Alla pratar om här RBS-15KA, som i sig är ett mycket bra och kompetent system som självklart borde funnits kvar, men som lades ned av fullständigt oförklarliga anledningar. Det levde kvar under namnet ArtDemo och därefter BekDemo under ett antal år, och finns kanske fortfarande i något förråd.Personligen tycker jag debattörerna har fel fokus i den här frågan. Det är ju trots allt så att roboten, oavsett om den avfyras från land är en sjömålsrobot och inget annat. Sjömålsrobotar gör mest nytta om de opereras från havet eller luften där man har en helt annan rörlighet.
Om vi istället lyfter blicken och försöker förstå vad som är en sådär 200% värre än att just RBS-15KA försvunnit, så är det att i stort sett samtliga flottans RB-15 vapenbärare har försvunnit! Detta är mycket mer allvarligt och bör definitivt debatteras.
2005 förfogade flottan över sex robotbåtar och sex korvetter som sammantaget kunde bära (12x8) 96st RBS-15 runt vårt Svenska territorialhav, och kunde skjutas från dolda lägen nära vår skärgård. Tilläggas skall också göras att varje enskild vapenbärare (fartyg) hade omfattande ledningssystem, passiva och aktiva sensoser för antingen automomt uppträdande eller förbandsuppträdande runt våra Svenska kuster.
Utöver detta så hade flottan samtidigt också åtta stycken operativa patrullbåtar, som vardera kunde bära sex stycken potentiella RB-12. Totalt 48 robotar.
Backar vi bandet ytterligare några år, men inte längre tillbaka än till år 2000 så kan man addera till ytterligare sex robotbåtar och fyra patrullbåtar OCH även RBS-15KA. Då kunde Svenska marinen själva ställa upp med ca 160st RB-15 och 72 RB-12 bara i ett första läge. Sedan fanns det ytterligare robotlaster att plocka fram ur bergen. Utöver detta kunde flygvapnet självklart leverera ett stort antal RB-15F.
Hur ser det ut idag? Inte särskilt bra skulle jag vilja påstå.
Hur många vet idag om att det istället för ovanstående siffror är tre(3) korvetter som finns disponibla för nationella OCH internationella behov? När korvetterna HMS Stockholm och HMS Malmö befann sig i Adenviken under förra året så fanns där endast två potentiella vapenbärare (HMS Gävle och HMS Sundsvall) att tillgå i hela Sverige!
Vad de flesta säkert heller inte är medvetna om, är att ingen av våra nya Visbykorvetter inte ens är nära en operativ installation av RBS-15 systemet. Detta skall införas i nästa version av fartyget, för att sedan försöka få roboten operativ. Man ska då också försöka med det konststycket, att avfyra roboten inifrån fartyget, vilket inte kommer att bli helt lätt med hänsyn till heta avgaser och extrem värmeutveckling. Dessutom vill jag nog inte ens veta vilka konsultkostnader som utvecklingen av denna installation medfört.
Vi pratar här om ett förmågeglapp som är så stort, att det redan vid blotta anblicken blir pinsamt. Är våra politiker ens medvetna om detta, eller är det så enkelt att Afghanistan och Helikopterfrågan sätter skygglappar för andra viktiga frågor?
Slutligen, vad anser Marinens främste företrädare om detta extrema förmågeglapp?
/ Haddock
Inlägg
Haddock, du skrev kort, koncist och exakt. Alla förmågeglapps moder.
SvaraRaderaBehovet av RBS-15KA kvarstår, men för förståelsen av vidden och konsekvensen av vad som skett behövs verkligen ditt inlägg.
En annan reflektion man kan göra är det trista förhållande som gäller i Marinen, med motsättningar mellan de olika geografiska marina baserna och mellan vapensystemen men även mellan Flottan och Amf. Hellre ser man neddragningar hos "den andre" än att något förmågeglapp rättas till (lite tillspetsat).
I gästinlägget "Minskad förmåga i bekämpning av sjömål", tog det inte många kommentarer innan detta förhållande blev tydligt och började handla mer om motsättningar än sjömålsbekämpande förmåga. Trist.
Nog om det för nu gäller allt ljus på ditt kloka inlägg och helheten i den sjömålsbekämpande förmågan, eller snarare sagt bristen på...
Ett lysande inlägg.
Sedan behövs det också ett inlägg som sätter ljuset på hur det står till med ubåtsjaktförmågan. Instämmer i betyget.
SvaraRaderaFör att fortsätta på samma tema. Få vet nog att enda anledningen att Rb 15F inte dog samma död som 15KA och robotbåtarna är att Thailand blev intresserat av roboten som en del i sin Gripenaffär. Vi får tacka Thailand för att det finns kvar svensk flygburen sjöbekämpningsförmåga.
Tilläggas bör också att de Rb 17 som Amfibiekåren förfogar över och som nu faller för åldersstrecket INTE ersätts med nya robotar med sjömålsstridsdelar utan med den klassiska stridsdelen...
Intresseanmälan.
SvaraRaderaAnmäler härmed mitt intresse för att, från säkert avstånd och på annat fartyg, följa första provskottet med RBS 15, avfyrat inifrån Visbykorvett.
Frågan är om de återstående fyra Visbykorvetterna kommer att modifieras avseende säkerhet och miljö.
@Sumatra: Misslyckas provskottet så får vi åtminstone en kvittens på Rb15 förmåga att sänka en Visbykorvett! :-)
SvaraRaderaVet och vet. Vet någon över Majors grad någonting om vad som finns och vad som inte finns?
SvaraRaderaFinns det någon som BRYR sig?
Jag vågar hävda att de flesta som läst Majorsprogrammet inte längre är intresserade av strid och förmågor, utan att antingen sitta i Kasern och pilla i PRIO alternativt planerar sitt nästa karriärsdrag, dvs kurser på FHS.
Det är dessa om informerar högre chef, och notera att "högre chef" är mera politiker än något annat och lever i en budgetbubbla som inte på något vis är kopplad till förmåga i nationens intresse.
Vad ska Rb-komp (förlåt, Rb-plut, numera) med normalstridsdelen till?
Ah just det, det tusenåriga freden hade ju anlänt, så var det..
@Haddock
SvaraRaderaTack för inlägget där du går igenom tillståndet i flottans RBS 15. Jag var medveten om att den finns på korvetterna och försökte beräkna antalet. Jag visste inte att det var så dåligt med korvetternas möjlighet att avfyra den.
@Sumatra
Jag försökte hålla mig till förmågan för att inte orsaka pajkastning. Jag pratade om sjöfrontsartilleriet utan att säga om det skulle vara fast eller rörligt. På samma sätt gäller det att hantera tunga sjömålsrobotar utan att låsa sig till lastbilar, fartyg eller flygplan.
@Wiseman:
Varför är inte flygvapnet intresserat av RBS 15? Hur mycket har flygvapnet övat med den?
Bra påpekande om Rb 17, att den inte längre är för sjömål.
Ubåtsjaktsförmågan är en annan försummad förmåga. Vad hände med de Hkp 4 som marinen hade? Hur mycket övades de besättningarna i ubåtsjakt när helikoptrarna fördes över till helikopterflottiljen?
/Fundersam
@ Fundersam
SvaraRaderaMin lilla reflektion om stämningen inom Marinen syftade på intet sätt på ditt utmärkta inlägg, utan bara på hur den sakliga debatten som du inlett om sjömålsbekämpning snabbt förföll till pajkastning i kommentarerna.
Inget du kunde gjort något åt.
Jag får en känsla av att du har kunskaper inom ämnet sjöfrontsartilleri, som det vore intressant att ta del av.
En skriftlig fråga om RBS 15 från Visby-korvett har stællts två gånger med ett års mellanrum till statsrådet Tolgfors av en och samma riksdagsledamot.
SvaraRaderaFørsta svaret var att robotskott var ett villkor før att Førsvarsmakten skulle ta leverans, ett år sedan var det inte længre så.
Dærmed torde problematiken var kænd i såvæl departement som myndighet.
Frågan om robotskott RBS 15 från Visbykorvett stælld en andra gång:
SvaraRaderahttp://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=67&dok_id=GX11297
@Haddock och Sumatra
SvaraRaderaInte behövdes det en raketforskare att, under 90-talet, blicka in i framtiden och konstatera att Flottan skulle hamna långt under kritisk massa för någon Marin försvarsuppgift förutom enskilt fartygs uppträdande nationellt eller internationellt. Varför blev det så? Varför var det så viktigt med Visby att allting annat fick stryka på foten?
Hade COTS varit en lösning, ett färdigt fartygskoncept från exvis Holland, utmärkta skeppsbyggare?
Jag hade förmånen att lyssna på kmd Frisksent 90-tal ang Visby och hans krav på ubjförmåga som fick gå före luftvärn och ytattack. Kanske är det sviterna av ubj-eran som får betalas nu?
@Apone
Egentligen är ditt inlägg så dj..a dumt att man inte ska bemöta det, men en sak är helt säker. Det finns oändligt många majorer och uppåt som är minst lika engagerade i Försvaret som jag förmodar att du är. Det är oförskämt att generalisera på det viset och ytterst o-officersmässigt. Skämmes.
@ Thomas L:
SvaraRaderaIntressant kommentar.
Jag håller med dig, man behövde inte vara raketforskare för att förstå det. Men varför allt annat fick stryka på foten till förmån för Visby hade väl två orsaker. Dels fanns inte tilräckligt med pengar att vidmakthålla patrullbåtar, robotbåtar och samtliga sex korvetter man redan förfogade över.
Men det största problemet var sannolikt att Visbyprojektet och FMV krävde så ofantligt mycket av den tränade och kompetenta personalen från förbanden. I stort sett all personal från de nedlagda förbanden gick direkt till FMVs PTK verksamhet i Visbyprojektet.
Detta innebär i sin tur att det nu finns personal som inte varit delaktig i förbandsverksamhet på 10år, utan enbart utfört provturer i FMVs regi.
Det finns till och med kaptener i flottan som gjort karriär inom Visbysystemets provturverksamhet, och ALDRIG tjänstgjort i förbandsverksamhet. Visst är det skrämmande!
Självklart hade det, med facit i hand, varit lämpligare att köpa ett befintligt och beprövat koncept, där vi sluppit lägga mer än 10års pengar och personal på PTK verksamhet i FMVs regi.
Sen håller jag med dig fullständigt om din reflektion över @Apones trångsynta kommentar!
@ Thomas L
SvaraRaderaNu är ju ubj-förmågan sedan länge borta och jag tror inte att Visbykorvetternas ubj-förmåga är problemet. Möjligheterna att skrapa ihop en ubj-styrka är borta, nu när plattformarna är borta, både fartyg och båtar, ubj-fpl och hkp samt även fast ubskydd. Verswunden. En ensammen korvett gör alls ingen glad, särskilt inte i ub-jaktsammanhang.
Utan sakkunskap i ämnet, undrar jag om man inte kan ge robotar på däck smyggegenskaper, kanske med någon form av löst påhängda vinklar som kan ge smygegenskaper. Ett annat alternativ vore kanske att hissa upp rb-stället just före skott, men då går väl smygtekniken åt H för ett kort ögonblick. Hur som helst är alternativet att inte kunna skjuta alls sämre.
Jag tar mig friheten att lyfta fram en av Gustav Wasa:s tidigare kommentarer här hos CI:
"Det tål att påpekas att Visbyklassen EJ hunnit med att skjuta RBS 15 innefrån sitt skyddade utrymme rakt under bryggan och rakt ovan stridsledningscentralen.
RBS 15 avses skjutas från utrymmet som utgør enda passagen från førliga inredningen till det aktra lastdæcket."
Jag tror att även de som inte varit till sjöss förstår att något är allvarligt fel när man läser denna kommentar. Hur stor värmeutveckling räknar man med och vilka gaser utvecklas vid start? Säkert inga vitaminer i det.
Det vore intressant att få Allan Widmans syn på Haddocks inlägg.
@Apone: Jag vet av personlig erfarenhet att det finns en och annan officer av major eller högre grad som bryr sig.
SvaraRaderaDet vi måste komma ihåg är att för Försvarsmaktens del så bestäms gräns vänster av ekonomin och gräns höger av de politiska direktiven.
Då får jag bjuda på en reflektion om inlägget. Jag tror vi att vi vid det här laget känner till försvarsamaktens erbarmerliga situation och att i det här läget börja träta om i vilken ända vi skall nysta upp den här härvan i blir kontraproduktivt. I från vilken arena vi än vill skjuta roboten ifrån så har det sina fördelar och sina nackdelar.
SvaraRaderaHaddock lyfter förtjänstfullt fram rörligheten till sjöss som ett argument framför kustartilleriet men kustartilleriet har sina fördelar i form av logisitk, enklare utblidning och att vi snabbare kan få ut en numerär. Att sätta igång robotbåtar kräver mer resurser och tar längre tid.
Vi skall inte avstå, utan vi skall kunna göra både och. Vi har inga baseringsmöjligheter för flyget att verka över hela landet längre, varken i fred eller krig. Vi har långt mellan flottans baseringsmöjligheter, finns det ens basbataljon värd nämnet längre?
Var tar pengarna vägen?
J.K Nilsson
@ J.K Nilsson
SvaraRaderaKloka synpunkter. Det är viktigt att, likt Haddock, beskriva förutsättningarna för de olika systemen på ett sakligt sätt.
Avståndet mellan flottans O-baser saknar betydelse och delar av en och samma basbataljon finns både i Karlskrona och i Berga-/Musköområdet. Så långt gott och väl.
O-baserna saknar betydelse för sjöförbanden vid ofärd, då fartygen spridds ut i till baseringsområden för T-basering. I dessa T-baser bedrivs rörlig bastjänst. Problemet är att den fredsmässiga basbataljonen är det samma som de totala resurser vi har att sprida till de olika T-baserna. Samma problem som återfinns i flygets basbetjäningsresurser.
Kvalitetsmässigt är det inga problem. Problemet är att det blir väldigt uttunnat när man sprider resurserna. Som i FV.
@Haddock,
SvaraRaderaJa det är skrämmande och inte så lite märkligt. PTK borde inte kunna få motsvara förbandsverksamhet i full omfattning, att vara officer är ju faktiskt förmågan att verka och leda i strid oavsett vapenslag. Särskilt viktigt är det inledningsvis då någon typ av "verklighetsfundament" ska byggas så att man har en referens vid skolor och stabstjänst.
@Sumatra
Är inte hela idén med ett "multirole" fartyg märklig? Visst kan man i teorin tycka att det är bra att kunna sätta in fartyget i fler olika stridssituationer men, om 1 (stycken) Visby blir bekämpat förloras inte en utan tre förmågor direkt.
Det finns mycket att lära från Visbyprojektet, bland annat hur RBS-15 problematiken (som redovisats ovan) kunnat passera idéstadiet, eller varför det var så viktigt med smygteknik. När Visby konstruerades ökade samtidigt behovet av synliga styrkor för flottblockader mot insatshärdar, då bygger Sverige ett fartyg som ska försvinna så fort som möjligt.
Eller varför man i konstruktionsstadiet skapade ett luftvärn ombord som inte hade full täckning horisonten runt. Är aktern inte lika värd som fören?
Var fanns "rödljusen" och varningssignalerna?
Jag hoppas att nästa fartygstyp består av ett färdigt stridslednings-vapensystem, sedan kan skrovet se ut som "hej-kom-å-hjälp-mig", men att vi får ut effekt från början.
Thomas L,
SvaraRaderaNu när både Al Gore och Obama fått Nobelpris, så tycker jag att det är dags för ett ekonomipris till Visbys konstruktörer. Hur fel kan man tänka och ändå få sitt projekt godkänt och sjösatt? Svaret på frågan är definitivt värt ett pris.
If you can´t be a part of the solution, there is still good money to be made by prolonging the problem, som motiveringen till priset förmodligen skulle låta.
Multi-role återstår att se. Som du själv pekat på är det knappt singel-role i nuläget. Fullständig täckning i 270 av sammanlagt 360 grader för luftförsvaret är ju inte ens en komplett förmåga.
Givetvis har du rätt i det du skriver. Rb, sensorer, sb, hkp, luftförsvar: bygg eller införskaffa ett sjövärdigt och stryktåligt skrov kring detta. Hur svårt kan det vara? Vi har ju gjort det förut.
Nu ska vi förvisso inte glömma att Visby projekterades vid slutet av kalla kriget. Det var fortfarande ett invasionshot över Östersjön som var dimensionerande.
SvaraRaderaUtan att gå in för djupt på Svensk ytattacktaktik så är hela saken att man vill se men inte synas, samtídigt som man vill kuna verka med vapen. Således skulle vi ha ett fartyg som var "osynligt i alla avseenden".
Detta var dimensionerande, inget konstigt med det egentligen. Problemet är:
1. De långa ledtiderna från studie till färdigt fartyg.
2. Tekniken fanns inte, utan skulle utvecklas.
3. Man hade inte ett färdigt koncept klart för sig avseende en fullständig vapen och sensorinstallation, inte ens vid byggstart. Betänk att i ursprungsplanen skulle Visby till och med kunna ta en Hkp-15 som skulle sänkas ned i fartyget till en hangar inombords.
Problemet med ovanstående sammantaget är att vi nu får ett fartyg som har gått ur tiden. Vi behöver egentligen fler, och enklare fartyg istället.
@ Haddock
SvaraRaderaDessutom säger min cybersoldat Marcus att han med hjälp av ett gratisprogram, hämtat från nätet, och lite uppgifter från Eniro, ser en massa mobiler, modem och trådlösa datorer m.m. fara omkring på havet.
Detta kan väl inte vara sant?
Motmedlet till en mångmiljardsatsning kan väl inte vara ett gratisprogram, lite telefonnummer och frekvenser som man får ur öppna källor?
Detta får inte vara sant!
I skarpt läge skall väl alla dessa elektroniska prylar lämnas kvar på kajen?
Teaterdirektören.
@Haddock: Hear, hear. Jag förespråkar en återuppväckning av ett mellanting mellan robotbåtar och kustkorvetter.
SvaraRaderaFör internationella insatser behövs dock något enstaka fartyg av betydligt större modell än Visby.
Fundersam: Det politiska intresset för att försvara Sverige har varit minst sagt svalt samtidigt som pengapåsen har varit i det närmaste vänd ut och in. Prioriteringen av finanserna leder då till att man stryker sådana förmågor som inte är efterfrågade.
SvaraRaderaDet gäller tills den dagen då en exportkund efterfrågar nämnda förmåga. Då får den en pånyttfödelse. På prioriteringslistan är det nämligen så att det enda som är högre prioriterat än exportstöd är skarpa svenska insatser. Dessa är lätt räknade.
@Thomas L: Problemet med luftförsvaret är väl egentligen inte att det saknas vapentäckning horisonten runt, eftersom fartyget tenderar att manövrera med bra prestanda. Det behövs inte många sekunder för att öppna den blinda sektorn med en gir, vilket systemet också hjälper till att planera i förväg. Det egentliga problemet med luftförsvaret är ju att 57mm's allmålskanon ger "point defence", d.v.s. självskydd mot ankommande hot. Att skydda andra enheter kräver ett system med lv-robot. Det är den främsta anledningen till att utöka lv-förmågan, inte statisk varvet-runt-täckning.
SvaraRadera@sumatra: Saltsyra är väl den problematiska komponenten från booster-raketerna (förutom värmen då). Saltsyra lär funka alldeles särdeles dåligt med just kolfiber, varför en lösning med slutna evakueringskanaler kommer att användas. Värmen blir egentligen bara riktigt problematisk vid fel som gör att roboten fastnar i tuben med booster-raketerna tända, men man måste ju designa för det med. Vad jag förstår görs evakueringskanalerna fodrade med ett ablativt material.
Totalt ser flottans materielplanering inte ut att sikta mot något annat än assymetriska scenarion. Att möta avancerade vapensystem och enheter med full förmåga med mer än enstaka enheter verkar inte prioriteras när det blir ont om pengar på kistbotten.
@Haddock,
SvaraRaderaByggstart för Visby var 1996. (naval-technology.com) Det är ett över 4 år efter sovjets upplösning och mer är 6 år efter murens fall.
Vad jag vill poängtera är att ledtider (vilket du också gör) är för långa och att det fanns nog mycket personlig prestige inblandad i varför Visby baxades igenom trots ändrade omvärldsförutsättningar och ofärdiga lösningar. Finns en bra bok om detta: Misguided weapons av Lorber)
@Rickard
Teoretiskt håller jag med dig men tänk dig en stridssituation där Stridsledningscentralen upptäcker en inkommande missil akterifrån.
Innan den kan bekämpas måste då fartyget manövreras i flera sekunder. Det är nog långa sekunder... Och sannolikheten för bekämpning torde följa en invers exponentiell kurva på avståndet till missilen.
Rickard: Kan man inte verka varvet runt uppnås snabbt målmättnad, speciellt om anflygande sjömålsrobotar håller dubbla ljudhastigheten och därmed befinner sig en mycket, mycket kort tid inom porté.
SvaraRaderaPrecis som Wiseman påpekar, handlar det om att mätta luftförsvaret. Robotar skjut i salva, där det handlar om att skjuta fler robotar än vad både hardkill och softkill systemen kan hantera samtidigt.
SvaraRaderaEn ensam pjäs på en Visbykorvett gör således ingen sjöman glad. Den saken är klar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJodå, Haddock, från ministern till den enskilde ledamoten av försvarsutskottet finns kunskap om begränsningarna i ubåtsjakten. Det har ställts många frågor om detta de senaste åren.
SvaraRaderaHkp 4 är uppenbart ute ur leken. Det spelar knappast ingen roll om Patria iordningställer dem gratis. FM är inte intresserad. Detta är värt en egen mässa.
Hkp 14 har vi inte ens bestället torpeder till och det unikt svenska ledningssystemet (TMS) torde ha en bit kvar.
Tidigare ingick också ett fixed-wing i den samlade ubåtsjaktförmågan. Flygplanet, som hade till uppgift att släppa sonarer framförallt i utkanten av jaktområdet avvecklades redan under första halvan av 10-talet.
Visbykorvetterna är ännu inte operativa för ubåtsjakt. Om de blir så handlar det naturligtvis i första hand bara om passiva sonarer, i vvart fal i mer skarpa situationer.
Trots tidigare löften om provskott från Visby med RBS 15 före leverans till FM har sådana inte genomförts. Gustav Wasa beskriver den del av problematiken som har att göra med avskjutningsutrymmets närhet till andra känsliga och kritiska funktioner ombord på korvetterna.
Till det ska läggas att en RBS 15 innehåller vardera 140 kilo krut som enligt nuvarande konstruktion ska detonera inombords i dessa kompositbåtar...
Mot denna bakgrund ter sig kanske också uppgiften TI som ganska utmanande för vårt senaste tillskott på ytstridssidan.
Allan Widman
@Allan Widman
SvaraRaderaDet glädjer mig att en riksdagsledamot är så insatt och engagerad i så många försvarsfrågor som du är.
Vad som glädjer mig ännu mer är den sakkunskap jag ser att du faktiskt har, vilket få andra politiker har.
Det enda av ovanstående du beskriver ovan, som jag inte är särsklit orolig för egentligen är hur att skjuta robot från en Visbykorvett.
Lösningen finns framtagen, men skall omsättas i praktiken. Krutet skall dock inte detonera i fartyget, utan skall istället skicka iväg roboten ur sin tub. Men det är dock detaljer bara.
Men istället...
Den stora frågan , som jag tror du kanske kan svara på är:
Varför finns det inte (en samlad) politisk vilja att ha ett försvar som (på riktigt) kan försvara vårt land?
Sveriges självbild är att vi är den sjätte permanenta medlemen av FN:s säkerhetsråd. Som sådan behöver vi inte längre utveckla egna kärnvapen, men vi måste fortsätta utveckla unika plattformar till alla arenor. Därmed garanteras i vår ögon Sveriges självklara rätt att prenumerera på världsomspännande statsmakt.
SvaraRadera- Vem träffar Nelson Mandela och Lula da Silva när de vill anskaffa stridsflygplan? Är det inte till den svenske statsministern, som förfrågan ställs om att få handla?
Danmarks självbild är att de från tid till annan med hjälp av goda vänner kan kvalificera sig till VM-slutspelet i fotboll och Champions League. De uppfattar det inte som gudagivet att så sker. De inser att de måste meritera sig. Och de förstår att det inte är i Danmark som reglerna för spelet fastställs.
@Haddock
SvaraRaderaEn bra beskrivning av det prekära läget vi befinner oss i, dock, en lite korrigering av antalet plattformar som du beskriver:
2005 fanns det 2 operativa Robotbåtar + eventuellt 2 i depå. Antalet Patrullbåtar var färre än de 8 du angav, mer troligt runt 4 st (mitt minne sviktar).
Vad beträffar år 2000 så fanns det ej 12 operativa Robotbåtar. 3.Ytstridsflottiljen hade 4 st (varav en i depå) och jag är tveksam till att 2.Ytstridsflj hade 8 st. Antalet Patrullbåtar var också det färre än de 12 du angav, 3 operativa i syd, 2 (?) på västkusten och x antal på Berga (dock betydligt färre än 7).
Vad beträffar Visby så får vi ibland ta ett steg tillbaka och bortse från de långa ledtiderna och höga kostnaderna för att inte bli alltför negativa. Fartygen är oerhört kompetenta och kommer bli en stor tillgång för flottan i många år!
/Anna
@Anna:
SvaraRaderaDu har delvis rätt, men du har nog inte läst vad jag skrev i detalj.I texten tar jag ej upp OPERATIVA fartyg, utan beskrev istället vad flottan FÖRFOGADE över.
Precis som du skriver så var antalet operativa fartyg färre (Vilket gör beskrivningen än sorgligare).
Men faktum kvarstår att flottan då förfogade över dessa plattformar, och hade på kort tid kunnat få dessa operativa från att de har legat i materieldepå. Det har ju bevisats flertal tillfällen då man "bytt fartyg".
Den stora skillnaden idag är att vi inte ens förfogar över fartyg i materiell depå som går att få operativa.
Vad avser Visby, så anser jag att du har fel när du skriver att de ÄR oerhört kompetenta.
Jag skulle istället vilja påstå att de på sikt KOMMER att bli oerhört kompetenta, om allt går som FM vill, inkluderat installation av LV-robot för luftförsvar annat än som idag, enbart luftförsvar för egenskydd..
I övrigt tycker jag du beskriver den operativa numerären som den då var på ett mycket bra sätt, förutom antalet operativa patrullbåtar som år 2000 var minst nio.
@Haddock
SvaraRaderaJag misstänkte att det var antalet skrov som fanns tillgängliga som du avsåg men för att förtydliga för övriga läsare som inte har den insikten valde jag att skriva mitt inlägg.
Dock ska man även ha klart för sig att de skrov som fanns i "depå" inte alltid var redo att kasta loss, reservdelskannibalisering m.m. begränsade antalet tillgängliga plattformar. Dessutom måste det finnas personal att driva fartygen och visst, ett par skrov till hade man kunna göra operativa på kort tid men långt ifrån alla då utbildade besättningar saknades.
Hur som helst så är det bättre med fler skrov, operativa eller inte, där är vi överens.
Vad beträffar Visby anser jag att de redan nu är kompetenta, utan såväl Rb 15 som Lv-rb. Rb 15 är inte långt bort men tyvärr är nog Lv-rb det.
/Anna
Minskad förmåga till bekämpning = mindre sannolikhet för otrevliga situationer där landets ledning är tvungen att visa ryggrad :)
SvaraRaderaHär en bild från Finland nyligen, tagen 2 veckor sedan, strax utanför finskt territorialvatten vid Porkala, då finska flottan håller ett öga på och identifierar en rysk ubåt strax utanför gränsen.
http://static.iltalehti.fi/uutiset/sukellusvene_juttu_2108JID_uu.jp
Oops, ett g föll bort, här korrekt URL:
SvaraRaderahttp://static.iltalehti.fi/uutiset/sukellusvene_juttu_2108JID_uu.jpg