Gästinlägg: Vem skall hjälpa oss?

Med solidaritetsförklaringen som grund rationaliserar vi, så att vår reella svaghet näst intill blivit en styrka. Det kommer ju andra och starka aktörer till vår undsättning, så vår försvagning har i realiteten blivit en förstärkning. Fan tro´t.

Hur ser då framtiden ut för Europas militärt starkaste nation och USA:s pålitligaste partner i globala sammanhang, Storbritannien?

“Our national security remains closely linked to our economy...", som US Navy: s CNO Adm Gary Roughead uttrycker saken. Detta gäller även för nationerna I Europa.

Finanskris, budgetunderskott och statsskuld medför att Storbritannien kommer att skära djupt i försvarsbudgeten. Så klämtar då klockan för GB förmåga att genomföra storskaliga internationella operationer av den typ vi sett under krigen i Irak och Afghanistan. För att kunna genomföra en operation för försvar av Falklandsöarna behöver landet i framtiden stöd av allierade. "Should we need to conduct major operations overseas, it is most likely that we will do so with others", som det står i ”The Strategic Defence and Security Review”.

Denna översyn medför med säkerhet grundläggande förändringar både avseende försvars- och utrikespolitiken. Förmodligen ser vi nu slutet på vad som kallas "wars of liberal intervention", åtminstone för Storbritanniens del.

Den nya regeringen anklagar förra regeringen för att ha lämnat ”svarta hål” i försvarsbudgeten med upp till 38 miljarder pund. Hur det än förhåller sig med den saken skall nu 42 000 jobb inom den offentliga försvarssektorn bort. 3 miljarder pund skall försvarsbudgeten minskas med samt att Nimrod-programmet (MRA4 maritime patrol aircraft) slopas, vilket sparar ytterligare 3,6 miljarder pund.

Inom fem år minskas Armén med 7 000 (nuvarande102 000) man, Royal Navy med 5 000 man (35 000) inkl en del Royal Marines och RAF med 5 000 man (38 000). Planer för att minska Armén med ytterligare 13 000 från 2015 finns men är ännu inte beslutat.

För en begränsad tid kommer GB att kunna sätta in 30 000 man internationellt, vilket är en tredjedel färre än vad man satte in under Irakkriget, och då med uthållighet. Med uthållighet kommer landet beräknat att kunna utnyttja 6 500 man, att jämföras med de 9000 man som i dagsläget är insatta i Afghanistan.

40% av tyngre artilleri och pansar försvinner (100 stridsvagnar och 200 stridsfordon).

De båda hangarfartyg som är ”i pipen” skall anskaffas. Men bara en av dem kommer att ha flygplan (fr.o.m 2020!) och den andra läggs direkt i malpåse eller som det heter "state of extended readiness", förmodligen i väntan på köpare. Detta uppskattas inte till fullo av alla:

Rear-Admiral Terry Loughran, a former commander of HMS Ark Royal, said the decision to scrap the Navy's flagship aircraft carrier and fleet of 80 Harrier jump-jets was "incoherent". The first of two new carriers will enter service in 2016, but will only be configured to carry helicopters – not jets – before being mothballed indefinitely, or sold once the second carrier enters service. Admiral Loughran said: "It is not the Navy which will be viewed as a laughing stock, it is the nation that will seen as a laughing stock to have provided such a capability [carriers] and then not the aircraft to go on them."

Vidare skall ett av de två nu existerande helikopterhangarfartygen (HMS Ocean och HMS Illustrious) skrotas. Hur detta matchar de risker som anges i ”the National Security Strategy” är föremål för debatt.

Hur det ser ut inom de olika försvarsgrenarna i nuläget kan man studera här.

Den intresserade kan läsa mer i denna BBC-artikel. Totalt skall den brittiska staten spara 880 miljarder kronor och 490 000 jobb kommer att försvinna enligt E24.

Det skall bli intressant att ta del av nästa perspektivplan och se om och hur det uppkomna ekonomiska läget påverkar eventuellt tänk.

/Sumatra