Hetsjakt (uppdaterad)

Daniel Nybling, som tog över som plutonchef efter Johan Palmlöv och Gunnar Anderssons död, kommenterar på Newsmill TV4:s hetsjakt på att få soldaterna i plutonen att uttala sig i TV.

TV4 har genom mig gjort ett flertal försök att komma i kontakt med någon av soldaterna på plutonen för att få en intervju. Soldaterna vill inte bli intervjuade, av förklarliga skäl. Jag har försökt förklara för TV4:s Johan Fredriksson att det hela inte alls handlar om vi döljer något, bara att vi anser att det inte finns mer att säga. Svaret är enformigt; om ni inte gillar det vi rapporterar så ställ upp i en intervju och berätta er version. Gisslantagna och satta under utpressning, fy skäms TV4.

Hetsjakten går här för på tok för långt. Det reportrarna måste inse är att svenska soldater är i krig i Afghanistan. I krig så kommer tyvärr misstag att begås och i värsta fall soldater träffas av s.k. "friendly fire". Jag tillbringar just nu min tid i en av Försvarsmaktens simuleringsanläggningar. Blue-on-blue, d.v.s. att man bekämpar egen trupp, fordon eller flygplan inträffar i denna miljö då och då. Att då tro att det går att undvika i en kaotisk stridsmiljö när det inte går att undvika under övning är ganska så naivt. Statistik från USA pekar på att 24% av dödsfallen i Gulfkriget berodde på beskjutning från egna styrkor. Nu är svenska soldater betydligt mindre "trigger happy" än sina amerikanska kollegor, vilket minskar risken betydligt från egen trupp. Men risken är fortfarande stor för att bli beskjuten av andra nationer. ANA och ANP har mågna gånger råkat ut för detta. Hur skiljer man en beväpnad afghan från en annan?

En typisk situation där vi utsätter oss för stora risker för att bli beskjutna av egna styrkor är insats med CAS - Close Air Support. CAS är en bra "försäkring" att använda sig av, då enskilda plutoner vid behov kan få tillgång till stor vapenverkan, men man tar dessutom en stor risk att själva bli utsatta för insatsen. Nedanstående video är ett bra exempel på "friendly fire" från Irak 2003. Piloten är mycket tveksam till insatsen och frågar flera gånger om att få bekräftelse om att målen är fientliga. han får order om insats och först efteråt får han bekräftelse om att det är brittiska stridsfordon han bekämpat. Är det pilotens fel? Är det stridsledarens? Eller är det helt enkelt en konsekvens av att de befinner sig i en stridssituation?



Fler reportrar skulle behöva lära sig hur soldaternas vardag ser ut i Afghanistan. Johanne Hildbrandt har i ett reportage i SvD följt svenska OMLT-instruktörer när de tillsammans med ANA - Afghan National Army strider mot talibanerna.

"Då var jag fruktansvärt rädd och Galten kändes mysig att krypa ned i med sin bepansring, ungefär som när man var liten och var rädd för monstren under sängen och man kände sig säker under täcket och monstren försvann - fast här så visste man att de inte skulle försvinna. Men då skulle jag svika de andra och eftersom jag ändå skulle dö kunde jag lika gärna göra det när jag stod upp och kämpade, för mig handlade det om hur jag skulle bli ihågkommen av mina vänner. När jag väl hade fattat det beslutet blev jag helt lugn, faran spelade inte längre någon roll, jag skulle ju ändå dö.”

Vad man gör i en liknande situation går inte att förstå här hemma i fredliga Sverige och då är det också mycket märkligt med en polisiär utredning. En utredning i en stridszon skall i mina ögon bedrivas i militär regi där vid behov polisen stöttar med specialkunskaper. Huvudsyftet med den militära utredningen är att lära sig av misstagen och undvika att de återupprepas. Huvudsyftet med en polisiär utredning är att hitta en skyldig gärningsman. Att det nu blev två utredningar skapar redan från början en misstanke om att Försvarsmakten försöker dölja något.

Ulf Henricsson skrev på Newsmill att Sverige måste förstå den situation våra soldater befinner sig i och ta hand om våra veteraner.

Jag trodde det hänt något på 18 år - att vi lärt oss att det kostar att försvara de mänskliga rättigheterna men det kanske fortfarande är så att det är mycket prat och lite verkstad. Skall det som sker i en krigszon i Afghanistan bedömas med samma måttstock som gäller här hemma - i landet som enligt tisdagens Svenska Dagblad är näst ängsligast i världen?
...
Jag vill inte undanhålla sanningen - om det nu finns en absolut sanning. Men den måste hanteras på ett sätt som tar hänsyn till enskilda individer som skall leva med ett trauma resten av livet. Det är de och de anhöriga som betalar priset. Man kan inte väcka de döda - men ta hand de levande.

Vad är egentligen syftet med denna utredning? Vems kula som var den dödande är helt oväsentligt. Att gräva djupare i denna fråga innebär bara att fler personer kommer att få sina liv förstörda. Vill TV4 att någon ställa till svars? I så fall så är det inte soldaterna som sköt som är skyldiga, utan Försvarsmakten, Regering och Riksdag och i förlängningen svenska folket, då det är dessa som skickat soldaterna att genomföra det uppdrag som placerar dem i situationer där liknande händelser riskerar att inträffa igen. Stöd våra soldater, kritisera deras uppdragsgivare!

Se även Tolgfors, Wiseman och Cynisk.

Uppdaterad 11-03-07, 20:31
Jag rekommenderar det senaste Gästinlägget på Cynisk blogg där behovet av mentala förberedelser samt träning i närstrid analyseras. Det är just denna typ av analyser som vi behöver dra från dödsskjutningen.

Uppdaterad 11-03-09, 20:39
Kvaliteten på TV4 "utredning" kan man bl.a. se av detta pressmeddelande från SKL.

I TV4-nyheterna måndagen den 7 mars visades ett inslag gällande en dödskjutning av svenska soldater i Afghanistan. Inslaget kan uppfattas som att SKL ställer sig bakom påståendet att en specifik kula har orsakat Palmlöfs död. Så är inte fallet.

Intervjun med SKL-medarbetaren har enligt vår uppfattning klippts och vinklats på ett sätt som inte ger en rättvisande bild av våra undersökningsresultat och vad som meddelades under intervjun.

Från de fakta som finns redovisade i vårt sakkunnigutlåtande har SKL inte tagit ställning till om den aktuella kulan har förorsakat Palmlöfs död.

Uppdaterad 11-03-10, 18:42
Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten går ut med ett inlägg på Newsmill samt på Försvarsmaktens hemsida där han bemöter TV4:s anklagelser.

När detta är sagt så kvarstår den bittra smaken av TV 4:s nyhet. Jonas Gummesson vid TV 4 är i sin redaktionsblogg väldigt belåten med resultatet. TV 4 gör en stor sak av att Försvarsmakten och rättsväsendet inte berättat hela sanningen alternativt undanhållit den. Det Gummesson borde fråga sig är varför TV 4 utelämnar sådant som talar mot den egna rapporteringen. Från TV 4:s redaktionsblogg:

"(...) försvarsmakten - inte gav en rättvisande bild. Utan reservationer talades det då om en ren avrättning och en ensam afghansk gärningsman. Inte ett ord om det lika beklagliga som vanligt förekommande fenomenet "friendly fire"." (TV 4 8 mars 2011)

Vad sa arméinspektören den 25 mars?

"(...) Därefter följde en kaotisk stridssituation där det inte går att utesluta vådaskott. Men det är en uppgift som ingår i åklagarens förundersökning." (Försvarsmakten 25 mars 2010)

Bra svar! Det är skönt att se att Försvarsmakten sakta men säkert börjar lära sig att använda alla typer av mediakanaler för att nå ut med sina budskap.

Se även Wiseman och Cynisk kommentar på Lagerstens inlägg.

Vad lär vi oss av detta?

Försvarsmakten har nu gjort klar utredningen avseende "haveriet" på F21. Man pekar på den mänskliga faktorn som orsak till olyckan.

Den direkta orsaken till olyckan var att gasreglaget inte var korrekt inställt vid motorstarten samt att förarplatsteknikern inte vidtog korrekta åtgärder för att stänga av motorn.

Inget tyder på att teknikerns allmänna utbildningsstatus för att genomföra en motorstart varit tveksam. Dessutom har kunnat konstateras att teknikern under de senaste två veckorna före aktuell händelse hade genomfört tre motorstarter utan problem men att teknikern vid det aktuella olyckstillfället varit splittrad och okoncentrerad.

Vidare konsternas också att JAS39 saknar startspärr samt varning och märkning som hindrar eller påminner förare och förarplatstekniker vid motorstart med gasspak i felaktigt läge

Kritik riktas i rapporten mot komplexa instruktioner för motorstart och även mot kompaniets organisationsstruktur.

Nu har jag tyvärr inte läst rapporten själv ännu. När haverikommisionen (SHK) ger ut en rapport så brukar den dessutom publiceras på Internet, men ännu så har inte Försvarsmakten gjort så.

Jag hoppas att rapporten säger mer än så här, då det redan utan utredning var solklart att det inte fanns några tekniska fel. Det är lite väl enkelt att peka på behov av tekniska förbättringar. Möjligtvis så finns det mer att läsa i själva rapporten om kompaniets organisationsstruktur.

Motorstart på 39 är komplext, men egentligen inte värre än på tidigare flygplansmodeller. Rafale är t.ex. betydligt enklare, men det är det svenska säkerhetstänket som stoppar helt automatisk start. Man vill ha ett antal delmoment för att säkerställa att personalen runt flygplanet är medveten om i vilken fas av startförloppet flygmaskinen befinner sig. Krångligare för den som sitter i flygplanet, lättare för den som står utanför.

Det jag har varit en smula kritisk mot i denna händelse är att det är så pass stora skillnader i rutiner vid motorkörning i motorkörningshus (flamsäker dräkt används, hjälm, utrymningsväg utifall det uppstår brand, flygplanet säkras i backe, skumsläckningsanläggning, möjlighet att stänga av motorn utifrån, brandbil i beredskap och övervakning i form av en motorkörningsledare) och motorkörning på plattan (allt för ofta endast vanlig overall, headset och en brandsläckare framställd).

Piloter genomför regelbunden nödträning i simulator där man bl.a. tränar brand och onormal uppstart av APU och motor. För tekniker finns inga rutiner för detta, utan det har varit upp till varje flottilj att nyttja den simulator som finns på divisionen även för tekniker. Visst finns det en mindre teknikersimulator där tekniker kan träna underhållsposer, men inget är som att känna de riktiga handgreppen när man sitter i kabinen. Tekniker ska på samma sätt som piloter ges tillräcklig tid innan man sätter sig i kabinen att fundera igenom "What If", d.v.s. rutiner om något går fel. Rutiner för detta finns inom något som kallas för ORM - Operational Risk Management.

Många av de tekniker som jag pratat med på F21 upplevde att förra året var mycket kaotiskt med bl.a. brist på personal, omorganisation och mycket flygverksamhet. För piloter brukar man tala om flygfönster (Flying Window), d.v.s. att ge tillräcklig tid för förberedelser (både praktiskt och mentalt) innan man sätter sig i flygplanet. Detta måste även införas för tekniker när de skall genomföra motorkörning. Skillnaden mellan succé och fiasko i flygverksamhet är, som detta exempel tydligt visar på, hårfin.

Att införa en startspärr på gasspaken tycker jag är en krånglig lösning. Det hade dessutom inte hjälpt i detta fall. Vi har tidigare bara haft kupéspärr på motorer för att undvika att man oavsiktligt råkar stoppa motorn i luften under t.ex. luftstrid när man hastigt drar av gasen. Det enda praktiska fall när en startspärr egentligen är nyttig är efter motorkupé då det finns risk att man oavsiktligt råkar komma åt gasspaken om man kopplar loss sig från stolen och av misstag duttar till gasspaken. Detta kan få konsekvensen att motorn startar igen, vilket givetvis är farligt för tekniker runt flygplanet. Men vanligtvis brukar en pilot upptäcka det mycket snabbt och kupera motorn igen. Har man otur kan motorn i ett sådant läge bli mycket varm, vilket har inträffat ett par gånger på SK60.

För många år sedan höll jag själv på att sätta mig i en mycket dålig situation tack vare dåliga förberedelser och avsteg från rutin. Jag hade fått i uppdrag att motorköra en SH37 enligt en helt ny profil. Då det var ju "bara" en motorkärning, så hade jag inte förberett mig på samma sätt som för flygning. Jag hade därför bara sommarställ och hjälm, men vanliga lågskor i stället för flygkängor, ingen flytväst och inga flyghandskar på mig.

Profilen sade att man först skulle stå med fullgas i två minuter, därefter Zon 1 i 30 sekunder och slutligen Zon 3 i 15 sekunder. Då vi inte hade plats i motorkärningshuset så beslöt vi att köra på banan. Viggen kunde inte stå med låsta bromsar och Zon 3, då flygplanet skulle accelerera och däcken explodera. Så när jag tände Zon 3 så släppte jag på bromsarna. Vad varken jag eller någon annan hade tänkt på var att 15 sekunder är en evighet med Zon 3. Jag hade lättningshastighet innan tiden gått. Eftersom jag inte var klädd för flygning eller hade begärt starttillstånd från tornet (endast rullning) så var det bara att snabbt slita av gasen och reversera för att få stopp på flygplanet innan banslutet. Utan flyghanskar kändes dessa handgrepp mycket ovana. Eftersom jag enbart hade lågskor på mig så hade jag fått problem om någon hade gått snett under detta höghastigehsrullning och jag hade behövt utnyttja katapultstolen, då mina benfixeringsremmar inte var anslutna. (jag var i varje fall fastspännd i katapultstolen). I förlängningen av bana 01 på F17 ligger en liten damm, och man kan ge sig sjutton på att hade jag behövt skjuta ut mig så hade jag landat i dammen utan flytväst.

Vad lärde jag mig av detta?

Jo, tänk igenom vad du skall göra. Ge dig tid för mentala förberedelser. Minsta avsteg från rutin kan sluta med katastrof. Det finns ingenting som heter "bara". Sitter du i ett flygplan och tänker starta motorn ska du ha rätt utrustning på dig.

Vi ska vara mycket glada att det inte gick värre vid "haveriet" på F21. Teknikern var inte fastspännd i kabinen och att välta i upp och ner i 200 km/h ger inte stora möjligheter att klara livhanken.

P.S: Jag skriver "haveri" eftersom det enligt definitionen intevar ett riktigt haveri då flygplanet inte var tänkt att flygas...

PT, Sydöstran

Förtroende

Den senaste veckan har både politiker och tidningar kritiserat Försvarsmakten.

- Utredningen av de händelsen när två officerare sköts ihjäl i Afghanistan förra året.

- Den sjunkna ubåten utanför Gotland.

Det intressanta är att i bägge dessa fall så har Försvarsmakten mycket trovärdiga förklaringar. Men det är ingen som lyssnar eller ens tror på vad Försvarsmakten säger!

Det katastrofala som inträffat är att ingen litar på ÖB. Allt hemlighetsmakeri och planer som inte är verklighetsförankrade har inneburit att även när man går ut med sann information så misstänker många att det finns en dold agenda.

Försvarsmakten har likt andra bolag invaderats av en massa personer med fina titlar. Personaldriektör, informationsdirektör m.m. De driver en verksamhet som ibland verkar ha ett eget syfte, skilt från resten av Försvarsmakten. Reklamkampanjer som ger ett budskap om ett actionyrke, när verkligheten är hårt slit och lite lön för mödan. Men också bra kamratskap och ett yrke som är en livsstil snarar än någonstans man tillbringar åtta timmar av sin arbetsdag. Massiv rekrytering av personal samtidigt som man inte riktigt vet var man ska göra av de som redan finns i systemet.

Med tanke på att Försvarsmakten idag i praktiken styrs av budget än av reella strategiska målsättningar så är minskat förtroende hos svenska medborgare och politiker mycket allvarligt. Varför lägga ut 40 miljarder årligen på något som man inte längre inser behovet av eller ens litar på de som leder verksamheten?

Nej, tillbaka till grundvärderingarna. Det är ingen ny Försvarsmakt som Sverige behöver, det är en fungerande "gammal" sådan. Det vi gör bra idag var vi bra på även för 20 år sedan. Våra värnpliktssoldater fungerade bra i Kongo, på Cypern och i Bosnien. Vår marin och stridsflyg höll gränsen under Kalla Kriget med otaliga insatser i det tysta mot kränkningar både över och under havsytan. Trots detta fokus på hemmaplan så kunde stridsflyget när det behöves ombasera till Kongo med en veckas förberedelse. Vårt transportflyg har besökt alla kontinenter och deltagit i räddningsaktioner i massor av konflikter sedan VK2. Instatsen i Libyen är bara ett kvitto på att vi fortfarande har kvar den förmåga vi alltid har haft. Men tyvärr kanske inte så mycket längre till.

DN1, DN2

Fler böcker (uppdaterad)

Jag skrev ett inlägg en tid tillbaka om att det börjar dyka upp fler och fler böcker om händelser som många skulle vilja lagt locket på. Förr eller senare kommer det med stor sannolikhet att komma ut berättelser om våra internationella insatser som kan få de höga cheferna på L24 att sätta morgonkaffet i halsen.

Även i bloggarkåren så skrivs det böcker. Bloggarkollegan Cornucopia har precis kommit ut med en bok som utspelar sig i ett skymningsläge i Norden som jag ser fram emot att läsa. Bloggarkollegan Morgonsur jobbar antagligen på en bok om sina upplevelser nere i Bosnien.

Nu hittade jag precis en bok om fiktiva operationer med SSG skriven av en f.d. medlem av SSG.

OPERATION NORDVIND är en spänningsroman som bygger på författarens egna erfarenheter som reservofficer vid Kustjägarna och SSG (numera Särskilda operationsgruppen, SOG). Boken belyser aktuella frågor kring samhällets sårbarheter, konsekvenserna av Sveriges militära och politiska engagemang samt EU:s relation med Ryssland.

Kaj Karlsson är utbildad kapten och ekonomie magister med mångårig erfarenhet av strategiska samhällsfrågor, utredningar och analys. Han har ett starkt engagemang för krisberedskap och samhällets sårbarheter. En av hans drivkrafter är att skydda och värna enskilda och samhället.

Verkar oerhört intressant! Jag hoppas bara att inte Försvarsmakten försöker att stoppa denna bok på samma sätt som det danska försvaret försökte stopp boken om Jaegerkorpset. Eller kanske de gör som i USA där Pentagon köpte upp alla exemplaren av en bok som man ansåg avslöjade lite för mycket.

Uppdaterad 11-03-05, 21:53
Även britterna använder sig av samma metoder som i USA, d.v.s. köper upp alla exemplar av en bok om striderna i Afghanistan som ansågs avslöja för mycket.

Boken "Dead men risen" är skriven av The Daily Telegraphs USA-redaktör Toby Harnden och hade redan fått klartecken att publiceras sedan försvarsdepartementet under fyra månader granskat och sedan godkänt dess innehåll.

Men när boken väl tryckts i 24.000 exemplar, men inte hunnit distribueras, upptäckte försvaret att femtio ord i den måste tas bort eller ändras för att inte äventyra säkerheten för de brittiska trupperna.

De där femtio orden är jag ganska så nyfiken på. Jag får väl köpa boken och beställa resterande 50 ord via SMS...

Bokprojekt på G!

Jag är en smula avundsjuk på Cornucopias succé som författare (även fast jag ännu inte hunnit med att skaffa boken själv). Med tanke på att jag just nu har en del tid över så tänkte jag själv ge mig in i bokbranchen.

Mitt första hobbyprojekt kommer därför att bli boken "Strange Deltas". I den tänkte jag redovisa 35:or och 37:or i udda målningar (det har ännu inte dykt upp så många 39:or i udda färger). Det har ju genom åren genomförts en hel del projekt i samband med nedläggningar, flygdagar samt inte minst för att jäklas med C FV. Flygvapnet har ju genom åren haft en policy av att man inte ska få måla på sina flygplan. Inte ens divisionsmärken har varit accepterat. Till viss del kan jag förstå det, då en felaktigt utförd målning kan ha flygsäkerhetspåverkan då det bl.a. kan försämra radiokommunikation m.m. Men det är ändå trevligt att se att det alltid har funnits personer som har brutit mot dessa regelverk.

Jag är därför sugen på att få kontakt med personer som har bra bilder och historier kring de olika projekten (när, var och hur slutade det hela). Gärna också kontakter i Österrike, Finland och Danmark som har målat ett par 35:or genom åren. Tanken är att jag kommer att först presentera dem en efter en på denna blogg och i förlängningen slå ihop det till en bok som jag tror kommer att uppskattas av bl.a. modellbyggare som brukar gilla udda målningar. Givetvis kommer det att bli fokus på bilderna, så jag behöver inte bli lika bra på att stava som Cornucopia.

Har ni något att erbjuda så maila mig på chefsingenjoren@gmail.com (knapp finns högst upp på denna sida). Jag kommer givetvis att ge all ära till den som bidrar med underlag och de som målat flygplanet. Vill ni av ett eller annat skäl hålla det hemligt så går det bra och då kommer ni att presenteras som Mr/Mrs X i boken och på webben.

/Författaren

Gott om vapen

På Anders Jallais Facebookgrupp om sin bok "Spionen på FRA", diskuteras även Palmemordet. I ett inlägg så är det någon som funderar över hur det kan komma sig att SÄPO jagat alla .357 Magnum-revolvrar i Sverige, men helt hoppat över det faktum att Flygvapnet hade .38 revolver i kortpipig version för piloterna och vanlig .38 revolver för bevakningscheferna?

Är detta ett spår som är värt att undersöka?

Identifierad ammunition
Utredningen efter mordet av de kulor som hittades resulterade i att ammunitionen identifierades som Winchester Western .357 Magnum Metal Piercing 158 grains. Även om kulorna hittades på mycket konstigt vis så stämmer de överens med de partiklar som hittats på makarna Palmes kläder.

Utredningen pekar också på att det är osannolikt att 2" pipa använts. Å andra sidan så håller inte alla med om denna slutsats.

Flygvapnets revolvrar
De revolvrar som användes av piloter och bevakningspersonal i Flygvapnet gick under beteckningarna:

- m/58 Smith & Wesson Model 12 Airweight för piloter med 2" pipa.

- m/58B Smith & Wesson Model 10 med 4" pipa för bevakningspersonal. Detta är en av S&W klassiska pistoler som även gick under namnet Military & Police.

- m/58C Smith & Wesson Model 10 med 6" pipa också för bevakningspersonal.

Enligt inlägg på SoldF köpte en del befäl in Smith & Wesson .357 Magnum privat och sköt med ammunitionen till sina m/58.

Ammunitionen till dessa revolvrar var .38 Special. Det är en klassisk ammunition med många år på nacken som dock finns i ett antal modernare utgåvor med mer effekt.

In 1958 the Swedish Air Force purchased a quantity of Model 12s for issue to pilots. Known as the Revolver m/58, Type A, they were fitted with 2-inch barrels and round-butt grips. In Swedish service the .38 Special was known as the 9mm sk ptr m/58.

Att som de officerare som köpt egen revolver skjuta .38 ammunition med en .357 revolver är inga större problem. Många som äger en .357 revolver använder .38 ammunition för övningsskjutning, då den ammunitionen är betydligt billigare.

Of course there are lots of other misunderstandings about the .38 Special/.357 Magnum combo. Yes, you can shoot .38s in your magnum. And accuracy will not be harmed by that extra 1/8" that troubles so many. The only precaution needed is to brush out the charge holes (that's what S&W calls chambers) before shooting .357s in a gun previously fired with .38 Specials. The reason is that soot or fouling will be deposited in that extra 1/8" and may make extraction of magnum empties difficult. In a worst case, it might even prevent chambering of a magnum cartridge.

Kan m/58 avfyra .357 ammunition?
Frågan är då om man kan skjuta .357 Magnum i en pistol byggd för .38 Special? Diametern på själva pipan är inget problem.

Though .38 and .357 would seem to be different-diameter chamberings, they are in fact identical. 0.357 inch is the true bullet diameter of the .38 Special cartridge as well as the .38 super. The .38 Special nomenclature relates to the previous use of heeled bullets (such as the .38 Long Colt), which were the same diameter as the case.

Men det finns en liten hake. Eftersom en revolver designad för .38 inte håller i längden för den kraftigare .357 Magnum ammunitionen, så gjorde man en liten fysisk skillnad på patronerna.

The new round was developed from Smith & Wesson's existing .38 Special round. It used a different powder load, and ultimately the case was extended by 1/8th of an inch (0.125 in, 3.18 mm). The case extension was more a matter of safety than of necessity. Because the .38 Special and the early experimental .357 Magnum cartridges loaded by Keith were identical in physical attributes, it was possible to load an experimental .357 Magnum cartridge in a .38 Special revolver, with potentially disastrous results. Smith & Wesson's solution, of extending the case slightly, made it impossible to chamber the magnum-power round in a gun not designed for the additional pressure.

För att en m/58 skulle ha kunnat använts i Palmemordet (förutsatt att man i utredningen lyckats med att identifiera rätt ammunition) så krävs det att man antingen modifierat revolvern eller modifierat ammunitionen.

För att revolvern ska kunna ta de längre .357 kulorna så måste man byta ut cylindern mot en som är ett par milimeter större. Det finns företag som gör dessa modifieringar och jag misstänker att privatpersoner med rätt utbildning och verktyg kan göra det själva. Ingreppet är inget som rekommenderas av professionella skyttar, då risken är stor för att vapnet förr eller senare spricker med katastrofalt resultat vid avfyrning. Men ska man bara avfyra ett fåtal skott så är den risken minimal.

"Re-chamber to .357M Check cylinder for faults, stress cracks, and bore out to accept .357M. (On an old-style Ruger SP101, we recommend Federal brand 125/.357M only. Other ammo may be too long!) $65.00"

Nackdelen med att modifiera själva revolvern är ju att det kan ställa till problem när den ska återlämnas till vapenförrådet (om man inte använt en extra cylinder).

Ett annat alternativ är att själv ladda patronerna. Många som håller på med tävlingsskjutning laddar sina patroner själv för att garantera rätt krutmängd. Varför inte förse en .38 Special hylsa med en .357 Magnum kula? En revolver har ju den fördelen jämfört med en pistol att den inte slänger ut hylsan vid avfyrning. Precis som med att modifiera cylindern så tar man en risk genom att ladda ammunitionen själv, men för ett fåtal skott så är den risken mycket liten.



Slutsats
Jag hade själv en m/58 när jag började min karriär i Flygvapnet. Den skulle bäras i axelhölster innanför flygstället. Mycket intressant att skjuta med, då greppet var smalt, pipan kort och det var en rejäl hästspark när man avfyrade den. Jag lärde mig dock att det gick lättast att träffa målet om man spände upp hanen först, då den usla fattningen lätt gjorde att revolvern vred sig en smula om man avfyrade i en rörelse.

På TIS:en i Söderhamn fick vi göra ett intressant experiment. Först skjuta en serie på 10 meters håll på helfigur, sedan springa 2 kilometer, skjuta en serie till, springa ytterligare två kilometer och avsluta med en sista serie. I sista serien så missade de flesta elever alla skotten på 10 meters håll. Hög puls och svårskjuten revolver är ingen bra kombination. Det hade nog som en del humorister brukade säga varit mer effektivt att slänga revolvern på målet eller att ha den som sista utväg och ta livet av sig om man trodde sig bli utsatt för fångförhör.

Revolver m/58 var alltså svårskjuten och det är inte lätt att träffa ett mål på långt håll. Men på kort håll och modifierad för .357 ammunition är den ett farligt vapen som dessutom är lätt att dölja innanför en jacka tack vare sin ringa storlek.

Om man nu skulle äga revolvern och dessutom ha tillgång till .38 Special ammunition, varför skulle man avsiktligt välja .357? Jo, det har med effekten i "målet" att göra. .357 Magnum är designad att stoppa en brottsling med ett skott.

I observed the effect of the .357 Magnum 125 grain JHP once over the top of my own sights. The effect was gruesome. A solid hit that produced a severe blood flow AND dramatic effect from the rear, including lung tissue thrown perhaps three feet.

Den speciella kulan som användes vid Palmemordet är gjord för att skjuta igenom metall och bör ha bra effekt mot tunnare skyddsvästar (vilket förövaren kanske misstänkte att Palme bar). Slutligen så är en .357 revolver är svårare att få tag på än en .38 och genom att tillverka ammunitionen själv så kan man förvilla utredningen (vilket man bevisligen kan ha lyckats med).

Det intressanta i denna analys är att trots att polisen i inledningen av undersökningen runt Palmemordet hade vissa misstankar mot militära håll (man tog bl.a. in den låda med olika revolvrar och pistoler som används för att utbilda bl.a. flygvapenpiloter på utländska vapen för provskjutning), så testades aldrig Flygvapnets .38 revolvrar! Frågan är var dessa vapen befinner sig idag efter det att Flygvapnet bytte ut dem mot 9mm Glock 17/19? Jag hittade i varje fall en revolver m/58 på Blocket.

Köpsignaler!

Försvarsmaktens budgetunderlag för 2012 (BU12) säger att man väntar med beslut avseende uppgradering av Gripen till E/F, men att man kommer att operera Gripen fram till minst 2040.

Försvarsmakten har genomfört ett arbete i syfte att utarbeta underlag för ett ställningstagande avseende vidmakthållande och vidareutveckling av stridsflygsystem JAS 39 Gripen under perioden från år 2012 intill minst år 2040.

Arbetet har genomförts utgående från en sammantagen bild med olika alternativ till utveckling, normerande och dimensionerande hotbild, Försvarsmaktens långsiktiga ekonomi samt aktuellt beslutsläge.

Försvarsmakten kan konstatera att myndigheten idag har moderna flygvapenförband där slutleverans av JAS 39 C/D, i enlighet med regeringens beslut om handlingsplan JAS 39 Gripen, pågår. Försvarsmakten bedömer fortsatt att nuvarande och framtida omvärldsutveckling, inklusive teknisk utveckling, kräver ett mer omfattande förmågelyft av stridsflygsystemet under perioden 2020-2030 i syfte att vidmakthålla tillräcklig operativ förmåga.

Försvarsmakten vill vidare tydliggöra betydelsen av att ha fortsatt full handlingsfrihet att operera, vidmakthålla och vidareutveckla JAS 39 Gripen intill minst år 2040. Försvarsmakten avser genomföra ett fortsatt arbete syftande till fördjupade beslutsunderlag. Vad avser underlag som kräver regeringens tillstånd sker hemställan i särskild ordning inom ramen för tilldelat bemyndigande. Försvarsmakten planerar att återkomma i budgetunderlaget för 2013 om förslag till framtida utveckling av stridsflygsystemet.

Saabs analys av detta underlag är att man kommer att ha en långsiktig relation avseende Gripen, vilket innebär att man är garanterad vidmakthållandebeställningar för åren 2012-2040. Inga jättevinster med andra ord, men en stabil bas att stå på för den övriga verksamheten.

The Swedish parliament have previously decided that the Gripen system will provide the back-bone in the Swedish air defence until 2040. In the budget proposal it is clear that the Armed Forces argues for an upgrade of the Jas 39 Gripen fleet during 2020-2030 to remain competitive.

“This clear commitment to the Gripen system is of course positive for us. We are part of the capability upgrades and can support the needs of the Swedish Armed Forces. This is also a cost efficent way for Sweden to have a competitive fighter aircraft over the coming 30 years,” says Jonas Hjelm, Senior Vice President and Chief Marketing Officer, and adds:

“At the same time it is important to remember that the budget proposal is part of a larger process and political standpoints.”

Det positiva bokslutet som jag skrivit om tidigare tillsammans med den positiva synen på framtiden innebär att analytikerna rekommenderar att köpa Saab aktier.

Det är alltså fyra faktorer i bokslutsrapporten som gör att vi svänger på klacken från rekommendationen Sälj till Köp:

För det första var orderingången för det fjärde kvartalet väsentligt över våra och marknadens förväntningar.

För det andra uppgick rörelsemarginalen exklusive strukturkostnader till 9,3 procent, två procentenheter över marknadens förväntningar. Rörelsemarginalen kommer dessutom att förbättras ytterligare under år 2011.

För det tredje är en stor nettokassa något som ger en resultateffekt vid stigande räntenivåer, vilket vi kommer att se under året.

För det fjärde är värderingen attraktiv inom verkstadssektorn. Vi sätter därmed en köprekommendation för aktien.

Samtidigt har Saab också fått en vidmakthållandebeställning för Gripen under andra kvartalet 2011. Personligen tycker jag att detta bara är "småduttande" och att politikerna borde erkänna att eftersom vi kommer att fortsätta flyga Gripen många år framöver så bör en beställning läggas på en betydligt längre tidsperiod. På så sätt så slipper FMV och HKV en massa arbete för beställningar avseende vidmakthållande och kan koncentrera sig på arbetet med att definiera framtidens taktiska och tekniska behov. Ska vi ha en E/F eller en C/D+?

Själv så ser jag fram emot nästa veckas Gripenseminarie hos Folk och Försvar. Den lär bli minst lika intressant som förra upplagan.

Affärsvärlden1, Affärsvärlden2, DI1, DI2