Lurad...igen...

I många diskussioner kring materiel som används av våra insatta insatsförband så kommer många kommentarer på de bristande stridsvästarna och klumpiga skyddsvästar.

Ny materiel har varit under upphandling, men det har tagit på tok för lång tid. Detta har lett till att många soldater köper egen utrustning, eller modifierar den existerande. Men trots detta så har många med stort tålamod väntat på att FMV:s upphandling skulle leverera ny utrustning som klarar av alla krav från Nordpolens kyla till Saharas ökenhetta.

Men, nu visar det sig att det norska företaget NFM Group har fört FMV bakom ljuset. Förfalskade testprotokoll låg bakom att FMV gav företaget ordern. Därför kommer upphandlingen att göras om!

FMV urskyldar sig dock med att de gamla skydden trots allt är bra.

Svenska soldater i Afghanistan har dock ett skydd som motsvarar höga krav. Det är framför allt kraven på ergonomi och ökad flexibilitet gör att FMV upphandlar ett nytt skyddssystem för soldater.

Intressant är dock länken på FMV:s hemsida som indikerar att förfalskningen var känd redan i maj 2010!

Frågorna man kan ställa sig är:
- Varför ställer FMV/Försvarsmakten alltid omöjliga krav? Detta leder till att de som offererar sina produkter kommer att bli underkända, alternativt som i detta fall ljuger. I värsta fall kan det sluta som i fallet SEP att man pekar ut en produkt som inte ens finns.

- Vad har FMV gjort under tiden? Sysslat med överklagan? Genomfört tester av den norska utrustningen för att se om den kanske är så bra som man trodde? Eller sväljt stoltheten och gett kontraktet till den som kom tvåa i upphandlingen.

Tyvärr så har nog allt mediabrus kring SEP/AMV-affären fått FMV att bli rädda för att ta beslut och i stället göra allt "by the book". Resultat, längre väntan för våra soldater.

För många, eller för få?

Nu börjar Försvarsmakten att sparka de officerare som valt att säga Nej till det nya anställningsavtalet. Den officiella orsaken är "arbetsbrist". Men hur sant är egentligen detta?

Jag satt och lyssnade på Flygvapenmötet förra veckan. Där var en av de stora diskussionerna hur Flygvapnet ska kunna bedriva verksamhet i närtid med tanke på de stora bristerna på personal i organisationen. Brister!?

Politikerna har den senaste tiden sagt att man åter har ett säkerhetspolitiskt fokus på närområdet och att Flygvapnets huvuduppgift inte ligger på den internationella arenan, utan på den nationella. Flygvapnet har alltså mycket reella nationella försvarsuppgifter att lösa. För att klara dessa uppgifter saknas det i dag ett par hundra officerare och specialister inom ett antal yrkeskategorier. Men, samtidigt så finns ett par hundra för många inom andra kategorier som med skrotandet av värnplikten helt enkelt blev "arbetslösa". Men så länge bara dessa arbetslösa skriver på det nya anställningsavtalet så hamnar dom inte inom kategorin som enligt ÖB drabbas av arbetsbrist. "Arbetslös" är med andra ord inte riktigt samma sak som "arbetsbrist".

Ett enkelt problem, kanske någon kan tycka. Det krävs bara omskolning av de officerare vars gamla kompetens inte längre behövs i organisationen. Men då dyker ett par andra begränsande faktorer upp.

- Personalramar. Försvarsmakten får bara ha en viss storlek. Det går med andra ord inte bara att rekrytera nya yngre förmågor som kan utbildas till de kategorier som behövs och sedan göra sig av med de äldre övertaliga officerarna. Försvarsmakten lyckades få avsteg på LAS, men fortfarande gäller principen "sist in, först ut" när det gäller anställningstrygghet.

- Budget. Förutom uppgifter så får Försvarsmakten en budget att hålla sig inom. Denna budget innebär att den inte finns medel för att skola om de officerare som skulle behöva utbildas. I värsta fall så finns det inte ens budget för att nå de mål som uppgiften definierar.

- Utbildningsplatser. Även om budgeten skulle finnas och det skulle finnas utrymme i organisationen så är det brist på utbildningsplatser för att skola om så många officerare samtidigt. Att utbilda t.ex. en flygtekniker tar minst ett år, förutsatt att han/hon har erfarenhet sedan tidigare av andra flygsystem. Finns inte den grundkunskapen så tar det längre tid. Att bygga upp kompetens för att t.ex. bli kontroll- eller planeringsingenjör kräver utöver detta ca 10 års arbetslivserfarenhet alternativt minimum en tvåårig högskoleutbildning.

"En Försvarsmakt i balans" brukar vara politikernas slagord. Tyvärr så är detta allt för ofta i balans i förhållande till budget och inte i balans i förhållande till uppgift.

"Sanningen finns i betraktarens ögon", sägs det. I detta fall är sanningen att det inte finns någon arbetsbrist, bara brist på rätt utbildad personal. Tyvärr så har ÖB:s nya anställningsavtal fått ett antal officerare i just bristkategorierna att sluta. Det ska därför bli intressant att se om Officersförbundets eventuella överklagan visar på om det råder faktisk arbetsbrist eller inte.

Gästinlägg: Världens förändring

Vi befinner oss i någon form av brytningstid, med tyngdpunktförskjutningar inom många olika områden. Ekonomiska, militära, kulturella, värderingsmässiga, hotbildsmässiga, handelsmässiga förändringar i omvärlden – ja, listan kan göras längre - som gör att våra gamla etablerade grundfakta behöver förändras eller bytas ut mot nya, färskare.

Detta är inte lätt men många gamla sanningar och lögner ger en felaktig bild av utvecklingen och kräver justeringar. -Förändra och anpassa eller gå under eller göra som delar av vänstern och sitta kvar med ett glas rödvin och se samtiden försvinna utom synhåll.

Ett offentligt tassande kring känsliga ämnen, gör att endast PK-svar är acceptabla i offentligheten, när tidens svårare frågor kommer på tapeten. Detta blir i längden ohållbart, om PK fjärmar sig för långt från den verklighet som människor lever i och med eller kan ta del av på TV och i tidningar. Som exempel finns gammal PK i de gamla öststaterna, som förvandlades över en natt till sin motsats. PK är alltid relativt och tids- och geografiskt begränsat.

Vad händer då om man struntar i PK och i stället försöker att förhålla sig till en alternativ ”verklighet”? Om du upphäver din stämma likt en djävulens advokat, vad händer då? Mången ”avvikare” har fått invänta sin samtid på väldigt otrevliga ställen, särskilt inom områden som politik, vetenskap och religion.

Som ett exempel vill jag anföra vårt nog mest PK-drabbade ämnesområde, nämligen västvärldens förhållande till islam. Jag kan lika väl välja den omvärldbild som ligger till grund för våra senaste försvarsbeslut, men det gör jag inte.

Nu har i alla fall ett amerikanskt Team B (omskrivning för djävulens advokat) kommit ut med sin rapport Sharia: The Threat To America, (an exercise in competitive analysis). Competitive analysis skall nog närmast läsas som “second opinion” eller ”motbild till ’etablerade’ sanningar”.

Rapporten är läsvärd men lång. För den riktigt bekväme finns alltid Washington Times artikel i ämnet.

Av rapportens rubrik att döma skulle en svensk betraktare kunna förledas att tro att en samling Sverigedemokrater utgör Team B, men så är ingalunda fallet. Generaler, amiraler, diplomater och professorer ingår i Team B, om än, för säkerhets skull, i regel pensionerade.

Här är ett exempel på vad Team B rekommenderar.:

“U.S. policy-makers, financiers, businessmen, judges, journalists, community leaders and the public at large must be equipped with an accurate understanding of the nature of shariah and the necessity of keeping America shariah-free. At a minimum, this will entail resisting – rather than acquiescing to – the concerted efforts now being made to allow that alien legal code to become established in this country as an alternate, parallel system to the Constitution and the laws enacted pursuant to it. Arguably, this is already in effect for those who have taken an oath to “support and defend” the Constitution, because the requirement is subsumed in that oath.”

“Whether pursued through the violent form of jihad (holy war) or stealthier practices that shariah Islamists often refer to as “dawa” (the “call to Islam”), shariah rejects fundamental premises of American society and values…”

Exemplet ovan är anfört för exemplets skull och för att det bryter av rejält mot PK. Tanken med ett Team B som agerar djävulens advokat är tilltalande, ett Team B som utmanar etablerade ”sanningar” och beslut i vardande. Tänk ett Team B som kommit in tidigt i processen för Visbyprojektet, helikopterdebaclet, PRIO, personalförsörjningen och varför inte inför de senaste försvarsbesluten.

Vad anser Team B om det nya bemanningssystemet, nu när 40-talisterna lämnar många och ibland välbetalda jobb efter sig? Ungefär så här många beräknas att gå i pension i närtid:

2010 124 000
2011 124 000
2012 122 000
2013 121 000
2014 116 000

Världens förändring…

/Sumatra

Ekonomin stoppar Gripen? (uppdaterad)

Gripen lanseras ofta som ett stridsflygplan som ger mycket pang för pengarna. Problemet är de som har råd vill köpa det som ger mest pang, oavsett hur mycket det kostar. Ta Norge och Saudiarabien som bra exempel. Oljeinkomsterna gör att det är betydligt lättare att ta ett beslut att köpa F-35 och F-15 utan att ha full koll på vilka kostnader det blir i slutändan. Andra länder som t.ex. Israel har inget alternativ. Rädslan för grannländerna gör att man måste köpa det bästa man kan få för pengarna oavsett kostnad.

Men Saab:s stora problem just nu är att de kunder som även normalt har ont om pengar och som därmed skulle vara ideala kunder, för tillfället är helt panka! Det är med andra ord inte längre en fråga om vilket flygplan de ska köpa, utan OM de har pengar att köpa flygplan över huvud taget. Även stabila ekonomier som Schweiz skjuter upp sina beslut om anskaffning av nya stridsflygplan.

Även de länder som normalt har god ekonomi och råd att lägga stora summor på sina försvarsmakter är utblottade. Sumatra har i ett tidigare inlägg tagit upp den dåliga ekonomin i Storbritanien och vilken konsekvens det får för deras försvarsmakt. I decembernumret av "Air Force Monthly" så redovisas neddragningarna på RAF. Man skrotar Harrier i förtid och väljer att inte anskaffa den vertikalstartande F-35B. Även Nimrod MRA4 läggs ner, vilket innebär att Storbritanien förlorar sin förmåga till långräckviddig havsövervakning. Sentinel R1 ASTOR som levererades 2007 kommer att skrotas efter det att de opererat klart i Afghanistan. Det sista är ett mycket märkligt beslut då britterna i och med detta helt förlorar sin förmåga att följa markmål.

Det som väntar britterna är i mångt och mycket det som Sverige går igenom just nu.

"It is the government's position that today's forces are structured to fight cold-war conflicts, not the low-intensity warfare increasingly confronting her amred services. It further sees britain's future defence as being part of a coalition and with this in mind her forces will be re-structured."

Skillnaden är att man drar ner från jättestort till bara stort. Fortfarande skall det brittiska försvaret samtidigt klara av en längre operation med 6.500 soldater (läs Afghanistan), en kortare operation med 2000 soldater samt ytterligare en kortare med med 1000 soldater. Man skrotar HMS Ark Royal och HMS Illustrious kommer enbart operera helikoptrar. De nya hangarfartygen kommer att levereras. Ändringen blir att det första fartyget HMS Quen Elizabeth kommer att direkt läggas i malpåse (för dyrt att avsluta/ändra det påbörjade kontraktet som innebär att det kommer att byggas för Harrier/F-35B). HMS Prince of Wales konfigureras om för att få katapult och kunna operera F-35C! I stället för 138 st F-35B beställer man enbart 60 st F-35C. Styckepriset för JSF kommer med andra ord att gå upp, något som kommer att drabba de andra kunderna (läs Norge).

Politikerna säger i klartext att man inte längre behöver hangarfartyg. Med andra ord så anser man att t.ex Argentina lagt ner sina anspråk på Islas Malvinas. Dock så kommer RAF fortsätta att operera från Falklandsöarna, men hur ska britterna vid behov förstärka?

Hur ser det ut för de nuvarande Gripenoperatörerna?

- Ungerska Forinten har rasat under 2010, vilket fördyrar deras operationer med stridsflyg med 20-30%. Samtidigt så har man sedan ett år slutat flyga L-39 och Mig-29 går enligt Air Force Monthly i graven vid årsskiftet. Det innebär att man snart enbart har Gripen kvar som stridsflyg. Toppa detta med den giftkatastrof som inträffade under hösten och det ungeska humöret är i moll. Man skulle behöva anskaffa antingen fler Gripen, eller som tjeckerna ett komplement till Gripen, men pengarna lär knappast finnas i statskassan. Ett flygvapen med endast 14 flygplan är mycket känsligt för att t.ex. ett par piloter eller tekniker byter arbetsgivare.

- Sydafrika har en så pass dålig ekonomi att man riskerar att få sluta flyga med sina Gripenflygplan. Vad man bör ta i åtanke här är att Gripen är ett av världens billigaste flygplan att operera. Har det sydafrikanska flygvapnet inte råd att flyga Gripen så finns det inget annat alternativ än att inte flyga över huvud taget. Valet mellan Hawk och Gripen kan jag dock förstå då Hawk används som skolflygplan och lätt attack/jakt. Förutom ekonomin så påverkar det allmänna säkerhetsläget i Sydafrika. Många piloter anser att dom inte längre kan göra karriär och att deras familjer måste bo innanför taggtrådsstängsel och väljer därför att t.ex. börja flyga för australienska flygvapnet! Ryktet säger att Australien även varit och jagat svenska piloter till sina F-18 Super Hornet och svenska ubåtsmän till sina Collins-ubåtar.

- I Thailand ser det dock ljusare ut. Den första supportgruppen är på väg ner och 2011 börjar man operera sina sex första Gripen och en FSR890. Förhoppningsvis så kommer man snart att skriva på avtal om fler.

I de stora affärerna är det än så länge ganska så tyst.

- I Brasilien så har man lagt locket på. Men den avgående presidenten Lula har nog redan skrivit på kontraktet med Dassault om att köpa Rafale. Hans efterträdare Dilma Rousseff har lovat att följa Lulas ekonomiska reform och kommer nog bara att plocka fram ett ifyllt papper ur kassaskåpet. Frankrike kan erbjuda något som Sverige aldrig kan, d.v.s. politisk tyngd.

- I Indien börjar Eurofighterkonsortiet nu att slå på den stora trumman och erbjuder Indien att inte bara bli en kund utan en fullvärdig medlem i samarbetet.

Uppdaterad 10-11-08, 18:28
Nu skriver brasilianska tidningar om att beslutet avseende nästa brasilianska stridsflygplan kommer att tas under övningen Cruzex som slutförs den 19 november. Som av en slump så deltar Rafale i den övningen...

Någon som vågar tro annat än att resultatet redan är klart?

Uppdaterad 10-11-10, 21:51
Ny Teknik hävdar nu att Lula har blivit osams med Sarkozy och därför tänker följa råden från sin flygvapenchef och den brasilianska industrin.

Men efter att Frankrike i våras vägrade att stödja Brasiliens och Turkiets medlingsförslag i den iranska kärnbränslefrågan känner sig Lula da Silva sviken av sin gamla bundsförvant Nicolas Sarkozy och är inte längre lika intresserad av att göra affärer med Frankrike.

I stället säger rykten i Brasilien att han nu kommer att följa rekommendationerna från det brasilianska flygvapnet FAB och industriorganisationen Fiesp i Sao Paolo som förordar svenska Gripen.

"Liten tuva stjälper ofts stort lass", heter det och i detta fall kan ett litet politiskt gräl innebära en stor förlust för Dassault? Men jag misstänker att Ny Teknik som vanligt drar lite för optimistiska slutsatser. Svensk teknik är bra, men i den stora politiska världen väger vi på tok för lätt.

Uppdaterad 10-11-12, 18:16
Sarkozy verkar vara säker på att Brasilien väljer Rafale.

Det sade den franske presidenten efter att ha diskuterat affären med Brasiliens avgående president Lula da Silva och tillträdande Dilma Rousseff vid G20-mötet på fredagen.

Lula har sagt att han ska överlägga med Rousseff om köpet av 36 stridsplan, men att ett beslut kommer före maktöverlämnandet i januari.

Det är ganska så symptomatiskt att Lula diskuterat med Sarkozy om denna affär på G20. Ett forum där Sverige står långt utanför väntelistan för att komma in. De enda gånger vi är inbjudna är när vi agerar ordförandeland för EU. Det är just denna typ av inflytande som Sverige saknar för att vinna de riktigt stora affärerna.

Uppdaterad 10-11-24, 18:05
Nu har äntligen den andra delen av Gripenförsäljningen till Thailand skrivits på och därmed så har Thailand nu köpt 12 st Gripen, två stycken FSR och en extra 340 för VIP-flyg m.m.

Vid sidan av de sex stridsflygplanen omfattar avtalet ett radarsystem av modellen Erieye monterat på en Saab 340 samt en order på sjömålsrobot 15.

Vad som är mycket intressant med denna andra affär är att nu få Thailand också sina skarpa Rb15 och kommer därmed att kunna bli en lokal maktfaktor med stor möjlighet att påvarka fartygstrafiken i regionen.

Den här affären var dock inte oväntad, utan alla väntade bara på att det skulle vara politiskt och ekonomiskt möjligt. Frågan är bara hur framtiden ser ut? Thailand byter ut sina gamla F5 mot Gripen, vilket är ett utvecklingssteg som att gå från J29 till JAS39 här i Sverige. Man genomför dessutom en "mid-life upgrade" av sina gamla F-16A/B. Dessa kommer dock inom ett par år att vara i behov av utbyte trots denna uppfräschning. Då har Thailand behov av fler Gripen. Frågan är bara var det stannar? 24 eller 36?

DN, Ny Teknik

Uppdaterad 10-11-30, 16:18
Saab gör nu en sista ansträngning för att få iland kontraktet med Brasilien.

Brasiliansk press rapporterade i fredags om att Saabs vd Håkan Buskhe kommer till Sao Bernardo, som ligger i Sao Paulo-området, på onsdag med 350 miljoner kronor i fickan som ska investeras i ett nytt forskningscenter. I hans följe finns den svenska infrastrukturministerns statssekreterare, Carl von der Ersch.

"Friskt vågat, hälften vunnet", heter det som bekannt. Frågan är bara vad anti-vapenförsäljningslobbyn tycker om detta i efterhand. Är detta en "muta"?

Långsiktigt åtagande (uppdaterad)

Regeringen lade idag fram sin proposition avseende den svenska insatsen i Afghanistan.

I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad styrka om högst 855 personer till förfogande för deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) till utgången av december månad 2011, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd. Under 2011 kommer den svenska planerade militära insatsen på plats i Afghanistan att vara cirka 500 personer. Ett tillskott för att förbättra säkerheten genom två räddningshelikoptrar sker dessutom. Därutöver ingår i den begärda personalramen om 855 personer resurser för förstärknings- och oförutsedda evakueringsbehov.

Man lämnar dock öppet för en fortsatt svensk militär närvaro, även efter 2014 då ANA/ANP enligt planen tagit över säkerhetsansvaret.

Inriktningen är att säkerhetsansvaret successivt ska överföras till de afghanska säkerhetsstyrkorna. Under 2012 ska en förändring från stridande till stödjande säkerhetsinsatser kunna ske. 2014 ska de afghanska säkerhetsstyrkorna kunna leda och genomföra operationer i alla landets provinser.

Hur länge den svenska militära närvaron därefter blir kvar i landet kunde Carl Bildt inte svara på.

– Vi var kvar i Kosovo tio år efter kriget och tio år i Bosnien efter fredsuppgörelsen, sade Bildt.

Jag ser fram emot hur detta kommer att lösas i prektiken. Det finns en hel del frågor som behöver besvaras.

- Hur integrerar vi en civil chef i den militära strukturen? En chef för en gemensam civil och militär insats måste trots allt fortfarande vara underställd ISAF för att säkerställa att vi jobbar mot samma mål. Annars blir det helt plötsligt minst fem stora operationer i Afghanistan. ISAF, OEF, UNAMA, EUPOL och en svensk special PRT. För att inte nämna alla NGO som agerar med egna agendor i landet.

- Ska vi bygga om FS-förbandet till kommande missioner för att passa ett mer civil-militärt arbetssätt?

- Hur samarbetar vi med det turkiska PRT:t?

Men den viktigaste frågan av alla är dock vad de andra ISAF-nationerna gör de närmaste åren. Alla har vacklande ekonomi och tidslinjen bestäms därmed mer av hur länge nationerna har råd, snarare än av hur länge insatsen krävs.

DN

Uppdaterad 10-11-04, 20:15
Analys av propositionen visar en mycket viktig skillnad i ramvillkoren.

Precis som under tidigare år så sägs visserligen att Sveriges styrka ska uppgå till 500 personer. Men genom att lägga till orden ”på plats” öppnar regeringen för fler soldater:

”Under 2011 kommer den svenska planerade militära insatsen på plats i Afghanistan att vara cirka 500 personer”, skriver regeringen.

Eftersom den ordinarie styrkan i Afghanistan nästan aldrig varit fulltalig ”på plats” så finns det utrymme att utöka den. Under sex-sju månaders tjänstgöring åker nämligen fredssoldaterna hem på en tvåveckors ”leave” två-tre gånger. Enligt utrikesminister Carl Bildt kan därmed numerären öka:

–Av den formella styrkan är 20 procent aldrig på plats. För att ha en styrka på 500 soldater på plats måste man ha en styrka på 600, säger Carl Bildt.

Detta är lysande då de svenska reglerna för leave i och för sig är bra för familjelivet, men ger sämre effekt för förbandet på plats.

Ett mycket stort problem för denna typ av insatser är att det handlar om att bygga långsiktiga relationer med lokalbefolkningen. De flesta militära enheter roterar var 6:e månad och då får dessa relationer byggas upp på nytt igen. vi skulle tjäna på att liksom finnarna rotera i flera omgångar. Eller som många andra länder ha delar av styrkorna där under längre tider. På samma sätt som för svenska observatörer. Kanske borde t.ex. OMLT, G2 (underrättelse) och G9 (CIMIC) personalen ha längre perioder på plats?

DN

Uppdaterad 10-11-05, 08:08
Carl Bildt förnekar på sin blogg att skrivningen ska tolkas som att styrkan i Afghanistan kan förstärkas. Men samtidigt skriver man i klartext i propositionen att insatsen med MEDEVAC-helikoptrar inte ska påverka markstyrkans storlek, vilket i praktiken innebär en förstärkning.

Det vore dock mycket intressant att få höra vad som kom fram vid diskussionen med den svenska ambassadören i Kabul.

På eftermiddagen träffar jag också vår ambassadör i Kabul Torbjörn Pettersson för att diskutera inte minst hur processen med övergång från stridande och stödjande insatser, och övergången till en civil ledning för vårt s k PRT 2012, mer konkret skall kunna gå till.

På det nordiska utrikesministermötet i Reykjavik i går hann vi inte fullt ut med den fördjupning av våra diskussioner om Afghanistan som nu kommer att krävas.

Själv så ska jag bege mig ut på staden och köpa Kai Eides bok. Den har nog en hel del att avslöja om hur samarbete inom FN fungerar, med tanke på hur det gick till när Kai slutade i Afghanistan.

Alla var där, nästan... (uppdaterad)

En grå regnig Stockholmskväll hindrade inte genomförandet av manifestationen till stöd för våra soldater. Ett antal talare tryckte på vikten av stöd till soldaterna och framför allt deras anhöriga. Oavsett åsikt om insatsen i Afghanistan så måste vi stödja de som valt att utföra det uppdrag som beslutats av Regering och Riksdag.

Alla var där, förutom en mycket viktig nyckelspelare i sammanhanget. Gissa vilken? Jo, Försvarsmakten!

Nu när ÖB fått igenom sina planer med slopad värnplikt, ändringar på LAS samt nytt anställningsavtal med krav på utlandstjänstgöring, så borde någon representant från Försvarsmakten varit där för att visa att man är beredd att ta ansvar för veteraner och deras familjer. Om inte annat så bara för att visa att man bryr sig. ÖRA i praktiken med andra ord!

Se även Allan Widman och Morgonsur.

Uppdaterad 10-11-04, 17:57
Jag får lov att mildra min kritik mot FM. Man har faktiskt tagit upp manifestationen på forsvarsmakten.se och tryckt på närvaron i publiken av Arméinspektören.

Det är bra med en manifestation signerad flera grupper – politiker, intresseorganisationer och andra, sade Berndt Grundevik. Det speglar också det politiska stödet våra soldater i Afghanistan nu kan känna när närmare 90 procent av riksdagen står bakom uppgörelsen.

Under manifestationen syntes plakat med det gula bandet och texten ”Stöd våra soldater”.

- Det är viktigt för våra trupper att svenskarna reser sig från TV-soffan och visar sitt stöd, konstaterade Berndt Grundevik.

Bra! Nästa steg hoppas jag blir att FM ställer upp som talare på samma sätt som bl.a. officersförbundet.

SR

Fastställd tidplan

Regeringen har idag kommit överens med (s) och (mp) om en strategi för den fortsatta svenska närvaron i Afghanistan. Därmed så är allt klart för ett Riksdagsbeslut den 4 november. Att sedan (v) hoppade av är ingen förlust utan snarare en stor fördel, då en bred överenskommelse med stor sannolikhet blivit mycket utslätad och insatsen hade då med stor sannolikhet fått mindre effekt.

Hur ska man då tolka överenskommelsen?

Detta kommer att kräva förstärkta internationella insatser för att utbilda och stödja de samlade afghanska säkerhetsstrukturerna. Det är framgången i dessa som kommer att möjliggöra ett stegvis överlämnande av säkerhetsansvaret i olika delar av landet.

De bedömningar och det arbete som kommer att utföras i gemensamma Joint Afghan Inteqal Board kommer att styra hur denna process sker i riktning mot det uppsatta målet.

Innebär denna skrivning att om behovet uppstår är Sverige t.o.m. villiga att förstärka närvaron fram till 2012, då de stridande trupperna ska minskas? Den tyska ekonomin är som redovisat tidigare dålig, vilket innebär att Sverige kan behöva ta ett större ansvar i PRT MeS. (Solidaritetsklasulen är dubbelriktad!) Ett frågetecken kan då vara att få tag på tillräckligt med villiga OMLT-instruktörer. Viss finns det behov av specialister och yngre officerare även här, men det är framför allt på högre stabsnivåer som OMLT är efterfrågat då ANA/ANP tar mer och mer av det praktiska genomförandet av insatser. Detta kan komma att bli en test av det nya anställningsavtalet då äldre officerare med erfarenhet på bataljons- och brigadnivå kommer att vara de som är högst prioriterade.

Under 2011 kommer den svenska planerade militära insatsen på plats i Afghanistan att vara ca 500 personer. Ett tillskott för att förbättra säkerheten genom två räddningshelikoptrar sker dessutom. Vi fäster stor vikt vid säkerheten för all svensk personal.

Det innebär att man inte minskar på FS20 för att få utrymme för HU ISAF. Detta är mycket bra! Dock så säger man inget om insatsen med TUAV. Antagligen så väntar Regeringen med detta beslut tills dess att man vet hur det ser ut med leverans av UAV 03.

Reaktionerna på överenskommelsen är överlag positiva.

Tolgfors är nöjd med överenskommelsen och pekar på att insatsen kommer att drivas mer och mer åt det civila hållet.

I punkten 7 tas steget till civil ledning av PRTs verksamhet. Det är någonting som både Försvarsmakten och andra partier tidigare har önskat och var också något vi efterlyste i alliansarbetsgruppens rapport i somras.

Punkten lyder: ”I samband med detta bör under 2012 en övergång till en civil ledning för de samlade svenska insatserna i norra Afghanistan, inklusive biståndsinsatser, ske.”

Detta tycker jag är mycket bra. Förutsättningarna har redan skapats i MeS med en svensk Senior Civilian Representative i form av Krister Bringéus. I dagsläget så har han samma nivå som chefen för FS19 Gustav Fahl och är utsänd av UD. Han har till sin hjälp en civil stab på ca 10 personer som stöttar honom i hans kontakter med det afghanska samhället. Tanken på en civil chef för hela insatsen tycker jag är intressant, men då måste uppdelningen av ledarskapet mellan UD och Försvarsdepartementet lösas. Varför inte tillsätta en svensk Afghanistanledning i regeringskansliet? Där skulle man kunna gemensamt styra insatserna med t.ex. SIDA, UD och de militära trupperna för att nå ett gemensamt mål.

Bildt stöttar också beslutet och anser att det ligger i linje med de internationella överenskommelserna. Detta är även något som analytiker vid Försvarshögskolan håller med om.

Men den avgörande inriktningen när det gäller säkerhetsinsatserna i landet är att successivt gå över från stridande till stödjande insatser med ambitionen att detta skall vara avslutat senast mot slutet av 2014. Det handlar i grunden om Kabulkonferensens ambition – baserad på vad president Karzai uttalat.

Även SAK är positiv till överenskommelsen, men är fortfarande livrädda för att bli ihopkopplad med de militära förbanden.

– I princip följer man Kabulkonferensen där 2014 är det viktiga datumet, säger Peter Brune. Men det är omöjligt att säga om det är realistiskt eller inte, det finns tecken som pekar åt båda hållen.

SAK tror inte att lösningen på problemen i Afghanistan är militär och är därför positiva till att insatserna ska övergå från stridande till stödjande. 2012 ska insatserna få en civil ledning.

– Så länge man inte blandar ihop de civila och militära mandaten så är vi positiva till en civil ledning, säger generalsekreteraren Peter Brune.

När man lyssnar på de civila hjälporganen så gäller det att ha ett faktum i bakhuvudet: De lever på bidrag och det behövs en humanitär katastrof som är på den aktuella agendan i pressen för att bidragsgivarna ska lätta på plånboken. Det är bara att titta på t.ex. Balkan och andra insatser. När en insats inte längre är tillräckligt "sexig" så lämnar hjälporganisationerna landet och då är det någon annan som måste ta över. Nu är SAK kanske bättre än många andra eftersom deras fokus är just Afghanistan, men att tro att alla hjälporgan ställer upp bara för att hjälpa människor i nöd är att tro för mycket på mänskligheten. Dom ställer upp för att motivera sin egen existens och det är hård konkurrens mellan hjälporganen om bidragsgivarnas pengar. faktum är att de civila hjälpinsatserna skulle bli betydligt effektivare om dom kanaliserades via ett fåtal hjälporganisationer.

Personligen så är jag också ganska så nöjd med innehållet i överenskommelsen. Jag hade i och för sig gärna sett förstärkningar för att få ut mer effekt av förbandet, men det hade nog varit att hoppas på för mycket i det här läget. Förhoppningsvis kan man använda ovanstående skrivning för att förstärka vid behov.

Viktigast av allt är dock att våra soldater där nere nu kan släppa tanken på det politiska spelet och kan gå tillbaka till att fokusera på att utföra sina uppgifter. Snart är det dags för FS20 att ta över ansvaret för PRT MeS.

Vad vi måste ha i åtanke dock är att ett gemensamt politiskt mål idag är bra, men vad händer 2012 om det inte går åt rätt håll? Många andra länder som deltar i insatsen börjar att ge upp. Dom har helt enkelt inte ekonomi för att ha den uthållighet som krävs i denna typ av insatser. Med andra ord kan det bli tal om både förlängning och att avbryta i förtid. Sverige är en mycket liten fisk i en stor damm och vi påverkar inte situationen i Afghanistan utan måste följa vad de andra länderna gör eller inte gör.

Vi ska heller inte luras av vissa politikers tolkning av den amerikanska planen. Man minskar sin närvaro med början 2011 för att 2014 låta ANA/ANP ta över säkerhetsansvaret för Afghanistan. Det betyder INTE att USA lämnar landet. I Irak har man redan genomfört samma operation och tagit hem de stridande förbanden. Men trots detta finns 50.000 man kvar för fortsatt utbildning av de irakiska styrkorna. Detta innebär också att svenska trupper med stor sannolikhet blir kvar i Afghanistan även efter 2014. Om inte annat för att garantera säkerheten för svensk civil personal på plats i Mazar-e Sharif.

ÖB kan nu andas ut eftersom mycket av Försvarsmaktens transformering bygger på den politiska viljan att genomföra insatser liknande den i Afghanistan.

Se även Cynisk och Yrke Soldat.

SvD 1, SvD 2, DN 1, DN 2