Fler "jubileum"

I ett tidigare inlägg skrev jag om det faktum att det är 200 år sedan svenskar trupper var på internationell insats i farvattnen utanför Tripoli. Det är också 50 år sedan vi skickade ner J 29 till Kongo. Men det kanske mest intressanta jubileet är nog ändå en händelse som skedde i just Libyen för ganska exakt 100 år sedan.

I Militärflygets historia (ISBN 91-89442-25-3) av Bill Gunson kan man läsa om följande händelse:

"År 1911 var den förhärskande meningen bland brittiska "gentlemän", i synnerhet generaler, att flygplan inte var till någon nytta i krig. (En liten minoritet medgav att de möjligen kunde användas till spaning.) I regel bortsåg de från det faktum att luftkriget redan hade börjat. Strider hade brutit ut mellan Italien och Turkiet, som båda ansåg att Libyen hörde till det egna imperiet.

Italienarna sände i oktober 1911 ut en expeditionskår, där också flera flygplan ingick. Styrkan mötte snart häftigt motstånd från araberna i trakten, vilka turkarna (i eget intresse) valde att aktivt understödja. Inom några veckor hade Italien skickat ytterligare sex flygplan till Nordafrika, där de försågs med improviserade hållare för stora spaningskameror. Senare tillkom även utrustning för att fälla små bomber.

Den 22 oktober (not. enl Wikipedia 23 oktober) lyfte kapten Carlo Piazza i sin Blériot och flög på sitt första spaningsuppdrag över turkiska ställningar kring El Aziziya vid Tripoli. Sina iaktagelser noterade han i ett anteckningsblock. Den 1 november skrevs ytterligare historia då löjtnant Giulio Gavotti lyfte i sin Etrich Taube (även den ett monoflygplan). Uppe i luften tog han ur en skinnpåse fram fyra tvåkilos Capelli-granater fyllda med kaliumpikrat, satte i tändhattarna som han hade haft i fickan och släppte dem en efter en över turkiska ställningar.

Enligt en passus i 1899 års Haagkonvention är det förbjudet att släppa bomber från ballonger, men den italienska regeringen påpekade att detta inte kunde gälla flygplan. Snart utrustades de italienska planet med ett vertikalt bombrör, konstruerat av löjtnant Bailo. Det monterades även på det föråldrade Henri Farman-planet med skjutande propeller. Bomben kunde enkelt glida genom röret utan risk att fastna i segelduk, stöttor eller vajrar. I slutet av 1911 släppte italienarna bomber tillverkade av danska Aasen - granater stabiliserade med en stjäörtfena av tyg och med ett långt snöre som måste rullas ut innan säkringssprinten lossades.

Den 24 november genomförde kapten Moizo den första eldledningsflygningen för artilleriet. Han sände meddelanden om var målen var belägna och var den egna elden träffade. Den första fotospaningen flög Piazza den 23 februari 1912.

Markstyrkorna i den italienska expeditionen hade i början av 1912 kört fast i försöken att bekämpa svåråtkomliga fiender. De fick då ytterligare flygunderstöd i form av två små luftskepp, s k "blimps" utan stabiliserande ram. farkosterna som fick beteckningen P.2 och P.3, hade konstruerats av den mångsidige ingenjören Enrico Forlanini. Trots att de var ömtåliga och utgjorde stora måltavlor för arabernas ofta mycket skickliga prickskyttar, klarade de sig (med flitigt lappade höljen) till slutet av 1912. Då drogs turkarna in i ett nytt krigpå Balkan. Luftskeppen sändes ut på sitt första spaningsuppdrag den 10 mars 1912 och genomförde senare en rad flygningar; emellanåt släppte de störtskurar av Cipella-bomber, stora sfäriska granater med fenor. Den 13 april var båda skeppen uppe i 13 timmar på spaning för det italienska artilleriet."

Kriget vanns till slut av Italien. Kriget fick också följden att det startade en nationalism på Balkan, vilket senare resulterade i de förödande skotten i Sarajevo. Men det är en annan historia...

Lite film för de som inte har något bättre för sig en tisdagsmorgon.