Si vis pacem, para bellum (eller tvärtom)

"Om du önskar fred, rusta dig för krig" är ett klassiskt uttryck som brukar användas för att förespråka att ett starkt försvar motverkar risken för krig. Frågan är dock om motsatsen gäller, d.v.s. om man minskar på försvaret höjer man då risken för krig?

USA har länge ansett att ett starkt försvar skyddar landet. Höjden för denna strategi blev SDI - Strategic Defense Initiative, eller "Star Wars" som det kallades i folkmunnen. President Ronald Reagan blev den som kunde ta åt sig äran för att ha rustat ryssarna till döds. Men bakom Reagan fanns den verklige skaparen av vätebomben och SDI, Edward Teller. Han var en illa omtyckt forskare som blev förebild för Peter Sellers i hans roll som Dr Strangelove. Men faktum är att i realiteten så gav Teller det latinska uttrycket rätt. Det blev aldrig något tredje världskrig. Krigshetsen ledde fram till det tillstånd som i dag kan kallas för "fred". I varje fall på en global nivå...

Det finns anledning att hävda att vapensystemet Stjärnornas krig, med sina enorma kostnader, bidrog till att på några år underminera och till slut krossa Sovjetunionen och dess järngrepp över Öst- och Centraleuropa. Den kommunistiska totalitarismen besegrades utan att en enda laserstråle, eller kärnstridsspets för den delen, avfyrades.

Till historiens mest absurda detaljer hör att Strategic Defense Initiative i själva verket aldrig existerat. Enligt de flesta vetenskapsmän skulle detta science fiction-vapen aldrig kunna fungera i praktiken. Vi får dock aldrig veta om Edward Teller visste att hela SDI:s idé med laservapen var, som Hugh DeWitt, en annan framstående vetenskapsman vid det amerikanska vapenlaboratoriet Livermore i Kalifornien, skrev: ”fullkomligt nonsens”.

På något sätt fick Teller ändå rätt och hans liv en mening: han fick under sitt långa liv (han dog 95 år gammal) uppleva både kommunismen och nazismen, och han blev offer för de båda totalitära ideologierna. Men han såg också dem båda besegras. Den tragiske Edward Teller kunde mycket väl hävda att det var hans ”krigshets” och hans nya hemlands starka muskler som han så konsekvent förespråkade – och inte hans liberala kollegors fredstal – som åstadkom detta.

Det kalla kriget slutade med walk-over då Sovjetunionen i brist på pengar lämnade spelplanen. Då Sovjetunionen föll så försvann dock den Yin/Yang-balans mellan de två supermakterna som höll så många små konflikter i balans. Man kan säga att Tellers teori var för lyckad. USA eliminerade Sovjetunionen som hot, men lämnade fältet öppet för ett antal konflikter som vi lider av än idag. Den potentiella risken för "Global Termonuclear War" försvann och ersattes av ett mycket mer reell risk för "Global War on Terror".

Det kalla kriget innebar en kraftig upprustning av det svenska försvaret. På samma sätt så har frånvaron av kallt krig inneburit att vi börjat rusta ner i Sverige. Ironiskt nog så är det nu när vi rustar ned som vi börjar att använda Försvarsmakten fullt ut i internationella insatser.

Men nu är det slut på det globala kriget mot terrorismen. USA har liksom resten av världen begränsningar i ekonomin. Obama har därför valt att skapa en ny strategi och frångå Bush Jr, Preemtive Strike doktrin. (Dessutom skäms han nog en hel del över USA:s roll i Irakkriget...)

”Vi för krig mot ett specifikt nätverk, al-Qaida, och deras allierade terrorister som attackerar USA, våra allierade och våra partner”, står det i Barack Obamas nya säkerhetsstrategi.

Obama markerar ett tydligt avstånd mot den gamla Bush-doktrinen, som tillät USA att starta krig för att avvärja faror i förväg, och fokuserar i stället på diplomati och en vital och förnyad ekonomi.

Jag ser både för- och nackdelar med denna nya doktrin.

- Fördelen är givetvis att USA kan börja förhandla med talibanerna i Afghanistan, då dom inte längre definieras som den egentliga fienden. Därmed så ger det möjligheter även för svenska trupper att lämna landet om några år. Det är också bra att man börjar fundera på andra medel än bara de militära.

- Nackdelen med denna nya doktrin är att den inte pekar ut länder utan snarare grupperingar som potentiella fiender. Hur slåss en stat mot en icke-statlig organisation? Finns den på hemmaplan så är det enkelt. Då kallas dom bara för terrorister eller motståndsrörelse och kan bekämpas med polis och militär. Men finns dom i andra länder så blir det genast krångligare. Då krävs det samarbete över gränserna, vilket borde jämna vägen för att FN kan bli en större spelare. FN har dock inte särskilt ofta visat sig vara mogen detta ansvar.

Hur gör Sverige i denna situation?

Som vanligt så påverkas vi av USA:s doktriner. Truman-doktrinen innebar att vi byggde upp en stark försvarsmakt för att stoppa Sovjetunionens expansion samt påbörjade ett hemligt samarbete med NATO. MAD-doktrinen innebar att vi byggde skyddsrum. Preemptive Strike doktrinen innebar att vi minskade Försvarsmakten och deltar i NATO:s insatser i Afghanistan. Vi har dock aldrig skapat en egen doktrin om man nu inte kallar vår solidaritetsförklaring för doktrin.

Men om Al-Qaida och liknande internationella grupperingar är det stora hotet, borde vi inte bygga upp ett försvar anpassat för detta? Kanske inte just en ren militär styrka, men skapa högre beredskap för terrorattentat i Sverige samt att vid behov kunna stötta omvärlden. Försvarsbudgeten kanske kan minskas, men pengarna borde i stället gå till säkerhetspolis och kustbevakning. Vi borde också öka beredskapen för attentat genom att förstärka sjukvård och ha mobila enheter redo för att reparera elnät m.m. Många av dessa satsningar skulle kunna ge god effekt även vid stormar och snöoväder. Riksrevisionen genomför just nu en granskning av Försvarsmaktens förmåga att ge stöd till det civila samhället. Det ska bli intressant att se vad dom kommer fram till.

Kan man dra några slutsatser om försvarets storlek kontra krigsrisken? Nja, det är kanske att dra den röda tråden lite för långt. Vår försvarsmakt vare sig hotar eller hotas direkt av någon annan. Vi är bara en liten spelare på en mycket stor spelplan som domineras av ett par giganter. Men helt klart så påverkas vi av händelser i omvärlden, d.v.s. krigsrisken eller andra länders uppfattning om krigsrisken påverkar storleken på Försvarsmakten. Tyvärr så brukar vi ligga en smula i ofas då vi mer reagerar än agerar på händelseutvecklingen. Därför finns det sällan balans mellan tillgång och behov. Sverige som är känt som "mellanmjölkens land" borde därför fokusera på att hålla en jämn nivå. Vi kan kalla den nivån för "lagom", vilket egentligen är själva sinnesbilden för Yin och Yang!



Se mer på Forsno:s blogg om USA:s nya strategi.