måndag 20 juni 2011

Gästinlägg: Super?

Super, detta förstärkande prefix som vi återfinner i ordet supermakt, ett ord som hördes ofta under det kalla kriget. Efter Sovjetunionens fall fanns inte längre någon användning för ordets pluralform. Kvar fanns bara supermakten USA i ensamt majestät. Hur har man då förvaltat sitt pund och var står landet idag?

Den avgående försvarsministern Robert Gates tillkännagav i veckan att ny chef för den amerikanska marinen, Chief of Naval Operations (CNO) blir amiralen och ubåtsofficeren Jonathan W Greenert. Han beskrivs som expert på att hantera flottans budget och finansiering. Det kan behövas.

“He has extensive experience in the money world, which is now facing all of us,” said Adm. Mike Mullen, chairman of the Joint Chiefs of Staff, referring to spending cuts that are confronting the Pentagon.”

“U.S. Defense Secretary Robert Gates said that the $400 billion cut to the national security budget being sought by the White House by 2023 is not minor”.
Tidsmässigt handlar det om en 10-årsperiod (2013-2023) så det är väl bara att hålla med.

Gates talade även om de strykningar i vapenprogram som han själv beordrade 2009 och om de 78 miljarder dollar som Pentagon redan planerar att lämna tillbaka de närmaste fem åren genom att effektivisera försvaret. På något sätt tycker jag att jag känner igen detta resonemang. Själva har vi effektiviserat oss bortom vägs ände, med exempelvis centralförvarad materiel och PRIO, som för oss som verkar på förbandsnivån inte bidragit speciellt till någon effektivisering av vårt dagliga värv.

Vidare framhöll Gates att Kongressen redan strukit 20 miljarder dollar från Försvarsdepartementets budgetäskande för 2011.

Nu har Obama beordrat fram en omfattande ”Missions and Capabilities Rewiew” som skall behandla de nedskärningar som skall till för nå målet 400 miljarderna dollar. Den beräknas vara klar senare i sommar. Det blir intressant läsning, för den som är intresserad av den militärt sett enda stormakten och utvecklingen framöver på detta område. Hade jag haft fallenhet för att spetsa till saker och ting, hade jag kunnat säga att de 400 miljarderna skall gå till amortering på Kinalånen, så att Kina kan rusta upp i motsvarande grad som USA rustar ner.

Det är vårt ansvar att presentera konsekvenserna för presidenten och för Kongressen, i olika ekonomiska nivåer och hur dessa olika nivåer kommer att påverka den strategiska nivån och hur USA:s nuvarande förmågor kommer att påverkas, säger Gates. Vi ser med spänning fram mot den Rewiew som är i antågande.

Vad får då detta för konsekvenser för övriga världen. Givetvis så kommer en så pass stor neddragning att slå mot alla delar av det amerikanska försvaret, men mest avgörande för att upprätthålla USA:s möjligheter att agera globalt är nog vad som blir kvar av sjöstridskrafterna. USN har hittills med sin blotta existens stått som garant för fria Sea Lines of Communications (SLOC) på världshaven. För oss och de flesta andra länder är detta givetvis av avgörande betydelse för utveckling och välstånd.

Svårigheterna att återstarta SAAB Automobil är ett bra exempel på hur det går när alla komponenter inte finns tillgängliga i en någorlunda komplex industri och de förluster som uppstår för företag som är beroende av lasten just-in-time när grejorna inte kommer fram. Värdet av att t.ex. energitransporterna flyter fram fritt över haven kan inte nog överskattas.

Det är mot den här bakgrunden vi skall bedöma de neddragningar som väntar USN, när vi gör riskbedömningar för vår egen framtid. Fria SLOC är av högsta betydelse för ett land som Sverige, som är helt beroende av både export och import. Europas framtida marina förmågor bidrar till, tja ja vadå? Vem kan och vill i framtiden stå som en garant för fri handel och sjöfart på världshaven? Möjligen kommer Kina att bidra, export- och importberoende som landet ju blivit och dessutom med stora intressen i bl.a. Afrika. Det är nog ingen tillfällighet att kinesiska sjöstridskrafter verkar aktivt i Adenviken.

/Sumatra

Not: Fakta från Defense News.

13 kommentarer:

  1. Är det en alldeles för tokig gissning om jag gissar att de kommer att satsa och lägga krut på Stillahavsflottan för att inte hamna i bakvattnet hos Kinesen? Kanske ett tätare samarbete med AU/NZ?

    mvh

    6a 68

    SvaraRadera
  2. Bra där, Sumatra!

    Betydelsen av fria sjövägar kan inte påtalas nog många gånger.

    Återstår att se vad utvecklingen i USA får för betydelse för den framtida världsordningen. USA verkar dock ha en relativt klar bild över sjömaktens betydelse för frihet och välstånd så förhoppningsvis slipper USN ta lejonparten av besparingarna.

    / Commander

    SvaraRadera
  3. Magnus Redin21 juni 2011 08:33

    Jag är orolig för säkerhetshot från vår stora granne Ryssland men om deras politik inte blir katastrofalt dålig har vi gemensamma behov av att hålla handelsvägarna på världshaven öppna.

    Jag tror alltså att det är troligt vi både kommer att samarbeta på traditionellt sätt med USA och inom EU och utöver detta med Ryssland.

    Praktiskt betyder det att vi behöver officerare som kan prata ryska och ändamålsenlig kommunikationsutrustning med t.ex. krypto tillhandahållet av Ryssland för kommunikation med dem och praktisk samverkan som borde bli lik det sjötrafiksäkerhetsmässiga miljöskyddande samarbetet i Östersjön.

    Handelsmässigt är Ryssland snart vårt "saudiarabien" då vi får mycket av vår olja därifrån och det är gynnsamt för oss ekonomiskt och säkerhetspolitiskt om Ryska intressen väljer att fortsätta exportera olja via Svenska raffinaderier.

    Sedan bör man tänka på vad denna beroendeställning av Ryssland kan innebära politiskt. Det vore oerhört bra att begränsa beroendet av importerad olja så handeln bara fortgår om den är ömsesidigt gynnsam.

    SvaraRadera
  4. Är det någon som vågar sig på en analys av USA post-Vietnamn och post-11 September? Såvitt jag förstått drog USA på sig stora skulder då men lyckades ändå hålla skutan flytande. Är det ett orimligt scenario idag eller är bara jämförelsen ogörbar?

    /L.O

    SvaraRadera
  5. @ 6a 68

    Förmodligen ligger Sydkinesiska Sjön högt på den amerikanska prioriteringslistan. Så gör också Perversiska Viken med Hormuzsundet. En rimlig fördelning av bördorna vore om Européerna och Turkarna tog ansvar för Medelhavet, tycker jag. Lite av Inside Of Area, istället för Out Of Area.

    @ Commander

    Priset för sjötransporter må vara lågt men Värdet är högt, för att inte säga mer än högt. Sjötransporterna påverkar allas vår vardag, oavsett om vi tänker på det eller inte. Störningar lär vi hur som helst märka av.

    @ Magnus Redin

    Läste Cornus lovord av ditt skriftställande. Nu har jag inte läst din bok, men av dina kommentarer till inläggen att döma, bör den vara mer än läsvärd. Alltid kloka vinklingar.

    När det gäller vårt förhållande till Ryssland är det lite förvånande om vi jämför med vår inställning till EU. EU lanseras som ett fredsprojekt där tanken är att sammanvävda ekonomiska beroenden i sig utgör en grund för frdlig samexistens. När det sedan kommer till ryssarna gäller det motsatta. Att vi blir beroende av deras energi och de blir beroende av att exportera till oss är plötsligt tvärt om en krigsrisk och ett säkerhetshot. Märkligt och lite ologiskt. Att sedan ryssarna inte önskar leverera olja och gas under världsmarknadspris till de forna sovjetrepublikerna kan jag ha en viss förståelse för, särskilt om dessa inte betalar ens det rabatterade priset.

    @ /LO

    Jag tror att det var ett annat läge. USA gick bra ekonomiskt på hemmafronten, vilket man inte kan påstå att landet gör nu. Dessutom verkar man att sjunka allt djupare ner i missären. Utan en ordentlig tillväxt blir det nog ingen återhämtning. vad landet skulle behöva nu är en rejäl ekonomisk stimulans av näringslivet och en (åter)uppbyggnad av infrastrukturen. Den vägen är nog inte farbar, givet de finansiella underskotten. Någon draghjälp från delstaterna själva är nog inte att räkna med. Dessa är ju också ekonomiskt på på bommen. Förutom vapenmateriel vet jag ingenting som är efterfrågat av amerikanska varor. Själv har jag knappast något hemma som jag vet är av amerikanskt ursprung, utom förståss Microsofts produkter. Två av mina grannar kör Jeep, och de är de enda som ständigt ligger och meckar på uppfarterna. Amerikansk kvalitet är inte särskilt efterfrågat.

    SvaraRadera
  6. @ Sumatra: "En rimlig fördelning av bördorna vore om Européerna och Turkarna tog ansvar för Medelhavet, tycker jag. Lite av Inside Of Area, istället för Out Of Area."

    Det känns som en rimlig fördelning, men jag tror att USA hellre drar ner i Nordatlanten än i Medelhavet. Dels för att Medlehavet är närmre ett antal möjliga konflikthärdar, och dels för att USA för närvarande prioriterar Israels säkerhet och militära handligsfrihet en aning högre än vad EU och Turkiet gör.

    "Jag tror att det var ett annat läge. USA gick bra ekonomiskt på hemmafronten, vilket man inte kan påstå att landet gör nu."

    USA gick ordentligt dåligt ekonomiskt under Vietnamkrigets senare del, och i perioden efter kriget.
    Vändningen kom ungefär då Reagan tog över efter Carter. I runda slängar så hade man 12-15 år med ekonomisk utveckling som varierade mellan trög och obefintlig.

    SvaraRadera
  7. Magnus Redin21 juni 2011 20:03

    Sumatra, några luriga saker med den Ryska gasexporten är fördelningen mellan inkomster till oligarker och stat, att de pressar *stan regioner/nationer på gas att exportera för att själva tjäna på exporten och givetvis att det är ett utrikespolitiskt verktyg samtidigt som några av våra vänner, framförallt baltstaterna, har ett utsatt läge.

    Handel är normalt sett bra för fred men det känns inte tryggt att vara beroende av Ryssland. Om affärer villkoras med att vi skall offra vänner eller helt enkelt är usla önskar jag att vi kan lämna förhandlingsbordet och komma tillbaka någon annan dag. Den möjligheten blir liten när få länder utöver Ryssland kan exportera olja. Den klenaste trösten är att det rent moraliskt vore ännu obehagligare att smörja Saudiarabien.

    Det här är en annan dimension på säkerhetspolitik än KA-robotar och luftvärn på Gotland, det här är vardagssäkerhetspolitik.

    Ett bra exempel på att kombinera de här olika målen är investeringarna i stora kraftledningar Finland - Estland och Sverige - Litauen. De elledningarna gör det mycket lättare att köra de tre baltstaterna som en egen ö om Ryssland eller Vitryssland stänger av de ex-sovjetiska kraftledningarna som stabiliserar elnätet. Samtidigt som de ger mindre beroende möjliggör de mer elhandel med Ryssland. Mindre beroende och mer handelsmöjligheter, en riktigt trevlig kombination.

    Ett motsvarande Ryskt initaitiv med dubbelt syfte är planerna på att bygga nya kärnkraftverk i Kaliningrad. Om de blir av kan de vid politiska kriser köra Kaliningrad som ett isolerat ö-nät och i normalfallet exportera el. Skall man rusta för konflikt är det bland de bästa sätt som man kan rusta så jag önskar dem lycka till men vill gärna att vi som goda grannar bistår med en del kvalitetskontroll vid bygget. Vem vet, blir vi riktigt nöjda kanske även svenska elbolag köper Ryska reaktorer?

    När det gäller olja och priset på den håller jag på att det är viktigt att ha en industri som producera attraktiva produkter så det går att betala rejält för oljan. Det är förresten lite tråkigt att det inte vart någon Saab automobil affär med Ryssland, det hade kunnat bli ett intressant affärsutbyte om Ryssarna hade funkat affärsmässigt. Rent demokratiskt är det inte bättre i Kina men av någon anledning är affärer med Kina betraktade som tämligen ofarliga.

    Apropå amerikanska varor har jag en amerikansk soffa, den är superkomfortabel. Rekommenderas om man vill sitta skönt med hög rygg och utfällbara fotpallar.

    När det gäller politiska trender är jag riktigt orolig för vart USA skall ta vägen. De är inte vana vid dåliga tider och verkar leva i förnekelse över alla jobbiga och svårlösta problem som oljebrist, klimatförändring, brist på återinvesteringar i infrastruktur, omhändertagande av kärnavfall, finansiering av pensioner, skuldkris, osv. Be till Gud och Marknaden och det ordnar sig...

    SvaraRadera
  8. @ Per A

    Konjunkturerna går upp och ner, ofta utan alltför stor dramatik. De goda effekter som Reaganomics skapade sågs väl till först i slutet av pappa Bush´ residentperiod. Den som fick behållningen var nog Clintonadministrationen. Den längsta perioden goda tider i Amerikas historia, som tog slut först i slutet av Clintons två presidentperioder. Under tiden betalades statsskulden ner till hyfsat låga siffror.

    Det vi ser nu är en dip som nog snart får sägas sakna motsvarighet i Västvärldens moderna historia.

    På hemmafronten får jag säga att jag högakter Göran persson för hans mod att ta de obekväma ekonomiska besluten, vilket väl Alliansen får sägas leva gott på att förvalta.

    SvaraRadera
  9. @ Magnus Redin

    Kanske är det i hanteringen av Ryssland som en av vår tids stora utmaningar ligger. Korrupt, javisst men jag tror att vi har ett ansvar för att inte skapa en stämning av att landet är isolerat och i grunden omgivet av fientliga länder.

    Sedan tror jag nog att vissa EU-länder spelar under täcket med ryssarna och att ryssarna i sin tur är skickliga i att spela ut de stora EU-länderna mot varandra.

    Vidare är det oklart vad den militära upprustningen är tänkt att tjäna för syften och här däremot är inte nedrustning och militära vaccum rätt väg att gå. Ryssland är aldrig så starkt eller svagt som vi tror, för att citera Otto von Bismark.

    Hörde just på nyheterna att den av dig efterlysta elkabeln är under utläggning mellan Sverige och Finland i skrivande stund.

    Du har nog rätt i att det amerikanska folkets bästa gren inte är att bita ihop och ta krafttag, om det inte gäller militär verksamhet. Här någonstans kan vi nog finna den svaga punkten hos den demokratiska parlamentarismen, så även i USA. Är det inte presidentval och kongressval, så är det dags för mellanårsval till kongressen. Det gäller för partierna att inte stöta sig med väljarna. Detta ser vi tydliga tecken på, nu när presidentval står för dörren, där det är läge att positionera sig. Ofta på bekostnad av det som klokast och bäst för landet vore.

    SvaraRadera
  10. Jag tycker att man kan börja se tecken på krismedvetenhet i USA, men den yttrar sig mest som trötthet, pessimism och en tilltagande isolationism.

    Det är ingen slump att Obamas utrikespolitiska retorik lämnat både Clintons och Bushs mer idealistiska målsättningar bakom sig.

    Nu är det "realistiska" mål och nation building at home som gäller.

    Europas militära snålskjuts kan mycket väl vara över, just när de ekonomiska förutsättningarna för att ta ett eget ansvar är de sämsta på en generation.

    Jag håller helt med om att vi i Sverige fortfarande borde kunna ta oss råd att utöka ytstridskrafterna med några fregatter. Det är dags att släppa kusten och återta förmågan att verka där våra intressen finns.

    Det är bättre ifall Ryssland använder energivapnet istället för militärt vapenskrammel för att driva sina intressen i närområdet, fast det ena utesluter ju tyvärr inte det andra, men ingenting blir bättre av att försöka isolera Ryssland.

    SvaraRadera
  11. @ Forsno

    Det är valår nästa år. Det gäller för maktens män att positionera sig inför väljarna, för presidenten på federal nivå och kongressens ledamöter på delstatsnivå. Helt avgörande kommer att bli vem som blir GOP:s slutliga kandidat. Det finns ett antal intressanta namn. Bl.a. ett antal republikanska guvernörer som lyft den egna delstaten, när andra delstater skunker allt djupare.

    Jag tror att USA behöver någon efter Obama som har exekutiv erfarenhet och som har ett "track record" av ekonomiskt ordningssinne. Sådana växer inte på träd och framför allt inte på den demokratiska sidan om stacketet.

    I övrigt ansluter jag till det du skrivit. Som vanligt, höll jag på att skriva.

    SvaraRadera
  12. @Sumatra
    Frågan är hur mycket stryk Romney, och andra mittenkandidater, kommer att ta under primärvalen; han har ju bland annat "Obamneycare" runt halsen.

    Det som kan bli tillgångar i presidentvalet kommer att utgöra belastningar i primärvalen.

    Men så är det ju alltid. Först måste de vara renläriga nog för de egna gräsrötterna för att sedan bli moderata nog att inte skrämma bort vanliga väljare.

    SvaraRadera
  13. Lite spännande sätt att få fram ledare på. Allt sker inför öppen ridå. I Sverige är det väl bara miljöpartiet som kommer i närheten, när det gäller öppenhet i processen.

    Obamacare är sannerligen ett rejält sänke, oavsett partitillhörighet.

    Obamacare har behandlats i domstol i Florida, där domstolen fann att den del av reformen som kräver att medborgarna köper in sig i sjukvårdsreformen strider mot konstitutionen.

    Mer än hälften av USA:s delstater har dessutom stämt sjukvårdsreformen. Reformen anses alltför statsstyrd och inkräktar på individens, av konstitutionen garanterade, rätt till fria val. Inga kollektivanslutningar där, inte.

    Dessutom har en majoritet bestående av republikaner och några demokrater redan röstat igenom ett återkallande av Obamas sjukvårdsreform i Kongressen. Det blir väl slutligen Högsta Domstolen som sätter kniven i reformen.

    Det ligger nog nära tillhands att försvarsanslagen kommer upp i en kommande valdebatt. Det står arbetsplatser på spel i de olika delstaterna. Detta faktum brukar utgöra grunden för alla särintressens särintresse.

    SvaraRadera