten skett vid 21-tiden och haveriet inte inträffade förrän efter midnatt kan det antas att flygplanet förgäves sökt sig tillbaka mot Bromma när man upptäckt radiofelet. Till följd av kraftig molnighet upptäcktes aldrig fältet varför piloten sökte att i stället flyga till Torslanda i Göteborg. För att orientera sig har föraren gått ner på lägre höjd och därvid kolliderat med marken."

Ombord på flygplanet fanns förutom passagerare svensk post, vilket tyder på en mer eller mindre reguljär flygning. De svenska myndigheterna såg alltså helt mellan fingrarna efter D-day då krigslyckan stod på de allierades sida.

Men var flygplanet verkligen brittiskt? Varför fanns det en helnorsk besättning på ett brittiskt flygplan? Lite mer google-fu resulterar i ett antal träffar på den norska besättningen.

Enligt norsk luftfartshistorie så tillhörde flygplanet den norska staten och flygningen var en del av operation Balder som drevs av Bernt Balchen.

Nå var ikke de norske ønskene gått amerikanerne helt hus forbi. Det såkalte "Priority Board" som fordelte amerikansk krigsmateriell, hadde under hånden gitt Motzfeldt beskjed at de hadde anbefalt to Lockheed Lodestar transportfly for salg til den norske stat. Motzfeldt fikk straks tak i kaptein Kristian Østby som da oppholdt seg ved Northrop-fabrikken i Los Angeles, og ba ham dra over til Lockheed for å følge opp saken. Den 2. april forelå Priority Boards endelige godkjenning og dagen etter kunne Østby opplyse at det ene flyet var ferdig og befant seg ved Union Air Terminal, det andre sto fortsatt i produksjonslinjen. Først ble to fly med fabrikknumrene 2086 og 2098 tildelt Norge. Senere ble 2098 byttet ut med 2087. Begge fly var opprinnelig bestilt for levering til det brasilianske flyselskapet Viacão Aérea São Paulo S.A., bedre kjent under forkortelsen VASP. Kontrakten mellom Lockheed og den norske stat ble undertegnet den 18. april.
...
Hele våren 1941 pågikk forhandlinger mellom britiske og norske myndigheter om det praktiske samarbeide om ruten på Stockholm. Ønsket fra norsk side om å gå inn i BOAC's eksisterende ruteopplegg, var først og fremst begrunnet med mangelen på norsk teknisk personale, samtidig som det ble antatt at svenskene ikke ville gi konsesjon for en ren norsk rute.
...
Ved utgangen av 1942 var det på Leuchars seks fly hvorav fire var flydyktige. Foruten de fire norske Lodestars GAGDD, -AGDE, -AGEI og -AGEJ, var fortsatt de to Hudsonflyene G-AGDC og - AGDK i bruk.
...
Avtalen med BOAC ble sagt opp fra den 16. oktober 1943 slik at de norske flyene kunne disponeres fritt etter egne behov. Den 31. oktober ble den norske avdelingen på Leuchars tildelt betegnelsen "RNAF Stockholmsruten" fra FFK. Ruten fortsatte imidlertid under BOAC's sivile dekke, og selv om mange tjenester fortsatt måtte leveres av britene, ble det nå bygget opp en større norsk avdeling på Leuchars.
...
Avtalen med amerikanerne om operasjon "Balder" (USAF-betegnelse "Sonnie") var vel i havn, og gjennom størstedelen av 1944 skulle de norske flyene på Leuchars bare fly mellom denne stasjonen og er interneringsleir på Isle of Man i Irskesjøen.

I Journal Body 61 March 2011 finns en intressant artikel om BOAC-flygningarna, fast ur postsynvinkel.

At 8:01 p.m. on 28 August, 1944, the BOAC Lodestar 18 (G-AGIH), took off from Bromma Airport, enroute to Leuchars. The Captain was Alf Kristian Hiorth and the secondofficer, who was being checked out on the route, was 1st Lieutenant Lars Larsen Bergo. The Radio Operator wasSven Brun Moe. There were twelve Norwegian passengers onboard. The flight reported radio problems and attempted to return to Bromma. But because of bad weather, the plane was directed to either Såtenäs or Torslanda at Gothenburg) Sweden. There are conflicting reports as to which airport the flight was directed to land. The Captain attempted to descend below the clouds, but had the bad luck to collide with the only hill in the area − Kinnekulle, which is a ridge in the province of Västergötland, Sweden, It is located on the southern shore of Lake Vänern, 55 kilometers from Såtenäs. Its highest point is 306 meters above sea level. The crash occurred at 00:30 on the 29th. As Kinnekulle is on a direct line between Bromma and Såtenäs, in this writer’s opinion, the pilot was intending to land at Såtenäs – not Torslanda. If he was heading toward Torslanda, he would not have been near Kinnekulle − he would have been on a track much further south. Only four out the 15 on-board survived. The names of the dead passengers were not released during the war as they had relatives in Norway! Captain Hiorth was at the time of the accident, the one with most trips (82) to Stockholm.

Hmm... vad hade hänt om ett norskt flygplan i brittisk regi landat på en svensk krigsbas (F7 Såtenäs) mitt under brinnande VK2? Hade svenska politiker fått ändra sin inställning till Operation Balder/Sonnie?

Haveriet var inte det enda med Lockheed Lodestar under Operation Balder/Sonnie. Flera haverier skedde och många med dödlig utgång.

Den 4. april ble ruten igjen rammet av havari, denne gang med fatalt resultat for alle ombord. Lodestar G-AGEJ "Loch Lange" hadde tatt av fra Bromma kl. 01.38 natten til 4. april med kurs for Leuchars. Ombord var mannskapet på tre, kaptein Erik Engnæs, 2.-flyger Oddvar Wenger og telegrafist Harald Pillgrant Wilhelmsen. De fem passasjerene, alle norske, var Elias Svendsen, E. Andresen, Per Aas, A. Fyrwald og C. W. Herzberg. Flyet ble sist observert da det passerte ut over Lysekil kl. 03.13 i ca. 3000 m høyde. Etter dette var alt stille. Hva som egentlig skjedde blir bare gjetninger, men det antas at flyet ble skutt ned av tyskerne et sted mellom Skagen og norske kysten.
...
Den 17. desember skjedde et nytt havari med tragisk utgang. Fenrik Gunnar Wilhelmsen startet fra Bromma kl. 17.28 med Lodestar G-AGDE "Loch Lesja". Med seg hadde han 2.-flygeren fenrik Sjur Stakland og telegrafisten, fenrik Gunnar Øien. Ombord var det også de syv norske passasjerene Johan Hellem, Axel Tybring Petersen, Kasper Paul Gløersen Landgraff, Magne Birkeland, Jan Zakariassen, Selim Hakon Johansen og Reidar Johan Engen Bakkeli. Under innflyging mot Leuchars ble flyet plutselig borte.

Att den svenska regeringen lät norska medborgare fritt transporteras till allierade utbildningsläger visar åter att Sverige inte var så neutrala under VK2 som politikerna gjorde sken av. Var det bara vänskapen med grannlandet Norge som låg bakom, eller var det något mer? Går det över huvud taget att vara 100% neutral, eller måste ett land alltid göra eftergifter till den som för tillfället är starkast?

Ett gammalt, lite bortglömt monument på ett berg i mitten av Sverige väcker en hel del funderingar även under en semester.

Överkurs för flygnördar:

* De norska frivilliga som transporterades till Leuchars skickades sedan vidare till "Litte Norway" på Billy Bishop-basen i Toronto, Kanada där de genomgick träning.

* Här finns en bild på det brittiska luftvärdighetsbeviset för G-AGIH. Det ironiska är att G-AGIH havererade två gånger under VK2. Två flygplansindivider använde samma beteckning för att minska administrationen mot Sverige!

* Här finns en lista över norska förluster i luften under VK2.

* En C-60 Lodestar som dock aldrig användes på Stockholmsrutten finns bevarad på Luftforsvarsmuseet på Gardemoen.

* Se även SFF sammanställning över minnesmonument.