En svensk Firefox?

Jag hittade den här intressanta artikeln om flygplan som enbart existerat på Filmduken. Först på listan är givetvis "Firefox" från 1982 med Clint Eastwood i huvudrollen som amerikansk pilot med uppgift att smyga in i Ryssland och stjäla det första tankestyrda flygplanet i världen, d.v.s. den fiktiva Mig-31 "Firefox".

När det riktiga Mig-31 kom i luften så fick det aldrig NATO-beteckningen "Firefox". I stället blev det "Foxhound". F som i Fighter, d.v.s. jaktflygplan.

Tänkt design på Mig 7.01

Det närmaste man kommit Firefox design är Mig 7.01, ett projekt som aldrig blev realiserat. Vidareutvecklingar av designen har dock realiserats i Mig 1.42 och nu senast PAK-FA.

De bakåtfyrande robotarna i filmen var då ren fiktion. Men Sovjetunionen har experimenterat med liknande robotar. Numera, med högprestanda robotar som t.ex. IRIS-T eller AIM-9X, så behöver man inte ens skjuta bakåt. Robotarna har sådana svängprestanda att de kan svänga runt och träffa ett flygplan bakom det avfyrande flygplanet. Det krävs bara en HMD - Helmet Mounted Display för att sikta på målet eller att något annat flygplan skickar måldata via datalänk. Sedan kan roboten nyttja en teknik kallad Lock On After Launch där roboten initialt svänger mot en punkt i rymden för att sedan låsa på målsökaren när den hittar ett mål. En smula farligt, då man inte kan vara helt säker på vilket mål roboten i slutändan väljer...

Test med bakåtriktad robot på Su-27

Filmen "Firefox" fick mig att tänka på de rykten som gick innan inspelningen. Enligt dessa så kontaktade filmbolaget svenska Flygvapnet för att få låna en Viggen för inspelningen! Tanken var god. Flygplanstypen var så unik i sin form och heller inte så allmänt känd i omvärlden att den mycket väl hade kunnat spela något icke-amerikanskt, d.v.s. ryskt.

Tanken var att Det aktuella Viggenplanet skulle målas svart och förses med röda stjärnor på vingarna. Det var kanske här som det slog bakut på HKV. Det har aldrig varit särskilt populärt hos Flygvapenledningen att tillåta fri målning på svenska flygplan. Reklamvärdet var det ingen som förstod. Försöken att exportera Viggen på världsmarknaden hade nog ebbat ut vid den aktuella tidpunkten då F-16 blev vald som standardflygplan inom NATO. Kalla Kriget var dessutom fortfarande kallt och alla eventuella risker att bli ihopkopplade med Sovjetryska flygvapnet sågs nog som ett hot. U 137 var färskt i minnet hos svenska officerare. Svaret blev i varje fall det inte helt oväntade "Tack, men nej tack!"

Traditionellt sett har nattjaktsflygplan varit svartmålade. Men efter att radarn fick sitt intåg så spelade det inte lika stor roll som tidigare. Man måste även ta hänsyn till IR-signaturen. Faktum är också att svart färg syns rätt så bra mot svart himmel då det är mycket svårt att få rätt kontrast. Den färg som enligt experter ska vara mest "stealthig" är pastellrosa! Där tror jag dock att de flesta stridspiloter sätter gränsen. Att flyga omkring i pastellrosa flygplan är under de flesta piloters värdighet/manlighet.

37.412 i svart mundering

Det har dock funnits en svart Viggen 37.412 som målades i samband med nedläggningen av F4. På ryggen målades den med Viggenorderns märke i guld. Gripen har inte hunnit med att målas på samma sätt som Viggen och Draken. Möjligtvis blir det ändring när det sista passet 39A/B flygs då dessa skrov inte återanvänds i modifiering till C/D eller E. Ett av få undantag är det Gripenflygplan 39-2 som användes för spinnprov som målades svart. Det finns bilder på flygplanet innan de vita kontrastmarkeringarna sattes på plats och personligen tycker jag att det ser betydligt bättre ut än den gråa färg som används på alla moderna jaktflygplan. Numera står den på Flygvapenmuseum i Malmslätt.

Viggen fick i stället vänta till 1995 för att göra sin filmdebut i den halvmediokra filmen "Älskar, älskar inte". Där spelar den sig själv i svenska färger. Flygscenerna blev dock mycket bra, vilket inte är förvånande då Clay Lacy deltog som tidigare bl.a. arbetet med flygscenerna i filmen Top Gun.

J 35 Draken har dock fått "förmånen" att spela skurk i en amerikansk film. Det är den också ganska halvmediokra filmen "Fire Birds/Wings of Apache". Se en filmsnutt här. Ryktet säger att den Drakenindivid 35.543 som användes vid filminspelningen blev allvarligt skadad av grus som flög upp under en simulerad explosion. 35.543 kom till USA via en komplicerad bytesaffär med Jim Merizan och fick amerikanskt registreringsnummer N543J. Svenska Flygvapnet och Saab satte nog kaffet i vrånghalsen när de insåg att Jim tänkte flyga med sin Draken. Utbildningen skedde med hjälp av ett par svenska Drakentekniker som på sin fritid åkte över till Jim och lärde honom underhålla en J 35F2 Draken! 35.543 har sedan bl.a. gjort reklam för Millers öl!. För ett tag sedan fanns en annan Draken till salu på eBay! Det rörde sig om 35.350 som nyttjats av företaget Aces High i USA med registrering G-BOAR. Ett antal f.d. danska Draken ägs numera av Flight Test Dynamics LLC. Ytterligare ett par f.d. danska Draken nyttjas på National Test Pilot School.

Uppdrag Firefox i svensk pocketutgåva

Vad som är sant eller inte avgörande Viggens eventuella deltagande i filmen Firefox är svårt att avgöra. Kanske det finns någon anonym handläggare från den tiden på HKV som sitter inne med svaret? Sant är i varje fall att pocketutgåvan av "Uppdrag Firefox" i Sverige ståtade med ett flygplan mycket likt Viggen, fast med röda stjärnor i stället för blå/gula tre kronor.

Lögn, förbannad lögn och statistik

Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten går ut med moteld mot kritiken att soldaters avhopp i förtid skulle bero på den usla lönen. Men, i stället för att ta upp konstruktiva handlingsprogram för hur Försvarsmakten avser ta till alla medel för att behålla soldaterna så använder han statistik för att peka på att kritikerna har fel.

Absolut lägsta ingångslön för GSS har varit 16 150 kronor. Men att vara GSS är inget vanligt nio-till-fem-jobb. Att arbeta i Försvarsmakten innebär också att delta i övningar, beredskap och insatser utanför kontorstid. Att ställa upp på fysiskt obekväma tider och genomföra svåra uppgifter är krav som vi ställer på alla våra anställda. Och det avspeglar sig också på deras lönekonton. Det finns ingen GSS som över tid bara fått 16 150 kronor i månaden. Övningstillägg, övertid, beredskapsersättning och missionstillägg gör att medianlönen för en soldat eller sjöman, som deltar i minst en insats under en treårsperiod, har ett snitt på drygt 25 000 kronor i månaden. Lönen för en tidvis tjänstgörande GSS som tjänstgör tre veckor under en krigsförbandsövning med övningsdygnsersättning är närmare 35 000 kronor medan motsvarande person vid en insats i Afghanistan tjänar närmare 55 000 kronor per månad.

Som vanligt går statistik att använda till det mesta. Hemligheten ligger i vad man väljer att presentera samt hur den presenteras. Jag brukar ta som exempel att det statistiskt går att bevisa att skostorleken har en direkt korrelation med läsförståelsen. Att sedan ökad skostorlek oftast är kopplad till ökad ålder som i de flesta fall också innebär ökad läsförståelse är inget som man behöver redovisa i en sådan statistisk jämförelse. Statistiken säger ju allt, eller?

Det Lagersten glömmer i sin statistik är bl.a. att jämföra med andra liknande jobb. De flesta arbeten har lönetillägg och extra förmåner av olika slag. Övertidsersättning får även kassörskan på den lokala kvartersbutiken. Då jag själv jobbat i handeln kan jag meddela att åtminstone på min tid var ersättningen mycket bra. Övertid på kvällar gav 50% lönetillägg och på helger 100%. Dessutom hade man förmåner som att kunna handla i affären med personalrabatt, vilket för de med stor familj i praktiken innebar ett stort "lönepåslag". Skulle arbetsgivarna inom handelsområdet hävda att de anställda mycket väl har högre lön än de tror bara de är villiga att arbeta mer övertid så skulle nog fackförbunden skrika stopp och belägg!

Ersättningsnivåerna i Afghanistan är usla med tanke på riskerna soldaterna tar. Motsvarande soldater i t.ex. USA har bl.a. skattefrihet under insats, något Försvarsmakten inte har varit särskilt villig att kämpa för. I Afghanistan är man dessutom i tjänst 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan så frågan är hur lönen per timme ser ut? Lägger man till eventuella extra kostnader för att ta hand om familj under tid man är borta så äts de extra inkomsterna snabbt upp.

Min personliga uppfattning är att det inte är de extra lönetillägen och med dem förmågan att klara eventuella lån på bil och lägenhet som ska motivera soldater att deltaga i insatser. Grundlönen ska klara av sånt. Vad händer om det inte blir några fler insatser? Vad händer om dagens insatser á la Afghanistan/Kosovo bara är en parentes i historien? Då är lönetilläggen inte längre något att räkna med.

Med andra ord, det kritikerna har gjort är att jämföra grundlön med grundlön, vilket i detta fall är helt relevant.

Det går som sagt att hitta mycket intressant information i statistik.

Jag fick tag på en intressant skrivelse för några veckor sedan. Militärhögskolan i Halmstad har gett ut en skrivelse som heter "Tillgång till Internet för rekryter", MHS 09600:60145, 2012-09-15. Vid en första anblick så handlar den om bristen på datorer med Internetuppkoppling som GMU-soldaterna behöver dels för att kunna söka fortsatt anställning efter sin tjänstgöring eller dels säga upp sig.

Men den innehåller också intressant statistik om orsaker till soldaters avhopp. Detta baserat på avgångssamtal med 85% av de rekryter som hoppade av sin GMU under 2011.

- 28 % av avgångarna från GMU är kopplade till hälsoskäl. Detta tycker jag är mycket oroande. Lockar vi fel personer till GMU? Är GMU:n för tuff? Är dagens ungdomar för dåligt tränade?
- 19 % av avgångarna är kopplade till att rekryterna slutar för annan arbetsgivare/studier.
- 16 % av avgångarna är kopplade till brist på intresse, andra förväntningar eller vilseledande information. Även detta är oroande. Är reklamfilmerna förskönande och verkligheten tråkig? Kom ihåg att vara i strid innebär 99% uttråkning och 1% ren och skär skräck.
- 14 % av avgångarna är kopplade till familjeskäl.
- 9 % av avgångarna är kopplade till motivation eller andra orsaker i den egna personligheten. De frivilliga rekryterna saknar alltså motivation? De måste ju trots allt varit motiverade när de sökte? I varje fall betydligt mer motiverade än en hel del värnpliktiga som gjorde värnplikt mot sin vilja?

Notera att detta handlar om soldater under GMU och är därför inte helt representativt för de soldater som faktiskt har blivit anställda GSS efter sin GMU.

Anmärkningsvärt är att under 2012 har mindre än 50% av de soldater som slutat genomgått avgångssamtal.

Det jag är mest orolig över är att Försvarsmaktens budget inte kommer att räcka till för att träna soldaterna, förse dem med bra utrustning eller medge insatser. Detta kommer oundvikligen att leda till dålig motivation och för tidig avgång. Det andra orosmomentet är att ungdomar gör ett par år som soldat för att pröva på något nytt på samma sätt som man tågluffar eller jobbar något år som Au Pair.

Hur får man de som bara varit nyfikna att stanna kvar tillräckligt länge för att investeringen med utbildning ska betala sig? Varje kull måste vara med och utbilda nästa kull då det i framtiden inte kommer att finnas någon stamkår med officerare som utbildar soldaterna.

Nej kära Informationsdirektör. I stället för att fokusera på att hävda att kritikerna har fel så måste Försvarsmakten visa att man är inne på rätt väg att nå målet med ett Insatt Insatsförsvar och i mina ögon är det är en bra bit kvar för att kunna hävda det. En viktig fråga att besvara på är hur det kommer att se ut när dagens personalsystem är självbärande, d.v.s. rekryteringen av officerare, specialistofficerare och GSS bygger på frivillig GMU. De exempel som tas upp i Lagerstens inlägg är med NBG-soldater som är gamla värnpliktiga. Försvarsmakten lever fortfarande på arvet från värnplikten samt ett överskott av officerare. Om några år finns varken arvet eller överskottet kvar. Vad hjälper statistiken i det läget?

Hjälte eller idiot? (uppdaterad)

Just nu pågår förberedelserna för att Felix Baumgartner ska bli den första människan att passera ljudvallen utan flygplan, se live sändning här.

Många kan tycka att det här är vansinne, men var vore den tekniska utvecklingen utan personer som tog risker? Chuck Yeager tog stora risker i sin Bell X-1. Han passerade ljudvallen och blev en helamerikansk hjälte. Idag är det ingen som tycker att det är särskilt märkvärdigt, men 1947 var det många som trodde att ljudvallen var fysiskt omöjlig att besegra.

För den som funderar över vad det är som driver människor att göra det omöjliga så kan jag rekommendera boken "Into the Wild" av Jon Krakauer. Boken är uppbyggd kring två historier. Den ena följer Christopher Johnson McCandless fram till hans död i Alaskas vildmark. Han är mest ihågkommen som en förlorare som inte begrep sitt eget bästa. Den andra följer författaren själv, när han som förste person besegrade Devils Thumb, en lodrätt klippa strax utanför Alaskas kust. Jon Krakauer lyckades och blev världsberömd över en natt. Hade han fallit ner och avlidit så hade han också varit en dåre på samma sätt som Christopher McCandless.

Felix föregångare och nuvarande rekordinnehavare Joseph Kittinger är med och förbereder Felix inför sitt hopp. Han om någon borde veta svårigheterna med ett liknande hopp.

The first test, Excelsior I, was made on November 16, 1959. Kittinger ascended in the gondola and jumped from an altitude of 76,400 feet (23,287 m) .[1] In this first test, the stabilizer parachute was deployed too soon, catching Kittinger around the neck and causing him to spin at 120 revolutions per minute. This caused Kittinger to lose consciousness, but his life was saved by his main parachute which opened automatically at a height of 10,000 feet (3,048 m).

Despite this near-disaster on the first test, Kittinger went ahead with another test only three weeks later. The second test, Excelsior II, was made on December 11, 1959. This time, Kittinger jumped from an altitude of 74,700 feet (22,769 m) and descended in free-fall for 55,000 feet (16,764 m) before opening his main parachute.[1] The third and final test, Excelsior III, was made on August 16, 1960. During the ascent, the pressure seal in Kittinger's right glove failed, and he began to experience severe pain in his right hand from the exposure of his hand to the extreme low pressure. (See Effects of vacuum on humans.) He decided not to inform the ground crew about this, in case they should decide to abort the test. Despite temporarily losing the use of his right hand, he continued with the ascent, climbing to an altitude of 102,800 feet (31,333 m).[2] The ascent took one hour and 31 minutes and broke the previous manned balloon altitude record of 101,516 feet (30,942 m), which was set by Major David Simons as part of Project Manhigh in 1957. Kittinger stayed at peak altitude for 12 minutes, waiting for the balloon to drift over the landing target area. He then stepped out of the gondola to begin his descent.

The small stabilizer parachute deployed successfully and Kittinger fell for 4 minutes and 36 seconds,[2] setting a long-standing world record for the longest free-fall. At an altitude of 17,500 feet (5,334 m), Kittinger opened his main parachute and landed safely in the New Mexico desert. The whole descent took 13 minutes and 45 seconds and set the current world record for the highest parachute jump.[3] During the descent, Kittinger experienced temperatures as low as −94 °F (−70 °C). In the free-fall stage, he reached a top speed of 614 miles per hour (988 km/h).

Idiot eller inte? Misslyckas han så kommer många att kalla Felix för idiot. Lyckas han kommer att han bli hjälte.








Uppdaterad 12-10-14, 20:13
Felix tog tre av fyra rekord.
- Högsta höjd för bemannad ballong uppstigning.
- Högsta höjd för fallskärmshopp.
- Högsta hastighet i fritt fall. Oklar om han kom igenom ljudvallen.

Dock så missade han längsta fritt fall. Kittinger behåller det rekordet ett tag till!

Uppdaterad 12-10-14, 22:38
Nu har man räknat de officiella siffrorna och det blev Mach 1,24!

På livesändningen var det svårt att höra vad Felix sade, men på presskonferensen fick man reda på vad han sade när han hade benen utanför kapseln och snart skulle hoppa.

"I know that the whole world are watching and I wish they could see what I see. Sometime you need to go up very high to realise how small you are."

Kanske inte i klass med Armstrongs ord när han klev ut på månen, men väl värda att fundera en smula på.

Kittingers slutfras håller dock hög klass, "I would like to give a special one-finger salute to all of those who said he would come apart when he went supersonic". Nu är det bevisat. Människokroppen tål överljud! Olyckskorparna kan börja cirkla kring något annat.

AB, SvD, DN, Exp

Pang i bergen

Gripen har i veckan gjort sin premiär i Schweiziska Axalp.

In 2012, the traditional air force firing event will take place at the Axalp on Wednesday 10 October and Thursday 11 October.

The Saab Gripen F Demonstrator will show its capabilities for the first time in Switzerland on the occasion of the Axalp live fire event. The flight demonstrations at the shooting range Axalp-Ebenfluh of the Swiss Air Force are regarded throughout the world as unique and spectacular.

Vad är då Axalp?

Jo, det är Schweiziska flygvapnets årliga uppvisning av flygskicklighet och precisionsskjutning med flygplan mot markmål. Och inte vilket markmål som helst, utan bergsväggar på över 2000 meters höjd!

Branta berg som ibland ligger delvis i moln gör det till en utmaning. På Youtube går det att hitta en hel del sevärda filmer. Ett urval av dessa finns nedan.

Jag tycker att det är mycket intressant att se hur Schweiziska flygvapnet bjuder in alla medborgare till skjutövningar. I Sverige nöjer vi oss numera med vanliga flygdagar utan att nyttja skarpa vapen, men förr kunde det inträffa även här. Jag minns t.ex. en flygdag på F 15 för många år sedan när flera grupper av AJ 37 avfyrade övningsraketer över huvudet på publiken mot mål som stod på andra sidan flygfältet. Idag skulle det vara totalt förbjudet på grund av alla svenska säkerhetsregler.

I Schweiz har man dock insett att medborgarna har rätt att se vad skattepengarna går till. Dessutom så gör de spektakulära flygningarna massor av reklam för Flygvapnet. Rekryteringsavdelningen på HKV bör se och lära! Sparka reklammupparna, genomför övningar och bjud in allmänheten. Resten av rekryteringen sköter sig själv. Sensmoral: Om inte berget kommer till Muhammed får Muhammed bege sig till berget!

Räknestickorna glöder

Regeringen har nu gett ut sin Budgetproposition med arbetsnamnet "Investera för framtiden" och däri rymmer sig en hel del som påverkar Försvarsmakten.

Vilka intressanta saker kan man läsa om i Propositionen?

Det första jag hoppade till för var underutnyttjandet av anslag för internationella verksamheter samt Förbandsverksamhet och beredskap. Nu beror det delvis på att insatserna blev billigare an vad som var tänkt, men det innebär i slutändan att reserverade pengar i Försvarsbudgeten inte kan användas. Vem får överskottet? I klartext har Försvarsmakten under 2012 använts mindre för det det är tänkt att användas till och de har övat mindre för att bli duktiga på det. Frågan är hur det blir 2013 och 2014 när insatserna i Afghanistan och Kosovo dras ner. Vilken insats är det som står på tur? Våra fast anställda soldater måste trots allt ha något att göra.

Regeringens avsikt är också att Sverige ska bidra till den av Storbritannien ledda stridsgruppen 2013 samt ansvara för en nordisk stridsgrupp 2015. Regeringens inriktning är vidare att Sverige på nytt ska delta i operation Atalanta under 2013.
...
Möjligheter till nya insatser, inklusive insatser inom ramen för FN, väntas öka i takt med att det svenska militära bidraget till ISAF reduceras.

I enlighet med vad regeringen anförde i den försvarspolitiska inriktningspropositionen (prop. 2008/09:140) kan den föreslagna utvecklingen mot ett mer tillgängligt försvar bara ske i den takt som ekonomin medger. Den högre ambition avseende insatsorganisationens tillgänglighet och användbarhet som den försvarspolitiska inriktningen innebär, kommer att leda till ökade kostnader inom främst förbandsverksamheten, framförallt i fråga om löner för anställd militär personal och övningsverksamhet. Därtill förutses under perioden bl.a. ökade kostnader i fråga om vidmakthållande av materiel m.m. till följd av att materielen i ökad utsträckning kommer att vara i bruk vid förbanden. Samtidigt minskar kostnaderna för anskaffning av materiel som en konsekvens av materielförsörjningsstrategin.

Här erkänner Regeringen det ÖB tidigare framfört, d.v.s. att ett insatsförsvar kommer att kosta mer pengar än tidigare och att dessa pengar ännu inte finns i fysisk form.

Regeringen föreslår i föreliggande budgetproposition en utveckling av JAS 39 E och ombyggnad av 40–60 JAS 39 C/D till JAS 39 E. För att skapa utrymme för detta föreslår regeringen en ökning av anslaget 1:3 Anskaffning av materiel och anläggningar med 300 miljoner kronor 2013 respektive 2014. För åren därefter föreslås en årlig anslagsökning om 200 miljoner kronor. Regeringens bedömning är att försvarsomställningen i övrigt kan ske inom oförändrade ekonomiska ramar för området Försvar, såväl för 2013 som under resten av mandatperioden. Dock förutsätter den nya inriktningen att resurser frigörs inom försvarsområdet genom förändringar och rationaliseringar i fråga om personal, materiel samt logistikförsörjning och övrig stödverksamhet.

Här hämtar man hem kostnadsökningarna genom rationaliseringar vi ännu inte sett effekt av. Dock så kan man tolka det som att införande av specialistofficerare och fast anställda soldater är en del av kostnadsbesparingarna. Med andra ord inget utrymme för framtida löneförhandlingar.

Regeringen utesluter inte att ytterligare resurser kan behöva frigöras inom försvarsområdet för att möjliggöra finansieringen av reformen efter 2014. Detta kan t.ex. innebära att det är nödvändigt med fortsatta reformer inom personalförsörjningen, ytterligare reduceringar inom stödverksamheten eller andra effektiviseringsåtgärder.

Skulle tro det...

Försvarsmakten inför stegvis det integrerade resurs- och ekonomiledningssystemet (PRIO) som ett led i en förbättrad ekonomistyrning. De delar av systemet som hittills tagits i bruk har i stort fungerat väl och är i produktion men vissa problem med införandet har förekommit vilket bl.a. skapat störningar i reservmaterielförsörjningen med osäkerheter i prognoserna som följd.

Årets understatement. Som tidigare redogjorts på en hel del av Försvarsbloggarna så har PRIO:s brister kraftigt påverkat uppdragsproduktionen i bl.a. Flygvapnet. Detta i sin tur påverkar möjligheten att träna, vilket i förlängningen påverkar kunskapen och insatsberedskapen på förbanden.

Intressant är att se förhållandet i anslaget mellan internationella insatser och nationella insatser. 2838:75! Nu är det i och för sig betydligt dyrare per insatt soldat utomlands, men en grov uppskattning brukar säga att en årsarbetskraft kostar sisådär 1 miljon. Det innebär att i grova drag 75 personer på heltidsbasis kommer att stötta de nationella insatserna. Hemvärnet har 1740 miljoner i budget. Mycket läggs givetvis på utbildning, men det kanske finns några kronor över för att stötta vid behov.

Övningsverksamheten för krigsförbanden har påbörjats. Försvarsmakten rapporterar bristande måluppfyllelse för ett antal krigsförband. Anledningen anges bl.a. vara reduceringar av övningsverksamhet som vidtogs under 2011 för att inte riskera ett överskridande av anslaget 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap. Försvarsmakten har också rapporterat att en stor del av den nyanställda personalens tid har gått till skydd och bevakning m.m. Detta har medfört att förbandsutbildning inte kunnat genomföras i avsedd omfattning.

Fast anställda soldater är inte lösningen på insatsberedskapen. Träning är det. Blir omsättningen av personal dessutom högre än tänkt kommer det att krävas ytterligare träning för att utbilda ersättarna. Försvarsmaktens överlevnad ligger inte i att rekrytera, utan i att behålla utbildad personal.

Målen för flygtidsproduktion i stridsflygdivisionerna har underskridits, bl.a. eftersom resurser bundits upp i och med deltagandet i OUP samt på grund av brist på flygtekniker. Ett långsiktigt arbete för att åtgärda denna brist pågår.

Hmm...samtidigt som det är brist på flygtekniker för Gripen så anser man sig ha råd att tvångsutbilda Gripentekniker till UAV- och helikoptertekniker? Försvarsmakten tappade en hel del helikoptertekniker i samband med det obligatoriska utlandsavtalet.

Genomsnittsåldern för yrkesofficerare ligger kvar på 42 år. Många är i ett åldersläge där antalet lämpliga befattningar i insatsorganisationen är begränsat. För civilanställd personal ligger genomsnittsåldern kvar på 46 år.
...
Försvarsmaktens personalstruktur är inte i balans med de antals-, ålders- och kompetensmässiga behoven, och det råder stor obalans mellan andelen kvinnor och män i organisationen. Minskningen av yrkesofficerare och civilanställda har enligt Försvarsmaktens underlag inte skett i den takt som myndigheten tidigare planerat, vilket medfört högre personalkostnader än planerat.
...
Under 2011 har endast 13 officerare lämnat Försvarsmakten med hjälp av myndighetens karriärväxlingsverktyg. Regeringen anser att nuvarande volym av karriärväxlande officerare är otillräcklig.

Hanteringen av övertaliga officerare kommer att vara intressant att följa den närmaste tiden. Budgeten redovisar att 2482 officerare är placerade på tjänster för specialistofficerare.

Regeringen beslutade den 7 april 2011 om inriktning för Försvarsmaktens fortsatta arbete avseende gemensam lägesinformation (GLI) m.m. Försvarsmakten avser att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja befintliga funktioner, såsom sjö- och luftläge, med befintlig teknik för att fastställa lägesinformation. Vidare kommer stridslednings- och luftbevakningsbataljonens verksamhet fortsatt att genomföras vid bl.a. nu nyttjade fortifikatoriskt skyddade anläggningar.

Läs, det blir i varje fall på kort sikt ingen ytterligare reducering av fortifikatoriskt skyddade anläggningar till förmån för containrar i Enköping.

Parallellt med fortgående ominriktning mot lättare och mer rörliga fordon finns behovet att vidmakthålla tyngre fordon med hög skyddsnivå och stor eldkraft.

Läs, förrådsställningen av Strv 122 är kanske över? Utländska erfarenheter från bl.a. Irak pekar på att rörlighet är bra, men i slutändan är det pansar som gäller om man ska skydda sig vid strid i bebyggelse där motmedelssystem inte hinner reagera på ett granatgevär från nära håll.

Flygbasbataljonernas förmåga att leda och planera verksamhet vid ett utökat antal platser ska fortsatt utvecklas.

Läs, nedmonteringen av det svenska krigsflygbasystemet har nått vägs ände. Nu är det dags att bygga upp förmågan igen. Kanske inte med rena krigsflygplatser, men med möjlighet att utnyttja civil infrastruktur. Dock så behöver dessa civila flygplatser få sig en rejäl översyn när det gäller det fortifikatoriska skyddet samt möjligheter till ledning.

Regeringen anser vidare att det är angeläget att Försvarsmakten lägger särskild vikt vid åtgärder som skapar förutsättningar för myndigheten att över tiden behålla gruppbefäl, soldater och sjömän i enlighet med Försvarsmaktens planering. Kostnaden för officerare och civila bör minska då Försvarsmaktens sammantagna personalvolym måste rymmas inom givna ekonomiska ramar.

Regeringen och Försvarsmakten är inte helt överens om hur stor andel av soldaterna som skall vara kontinuerligt eller tidsvis tjänstgörande. Regeringen hart ett krav på tillgänglighet på framför allt Arméförbanden samtidigt som man satt ett tak på 25%. Vi får se vem som bestämmer.

Det här var budgeten. Nästa steg är materielutvecklingsplanen för att se vad pengarna ska användas till. Men redan i budgeten finns vissa intressanta inriktningar:

- Anskaffning av nytt luftvärnssystem för att ersätta Rb 70. Dock så behövs fortfarande ersättare/komplement till Hawk/Bamse.

- Anskaffning av ny lätt torped.

- Modifiering av Transportflygplan 84. Inte en dag för tidigt!

- Varnings och motmedelssystem flygplan 102. Då kanske vi kan slippa incidenter liknande den på Marmal för något år sedan som slutade i renoveringsbehov av en Gulfstream och anskaffning av ett nytt under tiden.

- Anskaffning av 40-60 JAS 39E. Det anges dock inte om man tänker att fortsätta operera några JAS 39C/D. Den tvåsitsiga D-versionen behövs åtminstone för grundutbildningen av Gripenpiloter på F7.

De första JAS 39 E beräknas levereras till Försvarsmakten 2018. År 2023 beräknas den första stridsflygdivisionen ha uppnått initial operativ förmåga.

Bra. Den som lever får se. Hur kommer då denna budget att realiseras?

Regeringen kommer fortsätta följa försvarsomställningen noggrant för att kunna vidta de åtgärder som krävs. Frågan om långsiktig balans mellan ekonomi och verksamhet kommer att vara central både inom Regeringskansliet och inom Försvarsberedningen. Försvarsmaktens bedömning om kommande ekonomiska underskott föranleder behov av att, i en samlad process i Regeringskansliet, inleda ett arbete i syfte att skapa balans mellan verksamhet och ekonomi. Arbetet ska ge regeringen möjlighet att fatta strategiska beslut i syfte att genomföra huvudinriktningen i det senaste försvarsbeslutet.

Läs, Försvarsdepartementet kommer att tvinga alla överstelöjtnanter och överstar på HKV att var och varannan vecka genomföra detaljerade dragningar om mer eller mindre allt. Frågan är hur mycket tid man kommer att få över till att leda verksamheten från HKV? SL borde inrätta en ny busslinje mellan Lidingövägen och Jakobsgatan.

På HKV kommer man nu att åter få användning för frasen "burning the midnight oil". Fram med stållinjalerna och vässa blyertspennorna, nu ska räknestickorna få glöda!

Gammal är äldst

Våra gamla trotjänare Tp 84 Herkules börjar sakta men säker att falla för åldersstrecket. Faktum är att veteranflygavdelning på andra sidan fältet på F7 mycket väl skulle kunna ta över en av Tp 84:orna, då de tillhör de äldsta flygande exemplaren i världen.

Men när ett av dessa svenska plan nyligen var insatt i Afghanistan från 15 maj till 15 september så blev det problem. Planet flög visserligen 228 uppdrag med 3 300 passagerare och lastade 400 ton. Insatsen blev ändå en besvikelse eftersom planet endast kunde vara i luften 216 timmar. Det är 100 timmar mindre än vid motsvarande insats 2009. En rad flygningar måste nu ställas in.

– Vi har stått i dagar på marken på grund av ett antal nya fel som inte har inträffat tidigare, säger flygvapeninspektören Micael Bydén till SvD.

Det har under lång tid pågått diskussioner om en s.k. AMP - Avionik Moderniserings Program där man bl.a. skulle uppgradera kabinen med en s.k. glascockpit. Men det har gång på gång lagts på is av diverse olika skäl.

I Danmark och Norge opererar med den betydligt modernare versionen C-130J-30. Danskarna har fyra stycken baserade på Aalborg tillhörande 721 Eskadrille och norrmännen har tre (en ytterligare är under leverans som ersättning för den som havererade på Kebnekaise) baserade på Gardemoen och tillhörande 335 skvadron.

The stretched C-130J-30 adds 15 feet of fuselage length over its C-130J counterpart, most of which is placed forward of the wing as the plane stretches from 97’9” (29.3 m) to 112’9” (34.69 m). The extra cargo space allows it to add adds 2 standard pallets (to 8), 23 litters (to 97), 8 CDS bundles (to 24), 36 combat troops (to 128), or 28 paratroopers (to 92) over C-130H/J models, and the aircraft’s maximum cargo weight increases by 9,000 pounds (to 164,000 pounds/ 74,393 kg), while maximum allowable cargo payload rises by a ton (to 44,000 pounds/ 19,958 kg).

In practice, maximum normal payload is 2,000 pounds higher than the C-130J, but 500 pounds lower than the C-130H’s 36,500 pounds. Even so, the stretched C-130J-30 shares the C-130J’s ability to use much more of its theoretical cargo capacity in hot or high altitude environments than previous C-130 versions; US experience in places like Afghanistan and Iraq indicates that as many as 3 C-130H models may be required to do the job of 1 C-130J in these “hot and high” conditions.

Frågan är vad Sverige ska hitta på. Vi deltar redan tillsammans med en massa andra länder i C-17 samarbetet HAW/SAC. Där har vi möjlighet att flyga långräckviddiga strategiska transporter, vilket utnyttjas framför allt för transporter av materiel och personal till och från insatsområden (läs Afghanistan), men även för humanitära insatser som t.ex. vid jordbävningen på Haiti.

C-130 är mer av en taktisk transportmaskin. Under Kalla Kriget var den tänkt att tillsammans med inlånade flygplan från Linjeflyg transportera mängder av personal till krigsflygbaserna i händelse av en mobilisering. Någon tänkte dock inte helt klart, så flygplanen utrustades inte med motmedelsutrustning. Det var först i samband med FN-transporterna till Sarajevo som det blev klart för alla inblandade att långsamgående transportflyg är feta och enkla mål för handburet luftvärn. Efter det har de VMS - Varnings och Motmedels System utrustade Tp 84 varit flitigt insatta i bl.a. Afghanistan.

Men nu är det dags för att byta upp sig. Mitt förslag är att hänga på danskarna och norrmännen och köpa in ett par stycken C-130J-30. Vi delar sedan på logistik och reservdelar och poolar teknisk personal och piloter på samma sätt som för HAW/SAC. Frågan är var flygplanen ska baseras? Att ha dem i Sverige är kanske inte så självklart. Är de baserade i t.ex. Aalborg så kan vi nyttja den basens infrastruktur. Dessutom är planen redan utgångsbaserade ett antal mil närmare kontinenten och insatserna. Ett transportflygplan ska trots allt större delen av tiden befinna sig i luften och liksom piloter i SAS bor i Stockholm, men flyger från Göteborg så skulle samma system kunna användas för svenska militära besättningar. Alternativet är att basera svensk personal i Danmark på samma sätt som vi redan idag gör i Ungern.

Detta förslag är dessutom helt i linje med våra politikers önskan om utökat nordiskt militärt samarbete. Abret är givetvis att vi går ytterligare ett steg på den inslagna krokiga vägen mot fullvärdigt NATO-medlemsskap.







Men enligt den svenska modellen så kan vi ju inte köpa en standardutrustad C-130J. varför inte satsa på alla de fräckaste tillbehören?

Läs mer om operation "Credible Sport".

Bara en dum dom

Nu har AD sagt sitt i fallet med de officerare som avskedats på grund av arbetsbrist då de inte accepterade det nya Utlandsobligatoriet. Domen blev inte helt förvånande friande för Försvarsmaktens del. Man har bara följt "god sed". Det är heller inte särskilt förvånande att Försvarsmakten håller mycket låg profil att basunera ut beslutet.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker är inte särskilt imponerad över domen.

Vidare har Officersförbundet hävdat att internationell arbetsskyldighet inte är rimligt på samtliga befattningar i försvaret, samt motsatt sig sättet skyldigheten infördes på. Det fanns exempelvis inte tillräcklig information om vad som var skäl för giltigt förfall. Detta har förbättrats sedan införandet, men problem kvarstår.

– Tyvärr har många medlemmar dåliga erfarenheter av Försvarsmaktens förmåga att leva upp till löften om långsiktighet i personalplanering och hänsyn till de anställdas situation. Nu får vi försöka att, utan en AD-vinst i ryggen, fortsätta att få Försvarsmakten att nå en rimlig balans mellan verksamhetens och personalens behov, säger Lars Fresker.

Man får dock skilja på vad som är juridiskt korrekt agerande (vilket Försvarsmakten har följt till punkt och pricka), vad som är etiskt korrekt agerande (vilket är rätt så tveksamt då många anställda har tagit sin anställning på helt andra villkor) och vad som är smart agerande. Var finns känslan för personalen? Var finns självbevarelsedriften? Tyvärr får man den känslan att det är tidsplanen följs till punkt och pricka oavsett varningssignalerna som hörs från många håll. Frågan är bara tidsplanen till vad? Är det något som Clausewitz borde lärt höga officerare är att en fastställd plan sällan överlever kontakten med verkligheten. Fortsätter man då enligt planen i stället för att anpassa den efter rådande verklighet så förlorar man vanligtvis kriget.

Jag börjar se fler och fler av mina gamla kollegor på samma sida av stängslet som jag själv. De flesta sade faktiskt "Ja" till utlandsobligatoriet, men många gjorde detta delvis bara för att köpa sig tid för ett aktivt beslut om de ska stanna kvar eller inte. Många har inte längre kvar något förtroende för sin arbetsgivare. Detta har förstärkts av införandet av den nya insatsorganisationen och placeringen av officerare på specialistofficersbefattningar. Det Försvarsmakten helt missat i sin analys av konsekvenserna av sitt agerande är att de starkaste faktorerna som håller personalen kvar i firman är att "ha kul på jobbet" samt de bra arbetskamraterna. Om trivseln sjunker och arbetskompisarna lämnar skeppet så riskerar det att starta en nedåtgående dödsspiral som är mycket svår att ta sig ur.

Detta riskerar att förvärras av att det nya personalsystemet inte riktigt har kommit på plats. De GSS som jag samtalat med anser att det är en intressant tjänst de fått, men att löner m.m. innebär att de inte kommer att stanna kvar särskilt många år. Detta kommer att sätta press på utbildningsorganisationen för att omsätta personalen. Om Försvarsmakten samtidigt tappar de äldre officerarna som skall utgöra basen för denna utbildningsorganisation och föra kunskapen vidare till nästa generation så riskerar det att uppstå ett gigantiskt "förmågeglapp".

Toppa allt detta med ÖB:s pessimistiska syn på de ekonomiska resurserna de närmaste åren. Ont om pengar brukar alltid innebära stopp i utbildningar och övningar. Till vilken nytta kommer ett "insattsberett insatsförsvar" vara om det inte är övat? Hur kommer motivationen påverkas av soldater som får gå hemma på kaserngården och "sparka kottar"?

En tidigare ÖB sade, om uppsägningen av en hel årskull fänrikar på grund av dålig ekonomi, att "det var det beslut som han ångrade mest att han varit med att driva igenom". Jag undrar vilket av de beslut som vår nuvarande ÖB varit med att driva igenom som kommer att framstå som den slutgiltiga Pyrrhussegern för Försvarsmakten. Slopandet av värnplikt, utlandsobligatorie eller omstrukturering till insatsförsvar utan att ha budget för det?

Den kanske intressantaste frågan kvarstår. Kommer omvärlden om några år att fortfarande se ut som den gör idag? Kommer internationella insatser att vara möjligt? Titta bara på Syrien där allt agerande stoppas av Säkerhetsrådets handlingsförlamning att komma till beslut. Handen på hjärtat, även om säkerhetsrådet kom till beslut, vill västvärlden ha ett nytt Irak eller Afghanistan? Libyen var en lyckad insats rent militärt, men det är en bit kvar för att vi ska kunna säga att det var en lyckad insats långsiktigt. Dessutom var Libyeninsatsen inte en insats som motiverar en omställning till insatsförsvar med fast anställda infanterister. Snarare rörde det sig om högteknologi i form av stridsflyg, UAV, kryssningsrobotar och möjligtvis små specialförband på backen. Min misstanke är att framtidens insatser kommer att bli mycket lika dessa. Små enheter med specialförband stöttade av UAV, spaningsflyg och till viss del insatser med attackflyg. För den som vill se hur det går till så kan man ta en titt på Afrikas Horn. Där pågår framtidens amerikanska insatser. Vill Sverige verkligen vara del av dessa?

Försvarsmakten har med högt tempo drivit igenom många förändringar som kostat mycket i relationerna mellan arbetsgivare och anställda. Frågan är när vinsten av dessa förändringar ska skördas? Gårdagens vinst i AD kan dock inte anses som ett steg i rätt riktning. ÖB borde sjunka ihop över sitt skrivbord och sucka, "En sådan seger till, och jag är förlorad."

Se även Commander.

Valfrihet oavsett det är lagligt eller inte? (uppdaterad)

Jag har med intresse följt den senaste tidens debatt om framtiden för TV-avgifterna. Ingenting här i världen är gratis, så jag stödjer ett avgiftssystem. Frågan är bara hur det ska utformas?

Den statliga TV och Radion fyllde under många år sitt syfte. Dels så var den en del av samhällsskyddet då bl.a. samhällsviktig information i kris och krig skulle nå ut till folket. Dels så var den reklamfri och skulle därmed anses som opartisk i vinklingen av nyheterna. Dels så skulle den även säkerställa att de smala utbuden nådde svenska befolkningen.

Idag är allt detta ändrat.

- Samhällsskyddet kan skötas på en mängd andra sätt. Internet, mobiltelefoni m.m. Titta bara på kriserna i Nordafrika där informationen till massorna gick ut med bl.a. Twitter. Visst går dessa kanaler att slås ut, men här handlar det mer om att samhället skyddar viktig infrastruktur som strömförsörjning m.m. Detta har aldrig TV-avgiften finansierat.

- Reklamfriheten är i praktiken sedan länge slopad. Vid större arrangemang, t.ex. OS, som köpts upp av större aktörer så tvingas även TV1/TV2 sända reklam. Frågan är också hur mycket reklamköparna styr utbudet? Visst så ger populära program högre reklamintäkter, men det är knappast reklamköparna, utan tittarnas val. I stället så ger mångfaldet av kanaler konkurrens och tydliga styrorder till TV-stationsägarna. När tittarna tröttnar på för mycket reklam så byter de helt enkelt kanal och då tappar man tittare och i slutändan också intresserade reklamköpare. TV4 har länge vandrat denna smala väg (trots att man är ett mellanting mellan de officiella reklamfinansierade kanalerna och statlig TV). Inte alltid dock med lyckat resultat. Med jämna mellanrum så fälls man därmed av Granskningsnämnden.

- Det smala utbudet hanteras idag på en myriad av alternativa kanaler. Via hemsidor, bloggar och särskilda betalkanaler så kan var och en få sitt, vare sig det rör sig om porr eller Sci-Fi.

Nu börjar det dessutom dyka upp alternativa kanaler via Internet. I senaste numret av M3 finns en artikel om HBO som startar upp sin betaltjänst i Sverige under oktober 2012. Netflix är också på gång. Detta skrämmer givetvis vettet ur de andra aktörerna.
De är inte vana att hantera konkurrens.

Så, vad gör man?

I stället för att möta konkurrensen så försöker man att stoppa den genom att införa en skatt på den statliga TV:n! Frågan är hur denna skatt sprids till andra aktörer än statliga TV/Radio? Frågan är om det ens är lagligt att som EU-medlem ha en statlig skatt som gynnar de svenska aktörerna?

Verkligheten ändrar hela tiden på sig. Lagar kan aldrig vara oföränderliga. Det som är förbjudet idag kommer att vara tillåtet i morgon då någon hittar ett kryphål i paragraferna. Glöm inte att Hollywood en gång i tiden startades av ett antal aktörer som inte ville betala licens till Thomas Edison bolag MPPC som hade patentet på filmprojektorn (även om han själv inte är den första utvecklaren av filmprojektorer). Läs mer om detta i boken "Hollywood Copyright Wars". Radio Nord och Radio Syd utmanade de statliga P1/P2 genaom att i strid mot svensk lag till lyssnarnas nöje sända reklamfinansierad musikradio utanför statsgränsen. Detta kan nog ses som en smula ironiskt med tanke på hetsjakten på Pirate Bay grundarna.

Själv så tittar jag i stort sett aldrig på TV förutom då jag tvingas att se på Melodifestivalen hemma hos någon kompis. Nyhetsutbudet får jag via reklamfinansierade sidor på nätet. Filmer och TV-serier köper jag på Blu-ray. Varför vänta en vecka för att se nästa avsnitt när jag kan se hela senaste säsongen av 24 under en helg med dåligt väder? Jag har bättre bild och ljud hemma än de flesta biosalonger och varför betala mer än 100 kr per biljett när jag kan köpa en film några veckor efter premiären för 200? De största biosalongerna kan jag inte konkurrera med och därför så är jag trots allt en frekvent biobesökare.

Jag skulle egentligen önska en digital databas på nätet, men än så länge så har jag inte hittat det jag letat efter. On demandtjänsterna har magert utbud och kostar lika mycket som att gå ner till kvartersbutiken och hyra en film. Visst så tjänar jag in tiden för promenaden, men besöket på filmbutiken har den fördelen att jag samtidigt kan köpa chips och läsk. Här får aktörerna passa sig då allmänheten börjat anpassa sig till "gratis" TV och film via fildelningstjänster. Problemet med dessa är dock att utbudet är för smalt. Om jag t.ex. vill se en gammal goding med John Wayne så finns den inte tillgänglig. Idag får jag i stället beställa den via någon tjänst på Internet och vänta 2-3 dagar innan den dyker upp. Då har redan chipsen ätits upp.

Trots att min TV inte används för att titta på statlig TV så ska jag ändå krävas på avgift? Med det nya skattefinansierade systemet så riskerar det att bli ännu värre då man tidigare betalade en avgift per hushåll. Nu riskerar det att bli dyrare för familjer. Det kommer definitivt att bli dyrare för de som har högre inkomst.

Min lösning är mer rakt på sak. Digital-TV via bl.a. Boxer har medfört nya möjligheter. Det går faktiskt att ta betalt för alla kanaler, även de statliga. De som önskar dessa kanaler betalar, övriga är fria att välja andra utbud. Det är möjligt att den statliga TV:n då dör ut, men då är det för att den inte sänder det tittarna vill ha. Och ja, jag är medveten om att det kommer att bli betydligt mer mainstream-TV som t.ex. Robinsson, men kunden har ju alltid rätt, eller? Jag tror att de flesta människor är villiga att betala, bara man gillar det man betalar för. Annars är det ingen avgift, bara en straffskatt.

Pirate Bay och Radio Nord kan knappast ses som lösningar på problemen, men de visar på att problemen finns. Radio Nord förbjöds genom "Lex Radio Nord" den s.k. "Piratradiolagen". Idag hyllas Radio Nord som de som "släppte musiken fri". När släpps det övriga nöjesutbudet fritt? Kommer Pirate Bay liksom radio Nord hyllas i framtiden? En fråga är i varje fall besvarad. TV-avgiften är död, länge leve...TV-skatten!

Exp, SvD1, SvD2, SvD3, Resumé

Uppdaterad 12-11-07, 19:31
HBO meddelar att man skjuter upp sin Nordenpremiär. Synd, då just HBO är en av de kanaler som producerar TV-serier av mycket hög kvalitet.

Men det dyker hela tiden upp nya aktörer. Microsoft vill givetvis vara med och dela på kakan. Frågan är bara vad som händer om Sverige inför en skatt som kan vara ofördelaktig för oberoende leverantörer av TV-tjänster. I och med vårt EU-medlemsskap så får vi anpassa oss till internationella regler och dessa säger att det inte får finnas handelshinder eller landsunika regler som ger lokala företag fördelar.