Med solidaritetsförklaringen som grund rationaliserar vi, så att vår reella svaghet näst intill blivit en styrka. Det kommer ju andra och starka aktörer till vår undsättning, så vår försvagning har i realiteten blivit en förstärkning. Fan tro´t.
Hur ser då framtiden ut för Europas militärt starkaste nation och USA:s pålitligaste partner i globala sammanhang, Storbritannien?
“Our national security remains closely linked to our economy...", som US Navy: s CNO Adm Gary Roughead uttrycker saken. Detta gäller även för nationerna I Europa.
Finanskris, budgetunderskott och statsskuld medför att Storbritannien kommer att skära djupt i försvarsbudgeten. Så klämtar då klockan för GB förmåga att genomföra storskaliga internationella operationer av den typ vi sett under krigen i Irak och Afghanistan. För att kunna genomföra en operation för försvar av Falklandsöarna behöver landet i framtiden stöd av allierade. "Should we need to conduct major operations overseas, it is most likely that we will do so with others", som det står i ”The Strategic Defence and Security Review”.
Denna översyn medför med säkerhet grundläggande förändringar både avseende försvars- och utrikespolitiken. Förmodligen ser vi nu slutet på vad som kallas "wars of liberal intervention", åtminstone för Storbritanniens del.
Den nya regeringen anklagar förra regeringen för att ha lämnat ”svarta hål” i försvarsbudgeten med upp till 38 miljarder pund. Hur det än förhåller sig med den saken skall nu 42 000 jobb inom den offentliga försvarssektorn bort. 3 miljarder pund skall försvarsbudgeten minskas med samt att Nimrod-programmet (MRA4 maritime patrol aircraft) slopas, vilket sparar ytterligare 3,6 miljarder pund.
Inom fem år minskas Armén med 7 000 (nuvarande102 000) man, Royal Navy med 5 000 man (35 000) inkl en del Royal Marines och RAF med 5 000 man (38 000). Planer för att minska Armén med ytterligare 13 000 från 2015 finns men är ännu inte beslutat.
För en begränsad tid kommer GB att kunna sätta in 30 000 man internationellt, vilket är en tredjedel färre än vad man satte in under Irakkriget, och då med uthållighet. Med uthållighet kommer landet beräknat att kunna utnyttja 6 500 man, att jämföras med de 9000 man som i dagsläget är insatta i Afghanistan.
40% av tyngre artilleri och pansar försvinner (100 stridsvagnar och 200 stridsfordon).
De båda hangarfartyg som är ”i pipen” skall anskaffas. Men bara en av dem kommer att ha flygplan (fr.o.m 2020!) och den andra läggs direkt i malpåse eller som det heter "state of extended readiness", förmodligen i väntan på köpare. Detta uppskattas inte till fullo av alla:
Rear-Admiral Terry Loughran, a former commander of HMS Ark Royal, said the decision to scrap the Navy's flagship aircraft carrier and fleet of 80 Harrier jump-jets was "incoherent". The first of two new carriers will enter service in 2016, but will only be configured to carry helicopters – not jets – before being mothballed indefinitely, or sold once the second carrier enters service. Admiral Loughran said: "It is not the Navy which will be viewed as a laughing stock, it is the nation that will seen as a laughing stock to have provided such a capability [carriers] and then not the aircraft to go on them."
Vidare skall ett av de två nu existerande helikopterhangarfartygen (HMS Ocean och HMS Illustrious) skrotas. Hur detta matchar de risker som anges i ”the National Security Strategy” är föremål för debatt.
Hur det ser ut inom de olika försvarsgrenarna i nuläget kan man studera här.
Den intresserade kan läsa mer i denna BBC-artikel. Totalt skall den brittiska staten spara 880 miljarder kronor och 490 000 jobb kommer att försvinna enligt E24.
Det skall bli intressant att ta del av nästa perspektivplan och se om och hur det uppkomna ekonomiska läget påverkar eventuellt tänk.
/Sumatra
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
För Sveriges del så kan detta innebära både för- och nackdelar.
SvaraRaderaSom Forsno tidigare påpekat så kanske vi kan anskaffa en billig MOTS i stället för att utveckla L10.
http://forsno.blogspot.com/2010/10/koplage.html
Andra intressanta objekt som britterna kanske gör sig av med är C-130J.
Å andra sidan så kan vår solidaritetsförklaring ge oss problem. Om t.ex. UK och Tyckland (som ska minska sin försvarsudget med 40%) vill dra ner i Afghanistan, så kan det i stället för truppneddragningar innebära förstärkningar för Sveriges del fram tills dess att NATO drar sig ur på bred front.
Många säger att Sverige inte bidrar med så mycket, men det lilla vi bidrar med innebär att någon annan slipper hosta upp dessa pengar är en statsbudget som är i betydligt värre skick än Sveriges.
Jag tror inte att det kommer att finnas samma budgetbegränsningar i Sverige som i Storbritannien. Statsfinanserna är så starka att vi kan övervintra även en double dip. Det som kommer att avgöra nästa försvarsbeslut, och nästa insatsorganisation, är snarare maktbalansen inom och mellan blocken.
SvaraRaderaOm försvarsvännerna lyckas få lite mer inflytande är det fortfarande möjligt att hoppas på en något större insatsorganisation mot slutet av årtiondet.
Man får ej glömma att Sverige inte är i krig bara i Afghanistan utan även i Indiska Oceanen! Hur går det där?
SvaraRaderaSverige har lyckats eskortera två fartyg med mat! http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Eunavfor--Somalia/Nyheter/Annu-en-lyckad-eskort/
Helt OK. Men svenskar är även i farten iland. I Djibouti. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Eunavfor--Somalia/Nyheter/De-stodjer-sjoman-fran-land/ . Som naturligtvis inte tillhör Frankrike! En svensk snickare utnyttjar tillfället till gratis semester i tropikerna. En dum svensk som utnyttjar dummare svenskar. Varför inte?
Vad göra? http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Eunavfor--Somalia/Nyheter/Juridisk-expertis-en-sjalvklarhet-/ ger inget svar!
Kenya har sagt upp avtalet med FN att ta emot pirater. Seyschellerna kan gärna döma pirater men de måste fängslas i det land som arresterat dem. Samma tycks gälla Mauritius.
Svenska flottans insats i Indiska Oceanen verkar vara ren cirkus. Eller en normal kryssning i tropikerna? På skattebtalarnas bekostnad. Tolgfors och Bildt förnekar sig ej. Funkar 101% alltid. Svensken sover, inkl. CI & Forsno.
@Anders B alias Anonym 11:06
SvaraRaderaHade inte du hittat nya kompisar i New Mexico? Har de redan tröttnat på dig?
Re Forsno
SvaraRaderaSå ekonomin avgör inte, är det därför som regeringen smygspar via anslaget varje år.
Den säkerhetspolitiska situationer är redan sämre än den var 2004 och någon omsvängning har inte skett.
@ Forsno
SvaraRaderaDen upprustning vi ser i närområdet, ställt mot våra förment "solidaritetsallierades" nedrustningar, gör att en marginell ökning av vår egen insatsorganisation om tio år nog inte gör varken till eller ifrån för vår försvarsförmåga.
Det som förestår i närtid av förbandsnedläggningar för att bekosta det insatta insatsförsvaret, gör att vi nog kan sälla oss till skaran av grannländer på de militära förmågornas egen Skid Row.
@Anonym 11:31
SvaraRaderaMen den urholkningen beror inte på svaga statsfinanser.
@Sumatra
Oavsett ett ryskt återtagande har Sverige ett historiskt unikt fördelaktigt strategiskt läge, men detta är beroende av att NATO och EU fortsätter att fungera och omfatta våra östra grannländer.
Oavsett om vi kan mobilisera två eller fem brigader är vi beroende av NATO vid väpnad konflikt i närområdet, men det var vi under kalla kriget med.
Om NATO skulle förlora sin trovärdighet så blir det dock ett helt annat läge.
Det skulle kanske rent teoretisk vara möjligt för Sverige stå emot ett isolerat men storskaligt Ryskt anfall - med en mångdubblad försvarsbudget, flerårig värnplikt och egna kärnvapen. Sannolikheten för detta är dock nästintill obefintlig.
Om vi fortsätter att skära så är det ett val; inte tvång. Den feta damen har inte sjungit än.
@ Forsno
SvaraRaderaUnder det förra kalla kriget var vi starka, NATO var starka och WP var starka. Om tio år är vi helt säkert svaga(re?), våra vänner är svagare och "alla" andra starkare. Det är ju inte bara Ryssland som storsatsar militärt, se bara på den senaste vapenaffären USA-Saudi, Den största vapenaffären hittills i världshistorien.
Jag får nog erkänna att väst vapenexport ger mig obehagskänslor. Kanske är det som Lenin sa: Den siste kapitalisten säljer repet som han själv skall hängas i.
Re Forsno
SvaraRaderaDin seriositet blev helt plötsligt ett taskspeleri.
Sverige har aldrig behöver eller behöver kärnvapen för att stå emot ett angrepp.
Om Sverige hade 5 brigader, ett modernt kustartilleri + luftvärn skulle vi idag kunna tillfoga en rysk angripare stora förluster så att ett angrepp blev osannolikt.
Nato är redan idag en rätt svag allierad med allt mer begränsade resurser att sköta vårt lands markförsvar.
Att sedan alliansen hellre lägger pengar på bidrag än försvar är allom bekant men gör det inte mindre fel för det.
Bra inlägg SUMATRA.
SvaraRaderaEn liknande analys över Tyskland och Frankrikes neddragningar önskas. Sammanställs dessa analyser samtidigt men andra EU- och europeiska Nato-länders neddragningar av bl a försvarsbudgetar så kommer vi troligen upptäcka att vissa FÖRMÅGOR försvinner både nationellt men också inom ett europeiskt och Nato-perspektiv. Detta i sin tur kommer att urholka solidaritetsprincipen inom EU. Politiskt riskeras att man inte på kort sikt kommer att kunna stödja ett medlemsland med militär kapacitet.
@FORSO LYSANDE idé med att köpa en LPD ur BAY-klassen. Den kan ju dessutom transportera BÅDE amfibiematriel och stridsfordon. Detta kan då rädda ansiktet på ett antal sjöofficerare som förstörde och försenade den politiska ursprungsidén med L-10.
Ni lever i en helt egen värld. Sverige kan inte skicka några fartyg till någon amerikansk krigsskådeplats och det finns därför inget intresse av att köpa sådana.
SvaraRaderaEngland fungerar precis som Sverige. England har lagt över 10 miljarder pund på stödet till Islamistiska fronten, motståndarnas ekonomiska insats för att orsaka GB den skadan har varit några tusenlappar (med lösensummor har de fått igen flera tusen gånger vad de satsat).
Britterna måste alltså spara på sin militär, eftersom de bara ska bedriva kolonialkrig på USA:s order så kan de alltså lägga ner allt som inte syftar till sådan krigföring.
(Dessutom hade UK betydligt större kostnader i Irak).
Vad ska de göra annars? Trolla fram pengar?
Och människorna älskade
SvaraRaderamörkret mer än ljuset.
Joh. III. 19
@ Huginn og Muninn
SvaraRaderaJag tror att en sammanställning av samtliga NATO-länders samlade, framtida neddragningar - både i materiellt och personellt avseende - skulle räcka för att bygga upp en helt ny militär stormakt. Räknade man sedan in strukna materielprojekt växte den nya militära stormakten än mer.
NATO:s resurser och förmågor är nästan liktydigt med USA:s resurser och förmågor, där övriga väl närmast är att likna vid komplement.
“Our national security remains closely linked to our economy...". Hur ser då USA:s ekonomi ut?
Jag vill här rekommendera två länkar. Den första är:
http://usdebtclock.org/
Här tickar det på ordentligt. Varje amerikan är nu skyldig 44 000 $ och utslaget på dem som verkligen är skattebetalare blir skulden 123 000 $ per skalle. Utöver det federala skuldberget, så har delstaterna egna skuldberg (knappen överst till vänster på usdebtclock)
Den andra länken går till Jan Kallberg som redogör för läget i USA på ett bra sätt. Länka gärna vidare till artikeln i Vårt Försvar, men titta framför allt på länken till Obamas Budget och vad som går att spara på.
http://www.voltaire.se/sv/blogs/53.1106/jan-kallbergs-usa/usa-maste-kapa-i-forsvaret
Kallbergs slutsats att ”USA:s epok som världspolis och militärt engagerad över hela världen är över” får stå för Kallberg men det ligger nog en hel del i det.
Romarrikets uppgång och fall i repris? Nä, nu kommer demonerna över mig, så jag slutar här… :-(
Sumatra:
SvaraRaderaAlla imperier har gått samma väg. För att upprätthålla en ojämn bytesbalans måste ett imperium hela tiden expandera och/eller öka ojämlikheten i bytesbalansen. Både expansion och ökad ojämlikhet leder till ökade konflikter i imperiets utkanter. Till slut klarar imperiet inte av alla konflikterna och ekonomin faller ihop varefter imperiet upplöses.
Detta har skett med alla historiens imperier, imperierna själva och deras anhängare har alltid blivit mycket förvånade när det sker.
@ Profanum Vulgaris
SvaraRaderaVarken NATO, EU eller Västvärlden är något imperium. Hade du skrivit civilisation istället, så hade jag hållt med dig.
Skälet till att civilisationer går under är - som jag skrivit tidigare på ett annat ställe - främst tre:
1) En hög grad av sofistikering har utmärkt civilisationen före sammanbrottet.
2) Förekomsten av en - eller flera - mindre sofistikerade men högst vitala yttre fiender.
3) Ett starkt inre missnöje.
Här är det väl närmast fråga om nationer som kollapsar inifrån. En del kommer att klara att förändras, andra inte. Själv tror jag att britterna fått en regering som förmår att "göra en Maggie" och lyfta bort nationen från avgrundens rand. Men det kommer att kosta. Kosta rejält.
@Sumatra
SvaraRaderaFrågan är hur länge saudierna skulle kunna hålla sina F-15 flygande utan teknisk assistans. Iran lyckades hålla igång sina F-5 och F-14, men har sin teokrati till trots betydligt bättre förutsättningar än vad ett jihadistiskt Saudiarabien skulle ha.
Det är inte bara det att USA behöver sin ekonomiska styrka för att upprätthålla sin militära – de behöver även sin militära styrka för att upprätthålla sin ekonomiska.
Så det kommer att bli väldigt intressant framöver.
@Anonym 14:15
För att förtydliga så menade jag att sannolikheten för både ett isolerat storskaligt ryskt anfall, där de har möjlighet att fokusera huvuddelen av sin militära förmåga på Sverige, och för att det skulle bli politiskt möjligt att anpassa FM till ett sådant hot är närmast obefintlig.
Den senaste upplagan av Zapad innehöll, liksom sina föregångare, insats med taktiska kärnvapen. Om Sverige ska stå ensamt behöver vi ersätta det implicita skyddet från NATO:s kärnvapenparaply med ett eget.
Även om fem brigader och ett återuppbyggt kustartilleri skulle kunna avskräcka eller slå tillbaka de flesta invasionsförsök så är det inte som är problemet. Det storskaliga invasionshotet över havet kan inte återuppstå så länge Kaliningrad förblir en enklav omgiven av NATO.
Även om Rysslands logistiska begränsningar består står vi dock vid en väpnad konflikt i närområdet inför utmaningen att säkra militära och civila transporter på Östersjön samt skydda Sverige mot stridsflyg, kryssnings- och medeldistansrobotar.
Det slaget om Östersjön vinner vi inte på egen hand.
@Huginn og Muninn
Även om de behöver anpassas något för våra behov borde det bli billigare, snabbare och mindre riskfyllt än en nybyggd egenutvecklad L10. Men jag tror inte att planeringen för L10 kommer att ändras, det blir nog upphandling enligt plan.
@ Forsno
SvaraRaderaVäl formar den Starke med svärdet sin verld,
väl flyga som örnar hans Rykten.
Sambandet mellan en nations ekonomi och det försvar som nationen kan hålla sig med är enkelt att förstå. Enkelt samband. Mitt inlägg ovan handlar dock om hur det blir när ekonomin går ner sig.
Men någon gång brytes det vandrande svärd
och örnarna fällas i flygten.
Sambandet att ett starkt försvar (krigsmakt) under vissa historiska omständigheter ger en nation god ekonomi kan nog med historiens hjälp ledas i bevis . Det har i dessa fall alltid handlat om erövringskrig. Försvarsstrid har aldrig gjort någon rik :-)
Kolonialtiden är väl det klassiska exemplet, men nu är ju kolonierna till största delen avskaffade, mer eller mindre frivilligt från Västs sida.
Hvad Våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öcknen bort.
Det finns bra närtida exempel på att bra ekonomiskt utfall inte kräver ett starkt försvar. Japan efter världskriget är det bästa exemplet. Näst största ekonomin i världen under många år, med ett litet försvar, samtidigt som de amerikanska skattebatalarna stod för försvarsutgifterna. Lite samma strategi som vi tillämpar, nämligen att låta någon annan finansiera och stå för rikets försvar.
Lite Esaias Tegnér i debatten där:)
SvaraRaderaSumatra:
SvaraRaderaUSA är ett imperium.
Forsno uttrycker det väl:
"Det är inte bara det att USA behöver sin ekonomiska styrka för att upprätthålla sin militära – de behöver även sin militära styrka för att upprätthålla sin ekonomiska."
"It is not the Navy which will be viewed as a laughing stock, it is the nation that will seen as a laughing stock to have provided such a capability [carriers] and then not the aircraft to go on them."
SvaraRaderaNågot man tyvärr känner igen från vår egen utveckling av Visby-klassen. Vi bygger världens bästa ytstridsfartyg i sin storleksklass för relativt stora pengar, utrustar dem med sensorer och eldledning för luftvärnsrobotar men sparar in på själva roboten! Snacka om att vara dumsnål! Det är tydligt att avvägningsprocessen inom FM inte fungerar när vitt skilda materielsystem vägs mot varandra utan möjlighet för någon att ha överblick över de operativa konsekvenserna. Den enda lösningen är att göra avvägningarna inom respektive försvargren. "Försvarsmaktsgemensam" är inte en framgångsfaktor!
/ Commander
@Sumatra
SvaraRaderaDet är minst lika mycket USA:s militära styrka som dess ekonomiska som gjort landet till en så attraktiv partner/beskyddare de senaste 60 åren eller så.
Vapenaffärerna är ett bra exempel. När ett land köper Gripen köper de ett stridsflygplan, när någon köper F-16 eller F-35 så köper de militärt samarbete med en supermakt.
När ett land säljer rättigheter att utvinna olja eller mineraler till ett amerikansk bolag så får man en försäkring mot klåfingriga grannländer på köpet.
Det bästa exemplet tror jag dock är flottan.
För hundra år sedan dominerade RN världshaven på samma sätt som USN gör idag. Ett land som är beroende av handel för sitt välstånd måste kunna kontrollera handelsvägarna, men detta är då som nu extremt dyrt. Det är svårt att få kalkylen att gå ihop över tid - speciellt om man har en massa allierade som åker snålskjuts.
Forsno:
SvaraRaderaJa och förr hade man också Sovjet att välja på, numera väljer allt fler Kina.
@ Forsno & profanum vulgaris
SvaraRaderaEnligt min uppfattning är ni båda något viktigt på spåren. Jag tror att vi befinner oss i någon form av brytningstid och att vi befinner oss emellan två tillstånd, med tyngdpunktförskjutningar inom många olika områden. Ekonomiska, militära, kulturella, handelsmässiga - listan kan göras lång - förändringar i omvärlden som gör att våra gamla grundfakta behöver förändras eller bytas ut mot nya, färskare.
Det här är inte lätt och många gamla sanningar och lögner ger en felaktig bild av skeendet och kräver justeringar. Förändra och anpassa eller gå under eller gör som tokvänstern och sitt kvar med ett glas surt rödvin och se samtiden försvinna utom synhåll.
Diktatur och planekonomi är en kombination som visat sig mindre bra. Diktatur och ohämmad marknadsekonomi däremot har haft lysande framgångar. Det tyska ekonomiska undret på 30-talet, Chiles ekonomiska upphämtning under Pinochet 1973-1990 (Milton Friedman och The Chicago Boys) och inte minst Kinas snabba väg från kulturrevolution till den ekonomiska toppen, bl.a. med världens största valutareserv i nuläget och utlåning till Obamas räddningsförsök av den amerikanska federala ekonomin. När kommer Kina – likt Shylock i Shakespears pjäs Kömannen i Venedig – att kräva sitt skålpund fläsk?
En stabil diktatur kan erbjuda näringslivet de förutsebara villkor som är deras livsluft, det är min tro. Att fattiga diktaturer i tredje världen även fortsättningsvis skall kroka sin nationella säkerhet och utveckling till västvärden är en sanning som börjat naggas i kanten, vilket jag försökt antyda i ett tidigare inlägg:
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/07/gastinlagg-fokus-pa-afrika.html
Vem skall nu en diktator i ett fattigt u-land vända sig till i framtiden? Vänder han sig till västvärden, vilket han redan gjort under alla år, så får han krav på sig om mänskliga rättigheter och ökad demokrati och ibland ett bedrövligt miljömässigt tillstånd (jmf t.ex. vad de nya moderaternas nya partisekreterares favoritoljebolag ställt till med i Nigerdeltat i Nigeria, så ligger senaste oljeutsläppet i Mexikanska Golfen i lä)
Min tro är att de svagare länderna kommer att vända sig alltmer till Kina och allt mindre till ineffektiv hjälp från västvärlden. ”No strings attached skulle man kunna säga, men hjälp med uppbyggnad av infrastruktur och on-the-job-training och löner till den egna befolkningen och ett prasslande handslag till diktatorn själv. Allt i utbyte mot naturtillgångar.
Till frågan om vapenexporten överstiger, enligt färska ryska uppgifter, den ryska vapenexporten i år 10 miljardersgränsen i dollar räknat, att jämföras med USA:s vapenexport för 2009 om 6,795 miljarder dollar (SIPRI). Ryssland har till exempel 15 miljarder dollarskontrakt med Libyen och Saudiarabien, samtidigt som USA i dagarna gjort världens hittills största vapenaffär med samma Saudiarabien. Man kan samsas om en diktatur.
Rysslands statsskuld har minskat från 161,9% av BNP 1999, till 8,6% av BNP 2009. Rysslands valutareserv(exklusive guld) uppgick till 436 miljarder USD per den 1 maj 2010, vilket är mer än 61 gånger större än vad reserven var 1 maj 1999.
Dessutom bedöms att ryska bolag (exklusive vissa fastighetsbolag) har relativt låg skuldsättning jämfört med utvecklade ekonomier, och en stor majoritet av företagen har lyckats finansiera sin ekonomiska expansion med hjälp av balanserade vinstmedel i stället för lånade medel.
Dags att se om sin världsbild?
PS. Fler allierade kommer i framtiden att åka än mer snålskjuts på USA. DS
Bloggers spamfilter har varit mycket aktiv den senaste tiden. Jag har därför tagit bort en del dubletter på inlägg.
SvaraRadera@Sumatra
SvaraRaderaUnder "Slutet på historien"-yran efter murens fall fanns en tro på att hela världen skulle komma att omfattas av ett system baserat på politisk, social och ekonomisk liberalism.
Om det fanns några hinder på vägen så kunde de lösas med humanitära interventioner och i "den nya ekonomin" så var det slut med konjunkturcykler - den eviga tillväxten var här.
Nu blev det inte riktigt så.
Kapitalismen står visserligen segrande, men som du påpekar så fungerar kapitalism och auktoritärt styre utmärkt tillsammans. För den brutala rovkapitalism som utmärker Kina så är ett auktoritärt styre närmast en förutsättning.
Frihetspendeln har börjat svänga tillbaka.
Tråkigt nog var de mänskliga rättigheterna ett västerländskt påfund, och precis när det såg ut som om vi faktiskt skulle börja leva upp till dem så förlorar vi inflytandet som krävs för att genomdriva dem.
Efter Vietnam var USA:s militär och självbild så stukad att det dröjde ett årtionde innan landet hade förmåga och vilja att intervenera militärt igen.
Krigen i både Irak och Afghanistan har haft mycket mindre omfattning än USA:s inblandning i Vietnam, men de nuvarande ekonomiska problemen är betydligt värre än lågkonjunkturen efter oljekrisen; så det blir någon sorts baksmälla.
För att återanknyta till det ursprungliga inlägget så är det rationellt av britterna att fästa stor vikt vid de militära förmågor som efterfrågas av USA.
Om USA tvingas prioritera sina militära åtaganden hårdare är det viktigt för Hennes majestäts regering att de som sammanfaller med Storbritanniens prioriteras högt.
@ Forsno
SvaraRaderaDito. Samsyn.
Chefsingenjörens spamfilter gillar inte mig. Därför dröjde svaret. CI fick ta bort en 4-5 dubletter av min senaste kommentar.
Den dåliga ekonomin bland Europas försvarsmakter kan komma att tvinga fram en hel del intressanta lösningar...
SvaraRaderahttp://www.svd.se/nyheter/utrikes/fransk-brittiskt-forsvarssamarbete_5606303.svd
"The U.S. worries that Europe's declining defense spending will hit the capability of the North Atlantic Treaty Organization. The U.S. believes the cooperation is a good thing and won't undermine its close military relationship with the U.K., British and U.S. military officials said."
SvaraRaderahttp://online.wsj.com/article/SB10001424052748704141104575588372874686744.html
Nu utvecklas samarbetet GB-Frankrike "far beyond anything achieved previously in 60 years of NATO cooperation..."
SvaraRaderahttp://www.nytimes.com/2010/11/03/world/europe/03britain.html?_r=1