fredag 30 september 2011

Starta tänt och sova på ESSO

Enligt legenden så hade en av divisionscheferna på F10 hela sin krigsförbandsplan nedskriven på ett enkelt A4-papper. Den bestod av en enda mening: ”starta tänt och sova på ESSO”. Svårare än så var det inte på den tiden. Uppgiften var jaktförsvar av Sverige och alla på divisionen visste vad som gällde vid en kris. Sprid flygplanen till krigsbaser och dra igång luftförsvaret genom att koppla upp sig på linan till stridsledningen.

Vi svenska piloter brukade på den tiden ibland håna amerikanarna som vi upplevde som regelstyrda och initiativlösa. Deras operationer var mycket mer komplexa än de svenska och gav då mindre utrymme till flexibelt uppträdande. För övrigt så var vi svenskar nog inte de enda som tyckte att amerikanarna ibland var en smula för färglösa. Jag minns ett divisionsutbyte i Danmark där bl.a. amerikanare (F-15) och engelsmän (Tornado) deltog. När jänkarna gick och lade sig tidigt, då de hade en tidig start dagen efter, så lyfte engelsmännen på glasen och sade "Well, now when the ladies has gone to bed it´s time for some serious drinking!".

Idag är "kriget" mycket annorlunda. En Gripenpilot som åker ut på ett uppdrag i Libyen har med sig en decimetertjock bunt med papper. Den innehåller alla de styrande regelverk som behövs för en insats. ROE – Rules of Engagement, kodord för kommunikation i händelse av en nedskjutning, frekvenser och rutter för utflygning och samverkan med lufttankning samt kartor med inflygningsrutter och då inte bara för dig och ditt förband, utan mer eller mindre för hela NATO-insatsen. En "svensk" insats består av två Gripen, men den stöttas av AWACS, lufttankningsflygplan, störflyg, räddningshelikoptrar, jaktflyg m.m. Kanske 30 flygplan i luften för att två ska kunna göra verkan i målet! Förr i tiden kunde en pilot hålla all information om uppdraget i huvudet. Nu behövs en pärm eller två i kabinen. Snart så är militära piloter i samma behov av en liknande ”Electronic Fligh Bag” som de civila bolagen börjat använda för att piloterna skall slippa släpa på all dokumentation, checklistor m.m. till och från sina flygplan.

Det här resulterar i att ett flygplan som skjuts ner är fyllt med hemlig materiel (kryptonycklar m.m.) som man inte gärna vill att fienden ska få ta del av. I början av insatsen så störtade en amerikansk F-15 efter att ha fått motorproblem. Civilbefolkningen sprang givetvis fram till vraket för att plundra det på souvenirer. Det de inte insåg var att de utsatte sig själva för stora risker. Inte bara med ammunition m.m. som kunde explodera. NATO och USA kunde inte tillåta att flygplanet och dess innehåll kunde falla i fel händer. Därför så kommer ett flygplan som havererat och inte förstörts i nedslaget att behöva förstöras med en bombinsats. Frågan är bara hur man får bort civila som riskerar att skadas av bombanfallet?

Frågan är om det var lättare eller svårare förr att vara pilot? Flygplanen var helt klart mer svårflugna, men systemen var betydligt lättare att hantera. Det fanns inte så många knappar och regelverken var betydligt enklare att lära sig. Dock så tror jag helt klart att dåtidens piloter var bättre piloter eller som det vanvördigt kallas ”spakryckare”. Men i en luftstrid mot en av dagens flygplan och piloter skulle de inte ha en chans. Tekniken gör att piloterna blir effektivare. Kanske är det på bekostnad av konsten att flyga ett flygplan? Jämför med civil flygtrafik där systemen blir säkrare och säkrare och haverierna mindre frekventa. Ändå tyder de senaste haverierna på att när tekniken sviker så klarar piloterna inte längre av att flyga flygplanen. Jag hoppas att vi inte hamnar i samma sits när det gäller militär flygning. Det finns bara 24 timmar på dygnet och 365 dagar på året, så en pilot kan inte lära sig allt. I avvägningen mellan att lära sig luftstrid och regelverken så resulterar det nog allt för ofta i en minskning av antalet timmar i luften till förmån för lektionssalen och den grundläggande förmågan ”airmanship” minskar.

Jag säger inte att det nödvändigtvis var bättre förr, men det var i varje fall annorlunda. Lite grand av glorian kring pilotyrket försvinner idag tyvärr med uppstyrda regelverk, fastställda procedurer för stora gemensamma operationer och flygförarblöjor för att klara långa flygpass. Men trots detta så är kanske dagens stridspiloter mer krigare än gårdagens piloter? Dock så lär vi aldrig mer få uppleva den situation när en trött fältflygare somnat under en briefing och när chefen bad honom yrvaken dra planen svarade ”starta tänt och sova på ESSO”!

DN, Ny Teknik