I Sverige så florerar åsikten att Kalla Kriget tagit slut och att vi inte längre har några fiender att anpassa ett invasionsförsvar emot. Denna tanke delas inte av våra grannländer även om svenska politiker påstår detta. Norge och Danmark hänger upp sitt försvar på sitt NATO-medlemsskap. Baltikum och Finland har helt andra åsikter än Sverige, vilket kan förklaras av deras något krystade förhållande med sin granne i öster. I senaste numret av "Krigens Historia" så avslutar Lars Gyllenhaal med ett inlägg om det återuppstartade Kalla Kriget ("Tillbaka till 1980", Krigens Historia nr 4/2010 sid. 66). Han citerar i sitt inlägg kommandør Lars Saunes vid Norges operativa högkvarter som sade detta i december 2009:
"Inte sedan kalla kriget har ryskt stridsflyg varit så aktivt i norska närområden som nu."
Han påminner även om förra årets övningar Zapad och Ladoga som visar på att Ryssland börjar bygga upp sin militära förmåga igen.
Många svenskar lever idag i tron att Kalla Kriget var något som vi svenska militärer hittade på för att kunna sko åt oss stora delar av statsbudgeten och bl.a. bygga upp det fjärde största Flygvapnet i världen. Men vad få har förstått, särskilt med dagens debatt om att skapa ett insatsförsvar är att Marinen och framför allt Flygvapnet var insatsberett dygnet runt året runt och bevakade sveriges territorium under hela denna period. Likt som för USA så har denna höga beredskap kostat både flygplan och liv. Dock så har ingen svensk delat Gary Powers öde och officiellt tillfångatagits, även om det trots bärgandet av DC 3:an fortfarande är oklart vad som hände med manskapet från FRA.
Främst på frontlinjen var det svenska spaningsflyget. Under många år patrullerades Östersjön ända intill territorialvattengränsen för de då ryska staterna i Estland, Lettland Och Litauen samt givetvis Ryssland, Polen och Östtyskland. I svensk press har det genom åren stått artiklar om när utländskt stridsflyg kränkt svenskt territorium, men sanningen var snarare att det svenska Flygvapnet var oerhört aggressivt och gick ofta mer eller mindre medvetet in i aktiva skjutområden för att fotografera nya fartyg och mäta in radarutrustning m.m. under användning.
Redan under andra världskrigets beredskap så bedrev Sverige en mycket offensiv spaning mot framför allt den baltiska kusten. Detta resulterade bl.a. i tre nedskjutna svenska S16 Caproni. Spaningarna fortsatte med samma omfattning även åren efter kriget då Sverige var i djupt behov av underrättelser om vad som hände med det sovjetiska övertagandet av Baltikum. Då underrättelser var svåra att få tag på användes S31 Spitfire som flög upprepade gånger in över sovjetiskt territorium. Om det var dessa offensiva spaningsföretag som till slut fick ryssarna att tröttna och sedan för att markera detta skjuta ner DC-3:an är oklart, men tidpunkterna överensstämmer mycket väl med varandra. Läs mer om detta på Skalman. Denna typ av flygningar skapade en tradition hos det svenska spaningsflyget att vara mycket offensiva, dock så höll man sig efter DC-3 incidenten utanför ryskt territorium.
Kända incidenter under Kalla Kriget är givetvis Catalinaaffären med den nedskjutna DC-3:an och Catalinan. U-137 är också en välkänd händelse. Mindre känt under denna incident är att svenska AJ-37 Viggen fick order att starta med skarpa vapen och stoppa ett befarat sovjetiskt fritagningsförsök. "Håll gränsen!" gav statsminister Fälldin som order. Som tur väl var så lyckades ett svenskt SH-37 Viggen, strax innan anfallet, identifiera fartygen och det visade sig att den sovjetiska styrkan fortfarande låg utanför den svenska gränsen. Det som hade identifierats som fientliga fartyg var ett par civila fartyg som passerat nära de sovjetiska och sedan in på svenskt vatten. Se mer i "Luftens dirigenter", av Bjarne Darwall, sid. 143-144.
För att belysa hur kallt det kalla kriget trots allt var tänkte jag ta upp ett par mindre kända exempel där svenskt flyg varit inblandade.
- Överljudsflygning mot sovjetiska fartyg. En del piloter med framför allt S35 lär ha prövat på s.k. superbang för att reta sovjetiska signalspaningsfartyg. Genom att göra en svag sväng in mot fartyget så kommer ljudbangen att träffa från flera håll samtidigt, vilket resulterar i skador på besättning och fartyg. Kraften i en ljudbang är oerhörd och används än i dag som en s.k. "Show of Force" i Afghanistan. Jag var personligen med under ett uppdrag där min roteetta flög rakt mot en polsk signalspanare i närheten av Bornholm (den s.k. vakthunden). Han gick in på mycket låg höjd och med tänd efterbrännkammare. Strax innan fartyget tog han upp och vågen som skapades då EBK lågan träffade vattnet vräkte in över fartygets däck. Piloten i fråga flyger numera civilt och händelsen lär nog vara preskriberad då Polen knappast vill komma ihåg den tid då dom på sovjetiskt uppdrag spionerade mot Sverige...
- Laserbelysning mot svenska piloter. I början av 90-talet ökade oron att fartyg skulle förses med laser för att blända piloter. Men även om det inte skedde medvetet så var risken stor att olika typer av eldledningsutrustning som använde laser för inmätning skulle skada ögonen. En av mina divisionskamrater råkade ut för att bli belyst, och fördes till sjukhus direkt efter landning. Som tur väl var utan skador på ögonen. Vi hade tillgång till laserskydd, men valde trots det att flyga utan om vi inte bedömde att risken var stor då glasögonen i sig själva var otympliga. Moderna laserskydd är numera inbyggda direkt i visiret. På senare tid har det varit debatt kring grön laser. Denna typ av laser är mycket farlig då den ligger mitt i det synliga spektrat och därför gör mer skada på ögonen. Dessutom så är den svår att skydda sig emot då ett filter skulle ta bort mycket av omvärlden samt även symobolik i HUD - Head-Up display som oftast presenteras med grön färg.
- Robotskjutning mot svenska flygplan. På F17 spaningsdivision hängde det i början av 90-talet ett fotografi på en rysk fregatt där en svensk SF37 hade passerat ca 50 meter vid sidan av fartyget just när en sjömålsrobot avfyrades. Röken från startmotorn på roboten syns mycket tydligt på bilden. Givetvis var detta ett misstag och berodde på att de svenska flygplanen befann sig i ett område som den sovjetiska marinen använde för skarp robotskjutning. Men den belyser i varje fall hur hårfin skillnaden mellan succe och fiasko är. Den visar också hur närgågna det svenska spaningsflyget ofta var. Jag funderar ibland på var den bilden tog vägen när spaningsviggen flyttades från F17 till F10 1993. Bilden borde ha ett stort värde ur flyghistorisk synpunkt.
- Bombfällning mot sovjetisk signalspaningsfartyg. En AJ-37 från F6 övade i slutet av 80-talet anfall mot ett sovjetisk signalspaningsfartyg maskerad som "trålare". På flygplanet hängde det en full last (16 stycken) blinda 125 kg bomber. Vad piloten inte var medveten om var att teknikern av misstag hade ställt vapenvredet i läge övning i ställe för läge blind. När piloten tryckte på avfyrningsknappen så släpptes till hans stora förvåning alla bomber mot fartyget. Som tur väl var så räknade siktet med att det skulle vara 15 kg övningsbomber som fälldes och bomberna träffade därför inte fartyget utan gav bara upphov till stora vattenkaskader runt "trålaren". 16 stycken 125 kilo bomber i 1000 km/h skulle annars kunna gjort stor skada trots att dom enbart innehåller järn och betong. Händelsen visar på samma sätt som överljudsflygningarna att det svenska flyget ofta praktiskt visade den sovjetiska flottan vem som bestämde i Östersjön. Skenanfall förekom, men just denna gång så gick det en smula för långt...
- Su-15 Flagon incidenten 7 Juli 1985. En sovjetisk Su-15 pilot försökte anfalla en svensk SH-37. Den svenska piloten undanmanövrerade dock genom att halvrolla ner mot vattnet. Detta är en typ av manöver som svenska piloter tränade mycket på och Viggen kunde med sina stora deltavingar göra mycket snäva halvrollar. När den sovjetiske piloten försökte att följa efter så träffade hans flygplan vattenytan och han omkom. Fingerad luftstrid förekom då och då över Östersjön för att testa sin egen och motståndarens förmåga och flygplan, även om piloterna oftast nöjde sig med att heja på varandra och ta foton.
- Signalspaningsfartyget HMS Orion kollision 26 oktober 1985 med sovjetiskt minsvepare av Sonyaklass. Själva kollisionen är allmänt känd, dock inte vad som hände direkt efteråt. Orion var liksom spaningsflyget mycket närgången under sovjetiska övningar. Allt för att kunna registrera intressanta parametrar från radar och vapensystem. Under en övning så tröttnade ryssarna och försökte att tränga bort Orion från att komma för nära de intressanta objekten. Resultatet blev att Orion krockade med ett sovjetiskt fartyg. Läget blev mycket spänt och Orion drog sig därifrån under bevakning av en sovjetisk ubåt. Spaningsdivisionen på F17 fick order om att visa flagg och en SH37 skickades ut. Genom att göra ett antal upprepade lågsniffningar över ubåtstornet till stort jubel från Orions besättning så drog sig ubåten tillbaka. Denna händelse finns dokumenterad på video någonstans i det stora FM arkivet. Även denna pilot i fråga flyger numera civilt! Lyssna på det här SR reportaget som ger mer info om FRA och Orion.
- Haveri 16 oktober 1996 med AJSH 37 "Olle 81" från F15 i Söderhamn. Haveriet skedde när svenskt spaningsflyg var ute och identifierade den ryska kryssaren Pyotr Velikiy. Då detta var ett av de största fartyg som på många år lämnat St Petersburg, så var intresset stort från det svenska spaningsflyget och i stort sett varje division var där och fotograferade. Exakt vad som hände är oklart, men ett antal teorier har lagts fram:
1 - Piloten flög ner i vattnet när han försökte undvika att kollidera med en rysk Be-12. Detta är ett mycket troligt scenario då jag själv kommer ihåg de varningar man fick från äldre piloter för just identifiering av Be-12. Dom brukade sänka farten och sedan sjunka ner mot vattnet. Var man som pilot inte koncentrerad på höjden så riskerade man att träffa vattenytan. Eftersom Be-12 är ett amfibieflygplan så kunde dom ibland t.o.m. landa för att undvika närkontakt med Viggenflygplan.
2 - Piloten blev bländad av laser. Inte särskilt troligt. Han borde ha stigit vilket i så fall skulle ha uppmärksammats av hans rotetvåa. Inga skador på ögonen konstaterades heller vid obduktionen.
3 - Dis gav upphov till dålig horisont som försvårade höjduppfattningen. Mycket trolig orsak som även lyfts fram av SHK i kombination med den första teorin.
4 - Piloten var okoncentrerad på grund av F15 pågående nedläggning. Det hade tidigare samma år inträffat ytterligare ett haveri med dödlig utgång på F15. Detta kan givetvis en bidragande orsak vara i kombination med den första teorin.
Här finns bilder på den ryska kryssaren, "Olle 81" samt besättningen på Be-12:an. (Min ryska är inte tillräckligt bra för att koda texten till bilderna...) Målningen högst upp i detta inlägg som säljs i Ryssland visar på att man även från rysk sida kommer ihåg händelsen. Om det är för att "fira" en rysk seger är oklart...
En del konspirationsteorier finns på Internet där bl.a. ovanstående bild tros visa en "nedskjuten" Viggen från ovanstående incident. Sanningen är dock inte så dramatisk. Detta är helt enkelt identifieringsbilder så att besättningsmännen på fartyget snabbt ska kunna identifiera stridsflyg. Även om inte bilden i sig själv är dramatisk så visar den dock att Viggen var ett flygplan som ofta kom i kontakt med sovjetiska fartyg och därför bedömdes som en potentiell fiende...
Östersjön är betydligt lugnare idag. Det är därför lätt att glömma vad som hände för bara ett par år sedan. Med byggandet av nya stealthfregatter och anskaffning av Mistral helikopterkryssare så kommer den ryska marinen att bygga upp en offensiv förmåga dom inte ens hade under Kalla Kriget. Den ryska gasledningen innebär också att det ekonomiska intresset för regionen har ökat. Frågan är hur detta kommer att påverka vår svenska incidentjakt och spaningsflyg? Är det dags för politikerna att åter inse att Flygvapnet fortfarande är insatsberett, men på närmare håll än i Afghanistan?
Just nu pågår ett arbete med att dokumentera det svenska försvaret under kalla kriget kallat FOKK - Försvaret och kalla kriget. Det är ett samarbete mellan Försvarshögskolan, Kungl Krigsvetenskapsakademien och Kungl Örlogsmannasällskapet och böckerna ges ut av SMB. Vi lär få se mer i denna serie och jag skulle personligen gärna vilja se en djupdykning i det svenska spaningsflyget och deras operationer under Kalla Kriget. Varför inte ha med detta på utställningen om Kalla Kriget, där den bärgade DC3:an kommer att vara i fokus, när Flygvapenmuseum öppnar igen i sommar? Historieintresset ökar just nu kraftigt i Sverige och ska vi dokumentera Kalla Kriget gäller det att passa på att intervjua dom som var med. Annars så blir det som vanligt att det enda vi lär oss av historien är att vi inte lär oss av historien. Tyvärr så är mycket fortfarande belagt med hemligstämpel, vilket inte riktigt vore nödvändigt om våra politiker har rätt, d.v.s. att Kalla Kriget verkligen har tagit slut...
Som Monthy Python brukar säga "And now for something completely different". Denna historiska lektion fick mig att bli sugen på att visa en klassiker...
Raytheon Awarded NGJ-MB Pod Production Contract
8 timmar sedan
Synnerligen ett MYCKET intressant inlägg Herr CI! Mer av detta vill jag se, det får bli ert löfte till mig. Dessa inlägg är ju främst en påminnelse om hur det var och kan/kommer att bli. Fast i annan tappning.
SvaraRaderaVi kan väl ta de där drinken/middagen och tala om gamla tider någon dag får vi hoppas, mitt löfte till er. Ang Bilden på F17 så ska jag luska lite, vi får se om jag hittar nått. Återkommer vilket fall somhelst.
// Förste Sergeanten
Tack för en bra artikel!
SvaraRaderaEtt upprustat försvar är nog en nödvändighet,ryssen vägrar ligga still i kistan och islamisten har nyss vaknat i sin.
"Alla länder har en armé,sin egen eller någon annans"
mvh kattgubben
Jag har en god vän som under det glada 80-talet blev utsatt för SU eldgivning av det ovanligare slaget.
SvaraRaderaUppdraget var att från en av marinens helikoptrar, vid TVG, fotgrafera en korvett av Grisja-klass som skuggat en brittisk Oberonubåt på väg mot Stockholm för örlogsbesök.
Uppvaktningen upplevdes av ryssarna möjligen som något närgången varför fartygskocken sjöraskt avdelades att från styrbords bryggvinge avge eld mot den svenska helikoptern.
Vapeninsatsen, som får anses graderad och av karaktären varningseld, utgjordes i allt väsentligt av en hink potatis kastad manuellt medelst handkraft.
/kompis
Ännu ett bra inlägg. Liten detalj bara.. När det gäller "anfallet" med 120 kg blinda bomber så var det faktiskt pilotens ansvar att ställa in "övningsbrytaren" i rätt läge.Och var det inte F7 som var inblandade...På tal om F7 ( dags för en utvikning) så tycker jag det är intressant när man inom FV pratar om sina två insatsflottiljer (F17 och F21, fin flottiljer) och lägger mycket fokus på dessa när det är F7 och helikopterflottiljen(ful flottiljer) som sköter och har skött om de internationella insatser som FV genomför/genomfört. Att man sedan genomför utbildning och försöker driva två mycket "tunga" projekt framåt, hkp 14 och stöd till andra operatörer av Gripen (dessa projekt kan man tycka vad man vill om men det är dock saker som måste hanteras). Det är inte så att jag anser att "finflottiljerna" inte är viktiga och inte gör ett bra jobb. Jag vet att många från bl a F 21 och F17 (på marksidan) deltagit i Afganistan. De flygförband som dessa satt upp har gjort mycket bra ifrån sig vid många internationella övningar. Dock så får man hoppas att de snart (även om det inte är troligt) får möjlighet att göra skarpa insatser. Det jag vill ha är en mer balanserad bild av den verksamhet som bedriv i Fv och man ser till den verksamhet som faktiskt genomförs.
SvaraRaderaMvh
Nidas
@Nidas: Du kan ha rätt om att det var F7. Minnet börjar svika så här på gamla dar. Jag ska kolla upp vapenvredet i någon gammal checklista jag har liggande på kontoret. Mn minnesbild var att teknikern när han hängt lasten skulle ställa vapenvred och den lilla brytaren för nosvingeklaffens neutralläge. Sedan skulle piloten kontrollera inställningen. Två missar med andra ord!
SvaraRaderaJag håller helt med dig om att Produktionssidan av FV helt glöms bort i debatten. Jag kommenterade detta i inlägget om FMUP där det bara nämdes 4 insatsdivisioner (=F17 och F21). Ingenstans i dessa styrande dokument står det något om att dessa insatsdivisioner kräver en utbildningsfunktion.
Jag hoppas att fokuset blir bättre nu när F7 får ett mer tydligt uppdrag att leda utlandsförbanden (Tjeckien, Ungern och Thailand).
Fast vid AJS modden så hamnade ju SFI och SKI lite i osynk och av någon anledning var det näst intill alltid nyare rättning i SKI. Så när föraren gått och ställt om nosvingeklaffen så gick tekniker bakom och återställde...´
SvaraRaderaVapenvredet är en klassiker och dess moderna tappning är laserkoden till GBU. Allra festligast är det när föraren frågar teknikern vilken laserkod som CCG.n skall ha.
J.K Nilsson
Det finns en dokumentärfilm under produktion om spaningsflyget med utgångspunkt F 11. Vet dock inte när den kommer bli klar.
SvaraRaderaEn annan liten anektdot som kanske passar i sammanhanget är väl Weikko Sunells besök i baltiskt luftrum för snart ganska precis 23 år sedan. Kolla http://lae.blogg.se/2008/february/lett-hant-i-sovjetiskt-luftrum-1987.html
Och "Falun 13 000 meter" sa Fredrik Lambert-Meuller, chef på FC, på radion när han i en S 26 Mustang (den första f ö; Petter Gul Petter) var över målet i juli 1948: http://lae.blogg.se/2009/august/operation-falun-20.html
...inte var det Falun, nej ;)
@lae: Intressant, jag ser fram emot den filmen och hoppas att den belyser en del av F11 (spaningsmeckas) historia.
SvaraRaderaJag hade fokuserat mitt inlägg på spaning. DOck så har jakten gjort en hel del kul genom åren. En av mina favoriter är när en 35-pilot jagade iväg kränkande dansk jakt från "skåne". Han tyckte att dom var väl envisa inan dom gav sig av. Det visade dock att han befann sig över Bornholm. För dom som har kommit in mot Bornholm på låg höjd så liknar kusten mycket den danska. Även på radar så finns stora likheter...
Rörande filmen så hittade jag denna länken: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=2452667
SvaraRadera@Lae: Jag gillar den sista kommentaren:
SvaraRadera"– Det finns också piloter som fortfarande är vid god vigör och vi vill med filmen dokumentera den tiden, avslutar Mona Wenngren."
Sannerligen, CI :D
SvaraRaderaMen det ska bli kul att förhoppningsvis i filmen höra/se berättelser om uppdrag ner i den s k "grisbukten", gärna i november-månad med en S 32C på vågtoppshöjd iförd sommaroverall och lågskor. En del har man ju hört...
Det är absolut inte min avsikt att förringa spaningsflygets insatser men angående den skarpladdade gruppen AJ37 som var beredda att hålla gränsen fri från den sovjetiska flottenhet som befarades försöka frita U137, så var gruppen indelad i två rotar där första roten var laddad med 120 kg splitterbomber. Den roten hade till uppgift att visuellt identifiera att det verkligen var örlogsfartyg som överskred territorialgränsen samt, om så var fallet, fälla bomberna framför stäven på fartygen. Den som känner till 120 kg splitterbomb vet att den knappast kunde orsaka någon skada på ett örlogsfartyg men att brisaden från bomben orsakar ett spektakulärt fyrverkeri som omöjligen kan missas av en vaken örlogskapten. Den kan dessutom fällas i planflykt från låg flyghöjd. Rote nr två var däremot skarpladdad och skulle starta sitt anfall om inte flottenheten reagerade på önskat sätt.
SvaraRaderaDubbel säkerhet alltså, spaning och attack i samordnad insats för att undvika att feldragna slutsatser startade ett Östersjökrig. Törs man dessutom avslöja att ett antal enheter agerade i det elektroniska mediet?
Tack Bosse för detta förtydligande!
SvaraRadera@Lae: Jag har beställt boken "Bortom horisonten" om det svenska spaningsflyget efter VK2. Kan bli ett tillägg till detta inlägg senare...
SvaraRaderaJag tror att orsaken till att det svenska folket och dess politiker inte ser paralellerna till dagens situation och kalla kriget är att då var det en ren diktatur som stod för hotet och idag är det en semidemokrati.
SvaraRaderaDet kalla kriget var för den gemene civilsten ingen militär kamp utan en ideologisk kamp. När USA vann den ideologiska kampen försvann också det kalla kriget ur människors tankevärld.
Den militära kraftmätning som ofta pågick i vår närhet sågs av de flesta civilister som en paranoid pojkaktig lek och ubåtsjakten är för många inget annat än en jakt på minkar och budgetubåtar.
Det kalla kriget var politiskt i högre utsträckning än militärt och därför drar inte civilister samma växlar på dagens händelseutveckling som militärer och försvarsintresserade.
@Jonsson:Du har rätt om skillnaderna i de politiska lägen. Man bör dock tänka på att till skillnad från sjukdomar där man försöker bota orsaken så är det symptomen eller konsekvenserna som är intressanta för oss militärer. Georgien 2008 borde ha varit en rejäl uppväckare att i efterdyningarna av Kalla Kriget har Ryssland bevisat att begränsade krig är möjliga med tom NATO spränger utan att det får allt för stora konsekvenser...
SvaraRaderaMin ryska är väl inte den bästa men bildtexterna är ju lite lumparsnack, fri översättning:
SvaraRaderaLängst upp: Från mappen kvalificerat hemligt
Titel: Historien om när Major Konstantin Bobkovs besättning (årskull ORAKEL-83) förstörde motståndaren
1. TARK (Peter den store)
2. Spion - SAAB AJSF-37 Viggen
3. Stoltheten sjöflyg BE-12
4. Major Konstantin Bobkovs besättning (längst till höger)
5. Början. För bekvämare läsning kan ni förstora bokstäverna "ctrl+" eller "ctrl-"
6. Slut.
Texten berättar händelseförloppet.
Onekligen hände det mycket på fredens hav under den här "kyliga" tiden. Dock är nog "skrönorna" minst tio gånger fler. Därför är det,som du påpekar, viktigt att man gör något innan förstahandsuppgifterna försvinner.
SvaraRaderaJag tror ingen gör några "skrönor" om dagens dataloopar,serverhaveri eller en kraschad hårddisk i framtiden. Hur snabbt vi än kan skicka våra ettor och nollor genom luften lär de aldrig skapa några ljudbangar. Det verkar trots allt ha varit en "kul på jobbet" tid.
Detta var ju en tid då havet genomkorsades av olika länders "busslinjer" både i luften och till havs.
"Professorerna" och de kraftigt överbemannade trålarna dök upp på alla möjliga platser. Var det en övning på gång lyckades de nästan alltid få till ett motorhaveri eller liknande. Med tankte på antennparken hade de dock sällan något problem med att ropa på hjälp. Ibland navigerade de så "fel" att man blev orolig över att de aldrig skulle hitta hem igen.
Vad jag förstår av min fars (som var i cirkusen på den tiden) berättelser ("skrönor")fanns det ganska invanda rutiner och ritualer för hur man uppträdde mot varandra trots allvaret.
"Orrspelet" kallar han de simulerade flygduellerna som man ibland genomfördes. Detta inträffade tydligen ofta när någondera sidan gjort någon liten teknisk eller taktisk förändring som man ville prova.
Ibland kunde det tydligen komma bilder och hälsningar via ambassadpersonal till flottiljerna.
Han skickar med en fråga. Vad blev det av "cirkus Brycker", den kan väl inte vara nedlagd redan?
Teaterdirektören.
@ CI - "Bortom horisonten" är en fantastisk bok! Lovar dig en hel del fascinerande läsning. Skulle hinta att den faktiskt är värt ett eget inlägg, minst ;)
SvaraRadera@ annonym - "Cirkus Brycker" har man hört talas om. Namnet kommer ifrån spaningspiloten och fototolken vid F 11 mm Sten Brycker som satte sin prägel på mycket ;)
J-32E Lansen genomförde aktiv störning under U-137 incidenten. Måste ha ströt ryssarna en hel del då det försvårade för deras kommunikation och spaning.
SvaraRadera