För någon vecka sedan var jag uppe i Söderhamn och passade givetvis på att besöka F 15 gamla förbandsmuseum. De olika förbandsmuseerna i Sverige håller mycket hög klass och F 15 har ett av de bästa. Hur står det sig då mot bjässen i sammanhanget, d.v.s. Flygvapenmuseum på Malmen? Slår David återigen Goliat?
Flygvapenmuseum har efter ombyggnaden blivit ett museum av hög klass med många unika flygplan. Det är snyggt och prydligt i uppställningshallen. Men handen på hjärtat så är det också ganska så tråkigt. Visst, det finns en lekavdelning med ett antal simulatorer samt ett par skojiga sparkflygplan som roar barnen. Det finns också en intressant utställning om Catalinanedskjutningen som nog kan kallas för världsunik. Bäst för oss flygnördar är kanske referensbiblioteket där man kan hitta en hel del intressant information. Men någonstans där tar det roliga slut.
F 15 förbandsmuseum är mer amatörmässig. Men samtidigt så är det oerhört personlig. Vid i stort sett varje flygplan finns dockor i tidstypiska uniformer. Allt från piloter som kliver i flygplanen till tekniker som fyller på olja. Det finns dessutom avdelningar med kommandocentraler för ledning av en flygbas, ett värnpliktslogement och snart även en avdelning om sambandsfunktionen i Flygvapnet.
Nu gör Flygvapenmuseum reklam för en ny utställning kallad "Kärlekens villkor".
Synen på äktenskap och kärlek har förändrats radikalt under 1900-talet. Med utställningarna som stöd berättar vi hur kärlekens villkor har förändrats i Sverige under 1900-talet. Vi tittar även närmare på hur hemmiljön under perioden från 1950-talet till 1980-talet har speglat vardagen för medborgarna i folkhemmet. Visningen genomförs i samband med Kärleksparaden som arrangeras av RFSL Linköping den 1 september.
Det fick mig att lyfta en smula på ena ögonbrynet. Vad har det med Flygvapnet att göra? Jag misstänker tyvärr att det är ett krav från Staten, som står för kulturpengarna, att man ska ha en viss andel utställningar med gendertema. (Vilket även kan förklara Försvarsmaktens nya gendercentrum).
Jag ska kanske inte döma utställningen i förhand innan jag sett den. För några år sedan hade Armémuseum en mycket intressant utställning som handlade om kvinnornas koppling till försvarsmakten genom århundradena. Allt från hororna som följde armén i fält till fruarna som väntade hemma i soldattorpen. Ett intressant inslag med feminint inslag vore en utställning om kvinnliga aviatörer i svensk flyghistoria.
Tyvärr så verkar ledningen av Flygvapenmuseum tappat det flygintresse som är drivkraften på de lokala förbandsmuseerna. Ett typiskt exempel är skrotningen av 37-1 som min bloggkollega LAE har tagit upp (del 1, del 2 och del 3). Att 37-1 tvingades till skrot p.g.a. sitt dåliga skick kan jag förstå. Frågan är bara hur det gick till att den över huvud taget hamnade i det skicket? Förklaringen är att många flygplan står utomhus och sakta men säkert förfaller.
Jag är t.ex. kraftigt oroad över den unika Canberra som i alla år stått utomhus. Catalinan räddades i sista stund tack vare pengarna till DC 3 utställningen. I förråd på Malmen finns många flygplan i olika stadier av uppbyggnad eller förfall. Vore det inte en kulturgärning att ett par gånger per år öppna dessa förvaringshallar för flygentusiaster? Det skulle kunna kombineras med besök på Flygets hus. Där finns också en hel del intressant att titta på som många besökare på Flygvapenmuseum missar.
Flygvapenmuseum må vara ett fint museum, t.o.m. ett fint flygmuseum, men vill man se Flygvapnets historia så rekommenderar jag att besöka de gamla förbandsmuseerna som oftast är det enda som finns finns kvar på orten som minnen av nedlagda förband. För att citera 2:a divisionen F 11 gamla devis "Magnum in Parvo", "Se det stora i det lilla". För att se den stora helheten måste man alltså se de små museerna!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar