Battlegroup 08 blev en lackmustest av den svenska Försvarsmakten där det med all klarhet visade sig att vi inte höll måttet. En hel del komponenter blev aldrig färdiga i tid där MEDEVAC helikoptrarna var det mest kända misslyckandet. Nu är det snart dags för NBG11 att ställa sig i beredskap. Förbandet håller just nu på med det sista finslipandet.
Under tisdagen avslutades Initial Effort, den andra delen av den övningsserie som leder fram till beredskapsperiodens start den 1 januari 2011.
...
Efter vård och välbehövlig vila startar övningarna snart upp igen. Övningen då kallas för Joint Action 2010 och pågår mellan den 8 och 18 november.
Nu kommer Riksrevisionen med en rapport som kritiserar NBG08.
”NBG08 organiserades och styrdes inte på ett effektivt sätt”:
”En försvårande omständighet under uppbyggnaden av NBG08 var att varken Försvarsmakten eller regeringen hade definierat någon bortre gräns för hur stor styrkan skulle vara. Detta bidrog till att den svenska delen i NBG08 successivt växte i antal från 1 100 soldater till de 2 350 soldater som stod i beredskap”.
2008 uppstod ett svart hål i Försvarsmaktens budget. Nu har vi skaffat PRIO för att få koll på var pengarna tar vägen. Frågan är då om vi har lärt oss något, eller om kombinationen av PRIO-införandet och NBG11 kommer att skapa ett nytt svart hål nästa år? En tickande bomb i Försvarsmaktens fratida budget är ersättningsmateriel för utrustning som slits under alla insatser. I invasionsförsvaret stod det mesta av materielen i lador. I insatsförsvaret så ska allt användas, vilket drastiskt förkortar livslängden.
Sverige står för utbildningen och beredskapskostnaderna, men vem står för kostnaden om en Battlegroup skickas iväg? Jo, det gör EU och där delas kostnaderna baserat på medlemsstaterna baserat på deras storlek, vilket gör att Tyskland får ta en stor del av kakan. Frågan är om EU länderna har lagt undan ekonomiska reserver för en insats med en Battlegroup? De flesta EU-länder, med de stora bjässarna Storbritanien och Tyskland i spetsen, har dålig ekonomi och har flaggat för reduceringar i budgeten för sina försvarsmakter. Att då vara beredd att betala ytterligare mer för att skicka iväg ett insatsförband kan bli ett mycket svårt beslut. Många NATO-länder är heller inte särskilt intresserade av att bygga upp en parallell militär struktur vid sidan av NATO. Frågan är därför om EU ens vågar dra saken till sin spets och försöka skicka iväg en Battlegroup, eftersom det skulle bli en dödsstöt för EU:s militära samarbete om det i slutändan visade sig att det inte gick.
Frågan är om detta inte är just en av drivkrafterna bakom den svenska intresset för Battlegroupkonceptet. Vi är inte NATO-medlemmar och det verkar varken finnas folkvilja eller politisk vilja (förutom fp) om att ansöka om medlemsskap. Så i brist på NATO så vill Sverige ha ett starkt EU. Detta visas också av den svenska entusiasmen för Lissabonfördraget och vår solidaritetsförklaring.
DN
Uppdaterad 10-10-30, 12:01
Tolgfors har nu kommenterat Riksrevisionens rapport. Han gör dock allt annat än en pudel och lyckas med att skylla på den föregående socialdemokratiska regerningen samt Försvarsmakten själva. NBG11 kommer givetvis inte att misslyckas på samma sätt. Den som lever får se...
I oktober 2007, en månad efter att jag tillträdde som försvarsminister, lämnade regeringen en skrivelse om NBG08 till riksdagen. Den innehöll bland annat redovisning av kostnader för insats och beredskap.
Riksdagen har fattat beslut om att Försvarsmakten skall ha förmåga att sätta upp en snabbinsatsstyrka, däremot fattar riksdagen inte beslut om en specifik budget för den Nordiska Stridsgruppen. Detta sker heller inte för andra förband eller förmågor inom Försvarsmakten. Kostnaderna tas inom anslagsramarna, vilket regeringen informerat riksdagen om.
C LEDS har sin syn på saken. Ekonomin var bristfällig, men styrkan var den bäst validerade av alla EU Battlegroups.
NBG 08 är till dags dato fortfarande den enda EU-styrka som i sin helhet med deltagare från alla länder och alla ingående förmågor som praktiskt prövats i övning enligt EU:s scenarios.
– Detta gjordes genom en komplex och realistisk slutövning. I denna övning deltog internationella mycket erfarna observatörer och formella granskare från många länder i EU och Nato.
Detta säger tyvärr kanske mer om Battlegroupkonceptet i helhet än om NBG08. I Sverige ser viu NBG som en reformmotor, men i de flesta andra europeiska länder så verkar battlegroups hanteras på samma sätt som PARP, d.v.s. ett spel för gallerierna som visar på politiska ambitioner snarare än faktisk vilja.
Uppdaterad 10-11-08, 19:37
EU blir kritiserad i en ny rapport för att de inte gör tillräckligt mycket för att engagera sig i fredsskapande verksamhet. Fokus för alla medlemsländer har blivit insatsen i Afghanistan, när man skulle kunna göra mer med t.ex. politiska och ekonomiska medel.
– EU lever inte upp till sin självbild som ett fredsprojekt, anser Emma Johansson, som är huvudredaktör för rapporten.
Medan 25 av EU:s 27 medlemsländer har engagerat sig militärt på ena sidan av kriget i Afghanistan var unionen 2009 inblandad som medlare eller hade fredsbevarande styrkor i blott 4 av världens 36 väpnade konflikter: Israel/Palestina, Georgien (två konflikter) och Tchad.
I Afghanistan är kontrasten tydlig mellan medlemsländernas omfattande militära engagemang och EU:s relativt lilla civila polisinsats, enligt Uppsalaforskarna, som tror att de dyra och komplicerade militärinsatserna prioriteras och riskerar att tränga undan fredsinsatser.
EU militärkommittés ordförande, vår f.d. ÖB Håkan Syren trycker nu på att Battlegroups borde snarast användas och då inte bara till fredsframtvingande insatser av afghanistanmodell, utan även humanitära insatser. Jag ställde själv frågan varför vi inte skickade en Battlegroup till Haiti? Det känns därför bra att se att Syrén nu tar upp liknande tankar.
Syrén försvarar snabbinsatsstyrkans värde. Men han menar att man behöver vara flexiblare.
– Ska vi sitta här och vänta på en konflikt som helt överensstämmer med de i idéer vi hade om ett snabbinsatsförband för sex sju år sedan får vi vänta ganska länge. Så här gäller det att förändra och anpassa, sade han i Ekots lördagsintervju.
– Man skulle med något förändrat synsätt kunna använda den för humanitär hjälp.
I Afrika finns det många oroshärdar där det behövs insatser. Syrén nämner bl.a. Sudan och Somalia. Helt rätt. Piratproblemet i Adenviken kan bara mildras med hjälp av operation ATALANTA. Lösningen finns enbart på land.
fredag 29 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Frågan är om detta inte är just en av drivkrafterna bakom den svenska intresset för Battlegroupkonceptet. Vi är inte NATO-medlemmar och det verkar varken finnas folkvilja eller politisk vilja (förutom fp) om att ansöka om medlemsskap. Så i brist på NATO så vill Sverige ha ett starkt EU. Detta visas också av den svenska entusiasmen för Lissabonfördraget och vår solidaritetsförklaring."
SvaraRaderaMen det är klart att det är, det är därför vi pushar för ett starkare EDA. Vi söker med ljus och lykta efter en militär allians, Lissabonfördraget EDA etc, men det är bara vi som vill speciellt nu när Frankrike har återgått som full medlem i NATO.
Jag utgår från att vi gör detta av besparingsskäl.
Vi har egentligen bara två val; NATO eller ta hand om oss själva. Vi tror antagligen att det blir billigare att gå med i NATO men frågan är om det verkligen blir det? Jag tror man kommer kräva att Sverige spenderar mer än 1 % av BNP på försvaret. Det är ingen quick-fix.
Riksrevisionen har granskat förbandsuppbyggnaden av stridsgruppen NBG08. Resultatet av granskningen redovisas i en granskningsrapport som finns tillgänglig på Riksrevisionens hemsida.
SvaraRaderaFöreträdare för Regeringskansliet och Förvsvarsmakten har fått tillfälle att faktagranska och i övrigt lämna synpunkter på utkast till rapport.
Här är rubrikerna i rapporten:
BG08 organiserades och styrdes inte på ett effektivt sätt
NBG08 saknade rätt materiel och hade inte tillräcklig utbildning när beredskapsperioden började
Bristande styrning av personalförsörjningen
NBG08 var inte tillräckligt samövat
Otillfredsställande kostnadskontroll under uppbyggnaden
[O]Förmåga att transportera stridsgruppen
Sen och otillräcklig rapportering till riksdagen
Riksrevisionen sammanfattar:
”…Riksrevisionen [bedömer] att Försvarsmaktens och regeringens arbete med stridsgruppen inte organiserades och styrdes på ett effektivt sätt. Personalförsörjning, materielförsörjning och samövning är tre väsentliga faktorer för att producera ett förband som sedan kan lösa sina uppgifter. Styrningen av varje enskild produktionsfaktor och samordningen av dessa är grundläggande för att skapa ett fungerande förband. Under produktionen av NBG08 fanns brister i alla dessa avseenden.
Högkvarteret hade inte en tillräcklig kontroll över materielförsörjningen. Förbandet hade därför inte tillgång till rätt materiel eller tillräcklig utbildning förrän halva beredskapsperioden förlöpt.
Inte heller personalförsörjningen styrdes på ett samordnat sätt. NBG08 var inte tillräckligt samövat och de brister som framkommit i granskningen får Riksrevisionen att ifrågasätta om förbandet hade förutsättningar att klara de taktiska uppgifterna mot scenarierna på den högre konfliktnivån.
[…]De ekonomiska aspekterna i produktionen av NBG08 prioriterades varken i planeringen eller i de styrande förbandsmålsättningarna. Kostnadskontrollen var därför otillfredsställande under produktionen av NBG08.
Regeringens återrapportering till riksdagen var sen och otillräcklig och riksdagen har därmed inte fått en rättvisande bild.
Den stridsgrupp som producerades svarade inte mot regeringens förslag till riksdagen. Mer än dubbelt så många svenska soldater stod i beredskap och NBG08 kostade flera gånger mer än vad riksdagen hade föreställts.
Chefen för ledningsstaben, generallöjtnat Jan Salestrand, kommenterar på försvarsmaktens hemsida Riksrevisionens rapport:
”Först efter att en styrka varit insatt kan man med säkerhet veta om den klarade sina uppgifter eller inte. Allt annat är bedömningar som från mitt perspektiv är svåra att värdera. Min tydliga uppfattning är dock, att NBG var väl förberedd och hade goda förutsättningar att lösa sina uppgifter om den hade blivit insatt.”
Oavsett vilken oönskad egenskap som är mest besvärande - megalomani eller enfald - så framstår varumärkesförlusten för försvarsmakten som betydande.
/parasympaticus
En mycket bra, tydlig och välskriven samt väl underbyggd rapport som än en gång ger FM:s ledning betyget - UNDERKÄNT !
SvaraRaderaDe flesta inblandade befattningshavare, inklusive C LEDS som dementerar rapportens slutsaster kraftfullt på FM.s hemsida, är kvar i HKV och i flera fall fall befordrade efter debaclet med NBG 08.
Någon som tror att ÖRA kommer tillämpas denna gång - Näää, jag trodde väl det...
Riksrevisionen har granskat förbandsuppbyggnaden av stridsgruppen NBG08. Resultatet av granskningen redovisas i en granskningsrapport som finns tillgänglig på Riksrevisionens hemsida..
SvaraRaderaFöreträdare för Regeringskansliet och Förvsvarsmakten har fått tillfälle att faktagranska och i övrigt lämna synpunkter på utkast till rapport.
Här är rubrikerna i rapporten:
BG08 organiserades och styrdes inte på ett effektivt sätt
NBG08 saknade rätt materiel och hade inte tillräcklig utbildning när beredskapsperioden började
Bristande styrning av personalförsörjningen
NBG08 var inte tillräckligt samövat
Otillfredsställande kostnadskontroll under uppbyggnaden
[O]Förmåga att transportera stridsgruppen
Sen och otillräcklig rapportering till riksdagen
Riksrevisionen sammanfattar:
”…Riksrevisionen [bedömer] att Försvarsmaktens och regeringens arbete med stridsgruppen inte organiserades och styrdes på ett effektivt sätt.
Personalförsörjning, materielförsörjning och samövning är tre väsentliga faktorer för att producera ett förband som sedan kan lösa sina uppgifter. Styrningen av varje enskild produktionsfaktor och samordningen av dessa är grundläggande för att skapa ett fungerande förband. Under produktionen av NBG08 fanns brister i alla dessa avseenden.
Högkvarteret hade inte en tillräcklig kontroll över materielförsörjningen. Förbandet hade därför inte tillgång till rätt materiel eller tillräcklig utbildning förrän halva beredskapsperioden förlöpt. Inte heller personalförsörjningen styrdes på ett samordnat sätt.
NBG08 var inte tillräckligt samövat och de brister som framkommit i granskningen får Riksrevisionen att ifrågasätta om förbandet hade förutsättningar att klara de taktiska uppgifterna mot scenarierna på den högre konfliktnivån.
[…]De ekonomiska aspekterna i produktionen av NBG08 prioriterades varken i planeringen eller i de styrande förbandsmålsättningarna. Kostnadskontrollen var därför otillfredsställande under produktionen av NBG08.
Regeringens återrapportering till riksdagen var sen och otillräcklig och riksdagen har därmed inte fått en rättvisande bild. Den stridsgrupp som producerades svarade inte mot regeringens förslag till riksdagen. Mer än dubbelt så många svenska soldater stod i beredskap och NBG08 kostade flera gånger mer än vad riksdagen hade föreställts.
Chefen för ledningsstaben, generallöjtnat Jan Salestrand, kommenterar på försvarsmaktens hemsida Riksrevisionens rapport:
”Först efter att en styrka varit insatt kan man med säkerhet veta om den klarade sina uppgifter eller inte. Allt annat är bedömningar som från mitt perspektiv är svåra att värdera. Min tydliga uppfattning är dock, att NBG var väl förberedd och hade goda förutsättningar att lösa sina uppgifter om den hade blivit insatt.”
Oavsett vilken oönskad egenskap som är mest besvärande - megalomani eller enfald - så framstår varumärkesförlusten för försvarsmakten som betydande.
Riksrevisionen har koll! På riktigt!
SvaraRaderaRiksrevisionen har koll därför att i arbetet med denna rapport har man intervjuat dem som vet vad konsekvenserna av fritt fall är, inte dem som tror sig veta
SvaraRaderaRiksrevisionens granskning av förbandsuppbyggnaden av stridsgruppen NBG08 har följande
SvaraRaderarubriker i rapporten:
BG08 organiserades och styrdes inte på ett effektivt sätt.
NBG08 saknade rätt materiel och hade inte tillräcklig utbildning när beredskapsperioden började.
Bristande styrning av personalförsörjningen.
NBG08 var inte tillräckligt samövat.
Otillfredsställande kostnadskontroll under uppbyggnaden.
[O]Förmåga att transportera stridsgruppen.
Sen och otillräcklig rapportering till riksdagen.
Riksrevisionen sammanfattar:
”…Riksrevisionen [bedömer] att Försvarsmaktens och regeringens arbete med stridsgruppen inte organiserades och styrdes på ett effektivt sätt.
Personalförsörjning, materielförsörjning och samövning är tre väsentliga faktorer för att producera ett förband som sedan kan lösa sina uppgifter. Styrningen av varje enskild produktionsfaktor och samordningen av dessa är grundläggande för att skapa ett fungerande förband. Under produktionen av NBG08 fanns brister i alla dessa avseenden.
Högkvarteret hade inte en tillräcklig kontroll över materielförsörjningen. Förbandet hade därför inte tillgång till rätt materiel eller tillräcklig utbildning förrän halva beredskapsperioden förlöpt. Inte heller personalförsörjningen styrdes på ett samordnat sätt.
NBG08 var inte tillräckligt samövat och de brister som framkommit i granskningen får Riksrevisionen att ifrågasätta om förbandet hade förutsättningar att klara de taktiska uppgifterna mot scenarierna på den högre konfliktnivån.
[…]De ekonomiska aspekterna i produktionen av NBG08 prioriterades varken i planeringen eller i de styrande förbandsmålsättningarna. Kostnadskontrollen var därför otillfredsställande under produktionen av NBG08.
Regeringens återrapportering till riksdagen var sen och otillräcklig och riksdagen har därmed inte fått en rättvisande bild. Den stridsgrupp som producerades svarade inte mot regeringens förslag till riksdagen. Mer än dubbelt så många svenska soldater stod i beredskap och NBG08 kostade flera gånger mer än vad riksdagen hade föreställts.
Chefen för ledningsstaben, generallöjtnat Jan Salestrand, kommenterar på försvarsmaktens hemsida Riksrevisionens rapport:
”Först efter att en styrka varit insatt kan man med säkerhet veta om den klarade sina uppgifter eller inte. Allt annat är bedömningar som från mitt perspektiv är svåra att värdera. Min tydliga uppfattning är dock, att NBG var väl förberedd och hade goda förutsättningar att lösa sina uppgifter om den hade blivit insatt.”
Oavsett vilken oönskad egenskap som är mest besvärande - megalomani eller enfald - så framstår varumärkesförlusten för försvarsmakten som betydande.
NBG 08 fyllde en behovslucka för Armén. Kosovo var i praktiken ett självgående piano, Afghanistan hade inte det fokus som det har och det fanns klara ifrågasättanden av syftet med en tung Armé i Sverige mht Västeuropas och omvärldens behov av lätta enheter. Lägg därtill en stagnerande materieltillförsel till Arméförbanden och en vapengren mer i skymundan som fick ta mycket stryk FB04.
SvaraRaderaDet var köpfest när väl NBG 08 skulle sättas upp, att vi skulle vara Lead nation är ett tydligt tecken på att FM:s (Arméns) ambition var klart större än det faktiska behovet påkallat av EU.
Ett annat tydligt tecken på att köplusten var större än eftertanken var att allt skulle vara storleksanpassat för att kunna flygtransporteras. Vart flygplanen skulle komma ifrån visste ingen men flygtransporterbart skulle det vara.
Eller som en medarbetare på HKV, centralt placerad i upphandlingsprocessen för NBG materiel till Armén uttryckte sig "Om vi inte satsar på NBG vad ska vi då satsa på?"
Dessutom är Jan Salestrands ursäkter svårsmälta. Är det något en officer ska kunna så är det att planera, skapa utfallsrum och bedöma framtida händelser. Då duger det inte att ursäkta sig med att "det var första gången vi satte upp NBG".
Tyvärr har Riksrevisionen mer rätt än fel och det värsta är att det skulle ett klassiskt bedömande kunna ge vid handen redan 2006.
Henrik, Sverige spenderar väl runt 1,2-1-3% av BNP på försvaret. NATO's målsättning ligger på 2%, men de flesta lägger ned mindre än så. Med tanke på att Sverige tidigare spenderade ungefär 2,5% av BNP på försvaret så borde en ökning till 1,5-2,0% av BNP och NATO medlemskap ha den lägsta prislappen.
SvaraRaderaOm vi väljer att stå ensamma och sedan lägger 2,5% av BNP på försvar så lär det inte hjälpa vid ett större angrepp i alla fall.
@ Thomas L 15.17
SvaraRaderaDu skriver:
"Dessutom är Jan Salestrands ursäkter svårsmälta. Är det något en officer ska kunna så är det att planera, skapa utfallsrum och bedöma framtida händelser."
Helt enig ! På FM: hemsida:
http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/cv/cv_jan_salestrand_sve.pdf
kan man se om Salestrand:
2008 Chef Ledningsstaben och Högkvarterschef
2007 Försvarsmaktens produktionschef
2005 Försvarsmaktens Förbandsproduktionschef
2002 Stf C Grundorganisationsledningen
D.v.s han satt på första parkett och var i ansvarig ställning när NBG 08 skenade.
Bl.a. dessa punkter i rapporten torde falla under Salestrands fögderi:
. Försvarsmaktens Högkvarter specificerade inte i verksamhetsuppdraget hur förbandsenheterna i NBG08 skulle redovisa kostnaderna. Förbanden redovisade därför dessa på olika sätt.
• Först när kostnaderna ökade mer än planerat under 2007 specificerade Högkvarteret kraven på uppföljning.
• Högkvarteret fick därför, med förbandens hjälp, leta upp och summera NBG08:s kostnader manuellt i efterhand.
NBG08 stod under kontinuerlig utveckling, mål och förutsättningar omdefinierades löpande, vilket syns tydligt i Försvarsmaktens utgiftsprognoser som fördubblades från 2005 till 2006.
• Kostnaderna för hela produktionen av NBG08 inklusive materielkostnader prognostiserades till drygt 4 miljarder 2006. Detta var en fördubbling mot året innan och fyra gånger dyrare än vad som framgick av propositionen till riksdagen.
• Ekonomiska konsekvenser av nya planeringsförutsättningar underskattades, och i slutet av 2007 stod Försvarsmakten inför stora underskott, delvis på grund av NBG08.
• Fördyringar på omkring 418 miljoner kronor kan härledas till produktionen av den nordiska stridsgruppen.
• De oplanerade kostnaderna tvingade fram uppsägningar under beredskapsperioden.
Man undrar om Öppenhet, Ansvar & Resultat är urvalsfaktorer för befrordran till de högre nivåerna...
Riksrevisionen har integriteten kvar, vilket ger tyngd åt deras rapporter.
SvaraRaderaRiksrevisionens tidigare chef Inga-Britt Ahlenius har framfört följande synpunkter kring hur revisionerna är organiserade:.
”Oberoende revision var som att svära i kyrkan. Jag insåg behovet först vid en jämförelse med andra OECD-länder där det visade sig att vi var ensamma [Sic!] om att ha revisionen underställd regeringen. Den bör absolut inte ha politiskt vald styrelse, utan självklart - som i andra länder - rapportera direkt till riksdagen. Där skulle det behövas ett särskilt utskott som behandlar Riksrevisionens rapporter.”
Det är synpunkter som det är lätt för mig att ansluta mig till.
Landet annorlunda...
@ Anonym 16:13
SvaraRaderaJag är övertygad om att NATO-anhängarna inom Regering och Riksdag tror att vi skulle kunna sänka våra försvarsutgifter mer än idag med ett NATO-medlemskap.
Dock inser även jag att det med en realistisk försvarsbudget är billigare att gå med i NATO med 2% av BNP i budget. Men de styrande anser väl antagligen att dagens budget är för hög.
@ Anonym 02:07
SvaraRaderaDet är inte bara Salestrand som har sylt upp till armbågarna.
Nuvarande (hur länge till?) överbefälhavaren var vid framtagandet av den nordiska stridsgruppen chef för ledningsstaben, Salestrands nuvarande befattning.
Där åstadkom han en uppenbarligen en rejäl prestation för att få alla pusselbitar att prydligt falla på plats.
Snyggt jobbat?
I stället för att i rapporten utfärda rekommendationer till försvarsmakten avser Riksrevisionen att granska effekterna av omställningen som NBG08 medfört i en uppföljningsgranskning av NBG11.
SvaraRaderaSmaka på den – fortsatt uppföljning av NBG11.
Allvarligt - känns inte det som lite resursslöseri?
Alla vet väl att försvarsmakten är en lärande organisation och en fortsatt granskning kommer följaktligen inte att finna några brister… ;-))
Jag har tidigare tyckt att reklamkostnaderna för införandet av den "den nya försvarsmakten" är orimligt höga. Jag börjar, så sakta, förstå att kostnaderna för att skaffa och bibehålla ett trovärdigt varumärke istället är underfinansierade.
SvaraRaderaVi behöver nog lägga ner minst dubbelt så mycket på att bygga förtroende som vi lägger på att rasera det.
Då blir det tyvärr inte så mycket kvar till annat!
Teaterdirektören.
@ Teaterdirektören
SvaraRaderaGenom att tillämpa den fastställda värdegrunden även inne på "Blå Mattan" samt utöva de mest elementära grunderna i ledarskap, så skulle reklamkostnaderna kunna tas bort helt och hållet.
Attraktion och trovärdighet byggs innifrån - inte på reklampelarna !
@ Anonym 00:28
SvaraRaderaSå sant som det är sagt. Jag tror att trovärdighet och attraktion är något man förtjänar och inte köper.
Man gör tyvärr precis tvärtom mot det du skriver. Ju mer jag läser och upplever, förstår jag att vi just nu bara inkasserar minuspoäng.
Dessutom verkar vissa tro att man kan beordra fram trovärdighet! Korkat i kvadrat!
Teaterdirektöer.
Befordring till överste och general/amiral görs högst godtyckligt. För att kunna bli befordrad behövs att du sitter på "befordringsbar" tjänst i HKV. Vad det är bestäms av de som befordrar.
SvaraRaderaDet innebär att långt innan befordringskommitté så har ett antal personer pinpointats, det kan ibland vara ren professionalism men lika ofta eller oftare, regements/flottiljkamrater, Chef-stf förhållande i en mission eller kursare på någon av de tidigare skolorna.
Dessutom finns det just inga formella krav på att bli antagen, (rätta mig om jag har fel) så vad som är befordringsbart blir mer luddigt än poängbedömningen på simhopp.
I och med att befordringen inte är konceptualiserad eller reglerad innebär det att frågan bör ställas vad som bedöms. Och jag tror tyvärr att det blir en mix av personliga kontakter, klassiska föreställningar om hur en general/amiral ska vara, "rätt bakgrund" (definierat av den som befordrar) och en liten del tjänstgöringsomdöme. Dessutom tror jag att många som blivit befordrade har blivit det utifrån deras förmåga att agera på övlt/kk-nivån inte vederbörandes predikterade förmåga att bli en kompetent general/amiral.
Det finns undantag, självklart, men det är inte på grund av befordringsprocessen utan trots densamma.
Dessutom skapas en ytterst personlighetshomogen grupp då många har vandrat samma karriärväg och umgåtts med samma människor och blivit lärda samma kritiska punkter. Det främjar inte utveckling och det främjar inte ett kritiskt förhållningssätt till respektives arbete, något som faktiskt är nyttigt, även på högsta nivå. Visst ska man lita på varandra men man ska acceptera vilka dumheter som helst.
Summan av kardemumman, vi måste nog befordra trovärdighet för just nu går det inget vidare med dem vi har i högsta ledningen, och jag tror på sökförfarandet om det genomförs ärligt.
@Anonym 30 okt 0207. Intressant bakgrundskoll. Och skrämmande.
Om en kompanichef hade dragit över budgeten med motsvarande procentsats hade det blivit FPAN direkt och löneavdrag och stopp i karriären. Om en general gör det, får man uppbackning av annan general.
Det gäller att sikta stort så klarar du dig. Kolla vad som hände med generalen som attesterade Bikupans fakturor om över 100 miljoner kronor..
@Thomas L
SvaraRaderaVad hände med generalen som attesterade Bikupans fakturor om över 100 miljoner kronor och vad heter han?
SH
Han är väl vicerektor på FHS nu?
SvaraRadera@ anonym 300839
SvaraRaderaEn kortare studium av:
http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/cv/goranson-cv-sv.pdf
ger vid handen följande befattningar för Sverker de "heta" åren med NBG 08:
2007-09 Chef Ledningsstaben/FM Stabschef
2005-07 Arméinspektör och chef armétaktisk stab
2003-05 Chef Planeringsstaben FM HKV
Tror inte Sverker var så ledsen som AI för den köpfest på materiel till armén som han som planeringschef lade grunden till.