måndag 12 juli 2010

I väntans tider (uppdaterad)

Saab lever just nu i ett vakuum. Ett antal utländska ordrar står och väntar strax utanför dörren, men med stor sannolikhet så händer inget innan årets slut. Den enda positiva signalen är att Försvarsdepartementet har gett klartecken till fortsatt svensk utveckling av Gripen.

Men trots detta så är det en mycket ryckig verksamhet för närvarande på Saab. Fram tills årsskiftet 2009/2010 så hade Försvarsmakten och FMV den s.k. JAS-ramen att hålla sig innanför. Detta innebar att Saab visste om att det skulle komma en mer eller mindre årlig beställning och pengarna fanns tillgängliga i statsbudgeten. Detta var bra för de långsiktiga satsningarna och för att anställa och behålla kompetensen inom bolaget. Nu kommer regeringen i stället att besluta om nya mindre delanskaffningar varje år, vilket kommer att skapa betydligt sämre möjligheter till långsiktigt samarbete mellan Saab och FMV.

Min åsikt är att regeringen borde acceptera det faktum att symbiosen FMV - Saab är unik. Vi måste har kvar en industri för att kunna fortsätta flyga C/D versionen av Gripen de närmaste 20 åren. Stänger Saab igen så står alla flygplanen på backen så fort det första problemet dyker upp som kräver kompetens att t.ex. ändra mjukvaran i styrsystemet. Saab är den enda leverantören som kan åstakomma dessa ändringar i flygplanet. FMV och Försvarsmakten är i stort sett den enda kunden (eller i varje fall den största). Varför då spela detta spel för galleriet med offentlig upphandling och dela upp aktörerna i upphandlare och leverantör? FMV behöver Saab och Saab behöver FMV. Betydligt bättre vore att helt och hållet skippa upphandlingsprocessen och stället utöka samarbetet Saab - FMV till en gemensam projektledning liknande den som fanns under Viggenepoken. Givetvis ska vi ändå ha spårbarhet på var pengarna tar vägen.

- Denna gemensamma ledning ska definiera en minnivå för att hålla industrin flytande varje år. Hur många ingenjörsårsarbetskrafter krävs för att Saab ska kunna behålla sitt MTC?

- Denna miniminivå ska sedan multipliceras med C/D versionen av Gripens livslängd, ca 20 år till och detta skapar en ny "JAS-ram".

- Inom denna "JAS-ram" ska Försvarsmakten och den gemensamma projektledningen definiera vad som är behovet under året. Hur ser vi till att hålla all kompetens sysselsatt?

- Skulle det visa sig att det något år behövs mer än miniminivån, ja då ska det äskas i form av en ny beställning.

Visst kommer det att vara smärtsamt för staten att låsa sig till en ny JAS-ram, men i praktiken är vi redan låsta 20 år framöver. På detta sätt slipper vi i varje fall slösa bort pengar och resurser på upphandlingar.

Skulle det sedan visa sig att det blir av en affär med Brasilien eller Indien så hamnar vi i ett helt annat läge. Då har vi helt plötsligt en flygplansleverantör som inte lever i stort sett på enbart en kund och då behöver svenska staten inte längre hålla Saab under armarna. Fram tills dess så hoppas jag på att svenska staten och den nya exportmyndigheten ser till att försäljningen av Gripen till andra länder går till på ett så effektivt sätt som möjligt. Det tjänar vi alla på!

Uppdaterad 10-07-16, 20:39
Det närmar sig beslut för Indien i MMRCA upphandlingen. Både C/D versionen av Gripen samt Gripen Demo har varit på plats med gott resultat. Mycket hänger dock på de finansiella avtalen och Life Cycle Cost. Det senare bör peka på fördel Gripen, men det förra kan vara svårt att konkurrera med de stora exportländerna om. Undrar vad vår statliga exportstödsmyndighet kan ställa upp med för stöd till Saab i denna affär?

En intressant aspekt är att av 126 flygplan ska enbart 18 tillverkas i ursprungslandet. Resten ska tillverkas i Indien. Så inte så många fler jobb till Linköping med andra ord, snarare tvärtom. Finns det två tillverkningsorter för Gripenflygplan så kommer framtida affärer att leverera från den fabrik som för tillfället har kapacitet och billigast produktionskostnad.

6 kommentarer:

  1. Indien har utvecklat en- och tvåsitiga stridsflygplan av typ Tejas med tekniskt stöd från först Ryssland och sedan Frankrike och Israel för användning av sitt flygvapen och sin hangarfartygsflotta. Tejas har samma motor som sitter i JAS Gripen och de liknar varandra också i övrigt!

    Orkar Indien ekonomiskt delta i utvecklingen av både Tejas OCH ett så snarlikt enmotorigt flygplan som JAS 39E/F?‏

    - Vore det inte i så fall rationellt att slå ihop utvecklingsprojekten Super-JAS och Tejas?

    http://www.flightglobal.com/articles/2010/07/07/344159/picture-india-rolls-out-naval-version-of-tejas-fighter.html

    SvaraRadera
  2. För att vara helt ärlig så tror jag inte att Indien i första hand är ute efter själva flygplanen i denna upphandling.

    Man är mera ute efter samarbete med västländsk flygindustri (man har redan ett väl fungerande ryskt samarbete) och givetvis att komma över passande teknik.

    Ett "mindre" företag som Saab kan på detta vis vara attraktivt eftersom Indien får mer att säga till om.

    En indisk/brasiliansk order kommer dessutom att innebära att stora delar av Saabs produktion flyttas till dessa länder. Med andra ord det räddas inte särskilt många arbetstillfällen på Saab i Tannerfors!

    SvaraRadera
  3. @Gustav Vasa
    Är det inte just de tekniska problemen inom Tejas-projektet som lett till upphandlingen där Gripen NG deltar?

    Är det för övrigt bara jag som är paranoid nog att vara orolig över en eventuell vinst i Indienaffären?

    De har haft ett mycket långt och nära samarbete mer Ryssland som lever vidare in i framtiden med PAK FA/T-50. Vill vi verkligen att de ska få tillgång till vad som finns i Gripens svarta lådor?

    SvaraRadera
  4. @Forsno: För att inte tala om vad t.ex. thailändarna kommer att tycka...

    Malaysia är också intresserad av Gripen och kanske vill göra en egen utvärdering.

    Bara dessa utvärderingar av Gripen skulle jag vilja klassa som ett gigantiskt företagsspioneri, fast på ett av svenska staten och Saab accepterat sätt.

    SvaraRadera
  5. Allt som är bra för Sverige är bra för Saab.

    Ett ekonomiskt välmående land kan köpa desto mer av sin inhemska försvarsindustri.

    - Också det omvända är väl sant?

    En ekonomiskt välmående industri kan sälja desto mer utvecklade försvarsprodukter till sin hemmamarknad.

    SvaraRadera
  6. Det är svårt att bygga högvärdiga stridsflygplan. Det har både Indien och Japan fått erfara. De har hållit på i många decennier utan påtagligt resultat.

    Brasilien:
    Matchen är inte förlorad än. Min tankar i frågan är att Vissa vill ha Gripen, men president Lula ville ha Rafale. Kanske för att vara kompis med Frankrike, de har köpt mycket försvarsmaterial från dem tidigare. Vem som skulle vinna i den interna dragkampen att få beställa flygplan var så jämn att det blev oavgjort. Inget har beställts hittills. Försvarsministern skulle släppa sin rapport i slutet av maj och gjorde så. Men, Brasilien har presidentval i oktober och 6 månader innan valet får (tydligen) inga stora och dyra beslut tas. Lula kunde alltså inte beställa! I valet så får inte Lula ställa upp och vinnaren har då sannolikt inte Lulas bindning till Frankrike och Rafale. Så mina tankar är att vi kan förvänta oss ett beslut om nytt flygplan för Brasilien tidigast i November och att gripen då fortfarande har en mycket bra chans.

    SvaraRadera