
Leaked US diplomatic cables reveal a concerted, multi-departmental American lobbying effort in 2008 to convince Norwegian policymakers to purchase F-35 fighter jets instead of a Swedish-made rival for fear rejecting the stealth aircraft could influence other countries.
The campaign was designed to talk up the F-35's capabilities in public while applying "forceful" pressure on Norwegian officials in private. At the same time, there was an apparent effort to influence the Norwegian decision by withholding a key component for the Swedish aircraft.
Vilken komponent var det som USA hotade med att inte leverera? Var det radarteknologin där det från början var tänkt med ett utvecklingssamarbete mellan Raytheon och SMW? Eller var det F414-motorn där Volvo Flygmotors dotterbolag i Norge var tänkt att samarbeta med General Electric?
För norsk industris del så kommer det att bli konsekvenser av fördyrningen på F-35.
Another bone of contention is a second engine being developed for the fighter by General Electric and Rolls Royce in case the Pratt & Whitney engine is not up to par. Gates contends this second engine is "unneeded."
Nu har dock Volvo Aero varit mycket smarta. Precis som man för Boeing och Airbus civila flygplan är underleverantör till både General Electric och Rolls Royce så är man för F-35 underleverantör till både General Electric och Pratt&Whitney.
Norway’s Volvo Aero Norge (VAN) will provide hardware for Pratt & Whitney’s (P&W) F-35 Joint Strike Fighter (JSF) propulsion system in what is the first contract issued to Norwegian industry for JSF work. P&W, the propulsion system prime contractor for JSF, issued a contract to VAN for low pressure turbine (LPT) shafts for the JSF’s F135 propulsion system.
Men kontraktet med GE hade nog gett mer pengar till Volvo Aero och Norge.
Att ekonomin skulle har varit utslagsgivande i den norska affären är med andra ord långt ifrån någon sanning. Nu försöker därför norska försvarsmakten att i stället trycka på hur mycket större kapacitet en F-35 har jämfört med de bl.a. Eurofighter och Gripen.
Til en forsamling der opp til flere har trent for å såkalte «dogfights», altså kamp jagerfly mot jagerfly der pilotens ferdigheter var avgjørende for utfallet, framhevet Svensson F-35s avioniske systemer som det essensielle i det å forstå flyet som blir den viktigste brikken i det nettverksbaserte forsvaret (Nbf).
Han viste videoeksempler på hvordan AESA-radaren og EOTS (electro-optical targeting system) gir høyoppløselige bilder til hjelp for måloppdagelse, målfølging og målbelysning, natt som dag, som langt overgår det luftforsvaret har i dag. Riktignok var rekkevidden til EOTS gradert i videoen. Og han viste til hvordan DAS (distributed aperture system) med sine seks sensorer plassert rundt flyet gir piloten 360-graders utsyn, mens støttesystemet (ESM) skaper hele situasjonsbildet.
Konsekvensen av de ökade kostnaderna kan bli reducerad flygtid för de norska piloterna.
Ifølge ham vurderer nå Forsvarets sanitet Flymedisinsk Institutt (FMI) treningstiden for de kommende norske F-35-flygerne. Med forbedrede simulatorer, kan det bli mer trening på bakken. Det er dessuten snakk om å redusere kravene til årlig flytid som i dag er 240 timer for amerikanske flygere og 180 timer for norske.
...
Tidligere forsvarsminister Per Ditlev-Simonsen påpekte forsvarets pressede økonomiske situasjon, og ville vite hva slags konsekvenser det får for et helt driftsår med samtlige F-35 på plass. Også Per-Oscar Jacobsen viste til ferske overslag fra USAF og US Navy om at F-35 vil ha henholdsvis 40 og 60 prosent høyere levetidskostnader enn F-16/F-15 og F/A-18.
Frågan är också hur stor nyttan blir av Stealth (något som var oerhört viktigt i de scenarier som Norge valde som utvärderingsfall mellan Gripen och F-35)? Stealth är en dyr investering där stora delar av egenskaperna försämras så fort man använder sensorer, eller hänger på vapen. Hotbilden kommer också att ändras i framtiden och frågan är då vilka egenskaper som är avgörande?
Vi får høre fra USA at vi skal ta det med ro. Våre AESA-radarer vil detektere disse luringene. Men det får en til å tenke: Hvis også motparten får like gode sensorer, vil jo fordelen forsvinne.
Norge och Kanada vill få till en bromsskärm för att kunna operera på kortare banor. Men med tanke på att USA verkar vara mycket ovillig till alternativa lösningar som ytterligare ökar utvecklingskostnaderna på F-35 så innebär det nog för norges del att man får bära utvecklingskostnaderna helt själv, eller förlänga sina banor. Det kostar att köpa COTS och sedan önska ändringar på produkten (något vi i Sverige dyrt fått lära oss med HKP14).
Gripen är idag ett bra flygplan, men det har tagit snart 30 års utveckling och 15 års operativ drift att nå dit. F-35 kommer också att bli ett bra flygplan, men även det kommer att ta tid. Jämför bara med F-15, F-16 och F-18 som idag är bra produkter, men som flygplan betraktat föddes samtidigt som den svenska Viggen. Det är först andra generationens utveckling av en flygplanstyp då den börjar nå sin fulla potential och i tredje som den kan anses som fullt utvecklad. Jämför t.ex. F-15A/B med de senare C/D och E/F-versionerna. Gripen har passerat sitt A/B-stadium och är mitt inne i utvecklingen av C/D och börjar närma sig E/F. Man ska komma ihåg att många svenska piloter var missnöjda med A/B-versionen av Gripen då de jämförde detta outvecklade flygplan med JA 37Di Viggen som då var på toppen av sin utvecklingskurva.
Har Norge tagit med i sin framtida drifts- och utvecklingsbudget en MLU av sina F-35A till en vidareutvecklad variant någon gång i framtiden? Annars kan Norge likt Österrike fastna med en mer eller mindre försöksutgåva av ett stridsflygplan (Österrike köpte "begagnade" tyska Eurofighter Tranche 1A med mycket begränsad jaktförmåga och höga driftskostnader) som kräver mer investering för att uppfylla kravspecifikationen. I detta scenario så lär deras F-16 ha mer kapacitet än efterträdaren F-35.