Claes Arvidsson har i en ledare i Svd - under rubriken ”Krösamajabilden av Afrika är för mörk” - uppmärksammat den trots allt positiva utvecklingen som pågår i Afrika och som många är omedvetna om. ”Den mörka bilden av Afrika är sann, men den är bara en del av sanningen”, skriver Claes.”Under perioden 2000–2008 växte Afrikas ekonomi på årsbasis med 4,9 procent (en dryg procentenhet högre än det globala genomsnittet). 2006 var direktinvesteringarna för första gången högre än biståndsflödena. Det finns exempel på företag utanför råvarusektorn som är i världsklass. När det blir dyrare att tillverka i länder som nu är låglöneländer kan Afrika stå näst på tur.” Visst sker tillväxten från en låg nivå, men gjorde inte Kinas tillväxt det också en gång i tiden.?
Vill vi – likt Krösa Maja – se den negativa sidan, så kan vi för ett ögonblick betrakta Demokratiska Republiken Kongo, stort som hela Västeuropa. Efter självständigheten styrde Mobutu Sese Seko Kongo i 32 år, reste runt i världen i en chartrad Concorde, allt medan hans folk sjönk ner i fattigdom och misär. Vid hans död startade ett inbördeskrig som beräknas ha kostat 5,4 miljoner människor livet. Idag plågar AIDS och malaria ett redan plågat folk. Är allt då nattsvart och hopplöst?
Time Magazine vet berätta om det som Claes Arvidsson inte fick plats med i sin korta ledare, nämligen Kinas roll i Afrikas nya och ljusare framtid. Bara ett litet exempel bland många på hur det kan gå till: Trots det allmänt dåliga tillståndet i Kongo har regeringen och statsägda China Railway Engineering Corp (CREC) förhandlat fram en affär på 6 miljarder dollar. Tusentals kilometer vägar och järnvägar, 32 sjukhus, 145 hälsocenter och två universitet. Som delbetalning får Kina gruvrättigheter för 3 miljarder dollar i koppar- och koboltgruvor. Så här byts råvaror mot infrastruktur över hela kontinenten.
“…trade stood at $10 billion in 2000. By 2006, it was $55 billion, and in 2009 it hit $90 billion, making China Africa's single largest trading partner, supplanting the U.S., which did $86 billion in trade with Africa in 2009. Today the Chinese are pumping oil from Sudan to Angola, logging from Liberia to Gabon, mining from Zambia to Ghana and farming from Kenya to Zimbabwe. Chinese contractors are building roads from Equatorial Guinea to Ethiopia, dams from the Congo to the Nile, and hospitals and schools, sports stadiums and presidential palaces across the continent. They are buying too. Acquisitions range from a $5.5 billion stake in South Africa's Standard Bank to a $14 million investment in a mobile-phone company in Somalia”.
Givetvis gnäller alla Europas Krösamajor: Orent spel, nykolonialism, dålig betalning, dålig arbetsmiljö, skadligt för miljön, bristande mänskliga rättigheter och framför allt på att Kinas offensiv i Afrika präglas av koordinering mellan handel, bistånd och diplomati som väst inte kan matcha, om det ens vore helt lagligt hos oss.
I motsats till västvärldens bistånd så gäller för Kina ”Beijing doesn't do gifts; it does deals”, det som den svenska borgerliga regeringen lite trevande börjat efterfråga.
Det finns andra fördelar för Afrika med att vända sig till Kina: "With the West, there are studies, analyses and bureaucracy," says the Western official. ”The Chinese just ask what the government wants, and they don't question or comment or judge. They just do it... Drive across almost any African country today and you'll find Chinese engineers by the side of the road, sleeves rolled up, overseeing work crews. IMF officials in suits crunching numbers inside air-conditioned compounds just don't have the same kind of dash. ‘What we do is always in the shade,’ complains an IMF staffer in Africa.”
Problem i relationerna mellan kineser och afrikaner? Javisst, kulturkrockar som avtar efter att båda parter lär sig att anpassa sig till varandras sätt att vara och tänka.
Hur anpassar vi i väst oss till den nya utvecklingen i Afrika, Där vi årtionde efter årtionde öst in kopiösa mängder pengar utan synbart resultat. Skall vi fortfarande stå för kostnaderna, medan kineserna tar hem vinsterna, bl.a. i form av hett efterfrågade råvaror? En liknande utveckling kan ses i Afghanistan.
Den nya Afrikanska utvecklingen har börjat att uppmärksammas i Sverige och både FOI och Kommerskollegium har presenterat intressanta studier i ämnet.Fokus redovisar lite fram- och baksidor med det nya SinoAfrique-förhållandet i en intressant artikel.
Kanske är det så här förutsättningar för varaktig fred skapas, i en världsdel som fått sin beskärda del av krig, fattigdom, sjukdomar, korruption och kolonialt förtryck. Hopp om en (bättre) framtid. Kanske kan Afrikas naturtillgångar bli en välsignelse och inte längre vara en förbannelse och krigsorsak i sig.
/Sumatra
Inlägg
Nyss hemkommen efter 14 månader i Afrika (inte första gången heller).
SvaraRaderaKan bara konstatera att det är ganska mycket problem på kontinenten fortfarande. Korruptionen är såpass omfattande att man har ett uttryck på Swahili för korrumperad nomenklatura. WABENZI=Mercedes-Benz folket. Och kineser såg jag massor av. Deras enda intresse var att få tillgång till råvaror och kränga den sämsta kinesiska kvalitén till bästa möjliga pris i Afrika. Vad säg om aluminiumkastruller (Alzheimers någon??) som var max en millimeter tjocka i botten? Elektrisk tråd som bestod av kopparöverdragen ståltråd?
Absurditeterna var många, men framförallt så vill jag citera en brittisk kollega från en tidigare afrikamission.
"The Africans emulate form, but not necessarily the function."
För utveckling krävs det en insikt hos en större bredd av befolkningen, dvs. en medelklass. Den existerar i princip inte någonstans i Afrika.
Så tyvärr fortsätter nog vedermödorna för medelafrikanen under överskådlig tid.
Bara mina funderingar,
Major Error
@ Major Error
SvaraRaderaFöre Afrikas "1:a världskrig" var de enda utvecklade delarna resterna från kolonialtiden. Sedan dess hade det mesta stått stilla. Nu verkar utvecklingen ha en chans att skjuta fart igen, med kinesernas hjälp.
Ditt exempel med kastrullerna är bra. Förmodligen likadana som man kan hitta hos den fattigare delen av Kinas befolkning.
Den arbetsmiljö som det klagas på i samband med den kinesiska satsningen i Afrika, tror jag håller samma låga standard som hemma i Kina. Utveckling, liksom en resa, börjar alltid med ett första steg.
Det finns inget hinder för att svensk u-hjälp tar sig liknande former som den kinesiska. Det finns ingen anledning att skicka pengar till inköp av lastbilar av märket Toyota, när vi själva har två utmärkta lastbilstillverkare i landet. varför inte skicka lastbilar, istället för pengar. Men det är klart, vi kan ju alltid stödja den kinesiska tillväxten genom att skicka pengar till inköp av kinesiska lastbilar.
Bristen på medelklass är ett stort problem i alla fattiga länder. Jag tror dock att viss utveckling skall till, innan vi kan se framväxten av en medelklass.
Kinas engagemang i Afrika verkar att vara en Win-Win-situation på sikt. Västvärlden verkar att ha stelnat i sina former och tänk. Dags för lite dynamik även i Europa, om vi inte vill bli helt frånåkta utvecklings- och tillväxtmässigt, medan vi fortfarande har en medelklass.
@ Sumatra
SvaraRaderaProblemet med Afrika är att regeringarna är korrupta. De har inget intresse av att hjälpa medelafrikanen. Det handlar om att berika sig själv i så stor omfattning som möjligt för att sedan försvinna utomlands med kapital osv. Ett exempel är Kenya, där man räknar med att korruptionen motsvarar ganska exakt statsbudgeten. Av någon anledning så motsvarar den u-hjälp som Kenya tar emot ganska exakt Kenyas statsbudget.
Vad gäller kineserna så har du helt rätt. De bygger vägar och infrastruktur. Men hur många kan nyttja vägarna, dvs. har råd med bil? Inte många. Ett exempel är Etiopien, där skatten på bilar är så hög att en gammal Lada från 80-talet kostar ca 8000 USD. Och för att köpa en 10 år gammal Toyota Corolla så måste du punga ut med kanske 15000 USD. Det säger sig själv att medeletiopiern med en månadslön på ca 200kr/månaden aldrig kommer att få råd med en bil. Och trots allt är mobilitet en viktig faktor för utveckling och rörlig arbetsmarknad.
Vilket land som helst kan bygga infrastruktur, men inte alla kan underhålla densamma. Jag har sett väldigt många exempel på där donationspengar spenderas och därefter förfaller systemet pga. uteblivet underhåll.
Ett exempel är vattenkraftverken i Etiopien. Afrikanska vatten är i regel grumliga av slam och det medför att slammet samlas upp vid vattenreservoarerna. I den miljön så behövs det ett underhåll som muddrar vid dammarna. Detta görs tyvärr inte och det leder till att effektiviteten i kraftverken går ner för att till slut i praktiken inte bli användbara.
Det här är bara några exempel på vad som händer just nu. Klippa band är viktigt för både biståndsgivare och afrikanska politiker. Tyvärr är inte långsiktigt tänk inom drift och underhåll det....
Min slutsats är att svensk u-hjälp görs bäst genom konkreta insatser inom utbildningsväsendet i afrikanska länder. Och då menar jag verkligen inte bara grundläggande läs-, skriv- och räknekunskaper. Utan högre utbildning motsvarande gymnasium och universitet. Endast på det viset kan man skapa förutsättningar för en välutbildad medelklass.
Inom EU bör Sverige påverka för att afrikanska länder ska kunna exportera produkter till EU förmånligt och att europeiska företag ska agera etiskt i Afrika. Sen spelar det ingen roll om det är oljebolag eller fiskeavtal med fattiga länder.
Som en artikel som jag läste om jordbrukspolitik i Afrika. Hur kan en Kenyansk bonde konkurrera med gratis mat från EU?
Nåja, det var mycket om ett väldigt omfattande ämne.
mvh
Major Error
PS: De flesta afrikanska statssystem kan nog i grunden betraktas som kleptokratier.
@ Major Error
SvaraRaderaTog med stort intresse del av dina kommentarer till detta enorma ämnesområde. Vi verkar båda att definiera Afrika som sub-Sahara och det kan vi gott fortsätta med.
Mercators projektion är bra för navigering, men för att visa länders och världsdelars verkliga storleksförhållanden är en lite halvt okänd projektion bättre; Gall-Peters projektion. Här går ytorna att jämföra på ett rättvisande sätt. Då framstår Afrika som den ytmässiga jätte som världsdelen är.
http://www.heliheyn.de/Maps/GallPeters/Pictures/PetersMap.jpg
Afrika är så stort och så mångfasetterat att nästan allt man säger stämmer någonstans. Gör man som du och nämner korruptionen som exempel, så stämmer det nästan överallt. Allt du säger om förutsättningarna för effektiv drift och underhåll stämmer med min erfarenhet också.
Vad skall man med bil till, när det ändå inte finns några vägar eller tvärt om. Nu tror inte jag att kineserna bygger vägar från ingenstans till ingenstans, utan dessa ingår som del i större projekt. Vägarna är ett sätt att förflytta varor på. Kineserna är inte dumma, om ett tag kommer dom förmodligen att börja sälja kinesiska bilar till de byggnadsarbetare du ser på bilden överst i mitt inlägg. Förmodligen har dom redan kinesiska klockor av tillräcklig kvalitet. Kanske kan de så småningom skaffa en kinesisk TV och en kinesisk mobiltelefon, nu när det kanske finns ett kinesiskbyggt mobilnät. Lönen står kineserna redan för. Mycket effektivare hjälp än att ösa pengar över korrupta regimer. Byggänget på bilden behöver inte sälja sig till någon krigsherre för sitt uppehälle.
Precis som du beskriver, så öser EU ut skattesubventionerade livsmedel över kontinenten, som slår ut den lokala jordbruksnäringen. Ett annat oskick är att ha en låg tullsats för oprocessade råvaror och en oproportionerligt hög tullsats för förädlade varor. Exvis ger kaffebönor låg tullsats, färdigrostat och färdigförpackat kaffe ges en så hög tullsats, att den blir osäljbar på europamarknaden.
En gång i tiden bedrev LAMCO gruvdrift i Liberia och vänstern protesterade. Några protester mot Kinas verksamhet i Afrika hörs inte från vänsterhåll idag. Det är bra det, för det som nu sker kan vara en nystart för världsdelen. Frågan är bara om vi i väst förmår att hänga på och tänka om vår biståndspolitik och kroka på trenden. Kina och Afrika vinner och Européerna undrar vad som hände. Europa; Gammalt och trött, frånåkt och initiativlöst?