Efter stormen

Obama verkar få sitta kvar en period till som president. En förklaring är kanske att USA under hans ledning klarade av stormen Sandy bättre än vad man klarade av stormen Katrina under ledning av Bush Jr.

Men även om omfattningen på skadorna inte nådde Katrinas nivå så är det mycket som inte fungerar.

En erfarenhet som New York-borna fått uppleva är att den mobila kommunikationen lätt slås ut under katastrofer. I dagsläget så är de flesta telefonsystem beroende av el. Bärbara telefoner behöver ström. Mobiltelefoner behöver laddning av batterier och ström till mobilmaster. Våra gamla analoga telefoner klarade sig utan detta. Där drevs telefonen av spänningen i själva telefonledningen. Tyvärr så ersätts allt fler av de gamla telefonväxlarna av IP-växlar som kommunicerar över Internet. De må ha sina fördelar, men är mycket lättare att slå ut.

I New York blev lösningen för många utan möjligheter till kommunikation att använda de gamla offentliga mynttelefonapparaterna.

Not since the birth of the iPhone has the pay phone experienced such demand, thanks to Sandy.

Natural disasters tend to vindicate the public pay phone. With their clunky bodies mounted high and sometimes behind glass stalls, they generally remain serviceable during power outages, even amid flooding.
...
Like the terrorist attacks of 2001 and the blackout of 2003, Sandy has exposed the limitations of the cellphone. Not only does it require electricity for charging, but the cellphone also won't pick up service if a major storm has knocked out the telecommunications infrastructure that provides reception.

What is more, the cellphone's battery will drain faster if it is constantly searching for a signal.

Telebolagen fick nya utmaningar. Deras organisation var anpassad för normalförhållande och det är ibland de mest oväntade delarna av organisationen som får ökad efterfrågan.

"During disasters, we sometimes have to empty them every day," says Thomas Keane, chief executive officer of Pacific Telemanagement Services, a pay-phone operator whose New York locations include transit stations, hospitals and police offices. "It takes 300 to 400 calls a day for that to happen."

I USA var det mest tur att man inte monterat ner de gamla systemen. Samt givetvis att alla inte har råd att följa med den senaste tekniken och därför måste hålla kvar vid det gamla. Men hur är det i Sverige? Vi svenskar brukar vara snabba att anamma ny teknik och göra oss av med det gamla oanvändbara. I Norden är vi världsledande på att nyttja Internet. Alltmer funktioner i det svenska samhället kräver en fungerande infrastruktur och det är ont om backuper. Tyvärr så är det kundernas marknad och de är sällan villiga att betala för backuper, vilket leder till att förmedlarna av tjänster snålar in på detta. Backupström behövs ju inte förrän den dag det behövs...

Jag har själv vid ett antal tillfällen slagits över hur beroende jag är av att tekniken i omgivningen fungerade.

När jag bodde i Stockholm så hände det vid ett antal tillfällen (elavbrott, brand i kabeltunnlar m.m.) att min Internetuppkoppling slogs ut under många timmar. När strömmen väl kom tillbaka så måste routrarna startas om. Problemet var att jag hade allt via Internet. Telefon, TV och datakommunikation. Det innebar att jag hade svårigheter att få kontakt och anmäla felet. Givetvis så måste man ringa eller anmäla felet på Internet! Som tur väl var så har jag även en mobil Internetlösning där jag kunde gå in på bredbandsleverantörens hemsida och anmäla fel på mitt bredband... (* suck *)

I efterdyningarna av stormen Gudrun så befann jag mig mitt i mörkaste Värmland. Där slogs elen ut och därmed uppvärmning och vatten. Telefonen gick via luftledning som givetvis också slets av. Mobiltelefonmasterna slutade fungera då de saknade backupgeneratorer. Så där satt vi med behov av att kalla på reparatörer, men ingen möjlighet att få kontakt. Det var Försvarsmakten som fick stötta med portabla elverk samt transport av skogsarbetare från norra Sverige som kunde hjälpa till med röjningen i södra Sverige. Frågan är om MSB och kommunerna har tagit över denna typ av beredskap?

I de senaste årens snökaos har också Försvarsmakten ställt upp med värnpliktiga som skottat snö för att göra rent på bangårdar så att tågtrafiken kunde flyta på någorlunda i tid. Hur detta kommer att fungera med fast anställda soldater får årets vinter visa.

Likt snåla flygresenärer ibland bittert får känna på Ryan Airs brist på service, så får amerikanska och svenska skattebetalare vid katastrofsituationer erfara att man får det man betalar för. Tyvärr när det inte finns intresse att betala extra skatt för en försäkring/beredskap beroende på att den sällan används så finns den heller inte där den dag den behövs.

Men om inte samhället har tillräcklig beredskap så är det upp till den enskilde individen att försäkra sig om detta. Jag har precis köpt ett nytt hus. Det har det mesta som kan tänkas behövas i form av beredskapsutrustning. Kamin i vardagsrummet, vedspis i köket och gott om ved i vedboden. I kombination med Trangiakök, lite konserver i förrådet, tändstickor, värmeljus och en sovsäck så klarar jag av det mesta. Jag har t.o.m. en generatordriven ficklampa som kan användas för att driva en mobiltelefon (utifall mobilmasterna mot förmodan skulle fungera).

Men en svag länk har huset. Vattnet kommer från en enskild brunn och kräver el för att pumpen ska fungera. Här finns det två alternativa lösningar. Installera en manuell klassisk vattenpump som backup eller fixa alternativ drivning av ström. Min plan är att installera solpaneler med någon typ av batteri samt att skaffa en enklare dieselgenerator. Problemet är att de flesta vattenpumpar har en mycket hög initialeffekt när de startar upp. Många generatorer klarar inte av detta. En möjlig lösning är att skaffa en extra pump som saknar ackumulatortank då dessa inte belastar så mycket vid uppstarten.

Det är en smula ironiskt att i dagens uppkopplade samhälle där allt mer och mer är beroende av snabb kommunikation, så är kommunikationen det som slås ut först.

Sandy är inte sista gången som New York får känna på stormar. I Sverige så kanske vi inte riskerar Sandy, men väl ett par tre stycken Gudrun. Handen på hjärtat, hur förberedda är vi idag?

SR, SvD1, SvD2, AB, Exp

Högsta beredskap

Jag var i fredags ute på Visbybasen och hälsade på. Det var inte utan ett visst mått av nostalgi som jag tittade på klargöringsplatserna där den svenska jaktberedskapen brukar stå. En av Flygvapnets huvuduppgifter har genom alla år varit att bevaka Sveriges territorium och att säkerställa att inget utländskt flyg kränker gränsen. Inom Flygvapnet gick verksamheten under beteckning incidentberedskap eller "Fisken". Hur många flygplan som har stått i beredskap och vilken beredskapsgrad man har haft har alltid varit hemligt. Men, även om Försvarsmakten numera lägger allt mer av sin verksamhet utanför Sveriges gränser så fortsätter Flygvapnet att sköta sin gamla roll.


Visa större karta

Själv så har jag haft förmånen att stå i både spaningsberedskap med SF/SH 37 Viggen, samt jaktberedskap med JAS 39A Gripen.

Spaningsberedskapen utfördes oftast i hemmet. Detta då det vanligaste målet, fartyg, inte rör sig så snabbt och det finns gott om tid att planera ett uppdrag innan målet hinner försvinna. Beredskapsgruppen bestod av en spaningschef, två piloter, en underrättelseofficer, en fototolk och 1-2 tekniker. Vi fick med oss personsökare samt den första generationens släpbara "mobiltelefoner" model Hotline NMT 450.

Då någon (t.ex. MB Syd) ville få ett uppdrag genomfört så skickades en order ut via eskaderstaben E1 till spaningschefen som säkerställde att beredskapsgruppen var på väg ut mot flottiljen. Väl ute i divisionens orderrum så började vi förbereda uppdraget. Vanligtvis så bestod uppdraget att identifiera fartyg som kommit för nära gränsen. Därför så var den vanligast formeringen rote med en SH 37 som ledde roten och använde sin radar PS-371 för att hitta fartyg, samt en SF 37 som med sina kameror kunde identifiera och dokumentera fartyget.

Ibland så blev det start mot fartyg som inte hade kränkt svenskt territorium, men som bedömdes som intressanta ur underrättelsesynpunkt. Dessa uppdrag kunde innebära långa flygpass längs med gränsen på andra sidan Östersjön. I liknande fall så behövde vi ibland nyttja andra baser för att snabbtanka flygplanen, d.v.s. vi landade och stod med motorn igång samtidigt som teknikerna tankade våra flygplan. (Med dagens fåtaliga freds- och krigsbaser så finns det inte längre lika många möjligheter till snabbtankning). Jämför gärna med amerikanska spaningsflygplan som SR-71 som nyttjar lufttankning för att få räckvidd och uthållighet. Vårt svenska bassystem var att jämföra med lufttankning.

Då spaningsflygplanen ibland gick över på andra sidan av Östersjön så var det inte ovanligt att man möttes av den ryska jaktberedskapen. Ibland ledde detta till kurvstrid mellan svenska spaningsflygplan och ryska jaktflygplan. Att det kunde gå hett till visar bl.a. incidenten sommaren 1985 när en rysk Su-15 havererade under luftstrid med en SH 37.

Efter avklarat uppdrag möttes man av fototolken som plundrade kamerorna och försvann in i underrättelsevagnen för att framkalla bilderna. När bilderna var klara så debriefades piloterna och en spaningsrapport skrevs ihop som sedan skickades till den som beställt uppdraget.

Jaktberedskapen var annorlunda. Eftersom det i första hand var flygplan man skulle möta så var det betydligt kortare tid att förbereda uppdraget. Därför satt man i beredskap ute på någon flottilj eller ännu oftare på Visbybasen. "Hangarfartyget Gotland" har genom alla år varit en svensk utpost i Östersjön. Beredskapstiden tillbringade man ute i beredskapsbaracken tittandes på diverse videofilmer och väntade på att telefonen skulle ringa med startorder från JAL - Jaktledaren i någon stridsledningscentral.

Även i jaktberedskapen så var man oftast en rote, d.v.s. två flygplan. Men i detta fall var det för att ha förstärkning utifall något hände samt att kunna genomföra uppdraget även om ett av flygplanen var tvungen att avbryta p.g.a. tekniskt fel.

Flygplanen stod klargjorda under klargöringsbågar. Det vara bara att springa ut och hoppa i flygplanet, starta upp APU:n och anmäla sig klar för motorstart på "slingan", d.v.s. telefonledningen till stridsledningen.

Var beredskapen hög så fanns det möjlighet att ha APU:n igån eller yttre kraft kopplade till flygplanen så att alla datorer redan var startade och navigeringssystemet uppstartat. Var beredskapen extra hög så satt man i flygplanen och väntade på start. I extrema fall så kunde man sitta i flygplanet med startad motor och vänta på start. Detta förbrukade givetvis bränsle, men teknikerna hade möjlighet att snabbtanka, d.v.s. fylla på bränsle med motorn igång.

Då startordern kom så var det rullande start som gällde. Klargöringsbågarna för jakten ligger i direkt anslutning till startbanan, så det är bara att taxa ut ett par meter och sedan tända efterbrännkammaren och stiga mot ost. I Visby fanns på den tid jag var aktiv ett dagis som vi tyvärr ibland bullrade över när vi startade. Då var det bara att köpa tårta och försöka trösta personalen och barnen efteråt. Men gotlänningar är starka försvarsvänner och det var sällan några sura miner.

Om det var riktigt bråttom att identifiera en pågående kränkning så beordrades högsta fart. I detta läge så var det full EBK - efterbrännkammare som gällde och överljud fram till målet. Eftersom detta resulterar i en kraftig ljudbang som utbreder sig efter flygplanen så var det risk för att skada byggnader och skrämma allmänheten när man passerade över land.

Uppe i luften så gick ett av flygplanen fram för att identifiera det främmande luftfartyget enligt IKFN-reglerna. Det andra flygplanet låg kvar bakom för att hålla koll på situationen. Om behov uppstod så avvisades flygplanet från svenskt territorium. Till hjälp att dokumentera kränkningen så hade man Handkamera 101. En bjässe till kamera som i krig antagligen skulle duga väl att bekämpa eventuella fiender med när man skjutit slut på robotarna.

Efter avslutat uppdrag så kunde man liksom för spaningsberedskapen utnyttja snabbtankningsbaser för att komma tillbaka till sin startbas.

Det var då. Numera så är det inte bara svenska Gripenflygplan som står i beredskap vid Östersjön. Tjeckerna har genomfört beredskap med sina JAS 39C Gripen inom NATO:s QRA - Quick Readiness Alert baserade på Sialiaibasen i Litauen.

Det har under ett antal år varit stort fokus på internationella insatser inom Försvarsmakten. Tyvärr så har nog en del i försvarsledningen glömt bort den svenska beredskapen. Men det är på väg att vända igen. Just nu så sitter vår regering och analyserar möjligheterna att bidra med svenska flygplan för att bevaka luftrummet över Island. I brist på eget flygvapen så krävs att någon annan ställer upp (att tänka på vid eventuella kommande svenska försvarsneddragningar).

Hittills är det Natoländerna Norge och Danmark som delat på bevakningen efter det att USA drog tillbaka sina flygstyrkor från Island 2006. Men det är känt att dessa länder gärna ser ett större engagemang från övriga Norden. Hittills har Finland varit mest positivt. Det talas om en blygsam tre veckors tjänstgöring år 2015. Sverige har sagt sig vilja avvakta.

Medan planerna debatteras intensivt i Finland så har de knappast nämnts alls i den svenska offentliga debatten.

Enligt tidningen Helsingin Sanomat planerar Finland att sända 50 man och fyra stridsplan av typ Hornet till Island under 2015.

En mycket bra uppgift för Flygvapnet! Det ska bli intressant att följa denna debatt och se hur mycket vår svenska ensidiga solidaritesförklaring är värd i praktiken. Extra intressant vore om t.ex. Tjeckien eller Ungern är intresserade av denna beredskap som komplement till Baltikum. Då skulle svenska Gripen kunna dela på underhållsresurserna med andra nationers Gripenflygplan. Detta på samma sätt som t.ex. Danmark och Norge delade på resurser under insatserna med F-16 i Afghanistan.

Men, tyvärr så kommer den infekterade NATO-diskussionen återigen upp till ytan.

Peter Hultqvist (S), ordförande i riksdagens försvarsutskott, säger att det ännu är för tidigt att säga hur Socialdemokraterna ska ställa sig i frågan.

- Vi är inte beredda att gå in och ta över sådant som är att betrakta som Nato-uppgifter. Sverige är militärt alliansfritt. Det är en principiell hållning som vi kommer att analysera det här utifrån, säger Hultqvist.

- Sedan är vi ju positiva till nordiskt samarbete och gemensamt ansvarstagande i Norden, det är vad vi kan säga just nu - innan vi vet i detalj vad det här kan handla om, fortsätter han.

Om nu vår svenska försvarsförmåga i framtiden bygger på europiskt försvarssamarbete så måste svenska politiker erkänna att det innebär att vi blir beroende av NATO-resurser och NATO-samarbete, NATO-medlem eller inte. Om t.ex. Danmark ber om oss hjälp, är det i form av EU- eller NATO-medlem?

Kom ihåg: "Sleep tight tonight, your Air Force is awake".



P.S: Jag noterade att även Hans Jacobsson hade med ovanstående film i ett bra inlägg om det svenska luftförsvaret.

Beredskap i onödan?

Jag har i ett antal tidigare inlägg kommenterat beredskapen (eller snarare frånvaron av beredskap) inom snöröjningen hos SJ, SL och Trafikverket. Vintrarna 2009 och 2010 var hårdare än de föregående tio åren. I sin effektiviseringsiver så har myndighetscheferna gradvis skurit ner på beredskapen under de milda åren. De sparade pengarna har betalats ut till staten i form av vinst. Ingen tänkte på att de sparade pengarna kom från en verksamhet som kan behövas. Resultatet blev som förväntat kaos, då det icke förväntade förväntade kom ned från himlen i form av fruset kristalliserat vatten.

Beredskap för att röja snö har många likheter med militär beredskap. Någon antar att det finns en hotbild och sedan dimensionerar man resurser som ska stå i beredskap för att möta hotet. Det är nog inte för inte som f.d. C INS fått arbete på SL för att möta den kommande vinterns utmaningar.

Hotet kan givetvis vara mer eller mindre sannolikt (snöfall är dock betydligt vanligare än krig, i varje fall på våra breddgrader). Om konsekvensen är stor så måste man vara beredd. Problemet är att beredskap kostar pengar. När styrelsen ser att det finns resurser som inte används så är det ofta svårt att motivera varför de finns. Argument som "det snöade ju för 10 år sedan!" och "vem vet vad som händer nästa vinter?" brukar sällan bita på ekonomer.

SJ har nu börjar reagera. Men inte är det för att man misstänker att vintrarna kan vara hårdare än föregående. Inte heller så är det för att det kostar samhället stora pengar att kommunikationen står still. Anledningen är givetvis att varumärket fått sig en törn och det är risk för att kunderna sviker. Inga kunder innebär inga pengar till bolagen och därmed inga bonusar till cheferna.

2010 lovade SL höjd beredskap. Utfallet blev dock inte så lysande. Nu kräver politikerna ökad beredskap. Frågan är bara om de kommer att skjuta till de pengar som behövs? SJ bygger bl.a. snöstaket för att skydda banvallarna från drivsnö i Skåne. De fackliga företrädarna ger inte många ören för bolagschefernas uttalanden.

Försvarsmakten har tidigare stöttat med inneliggande värnpliktskullar för att hjälpa Trafikverket att röja snö på viktiga knytpunkter. Hur gör vi nu när värnplikten är slopad? Vill våra fast anställda soldater skotta snö? Eller kommer Hemvärnet få ställa upp, då de ska stå för de nationella insatserna? Vi får inte glömma att en av Försvarsmaktens huvuduppgifter är stöd till samhället. Hur är dagens insatsförsvar designat för detta? Vill våra yrkessoldater skotta snö?

Begreppet "Den svarta svanen" försöker att mentalt beskriva det som är så osannolikt att vissa säger att det aldrig kommer att inträffa. Trots detta så inträffar osannolika händelser om och om igen.

Vintern har startat mycket milt. I stort sett så är hela Sverige fortfarande snöfritt. Detta innebär att den utökade beredskapen kommer att få stå och luta sig på snöskovlarna. Än så länge så har frånvaron av snö inneburit att kommunerna i norra Sverige sparat massor av pengar. Risken är stor att politikerna och myndighetscheferna kommer att dunka varandra i ryggen och gratulera för den lyckade satsningen. Nästa år blir det nog nedskärningar igen. För oss vanliga svenskar är det bara att förbereda sig på att gå i nödbivack när strömmen försvinner och snön gör att gatorna blockeras för trafik.

Precis som en Försvarsmakt är designad att vinna det senaste kriget (för Sveriges del blir det med andra ord inget krig) så är snöskottningsberedskapen designad för att klara av den snö som föll i fjol!

P.S: Just nu varnar SMHI för snö i norra Sverige. Någon som vill slå vad om att orden "snö" och "kaos" i olika kombinationer dyker upp på morgondagens löpsedlar?

Läs MSB:s rapport om snöfallen 2009/2010.

Fallet blir högt

Jag måste erkänna att jag har en viss svaghet för filmer som sågas av kritikerna i dagspressen. När jag söker en stunds avkoppling på en biograf med en kartong full med Popcorn så är det filmerna som får två getingar eller rattmuffar som faller mig på smaken. Bergman och Woody Allen lyser med sin frånvaro.

En typ av film är särskilt lockande en mörk oktoberkväll och det är de eviga katastroffilmerna om jordens undergång. Jordbävningar, meteorer, vulkanutbrott, klimatändring m.m. Fantasin har ingen gräns när det gäller att ta kål på mänskligheten. Ond bråd död passar dessutom bra ihop med Popcorn!

Hemma så brukar jag till frukost titta på gamla TV-serier på datorn. Den senaste tiden så har det varit BBC serien "Survivors", en nyinspelning av den gamla 70-talsklassikern. Här är det ett simpelt förkylningsvirus som muterar och slår ut 99% av jordens befolkning. De överlevande inser snart att alla bekvämligheter har försvunnit och tyvärr så var det inte bara de goda som överlevde. Överlevande blir mer än bara överleva själva sjukdomen. Det blir kamp om att överleva i världen efter sjukdomen.

Till min stora förtjusning så har nu filmen "Contagion" premiär som har samma tema. Till min stora förvåning så får den bra betyg av både DN och SvD.

”Contagion” skildrar hur en smitta kastar sig över världen, hur ett dödligt virus skickligt och snabbt skulle kunna förmera sig. Vi skulle vara skyddslösa, säger filmen, fysiskt och andligen. Viruset i ”Contagion” bryter ner vårt immunförsvar, men även etik och moral kollapsar när viruset närmar sig den egna familjen.

Som gammal militär och friluftsmänniska så kan man ställa sig frågan: "Vad skulle hända om ett liknande virus fick samma förlopp som i TV-serien?" Skulle Sverige årgång 2011 klara av det?

Under VK2 så klarade sig Sverige ganska så bra trots ransoneringar. Svenskarna visste hur man odlade potatis på bakgården till husen på Söder i Stockholm. Det fanns alltid någon som jagade och fiskade i familjen som kunde bidra med mat. Bilarna var tekniskt enkla och kunde konverteras till gengas.

Idag är vi mycket mer teknikberoende. Folk lever från dag till dag och har sällan ett förråd hemma i lägenheten. Även om man köper mat så är den beroende av ström till frys och kyl för att överleva någon längre stund. Hus byggs numera utan möjlighet till en riktig sval, d.v.s. ett rum med bra luftcirkulation där man kan förvara mat under längre tid. Jordkällare är det nog ingen som vet vad det är längre. Hur värms lägenheterna upp? Direktverkande el och fjärrvärme lär inte fungera någon längre stund när det inte finns personal som kan ta hand om näten och kraftstationerna. Hur många har idag en kamin för att värma upp lägenheten om elen försvinner?

I dagsläget så måste vi vara beredda att ta hand om oss själva. Förr så fanns det regementen på många svenska orter med värnpliktiga som kunde åka ut i terrängfordon och hjälpa nödställda. Denna resurs finns i stort sett inte längre. Hemvärnet och bevakningspersonalen på de få kvarvarande förbanden är de som kan ställa upp från Försvarsmakten. Sedan så får man lita på att Polis, brandkår m.m. har de resurser som behövs. Tyvärr så är de liksom så mycket annat i Sverige slimmat till någon slags normalsituation. Överkapacitet för det väntad oväntade är det ingen som vill finansiera.

Handen på hjärtat. Hur mycket av följande saker finns i genomsnittssvenssons hem:
- Sovsäckar för att hålla värmen på nätterna.
- Trangiakök för att laga mat utan el.
- Konserver eller torkad mat som föder familjen upp till en vecka.
- Ett par flaskor med vatten.
- Tändstickor och ficklampa.
- Batteridriven radio.
- Första hjälpen utrustning.

Även om sakerna finns så är det tveksamt om man kan hantera dem. Slopandet av värnplikten fick som konsekvens att numera så ges ingen "breddutbildning" i överlevnadsteknik. Förr fick i varje fall större delar av den manliga populationen någon slags utbildning i att sova i tält, tända en brasa samt att ge första hjälpen till någon som är skadad. Nu försöker man nog att Googla till sig den kunskapen!

Kanske det är dags för en ersättning till värnplikten? I grundskolan får eleverna lära sig praktiska ämnen som barnkunskap, hemkunskap och slöjd. Kanske dessa ämnen skulle kompletteras med ett par veckors överlevnadsutbildning på somrarna? Bara det att folk i allmänhet kan hjärt-lungräddning och första hjälpen skulle nog i längden innebära att systemet skulle vara självfinansierande. Dessutom så är Sverige betydligt mindre känsligt när nästa stormen Gudrun, snökaos eller översvämning dyker upp.

Under VK2 gick Per Albin Hansson ut och sade "Vår beredskap är god". Tyvärr så hör man allt för ofta liknande uttalanden av dagens politiker. Det är kanske inte Tyskland eller Ryssland som är den stora fienden längre. Men helt utan faror kommer världen aldrig att vara.

Träningsbehov

Snart kommer våra svenska piloter att genomföra sina första uppdrag nere i Libyen. Jag är mycket positiv till insatsen, även fast jag tycker att det är synd att vi inte ställde upp på samma villkor som våra grannar Norge och Danmark.

En sak som dock inte alls har berörts i diskussionen är behovet av återträning när våra piloter kommer hem. I och för sig är insatsen planerad till att bli mycket kort (2 månader), så behovet är inte akut, men ändå något man måste ta i beaktande när man planerar liknande insatser.

I andra länder har man stor erfarenhet av detta. Jag hittade bl.a. den här rapporten som bygger på erfarenheter från NFZ - No Fly Zone "Northern/Southern Watch" över Irak.

För våra svenska piloter så är det givetvis en hel del som är nytt att genomföra under en skarp insats, men allt har tränats i detalj hemma i Sverige och på internationella övningar som t.ex. Red Flag. Faktum är att ligga i en CAP flera timmar i sträck, beredd att göra en insats som det är mycket liten sannolikhet att kommer att uppstå är inte särskilt kvalificerad flygning.

The missions flown to enforce the no-fly zones are, for the most part, valueless concerning individual flying skills. Pilots are unable to attain the same proficiency levels as their Cold War predecessors due to a lack of training sorties.

Rapporten pekar också på den minimum flygtid som USAF rekommenderar för att en pilot skall vara insatsberedd.

Graduated Combat Capability - GCC används som mått på en pilots kunskaper. Den högre siffran i varje kolumn äör för oerfarna piloter. Level C är en pilot som är "qualified and proficient in the full operational capabilities of their weapons systems and can effectively meet all unit taskings.”

............................Level A..........Level B..........Level C
Senaste året..........96/84..........140/120........184/156
Senaste 3 mån.........21/19...........35/30..........46/39
Senaste mån...........8/7..............12/10...........15/13

Detta gäller innan insatsen. Men hur bibehåller man sina kunskaper under och efter insatsen? Uppdragstypen NFZ är ganska så monoton och ger inte tillräckligt varierande träning.

A recent ACC F-16 Squadron Commander’s assessment stated that the only training his pilots received was in tanker rendezvous and air-to-air refueling (AAR) procedures. According to the commander “5-10 minutes of training on a 3-4 hour sortie.
...
The most challenging parts of the mission are takeoff, AAR, and landing.

I rapporten föreslår författaren att man inte enbart skall genomföra uppdrag inom ramen för NFZ, utan att man även bör bedriva vanlig övningsverksamhet för att hålla trimmen. Om möjligt bör en simulator tas med.

Det ironiska är alltså att vi tränar piloter för insatser, men själva insatsen innebär att de måste genomgå ny träning igen när de kommer hem!

RAF har liknande erfarenheter. Deras piloter som varit i AFghanistan måste genomföra återträning när de kommer hem. De har totalt tappat kunskaperna att flyga i dåligt väder (dimma, snö) samt att landa på fartyg.

Tyvärr så har vi en del dåliga erfarenheter även här i Sverige. I närheten av Ryd i Småland havererade två stycken HKP 9 den 11 september 2007. Fyra besättningsmedlemmar dog.

Det finns en mycket intressant gemensam nämnare för alla de omkomna piloterna.

Förarna i Y04 hade tjänstgjort 15 veckor i Kosovo och därefter varit lediga i tre veckor. De två därpå följande veckorna före haveriet hade de tjänstgjort på hemmaförbandet.

Förarna i Y10 hade tjänstgjort i Kosovo till slutet av januari 2007. Efter semestern hade de tjänstgjort på hemmaförbandet i ca sex veckor.

En mycket väl genomförd utredning pekade på att helikoptrarna hade under formationsflygning flugit in i varandra.

Man gjorde även en genomgång av samtliga flygförare i Flygvapnet.

Sammanställningen visar bl.a. att flygtidsuttaget per förare har minskat. Andelen förare med mer än 100 tim flygtiduttag per år har, från att under början av 90-talet varit ca 40 % av förarna, minskat till ca 10 % under mitten av 2000-talet.

Ledningsförhållandet på divisionen komplicerades av att den ordinarie DC - Divisionschefen tjänstgjorde i Kosovo.

Tyvärr så ser man samma brister i ledningen som man kunde se vid haveriet med G4:an. Personal som hade uppåt meddelat att de hade svårt att få verksamheten att fungera hade körts över. Det fanns massor med avvikelser avseende formell kompetens och de befattningar som folk besatt.

Personal vid 33.helikopterdivisionen har i intervjuer framfört att det fanns en stor ryckighet i planering och verksamhet. Nya verksamheter lades in med kort varsel och flera tvära kast gjordes i planeringen från en dag till en annan utan att man kunde påverka detta. Exempelvis informerades divisionen före haveriet om en planerad insats med HKP9 i Tchad. En allmän uppfattning var att ryckigheten gav en grundstressnivå som man inte kunde göra sig fri från.

Vidare framfördes att de operativa kraven måste vara tydligare för att operativ status skulle kunna upprätthållas. Tydligheten i vad divisionerna skulle göra var otillräcklig för att man skulle kunna göra individplaner på flera års sikt, så att var och en visste vad han skulle göra och träna mot.

Det SHK pekar på i sin rapport var att förarna inte var tillräckligt väl utbildade för att genomföra formationsflygning! Detta som borde vara en av grudkunskaperna för att kunna uppträda operativt med en helikopter.

En sak som dock inte poängteras i rapporten, men som är tydlig om man jämför med de amerikanska och brittiska erfarenheterna är att piloterna var nyss hemkomna från en internationell insats, där de hade fått flyga en hel del och säkert kände sig i hyffsad flygtrim. Dock så hade flygningen bestått av en helt annan typ av flygtjänst, vilket innebar att man var sämre på den typ av flygning man genomför hemma i Sverige.

Vi bör ha detta i åtanke nu när vi påbörjat insatsen är dels att vi splittrar vår verksamhet mellan Sverige och Libyen. Vi har skickat en hel del personal i ledande befattningar utomlands. Detta innebär att det finns risk att det inte längre finns personal på plats i Sverige för att bedriva samma typ av versamhet som innan insatsen. Våra piloter är borta en ganska så kort tid och hinner därför inte tappa så mycket av sina kunskaper, men om insatsen förlängs så kommer vi att hamna i samma behov av återträning av piloter som indentifierats i USA. Annars är de vare sig i skick att operera i Sverige, men ännu mindre i skick att åter åka ut på insats!

Är outsourcing modellen?

Jag har i ett par inlägg både denna och förra vintern klagat över SJ:s oförmåga att hantera trafiken bara för att det dyker upp ett för Sverige ganska normalt väderfenomen i form av snö.

Det finns flera anledningar till att jag i en blogg om i första hand säkerhetspolitik tar upp SJ.

- Dels så är jag som resenär personligen irriterad över att stå på en perrong och frysa i väntan på det tåg som aldrig kommer.

- Dels så är SJ en del av den svenska transportinfrastrukturen. Då vårt samhälle är beroende av transporter av bränsle, mat, personer m.m. så påverkar dessa brister vår strategiska förmåga. Vad händer om det snöar i ett nationellt krisläge? Ska vi ringa motståndaren och be honom vänta ett tag tills vi hunnit skotta spåren?

- Dels så är SJ:s problem symptomatiskt för de problem som även Försvarsmakten har i form av reduceringar i budgeten och effektiviseringar mot ett mål som ligger långt under den ribba som krävs för att klara av alla typer av situationer.

Men framför allt så är SJ:s problem inte längre bara SJ. man har delat upp bolaget i en massa delar som inte längre kan samordnas. Var och en effektiviseras för sig själv för att nå maximal vinst och helheten blir inte optiomal. Jag är oerhört kritisk mot statens utförsäljning av viktig infrastruktur. El, vägnät, kommunikation är exempel på verksamhet som borde drivas i statlig regi. Det blir bara dyrare och sämre för kunderna i slutändan när någon som bara vill tjäna maximalt med pengar driver bolagen.

Tyvärr så är Försvarsmakten på väg åt samma håll. Man lägger ut verksamhet på civila bolag för att minska på kostnaderna. Det man inte tar med i ekvationen är att man samtidigt minskar på förmågan. Effekten syns inte idag och kanske inte ens i morgon, men tyvärr så syns den den dag vi behöver nyttja Försvarsmakten. Det behöver inte ens vara nästa krig, utan det räcker med ett nytt Estoniahaveri eller en ny Gudrun. Först då ser alla att kejsaren inte har tillräckligt med kläder för all väderlek. Skotta snö klarar t.o.m. Försvarsmakten av, men hur är det med bandvagnar, elaggregat m.m. som vi sålde ut alldeles för billigt när invasionsförsvaret skrotades?

Glöm inte bort att ett försvar inte är till för att vara billigt, utan för att ha en viss förmåga. När vi gör neddragningar så är det inte för att spara pengar, utan för att få ut så mycket effekt som möjligt av vår budget. Tyvärr så kan inte PRIO hantera den ekvationen, då förmåga inte är en variabel i ekonomisystemet!

P.S: Det är "skönt" att se att Sverige inte är det enda land som dragit ner på sin beredskap för mycket. Även danskarna har stora problem på Bornholm.

Se även Wiseman och Skipper.

NBG en gökunge? (uppdaterad)

Battlegroup 08 blev en lackmustest av den svenska Försvarsmakten där det med all klarhet visade sig att vi inte höll måttet. En hel del komponenter blev aldrig färdiga i tid där MEDEVAC helikoptrarna var det mest kända misslyckandet. Nu är det snart dags för NBG11 att ställa sig i beredskap. Förbandet håller just nu på med det sista finslipandet.

Under tisdagen avslutades Initial Effort, den andra delen av den övningsserie som leder fram till beredskapsperiodens start den 1 januari 2011.
...
Efter vård och välbehövlig vila startar övningarna snart upp igen. Övningen då kallas för Joint Action 2010 och pågår mellan den 8 och 18 november.

Nu kommer Riksrevisionen med en rapport som kritiserar NBG08.

”NBG08 organiserades och styrdes inte på ett effektivt sätt”:

”En försvårande omständighet under uppbyggnaden av NBG08 var att varken Försvarsmakten eller regeringen hade definierat någon bortre gräns för hur stor styrkan skulle vara. Detta bidrog till att den svenska delen i NBG08 successivt växte i antal från 1 100 soldater till de 2 350 soldater som stod i beredskap”.

2008 uppstod ett svart hål i Försvarsmaktens budget. Nu har vi skaffat PRIO för att få koll på var pengarna tar vägen. Frågan är då om vi har lärt oss något, eller om kombinationen av PRIO-införandet och NBG11 kommer att skapa ett nytt svart hål nästa år? En tickande bomb i Försvarsmaktens fratida budget är ersättningsmateriel för utrustning som slits under alla insatser. I invasionsförsvaret stod det mesta av materielen i lador. I insatsförsvaret så ska allt användas, vilket drastiskt förkortar livslängden.

Sverige står för utbildningen och beredskapskostnaderna, men vem står för kostnaden om en Battlegroup skickas iväg? Jo, det gör EU och där delas kostnaderna baserat på medlemsstaterna baserat på deras storlek, vilket gör att Tyskland får ta en stor del av kakan. Frågan är om EU länderna har lagt undan ekonomiska reserver för en insats med en Battlegroup? De flesta EU-länder, med de stora bjässarna Storbritanien och Tyskland i spetsen, har dålig ekonomi och har flaggat för reduceringar i budgeten för sina försvarsmakter. Att då vara beredd att betala ytterligare mer för att skicka iväg ett insatsförband kan bli ett mycket svårt beslut. Många NATO-länder är heller inte särskilt intresserade av att bygga upp en parallell militär struktur vid sidan av NATO. Frågan är därför om EU ens vågar dra saken till sin spets och försöka skicka iväg en Battlegroup, eftersom det skulle bli en dödsstöt för EU:s militära samarbete om det i slutändan visade sig att det inte gick.

Frågan är om detta inte är just en av drivkrafterna bakom den svenska intresset för Battlegroupkonceptet. Vi är inte NATO-medlemmar och det verkar varken finnas folkvilja eller politisk vilja (förutom fp) om att ansöka om medlemsskap. Så i brist på NATO så vill Sverige ha ett starkt EU. Detta visas också av den svenska entusiasmen för Lissabonfördraget och vår solidaritetsförklaring.

DN

Uppdaterad 10-10-30, 12:01
Tolgfors har nu kommenterat Riksrevisionens rapport. Han gör dock allt annat än en pudel och lyckas med att skylla på den föregående socialdemokratiska regerningen samt Försvarsmakten själva. NBG11 kommer givetvis inte att misslyckas på samma sätt. Den som lever får se...

I oktober 2007, en månad efter att jag tillträdde som försvarsminister, lämnade regeringen en skrivelse om NBG08 till riksdagen. Den innehöll bland annat redovisning av kostnader för insats och beredskap.

Riksdagen har fattat beslut om att Försvarsmakten skall ha förmåga att sätta upp en snabbinsatsstyrka, däremot fattar riksdagen inte beslut om en specifik budget för den Nordiska Stridsgruppen. Detta sker heller inte för andra förband eller förmågor inom Försvarsmakten. Kostnaderna tas inom anslagsramarna, vilket regeringen informerat riksdagen om.

C LEDS har sin syn på saken. Ekonomin var bristfällig, men styrkan var den bäst validerade av alla EU Battlegroups.

NBG 08 är till dags dato fortfarande den enda EU-styrka som i sin helhet med deltagare från alla länder och alla ingående förmågor som praktiskt prövats i övning enligt EU:s scenarios.

– Detta gjordes genom en komplex och realistisk slutövning. I denna övning deltog internationella mycket erfarna observatörer och formella granskare från många länder i EU och Nato.

Detta säger tyvärr kanske mer om Battlegroupkonceptet i helhet än om NBG08. I Sverige ser viu NBG som en reformmotor, men i de flesta andra europeiska länder så verkar battlegroups hanteras på samma sätt som PARP, d.v.s. ett spel för gallerierna som visar på politiska ambitioner snarare än faktisk vilja.

Uppdaterad 10-11-08, 19:37
EU blir kritiserad i en ny rapport för att de inte gör tillräckligt mycket för att engagera sig i fredsskapande verksamhet. Fokus för alla medlemsländer har blivit insatsen i Afghanistan, när man skulle kunna göra mer med t.ex. politiska och ekonomiska medel.

– EU lever inte upp till sin självbild som ett fredsprojekt, anser Emma Johansson, som är huvudredaktör för rapporten.

Medan 25 av EU:s 27 medlemsländer har engagerat sig militärt på ena sidan av kriget i Afghanistan var unionen 2009 inblandad som medlare eller hade fredsbevarande styrkor i blott 4 av världens 36 väpnade konflikter: Israel/Palestina, Georgien (två konflikter) och Tchad.

I Afghanistan är kontrasten tydlig mellan medlemsländernas omfattande militära engagemang och EU:s relativt lilla civila polisinsats, enligt Uppsalaforskarna, som tror att de dyra och komplicerade militärinsatserna prioriteras och riskerar att tränga undan fredsinsatser.

EU militärkommittés ordförande, vår f.d. ÖB Håkan Syren trycker nu på att Battlegroups borde snarast användas och då inte bara till fredsframtvingande insatser av afghanistanmodell, utan även humanitära insatser. Jag ställde själv frågan varför vi inte skickade en Battlegroup till Haiti? Det känns därför bra att se att Syrén nu tar upp liknande tankar.

Syrén försvarar snabbinsatsstyrkans värde. Men han menar att man behöver vara flexiblare.

– Ska vi sitta här och vänta på en konflikt som helt överensstämmer med de i idéer vi hade om ett snabbinsatsförband för sex sju år sedan får vi vänta ganska länge. Så här gäller det att förändra och anpassa, sade han i Ekots lördagsintervju.

– Man skulle med något förändrat synsätt kunna använda den för humanitär hjälp.

I Afrika finns det många oroshärdar där det behövs insatser. Syrén nämner bl.a. Sudan och Somalia. Helt rätt. Piratproblemet i Adenviken kan bara mildras med hjälp av operation ATALANTA. Lösningen finns enbart på land.

En smula klokare... (uppdaterad)

Just som vi trodde att faran var över så blåser det in nya askmoln över Europa. SMHI följer vad som händer på Island i samarbete med luftfartsmyndigheterna.

Under fredag 7 maj och lördag kommer ett omfattande askmoln att spridas över Atlanten inom ett område söder om Island och strax väster om Sydnorge, brittiska öarna, Frankrike och Iberiska halvön. Under dessa två dagar beräknas dock endast små askmängder nå in över europeiskt landområde. Under söndag och måndag ökar risken för att främst brittiska öarna och den sydvästra delen av Europa kan komma att beröras av askmoln, men halter av aska beräknas där blir relativt låga. Prognosernas osäkerhet har dock ökat under senaste dygnet pga snabba variationer i vulkanaktivitet och askutsläpp.

Just osäkerheten i prognosmodellerna är något som jag retat mig på. En viss risk finns att vi flyger i luftrum som är kontaminerade, men risken är ännu större att vi ställer flygningar i onödan. För den civila flygverksamheten så kostar det en massa pengar, men för den militära är det faktiskt ett säkerhetsproblem om vi tvingas ställa t.ex. utbildningar inför insatsen med HKP10B i Afghanistan eller incidentbevakning i svenskt luftrum.

Därför känns det bra att se att Transportstyrelsen har tagit vara på förslaget att använda J32 på F7 för att mäta askhalten i luften över Sverige.

Det här är givetvis inte den slutgiltiga lösningen, men vi slipper i varje fall gissa hur atmosfören ser ut. Vi kan dessutom validera de meteorologiska modellerna på ett bra sätt. Det som väntar oss nu är två utmaningar:

- Utvärdera de prover som tas med J32. FOI kommer att ta emot och analysera proverna, men det krävs att det finns bra spårbarhet mellan var och hur proverna samlats in i kombination med atmosfäriska data som vind, temperatur, luftttryck m.m. för att analysen ska bli användbar.

- Ta fram underhålls- och reparationsmetoder för våra flygplan och helikoptrar. Vi måste veta vilka typer av skador som de olika uppmätta koncentrationerna kan ge. Detta innebär att man gradvis exponerar flygplanen för olika typer av miljöer och sedan noggrannt följer upp vad som händer.

Civila flygplan har det betydligt lättare än militära. Dels så finns det erfarenheter från tidigare incidenter (någonstans i världen är det mer eller mindre alltid en aktiv vulkan som spyr ut aska) som byggts in i underhållspublikationerna och dels så går en mycket mindre del av luften genom själva motorn och skadorna blir därför mindre. Nu gäller det att bygga upp våra egna kunskaper. Kontakt tas därför med ursprungstillverkarna för flygplan och motorer. Jag är fortfarande nyfiken över vilken effekt partikelfiltrena i HKP10B skulle ha på aska. Kan vi stötta civila samhället med flygning i Zon 1-2 om det skulle behövas akut ambulanstransport?

Tar man inte en risk med att flyga med J32? Givetvis, men samma typ av risk tas vid de radiakmätningar som flygplanet är tänkt att användas för. Om man vid en radiakmätning skulle detektera radioaktivt material i luften är flygplanet oanvändbart innan det sanerats. Detekteras aska i luften så måste även våra J32 genomgå underhåll och ev. reparation. Men på detta sätt kan vi i varje fall på ett kontrollerat sätt bygga upp våra kunskaper och förr eller senare kunna hantera flygning fullt ut i zon 2-3. Dessutom kanske en mer realistisk definition av gränsen mellan zon 1 och zon 2 tas fram. Innan dess så får vi som vanligt nöja oss med kvalificerade gissningar. Man brukar säga att första steget på vägen till kunskap är insikten om att man inget vet.

Uppdaterad 10-05-09, 11:30
De nya askmolnen hotar nu även flygtrafiken i Spanien.

Eurocontrol rapporterade samtidigt att flygplatser även stängdes eller väntades bli stängda i norra Portugal och delar av södra Frankrike.

”Askeruptioner pågår och området med potentiell askspridning ökar speciellt mycket mellan marken och 20 000 fot”, löd meddelandet.

Den franska luftfartsmyndigheten uppgav dock att flygplatserna i södra Frankrike sannolikt skulle förbli öppna.

– Vi kommer logiskt sett att skonas fram till måndag vid middagstid på grundval av nuvarande förutsägelser, sade en talesman.

Budskapet från Eurocontrol tolkas en smula olika i de olika länderna. Det verkar som om våra nya kunskaper kommer att vara användbara en lång tid framöver.

Själv så väntar jag med spänning på analysen av de F-16 och F-18 som rapporterats fått skador av askan.

Uppdaterad 10-05-13, 00:48
Nu är det ett nytt lager aska över Sverige. Dags att testa J32:an? Jag är mycket nyfiken att se om det fungerar i praktiken.

På eftermiddagen sträckte sig askmolnet i svenskt luftrum i en linje från norra Jylland, Smögen, till Gävle och österut. Det är klassat som zon 2 i en höjd mellan 6 000 och 11 000 meter, och går alltså att flyga igenom med de tillstånd svenska flygbolag har.

- Jag tror inte att det kommer att påverka flyg till och från svenska flygplatser eftersom man kan flyga över och under molnet, säger Carl Selling, informationsdirektör på luftfartsmyndigheten LFV.

Enligt prognosen skulle området ligga kvar till midnatt för att sedan lösas upp och dra sig bort över Östersjön. Zon 2 innebär att flygning kan ske efter särskilt tillstånd från Transportstyrelsen.

Ashes to Ashes, Dust to Dust (uppdaterad)

Jag lider en smula med de resenärer som nu sitter fast lite här och där över Europa. Det man kan börja fundera över är varför vi egentligen stoppar flygtrafiken? Svaret är helt enkelt att vi inte vet exakt vad som händer när flygplan utsätts för aska. Det enda vi vet är att när man flyger igenom områden med höga koncentrationer så riskeras stora skador. Men vi vet inte hur höga dessa koncentrationer ska vara, eller vilka skadorna blir i olika koncentrationer. Därför så tar luftfartsmyndigheterna det säkra före det osäkra och ställer all flygning trots att marginalerna med all sannolikhet är mycket stora.

Att flytta om flygtrafiken till lägre höjder där koncentrationen är betydligt lägre är mer eller mindre omöjligt.

- Det skulle bli helt andra resetider, vilket innebär att alla flygtidstabeller på alla flygplatser måste skrivas om. För dom som har läst optimeringslära så vet ni hur svårt det är att få till en sådan optimal planering. Nu för tiden bygger den mest på erfarenhet från många års flygtrafik.

- Luftrumen på lägre höjder är betydligt mer komplicerade att flyga igenom eftersom dom består av zoner kring flygplatser och städer där det krävs mycket exakt ledning av flygtrafiken. Luftlederna som sker på högre höjd är med dagens GPS-navigering mer eller mindre spikraka och uppdelade i massor av höjdsegment.

- Det skulle koncentrera för många flygplan inom samma område med betydligt ökad risk för kollissioner.

- Bränsleförbrukningarna skulle öka betydligt beroende på tätare atmosfär och krångligare flygning med kortare räckvidd eller ett mindre antal passagerare ombord. Flygbolagens beräkningar för hur bränsle/passagerare/bagage optimeras för olika sträckor skulle inte längre stämma och dom skulle få ta till stora extra marginaler med bränsle ombord, vilket ytterligare minskar lönsamheten. Med tanke på hur dåligt det går för flygbolagen just nu så har dom inte råd med dessa extra kostnader.

Sammanfattningsvis, även med dagens superdatorer så skulle en även temporär ändring av flygtrafiken vara mer eller mindre omöjlig att genomföra.

Jag undrar också vad finska flygvapnet gjorde med sina F-18? Tittar man närmare på bilderna så är det rejäla slitskador, vilket tyder på att dom varit inne i områden med hög koncentration på askan. Svenska Flygvapnet var betydligt snabbare med att stoppa flygningarna än finnarna. Detta är en intressant exempel på skillnaden i våra analyser och säkerhetsmarginaler. SISU eller oförsiktighet? Trevligt dock att se att finnarna vågar testa gränserna ibland...

Five of the air force’s Hornets were involved in a training exercise on the morning of 15 April, just hours before the imposition of airspace restrictions due to the ash cloud spreading from a major volcanic eruption in Iceland.

Det man kan fundera på är hur beroende vi är av flygtrafiken i världen? Många "miljöputtar" vill att vi ska förbjuda flyg och i stället satsa på tåg, sjötransporter m.m. Men resultatet ser vi just nu. Det finns inte tillräckligt med kapacitet att sätta in fler tåg på järnvägarna. Transporttiderna tar dessutom på tok för lång tid och skulle t.ex. omöjliggöra täta samarbeten mellan olika underleverantörer och då skulle vi vara tillbaka till en dyr och oeffektiv produktion. Flygbolagen och övriga industrin blöder för tillfället och det ironiska är att det pekar på hur utsatta vi trots allt är för naturens nyck.

Enligt Henrik Littorin på Swedavia, före detta Luftfartsverket, så handlar det om dagliga företagsfrakter per flyg ut ur Sverige på runt 500 miljoner kronor. Lika mycket beräknas komma in i landet.

– Svenskt näringsliv arbetar med mycket korta ledtider för sina insatsvaror och reservdelar. Dessa just-in-timeleveranser gör att de är oerhört beroende av att transporterna fungerar dagligen, säger Henrik Littorin till DN.se

En annan fundering är vad vi har för resurser i Sverige för att genomföra mätningar av luften? Den enda resurs som finns i "Flygvapnet" är veteranflygets J 32B Lansen på F7 som kan utrustas med mätsonder för radiakmätning. Dom användes bl.a. efter Tjernobylkatastrofen. Dags för att ta fram en efterträdare? Möjligtvis har Rymdbolaget på Esrange resurser i form av mätballonger som används vi Norrskensstudierna.

Flygexperter anser att kolvmotorer är betydligt enklare att skydda mot denna typ av partiklar. Detta är något att ha i baktanken när vi funderar på våra transportresurser i framtiden. Att bara lita på C-17 eller att hyra in civila transportflygplan innebär vissa restriktioner. Transportflygplan som C-130J eller A400M har sina fördelar då motorerna kan utrustas med partikelfilter.

Hmmm.. Undrar om våra HKP 10B skulle fungera i denna miljö? Dom är trots allt försedda med partikelfilter som ska skydda motorer och elektronik mot sand, vilket är precis vad vulkanaska egentligen är. Allt ambulansflyg är stoppat. Kanske Flygvapnet nu äntligen kan hjälpa till, då våra HKP10B trots allt är utrustade för just MEDEVAC? Detta skulle vara ett bra bevis på hur FM kan ge bra stöd med speciella resurser som de civila operatörerna helt enkelt inte har tillgång till!

P.S: Man vet dessutom inte vem som ropade "Vargen kommer!"



Uppdaterad 10-04-17, 14:50
Nu plockas resenärer hem med buss genom Europa.

För Fritidsresors strandade resenärer på Mallorca, Cypern och i Egypten är planerna just nu att försöka flyga dem till Aten redan i kväll och därefter ta dem vidare genom Europa med buss.

- Det blir en tuff resa, två dygn i värsta fall, men det är det enda alternativet, säger informationsdirektör Lottie Knutson, som betonar att planerna kan ändras.

Grundprincipen är att de som varit strandade längst kommer att få hjälp först.

P.S: Är det ingen som kan anställa Lottie Knutsson till Försvarsmakten? Vi skulle behöva någon som kan det här med information och logistik. Jag är oerhört imponerad av henne allt sedan Tsunamikatastrofen. Jag misstänker dock att Fritidsresor är vettiga nog att betala kompetenta medarbetare höga löner, så FM har nog inte råd med ens ett försök till värvning. Vi är bra på reklam, men när det kommer till kritan att belöna våra anställda så är det sämre.

Uppdaterad 10-04-18, 08:29
KLM och Lufthansa har testat att flyga flygplan över Tyskland och inspektera motorerna. Inga skador! Det gör att man kan transportera flygplan från punkt A till punkt B mellan åtminstone Frankfurt och München, men vågar man ta med passagerare och vågar man flyga över andra områden? Flygbolagen är givetvis desperata att komma igång med trafiken, men man vet samtidigt att skulle något hända så kommer flygstoppet att vara ännu längre.

Lufthansa har provflugit tio plan på både 3 000 och 8 000 meters höjd mellan Frankfurt och München, sade en talesman för bolaget:

- Alla planen har undersökts och det blev inga skador på vindrutorna eller flygplanskropparna och motorerna har inte påverkats.

Miljönissarna tar givetvis upp att man minskar koldioxidutsläppet i atmosfären på att flygtrafiken ställs, men hur är det med de alternativa färdmedlen. Buss genom Europa och taxi från Oslo till Bryssel låter inte som några direkt rena alternativ de heller? Flyg spyr ut koldioxid, det är helt klart, men per passagerare och kilometer transportsträcka så ligger flygtrafiken med moderna flygplan bra till.

Uppdaterad 10-04-18, 09:55
Ingen vet hur spridningen av vulkanaska ser ut i Svenskt luftrum. Därmed så ligger vi helt i händerna på internationella mätningar. Engelsmännen har tagit saken i egna händer och genomfört mätningar.

Ett bevis på problemet är det forskarflyg som igår i flera timmar flög i brittiskt luftrum. Forskarna hittade tre lager med aska: ett med större partiklar på 8 000 fot, ett på 6 500 fot med svavelpartiklar och ett med mindre partiklar lägre ner.

Planets vanliga instrument, som väderradar och stormscope, upptäckte dock inte askan, utan det krävdes specialinstrument för att göra det.

Om man nu inte vill riskera flyg, varför inte använda UAV? Om det någon gång skulle vara enkelt att skicka upp ett par UAV så är det just nu då luftrummet är fritt från allt annat som det går att kollidera med. Enda problemet är nog att de flesta mindre UAV modeller (inklusive Ugglan) har ganska så begränsad höjdprestanda. Vi skulle behöva mätningar upp till ca 15.000 meters höjd.

Tittar man på de senaste kartorna borde luftrummet i norra Sverige kunna öppnas, men var ska dom i så fall flyga?

Uppdaterad 10-04-18, 13:30
En luftkorridor har öppnats för flygtrafik till Kiruna. Det fältet tar dock inte ner särskilt stora maskiner.

Korridoren går från Nordnorge in över svenskt luftrum till Kiruna.

- Under tidig morgon har ett plan tagits in från Nordamerika den här vägen. Det rör sig om en mindre kärra, en företagskärra, säger Selling.

Övrigt svenskt luftrum är fortsatt stängt, och enligt prognosen kommer det att vara stängt under resten av dagen och den kommande natten.

1976 landade en rysk Mig-25 i Japan. Det var den ryske avhopparen Victor Bolenko som tog det snabbaste flyktmedlet som han hade tillgängligt. Amerikanarna plockade givetvis isär flygplanet i atomer och hittade en hel del intressanta saker. En av de aspekter som man först skrattade åt var den ålderdomliga elektroniken bestående bl.a. av rör i stället för transistorer. När man vid senare analys kom på att detta var delvis avsiktligt av ryssarna då flygplanet var i stort sett okänsligt för den EMP som uppstår vid en atombombssprängning så fastnade skrattet i halsen.

Det i bör lära oss av den här historien är att vi bör ha en Försvarsmakt som kan agera i olika typer av miljöer. Just liknande händelser borde vi kunna ställa upp, men vi ställer vår flygverksamhet baserat på exakt samma analyser som de civila företagen. Dom måste tänka på sina passagerare och eventuella stämningar om något skulle hända. Vi borde tänka på vår säkerhetspolitiska förmåga att i alla väder kunna försvara vårt land och ställa upp för det civila samhället. Mer robust utrustning krävs alltså. Med tanke på operationsmiljöerna i t.ex. Afghanistan så är partikelfilter något som borde finnas på alla flygplan och helikoptrar och inte som nu enbart ett fåtal.

Uppdaterad 10-04-18, 23:01
Kritiken växer nu mot att Sverige inte genomför några mätningar av vulkanaska i luftrummet. Varför inte använda våra J32, alternativt Nyge Air om dom har någon lämplig kapsel i beredskap. Finnarna har genomfört mätningar med sina Hawk. vad har dom fått för resultat?

I dag bygger flygstoppet till stor del på satellitbilder och datorsimuleringar. Det gör att inte heller Met Office i London, på vars uppgifter LFV grundar sina beslut, faktiskt inte vet hur mycket aska som finns ovanför Sverige och andra länder. Inte heller de har nämligen gjort några mätningar.

– Vi förlitar oss på satellitbilder, men självklart har vi inte varit i Sverige och mätt hur hög halten är där. Det handlar om uppskattningar, säger Helen Chivers, senior press officer, till SvD.se.

Uppdaterad 10-04-20, 06:59
Nu börjar äntligen flygplanstillverkarna reagera!

Flygmotortillverkare, bland dem amerikanska General Electrics, och ansvariga myndigheter undersöker möjligheterna att fastställa gränsvärden för säker flygtrafik i områden med utsläpp av vulkanaska, skriver nyhetsbyrån Reuters.

GE tillverkar F404 motorn som sitter i bl.a. Gripen. Jag hoppas att dom snabbt kan nyttja data från de finska flygningarna. Vi kommer nämligen att få leva med aska i atmosfären att bra tag framöver så att bara gräva ner huvudet i sanden och låtsas om att det blir bra om några dagar är korkat.

Det som göms i snö kommer upp i tö

Jag har sparkat en del på MSB under året. Men nu verkar det faktiskt som om dom börjar skärpa sig. Den digra vintern och erfarenheterna från tidigare år har faktiskt resulterat i att man börjar planera inför vårfloden.

Det finns ett antal olika lösningar framme för att bygga temporära vallar.

Kommunerna ska ha tillräckliga resurser för att klara översvämningar. Men vid nödsituationer kan MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, rycka in.

- I ett akut krisläge kan vi hjälpa till med material och experter, säger Fredrika Lindholm, handläggare på enheten för insatser på MSB.

Myndigheten har i dagsläget ungefär 2,8 kilometer tillfälliga barriärer och 300 000 sandsäckar utplacerade i Ödeshög och Ljung.

Nu pågår en upphandling för att köpa in ytterligare 2 kilometer barriärer för 4 miljoner kronor. EU är med och finansierar, och under ett års tid ska andra EU-länder kunna utnyttja skydden. Därefter tillfaller barriärerna Sverige.

På MSB hemsida finns numera en särskild uppföljning av vårfloden.

På uppdrag av regeringen så har MSB sammanställt en rapport över beredskapen bland landets kommuner.

Länsstyrelserna bedömer, med undantag för Kalmar län att det inte finns några allvarliga brister i beredskapen.

Skönt att höra!

MSB går ut med information via RSS och krisinformation.se. Den 30 mars gavs en Klass 2 varning ut för mycket höga flöden i medelstora vattendrag i delar av Skåne län, Kalmar län och Jönköpings län samt små vattendrag i södra delen av Södermanland och i norra Östergötland. Varning klass 2 innebär "Väderutveckling som kan innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner."

Myndigheten har också personnella och materiella förstärkningsresurser i form av utbildad personal, pumpar, barriärer m.m. Därutöver kan MSB förmedla kontakter till kompletterande frivilliga förstärkningsresurser samt andra relevanta förstärkningsresurser. Hmm, jag hoppas att Hv utnyttjas och att dom har tillräckligt med resurser till sitt förfogande.

Jag kommer ihåg när jag bodde i närheten av Lidköping senast det var stora vattenflöden. Någon med humor ändrade på stadsskylten från "Lidköping vid Vänern" till "Lidköping i Vänern". Vi får hoppas att det inte blir sant i år igen...

Vem kan man lita på?

I höstas spreds skräcken för Svininfluensan. En person som hostade på pendeltåget sågs med mer oblida ögon än en skäggig taliban utrustad med själmordsbomber. Den medförde dock en del positiva sidoeffekter som att folk fick åter det allmänna hyffset. Tvättade händerna, slutade hosta andra människor i ansiktet och stannade hemma när dom kände sig risiga. Nu framkommer mer och mer bevis för att hysterin var manipulerad. Till råga på allt så ifrågasätts verkan på vaccinet Tamiflu som Sverige köpte in för 200 miljoner.

Spökskrivare, kommunikationsbolag och jävsituationer. En svensk statsepidemiolog vid Smittskyddsinstitutet, Annika Linde, som sägs ha fått ersättning av läkemedelsbolag. Det har Kalla fakta hittat när de granskat antivirusmedicinen Tamiflu från läkemedelsbolaget Roche. Medicinen fick ett uppsving vid fågelinfluensalarmet 2004 och sålde åter slut när svininfluensan härjade över världen.

Totalt har Roche tjänat nästan 75 mijlarder kronor på de båda influensahoten. Men flera tunga forskare ifrågasätter det vetenskapliga underlaget för att satsa på preparatet. Bland annat har den ansedda forskarsammanslutningen Cochrane Collaboration försökt granska Tamiflu.

Ett annat fenomen som engarerat många människor är miljödebatten. "Climategate" visade att forskare hade överdrivit en del fakta för att få högre bidrag till sin forskning. Det värsta är att när det gäller miljön finns det en hel del oroande tecken som pekar åt att något behöver göras, men efter tabbar som "Climategate" så är förtroendet för forskarna borta hos allmänheten. Då litar dom mer på Aftonbladets eller Expressens löpsedlar.

När paniken och mediadreven driver samhället så är det dags för någon neutral instution att gå ut med fakta. Jag efterlyste ett fastare agerande från MSB i höstas. Det jag hittills har sett har inte imponerat. MSB ryckte dock upp sig en smula vid katastrofen på Haiti och lyckades faktiskt få iväg hjälp (även om informationen efteråt har varit mager om vilket resultat denna hjälp inneburit). Det jag skulle vilja se är att MSB bygger upp ett liknande folkligt förtroende som SCB statistikundersökningar eller varför inte något i stil med "Socialstyrelsen rekommenderar att man ska äta 4-5 skivor bröd varje dag".

Nu väntar årets översvämningar. En snörik vinter betyder en krafig vårflod. Vågar jag gissa på att Sverige är lika oförberedda på detta som på vinterns snö? I brist på värnpliktiga att hjälpa till och bygga vallar så föreslår jag att de nationella skyddsstyrkorna i Hv sätts i beredskap.

För övrigt så hoppa jag att även alla som läser denna blogg tar min argumentation med en nypa salt. Det är mina egna åsikter och dessa är baserad på den tillgång till information som jag har. Jag försöker för det mesta använda flera källor för att verifiera min information, men ibland så blir det fel. Som tur väl är så finns det läsare som är bättre insatta än vad jag själv är i specifika ämnen. Tillsammans kan vi därför bidra med en ökad kunskap och förståelse. Med andra ord lita inte på någon enskild källa, utan använd all informattion som finns på Internet till att bilda er en egen uppfattning!

Jag har haft med den här videon med Hoola Bandoola band tidigare, men den är värd att upprepa och passar dessutom in i sammanhanget...

Kärnverksamhet? (uppdaterad)

Just nu är Försvarsmakten insatt i Afghanistan och Kosovo. Vi förbereder oss på en ny insats i Adenviken. NBG 11 börjar byggas upp för att stå i beredskap 2011. Och dessutom skottar vi snö...

Soldater från Ing2 används för att skotta bangården i Nässjö i ett försök att få tågtrafiken att röra sig framåt.

Tolka mig rätt nu. Jag tycker att det är mycket bra att FM kan hjälpa till när det behövs. Det är också bra att FM visar att uppgiften "stöd till samhället" fortfarande kan nyttjas. Dock så tycker jag snöskottande är fel sätt att nyttja dyra resurser. Försvarsmaktens huvudförmåga är trots allt väpnad strid.

Det är dessutom en smula pinsamt att FM enbart kan ställa upp med grovarbetare. Vid tidigare snöstormar i bl.a. Skåne ställde vi upp med bandfordon och åkte ut med mat och mediciner till gamla och sjuka. Vi har ställt upp med elverk i samband med stormen Gudrun. Vi ställde upp med räddningshelikoptrar vid Estoniakatastrofen. Tyvärr så är grymma sanningen helt enkelt att dessa resurser inte längre finns kvar. Så därför får vi hjälpa till med den förmåga vi har kvar, d.v.s. att skotta snö. Vad blir nästa uppgift? Ta bort istappar från husen i Stockholm?

Förfrågningar har också kommit från andra håll, bland annat från länsstyrelsen i Halland, där det gällde snöskyfflar och takröjning. Där säger Försvarsmakten nej med hänvisning dels till konkurrenslagstiftningen och dels säkerheten för soldaterna. Liknande förfrågningar från Skaraborgs lasarett och Posten har fått avslag av samma skäl.

Stödet bygger på lagen om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet (2002:375) och innebär att soldaterna frivilligt ställer upp och hjälper till. De lyder fortfarande under militärt befäl och Försvarsmakten behåller arbetsgivaransvaret.

Det man kan fråga sig är om det civila samhället just nu verkligen är i nöd? En miljökatastrof är det som inträffat i Chile och Haiti den senaste tiden, inte lite mer snö än vad vi haft de senaste 10 åren. Visst har det varit en jobbig period för många resenärer med Ryan Air, SJ och SL, men detta beror i grund och botten inte på kraftigt snöväder. Vi har haft snöstormar i Sverige förr i tiden och vi har rett ut dom på ett betydligt bättre sätt. Denna "katastrof" beror enbart på att Skavsta flygplats, Banverket och SL snålat med sina resurser. Allt för att tjäna pengar! Var har denna vinst tagit vägen? Ut i aktieägarnas fickor, till staten eller stoppats in i en fond för just liknande behov? Nu borde dom därmed få betala igen det dom sparat in under de senaste 10 åren. Jag hoppas därför att C Ing2 skickar en rejäl faktura till Banverkets VD, annars kommer dom aldrig att lära sig för framtiden. Det måste svida när man gör fel.

Bristen på resurser när det behövs för Banverket och SL är symptomatiskt även för Försvarsmakten. När en resurs inte behövs så är det lätt för styrelsen och ekonomer att börja kräva effektiviseringar och därmed nedskärningar. För Försvarsmakten har det varit svårt att motivera sin existens med att försvara Sverige. "Mot vem?" säger då ekonomerna. För att inte ekonomerna ska lägga ner FM helt och hållet har fokus ändrats från nationellt försvar till internationella insatser. Där är det betydligt lättare att peka på behovet. FM håller i linje med detta tänkande på med ytterligare effektiviserngar. Det finns snart inga värnpliktiga som kan användas att skotta snö. När det nya personalsystemet är fullt infört nästa år så är det ett stort frågetecken ocm vi ens kan ställa upp med snöröjare i Sverige. Dessa nya yrkessoldater kommer att vara under utbildning för t.ex. en insats i Afghanistan. Att avbryta en sådan träning kan i värsta fall leda till att förbanden åker iväg utan att vara helt förberedda på sin insats vilket kan leda till ett ökat risktagande.

SJ och SL varumärke har med den senaste tidens snöfall fått sig en rejäl törn. Nu försöker man med helsidesannonser i pressen be resenärerna om ursäkt. Tyvärr så kan inte FM be om ursäkt den dag dom inte finns tillgängliga när dom behövs. Konsekvenserna i det fallet blir en smula större än någtra timmars försening mellan Malmö och Stockholm. Wisemans försäkringsjämförelse är bra. Vi är villiga att betala 7000 kr/år för att försäkra vår bil för en parkeringsskada som inträffar då och då. Vi tar helt enkelt inte risken att stå utan försäkring. För tågbiljetter och billiga biljetter till London och Paris har vi tydligen inte varit beredda att betala tillräckligt bra. Nu får vi ta konsekvenserna för snöstormen som vi vet att inträffar var 10:e år. Hur stor risk är vi villiga att ta genom att inte betala in den försäkring som Försvarsmakten innebär för det krig som hållit sig borta från Sverige i snart 200 år?

I framtiden kommer därmed svenska företag som t.ex. Banverket och SL att få tvingas tänka om. Det finns inte längre någon som har beredskap att rycka ut och hjälpa till när ekonomerna, styrelsen och aktieägarna har i sin profithunger ställt till elände för Sverige. Försvarsmakten kommer att ha fullt upp med sina internationella insatser. Kanske vi ska införa en slags "värnplikt" där svenska ungdomar får vara beredda att vid behov åka ut och skotta snö?

Uppdaterad 10-02-28, 21:22
FOI har precis släppt en rapport kallad "Interorganisatorisk samverkan som nationell resurs i krishanteringen"

En tidigare studie vid FOI visar att myndigheternas attityd till samverkan i krishantering håller på att förändras mot en mer kollektiv syn. Snökaoset visar att det finns ett behov av gemensamma strukturer och mål för sektoröverskridande krishantering.

- Många av de analyser som sker i dag är inte tillräckliga. Många myndigheter väljer ett begränsat område när de analyserar sin sårbarhet. Problemet är att det i dag är för få som gör det ur ett samhällsperspektiv. För många undersöker detaljerna och för få tittar på helheten, säger Maria Bergstrand forskare vid FOI som genomför risk- och sårbarhetsanalyser.

Ansvaret ligger ytterst hos regeringen som beställare av myndigheternas arbete med risk- och sårbarhetsanalyser. Alla myndigheter har ett uppdrag att göra risk- och sårbarhetsanalyser varje år och titta på extraordinära händelser. Men samverkan mellan myndigheter måste övas så att beredskap finns när det väl krävs.

- Samhället behöver i större utsträckning samarbeta och planera för större störningar i exempelvis transportsektorn, säger Maria Bergstrand.

Wiseman har i ett inlägg kommenterat samarbetet mellan uppdelade myndigheter som sker som kund/leverantör via interndebiteringar och hur detta förhindrar att någon tar det övergripande ansvaret vid t.ex. snökatastrofer.

Vore det inte på sin rätta plats att ta ett helhetsgrepp på Försvarsmaktens budget? Det är trots allt kanske inte så dyrt med en Försvarsmakt som har värnpliktiga till hands för att stöda det civila samhället. Visst kostar det t.ex. resor, men detta är än så länge interndebiteringar då vi utnyttjar SJ och SAS för detta. Nu inför vi yrkessoldater för att det blir billigare att slippa utbilda om och om igen. Skillnaden var att den repeterade utbildningen trots allt var tull nytta för allmänheten som bl.a. lärde sig första hjälpen och att t.ex. överleva en snöstorm.

Att lägga ut verksamhet på entreprenad som t.ex. matlagning, vakthållning och underhåll av flygplan kan på papperet se ekonomiskt fördelaktigt ut. Det man glömmer är att detta är pengar ut från staten i stälelt för sådant som enbart cirkulerar.

Jag har ett bra exempel från min ungdom. Vi skulle åka hela divisionen från Ronneby till Luleå. Det gick en tom Tp-84 samma sträcka. Problemet var att kronflygs kostnad för att boka denna transport var högre än att köpa biljetter på civilt flyg för hela divisionen. Helt klart korkat, men vi optimerade vår lokala budget. Undrar just om PRIO får någon funktion för att se till att helheten blir så billig som möjligt?

Uppdaterad 10-03-05, 07:37
Att skotta snö på spåren var nog för farligt för FM personal som inte är utbildad på hur man agerar på en bangård. Därför så har personalen "degraderats" från snöskottare till snötransporterare.

Uppskattningsvis är ”snöhögen”, som ska transporteras bort, åttahundra meter lång och fem meter hög.
– Hitintills har plutonen lyckats få bort cirka 12 000 kubik, enligt maskinplutonchef Tomas Stålhammar.

Mer pang för pengarna (uppdaterad)

När jag i veckan åkte hem från F17 så snöade det kraftigt, men i banändan stod hela sex stycken s.k. "Sop & Blås" maskiner som konstant röjde bort snö från bana och taxisystem. Resultatet var att F17 kunde genomföra en planerad lufttankningsutbildning med bra resultat.

Samma snöväder fick Skavsta att stänga helt och hållet och orsakade även problem på Arlanda. Skavsta hade för övrigt problem redan innan jul då det förra snöovädret även det stoppade flygtrafiken. Då var det avisningsmaskinerna som inte fungerade. Slump? Knappast!

Skillnaden mellan F17 och Skavsta är att Försvarsmakten är inte ute efter att tjäna pengar, utan att få ut största möjliga effekt av sina investeringar. Då gäller det att ha tillräckligt med resurser för att sopa banorna för att få ut effekt av de stora investeringar som gjorts på anskaffning av flygplan. På Skavsta flyger lågprisflyget Ryan Air och där är man tvungen att hålla på kronorna. När något oväntat dyker upp så klarar man inte av det. Ingen är villig att satsa pengar i onödan. Försvarsmakten är designat för att klara av just det oväntade. Snöfall kan dock i Sverige knappast kategoriseras som oväntat

Tyvärr så börjar många politiker tycka att man ska lägga ut militära uppgifter på civil entreprenad. Anledningen är att vi militärer är för dyra i drift. Jag kan inte annat än att hålla med. Vi är dyra. Men får vi ut något mer av pengarna som inte bara syns i årsredovisningen över utgifter och inkomster?

Ett antal exempel:

- Sudexho. Här har man bevisligen köpt upp det billigaste som gick att få på marknaden. I tidningarna skrivs det mycket om de stackars pensionärerna som får stå ut med Sudexhos mat. Att officerskåren får samma behandling har inte skapat stora rubriker. Resultatet är att kvaliteten på den mat som serveras på regementen och flottiljer har kraftigt sänkts. På bl.a. F7 har man infört konkurrensstopp. Mässföreningarna får inte längre laga egen mat utan ska hämta från den gemensamma matsalen. Den lokala Pizzerian utanför vakten fick inte förlänga sitt kontrakt. Dom var helt enkelt konkurrenter mot den avtalade leverantören. Att sedan personalen inte tycker att det är lika trevligt att äta lunch tillsammans längre har mycket liten betydelse. Matlådan får fler och fler användare. Det som glädjer mig här är att Sudexho även lagar mat åt regeringskansliet. Men utan att ha ätit där så misstänker jag att dom gör sitt bästa för att politikerna ska vara nöjda. Kvaliteten lär nog vara snäppet bättre där än på t.ex. F17.

- Vaktpersonal. Det finns säkert goda anledningar till att byta ut den "grå arbetskraften" som tidigare bestod av värnpliktiga mot civila vaktbolag. Att vi sedan fick effekter med de värnpliktiga som att man tydligt såg att man kommit till en militär anläggning då det stod en person med militär uniform på sig och kontrollerade legitimationerna är tydligen utan betydelse. Att vi även fick bevakningspersonal utbildade som i krig skulle bevaka bl.a. våra krigsbaser är i dagsläget utan betydelse då vi inte längre har krigsbaser kvar. Det är numera en smula trist att komma till en flottilj på natten då ofta även vakten har stängt. Man får ringa ett journummer för att bli insläppt. Det skulle kunna gå att införa även i övriga delar av Försvarsmakten: "Var god tryck 5 om ni vill få ert kvarter försvarat". FM får dock se upp med vilka bolag som används som vakter. Det finns många rötägg i branchen.

- SK60. Saab har numera tagit över underhåll och klargöring av SK 60 på Malmen. Tyvärr så glömde man bort ett antal faktorer i avtalet med Saab. Det finns fler användare av SK 60 än enbart flygskolan. Detta har resulterat i att Team 60 inte har kunnat flyga. Det har även resulterat i att de lokala förbanden numera knappt kan använda SK 60 för transportflygningar och träning av piloter då flygtiden på JAS39 är betydligt dyrare. Det har även resulterat i att Flygskolan inte kan vara flexibla i antalet elever som utbildas och att när brister uppstår så får elever skickas hem. Tanken är att något liknande ska införas för JAS39, men då måste vi vara mycket noggranna med hur vi skriver kontraktet. Flexibilitet är något som industrin aldrig tar ansvar för. Dom är enbart ute efter att tjäna pengar. Kunden är inte i centrum för där står enbart aktieägarna.

Tyvärr så har diskussionen kring Försvarsmaktens svarta hål fått politikerna att fokusera enbart på budgeten i stället för att titta mer på vilken effekt man får ut av pengarna. Budgetneddragningarna 2008 som ledde till att stora delar av Flygvapnet och Marinen lades i temporär malpåse sparade givetvis pengar. Ca 5-10% av driftbudgeten som i sin tur är ca 50% av försvarsbudgeten. Men tyvärr så är det oftast de sista få procenten som leder till resultat.

Hur ska vi då balansera vår budget och kunna välja mellan olika alternativ? Vi borde mer frekvent använda en anskaffningsprocess likt de som används i staber för att vikta olika förslag inför att en chef ska fatta ett beslut. Ställ upp ett antal kolumner där kostnaden enbart är en av faktorerna. Övriga kolumner borde vara t.ex. operativ effekt, träningsvärde, personalens motivation m.m. Då kan man åtminstone väga olika förslag mot varandra, för i slutändan blir det alltid så att de totala kostnaderna måste hållas inom FM årsbudget. Skillnaden mot att bara stirra sig blind mot kostnaderna är att vi får ut största möjliga "Pang för pengarna".

Uppdaterad 10-02-07, 22:22
Jag vill hävda att det inte går att driva Försvarsmakten som ett civilt bolag. Vi har nämligen inga inkomster som vi kan höja genom att göra ett bättre jobb. Allt som finns är statliga stöd där vi ibland motiveras till "effektiviseringar" i form av neddragningar av detta stöd. Men vad är egentligen ett bra resultat? Hur mäter vi att vi nått målen? I regleringsbrevet finns ett antal resultatmått, men det rör sig oftast om antal förband och allt för sällan om hur bra dessa förband ska vara.

Det skulle vara kul att genomföra en enkel enkät därde olika ÖB genom åren får sätta ett betyg för den verksamhet som genomförts och sedan jämför vi detta med förbrukad materiel och driftbudget samt om vi höll oss inom ramarna.