fredag 25 februari 2011

Övertalning, "US style"

Att Norge valde att köpa F-35 var nog ingen överraskning (förutom för en del blåögda svenska politiker). Bandet till USA är sedan VK2 mycket starkt. Men hur mycket var morot och hur mycket var piska i USA:s övertalningsmetoder?

Leaked US diplomatic cables reveal a concerted, multi-departmental American lobbying effort in 2008 to convince Norwegian policymakers to purchase F-35 fighter jets instead of a Swedish-made rival for fear rejecting the stealth aircraft could influence other countries.

The campaign was designed to talk up the F-35's capabilities in public while applying "forceful" pressure on Norwegian officials in private. At the same time, there was an apparent effort to influence the Norwegian decision by withholding a key component for the Swedish aircraft.


Vilken komponent var det som USA hotade med att inte leverera? Var det radarteknologin där det från början var tänkt med ett utvecklingssamarbete mellan Raytheon och SMW? Eller var det F414-motorn där Volvo Flygmotors dotterbolag i Norge var tänkt att samarbeta med General Electric?

För norsk industris del så kommer det att bli konsekvenser av fördyrningen på F-35.

Another bone of contention is a second engine being developed for the fighter by General Electric and Rolls Royce in case the Pratt & Whitney engine is not up to par. Gates contends this second engine is "unneeded."

Nu har dock Volvo Aero varit mycket smarta. Precis som man för Boeing och Airbus civila flygplan är underleverantör till både General Electric och Rolls Royce så är man för F-35 underleverantör till både General Electric och Pratt&Whitney.

Norway’s Volvo Aero Norge (VAN) will provide hardware for Pratt & Whitney’s (P&W) F-35 Joint Strike Fighter (JSF) propulsion system in what is the first contract issued to Norwegian industry for JSF work. P&W, the propulsion system prime contractor for JSF, issued a contract to VAN for low pressure turbine (LPT) shafts for the JSF’s F135 propulsion system.

Men kontraktet med GE hade nog gett mer pengar till Volvo Aero och Norge.

Att ekonomin skulle har varit utslagsgivande i den norska affären är med andra ord långt ifrån någon sanning. Nu försöker därför norska försvarsmakten att i stället trycka på hur mycket större kapacitet en F-35 har jämfört med de bl.a. Eurofighter och Gripen.

Til en forsamling der opp til flere har trent for å såkalte «dogfights», altså kamp jagerfly mot jagerfly der pilotens ferdigheter var avgjørende for utfallet, framhevet Svensson F-35s avioniske systemer som det essensielle i det å forstå flyet som blir den viktigste brikken i det nettverksbaserte forsvaret (Nbf).

Han viste videoeksempler på hvordan AESA-radaren og EOTS (electro-optical targeting system) gir høyoppløselige bilder til hjelp for måloppdagelse, målfølging og målbelysning, natt som dag, som langt overgår det luftforsvaret har i dag. Riktignok var rekkevidden til EOTS gradert i videoen. Og han viste til hvordan DAS (distributed aperture system) med sine seks sensorer plassert rundt flyet gir piloten 360-graders utsyn, mens støttesystemet (ESM) skaper hele situasjonsbildet.


Konsekvensen av de ökade kostnaderna kan bli reducerad flygtid för de norska piloterna.

Ifølge ham vurderer nå Forsvarets sanitet Flymedisinsk Institutt (FMI) treningstiden for de kommende norske F-35-flygerne. Med forbedrede simulatorer, kan det bli mer trening på bakken. Det er dessuten snakk om å redusere kravene til årlig flytid som i dag er 240 timer for amerikanske flygere og 180 timer for norske.
...
Tidligere forsvarsminister Per Ditlev-Simonsen påpekte forsvarets pressede økonomiske situasjon, og ville vite hva slags konsekvenser det får for et helt driftsår med samtlige F-35 på plass. Også Per-Oscar Jacobsen viste til ferske overslag fra USAF og US Navy om at F-35 vil ha henholdsvis 40 og 60 prosent høyere levetidskostnader enn F-16/F-15 og F/A-18.


Frågan är också hur stor nyttan blir av Stealth (något som var oerhört viktigt i de scenarier som Norge valde som utvärderingsfall mellan Gripen och F-35)? Stealth är en dyr investering där stora delar av egenskaperna försämras så fort man använder sensorer, eller hänger på vapen. Hotbilden kommer också att ändras i framtiden och frågan är då vilka egenskaper som är avgörande?

Vi får høre fra USA at vi skal ta det med ro. Våre AESA-radarer vil detektere disse luringene. Men det får en til å tenke: Hvis også motparten får like gode sensorer, vil jo fordelen forsvinne.

Norge och Kanada vill få till en bromsskärm för att kunna operera på kortare banor. Men med tanke på att USA verkar vara mycket ovillig till alternativa lösningar som ytterligare ökar utvecklingskostnaderna på F-35 så innebär det nog för norges del att man får bära utvecklingskostnaderna helt själv, eller förlänga sina banor. Det kostar att köpa COTS och sedan önska ändringar på produkten (något vi i Sverige dyrt fått lära oss med HKP14).

Gripen är idag ett bra flygplan, men det har tagit snart 30 års utveckling och 15 års operativ drift att nå dit. F-35 kommer också att bli ett bra flygplan, men även det kommer att ta tid. Jämför bara med F-15, F-16 och F-18 som idag är bra produkter, men som flygplan betraktat föddes samtidigt som den svenska Viggen. Det är först andra generationens utveckling av en flygplanstyp då den börjar nå sin fulla potential och i tredje som den kan anses som fullt utvecklad. Jämför t.ex. F-15A/B med de senare C/D och E/F-versionerna. Gripen har passerat sitt A/B-stadium och är mitt inne i utvecklingen av C/D och börjar närma sig E/F. Man ska komma ihåg att många svenska piloter var missnöjda med A/B-versionen av Gripen då de jämförde detta outvecklade flygplan med JA 37Di Viggen som då var på toppen av sin utvecklingskurva.

Har Norge tagit med i sin framtida drifts- och utvecklingsbudget en MLU av sina F-35A till en vidareutvecklad variant någon gång i framtiden? Annars kan Norge likt Österrike fastna med en mer eller mindre försöksutgåva av ett stridsflygplan (Österrike köpte "begagnade" tyska Eurofighter Tranche 1A med mycket begränsad jaktförmåga och höga driftskostnader) som kräver mer investering för att uppfylla kravspecifikationen. I detta scenario så lär deras F-16 ha mer kapacitet än efterträdaren F-35.

Nästa generations tankningsflygplan

Boeing vann KC-X affären, d.v.s. USAF upphandling av nya lufttankningsflygplan. Boeing kommer att leverera upp till 179 KC-46A (som baseras på 767 modellen) till USAF. I den förra upphandlingen vann EADS med sin lufttankningsversion av Airbus 330-200, 330 MRTT. Men Boeing överklagade, då det visade sig att flera fel begåtts i upphandlingen. Den amerikanska regeringen verkar dock nöjda efter att "rätt" bolag vann.

Deputy Defense Secretary William J. Lynn III said the competition for the contract was fair, open and transparent and he believes it will survive any possible challenge.
"What we can tell you is Boeing was a clear winner," Lynn said.

Air Force Secretary Michael B. Donley made the announcement at the Pentagon this evening. Both offers –- by Boeing and EADS -– met all 372 mandatory requirements under the competition, he said. The contract signed today is for $3.5 billion for engineering and manufacturing. This portion of the contract will yield four aircraft.


Det är klart misstänksamt att Northrop-Grumman drog sig ur affären och därmed lämnade EADS utan en amerikansk partner (vilket krävs om du skall vinna en affär i USA). Jag misstänker att någon amerikansk politiker talat allvarligt med ledningen för Northrop-Grumman för att säkerställa att Boeing skulle ta hem ordern. Detta får positiva konsekvenser för Boeings civila marknad, men innebär också att bolaget kan satsa några kronor på att vidmakthålla F-15, F-16 och F-18 programmen fram tills dess att F-35 visar sig vara den lyckade produkt som kan ersätta luftförsvaret i USA och NATO.

Som en kommentar på ovanstående länk sade:

Airbus has no integrity, and we should not trust suppliers outside America for building any of our military products. These people have no interest in seeing our countries continued prosperity.

En och annan senator lär också vara nöjd då denna affär ger fortsatta arbetstillfällen inom "deras" stater, vilket säkrar nästa omval.

Hur påverkar denna affär oss i Sverige? Ja, bland annat så innebär det att om några år så kommer Boeings lufttankningsflygplan vara de vi oftast kommer att stöta på med våra Gripen under övningar och eventuella internationella insatser.

Airbus har tidigare sålt lufttankningsflygplan till bl.a. Tyskland och vi har testat våra Gripen mot 310 MRTT. Nu kommer vi med andra ord snart behöva göra tester mot Boeings flygplan. KC-46/KC-767 finns redan i bl.a. Italien och Japan. Frågan är också hur vi skall göra med lufttankningsanslutningen på Gripen? Ska vi behålla den nuvarande lösningen som är för korg som används av framför allt US Navy, eller ska vi satsa på en omdesign i samband med E/F för den bom som används av USAF? Visst kommer Boeings flygplan att erbjuda bägge alternativen, precis som dagens KC-135/KC-10, men bom har den fördelen att det går att tanka i turbulens och med högre tanktryck (snabbare fulltankat).

torsdag 24 februari 2011

Fler frågor saknar svar

Personaldirektör Per-Olof Stålesjö förklarar hos bloggkollegan Wiseman att det kommer att vara frivilligt att byta grad från OF - OR, d.v.s. officer till specialistofficer (eller NCO - Non Comissioned Officer, som det heter i de flesta andra länder)

Det här är nog resultatet av den diskussion som genomfördes på ÖB chefsmöte.

Bloggkollegan Commander påpekar helt riktigt att det trots detta uttalande finns en hel del frågetecken kvar att lösa.

Nästa steg är att skyndsamt få ordning på specialistofficerarnas karriärvägar och löneutveckling så att de också ser en framtid när nyhetens behag har svalnat. Det är direkt avgörande för FM förmåga att behålla dessa kompetenser under längre tid.

HKV har med denna lösning egentligen bara löst det ytliga, d.v.s. hur strecken ser ut på axeln. Men hur kommer det att se ut rent organisatoriskt bland specialisterna?

- Om en tjänst i framtiden är för en sergeant och den innehas av en Löjtnant. Kan då "sergeanten" ha en fanjunkare som chef?

- Kommer sergeanten och löjtnanten ha samma lön och möjligheter till lönestegring och karriär? Eller kommer det att finnas fin- och ful-specialister?

Personligen tycker jag att det hade varit betydligt bättre att byta grader på axlarna, men att lägga krutet på att se till att karriärs- och lönesystemen för specialistofficerare fungerar.

P.S: Det är ganska så intressant att se förklaringen till varför Försvarsmakten vid ett antal tillfällen valt att gå ut via Wisemans blogg. Tidigar har även informationsdirektör Erik Lagersten använt Wiseman som bollplank.

Den här texten publicerades först på bloggen Wiseman's Wisdoms. Där kan du kommentera inlägget då denna funktion saknas för närvarande på forsvarsmakten.se

Det kanske betyder att man tänker införa en funktion för att kommentera inlägg på forsvarsmakten.se? Eller är det att hoppas på för mycket? Helt klart är i varje fall att man numera tycker att det är OK från ledningens sida att vi majorer uttalar oss i debatten!

Dagens ungdom (uppdaterad)

När jag växte upp i Flygvapnet så fanns det en hoper s.k. "vita förare" längst bak i ordersalen. Det var de gamla kaptenerna, f.d. fältflygare som bara kunde en sak här i livet och det var att flyga flygplan. De hade inget intresse av att göra karriär utan svor över att fått byta sin fanjunkargrad till kapten. Det var dessa som skapade rutin på divisionen och kunde lugna ner de unga hetsporrarna som annars riskerade att i sin iver flyga ihjäl sig på övningar. Att vara pilot var en livsstil. Man flög på dagarna, spelade innebandy eller fotboll efter flygningen och umgicks med divisionskamraterna på fritiden. Långa perioder tillbringades uppe i Norrland på krigsbas där man på helgerna gick ut på de lokala nöjesställena resulterade i att det nästkommande vecka fanns gott om nya historier att förgylla tiden mellan flygpassen.

Men hur ser det ut idag?

ÖB hoppas att med det nya personalsystemet få till en ökad rotation av personal. Att vara anställd i Försvarsmakten skall inte längre vara en livsuppgift. Soldaterna skall vara yngre och beredda att åka ut på internationella insatser vart annat år.

Men frågan är om inte ÖB kommer att få mer än vad han hoppas på? I stället för att få soldater som stannar i 6-8 år så riskerar Försvarsmakten att få soldater som stannar max 2 år i väntan på något bättre som t.ex. att komma in på en högskoleutbildning. Dagens ungdomar är helt enkelt mycket rastlösare än tidigare. Man väntar längre innan man går in i arbetslivet och tillbringar dessa år med utlandsresor eller att leva på föräldrarna, då det är svårt att få jobb och boende. När man väl får ett jobb så är det precis som med bostadsmarknaden i Stockholm, d.v.s. "gräset är alltid grönare på andra sidan". För att få den lägenhet man vill ha så köper man en etta, väntar något år, säljer och köper en tvåa, o.s.v. På samma sätt är det jobb man har är bara ett steg på vägen mot något bättre.

Jag ser det även på de yngre piloterna. Numera så är de ett antal år äldre när de påbörjar sin flygutbildning och de har massor med andra intressen vid sidan av flygningen. Det är inte ovanligt med flygelever som samtidigt som de tränar för att bli Gripenpiloter läser civila högskolekurser eller sysslar med aktier. Går man in på fikarummet på en division så är det inte helt ovanligt att det som visas på TV:n är aktiekurserna på Text-TV. Förr i tiden blev elever avskilda från utbildningen om de hade för många andra intressen, då det ansågs att man som elev då inte var tillräckligt fokuserad på flygningen. Skulle vi använda samma kriterier idag så skulle det inte bli många piloter kvar i systemet.

Att man som flygelev har andra intressen än flygning är givetvis bra, men det ökar också risken att man byter karriär. Och numera ofta till något helt annat än den civila flygkarriären på SAS. Det är något som Försvarsmakten måste inse. Det är inte längre lika beroende av hur det går för de civila flygbolagen om en pilot ska byta jobb eller inte.

Förr så var enda anledningen att inte bli färdigutbildad stridspilot, när man väl kommit in på utbildningen, att man blev avskild på grund av att lärarna ansåg att man inte hade de rätta förutsättningarna. Nu slutar elever frivilligt för att de börjar läsa till läkare eller kommer in på Handelshögskolan. Vi förlorar en hel del mycket bra piloter på grund av att de inte längre anser att flygning är det roligaste här i livet!

Jag satt igår kväll och pratade med en militärpolis. Han berättade att hans soldater får en utbildning som ska ge civila meriter, men att detta också innebar att många som sökte in som soldat gjorde det för att ha något att göra under tiden de väntade på en utbildningsplats på Polishögskolan. Han trodde att han max skulle få behålla soldaterna under en insats.

Antingen så rekryterar vi fel personer, eller så är det helt enkelt så att Försvarsmakten inte längre har den attraktionskraft det en gång i tiden hade. Dessutom finns inte längre den typ av ungdom kvar som vi en gång i tiden rekryterade. Var finns bondgrabbarna med bra fysik där en pilotutbildning är höjden av deras karriär? Numera är bra fysik ofta kopplat till högre social bakgrund och då också ett större intresse för högskoleutbildning och en framtida karriär som t.ex. läkare eller jurist. Pilotyrket blir bara en intressant period i livet att berätta om samt ser bra ut i CV:t.

Personligen tycker jag att stridspiloter skulle vara specialistofficerare. Men flygvapenledningen har valt att inte gå in på detta spår (förutom för helikopterpiloter). Anledningen är att man vill få officerare med vinge på bröstet att bemanna staberna. Man anser att det är omöjligt med två parallella utbildningsystem för piloter. Jag tror dock att detta är nonsen. Inför en utbildning för specialistofficerare och av dessa när de är färdigutbildade piloter kan man rekrytera de blivande officerare som är mer sugna på karriär än flygning. På samma sätt har vi gjort med flygande flygingenjörer som rekryterats bland piloterna och fått en högskoleutbildning efter pilotutbildningen. Det är i första hand inte akademiker vi söker som piloter, utan praktiker.

Om vi inte lyckas behålla våra soldater eller piloter samma tidsperioder som tidigare så måste vi öka utbildningstakten. Försvarsmakten kommer att få ut mindre effekt av investerade pengar i utbildning. Det innebär att fler arméofficerare kommer att syssla med GMU och fler stridspiloter syssla med utbildning av nya elever. Det vill säga att den del av Försvarsmakten som klarar av ÖB och Tolgfors vision "Här och nu" krymper ytterligare.

Dagens ungdom är bra, men jag tror att Försvarsmakten inte riktigt har förstått att de inte tänker på samma sätt som tidigare. Ett yrke är inte längre i sig själv samma statussymbol som förr, utan status uppnås i stället genom att självförverkligande och att byta jobb så fort något bättre blir tillgängligt. Att i detta läge begå PR-missar som förra årets anställningsavtal kan vara förödande. För att behålla våra ungdomar så är det bara en sak som gäller och det är att se till att statusen på yrket ökas och att de har kul på jobbet!

P.S: "Vit förare" var egentligen en benämning på stabspiloter som inte hade någon av divisionernas färg på sin halsduk (röd - 1:a div, blå 2:a div, gul - 3:e div, svart 4/5:e div) utan fick nöja sig med den färglösa vita.



Uppdaterat 11-02-24, 13:38
Även i civila bolag har man identifierat problemen med att behålla dyrt utbildad personal.

Företagen lägger stora pengar på att attrahera de bästa och göra rätt rekryteringar. Lika tydliga system och resurser finns sen inte för att behålla de som identifierats som nyckelpersoner.
...
I lågkonjunktur är det få som byter jobb frivilligt. När nedskärningarna sedan är avklarade och det börjar vända uppåt igen ­pustar många arbetsgivare ut. Då när det egentligen är det mest kritiska skedet för att behålla sina nyckelpersoner.

– De som är hetast på mark­naden blir ju också först kon­tak­tade. Så man gör bäst i att ha en plan på företagen för att behålla dem, säger Finn Wikander.
...
David Nouveau är vd på Stepstone Solutions som säljer mjuk­varusystem som ska ta hand om hela talangförsörjningsprocessen.

– Internationellt har många ­företag implementerat prestationsmoduler. Men här i Sverige är det mer tabu att följa upp ­prestationer.


Tyvärr så lyckas Försvarsmakten ofta upprepa just dessa misstag. Man satsar mycket på rekrytering och utbildning, men alldeles för lite på satsningar för att behålla de man utbildat. Att som anställd att hota med att man säger upp sig är sällan ett lyckat förhandlingsargument.

onsdag 23 februari 2011

Ny tidning

Invidzonen har startat en ny tidning riktad framför allt mot familjer till soldater som är ute på insats.

I och med den nya lagen om stöd till anhöriga till utlandstjänstgörande militär personal som trädde i kraft 2011, har Invidzonen fått stöd av Försvarsmakten. Stödet till anhöriga kan därför utvecklas och den 28 februari kommer det första
numret av anhörigtidningen ut.

Invidzonen är en ideell förening som arbetar efter devisen hjälp till självhjälp och anser att anhöriga själva besitter den största resursen vad gäller att kunna stötta och bekräfta varandra. Föreningen består av anhöriga som arbetar för andra
anhöriga.

I hela tre år klarade sig Invidzonen utan ekonomiskt stöd. I och med ett samarbete med Försvarsmakten öppnas helt nya möjligheter till aktiviteter för anhöriga.

Cesilia Karlsson som är grundare av Invidzonen är glad över de nya möjligheterna. –Att den här guppen får en egen tidning och ekonomiskt stöd till fler aktiviteter är ett bevis för att utvecklingen går åt rätt håll, säger Cesilia.

Tanken med tidningen är att arbeta och verka preventivt och att ”knacka på dörren” till de anhöriga. Det är nästa steg och ett bra komplement till föreningens andra aktiviteter; forum, stödchatt, mentornätverk, föräldra- och familjegrupper med mera.

-Det är stor skillnad att vara aktiv på internet mot att sätta sig i soffan och läsa om något som berör ens vardag, säger Cesilia Karlsson.

Tidningen genomsyras av en positiv anda och ska återspegla den vardag som anhöriga lever i .

-Invidzonen är en mjuk organisation som kan anpassa sig efter omvärldens önskemål snabbt, berättar Cesilia.

De anhöriga ger oss idéer som de vill utveckla och utifrån dessa bygger vi ut organisationen. Hittills har samtliga aktiviteter varit populära och nya kommer under året. Tidningen kommer under första året att ges ut med 4 nummer och är gratis. Man kan prenumerera på den och den kommer även distribueras till Försvarsmaktens lokalt anhörigansvariga och till lokala Soldathem runt om i landet, med flera.


Jag är mycket imponerad av det jobb som Invidzonen lägger ner. Det är skönt att se att privata initiativ lyckas där Försvarsmakten inte räckte till. Nu när Invidzonen får stöd från de nya veteranfunktionerna så kommer det förhoppningsvis att bli ännu bättre.

Se även FS20.

tisdag 22 februari 2011

Helikoptrar ett globalt problem

Det är inte bara Sverige som har problem med att få nya helikoptersystemen att operativa. Även Sydafrika har liknande problem.

- Man har förlorat tre stycken A109 (samma modell som våra HKP15), varav två på kort tid i slutet av förra året. De senaste två haverierna var som tur väl var utan dödsfall.

- Man har dessutom problem att få Rooivalkprogrammet att bli ekonomiskt självbärande. Precis som Sverige utvecklade Gripen som konsekvens av vår neutralitetspolitik så utvecklade den sydafrikanska flygindustrin Rooivalk som konsekvens av bojkotterna under Apartheidregimen. Gränskrigen mot Angola visade på behovet av en attackhelikopter och efter sju sorger och åtta bedrövelser så kom Rooivalk i luften 1990. 12 stycken har levererats till Sydafrikanska flygvapnet, men inga har ännu exporterats. Därmed så står Sydafrika med alla utvecklings och vidmakthållandekostnader.

Frågan är om Sydafrika är på väg mot ett liknande systemhaveri som svenska Flygvapnets helikopterverksamhet? Vi håller precis på och kryper upp ur den djupa grop vi hamnade i. Kanske vi hade tillfälle att byta erfarenheter under den Hot&High-träning som HKP10B var nere på som träning inför insatsen i Afghanistan?

Hmm... vi kanske borde köpa ett antal Rooivalk från Sydafrika? Likt köpet av Galten så kan det öka våra militära samarbeten med Sydafrika.

Snart levererat och klart (uppdaterad)

De första sex av Thailands 12 beställda Gripen kommer snart att landa!

The arrival of six Gripen jet fighters today will usher in a modern era for the Royal Thai Air Force, commander Itthaporn Subhawong says.

Intressant är att höra Thailands planer på utveckling av SECOS-datalänken som finns i Gripen.

ACM Itthaporn said the US had allowed the Secos-link system on the Gripen fighters to link with the system of the US-made F16 fighters.

An air force source said permission was obtained after Prime Minister Abhisit Vejjajiva raised the matter with US President Barack Obama during his visit to the US last month.

ACM Itthaporn said the air force was working closely with the navy to develop a data link system because the two forces would soon hold a joint military exercise and information on the Gripen fighters would be hooked up with navy ships.


De 12 Gripen kommer att tillsamans med två stycken FSR 890 vara baserade på Wing 7 i Surathani i södra Thailand där även den svenska supportgruppen kommer att tjänstgöra. De första utbildade thailändska piloterna och teknikerna är redan tillbaka i Thailand och väntar på sina flygplan.

Återkommer med mer information så fort det publiceras i Thailand!

Uppdaterad 11-02-22, 22:25
Nu har flygplanen landat i Thailand!

The fighters, flown by Swedish pilots, made a smooth touchdown on the runway of the Wing 7 air force base about 7.30pm yesterday after leaving Sweden on Feb 18 and stopping over in Hungary, Greece, Egypt and India en route to Thailand.
...
Two air force pilots who have undergone training on the Gripens in Sweden flew with the six jets. However, they took the back seat in the planes commanded by Swedish pilots because the jets technically still belong to Sweden.


Notera den något udda kronmärkningen på dessa flygplan som änvändes under transporten då de i all dokumentation fortfarande flyger under svenska luftvärdighetscertifikat. (Något för modellbyggarna att plita ihop)

Stort grattis till FMV och Saab som lyckats med denna leverans! Dessutom mycket beröm till grabbarna som flög ner flygplanen. Att sitta i en ensitsig Gripen hela denna sträcka är något som kommer att kännas i skinkorna i morgon...

Uppdaterad 11-02-23, 10:31
Nu har även Saab och FMV lagt ut information om leveransen på sina hemsidor.

Avtalet från 2008 mellan FMV, som representant för den svenska staten, och Thailand omfattar sex Gripen-flygplan (fyra Jas 39D och två Jas 39C) med tillhörande utrustning och service, ett Saab 340-flygplan med det luftburna radarspaningssystemet Erieye, ett Saab 340 för transport och utbildning samt ett integrerat ledningssystem med datalänkar.

Avtalet innehåller, förutom materielen, en omfattande logistisk support, utbildning av Thailändska piloter och tekniker samt simulatorer. Sverige kommer även att bidra med piloter och tekniker på plats i Thailand som rådgivare under introduktionen av Gripen och Erieye i det Thailändska flygvapnet.

I november 2010 tecknade FMV ett nytt avtal med Thailand som omfattar ytterligare sex Gripen stridsflygplan av den senaste C-versionen, tillsammans med ytterligare en Saab 340 med Erieyeradar och det svenska robotsystemet RB 15F. Leverans av dessa delar i försvarssystemet kommer att ske under 2012 och 2013.


Rb15F är en intressant del av avtalet. I Sverige har den fått alldeles för lågt fokus de senaste åren då invasionsförsvaret satts på sparlåga. Se bara på våra Visby-korvetter som fortfarande kämpar med att få en offensiv beväpning. Men det är en mycket kompetent sjömålsrobot och det visar på den thailändska satsningen på att bevaka inte bara fastlandet, utan även havet utanför Thailand.

Ny Teknik.

Uppdaterad 11-02-24, 19:19
Defence Talk har en artikel om leveransen till Thailand.

Det som jag ser som mest intressant är de utvecklingsarbeten som kommer att ske i Thailand. Att thailändarna t.ex. är mycket intresserad av att utveckla datalänkarna ses tydligt av ACM Itthaporn uttalande ovan. Men vilka samarbeten är det mer man siktar mot?

As part of the contract, Sweden will transfer the latest technology in advanced military aircraft to Thailand. The purpose of this is through long-term partnership develop the aerospace and defense skills in Thailand. This will also serve as a base for industry in Thailand in terms of future development.

De thailändska piloterna verkar mycket nöjda med Gripen och pekar på den taktiska vikten av datalänkar samt missnöjet med USA som tidigare levererat svarta lådor till de thailändska F-16.

With real-time data links through encryption among all jets, the Gripen is superior to other fighters that have equivalent technology, meaning that the Gripen can fight or defeat enemy fighters at a ratio of one to four, or even one to eight.

"This well explains why we don't need to employ them in large numbers," he said.

Unlike deployment of mainly US-made fighters, in which technology regarding electronics warfare has been classified, Gripen offers open training including electronic countermeasures.

"This means we can stand on our own in terms of mastering difficult and advanced technologies. This is a great leap forward for the RTAF," he said.


Även i Norge uppmärksammas leveransen.