Oro i Peru (uppdaterad)

Under min semester så har jag klättrat i Anderna, närmare sagt i de peruanska delarna. Då syrebristen har inneburit att flåset har varit dåligt så har jag fått ta långa pauser, vilket har gett tid till många diskussioner med mina peruanska vänner. Eftersom den första omgången i presidentvalet genomfördes under tiden så var framtiden för Peru ett givet diskussionsämne.

Bakgrund
Peru har genomgått många svåra perioder. Ett antal krig mot bl.a. Chile har inneburit att landets storlek har minskat och man är fortfarande oense om var den södra gränsen egentligen ska dras. Mellan 1968 och 1980 var Peru en militärdiktatur. Landet har haft omfattande problem med drogtillverkning, då Cocablad är en legitim produkt. Cocablad används bl.a. av befolkningen i Anderna för att motverka höghöjdssjuka. Mellan 1980 - 2000 så genomgick landet mer eller mindre ett inbördeskrig mellan regeringen och grupperna Sendero Lominose och MRTA.

President Alberto Fujimori satte stopp för dessa verksamheter. Metoderna var dock mycket våldsamma och många oskyldiga dödades. Parallellt med de militära insatserna så satsade Fujimori på att bygga upp skolväsendet och sjukvården på landsbygden, vilket innebär att han fick ett stort stöd från framför allt den fattigare delen av befolkningen. Fujimori flydde år 2000 till Japan efter en korruptionsskandal, men blev senare utlämnad till Peru där han nu avtjänar 25 års fängelse för brott mot mänskligheten samt korruption. Jämför gärna Fujimori med Thailands f.d. premiärminister Thaksin Shinawatra som också är populär bland de fattiga, men var korrupt och genomförde mycket hårda kampanjer mot drogtillverkning och rebeller i södra Thailand.

Peru har en stor andel av befolkningen (ca 30%) som lever i mycket fattiga förhållanden. Framför allt är detta på landsbygden samt uppe i bergen. Ekonomin har dock gjort stora framsteg och BNP steg under 2010 med 4.8%, vilket var det näst starkaste resultatet i Sydamerika efter Brasilien.

Men tyvärr så befinner sig Peru i en av jordens mest instabila regioner. Landet drabbas därför med jämna mellanrum av jordbävningar samt jordskred efter skyfall åstakommna av El Niño. 2010 inträffade kraftiga skyfall som bl.a. innebar att turister fick evakueras från Machu Picchu. När man idag åker omkring i Peru så ser man fortfarande temporära tältläger där många medborgare bor efter det att deras hus förstördes. Regeringens satsningar på att återställa efter översvämningarna och jordskreden har inneburit minskat fokus på de fattigare delarna av befolkningen. Givetvis så har detta inneburit stor besvikelse.

Valresultatet
I Peru existerar inga fasta partier utan organisationerna byggs upp efter kandidater. Detta innebär givetvis ett stort problem vid maktbyten, då många oerfarna politiker skall sättas in i sina arbetsuppgifter.

Efter den första valomgången så har två kandidater gått vidare, Keiko Fujimori och Ollanta Humala. Bägge bygger sin valkampanj på samma löfte som Obama gav USA, d.v.s. "change". De har fokuserat sina valampanjer på den fattiga delen av Peru och fått stort stöd. Om de i praktiken har köpt sina röster är oklart, men de har lovat mycket (kanske för mycket). De övriga högerpartierna lyckades inte ensas om ett fåtal kandidater utan väljarnaqs röster spreds så pass mycket att Keioko och Ollanta fick majoritet, dock ingen egen majoritet (>50%) vilket tvingar fram en andra valomgång.

Vilka är då dessa två kandidater?

- Keiko Fujimori. Dotter till den fängslade förre presidenten. Då hennes far skiljde sig från hennes mor 1994 så övertog Keiko ansvaret som "First Lady" i Peru och var med på alla offentliga uppdrag. Hon har i sin valkampanj lyft fram de framgångsrika satsningar på att bygga upp landet som hennes far genomförde och talar ofta om att hennes regering kommer att bli en fortsättning på hennes fars. Men då journalisterna tar upp korruptionen så har hon inget svar. Det som är oroväckande är att hennes far nog i sig själv vare sig var särskilt korrupt eller en aktiv förespråkare för våld mot oskyldiga civila. i stället så drevs dessa aktioner av rådgivare. Många av dessa riskerar att finnas kvar även inom Keikos organisation. Med stor sannolikhet kommer hon att benåda sin far om hon kommer till makten, vilket kan leda till stora oroligheter och protester från de som drabbades av hans regim.

- Ollanta Humala. Före detta militär som år 2000 försökte genomföra en militärkupp mot Fujimores regim. Han blev dock benådad efter det att Fujimore flytt till Japan. Det som är mycket oroväckande med Ollanta är hans kopplingar till Venezuelas president Hugo Chavez. Han har också framfört åsikter om att minska USA:s inflytande i Sydamerika till förmån för lokala samarbeten. Kopplingen mot Venezuela och Ollantas militära bakgrund kan skapa en ohelig allians mellan den peruanska försvarsmakten och presidenten. Venezuela satsar kraftigt på sin försvarsmakt, något som kan locka även de peruanska militärerna. Man har ännu inte förlåtit Chile efter de senaste konflikterna. Detta faktum kan förklara den 20% ökning av lönerna i försvarsmakten som nyligen beslutades. Den sittande regimen vill kanske motverka Ollantas chanser att få med sig försvarsmakten. Synen på USA är inte heller bra för Peru. Man är mycket beroende av export och turism, där USA är en stor kund. Venezuela har gott om olja och har därför råd att vara "kaxig". Dessa möjligheter har inte Peru. Tvärtom kan ett arbete att stärka de lokala samarbetena innebära att man tappar de internationella, vilket kan kosta landet oerhört mycket.

Framtid
Vad tycker då folket?

I Lima så är man givetvis mycket orolig. För de rika och välutbildade i landet så är valet mellan Keiko och Ollanta i valomgång 2 som att välja mellan Pest och Kolera. En del som jag pratade med funderade rent av på att lämna landet. Till viss del så tycker jag dock att det är rätt att i Peru "ta från de rika och ge till de fattiga", då klyftorna är för stora. Men om detta påverkar exporten eller turismen kan det få stora konsekvenser för Perus ekonomi.

På landsbygden så hoppas man på satsningar på de fattiga. Lyckas Ollanta eller Keiko med detta kan de räkna med fortsatt stöd, men befolkningen har nog inte så mycket tålamod att vänta allt för länge.

Detta innebär att det finns risker för oroligheter i samband med nästa valomgång då många väljare känner sig besvikna med resultatet från första omgången. Det finns även risk för framtida oroligheter då Keiko eller Ollanta genomför aktioner som inte är polulära, t.ex. frigivande av Alberto Fujimori eller närmande mot Hugo Chavez. Det finns dessutom risk för oroligheter om inte Keiko eller Ollanta lyckas genomföra de förbättringar i livsvillkoren man lovat för de fattiga i landet.

Uppdaterad 11-06-02, 12:50
Det närmar sig den andra valomgången i det peruanska valet. För många peruaner är det att välja mellan pest eller kolera. Med stor sannolikhet kommer Keiko Fujimore att ta hem segern. Inte bara utav egen kraft, utan för att många fruktar den mer vänsterinriktade Ollanta Humala.

De bägge kandidaterna har en mörk bakgrund.

När Alberto Fujimori dömdes för människorättsbrott 2009 var det just för att ha gett grönt ljus till denna sorts illegala gripanden, vilka ofta ledde till tortyr och mord.

– Varken Keiko Fujimori eller Ollanta Humala övertygar när de talar om mänskliga rättigheter. I Humalas fall har han anklagats för att ha varit inblandad i människorättsbrott under sin tid i armén på 90-talet. Det har dock inte gått att bevisa i domstol. När det gäller Keiko Fujimoris far är situationen däremot glasklar, säger Rocío Silva, som är generalsekreterare på en paraplyorganisation för människorättsorganisationer i Peru, CNDDHH.

Alberto Fujimore må ha använt hårda metoder och har kanske roffat åt sig pengar från den peruanska statskassan, men han är fortfarande populär i många kretsar.

I april 2009 dömdes han till 25 års fängelse för människorättsbrott begångna under sina år vid makten (1990–2000). Senare dömdes han även för korruption.

Man skulle kunna tro att något sådant skulle ha en marginaliserande effekt på en politiker. Men än i dag hänger Alberto Fujimoris skugga tung över peruansk politik. Hans framgångar i kampen mot gerillan Sendero luminoso kom till ett högt pris, men den högerpopulistiska politik han drev gjorde honom också populär bland många fattiga.

Hur kommer det sig att läget har blivit som det har blivit? De många fattiga i Peru har tröttnat på orättvisorna och vill ha ändring och det genast. De övriga kandidaterna lyckades inte enas kring en politik, vilket ledde till att de peruanska rösterna spreds över alldeles för många kandidater. Keioko och Ollanta stod därmed ut bland de olika valen och framför allt lyckades de hämta röster från den fattiga befolkningen med löften om snabba förändringar. Men vad händer om dessa förändringar inte kommer till stånd tillräcklig snabbt? Vad händer om utländska företag får kalla fötter? Vad händer om det blir oroligheter som påverkar turismen? Peru är ett land som är på stark frammarch, men man är samtidigt mycket känslig för återfall till den period av mer eller mer inbördeskrig som fortfarande finns kvar i många peruaners minne.

Uppdaterad 11-06-06, 09:54
Det är mycket jämt i den andra valomgången, med ett litet överläga för Ollanta. Ollanta känner sig segerviss och har redan hållit ett segertal.

In his victory speech, he promised that poor Peruvians would share the country's mineral wealth and benefit from its impressive economic growth.

Faran med Ollanta är att han riskerar att skrämma bort utländska investerare. Hans förebild Hugo Chavez i Venezuela har en stor fördel som Peru saknar och det är oljan.

Ollanta Humala, 48, comes from a left-wing tradition of greater state intervention. He staged a short-lived rebellion against Alberto Fujimori in 2000 and narrowly lost to Mr Garcia in the last presidential election in 2006.

He campaigned on a promise to increase the state's role in the economy and redistribute wealth to Peru's poor majority

His critics fear he will embark on interventionist policies similar to those of President Hugo Chavez in Venezuela, although Mr Humala says he is more in sympathy with Brazil's moderate left-wing approach.

Risken med en vinst med för liten marginal är att en stor del av Perus befolkning kommer att känna sig som förlorare, vilket kan ligga som grund för framtida oroligheter. Författaren Mario Vargas Llosa uppmanar därför att vinnaren (som han hoppas blir Ollanta) gör allt för att återskapa enighet bland befolkningen efter valet.

Uppdaterad 11-07-21, 22:23
Ollanta tog hem segern och säger nu att han vill närma sig den brailianska politiken.

Perus tillträdande president Ollanta Humala har utsett två ekonomer med gott rykte på Wall Street till att leda centralbanken och finansdepartementet: Luis Miguel Castilla och Julio Velarde. Som premiärminister vill han ha den välbärgade affärsmannen Salomon Lerner, som ledde hans valrörelse.
Humala har distanserat sig från sin gamle mentor Hugo Chavez i Venezuela och vill hellre förknippas med moderat vänsterinriktade ledare, som Brasiliens Lula.

Tja, det låter lovande. Allt som innebär ett ökat avstånd från Chavez är ett framsteg.

SvD