Claes Arvidsson har i en ledare i Svd - under rubriken ”Krösamajabilden av Afrika är för mörk” - uppmärksammat den trots allt positiva utvecklingen som pågår i Afrika och som många är omedvetna om. ”Den mörka bilden av Afrika är sann, men den är bara en del av sanningen”, skriver Claes.”Under perioden 2000–2008 växte Afrikas ekonomi på årsbasis med 4,9 procent (en dryg procentenhet högre än det globala genomsnittet). 2006 var direktinvesteringarna för första gången högre än biståndsflödena. Det finns exempel på företag utanför råvarusektorn som är i världsklass. När det blir dyrare att tillverka i länder som nu är låglöneländer kan Afrika stå näst på tur.” Visst sker tillväxten från en låg nivå, men gjorde inte Kinas tillväxt det också en gång i tiden.?
Vill vi – likt Krösa Maja – se den negativa sidan, så kan vi för ett ögonblick betrakta Demokratiska Republiken Kongo, stort som hela Västeuropa. Efter självständigheten styrde Mobutu Sese Seko Kongo i 32 år, reste runt i världen i en chartrad Concorde, allt medan hans folk sjönk ner i fattigdom och misär. Vid hans död startade ett inbördeskrig som beräknas ha kostat 5,4 miljoner människor livet. Idag plågar AIDS och malaria ett redan plågat folk. Är allt då nattsvart och hopplöst?
Time Magazine vet berätta om det som Claes Arvidsson inte fick plats med i sin korta ledare, nämligen Kinas roll i Afrikas nya och ljusare framtid. Bara ett litet exempel bland många på hur det kan gå till: Trots det allmänt dåliga tillståndet i Kongo har regeringen och statsägda China Railway Engineering Corp (CREC) förhandlat fram en affär på 6 miljarder dollar. Tusentals kilometer vägar och järnvägar, 32 sjukhus, 145 hälsocenter och två universitet. Som delbetalning får Kina gruvrättigheter för 3 miljarder dollar i koppar- och koboltgruvor. Så här byts råvaror mot infrastruktur över hela kontinenten.
“…trade stood at $10 billion in 2000. By 2006, it was $55 billion, and in 2009 it hit $90 billion, making China Africa's single largest trading partner, supplanting the U.S., which did $86 billion in trade with Africa in 2009. Today the Chinese are pumping oil from Sudan to Angola, logging from Liberia to Gabon, mining from Zambia to Ghana and farming from Kenya to Zimbabwe. Chinese contractors are building roads from Equatorial Guinea to Ethiopia, dams from the Congo to the Nile, and hospitals and schools, sports stadiums and presidential palaces across the continent. They are buying too. Acquisitions range from a $5.5 billion stake in South Africa's Standard Bank to a $14 million investment in a mobile-phone company in Somalia”.
Givetvis gnäller alla Europas Krösamajor: Orent spel, nykolonialism, dålig betalning, dålig arbetsmiljö, skadligt för miljön, bristande mänskliga rättigheter och framför allt på att Kinas offensiv i Afrika präglas av koordinering mellan handel, bistånd och diplomati som väst inte kan matcha, om det ens vore helt lagligt hos oss.
I motsats till västvärldens bistånd så gäller för Kina ”Beijing doesn't do gifts; it does deals”, det som den svenska borgerliga regeringen lite trevande börjat efterfråga.
Det finns andra fördelar för Afrika med att vända sig till Kina: "With the West, there are studies, analyses and bureaucracy," says the Western official. ”The Chinese just ask what the government wants, and they don't question or comment or judge. They just do it... Drive across almost any African country today and you'll find Chinese engineers by the side of the road, sleeves rolled up, overseeing work crews. IMF officials in suits crunching numbers inside air-conditioned compounds just don't have the same kind of dash. ‘What we do is always in the shade,’ complains an IMF staffer in Africa.”
Problem i relationerna mellan kineser och afrikaner? Javisst, kulturkrockar som avtar efter att båda parter lär sig att anpassa sig till varandras sätt att vara och tänka.
Hur anpassar vi i väst oss till den nya utvecklingen i Afrika, Där vi årtionde efter årtionde öst in kopiösa mängder pengar utan synbart resultat. Skall vi fortfarande stå för kostnaderna, medan kineserna tar hem vinsterna, bl.a. i form av hett efterfrågade råvaror? En liknande utveckling kan ses i Afghanistan.
Den nya Afrikanska utvecklingen har börjat att uppmärksammas i Sverige och både FOI och Kommerskollegium har presenterat intressanta studier i ämnet.Fokus redovisar lite fram- och baksidor med det nya SinoAfrique-förhållandet i en intressant artikel.
Kanske är det så här förutsättningar för varaktig fred skapas, i en världsdel som fått sin beskärda del av krig, fattigdom, sjukdomar, korruption och kolonialt förtryck. Hopp om en (bättre) framtid. Kanske kan Afrikas naturtillgångar bli en välsignelse och inte längre vara en förbannelse och krigsorsak i sig.
/Sumatra
Inlägg
