Det är just nu på grund av semestertider en smula stiltje i diskussionen mellan vår arbetsgivare och de fackliga förbunden om det nya utlandsobligatoriet. Innan semestern så strandade förhandlingarna, men ÖB valde att trots detta gå ut med brevet som informerade om att obligatoriet skulle införas 20:e september.Jag är personligen för ett obligatorium och jag är för internationella insatser. Dock så är jag helt emot sättet som det nu görs på och avsaknaden av exakta villkor innan vi ska skriva på kontraktet.
En del frågar sig säkert varför protesterna kommer nu och inte när det bestämdes att alla som var anställda efter 2003 skulle ha ett obligatorium för utlandsinsatser? Mitt svar är att omvärldsbilden såg helt annorlunda ut efter sovjetunionens fall (det blev mer logiskt med utlandsinsatser) och de nyanställda hade också en möjlighet till val. Vi som har varit med ett tag blev anställda med helt andra villkor, en annan hotbild och vi har numera i många fall betydligt sämre möjligheter till alternativa yrken (ålder, utbildning m.m.).
Ta exemplet med pilotkåren. Dom har skrivit på ett kontrakt som förbinder dom att inte gå till civila flygbolag som SAS m.m. Nu när piloterna ar hållit sin del av avtalet och därmed är för gamla och inte längre attraktiva för tjänst i SAS så ska avtalet ändras!
En intressant aspekt på hur det har ändrats de senaste åren. När jag sökte pilotyrket för en massa år sedan så frågade psykologen mig hur jag såg på internationella insatser (begreppet fanns redan då). Jag svarade att "Chansen nog var lika med noll". Hon stirrade på mig och utbrast "Chansen! Du menar väl risken?!".
Nu är det kanske lätt för många officerare och civila att skriva på obligatoriet. De flesta riskerar trots allt inte att behöva åka ut. Fel utbildning, dålig fysisk status m.m. innebär att risken/chansen för internationella insatser är lika med noll. Det finns dock ett antal officerare som på grund av stor brist på personal med "rätt" utbildning riskerar att få åka ut ofta. Dessa officerare har därför kanske svårt att skriva på obligatoriet. Min rekommendation är därför att följa Försvarsförbundets rekommendation och INTE skriva på ett avtal innan det godkänts av fackförbunden.
Torsdagen den 1 juli avslutades MBL-förhandlingar med Försvarsmakten i oenighet. Alla fackförbund hade tillsammans begärt de centrala förhandlingarna och lade fram flera yrkanden som avslogs. Försvarsmakten kräver, med hot om uppsägning, att all personal skriver på de nya avtalen senast den 20 september. Då vi ännu inte vet vilka konsekvenserna blir i praktiken så vill vi fortsatt uppmana dig som är medlem att inte skriva på förrän vi rett ut alla frågetecken. Hans Jonsson, ombudsman som bevakar frågan:
– Skriv inte på något nytt avtal om du känner dig det minsta osäker. Vi återkommer tidigast i augusti med mer information.
En intressant aspekt på eventuella stridsåtgärder är strejkrätten. När sjuksköterskorna senast skulle strejka så kunde många stridsåtgärder inte införas då det hade påverkat samhällsviktiga funktioner på tok för mycket. Med tanke på att våra politiker helt klart och tydligt hävdar att det inte finns någon hotbild mot Sverige så måste det innebära att mycket stora delar av Försvarsmakten kan gå ut i strejk utan att det skulle påverka säkerheten? Med stor sannolikhet så skulle vi även kunna ställa in internationella insatser eftersom 500 man i Afghanistan av 150.000 knappast kan vara avgörande. Dock så skulle det vara mycket politiskt känsligt, men det kan knappast kallas för "Rikets Säkerhet"!
Sista ordet är med andra ord ännu inte sagt i denna debatt. Wiseman har ett inlägg som länkar till en debatt på Newsmill som jag rekommenderar att följa.
Inlägg
