Haverireserv

Vid anskaffning av flygplan till svenska Flygvapnet har det alltid ingått ett visst antal extra som s.k. haverireserv. Detta är för att man är medveten om att det under övningar m.m. kommer att inträffa händelser som resulterar i färre flygplan tillgängliga den dag kriget kommer.

Det verkliga behovet är alltså krigsbehovet + ca 10%.

Sedan finns det även andra faktorer som innebär reducerat antal tillgängliga flygplan. Detta är framför allt otillgänglighet i form av tekniska problem och underhållsbehov. En grov tumregel är, ju komplexare system, ju fler enheter försvinner på grund av otillgänglighet. En teknisk tillgänglighet på 70% anses vara mycket bra. Detta innebär att ytterligare 30% står på backen.

Det innebär att det verkliga behovet är krigsbehovet + 10% + 30%.

Visste vi nu bara vad krigsbehovet var så skulle det vara enkelt att beräkna det verkliga behovet! Men i normala fall så köper Försvarsmakten allt för sällan vad som behövs, utan vad man har råd med. 18 HKP 14, 20 HKP 15 och planerat 18? HKP 16 räcker inte till mycket om armén skulle få för sig att bli luftburen.

Detta är enbart de materiella resurserna. Hur är det med de personella?

I USA har man börjat bli medveten om att ca 10% av de anställda i försvaret inte längre är i skick för att skicka ut i fortsatta internationella insatser. Detta är i grunden soldater som har den fysiska förmågan och utbildning som räcker till, men som av olika skäl slitits ut i förtid på grund av sina erfarenheter i strid.

Det innebär för Sveriges del att det verkliga behovet av soldater är lika med insatsbehovet + 10%. Då har i dessutom inte räknat med de officerare och soldater som inte har rätt fysisk förmåga eller saknar rätt utbildning. Hur många detta i verkligheten är idag är okänt, men utan att överdriva så skulle jag säga 20%. Sedan har vi giltig frånvaro enligt svensk lag, d.v.s. pappa/mammaledigheter, VAB, ensamstående med barn m.m. Tittar jag runt i min egen korridor så skulle jag vilja påstå att det ligger på minst 5-10% i den åldersgrupp som är aktuella för internationella insatser. Skulle man dessutom titta över en 6-månaders insatsperiod så skulle nog siffran bli högre. Nu är vi uppe i ett verkligt behov av insatsbehovet + 10% + 20% + 10%, d.v.s. ett behov av att träna ca 40% mer än vad som egentligen behövs för insatser.

Frågan är också hur Försvarsmakten ska hantera dessa extra 40% som egentligen inte är tillgängliga för insatser. Ska dom få sparken då dom inte uppfyller kravet för obligatoriet? Ska dom tillfälligt placeras i Prodorganisationen? Många frågetecken och få svar. Vad som dock är helt klart är att det alltid behövs ett visst mått av överproduktion...