När Kalla Kriget var kallt

I Sverige så florerar åsikten att Kalla Kriget tagit slut och att vi inte längre har några fiender att anpassa ett invasionsförsvar emot. Denna tanke delas inte av våra grannländer även om svenska politiker påstår detta. Norge och Danmark hänger upp sitt försvar på sitt NATO-medlemsskap. Baltikum och Finland har helt andra åsikter än Sverige, vilket kan förklaras av deras något krystade förhållande med sin granne i öster. I senaste numret av "Krigens Historia" så avslutar Lars Gyllenhaal med ett inlägg om det återuppstartade Kalla Kriget ("Tillbaka till 1980", Krigens Historia nr 4/2010 sid. 66). Han citerar i sitt inlägg kommandør Lars Saunes vid Norges operativa högkvarter som sade detta i december 2009:

"Inte sedan kalla kriget har ryskt stridsflyg varit så aktivt i norska närområden som nu."

Han påminner även om förra årets övningar Zapad och Ladoga som visar på att Ryssland börjar bygga upp sin militära förmåga igen.

Många svenskar lever idag i tron att Kalla Kriget var något som vi svenska militärer hittade på för att kunna sko åt oss stora delar av statsbudgeten och bl.a. bygga upp det fjärde största Flygvapnet i världen. Men vad få har förstått, särskilt med dagens debatt om att skapa ett insatsförsvar är att Marinen och framför allt Flygvapnet var insatsberett dygnet runt året runt och bevakade sveriges territorium under hela denna period. Likt som för USA så har denna höga beredskap kostat både flygplan och liv. Dock så har ingen svensk delat Gary Powers öde och officiellt tillfångatagits, även om det trots bärgandet av DC 3:an fortfarande är oklart vad som hände med manskapet från FRA.

Främst på frontlinjen var det svenska spaningsflyget. Under många år patrullerades Östersjön ända intill territorialvattengränsen för de då ryska staterna i Estland, Lettland Och Litauen samt givetvis Ryssland, Polen och Östtyskland. I svensk press har det genom åren stått artiklar om när utländskt stridsflyg kränkt svenskt territorium, men sanningen var snarare att det svenska Flygvapnet var oerhört aggressivt och gick ofta mer eller mindre medvetet in i aktiva skjutområden för att fotografera nya fartyg och mäta in radarutrustning m.m. under användning.

Redan under andra världskrigets beredskap så bedrev Sverige en mycket offensiv spaning mot framför allt den baltiska kusten. Detta resulterade bl.a. i tre nedskjutna svenska S16 Caproni. Spaningarna fortsatte med samma omfattning även åren efter kriget då Sverige var i djupt behov av underrättelser om vad som hände med det sovjetiska övertagandet av Baltikum. Då underrättelser var svåra att få tag på användes S31 Spitfire som flög upprepade gånger in över sovjetiskt territorium. Om det var dessa offensiva spaningsföretag som till slut fick ryssarna att tröttna och sedan för att markera detta skjuta ner DC-3:an är oklart, men tidpunkterna överensstämmer mycket väl med varandra. Läs mer om detta på Skalman. Denna typ av flygningar skapade en tradition hos det svenska spaningsflyget att vara mycket offensiva, dock så höll man sig efter DC-3 incidenten utanför ryskt territorium.


Kända incidenter under Kalla Kriget är givetvis Catalinaaffären med den nedskjutna DC-3:an och Catalinan. U-137 är också en välkänd händelse. Mindre känt under denna incident är att svenska AJ-37 Viggen fick order att starta med skarpa vapen och stoppa ett befarat sovjetiskt fritagningsförsök. "Håll gränsen!" gav statsminister Fälldin som order. Som tur väl var så lyckades ett svenskt SH-37 Viggen, strax innan anfallet, identifiera fartygen och det visade sig att den sovjetiska styrkan fortfarande låg utanför den svenska gränsen. Det som hade identifierats som fientliga fartyg var ett par civila fartyg som passerat nära de sovjetiska och sedan in på svenskt vatten. Se mer i "Luftens dirigenter", av Bjarne Darwall, sid. 143-144.

För att belysa hur kallt det kalla kriget trots allt var tänkte jag ta upp ett par mindre kända exempel där svenskt flyg varit inblandade.

- Överljudsflygning mot sovjetiska fartyg. En del piloter med framför allt S35 lär ha prövat på s.k. superbang för att reta sovjetiska signalspaningsfartyg. Genom att göra en svag sväng in mot fartyget så kommer ljudbangen att träffa från flera håll samtidigt, vilket resulterar i skador på besättning och fartyg. Kraften i en ljudbang är oerhörd och används än i dag som en s.k. "Show of Force" i Afghanistan. Jag var personligen med under ett uppdrag där min roteetta flög rakt mot en polsk signalspanare i närheten av Bornholm (den s.k. vakthunden). Han gick in på mycket låg höjd och med tänd efterbrännkammare. Strax innan fartyget tog han upp och vågen som skapades då EBK lågan träffade vattnet vräkte in över fartygets däck. Piloten i fråga flyger numera civilt och händelsen lär nog vara preskriberad då Polen knappast vill komma ihåg den tid då dom på sovjetiskt uppdrag spionerade mot Sverige...

- Laserbelysning mot svenska piloter. I början av 90-talet ökade oron att fartyg skulle förses med laser för att blända piloter. Men även om det inte skedde medvetet så var risken stor att olika typer av eldledningsutrustning som använde laser för inmätning skulle skada ögonen. En av mina divisionskamrater råkade ut för att bli belyst, och fördes till sjukhus direkt efter landning. Som tur väl var utan skador på ögonen. Vi hade tillgång till laserskydd, men valde trots det att flyga utan om vi inte bedömde att risken var stor då glasögonen i sig själva var otympliga. Moderna laserskydd är numera inbyggda direkt i visiret. På senare tid har det varit debatt kring grön laser. Denna typ av laser är mycket farlig då den ligger mitt i det synliga spektrat och därför gör mer skada på ögonen. Dessutom så är den svår att skydda sig emot då ett filter skulle ta bort mycket av omvärlden samt även symobolik i HUD - Head-Up display som oftast presenteras med grön färg.

- Robotskjutning mot svenska flygplan. På F17 spaningsdivision hängde det i början av 90-talet ett fotografi på en rysk fregatt där en svensk SF37 hade passerat ca 50 meter vid sidan av fartyget just när en sjömålsrobot avfyrades. Röken från startmotorn på roboten syns mycket tydligt på bilden. Givetvis var detta ett misstag och berodde på att de svenska flygplanen befann sig i ett område som den sovjetiska marinen använde för skarp robotskjutning. Men den belyser i varje fall hur hårfin skillnaden mellan succe och fiasko är. Den visar också hur närgågna det svenska spaningsflyget ofta var. Jag funderar ibland på var den bilden tog vägen när spaningsviggen flyttades från F17 till F10 1993. Bilden borde ha ett stort värde ur flyghistorisk synpunkt.

- Bombfällning mot sovjetisk signalspaningsfartyg. En AJ-37 från F6 övade i slutet av 80-talet anfall mot ett sovjetisk signalspaningsfartyg maskerad som "trålare". På flygplanet hängde det en full last (16 stycken) blinda 125 kg bomber. Vad piloten inte var medveten om var att teknikern av misstag hade ställt vapenvredet i läge övning i ställe för läge blind. När piloten tryckte på avfyrningsknappen så släpptes till hans stora förvåning alla bomber mot fartyget. Som tur väl var så räknade siktet med att det skulle vara 15 kg övningsbomber som fälldes och bomberna träffade därför inte fartyget utan gav bara upphov till stora vattenkaskader runt "trålaren". 16 stycken 125 kilo bomber i 1000 km/h skulle annars kunna gjort stor skada trots att dom enbart innehåller järn och betong. Händelsen visar på samma sätt som överljudsflygningarna att det svenska flyget ofta praktiskt visade den sovjetiska flottan vem som bestämde i Östersjön. Skenanfall förekom, men just denna gång så gick det en smula för långt...

- Su-15 Flagon incidenten 7 Juli 1985. En sovjetisk Su-15 pilot försökte anfalla en svensk SH-37. Den svenska piloten undanmanövrerade dock genom att halvrolla ner mot vattnet. Detta är en typ av manöver som svenska piloter tränade mycket på och Viggen kunde med sina stora deltavingar göra mycket snäva halvrollar. När den sovjetiske piloten försökte att följa efter så träffade hans flygplan vattenytan och han omkom. Fingerad luftstrid förekom då och då över Östersjön för att testa sin egen och motståndarens förmåga och flygplan, även om piloterna oftast nöjde sig med att heja på varandra och ta foton.

- Signalspaningsfartyget HMS Orion kollision 26 oktober 1985 med sovjetiskt minsvepare av Sonyaklass. Själva kollisionen är allmänt känd, dock inte vad som hände direkt efteråt. Orion var liksom spaningsflyget mycket närgången under sovjetiska övningar. Allt för att kunna registrera intressanta parametrar från radar och vapensystem. Under en övning så tröttnade ryssarna och försökte att tränga bort Orion från att komma för nära de intressanta objekten. Resultatet blev att Orion krockade med ett sovjetiskt fartyg. Läget blev mycket spänt och Orion drog sig därifrån under bevakning av en sovjetisk ubåt. Spaningsdivisionen på F17 fick order om att visa flagg och en SH37 skickades ut. Genom att göra ett antal upprepade lågsniffningar över ubåtstornet till stort jubel från Orions besättning så drog sig ubåten tillbaka. Denna händelse finns dokumenterad på video någonstans i det stora FM arkivet. Även denna pilot i fråga flyger numera civilt! Lyssna på det här SR reportaget som ger mer info om FRA och Orion.

- Haveri 16 oktober 1996 med AJSH 37 "Olle 81" från F15 i Söderhamn. Haveriet skedde när svenskt spaningsflyg var ute och identifierade den ryska kryssaren Pyotr Velikiy. Då detta var ett av de största fartyg som på många år lämnat St Petersburg, så var intresset stort från det svenska spaningsflyget och i stort sett varje division var där och fotograferade. Exakt vad som hände är oklart, men ett antal teorier har lagts fram:

1 - Piloten flög ner i vattnet när han försökte undvika att kollidera med en rysk Be-12. Detta är ett mycket troligt scenario då jag själv kommer ihåg de varningar man fick från äldre piloter för just identifiering av Be-12. Dom brukade sänka farten och sedan sjunka ner mot vattnet. Var man som pilot inte koncentrerad på höjden så riskerade man att träffa vattenytan. Eftersom Be-12 är ett amfibieflygplan så kunde dom ibland t.o.m. landa för att undvika närkontakt med Viggenflygplan.

2 - Piloten blev bländad av laser. Inte särskilt troligt. Han borde ha stigit vilket i så fall skulle ha uppmärksammats av hans rotetvåa. Inga skador på ögonen konstaterades heller vid obduktionen.

3 - Dis gav upphov till dålig horisont som försvårade höjduppfattningen. Mycket trolig orsak som även lyfts fram av SHK i kombination med den första teorin.

4 - Piloten var okoncentrerad på grund av F15 pågående nedläggning. Det hade tidigare samma år inträffat ytterligare ett haveri med dödlig utgång på F15. Detta kan givetvis en bidragande orsak vara i kombination med den första teorin.

Här finns bilder på den ryska kryssaren, "Olle 81" samt besättningen på Be-12:an. (Min ryska är inte tillräckligt bra för att koda texten till bilderna...) Målningen högst upp i detta inlägg som säljs i Ryssland visar på att man även från rysk sida kommer ihåg händelsen. Om det är för att "fira" en rysk seger är oklart...

En del konspirationsteorier finns på Internet där bl.a. ovanstående bild tros visa en "nedskjuten" Viggen från ovanstående incident. Sanningen är dock inte så dramatisk. Detta är helt enkelt identifieringsbilder så att besättningsmännen på fartyget snabbt ska kunna identifiera stridsflyg. Även om inte bilden i sig själv är dramatisk så visar den dock att Viggen var ett flygplan som ofta kom i kontakt med sovjetiska fartyg och därför bedömdes som en potentiell fiende...

Östersjön är betydligt lugnare idag. Det är därför lätt att glömma vad som hände för bara ett par år sedan. Med byggandet av nya stealthfregatter och anskaffning av Mistral helikopterkryssare så kommer den ryska marinen att bygga upp en offensiv förmåga dom inte ens hade under Kalla Kriget. Den ryska gasledningen innebär också att det ekonomiska intresset för regionen har ökat. Frågan är hur detta kommer att påverka vår svenska incidentjakt och spaningsflyg? Är det dags för politikerna att åter inse att Flygvapnet fortfarande är insatsberett, men på närmare håll än i Afghanistan?

Just nu pågår ett arbete med att dokumentera det svenska försvaret under kalla kriget kallat FOKK - Försvaret och kalla kriget. Det är ett samarbete mellan Försvarshögskolan, Kungl Krigsvetenskapsakademien och Kungl Örlogsmannasällskapet och böckerna ges ut av SMB. Vi lär få se mer i denna serie och jag skulle personligen gärna vilja se en djupdykning i det svenska spaningsflyget och deras operationer under Kalla Kriget. Varför inte ha med detta på utställningen om Kalla Kriget, där den bärgade DC3:an kommer att vara i fokus, när Flygvapenmuseum öppnar igen i sommar? Historieintresset ökar just nu kraftigt i Sverige och ska vi dokumentera Kalla Kriget gäller det att passa på att intervjua dom som var med. Annars så blir det som vanligt att det enda vi lär oss av historien är att vi inte lär oss av historien. Tyvärr så är mycket fortfarande belagt med hemligstämpel, vilket inte riktigt vore nödvändigt om våra politiker har rätt, d.v.s. att Kalla Kriget verkligen har tagit slut...



Som Monthy Python brukar säga "And now for something completely different". Denna historiska lektion fick mig att bli sugen på att visa en klassiker...