tisdagen den 13:e september 2011

Lätta attacken återuppstår

Under utprovningen av GCAS så myntade provförarna (gemesamt svensk/amerikanskt projekt) devisen "You can´t fly lower!". Jo då, det går. En gång för länge sedan när jag flög på Lätta Attacken så bedrev vi legitim busflygning med SK60 beväpnade med automatkanoner och raketer. De gamla Turbomeca motorerna sjöng dock på sista versen och att starta en varm dag med 12 stycken 13,5 cm raketer eller två stycken 30 mm Adenautomatkanoner var en intressant upplevelse i fysikens lagar. Det var inte alltid självklart att T>D och L>a*m när banan tog slut. Vid start på F 16 var det vanligt att vi beordrade tornet att sänka nätet när vi roterade då stighastigheten inte var så imponerande. Alternativet var att gå ut på var sin sida av nätet.

SK60 hade ingen bepansring, inget varningsystem och inga motmedel. Enda sättet att undvika att bli nedskjuten var att flyga lågt. Skyddet var detsamma oavsett om hotet var luftvärn eller jaktflygplan. Flyger du tillräckligt lågt så löser en jaktrobots zonrör ut mot marken. Manövrerar du samtidigt så är det svårt för ett jaktflygplan att anfalla med automatkanon. Till vår hjälp hade vi navigatörer i högersits som fungerade i stort sett lika bra som GPS och till skillnad från GPS alltid fanns tillgängliga även om det skulle bli krig.

Lätta Attacken när det begav sig.

Lätta Attacken utövade även CAS - Close Air Support. På den tiden var det endast SK60 som sysslade med den uppgiften, då det medeltunga attackflyget i form av AJ37 var upptagen med mer viktiga strategiska mål som fartyg på väg över Östersjön eller fordonskolonner på andra sidan gränsen. För att kunna samordna våra anfall med Armén så hade vi s.k. flygsamverkansgrupper. Det var en jeep med en stor mast där det satt ett par armé och flygofficerare med radio så att de kunde samtala med flygplanen i luften och arméförbanden på marken. De gav sedan koordinater till våra navigatorer som ritade in målpunkten på sin karta samtidigt som förbandet låg i väntläge i närheten av samverkansfordonet. Det var i det närmaste vi då hade i Sverige av dagens FAC - Forward Air Controller.

Under VK2 så användes liknande taktiker av alla sidor. Tyskarna var nog de som utvecklade taktiken med att samverka med markförbanden längst, men i slutet av kriget så var de allierade ikapp och förbi med flygplan som t.ex. Hawker Typhoon och Hawker Tempest.

Under Vietnamkriget så utvecklade USA tekniken med luftburna FAC eller "Raven". Med små propellerflygplan som t.ex. L-19/O-1 "Bird Dog" kunde man med precision leda insatser med tunga attackflygplan som F-4 Phantom.

En intressant parallell är att det idag är A 9 som utbildar svenska FAC och det var för just artillerispaning som Arméflyg använde Fpl 51 "Super Cub" på samma sätt som USA använde flygande FAC under Vietnamkriget. Eldledning för artilleri och flygplan har stora likheter.

Sedan så eskalerade teknikutvecklingen med den ultimata "CAS-kärran" A-10 som enlig legenden bygger på bl.a. intervjuer med den tyska Stuka experten Hans-Ulrich Rudel. Ett tungt bepansrat flygplan som skulle överleva striderna över tredje världskrigets Europa. Nu kommer A-10 att ersättas av F-35 Joint Strike Fighter och taktiken kommer att se mer ut som de anfall som idag genomförs från medelhög höjd med F-15 och F-16 i Afghanistan. En FAC/JTAC i en infanterienhet leder insatser med laserpekare och Roverdatalänk som kan skicka målkoordinater för insats med GPS-styrda bomber.

Tekniken utvecklas, men taktiken har en viss förmåga att återvända i cykler allteftersom den blir omodern då nya typer av motstånd dyker upp och modern igen då de ersätts av andra.

Cirkeln är nu åter snart sluten. I USA genomförs just nu en upphandling av s.k. COIN-flygplan. D.v.s. små lätt beväpnade/bepansrade propellerflygplan.

For the first time since the Vietnam War, the U.S. military is set to make a decision to acquire between 55-100 CAS/COIN aircrafts from two finalists: Hawker Beachcraft, teaming up with Lockheed Martin to provide the AT-6B and Brazilian aircraft manufacture Embraer, teaming up with U.S. based company Sierra Nevada to provide the A-29B Super Tucano.

LAAR’s winner will be capable of flying at altitudes up to 30,000 ft. above sea level, with a range up to 900 nautical miles, competently able to perform 6 hours missions. The aircraft will be fitted with fuel tanks, multi-function display (MFD) and fully compatible head up display (HUD) with night vision goggle (NVG). It will also be able to perform a numerous of missions such as streaming video, forwarding air control, escort missions, CAS, intelligence surveillance and reconnaissance (ISR). At the same time using a wide-range of equipped such as electro-optical, infrared and laser sensors. LAAR will be armed with .50 caliber machine guns pods, 2.75 inch rocket pods, air-to-ground missiles like the Hellfire or Maverick, AIM-9 air-to-air missiles, laser guided bombs including Paveway II and Paveway IV, joint attack munitions (JDAM) and small diameter bombs. The future CAS/COIN aircraft will roar like a cat, but most definitely will bite like a lion.


Var finns då framtidens stridsfält? Afghanistan är givetvis en kandidat. Lätt beväpnad gerilla är precis den typ av mål som COIN-flyg är designade för. Dessutom så är det robusta flygplan som kan landa på ett temporärt grusfält nära insatsområdet. Det är också betydligt billigare att utbilda piloter på, så jag skulle inte bli helt förvånad om både det afghanska och irakiska flygvapnet i framtiden till stor del kommer att bestå av liknande flygplan kompletterat med ett fåtal upprustade F-16. Andra potentiella stridsområden är mellanamerika. USA kommer att ta kriget mot bl.a. knarksmugglare i Mexiko och runt Venezuela (där man redan med amerikansk hjälp har byggt ett antal baser). Detta kan helt klart ligga Brasilien till fördel, då en affär kan underlätta ett amerikanskt-brasilianskt samarbete inom denna förmåga.

Jag gillar detta koncept. En kombination av snabba jetflygplan, lätta COIN-flygplan och UAV är helt klart ett alternativ för framtiden. Framför allt för mindre flygvapen så kan det vara ett sätt att få upp den kritiska numerären för att kunna utbilda och bibehålla sin personal på ett kostnadseffektivt sätt. Lätta Attacken hade just den fördelen att man kunde ha en utbildningsorganisation som hade en krigsuppgift och där man kunde "återanvända" äldre piloter som flugit tungt stridsflyg och låta deras erfarenheter tas tillvara för att utbilda nästa generation. Det ska bli intressant att se vad som kommer att ersätta SK60 i framtiden. Kanske är det dags för Lätta Attacken att återuppstå?













32 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Kanske dags att blåsa liv i det här nedlagda projektet:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Piper_PA-48_Enforcer

    SvaraRadera
  3. Finns det någon som helst likhet mellan A-10 och F-35 utöver att de är flygplan?

    A-10 ger mig intrycket av att vara ett uthålligt system för krig som är så omfattande och långa att alla lager med precisionsvapen skjuts slut, ett arv från när tredje världskriget antogs bli som andra världskriget men värre.


    Tanken att ha flygplan som gör att piloterna kan öva mycket och när de blir äldre överföra kunskaper till nästa generation samtidigt som de har en försvarsuppgift är riktigt bra. Gripen har ganska billiga flygtimmar, ett tvåsitsig lätt skol- och attackplan som har mycket billigare flygtimmar vore en mycket bra idé.

    Har du någon idé hur man sedan på bästa sätt väver in RPV piloterna i rotationen av personal och kunskaper? Systemen borde med tiden flyta ihop med RPV:er som styrs från Gripar och Gripar som används som RPV:er, osv.

    SvaraRadera
  4. Vad skulle ett lätt attackplan behöva klara för att vara lämpligt för Sveriges behov?

    Min gissning är att vi först behöver en liten arme som kan peka ut mål på många platser, troligtvis hemvärnet med laserutpekare och nya sambandsmedel. Sedan är knuten hur man får det att fungera med minimal övning.

    Sedan behövs det en krigsbasorganisation som gör det meningsfullt att ha flygplan med ganska låg marschhastighet. Det behövs helt enkelt fler baser och jag tror inte på att införa en basstorlek som är mindre än vad som behövs för att hantera Gripen, det finns knappast pengar till två parallella basstrukturer.

    Sedan behöver det finnas vapen att hänga på planen.

    När allt detta är ordnat så gripensystemets potential används är det vettigt att fylla på med fler flygplan med lägre prestanda och driftskostnader. Utan armé, baser och vapen skulle annars inköpskostnaden kunna användas till gripenflygtid, vapen, baser och armé.

    Nästa gissning är att halva den taktiska nyttan med systemet är att det tvingar en fiende att släpa med sig ännu mera luftvärn. Sedan gissar jag att det räcker ganska långt med två styrda vapen per plan men fyra är givetvis bättre. :-)

    Nästa punkt på önskelistan borde vara någon lätt självförsvarsrobot som även kan skjuta ner helikoptrar och någon riktigt billig men ändå hyfsat bra beväpning.

    Den närmaste konkurrenten för att fylla samma funktion borde vara inpekningsbara GRK eller haubitsgranater.

    Chefsingenjörens uppfattning är givetvis mycket intressantare eftersom han vet vad han talar om medan jag sitter och väntar på att bli trött när jag egentligen borde ta en nattlig promenad...

    SvaraRadera
  5. Det är många i USA som tvekar på att F-35 kommer kunna fylla A-10s roll. A-10 har ju fått lite av en renässans i samband med det Irak och Afghanistankrigen. De är bepansrade, billiga och flyger långsamt. Dessutom är kanonen billigare att använda än alla de smarta bomber som används.

    SvaraRadera
  6. Dags att damma av SAAB 38 (B3LA)?

    Lite av konceptet lär leva kvar i AMX.
    Antar att projektet dog i brist på pengar. Dock kan jag via en del dokument se att det övades flygunderstöd under en ganska lång period på sjuttiotalet för att sedan upphöra helt.
    Varför?

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  7. Lyder texten: med en spjutstorms tunga by? Vad betyder det?

    SvaraRadera
  8. @Anonym 05.04: Spjut = raket. En grupp SK60 levererar 48x13,5 cm raketer i ett anfall. Inte mycket om man jämför med dagens raketartilleri, men räckvidden är betydligt längre.

    SvaraRadera
  9. @Teaterdirektören: Lätta Attacken var förutom ett sätt att dubbelutnyttja flyglärare också ett sätt att krigsplacera reservpiloter. Flygvapnet hade under ett antal år en utbildning tillsammans med SAS. Denna ledde senare delvis till Trafikflygskolan. Då intresset av militära piloter till de civila systemen var stort på 80-talet så fanns det stort intresse för att göra något som gjorde att man fick nytta av reservpiloter.

    Kriget mellan Försvarsgrenarna om budget hade heller inte fullt ut startat. Med nedläggningen av F 16 så försvann också Lätta Attacken. Den dog nog mer gem-döden än försvann på grund av att den inte var taktiskt användbar.

    SvaraRadera
  10. Om vi tittar på en framtida upphandling av lätta attackflyg, vad är då att föredra? Turboprop eller Jetmotor?

    Att ersätta SK-60 med ett mindre jetplan låter i mina öron ganska logiskt. Där finns ju alternativen M-346/YAK-130, KAI T-50, BAE Hawk & L 159.

    På turboprop-fronten finns Super Tucano (vilket kan bli en realitet om Brasilien väljer Gripen), samt AT-6.

    Rent kostnadseffektivt borde turboprop vara billigare och enklare att använda. Frågan är dock hur de skulle kunna nyttjas effektivt av Sverige mot en teknologiskt likvärd fiende?

    Om man ändå tittar mot CAS, övervakning/spaning och PV-förmåga, kan man då ta in attackhelikopter i bilden? Sverige genomförde ju trots allt tester på 90-talet för undersökning om anskaffning av ahkp.

    Nackdelen är att de reella alternativen är.. minst sagt dyra. Men med dagens ökade hkp-transportfunktion kan eskort behövas. Ahkp i form av AH-64D eller EC 665 Tiger HAD skulle kunna användas för spaning, för utlandstjänst, för avancerad PV-förmåga och för liknande attackuppdrag som COIN-kärror med nackdelen om att man är långsammare och har mindre räckvidd.

    Bara en tanke som slog mig häromveckan.

    SvaraRadera
  11. Pilates PC-21? Det är ett vackert flygplan men jag har ingen aning om hur bra det är eller vad det kostar.

    I vilket fall hör ett system med ett enklare flygplan än Gripen ihop med en upprustning eftersom det borde ge mera pang per peng att lägga inköpspengarna på drift av gripensystemet och mer vapen till det. Först när Gripensystemet utnyttjas fullt ut är det dags att införa en lätt attack.

    En möjlighet att få ekonomiskt vett i förslaget är om flygskolan utvecklas till en större verksamhet som utbildar förare för flera länder och det ger en inkomst till en ny generation skolflygplan som kan köpas i ett ganska stort antal.

    Ett annat sätt att med tiden få en form av lätt attack är att köpa Gripen E/F och behålla Gripen C utan större uppgraderingar för enklare uppgifter och som RPV/UAV.

    Jämför gärna med dem som villa ha lätta stridsvagnar i form av CV90120, det finns ingen rimlighet i det när vi har Strv 121 och 122.

    Undrar förresten hur många gånger inkörda och kraftfulla vapensystem har skrotats med gott om driftstid krav för att ge budgetutrymme för nya som utlovas vara billigare och framförallt är nya projekt för försvarsindustrin? Skulle gissa att flottan har drabbats värst av det under sin nedprioritering under kalla kriget.

    SvaraRadera
  12. Syftet med AT-6B och A-29B Super Tucano är COIN. Skulle dessa flygplan fylla någon funktion i ett invasionsförsvar mot en fiende med modernt jaktflyg?

    SvaraRadera
  13. Som skenmål som tar upp en del av fiendens kapacitet samtidigt som de får lite aktiva uppgifter gjorda? Det är dock inte någon speciellt uppmuntrande uppgift för piloterna... :-)

    Mera allvarligt, hemvärnet här i Östergötland har tillgång till lite frivilligt propellerflyg som används för enklast möjliga spaning. Det är mycket billigt, primitivt och ger bra med nytta per peng och är användbart för enklare uppgifter än krig med fientligt flyg i luften.

    Flygplan med bättre prestanda och system kan göra mer, vart gränsen går då det börjar bli meningslöst att skicka upp enklare flygplan i luften har jag ingen aning om. Om vi har luftvärn och bra gripenförband med baser osv så vi delvis får luftherravälde och stora osäkra områden för fienden borde rimligtvis användbarheten för både mindre flygplan och vanliga helikoptrar öka.

    Gräver man i detta borde man komma fram till överväganden som både är svåra och hemliga.

    Som okunnig är jag dock ändå säker på att idén att stoppa in en flygplanstyp till i organisationen bara fungerar om det finns en frisk och välfungerande organisation som klarar av de grundläggande uppgifterna.

    SvaraRadera
  14. @ CI: Enligt min uppfattning dog Lätta Attacken när den eländiga Rb 05 blev så dyr att serieanskaffningen måste reduceras till endast AJ37 trots att ett antal 60 redan hade installationen klar. 30mm Aden i vingpods och arak nakna under vingarna må ha sett maffigt ut i vissa politikers ögon men var inte något att avundas 60-besättningarna i ett skarpt läge.

    @Teaterdirektören Ja, det finns säkert många som vill använda 39-an till CAS men man undrar ju i så fall om inte B3LA - och varför inte Åhslingen (centerpartiets dåvarande förslag till framtida Svenskt försvar) - ändå hade varit vad vi behöver? Och tänk så mycket billigare det hade blivit, d v s tänk så mycket pengar politikerna då hade haft att köpa väljare för!

    SvaraRadera
  15. @JKM: I en krigssituation där fienden har luftherraväldet så håller jag helt med dig.

    Men i insatser liknande Afganistan samt i skymningslägen och strid där vi kan bibehålla luftherraväldet över eget territorium så är de helt klart en gapfiller.

    Om fienden får luftherravälde så faller en hel del andra system som t.ex. UAV och helikoptrar.

    SvaraRadera
  16. @ CI :
    Där nämner du det där hemska ordet luftherravälde. Kan vi inte stoppa huvet i sanden och lita på att "någon annan" fixar luftherravälde och att denna någon annan tillhör the good guys?

    SvaraRadera
  17. @Bosse: Stoppar man huvudet i sanden så blir ens stillastående bak ett lätt mål, även för ostyrda 13,5 cm raketer! :-)

    SvaraRadera
  18. Anonym 07:03 -
    Just så :-) ! Moder Svea med rumpan bar och huv´et i sanden. Kanske kavaljerer dyker upp som inte är så välkomna? :-o

    Bosse

    SvaraRadera
  19. Har det förekommit några konflikter ute i världen där något liknande den lätta attacken har använts, och vilket blev i så fall resultatet?

    SvaraRadera
  20. @MFI: Ja, det finns ett antal exempel. Oftast är det dock den underlägsna sidan som tar alla medel till hjälp. Men ett fåtal lätt beväpnade flygplan har lyckats ställa till en hel del oreda och låst stora enheters framryckningar.

    Din namne gjorde t.ex. insater i Biafra under ledning av von Rosen.

    De tamilska tigrarna använde lätta attackflygplan i form av ombyggda civila propellerkärror.

    Argentina använde sina Pucara under Falklandskriget. De kunde basera mycket framskjutet. Även om de kanske i slutändan inte åstakom mycket så fick britterna styra sina landstigningar så att risken för attacker minimerades.

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2009/08/coin-flyg-var-kan-dom-verka.html

    SvaraRadera
  21. "Till vår hjälp hade vi navigatörer i högersits som fungerade i stort sett lika bra som GPS och till skillnad från GPS alltid fanns tillgängliga även om det skulle bli krig."

    Hur funkade navigatörerna vid dimma och låga moln?

    GPS är ett system byggt som militär "force multiplier". Det sköts av USAF. Varför skulle det inte fungera i krig?

    SvaraRadera
  22. @Anonym 19.35: GPS är känsligt för både "jamming" och "spoofing". Militär GPS är något bättre då den är stör och textskyddad. Där är vi dock i händerna på den som kan ge oss kryptonycklar, d.v.s. USA eller möjligtvis NATO.

    http://dsc.discovery.com/news/2008/10/02/gps-spoofing.html

    http://www.homelandsecurity.org/bulletin/Dual%20Benefit/warner_gps_spoofing.html

    SvaraRadera
  23. CI: "Där är vi dock i händerna på den som kan ge oss kryptonycklar, d.v.s. USA"

    Den baljan sitter väl FV rätt fast i vad gäller L16 och IFF också väl? Bägge dessa system går också att störa och vilseleda... Varför särskilja GPS? ;-)

    Jag skulle vilja påstå att en militär GPS med en styrd antenn (CRPA) ger en väldigt robust tillgång till PNT-information.

    http://www.fas.org/spp/military/program/nssrm/initiatives/gascrpa.htm

    Ingen av dina länkar behandlar spoofing mot militär GPS.

    SvaraRadera
  24. @Anonym 22.27: Ja, MIL GPS är betydligt bättre än den civila GPS:en som allt för många förlitar sig på. Dock så är det inte alla som får tillgång till MIL GPS, då det krävs licens från USA.

    "Spoofing"/vilseledning mot MIL GPS är nog mycket svårt. "Jamming"/störning är dock alltid möjligt. Det är bara en fråga om effekt.

    Hur som helst så är det korkat att bygga sig fast i ett system. Vi kanske ska ha MIL GPS som hjälpmedel i den mån vi har tillgång till det, men vi måste också ha backup.

    SvaraRadera
  25. @Anonym 22.27: Länk 16 är ett frekvenshoppande system och därmed betydligt svårare att störa ut än GPS som ligger på ett par fixa frekvenser.

    http://tycho.usno.navy.mil/gpsinfo.html

    https://entropia.de/GPS_Jammer

    IFF är också betydligt svårare att störa ut, då kommunikationen sker s.k. "line-of-sight" mellan sändare och mottagare.

    Länk 16 har varit föremål för en stor debatt i Sverige avseende det s.k. "förmågeglappet" i svenska ledningssystem och risken av att vara beroende av utländska krypton i det nationella försvaret.

    Länk 16, IFF m.m. är helt rätt när vi är på internationella insatser. Frågan är hur rätt det egentligen är i det nationella försvaret när vi inte är medlem av NATO? Den enda vinsten som jag ser det är att vi är förberedda att ta mot hjälp om vi skulle behöva det (av NATO eller USA).

    SvaraRadera
  26. Fast å andra sidan har L16 ett ganska kort frekvensband att hoppa inom så helt ogörligt att störa ut är det inte.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  27. @J.K: Helt riktigt. Länk 16 består av 51 frekvenser spridda mellan 960 - 1215 MHz.

    http://www.ausairpower.net/NCW-101-3.pdf

    Kräver dock en smula mer effekt än att störa ut GPS.

    SvaraRadera
  28. CI:"Dock så är det inte alla som får tillgång till MIL GPS, då det krävs licens från USA." må så vara, men Svea har denna licens, pss för L16 och IFF.

    http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2011/09/gastinlagg-del-1-formageglappet-i.html

    Wiseman visar ju tydlig på att Svea inte har något reellt alternativ, då dessa (TARAS) skrotats.

    " Länk 16 är ett frekvenshoppande system och därmed betydligt svårare att störa ut än GPS som ligger på ett par fixa frekvenser."

    Tack för L16/MIDS-länken. Det finns två tekniker för bandspridning, frekvenshopp och direktsekvens. Bägge ger resultatet att en smalbandig störning enbart påverkar en mindre del av nyttosignalen. Att L16 är ett FH (eg hybrid FH/DS/TD) gör det alltså inte med automatik mer störokänsligt än GPS som har 10.23MHz DS på två frekvenser. (totalt ca 40MHz bandbredd)

    http://www.s3.kth.se/signal/edu/komteori_fk/slides/lektion9.pdf

    Följande länkar gör troligt att ett väldesignat GPS-system hanterar några (antal antennelement minus en) 100kW-störsändare in till mellan 2 och 18km (1-10nmi)

    http://www.aero.org/publications/crosslink/summer2002/06_07_b.html

    http://www.rockwellcollins.com/~/media/Files/Unsecure/Products/Product%20Brochures/Navigation%20and%20Guidance/GPS%20Devices/DIGAR%20data%20sheet.aspx

    "Kräver dock en smula mer effekt än att störa ut GPS."

    Är det verkligen sant? Referens till att 100kW störeffekt inte påverkar L16 på 2km avstånd?

    GPS har en fördel när det gäller CRPA (styrbara antenn) system, eftersom GPS-signalen i spritt tillstånd ligger under brusnivån är det "enkelt" att detektera/skilja på nyttosignal och störare. "Allt" ovanför brusgolvet kommer från störare!

    Finns det förresten styrbara antenner till L16?

    SvaraRadera
  29. CI: "Vi kanske ska ha MIL GPS som hjälpmedel i den mån vi har tillgång till det, men vi måste också ha backup."

    Det är klart att vi skall bygga så robusta system som vi har råd med. Dock så är vi inte stora nog att ha backup till förmågor som precisionsbekämping mot koordinat vid dåligt väder... eller förespråkar du Galileo PRS på sikt?

    http://www.insidegnss.com/node/878

    Varför denna ständiga bisats: "i den mån vi har tillgång..." Vad gäller Gripen så lekte väl Saab med tanken för ett par år sedan att söka US exportstöd, då Gripen innehöll >50% amerikanskt innehåll värdemässigt. Hur länge flyger Gripen om USA drar tillbaka sin licens/support för amerikanska delsystem?

    Gäller "i den mån vi har tillgång..." också för beväpning som AMRAM, Sidewinder, precisionsbomber. Har vi tillräcklig nummerär för att inte vara beroende av USA i ett skarpt läge?

    SvaraRadera
  30. @Anonym 00.54: Det intressanta är att i det fall då vi verkligen har tillgång till alla krypton och koder, d.v.s. under internationella insatser är nog också då vi har minst chans att fälla GPS-styrda vapen. Våra politiker verkar vara mycket ovilliga att låta Flygvapnet bruka vapen internationellt. Jag tror att ett GPS-vapen där du inte alltid kan se målet när du fäller är av ännu mindre politiskt intresse. Med andra ord så har vi förmågan, men kommer knappast att kunna använda den. I det nationella försvaret är det egentligen andra vapen som krävs.

    Det många missar är att GPS-vapen kräver precision i underrättelser för att kunna ge precision i träff av mål. GPS-vapen är till för mycket stationära mål.

    Vad gäller vapen så de vi har är redan i vårt lager och beror inte på några koder eller tillstånd för användning. De som vi inte har lär vi nog knappast få den dag de behövs oavsett vem vi köper från, vilket alltid varit ett problem med vapen i Sverige.

    Vi förlitar oss på system som egentligen kräver NATO-medlemsskap.

    SvaraRadera
  31. CI: Har du verkligen täckning för att Svea inte har tillgång till skarpa GPS-nycklar?

    "Mycket stationära mål" Tjae, en bil som stannar och blir inmätt av en FAC. Skicka upp måldata till flygplan som preparerar ett GPS-vapen. Borde vara görligt på mindre än 10 minuter.

    SvaraRadera
  32. @Anonym 22.27: Jag har aldrig hävdat att Sverige saknar skarpa nycklar. Under internationella insatser så är de nog inga problem att få tag på. Hur gör vi med det nationella försvaret? Där är vi beroende av någon annans godkännande för att säkerställa att vi får tillgång till dem. Utan NATO-medlemsskap eller mycket täta kontakter med USA så är det inte garanterat.

    Står ett fordon stilla så är det helt klart möjligt att träffa med en GPS-bomb (förutsatt att man inte stör GPS i det aktuella området. MIL-GPS är hyffsat skyddat mot "spoofing", men för "jamming" så handlar det bara om uteffekt från störaren). Men det behöver inte röra sig framåt särskilt snabbt för att GPS-koordinaterna skall vara inaktuella. Slutfasstyrning med t.ex. laser är ett alternativ. Dock så går det inte att jämföra med t.ex. en målsökare på en AGM-65 Maverick, Brimstone eller varför inte vår svenska STRIX?

    http://forum.soldf.com/index.php?/topic/102-psvinggr-94/

    Faran med precisionsvapen är att man börjar försöka träffa mål som alltid kräver precision. Vad händer om man missar? Skadan på tredje man kan bli stor. Al Qaida och motsvarande grupperingar skulle mycket väl få för sig att störa GPS för att just åstadkomma skada på civila som innebär att mandatet för en insats dras in eller att ROE skärps åt.

    I propagandan för precisionsvapen så ger man exempel på ett flygplan som kan bekämpa mål med samma säkerhet som det krävds en division flygplan för bara några år sedan för att garantera. Det kan leda till att man tror att ett mindre antal vapensystem räcker för att få verkan. Hur väl fungerar t.ex. vår Excaliburgranat om den blir störd? Då är det kanske en fotbollsplan som man kan träffa igen. De 24 haubitsar som vi anskaffat till Armén kommer behöva skjuta många granater för att få verkan i ett mål.

    http://www.fmv.se/WmTemplates/Page.aspx?id=5403

    SvaraRadera