Gästinlägg: L10 - i princip (uppdaterad)

Gamla Hercules, med sina fyra turbopropmotorer och förmågan att landa och starta lite var som helst, anskaffades ursprungligen för trupp- och lasttransporter samt medevac. Sedan dess har planet uppträtt i en mängd olika roller, som från början inte förutsågs, t.ex. som ”gunship” med upp till 10,5 cm howitzers, för bl. a. CAS eller har använts för search and rescue. Andra användningsområden har varit stöd till vetenskaplig forskning, väderspaning, lufttankning, maritime patrol och brandbekämpning. Det finns Herculesplan i över 50 länder och i över 40 olika utföranden. Planet har använts i otaliga konflikter, men även för civil verksamhet och i humanitära operationer.
Vad har nu gamla Hercules i ett inlägg om stridstödsfartyg att göra? Jo, för att visa att med ett bra grundkoncept, finner man snart på nya användningsområden. Att bara se L10 som en transportresurs för militär, expeditionär förmåga är att se lite trångt på tänkbara användningsområden.

I september 2007 stod följande att läsa i Svensk Sjöfartstidning: ”DFDS-ägda ro-ro-fartyget Tor Anglia anlände den här veckan till Aalborg för att lossa det sista av den danska militärens utrustning från dess insats i Irak. Utrustningen lastades i Kuwait för vidare transport till Aalborg. Ro-ro-fartyget är på långtidscharter hos danska försvarsdepartementet och har gjort resor till platser som normalt inte DFDS-fartyg besöker. Tor Anglia har i år besökt Apapa-Lagos i Nigeria och Karachi i Pakistan. Försvarsdepartementet har också Tor Futura i charter och de har möjlighet att låta fartygen gå tillbaka till DFDS Tor Line under de perioder de inte behövs för militära transporter.”

Är det enda man önskar en transportförmåga under låg eller ingen hotnivå är detta en utmärkt lösning. Exempel på sådana transporter är de materieltransporter som genomförts för Kosovostyrkans räkning till Thessaloniki i Grekland.

Inget konstigt med det. I NATO-termer RE/RE-Shipping (reinforcement, resupply and retrograde ships) och som är en integrerad del av större NATO-operationer. NATO har dessutom färdiga dataprogram, där man helt enkelt knappar in vikter och volymer, så trillar namnet på det för ändamålet lämpligaste lastfaryget ut.

När det gäller L10 så gäller det att skilja på stridsstödsfartyg och de lagfartyg som finns i flottan. De sistnämnda är fartygsburet, förbandsknutet underhåll. Sådant lagfartyg medföljde korvettstyrkan till Adenviken i form av HMS Trossö. Ett lagfartyg tilldelas ingen stridande uppgift utöver det eventuella självskydd som finns till gatts. Även här finns ett visst behov av nyanskaffning, gärna nybyggnation med lagfartygsrollen och lång livslängd som styrande parametrar. In my dreams…

I en CRO (Crisis Response Operations) vore två lastade L10 mumma, för att med sin “staying power” utanför en kust projicera makt, en Power in Being om du så vill, som i sig kan verka krigs- och konfliktavhållande. Eller som gamle Sun Tzu sade “…to fight and conquer in all your battles is not supreme excellence; supreme excellence consists in breaking the enemy's resistance without fighting.” I den bästa av världar har man uppnått sitt mål utan direkt insats. Med sina helikoptrar och viss amfibisk förmåga kan uppgiften inledningsvis bli att säkra hamn för urlastning och att säkra flygplatser för efterföljande flygtransporter.

Ett argument mot L10 som framförts är att många redan har stridsstödsfartyg. Detsamma kan nog sägas om C-130, ändå har vi sådana. Eller varför inte helikoptrar, som ändå är en bristvara på sina håll.

Vad kan L10 användas till förutom ovanstående? Helt klart kan den lösa de flesta uppgifter som C-130 löser, fast lite långsammare men med större kvantiteter och vikter. Dessutom kan den vara en plattform för framskjuten ledning, tillhandahålla kvalificerad sjukvård i anslutning till konfliktzonen och varför inte ett ställe utanför zonen, där man kan återställa SVÄ med en bastu, lite ostörd sömn, vällagad mat och – vilket Gud förbjude – en öl eller två.

Chefsingenjören har i ett inlägg påpekat vikten av samordning mellan militära insatser och civilt bistånd. Här passar L10 som hand i handske för transporter för civilt bistånd, svenskt eller annat, då L10 inte brukas för militära ändamål. Även Wiseman har framfört synpunkter i samma ärende, även om L10 kanske inte är aktuellt för insats just i Afghanistan. En biståndslastad L10 till Haiti är ett exempel bland många tänkbara alternativ. Om vi hade haft någon…

I Lissabonfördragets förkättrade solidaritetsförklaring, som Sveriges regering har försvurit sig åt, finns en hel del frågetecken när det gäller förmågan hos Försvarsmakten™ att kunna ge hjälp i händelse av kris eller krig. L10 är svaret på jungfruns bön, när det gäller hur vi skall kunna få hjälpen på plats. Vad vi har att hjälpa med är en annan fråga, för ett annat inlägg, av någon mer initierad. Någon?

För att vara rubriken trogen, avstår jag från att lägga synpunkter på val av plattform(ar) och beväpning och övrig utrustning. Låt oss bara inte bygga in framtiden i en för trång kostym för att vi saknar vidsyn, fantasi och förmåga till framtidstänk. L10 skapar handlingsfrihet till en rimlig peng, utslaget på förväntad livslängd och tänkbara, framtida scenarier . Bemanningen kan variera, allt från ren driftsbesättning till fulltalig bemanning av de funktioner vi väljer att bygga in.

Köp gärna ett färdigt koncept, men jag vill framförallt framhålla värdet av att inte bygga i plast.

/Sumatra

Uppdaterad 10-04-05, 00:06
Vad ett fartyg medför, beror oftast på vilken företagstyp som skall genomföras. Det gick på sin tid att ombestycka en ptrb till minversion eller för ubj eller för ytstrid. Detsamma bör gå att göra med L10. Både vad avser bestyckning och bemanning.

I Försvarsberedningens ”Försvar i användning” läser man att ”Försvarsmakten ska på sikt och efter genomförda reformer öka insatsförmågan”. Här passar L10 väl in i bilden. I detta dokument kan man även läsa:

- ”över tid kunna göra snabba evakuerings- eller förstärkningsinsatser med upp till 300 personer.

- periodvis kunna upprätthålla en planerad snabbinsatsberedskap motsvarande ramnationsansvaret i EU:s stridsgruppkoncept.

- hålla relevanta delar av flyg- och marinstridskrafterna tillgängliga för insatser och snabbinsatsberedskap. ”

Även här har en eller två L10 en lättförsvarad plats. Vid ett eventuellt framtida NATO-medlemskap passar dessa fartyg in i Out of Area-doktrinen, liksom fregatter hade passat i konceptet med Standing Forces.

Nu när vi nästan inte längre är alliansfria, så kan fartygen även ställas till ”nästan allierades” förfogande inom ramen för PfP eller annat framtida arrangemang. Vi använder ju redan idag NATO-ländernas resurser när det gäller medevac och CAS och delar militära flygtransportresurser med andra nationer.

/Sumatra