Förrådsmentalitet

VARNING!

Jag har inga detaljkunskaper om hur den politiska processen i EU fungerar. Detta inlägg bygger därför enbart på sunt förnuft, en hyffsad inblick i vilka Förmågor som finns inom Försvarsmakten samt en önskan att som skattebetalare få valuta för mina pengar.

VARNING!

För en massa år sedan så gick en av mina kollegor ner till förrådet på F17 för att byta sin trasiga skinnjacka. Svaret han fick var att det inte fanns någon ny som han kunde få ut. Min kollega pekade då på en skinande ny jacka som hängde precis bakom disken i förrådet. Han höll på att svimma när svaret blev "Nej, den kan du inte få. Det kan komma någon som behöver den."

Lite grand på samma sätt verkar det fungera inom EU. Ingen vill/vågar nyttja de förband som står i beredskap eftersom det kan dyka upp en annan insats där de behövs bättre.

Detta skapar en hel del frågor som jag skulle vilja att någon politiker svarar på:

- Vad krävs för att sätta in en Battlegroup? Ett nytt krig i Jugoslavien?

- Vilka typer av insatser är det som en Battlegroup är tänkt att verka inom? Ska det vara rena stridsuppgifter, eller finns det en gråskala mot mera humanitära insatser?

- Kan man skicka ut delar av en Battlegroup eller är det tänkt att det ska vara allt eller inget?

Insatsen i Libyen gick för snabbt för den europeiska beslutsprocessen. Detta trotrs att signalerna om att ett anfall skulle inträffa har varit mycket tydliga under ett antal veckor.

Ingen kan hävda att Libyen inte påverkar Europa. Italien importerar 30% av sin olja från Libyen, Khadaffi sponsrar terrorism och flyktingströmmarna kommer förr eller senare hit. Libyen ligger definitivt inom den radie från Bryssel som en Battlegroup ska kunna verka.

EU behöver heller inte skicka hela NBG11. Delar som t.ex. EAW - Expeditionary Air Wing skulle definitivt vara möjligt att sätta in i insatsen. Det är precis denna typ av uppdrag som svenska Flygvapnet tränat på i bl.a. Red Flag Alaska 2006 och Red Flag Nellis 2008 med mycket gott resultat.

Tyvärr är nog sanningen att om Sverige skulle be EU om lov att använda EAW så skulle nog svaret bli nej. Tyskland lade ner sin röst avseende Libyen i FN säkerhetsråd och deltar heller inte i insatsen. Liksom många andra europeiska länder har man en risig ekonomi. En insats av en Battlegroup finansieras av alla EU-länder, så skulle frågan komma upp på agendan skulle definitivt bl.a. Tyskland säga nej! Så förutom politisk vilja så måste det finnas ekonomiska medel för insatser.

Är det inte därför dags för att lägga ner experimentet Battlegroup? Jag håller helt med vår statsminister att EU är till för annat än militära insatser. Borde inte Försvarsministern och Försvarsmakten snart inse detta och istället för att sätta upp stora klossar som NBG11 införa PARP-målen på bredden bland våra insatsförband så att de är greppbara med kort förvarning. Det är ju dessutom just för dessa typer av insatser som vi infört vårt nya anställningsavtal!

EU kommer nog även fortsättningsvis, precis som förrådet på F17, varje gång något inträffar säga "Vi kan tyvärr inte skicka ut vår Battlegroup, för det kan dyka upp viktigare saker.". Resultatet blir att våra Battlegroups precis som skinnjackan på F17 bara är något som ligger synligt framme på disken och samlar damm.

Soldaten och Ingenjören (uppdaterad)

Jordbävningen i Japan pekar på behov av resurser för att snabbt kunna hjälpa andra länder. Vi har satsat stora pengar på att sätta NBG i beredskap, men vad sjutton är det egentligen meningen att de ska sättas in i för typ av insatser? Den politiska viljan i de europeiska länderna verkar inte vara särskilt hög för att skicka iväg stridsförband till andra områden än Afghanistan och då endast inom ramen för NATO, inte EU.

Vi brukar motivera våra internationella insatser med att kriser i omvärlden påverkar Sverige. Men det som händer just nu i Japan påverkar världsekonomin och därmed givetvis även Sverige. Den aktuella risken för härdsmälta kan även påverka den globala miljön. Världen är mer sårbar än vi tror och det finns betydligt fler exempel på insatser som behöver något annat än en ren militär styrka. Översvämningarna i Pakistan, bränder och översvämningar i Australien är bara ett par andra exempel.

Mitt förslag är därför att ersätta NBG med något annat, mer användbart. Vid katastrofen på Haiti förra året så var det Flygvapnets transportresurser i form av C-17 samt MSB som sattes in. USA däremot satte in en hel del soldater att bygga upp flygplats, sjukvård och föra in räddningsresurser. I USA har man insett att soldater kan annat än att bara slåss. Dessutom så är det givetvis bra PR att visa upp soldater som bygger upp i stället för att riva ned.

Det här är ingen ny tanke. I det gamla Rom så var legionerna kända inte bara för sin stridsteknik utan också för sina ingenjörskunskaper. Att Rom lyckades erövra hela världsdelar berodde inte på legionernas styrka (de var nästan alltid numerärt underlägsna i strid). Förutom svärdet (gladio), skölden (scutum) och det korta kastspjutet (pilum) bar varje romersk soldat på en kombinerad spade/hacka. Alla soldater kunde därmed hjälpa till med byggandet. Utöver soldaterna fanns det också specialister, Immues, som kunde leda byggandet. När de romerska legionärerna inte slogs så byggde de förläggningar (som sedan med tiden växte till städer) och infrastruktur i form av vägar och akvedukter. Lokalbefolkningen insåg att de kunde dra fördelar av den romerska närvaron och en hel del stammar bytte därför sida och slogs för Rom i form av s.k. Auxiliares.

Kanske detta vore en förebild för de svenska internationella insatserna? I tidigare fredsbevarande insatser så har vi haft soldater med värnplikt som grundutbildning och ovanpå detta hade de civila yrken som snickare, elektriker m.m. Dessa soldater var mycket uppskattade av lokalbefolkningen i de områden de var satta att övervaka, då de kunde hjälpa till med mycket annat än bara militärt skydd. Kanske mer att jämföra med de romerska legionärerna än med dagens insatssoldater som kan hantera sin AK5C på ett ypperligt sättt, men inte särskilt mycket mer?

Med detta i bakhuvudet så är den förbandstyp som borde vara mest användbart vid alla typer av internationella insatser våra ingenjörsförband. De kan bygga broar och vägar, rensa minfält, men även vid behov försvara sig själva och sin omgivning i defensiv strid. Men det behövs lite mer funktioner för att ge en bred förmåga vid humanitära insatser. Ingenjörsförmågan borde dessutom byggas upp igen i Armén, då dessa tillsammans med de Nationella skyddsstyrkorna ur Hemvärnet är mycket användbara även vid naturkatastrofer inom Sverige. Se bara på orkanen Katrina i New Orleans. Vilka förband var det som USA i första hand satte in för att hjälpa till? Jo, nationalgardet och ingenjörstrupper. (Nu fick i och för sig ingenjörstrupperna skulden för att vallarna brakade ihop, då de var med och byggde dem på 60-talet).

Mitt förslag är därför att använda pengarna för NBG att bygga upp ett svenskt snabbinsatsförband bestående av:

- Personal från MSB samt resterna av våra ingenjörsförband.

- Transportresurser/MEDEVAC knytas i form av HKP15/16, Tp-84/C-17 och vårt svenska nationella ambulansflyg - SNAM.

- Enhet ur Ledningsregementet för att bygga upp kommunikation via satellit och mobilnät. Detta borde vara en kombinerad militär/civil enhet med t.ex. kompetens från Ericsson/Telia.

- APOD-förmåga från det icke existerande PARP-förbandet.

- i det aktuella fallet med Japan borde en NBC-enhet vara användbar med Försvarsmaktens skyddade fordon och personal från Strålsäkerhetsmyndigheten. Försvarsmakten ska ha kunskap om hur man uppträder i en kontaminerad miljö och varför inte utnyttja dessa kunskaper till annat än tredje världskriget?

Vad ska vi då kalla denna nya förmåga? Battlegroup är på tok för "krigiskt" och kan mycket väl vara en av anledningarna att EU finner de så svåra att sätta in. Varför inte "Peace Corps"?

DN1, DN2

Uppdaterad 11-03-13, 22:38
Nu börjar hjälpen från omvärlden att dyka upp i Japan. Men Japan har även stora egna resurse att ta till vid behov.

Japanska Röda korset har skickat 62 kristeam för att ta hand om överlevande i de värst drabbade områdena. 400 läkare, sjuksköterskor och andra experter har skickas ut för att med mobila team hjälpa katastrofoffren. Till nordöstra Japan har också 100 000 soldater skickats för att delta i räddningsinsatsen.

I dag kom också internationella räddningsteam till Japan. USA har skickat hangarfartyget Ronald Reagan för att samarbeta med japanska marinen i sökandet efter saknade. Fartyget ska fungera som flygplats till havs för plan som deltar i sökande. Den japanska basen Matsushima och Sendai-flygplatsen, bägge i Miyagi, översvämmades och är ur drift.

Australien, Sydkorea och Singapore har liksom USA lovat att skicka hundar, sök- och räddningsteam.

Evakueringen av 600.000 personer kring de skadade kärnkraftsverken lär ställa ännu större press på räddningsorganisationens resurser. Det intressanta med alla de neddragningar på försvar och räddningstjänst som vi ser i omvärlden innebär att det numera i stort sett inte finns ett land som på egen hand kan klara av en större katastrof. Behovet av internationell hjälp är därför stort även för rika I-länder som Japan.

Uppdaterad 11-03-14, 17:38
Nu börjar politiker ställa kravet på att använda NBG eller lägga ner konceptet.

Om situationen i Libyen inte kvalar in som en kris i EU:s närområde så är det svårt att se vad vi ska med en snabbinsatsstyrka till. Statsminister Fredrik Reinfeldt säger sig vilja bygga dialog och säkerställa humanitär hjälp, men vad det libyska folket just nu behöver är snarare en flygförbudszon och hjälp att få stopp på stridigheterna.

Carl Bildt säger att genomförande av eventuella militära insatser ligger hos Nato. Frågan är ju då varför vi har en snabbinsatsstyrka? Och är det verkligen rimligt att lita på att USA ställer upp när EU:s grannar har problem?

Jag kan inte annat än att hålla med, även om jag inte tror att NBG skulle hjälpa läget i just Libyen.

Uppdaterad 11-03-18, 18:44
Nu börjar man montera ner ingenjörskunskaperna i Boden. Enligt det skrev i mitt förra inlägg om att satsa på det vi är bra på, så är detta ett steg i helt fel riktning.

Vinterförmåga är den svenska specialiteten vi skulle kunna erbjuda omvärlden. Ingenjörsförband den resurs som efterfrågas i mer än bara rena stridsuppdrag. varför då lägga ner enheter som innehar bägge förmågorna?

Räddningsaktioner? (uppdaterad)

Jag har i ett antal tidigare inlägg kritiserat att de NBG-resurser som vi utbildar till internationella insatser aldrig kommer till användning. Bl.a. tycker jag fortfarande att Haiti hade varit ett gyllene tillfälle för en europeisk battlegroup. Varför inte utnyttja en resurs som finns tillgänglig med kort varsel till annat än rena militära insatser? De har ju trots allt bra utrustning och utbildning i bl.a. sjukvård samt att skydda civila från plundring m.m. som kan inträffa i samband med naturkatastrofer.

Just nu pågår stora oroligheter i Nordafrika som konsekvens av det andra arabiska upproret. Detta resulterar i tusentals med flyktingar som behöver hjälp. Givetvis så kommer majoriteten av denna hjälp att komma från de civila hjälporganisationerna, men även militära styrkor kan visa sig användningsbara.

I Libyen hjälper RAF C-130 Hercules till att evakuera brittiska medborgare.

I EAW - Expeditionary Air Wing som är en del av NBG11 finns gott om resurser för att stötta en civil insats för att transportera svenska medborgare ut ur Libyen och andra länder i Nordafrika. Bl.a. finns Tp-84 Herkules för transport av civila på samma sätt som RAF stöttade med sina C-130. Det finns en flygplatsenhet som kan hjälpa till med hantering av gods och flyktingar. Även de HKP15 som är del av EAW skulle kunna användas för att övervaka flyktingläger från luften samt transportera viktig utrustning. De kroatiska helikoptrar som hyrts in till EAW är utrustade för MEDEVAC. Även våra HKP10B som snart skickas till Afghanistan skulle göra större nytta nere i Afrika.

Övriga resurser som finns tillgängliga inom staten/Försvarsmakten:
- Svenska Nationella Ambulansflyget, SNAM som bl.a. stöttar NBG11. Kan användas för att flyga ut skadade människor till sjukvård med rätt utrustning/kapacitet.

- C-17. Kan användas för att transportera utrustning till flyktingläger. Detta var den resurs som Flygvapnet stöttade med under insatsen på Haiti.

- Kustbevakningens övervakningsflygplan. På samma sätt som man stöttade nere i Adenviken för att hitta pirater kan man hjälpa till med att identifiera fartyg med flyktingar ombord för att förhindra att flyktingströmmen resulterar i att stora mängder flyktingar drunknar i sina försök att lämna landet.

- Carlskrona. Användes som ledningsfartyg under insatsen i Adenviken och borde kunna utföra samma typ av uppdrag igen. Har dessutom kvalificerad sjukvård ombord.

Upp till bevis ÖB. Ska vi hålla dyrbara militära resurser snabbt användbara för insatser så måste vi någon gång använda oss av dem. Vi borde också bredda användningsområdet, då de militära insatserna inom EU verkar sakna politiskt stöd. Dags att tänka "out of the box" och fokusera på resultat i stället för att bara vara en del av de politiska spelen.

Uppdaterad 11-02-27, 12:51
En svensk Tp-84 Herkules är redan på väg mot Malta för att hjälpa till i evakueringen från Libyen.

I dag väntar sju svenskar på flygplatsen i Tripoli på att få flyga därifrån. En till är på väg från den samlingsplats som finns på Ericssons kontor utanför Tripoli.

– Vi räknar med att de åtta svenskarna kan lämna Libyen i dag, säger Cecilia Julin, UD:s kommunikationschef, till TT.

11:57: Libyska statstelevisionen tillbakavisar uppgifterna om att tulltjänstemän vid gränsen till Tunisien övergivit sina poster, rapporterar BBC. Sedan upproret mot Gaddafi började har den libyska televisionen konsekvent undivikit att rapportera om det, påpekar BBC.

11:52: Sverige skickar i dag ett Herculesplan till Malta för att hjälpa till med evakueringen från Libyen. På planet finns sjukvårdsutrustning som ska sändas vidare till Libyen, skriver försvarsdepartementet i ett pressmeddelande.

Hmm...inget om detta på forsvarsmakten.se ännu...

Carl Bildt skriver på sin blogg om de sanktioner som FN har beslutat om att införa mot Libyen. Mer om dessa på FN hemsida. Det verkar nu också som att EU höjer tonläget mot Libyen.

Muammar Gaddafi, nio medlemmar av hans familj och ytterligare sex personer ur den inre maktcirkeln omfattas av reseförbud. Alla tillgångar som tillhör Gaddafi, hans son Saif al-Islam och fyra andra i familjen ska frysas.

FN:s säkerhetsråd inför också ett omedelbart stopp för vapenförsäljning till Libyen.

EU:s utrikeschef Catherine Ashton sade att brott mot mänskliga rättigheter måste upphöra i Libyen och varnade dess ledare Muammar Gaddafi för "konsekvenser".

Det börjar med andra ord att hända saker. FN resolutionen i kombination med EU:s uttalanden kanske ökar chansen för att NBG11 utnyttjas?

Uppdaterad 11-02-27, 16:06
Nu har även forsvarsmakten.se lagt ut informationen om insatsen i Libyen på sin hemsida.

På söndagseftermiddagen lämnar ett transportplan 84 (C-130 Hercules) Skaraborgs Flygflottilj, F 7 i Såtenäs med destination Valetta på Malta.

Planet medför även sjukvårdsmateriel.

Förfrågan om flygresurser kom till Sverige från NCC (Non-Combatant-Evacuation-Operations Coordination Cell) som är ett internationellt samarbete för koordinering av resurser vid större evakueringar av civila.

Transportflygenheten på F7 är en av Försvarsmaktens mest erfarna enheter vad avser internationella insatser och det är skönt att se att de som vanligt kan ställa upp med mycket kort varsel. Det här är en förmåga som Flygvapnet har haft i alla år, nytt anställningsavtal eller inte...

SVT

Uppdaterad 11-02-28, 07:06
Herkulesen är nu framme på Malta och planeringen för insatser har påbörjats.

18.50: När det svenska Hercules-planet lossats på Malta ska de fem svenska flygofficerarna vila över natten för att sedan börja flyga på Libyen på måndagen.

– Vi ska under kvällen planera in det här flygplanet i verksamheten, säger örlogskapten Jonas Cederblad, som är utsänd svensk stabsofficer i Valletta till TT.

Han säger att Herculesplanet ska flyga ut utländska medborgare till och med torsdag.

Den internationella insatsen har tillgång till ett flygplan av typen C 17 Globemaster, sex Hercules, tre C 160 Transall samt två mindre flygplan. De har hittills flugit ut 500–1 000 utländska medborgare.

Men dessutom finns ett inhyrt grekiskt fartyg, ett brittiskt örlogsfartyget och ett holländskt örlogsfartyg.

– Det har man också helikoptrar på så att man kan lyfta ut enstaka individer till fartygen, säger Cederblad.

Fartygen trafikerar hamnarna i Tripoli, Benghazi och Misrata.

– Räknar man in även båttrafiken så blir det över 1 000 evakuerade, säger Cederblad.

Denna aktion börjar liknar Dunkirk. Frågan är vilket motstånd resterna av regimen i Libyen kommer att erbjuda? Luftvärn och jaktflyg kan ställa till stora problem om inte luft- och sjöbron ges skydd i form av jaktflyg.

Uppdaterad 11-02-28, 08:26
Flygtrafikledningen i Tripoli har brakat ihop. Det kanske hade varit en bra idé att skicka ner den svenska flygplatsenheten också?

Uppdaterad 11-02-28, 22:42
NATO och USA börjar diskutera en No-Fly-Zone över Libyen. Därmed så finns även uppgifter för Gripenenheten i EAW. I Italien har man redan påbörjat det politiska spelet för att kunna ta emot NATO-flyg inför en insats över Libyen.

Italy’s treaty with Libya, signed by Prime Minister Silvio Berlusconi in August 2008, calls on Italy to pay Libya $5 billion over 20 years in reparations for its colonial past there. In return, Libya pledged to help block the flow of illegal immigrants to Italy and grant favorable treatment for Italian companies seeking to do business in Libya.

But the treaty also contains a nonaggression clause that some analysts said complicated Italy’s position in the event of international military intervention in Libya. In it, Italy pledges not to use “direct or indirect” military force against Libya, or to allow the use of its territory “in any hostile act against Libya.”

There are several United States and NATO bases in Italy that presumably would be staging areas for any action against Libya, including the United States Sixth Fleet base near Naples. After the treaty was signed, Italy had to explain to NATO that it would respect its multilateral international treaties.

Med tanke på att detta är precis den typ av insats som genomfördes över Kosovo så borde Flygvapnet vara väl förberedd för att kunna ställa upp med stridsflyg. Om nu bara viljan och pengarna finns.

Uppdaterad 11-03-01, 07:11
Fyra flygbasjägare skickas nu ner till Malta för att hjälpa till med skydd av besättning och flygplan under flygningarna till Libyen. Det är inte bara skydd mot beväpnade soldater och rebeller, utan även civila som får panik och försöker att tvinga sig ombord transporterna.

Mannen beskriver läget som lugnt just nu – när det inte finns några plan på flygplatsen.

– När det väl kommer ett plan är det totalt kaos.

Se även Försvarsmakten och Wiseman.

Uppdaterad 11-03-01, 16:38
Chefen för NBG 11, brigadgeneral Stefan Andersson är beredd att åka ner med sitt förband till Libyen om EU beslutar sig för det. Vi får se vad EU säger. Chansen är nog stor att NATO erbjuder egna styrkor ur sitt snabbinsatsregister innan EU hinner räcka upp handen.

Uppdaterad 11-03-02, 21:35
Den Tp-84 Herkules som var på väg till Libyen för att hämta upp strandsatta svenskar fick vända tillbaka till Malta då den inte fick något landningstillstånd.

Det svenska Herculesflygplanet låg i väntläge utanför libyskt territorium under tre timmar och 45 minuter och gjorde upprepade försök att få ett landningstillstånd.

Försök att kontakta den libyska flygtrafikmyndigheten gjordes även från den flygtaktiska staben vid Försvarsmaktens högkvarter i Stockholm utan resultat.

Frågan är egentligen vad som krävs för att vi skall landa utan landningstillstånd? "C-meddelande, jag landar från norr!" på 121,5 MHz och den lokala trafikflygledningens tornfrekvens?

SvD

Uppdaterad 11-03-03, 18:46
Nu har vår Tp-84 landat i Tripoli och bör när detta skrivs vara på väg tillbaka till Malta. Det ska bli intressant att se om man lyckades få ut alla svenskar. Vad händer i så fall fortsättningsvis? Kommer man att fortsätta flyga ut medborgare från andra länder?

Britterna har plockat ut ett par svenskar och de verkar operera betydligt offensivare än oss svenskar.

Efter några timmars väntan på flygplatsen såg de ett Herkulesplan flyga lågt över platsen, som för att kolla av området. Sedan landade det, och ut kom fem–sex brittiska soldater – kamouflageklädda och beväpnade med pistoler. Oljearbetarnas identiteter kontrollerades och därefter fick de gå ombord. Planet lyfte, men landade efter en halvtimme på en annan plats i öknen för att plocka upp ytterligare nio–tio personer.

– Planet flög på mycket låg höjd. Det var sandstorm och mycket turbulens. Flera spydde

Räddningsaktionerna har ännu inte kostat några liv, men är inte helt ofarliga för de inblandade.

Tre marinsoldater från Nederländerna hålls fångna av Gaddafis styrkor. Först i dag blev det känt att de tillfångatogs i söndags när de skulle evakuera två européer. De civila européerna överlämnades senare till Nederländska ambassaden och har lämnat Libyen.

Aftonbladet, SvD, DN

Uppdaterad 11-03-03, 23:27
Tp-84:an har landat på Malta.

På torsdagskvällen landade ett svenskt Herculesplan i Malta efter att ha hämtat utländska medborgare från Tripoli. Ombord fanns sex svenskar. Dessutom var det fyra personer från Rumänien och en person från Kanada med på Herculesplanet.

- Det var väldigt få EU-medborgare på flygplatsen. Vi gick flera varv på flygplatsen, men vi kunde inte uppbringa några fler, säger ambassadrådet Håkan Hjort till TT.

Uppdaterad 11-03-04, 13:22
Tp-84:an kommer att stanna kvar på Malta och delta i evakuering av andra länders medborgare. Mycket bra lösning, då det ger många "vita kulor" att ha i kommande säkerhetspolitiska diskussioner inom EU.

Uppdaterad 11-03-04, 17:06
Försvarsmakten går nu ut med information om att Tp-84:an kommer att stötta UNHCR under 10 dagar. Därmed så får den ett vidare mandat än att bara stötta EU med att föra ut medborgare.

Tittar man på var UNHCR fokuserar sina insatser så är det inte på att föra ut europeer ur Libyen, utan att stötta de libyiska flyktingarna som tagit skydd i bl.a. Tunisien.

A rapid response from the international community to the joint International Organization for Migration humanitarian evacuation appeal of earlier this week has seen significant progress with the evacuation of Egyptians and other nationalities from Tunisia. Egypt, Tunisia, France, Germany, Italy, Spain and the United Kingdom have all offered air or sea transport.

The Egyptian government has repatriated tens of thousands of its own nationals. Australia, Austria, Belgium, Denmark, the European Commission, France, Germany, Luxembourg, Poland and Spain have offered funds for the UNHCR response to the Libya crisis. Private donations have also been coming in.

Around 12,500 people still need evacuation from Tunisia. More than 10,000 are from Bangladesh. Today, at least two flights are planned to Bangladesh. Fleming said that if Libyan military control of the border and roads reduces, a huge exodus of people could resume. Planning is under way to establish a second camp close to the border.

Uppdaterad 11-03-08, 19:40
Försvarsmakten meddelar nu att flygningarna för UNHCR är avslutade och att flyktingsläget verkar bättre.

Det svenska transportflygplanet kommer att återvända hem till Sverige under tisdagen.

En smula snopet med så pass kort närvaro. Jag tvivlar på att UNHCR inte längre har behov av stöttning. Sanningen är nog snarare att Försvarsmakten har svårt att få uthållighet i förbandet utan att skicka ner betydligt större resurser i form av stabsfunktion, underhåll och extra besättning. En kloss motsvarande SAE C-130 i Afghanistan skulle behövas.

En vecka kvar

Den 1 januari 2011 så står NBG11 i beredskap. Kommer EU någonsin att komma till skott med denna typ av resurs? Just nu så jäser det lite här och där i världen. Krisen i Korea tror jag inte att säkerhetsrådet kommer att kunna komma till beslut om. Skulle något hända där så räcker det nog dessutom inte med 1-2 stridsgrupper. Möjligtvis så skulle en utökning av antalet observatörer ligga nära till hands och den uppgiften skulle mycket väl kunna hamna på Sverige.

Intressantare är dock utvecklingen i Elfenbenskusten. FN har redan trupp på plats, men långt ifrån tillräckligt för att kuna stoppa utvecklingen. Det är ett franskt intresseområde och erfarenheterna från operation ARTEMIS i Kongo pekar på att EU skulle faktiskt kunna komma till skott. NBG11 har också förberett sig för insats i Afrika. Men det kräver ett beslut i FN och ett beslut i EU. Många inblandade europeiska länder med dålig ekonomi som ska dela på kostnaderna för insatsen. Det ska med andra ord bli intressant att dels följa beslutsprocessen, men även att starta mitt lilla tidtagarur för att se vilken beredskap NBG11 i praktiken har.

Se mer om Elfenbenskusten på Försvar och Säkerhet samt om Säkerhetsrådets tveksamheter avseende Korea hos Wiseman.

NBG en gökunge? (uppdaterad)

Battlegroup 08 blev en lackmustest av den svenska Försvarsmakten där det med all klarhet visade sig att vi inte höll måttet. En hel del komponenter blev aldrig färdiga i tid där MEDEVAC helikoptrarna var det mest kända misslyckandet. Nu är det snart dags för NBG11 att ställa sig i beredskap. Förbandet håller just nu på med det sista finslipandet.

Under tisdagen avslutades Initial Effort, den andra delen av den övningsserie som leder fram till beredskapsperiodens start den 1 januari 2011.
...
Efter vård och välbehövlig vila startar övningarna snart upp igen. Övningen då kallas för Joint Action 2010 och pågår mellan den 8 och 18 november.

Nu kommer Riksrevisionen med en rapport som kritiserar NBG08.

”NBG08 organiserades och styrdes inte på ett effektivt sätt”:

”En försvårande omständighet under uppbyggnaden av NBG08 var att varken Försvarsmakten eller regeringen hade definierat någon bortre gräns för hur stor styrkan skulle vara. Detta bidrog till att den svenska delen i NBG08 successivt växte i antal från 1 100 soldater till de 2 350 soldater som stod i beredskap”.

2008 uppstod ett svart hål i Försvarsmaktens budget. Nu har vi skaffat PRIO för att få koll på var pengarna tar vägen. Frågan är då om vi har lärt oss något, eller om kombinationen av PRIO-införandet och NBG11 kommer att skapa ett nytt svart hål nästa år? En tickande bomb i Försvarsmaktens fratida budget är ersättningsmateriel för utrustning som slits under alla insatser. I invasionsförsvaret stod det mesta av materielen i lador. I insatsförsvaret så ska allt användas, vilket drastiskt förkortar livslängden.

Sverige står för utbildningen och beredskapskostnaderna, men vem står för kostnaden om en Battlegroup skickas iväg? Jo, det gör EU och där delas kostnaderna baserat på medlemsstaterna baserat på deras storlek, vilket gör att Tyskland får ta en stor del av kakan. Frågan är om EU länderna har lagt undan ekonomiska reserver för en insats med en Battlegroup? De flesta EU-länder, med de stora bjässarna Storbritanien och Tyskland i spetsen, har dålig ekonomi och har flaggat för reduceringar i budgeten för sina försvarsmakter. Att då vara beredd att betala ytterligare mer för att skicka iväg ett insatsförband kan bli ett mycket svårt beslut. Många NATO-länder är heller inte särskilt intresserade av att bygga upp en parallell militär struktur vid sidan av NATO. Frågan är därför om EU ens vågar dra saken till sin spets och försöka skicka iväg en Battlegroup, eftersom det skulle bli en dödsstöt för EU:s militära samarbete om det i slutändan visade sig att det inte gick.

Frågan är om detta inte är just en av drivkrafterna bakom den svenska intresset för Battlegroupkonceptet. Vi är inte NATO-medlemmar och det verkar varken finnas folkvilja eller politisk vilja (förutom fp) om att ansöka om medlemsskap. Så i brist på NATO så vill Sverige ha ett starkt EU. Detta visas också av den svenska entusiasmen för Lissabonfördraget och vår solidaritetsförklaring.

DN

Uppdaterad 10-10-30, 12:01
Tolgfors har nu kommenterat Riksrevisionens rapport. Han gör dock allt annat än en pudel och lyckas med att skylla på den föregående socialdemokratiska regerningen samt Försvarsmakten själva. NBG11 kommer givetvis inte att misslyckas på samma sätt. Den som lever får se...

I oktober 2007, en månad efter att jag tillträdde som försvarsminister, lämnade regeringen en skrivelse om NBG08 till riksdagen. Den innehöll bland annat redovisning av kostnader för insats och beredskap.

Riksdagen har fattat beslut om att Försvarsmakten skall ha förmåga att sätta upp en snabbinsatsstyrka, däremot fattar riksdagen inte beslut om en specifik budget för den Nordiska Stridsgruppen. Detta sker heller inte för andra förband eller förmågor inom Försvarsmakten. Kostnaderna tas inom anslagsramarna, vilket regeringen informerat riksdagen om.

C LEDS har sin syn på saken. Ekonomin var bristfällig, men styrkan var den bäst validerade av alla EU Battlegroups.

NBG 08 är till dags dato fortfarande den enda EU-styrka som i sin helhet med deltagare från alla länder och alla ingående förmågor som praktiskt prövats i övning enligt EU:s scenarios.

– Detta gjordes genom en komplex och realistisk slutövning. I denna övning deltog internationella mycket erfarna observatörer och formella granskare från många länder i EU och Nato.

Detta säger tyvärr kanske mer om Battlegroupkonceptet i helhet än om NBG08. I Sverige ser viu NBG som en reformmotor, men i de flesta andra europeiska länder så verkar battlegroups hanteras på samma sätt som PARP, d.v.s. ett spel för gallerierna som visar på politiska ambitioner snarare än faktisk vilja.

Uppdaterad 10-11-08, 19:37
EU blir kritiserad i en ny rapport för att de inte gör tillräckligt mycket för att engagera sig i fredsskapande verksamhet. Fokus för alla medlemsländer har blivit insatsen i Afghanistan, när man skulle kunna göra mer med t.ex. politiska och ekonomiska medel.

– EU lever inte upp till sin självbild som ett fredsprojekt, anser Emma Johansson, som är huvudredaktör för rapporten.

Medan 25 av EU:s 27 medlemsländer har engagerat sig militärt på ena sidan av kriget i Afghanistan var unionen 2009 inblandad som medlare eller hade fredsbevarande styrkor i blott 4 av världens 36 väpnade konflikter: Israel/Palestina, Georgien (två konflikter) och Tchad.

I Afghanistan är kontrasten tydlig mellan medlemsländernas omfattande militära engagemang och EU:s relativt lilla civila polisinsats, enligt Uppsalaforskarna, som tror att de dyra och komplicerade militärinsatserna prioriteras och riskerar att tränga undan fredsinsatser.

EU militärkommittés ordförande, vår f.d. ÖB Håkan Syren trycker nu på att Battlegroups borde snarast användas och då inte bara till fredsframtvingande insatser av afghanistanmodell, utan även humanitära insatser. Jag ställde själv frågan varför vi inte skickade en Battlegroup till Haiti? Det känns därför bra att se att Syrén nu tar upp liknande tankar.

Syrén försvarar snabbinsatsstyrkans värde. Men han menar att man behöver vara flexiblare.

– Ska vi sitta här och vänta på en konflikt som helt överensstämmer med de i idéer vi hade om ett snabbinsatsförband för sex sju år sedan får vi vänta ganska länge. Så här gäller det att förändra och anpassa, sade han i Ekots lördagsintervju.

– Man skulle med något förändrat synsätt kunna använda den för humanitär hjälp.

I Afrika finns det många oroshärdar där det behövs insatser. Syrén nämner bl.a. Sudan och Somalia. Helt rätt. Piratproblemet i Adenviken kan bara mildras med hjälp av operation ATALANTA. Lösningen finns enbart på land.

Prioriteringar

Just nu satsas det fullt på att utbilda NBG11 inför beredskapen nästa år. Som en del av denna utbildningskampanj så plockas HKP 15 hem från Adenviken.

Battlegroupskonceptet har en hel del att bevisa om vi ska fortsätta på detta spår. Satsningen på NBG 08 fick stora konsekvenser för övriga Försvarsmakten. Jag är därför mycket tveksam till att man prioriterar en eventuell insats med NBG 11 framför en pågående insats i Adenviken.

Jag har varit en smula kritisk mot insatsen i Adenviken samtidigt som man planerar för HKP 10B i Afghanistan och HKP 15 som stöd för NBG 11. Men nu är vi där nere och vi måste stå för våra åtaganden, annars så kommer dels vi svenskar att ses som ganska så obeslutsamma av omvärlden och dels får vi inte ut den effekt vi önskar av våra insatsförband. Allt blir bara halvmesyrer. Då är det bättre att prioritera EN insats och göra det bästa möjliga av den.

Varför tas helikoptrarna hem? Vi har ju trots allt 20 st. Förklaringen är enkel. De tekniska problemen i kombination med pågående modifieringar innebär att av 20 stycken finns endast nio stycken tillgängliga. Detta innebär att förutom att det finns ont om helikoptrar, så finns det ännu mindre tränade besättningar. Med stor sannolikhet fick dessutom förbandet som nu är nere i Adenviken all tillgänglig träningstid innan dom åkte iväg, så de besättningar som är kvar i Sverige är något ringrostiga.

Det enda positiva i kråksången är att modifieringen av HKP 15 inför NBG 11 med bl.a. partikelfilter har gått mycket bra.

Det ska dock bli intressant att utvärdera helikopterinsatsen i Adenviken. Befälhavaren ombord på HMS Carlskrona verkar vara mycket nöjd med att få större område han kan övervaka. Men hur har underhållet fungerat? Saltvatten sliter på helikoptrar och HKP 15 är egentligen inte designad att vara baserad ombord på ett fartyg.

SHK har i sina utredningar av de senaste årens alla helikopterhaverier dragit den slutsatsen att helikopterflottiljen måste sakta men säkert återta sina kunskaper. Någon på HKV borde nu sätta sig ner och prioritera bland de uppdrag som helikopterförbanden ska utföra. Att ta hem helikoptrar från en pågående insats är inte rätt svar. Med tanke på statusen hos många besättningar och den allmänna röra som HKP 14 förseningern har inneburit så klarar vi inte av att lösa alla uppgifter samtidigt. Tyvärr så är nog helikopterbesättningarna så sugna på att äntligen få göra något att man inte säger stopp.

Med tanke på att Battlegroupberedskapen med stor sannolikhet inte blir mer än just beredskap så borde HKP 15 deltagande i NBG 11 nedprioriteras!

Polisens "NBG" läggs ned?

Det är dyrt att ha personal i beredskap. Det har i varje fall Polisen börjat inse och vill därför lägga ner den s.k. beredskapspolisen.

Beredskapspolisen bildades 1986 för att kunna rycka in vid större polisiära händelser och när den vanliga polisen behöver höjd beredskap.

Styrkan är utbildad för att reglera trafik, utrymma och bevaka avspärrade områden, leta efter försvunna personer samt gripa misstänkta gärningsmän.

Sedan 1991 har beredskapspolisen kostat minst 200 miljoner kronor. Bara i år beräknas kostnaden för utbildning och utrustning för styrkan uppgå till drygt 20 miljoner kronor.

Trots de höga kostnaderna för att hålla styrkan har den bara kallats in två gånger på 19 år. Dels vid en ambassadbevakning 1991, dels i arbetet efter stormen Gudrun 2005.

Det finns många likheter mellan beredskapspolisen , NBG och andra militära beredskapsförband. Framför allt den politiska tveksamheten att använda det som man investerat stora pengar i. Polisen har dock börjat ta förnuftet till fånga. När ska FM börja tänka själva? NBG 11 blir ett slutgiltigt bevis för om detta verkligen är FM framtid. Om det dyker upp situationer liknande Georgien eller Haiti under vår beredskapsperiod och vi inte använder oss av de resurser som vi trots allt utbildat och betalar beredskapslön för så måste vi tänka om.

Det är bra att vi har insatsförband i beredskap, men frågan är om vi verkligen behöver de stående förbanden eller om det inte är bättre med att sätta upp förband vid behov? Ofta tar ändå de politiska besluten så pass lång tid att det i kombination med den tid det tar att förbereda även ett insatsförband för ett visst operationsområde inte innebär någon större skillnad jämfört med att sätta upp ett nytt förband. Se i stället till att de ordinarie förbanden är så pass välutbildade och välmotiverade att det är lätt att rekrytera ett förband snabbt! Dessutom så är det sällan att det vi utbildat våra beredskapsförband för verkligen är det som efterfrågas när det kommer till kritan. Amfibiekåren fick åka till Tchad och åka omkring i stridsfordon i öknen, vilket är långt ifrån den skärgårdsmiljö som dom egentligen stod i beredskap för.

De pengar som idag används för ersättning till beredskapsförbanden borde i stället användas till att säkerställa att fler förband är välutbildade och kan snabbt åka ut vid behov. NBG 08 innebar att en stor del av utbildningsverksamheten i övriga Försvarsmakten lades ner under 2008. Jag hoppas att detta inte kommer att återupprepas under 2011...

Gästinlägg: Varför så tyst? (uppdaterad)

"Sverige har sänt ett basläger till stöd för hjälpinsatsen i Haiti. Tanken är att lägret, som är ett samarbete mellan Sverige, Norge, Danmark, Finland och Estland, ska möjliggöra för FN:s räddningspersonal att fokusera på hjälparbetet” skrev försvarsministern på sin blogg den 21 januari. Sedan dess har vi inte hört av honom avseende hjälp till Haiti. Sverige måste vara den nation som dök upp sist av alla på katastrofplatsen, om man undantar två IT-tekniker och journalistkåren.

Vidare skriver han ”Just nu används de nya strategiska transportflygplan som Sverige har tillgång till genom samarbetet SAC (Strategic Airlift Capability) för att snabbt sända ett ”base camp” för räddningsarbetare till jordbävningsdrabbade Haiti”. Observera pluralformen!

Varför är det så tyst om denna pågående insats eller pågår den inte? Var ett basläger allt vi hade i förråd att bidra med? Att upprätta fältsjukhus har tidigare varit en gren där Sverige utmärkt sig positivt.

På denna blogg har tidigare efterlysts insatser från svensk sida här, här och här.

“The U.N. World Food Program sharply reduced its deliveries this week after failing to obtain enough U.N. peacekeepers or U.S. soldiers to keep anxious crowds in order. After staging as many as 20 deliveries in a day last weekend, the agency has cut that number to a maximum of five”, står att läsa i The Washington Post.

Nå, nu är stöd till FN en viktig del av vårt utrikespolitiska fundament, så varför kan inte EU, på svensk inrådan, stödja UN World Food Program med det fysiska skydd som en Battle Group innebär. Eller åtminstone ett svenskt beredskapskompani. Vi har ju flygtransportresurser numera.

/Sumatra

Uppdaterat 10-01-29, 22:32
Det behövs massor av tält för att skydda de hemlösa haitierna nu när regnsäsongen börjar. Enligt regeringens hemsida så har 200 tält skickats ner i en inhyrd Il-76.

Ytterligare en transport, med annat inhyrt plan (IL 76), skedde fredagen den 22 januari. Detta plans last innehöll 200 tält för jordbävningsdrabbade, ett terränggående fordon (Toyota Land Cruiser), vattenreningsvätska för hushåll (16 000 doser som distribueras via International Organization for Migration - IOM) mm. Ett sjätte plan med baslägerutrustning planeras för, liksom transport av en fältambulans.

Det börjar hända saker. För sent för att rädda de som redan har dött, men kanske i tid för att säkerställa att de som överlevt själva jordbävningen har en framtid.

Vi måste sätta oss ner och fundera på hur vi kan lösa insatser snabbare. Vi har militära insatsförband i hög beredskap, varför inte utnytta dom även i civila insatser?

/CI

Uppdaterad 10-01-30, 23:44
F7 står i beredskap att skicka en Tp-84 till Haiti. Flottiljen har svarat ja, men ännu inte fått order om att resa.

Om uppdraget genomförs kommer två av flottiljens C-130 Hercules att inom 24 timmar påbörja ombasering till Dominikanska Republiken där man sedan skall flyga i skytteltrafik till och från Port au Prince i Haiti. Ett tjugotal personer och kringutrustning för att operera med flygplanen följer då med på resan. I skytteltrafiken kan man flytta cirka 80 till 100 ton last per dygn och kommer i ett första skede att basera i området under två veckor.

Detta är en mycket bra uppgift för Tp-84. På så sätt kan vi effektivisera vårt stöd till Haiti. C-17 till Dominikanska republiken. Omlastning till Tp-84 och sedan skytteltrafik mellan öarna. Det är precis så här vi borde kombinera användandet av våra Tp-84 med C-17. D.v.s. långdistansflygningar med C-17 och korta hopp direkt in i den aktuella zonen med Tp-84.

/CI

Uppdaterad 10-02-06, 16:48
FMV har lagt ut information om de två flygningar som nu genomförts med C-17 till Haiti.

Totalt handlar det om fem flyg med förnödenheter och personal till Haiti varav två med utrustning och materiel som görs med C-17.

Den första flygningen till Haiti innehöll teknisk utrustning i form av IT- och kommunikationsutrustning. Ytterligare flyg har lyft med bland annat baslägerutrustning och personal från bland annat MSB, Läkare utan gränser och Röda korset.

/CI

Upprop: Skicka en Battlegroup till Haiti (uppdaterad)

Det har nu gått fyra dagar sedan jordbävningen på Haiti. Var 10:e minut landar ett flygplan på flygplatsen i Port-au-Prince med hjälpsändningar. Haitis regering har t.o.m. fått gå ut med information att all "onödig" trafik ska hålla sig från området. Ännu har Sverige inte fått iväg sitt första flygplan. Detta trots att alla vet att de är de första dygnen som är kritiska för att rädda liv. En svensk privatperson har ställt upp med 100 miljoner till SOS barnbyar, vilket innebär att svenska folket gör det svenska staten inte förmår. Heder åt dig Roger Akelius! Du fick svenska folket att lära sig hur man undviker betala skatt till staten. Nu har du bevisat att dessa inbesparade skattebetalningar går att använda till något bättre än vad svenska staten hade förmått.

Allan Widman gick för ett tag sedan ut på sin blogg med ett upprop för att samla ihop intresserade HKP 4 besättningar som kunde tänka sig åka till Afghanistan.

Jag skulle vilja göra ett liknande upprop för att skicka en av EU:s två Battlegroups till Haiti. Dessa stridsgrupper står i 10 dagars beredskap för att åka ut på uppdrag inom 6000 km från Bryssel.

Varför skicka en stridsgrupp? Räcker det inte med pengar och sjukvård som vi gör nu? Haiti är ett mycket instabilt land efter år av terror där FN sakta med säker med sin närvaro börjat stabilisera landet. Nu har det åter rasat ner igen. Människor är i panik och somliga grupper kommer att dra nytta av detta. Till och börja med för att leva på flyktingarna. Plundring och mord kommer att eskalera. Men det finns t.o.m. stor potential för att någon grupp som är mot regimen passar på att ta över makten och då är vi tillbaka på ruta 1.

Mellan 1957 och 1986 styrdes Haiti av François ”Papa Doc” Duvalier och hans son Jean- Claude, ”Baby Doc”, två av Latinamerikas värsta diktatorer någonsin. Efter en kaotisk period med militärstyre valdes Jean-Bertrand Aristide till president 1990, med en absolut majoritet av befolkningen bakom sig. Aristide hade varit fattigpräst och han tände hoppet om demokrati och en bättre framtid. Tyvärr kom förhoppningarna snabbt på skam. Militären kastade ut honom följande år, och när han kom tillbaka 1994 var det som ytterligare en länk i kedjan av plundrarpresidenter. 2004 fick han lämna landet. Aristide hade valt att försitta möjligheten att ändra landets historia.

Det är svårt att beteckna Haiti som något annat än en ”failed state”. Den nuvarande presidenten René Préval har inte gjort mycket för att ändra på detta faktum. Utan FN:s militära och polisiära närvaro hade Haiti med största sannolikhet försjunkit i totalt kaos. I fjol presenterades äntligen en strategi för att reducera fattigdomen i landet. Den kommer aldrig att lämna skrivbordet. Jordbävningen har effektivt rensat de internationella organisationernas agendor.

"Haiti är vid en vändpunkt i historien. 2009 såg vi hoppet om en ny framtid växa vid horisonten", sade chefen för FN-insatsen Minustah, Hédi Annabi, i ett uttalande så sent som i förra veckan. Nu tillhör han själv dem som befaras ha omkommit i katastrofen.

Minustah sattes in i samband med den senaste allvarliga politiska oron då den korruptionsanklagade presidenten Jean-Bertrand Aristide störtades 2004. När nu även FN-styrkan drabbats hårt av skalvet finns risk för nya problem.

Stridsgrupper måste användas pro-aktivt och inte enbart i rena militära situationer, utan även när det finns en säkerhetspolitisk hotbild där en lekman kan inse hur framtiden kommer att se ut. Vi kan inte fortsätta tillåta länder att rasa ner och bli laglösa. Det blir bara ett betydligt större problem att ta hand om situationen efteråt och dessa länder blir potentiella odlingszoner för Al Qaida och liknande grupper. Se bara på Somalia, där FN och omvärlden har misslyckats i en massa år. Hittills har vi mest fått dra konsekvenserna i form av stora mängder flyktigar och bidrag för att finansiera hjälpsändningar till svälten. När situationen i landet möjliggör för piratgrupper att börja operera så plåstrar vi såren genom att skicka stridsfartyg för att skydda hjälpsändningar och civila transporter, men fortfarande gör vi mycket litet för det underliggande problemet, d.v.s. Somalia.

Kriget i Georgien var en annan signal på att stridsgrupperna inte kommer att användas. Tyskland och England hade varsin stridsgrupp i beredskap, men EU:s politiker lyckades inte ensas om en åtgärd. Det har pratats om "lackmustester" för svensk säkerhetspolitik. Georgien var en. Där visade Ryssland sitt rätta ansikte och EU och NATO visade svårigheten att ingripa. Haiti är ett annat lackmustest där EU visar på svårigheten att skapa snabba insatser i regioner med kombination av naturkatastrofer och militära hot.

Sverige har lagt stort hopp i Lissabonfördragets solidaritetsförklaringar. Men det är bara att acceptera faktum. EU är ännu inte den gemensamma organisation som vi tror kan ta snabba beslut när det behövs. USA och NATO är de enda två yttre aktörer som vi möjligtvis kan hoppas på.

Tolgfors sade på tisdagens frukostmöte med Folk och Försvar att Sverige hade under sitt ordförandeskap belyst problemet med svårigheten för EU att verkligen använda stridsgrupperna. Resultatet blev att EU godkände att stridsgrupperna kan användas för annat än rena snabbinsatser i "Eceptionella" fall. Tydligen är Haiti inte tillräckligt exceptionellt. Det ska bli intressant att se fortsättningen på denna diskussion på nästa veckas konferens i Sälen...

Vad lärde vi oss egentligen av Tsunamikatastrofen? Var finns styrningen från regeringens kriskansli? MSB skickar en C-17 med tält för 300 personer till Haiti. Det ska bli intressant att se vad som händer när 30.000 personer försöker få plats samtidigt. Som vanligt så gör Sverige och EU för lite och för långsamt. USA drar som vanligt det stora lasset. Vi har i Sverige ofta en föraktfull syn på USA som global aktör, men när det kommer till kritan är dom de enda som kan göra något.

Gen. Keen, who is already in the country, will be charged with managing the half-dozen large ships and roughly 8,000 military personnel who will soon be in or near Haiti, which was devastated by a 7.0-magnitude earthquake that may have killed tens of thousands of people.

Gen. Keen will take his orders from Kenneth Merten, the American ambassador in Port-au-Prince. State Department officials said the U.S. troops that are deploying to Haiti will work closely with the 9,000-member United Nations security force there but remain solely under American command.
...
The appointments came as the first Navy ship, the USS Higgins, arrived in Haiti Thursday morning, joining a few Coast Guard cutters that made it there Wednesday. U.S. Special Operations forces managed to reopen Haiti's airport to round-the-clock relief flights, and an assessment team from the Air Force arrived at the airport Thursday afternoon to further expand its operations.

Disaster experts say they believe that most earthquake deaths happen in the first 24 hours after an incident as victims who have been trapped beneath rubble run out of air or expire from their injuries. A U.S. Coast Guard ship and a handful of planes reached Haiti within a day of Tuesday's quake, but the bulk of the ground troops, ships and helicopters that have been earmarked for the military relief mission there won't reach Haiti until this weekend.

Obama lovar nu ekonomiskt stöd och ytterligare trupper för att skydda befolkningen från plundrare och eventuella rebellgrupper.

The Pentagon sent 125 soldiers from the 82nd Airborne Division based at Fort Bragg, N.C., and said that by the end of the week their number would grow to 3,000. Military officials said their primary mission would be to provide security as aid began to arrive.

Those Army troops will be supplemented in the coming days by 2,000 Marines from Camp Lejeune, N.C., who are scheduled to arrive in Haiti by Monday.

EU:s länder har tillsammans samma ekonomi som USA att göra något, men vi saknar den centrala styrningen. Lägg därför ner det ineffektiva EU ordförandeskapet som roterande funktion och satsa med på den kontinuerliga centrala ledningen från Bryssel. Svenska politiker kommer säkert att vilja utsätta en utredning eller en kommitté för att diskutera vad som hänt i ytterligare ett par år...

DN1, DN2, DN3

Uppdaterad 10-01-16, 12:49
Ett av del stora problemen på Haiti är att flygplatsen i Port-au-Prince helt enkelt har svårigheter med att hantera alla flygpan som landar. Ett flygplan var 10:e minut ska lastas ur, fyllas på med nytt bränsle och sedan föras undan så att det kan starta igen för att ge plats åt fler flygplan på marken. Dessa flygplan är i behov av bränsle som måste föras fram till flygplatsen. Samtidigt som det givetvis finns 1000-tals med flyktingar på eller på väg till flygplatsen.

Sverige bidrog i Kongo med en flygplatsenhet (FK01, FK02) som utförde precis denna typ av uppdrag. Svenska flygvapnet har baserat på dessa enheter tagit fram en mobil flygplatslösning. Varför inte använda dessa resurser? Flygvapnet har en kombinerad Gripen, Tp-84 och helikopter enhet med tillhörande markförband som nu sätts upp som en del av NBG 11. Där ingår bl.a. den mobila flygplatsenheten. Då NBG 11 organisationen ska från 1/1-2010 vara bemannad så bör möjligheterna finnas att skicka ut personal. Kanske inte tränade i sina roller i insatsenheten, men yrkeskunniga militärer som kan anpassa sig till en ny situation.

Ingenjörskompani eller fältsjukhus är en annan resurs som vore möjlig. Om det inte vore så att fokuseringen på insatserna i Afghanistan har ställt dessa resurser i malpåsen. Vi är ett antal försvarsbloggare som kritiserar nedmonteringen av Försvarsmakten och kallas för trädkramare. Vi är inte ute efter att återställa det Kalla Krigsförsvaret, men vi vill ha en Försvarsmakt som går att använda.

Uppdaterad 10-01-17, 22:43
En del kommentarer nedan har kritiserat att jag föreslår att skicka en av de två Battlegroups som står i beredskap till Haiti. Dom har man inte riktigt förstått vad en Battlegroup kan göra. Den består av 2000 vältränade män och kvinnor som alla har en gedigen första hjälpen utbildning. Dom har förmåga att lösa uppgifter i svåra situationer och att kunna ta order från en central ledning som styr upp arbetet. Dessutom kan dom vid behov försvara sig själva och de hjälplösa människorna från de som inte är så hjälplösa.

Redan så har grupper av plundrare börjat dyka upp.

Risken för ett allas krig mot alla befaras bli verklighet. Pojkar och män med machetes, påkar, hammare och ishackor slåss om spillror som finns i övergivna butiker och hus.

En plundrare sköts till döds i huvudet av polis vid marknaden Marché Hyppolite på söndagen, när gäng drog fram för att plundra. Polisen öppnade eld för att skingra grupperna. När mannen föll stals han ryggsäck genast av någon annan.

Kläder slets av misstänkta plundrare, som bands med sladdar och misshandlades med käppar i gatornas summariska domstolar.

I det som FN-chefen Ban Ki-Moon har betraktat som "den allvarligaste humanitära krisen" under decennier, förvärrades situationen och det var fortsatt svårt att få fram förnödenheter till de miljoner behövande där vatten, mat och medicin har saknats många i dagar.

Som tur väl är så har länder som t.ex. USA inte den svenska tveksamheten att använda soldater till annat än att hantera vapen. Därför så har specialstyrkor från USA kunnat bygga upp flygplatsen i Port-au-Prince. Helikoptrar från amerikanska marinen flyger in hjälpsändningar och ut skadade till hangarfartyg utanför kusten. Det läger för 300 flyktingar som vi svenskar tänker bygga upp kommer att behöva skyddas från plundring. Det är tur att vi som vanligt har USA som hjälper oss när det hettar till.

Det kanske är själva begreppet Battlegroup som behöver förbättras och inte bara den politiska viljan att använda stridsgrupperna.

Uppdaterad 10-01-18, 21:38
Jag ser på Folk och Försvars hemsida att det i morgon kommer ett särskilt inlägg om Haiti 10.30-11.20. Det ska bli intressant att se vad politikerna har att säga om sina insatser.

Vilken tur... (uppdaterad)

I gårdagens inlägg om Folk och Försvar tog jag upp EU:s svårigheter att ta snabba beslut. På Haiti börjar det bli bråttom. Vid en jordbävning handlar allt om de första dagarna. De instängda offren saknar ofta vatten vilket innebär att det efter en vecka är för sent.

Sverige börjar nu sakta som säkert att skicka iväg mindre mängder personal till Haiti.

Cirka tolv svenskar kommer att sändas till Haiti för att bygga upp ett basläger för FN-personal, meddelar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

I styrkan ingår bland annat byggtekniker, elektriker, VVS-tekniker, en kock och sjukvårdare för FN:s personal.

De två svenska IT-tekniker som MSB tidigare beslutat att skicka till Haiti är nu på väg med flyg, enligt myndighetens presstalesperson Karin Wiklund till TT.

Men det är fortfarande för lite. Varför inte utnyttja delar av de Battlegroups som står beredda? Varför inte utnyttja de C-17 som bl.a. Sverige äger delar av, för att transportera dessa soldater och hjälpmateriel snabbt till Haiti? Tolgfors sa i sitt frukostföredrag att EU hade i sina nya riktlinjer gett OK till att använda Battlegroups till annat än militära snabbinsatser vid "exceptionella" fall. Men om inte Haiti räknas som ett "exceptionellt" fall, vad gör i så fall det? En Battlegroup har 10-dagars insatsberedskap, vilket är lite för länge jämfört med den vecka man har på sig i fallet Haiti. Men eftersom det militära hotet är lågt och inga tunga fordon behövs skickas med så borde det gå snabbare att få åtminstone delar ivägskickade till Haiti för att visa att EU både kan och har viljan att utnyttja sina resurser.

I USA så gör man betydligt mer:

President Obama mobilized the U.S. government Wednesday for a massive rescue and relief operation in the devastated capital of Haiti, ordering swift military and diplomatic assistance and pledging an aggressive effort to save the lives of those caught in Tuesday's earthquake.

Naval ships steamed south and flights began shuttling search-and-rescue teams to dig through rubble in Port-au-Prince. Military aircraft flew over the island, mapping the destruction, while U.S. officials coordinated the efforts of nongovernmental aid agencies. Coast Guard helicopters began flying seriously wounded Americans from the U.S. Embassy on the island nation to the U.S. military base at Guantanamo Bay, Cuba, about 200 miles away.

Visst så är USA närmare Haiti än vad EU-länderna är, men skillnaden är ändå bara ca åtta timmars resa. Alla andra tidsskillnader handlar beredskap, pengar och politisk vilja. Läkare utan gränser och Röda Korset har lyckats få personal på plats snabbt. Här har vi på militär och framför allt politisk nivå mycket att lära.

Spanien som nytt ordförandeland för EU har en del att fundera på de närmaste dagarna. Som sagt var ...vilken tur att inte Sverige fortfarande är ordförandeland. Det hade varit mycket pinsamt. Då hade vi fått skämmas för hela EU:s räkning. Nu får vi bara skämmas för oss själva.

SVD1, SVD2, SVD3, DN1, DN2, DN3, Aftonbladet1, Aftonbladet2

Uppdaterad 10-01-14, 23:42
Sverige har lyckats få iväg 12 IT tekniker. USA håller på att mobilisera vad som motsvarar ett helt gäng Battlegroups. Detta samtidigt som dom håller på att bygga upp i Afghanistan. Men dom kanske är smarta nog att använda trupper som stod i beredskap för att åka till Afghanistan? Till skillnad mot EU som väntar på något värre...

På söndag kommer vi att få iväg en C-17 med materiel och personal för att bygga upp ett läger för 300 personer. Flygplatsen i Port-au-Prince är dock överbelastad, så vi får se om hjälpen kommer fram. En bit på vägen men 300 platser hjälper inte till mycket när 3 miljoner människor är drabbade och mer än 50.000 har dött.

Det vi måste börja lära oss i Sverige, EU och världen är att komma till undsättning snabbt. Jag beundrar Röda Korset och Läkare utan Gränser som kan kasta sig på första bästa transport och vara framme inom ett dygn. Som jag skrev i mitt inlägg om "Hybrid Warfare" måste vi börja lära oss att hantera kriser och konflikter där det krävs en schweizisk armékniv av olika verktyg. Allt från soldater till SIDA som kan ställa upp då det behövs. Det är kanske inte en battlegroup med soldater som är det mest akuta inom EU, utan en katastrofberedskap med personal motsvarande en battlegroup. Vi gör troligtvis mer nytta för att skydda våra invånare i Europa genom att visa omvärlden att vi bryr oss, än att åka ut och skjuta terrorister.

Uppdaterad 10-01-17, 07:56
På Haiti börjar befolkningen att bli frustrerad över att dom får vänta på hjälpen. Det innebär att de hjälparbetare som finns på plats kan råka ut för våldsamheter när desperata människor slåss om mat, vatten och hjälp med att hitta sina anhöriga.

Många länder har redan trupp på väg ner, men Sverige ligger fortfarande i ihopsamlingsfasen. Vi skickar gärna pengar, men låter någon annan göra jobbet. Problemet är bara att för alla andra länder så kostar det kontinuerligt att ha beredskap för denna typ av insatser. Jag skulle tycka att Sveriges lösning var OK om vi betalade någon annan för att stå i beredskap. När väl något inträffar så räcker pengarna ändå bara till sena insatser.

Skillnaden mellan USA och Sverige beror på kulturella inställningar. Vi är så vana att staten hjälper till att vi som individer helt enkelt har glömt bort vikten av att göra en personlig insats. I USA är det vanligt med Community Service och då inte enbart för människor som är dömda för brott utan kvinnor och män arbetar i soppkök m.m. Mammor och Pappor på stan är ett bra föredöme i Sverige. Men vad gör vi andra? Skickar lite pengar för att bedöva samvetet någon gång då och då när det blir en insamlingskampanj med en stor gala på TV.

Inför Folk och Försvar

Igår hade Folk och Försvar en frukostkonferens med vår försvarsminister Tolgfors. Det har inte nämnts särskilt mycket om den vare sig i tidningar eller på Tolgfors egen blogg.

Därför så får jag själv försöka sammanfatta vad som sades. Tolgfors inledde med att prata om vad som hänt under Sveriges tid som EU ordförandeland avseende säkerhetspolitik. Syftet var att redovisa målen och resultatet med ordförandeskapet.

Omvärldens förväntningar om att EU ska kunna hantera kriser ökar hela tiden. EU är den organisation som har det bredaste utbudet av politiska, ekonomiska och militära resurser. Samtidigt har EU svårt att i tid generera resurser till insatser.

Sverige valde att under sin tid som EU ordförande prioritera fyra frågor:

- Stärka flexibiliteten och användbarheten hos EU stridsgrupper. Här talar Tolgfors om stridsgrupperna som drivmotor i försvarsreformer. Det kostade Sverige mer än 1 miljard att ta fram NBG 08. Samtidigt har ännu inget stridsgrupp använts. Sverige var rädd för att detta skulle minska intresset från europeiska länder att ställa upp i detta samarbete i fortsättningen. Sveriges åsikt är att stridsgrupper ska kunna användas för att fylla upp glapp i ordinarie insatser och utgöra en strategisk reserv. Exemplet är Tchad där det tog sex månader att få EU länder att samsas om en insats samtidigt som NBG 08 stod i beredskap! Om en av två stridsgrupper används i en insats måste detta ses som en styrka för ESDP och inte bara som en nedgång i snabbinsatsförmågan. Flexibiliteten hos stridsgrupperna måste därför ökas. De nya riktlinjerna säger att stridsgrupperna i "exceptionella" fall ska kunna användas till annat än snabbinsats. Spanien kommer att som nytt ordförandeland driva samma fråga vidare. Dessutom fårgade sig Tolgfors om vi i Sverige har den politiska samsyn för att inom 10 dagar kunna skicka iväg en stridsgrupp? Soldaterna är insatsberedda, men inte politikerna.

- Öka samarbetet och interoperabiliteten inom sjöbevakning. Inga nya stora lägescentraler ska byggas, utan i stället kunna koppla ihop existerande system. (jämför med GLC/NOC debatten). Många myndigheter blir inblandade i allt från miljöaspekter till smuggling och militära kriser. Detta innebär att det är främst en juridisk fråga och inte teknik. Kustbevakningen och Försvarsmakten testade detta i Göteborg i Eriksdalshallen och bjöd in olika länder som deltagande. 8 länder delar nu sjölägesinformation genom SUCBAS samarbetet. Sverige, Danmark och Finland delar redan information elektroniskt. EU kommissionen har fått i uppdrag att ta fram en gemensam lösning för EU under 2010.

- Främja samarbetet i utveckling av civila-militära resurser. Alla dagens insatser kräver samordning inom mer än bara militära områden. I t.ex. Afghanistan står NATO för den militära insatsen, EU för polisiära frågor och FN för den humanitära insatsen. Viktiga punkter är kommunikation under insats, strategisk transport till insats, taktisk transport i insats m.m. Under första halvan av 2010 kommer nya slutsatser att tas. Här trycker Tolgfors på SAC som ett bra samarbetsexempel. Sverige har näst störst tillgång till dessa flygplan.

- Skapa mer likvärdiga konkurrensvillkor för den europeiska försvarsindustrimarknaden. Annars kommer våra små försvarsindustrier att slåss mot varandra och konkurreras ut av USA. Detta är särskilt viktigt i kristider. EDA har tagit ett beslut i november om lika konkurrensvillkor. Svensk försvarsindustri är numera utlandsägd och exporten består av 85% av deras produktion. Därför är den svenska försvarsindustrin mycket känslig för hinder i exporten av sina produkter.

Enligt Tolgfors så anser Sverige att dessa mål nåddes till 100%

Tolgfors diskurerade därefter aktuella insatser:
- Sjöbevakningsoperationen Atalanta. Där belystes Kustbevakningens insats och utmaningarna med att samarbeta mellan olika myndigheter.
- Somalia. För att stoppa sjöröveriet behövs en insats på land.

Sedan avslutade Tolgfors med att prata om Lissabonfördraget och Solidaritetsförklaringarna. Detta kommer dock att belysas mer i Sälen!

jag tycker att det mesta lät bra, men jag är fortfarande en smula tveksam till om stridsgrupperna någonsin kommer att kunna användas.

Varför t.ex. inte skicka en stridsgrupp till Haiti? Det är ett instabilt land och en katastrof som den aktuella jordbävningen lär med stor sannolikhet riskera framkalla plundringar och övergrepp mot civila. FN styrkorna på Haiti har tagit stora förluster och behöver ersättas med nya soldater. De svenska FN anställda erbjuds nu att åka hem, men skulle antagligen kunna göra mycket stor nytta de närmaste dagarna om EU ställer upp med resurser. Om vi dessutom kan nytta SAC C-17 för en snabbtransport så vore detta en mycket tydlig signal att vi snabbt kan ställa upp vid behov.

Enligt läkare utan gränser är det de första timmarna som är kritiska. Jämför med Turkiet för ett par år sedan där vi fick ner Räddningsverkets sökhunder först då alla som låg begravda i ruinerna redan var döda. Det mobila sjukhus som togs fram till NBG 08 borde kunna användas (om det nu är färdiglevererat). Upp till bevis EU!

Nästa vecka är det Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Vi får se om Tolgfors har utvecklat sin presentation till dess...

Uppdaterad 10-01-14, 07:33
Folkpartiet värmer upp inför Folk och Försvar genom att kräva att fokuset för försvarsmakten återgår till Östersjöregionen och att möjligheten att verka i närområdet förstärks.

Att sänka garden i det svenska invasionsförsvaret under 90- talet var rätt tänkt utifrån den utveckling som då kunde ses. Men den analys vi gör av utvecklingen i Ryssland leder oss till slutsatsen att vi befinner oss vid en vändpunkt. Under den kommande mandatperioden skall riksdagen fatta ett nytt försvarsbeslut. Vår bedömning är att den svenska nationella försvarsförmågan återigen måste stärkas. Sverige kommer att behöva rusta upp sitt försvar.

Jag har tidigare skrivit bl.a. om att NATO förstärker i Östersjöregionen. Det är inte en slump att Norge köper JSF utan man vill tack vare det ökade intresset för Norra Ishavsområdet försäkra sig om att man har stöd från USA. Finland har trots Tolgfors försäkran om motsatsen inte dragit samma slutsatser som Sverige av Lissabonfördraget utan bibehållt sin värnplikt och fokuserat på försvaret av landet. Hur kommer det sig att just Sverige fortfarande drar signaler om att det strategiska läget inte har ändrats? Hmm. Folk och Försvar kan bli en intressant holmgång inom alliansen.

Sedan är det skönt att se att SIDA reagerar snabbt på katastrofen på Haiti och avsätter pengar. Men pengar tar tid att omsätta i resurser. Det mesta av dessa pengar kommer att gå till återuppbyggnad och hjälp till hemlösa. Att få snabb hjälp till Haiti verkar ännu inte ingå i planerna. Vi har C-17 och vi har stridsgrupperna. vad finns det att tveka över?

Försvarsministermötet på agendan (uppdaterad)

På måndag startar EU Försvarsministermöte i Göteborg med Tolgfors som svensk värd. Carl Bildt har lyckats att hemlighålla det mesta som sades på utrikesministermötet i Stockholm, men jag misstänker att Tolgfors inte är lika tystlåten.

Bl.a. ska man diskutera ett mer flexibelt användande av EU Battlegroups. Jag skulle nöja mig om dom diskuterade ett användande av trupperna och inte bara beredskap för symbolikens skull.

Det som ska bli mycket intressant att se är om USA:s krav på ökad närvaro i Afghanistan från NATO och EU kommer att få något genomslag i debatten. Dessutom skulle jag gärna se att de länder inom EU som nu bidrar med trupp till ISAF synkar sina bidrag lite mer så att den totala effekten blir bättre. Sist men inte minst så hoppas jag på ökad synkronisering mellan civila och militära hjälpinsatser.

Vi får hoppas att inte Göteborg får utstå nya kravaller likt de som inträffade vid EU toppmötet 2001. Den svenska polisen vill ju definitivt inte ha hjälp av Försvarsmakten, även om den högste politiske representanten för försvaret ska skyddas. Hade det här mötet hållts i Europa hade det varit Gripen i luften 24 timmar om dygnet samt luftvärn stationerat mitt i centrum. I Sverige räcker det med några poliser med hundar och hästar.

Uppdaterad 09-09-29, 22:01
NATO stöttar Obamas begäran om mer trupp till Afghanistan och frågan ska ha diskuterats på EU försvarsministermöte i Göteborg på en informell arbetslunch. Frågan är om EU har samma syn på detta som NATO?

"Svenska försvarsmakten vill utöka styrkan från cirka 500 personer i dag till 630 år 2011. Men försvarsminister Sten Tolgfors (M) sade att förslaget är ett av flera underlag för den proposition som ska lämnas till riksdagen i höst."

Visby korvetten inte lämpad för internationell insats?

Marinens nya Visby korvetter är trots att dom egentligen knappt har hunnit tas i bruk redan en storlek för liten. Dom är anskaffade på samma sätt som JAS39A/B anpassade för det svenska invasionsförsvaret och operationer i kustnära områden kring Sverige, s.k. Littorial Warfare. Frågan är om dom över huvud taget går att använda i en internationell insats motsvarande den i Adenviken?

Vad är det då för faktorer som påverkar användningsområdet.

* Storleken. De stormar som kan uppstå med resulterande våghöjder är inte lämpliga för ett så pass "litet" fartyg som Visby. Frågan är hur kolfiberstrukturen klarar av den ökade stressmiljön? Samma problem har redan idag HMS Malmö och Stockholm som finns på plats i Adenviken. Storleken gör att Visby dessutom inte har tillräcklig uthållighet avseende proviant, bränsle och extra besättning utan skulle bli beroende av ett trossfartyg som i den existerande operationen, HMS Trossö. Visby tillför alltså inga nya förmågor som inte redan har funnits.
* Avsaknad av möjlighet att basera helikoptrar ombord. Det går att starta och landa i bra väder. Helikoptrar tillför en möjlighet att kunna övervaka betydligt större havsområden både visuellt, med IR/EO samt med radar. Dom kan dessutom identifiera små fartyg så att inte skyddstyrkor i onödan måste skickas ut, vilket skulle snabba upp operationer och minska risken för insatsstyrkorna. Med hjälp av skyttar ombord kan skyddsstyrkorna dessutom understödjas på längre håll där Visby har svårt att träffa små mål med precision.
* Avsaknad av ett riktigt däck. Gör det betydligt svårare att separera eventuell fångar innan dom är visiterade och kan låsas in. Det går i och för sig att placera ut temporära relingar av rep, men detta är långt ifrån ett fullvärdigt däck att operera från utan mer som ett skydd vid tillfälliga vistelser på däck. I stället måste fångarna direkt tas inombords, vilket skapar stora risker för fartyget.

Marinen håller på att integrera internationella kommunikations- och ledningssystem. Här har dock Visby samma problem som JAS39C/D, d.v.s. vilket ben vill Försvarsmakten stå på? Ska man vara internationellt kompatibel, eller ska det vara svenska unika lösningar som är svåra att avlyssna av t.ex. USA och där vi har egen kontroll på nyckeltillverkning för att kryptera vår kommunikation?

Visbys stora nya förmåga med reducerad signatur är inte av stor vikt vid operationer motsvarande den i Adenviken då piratgrupperingarna med stor sannolikhet inte har tillgång till avancerad utrustning för att detektera fartyg.

Avsaknaden av robotluftvärn påverkar inte denna typ av insats.

Jämför med danska marinens nya fartyg av Iver Huitfeldt klass. Längd 137,6 m, deplacement 5850 ton. Räckvidd 9000 nm. Mycket kvalificerat luftvärn med bl.a. Sparrow och Stinger. Möjlighet att basera helikopter ombord. Leverans 2012.

Norska marinen skaffar fem Fridtjof Nansen fregatter med leverans mellan 2006 och 2010. Längd 134 m och deplacement 5290 ton. Dessa fartyg deltar för närvarande i Adenviken.

Visby är som jämförelse 76,8 m lång och har ett deplacement på 650 ton.

Frågan är om inte en annan resurs är minst lika viktig och det är tillgång till större transportfartyg. Danska marinen leasar tre Ro-Ro fartyg från Stena Lines. Svenska Flygvapnet har numera tillgång till strategisk transport i form av C-17. När ska svenska marinen få det? För NBG krävs denna typ av resurs då C-17 kan transportera långt och snabbt, men inte på när lika stora mängder utrustning som ett transportfartyg. Mycket av utrustningen för NBG är packad i containers som kan ses som det bästa sättet att transportera luft, d.v.s. dom tar stor plats vilket kräver fartyg transport. Skyddet av denna strategiska transport kräver också ett fartyg större än Visby!