måndag 30 maj 2011

Vi tvår våra händer (uppdaterad)

I ett debattinlägg i SvD förespråkar ett antal medlemmar ur diverse kvinnorörelser och fredsförbund att Sverige bör dra sig ur insatsen i Libyen.

För det första, om landets regering, som har ansvaret att skydda befolkningen inte gör det, ska omvärlden med alla till buds stående fredliga medel bistå och förmå den därtill. Först därefter – och bara om situationen utgör hot mot internationell fred – kan säkerhetsrådet besluta om väpnat ingripande.

Hmm...ja vad säger man om denna argumentation? I en sak har debattörerna rätt. Civilbefolkningen i Libyen lider. Men vad man har missat är två andra viktiga faktum. Civilbefolkningen hade lidit även om inte NATO hade anfallit. Civilbefolkningen i Libyen kommer att fortsätta att lida även om NATO drar sig ur.

Tyvärr så ser jag samma naivitet från dessa debattörer som från en del andra debattörer avseende Afghanistan. SAK - Svenska Afghanistankommittén (vars arbete jag i grund och botten respekterar) har ibland en argumentation som jag inte förstår. De vill inte samordna sina insatser med ISAF, då de är rädda för att utsättas för talibanernas våld. "Vi kan inte ta sida utan måste ses som neutrala". Hade det varit Röda Korset hade jag hållit med, då Röda Korset har hela världen som arbetsfält och måste ses som neutrala för att kunna ta sig in i andra konflikter i andra länder. Men SAK har bara en konflikt att fokusera sig på och det är i Afghanistan och där har västvärlden tagit sida och det är för det afghanska folket och mot talibanerna. "Vi har varit i Afghanistan sedan 1979 och vi kommer att vara kvar när ISAF lämnar". Ja, det är sant. Men handen på hjärtat. SAK närvaro förhindrade inte inbördeskrigen efter att Sovjetunionen drog sig ur. De förhindrade inte talibanernas skräckregim. De förhindrade inte förtycket av kvinnor eller att barn inte fick gå i skola. De förhindrade heller inte att Al Qaida tilläts få en fristad i Afghanistan. Om ISAF drar sig ur är Afghanistan tillbaka på ruta ett. SAK har därmed massor av arbete framför sig, men är det verkligen lösningen på problemet?

Vad är då de fredliga metoder som vi enligt debattörerna borde använda?

- Kraftiga svenska fördömanden, demonstrationer utanför den libyska ambassaden i Stockholm och flammande tal på Sergels Torg? Tja, den tysta svenska diplomatin brukar ju ha verkan...

- Ekonomiska och politiska påtryckningar? Det har man försökt ända sedan Lockerbie. Så länge Khadaffi har tillgång till olja så kommer det inte att fungera. Det finns allt för gott om korrupta länder och bolag som vill vara med och tjäna pengar på Khadaffis olja.

- Blockad? Tja, vi försökte det med Irak efter Gulfkriget och resultatet blev bara att civilbefolkningen led ännu mer. Det är mycket svårt att förhindra att en korrupt ledning skor sig på hjälpsändningar. Mat och medicin kommer inte bara att gå till folket, utan stora delar kommer att fastna i mellanhänder. Sjöblockaden utanför Libyen (som vissa svenska politiker förespråkar) spelar heller ingen större roll, då majoriteten av smugglingen kommer att ske över landgränserna. Koalitionen har t.ex. mycket liten förmåga att stoppa flygtrafik över den södra gränsen med tanke på avståndet från baseringaplatserna kring Medelhavet.

- Krigsförbrytartribunalen i Haag? Knappast. Khadaffi vet att han är dömd redan på förhand. Det bästa han kan hoppas på är något trevligt fängelse i t.ex. Sverige där andra krigsförbrytare redan funnit "fristad". Varför skulle han ge upp om inte någon tvingar honom? Ger vi inte honom någon utväg så är vår enda chans att någon i hans omgivning gör slut på honom. Fallet Mladic borde vara avskräckande. Han kommer troligtvis att bli fälld (om han överlever till rättegången), men vi lyckades inte stoppa massakern i Srebrenica för det. Enda anledningen till att Serbien nu till slut lämnar ut Mladic är att man är sugen på medlemsskap i EU och det har gått så pass många år sedan kriget att Mladic inte längre är en stark frontfigur för de nationalistiska krafterna i Serbien. Sedan är han tydligen halvdöende och i behov av läkarvård. Det var inte krigsförbrytartribunalen som stoppade krigen i Bosnien och Kosovo. Det var piskan i form av anfallen mot Belgrad stoppade krigen och först sedan moroten i form av EU-medlemsskap fick Serbien att lämna ut Mladic. Men den här utvecklingen hade knappast varit möjlig utan att NATO först slog till (med stöd av bl.a. vår dåvarande utrikesminister Anna Lindh).

- Möjligtvis så skulle vi kunna köpa ett förräderi från någon av Khadaffis generaler. Det lär dock kosta mer än 30 silvermynt denna gång.

Det vi därför bör erbjuda Khadaffi är både piska och morot. Ge honom en chans att dra sig undan i landsflykt i något lämpligt afrikanskt land som del av en AU-ledd insats för att stabilisera Libyen. Ge hans generaler chans att fly ur landet eller att ställa upp som kandidater i det första fria valet. När tillräckligt många av Khadaffis supportrar har lämnat honom så finns det chans att någon annan tar över makten och erbjuder ett eld-upphör. Men dessa morötter fungerar tyvärr mycket dåligt om vi samtidigt inte att vi är beredda att ta till piskan.

Visst bör Sverige ställa upp med "morötter" i form av humanitär hjälp m.m., men vi kan inte alltid lita på att någon annan ställer upp med piskan. FN har ett ansvar att ingripa när stater fallerar att skydda sin befolkning. Frågan är bara hur? Ska vi som i Rwanda och Bosnien stå och titta på tills dammet har lagt sig? Ska vi sätta in symboliska trupper som inte får ingripa? De klassiska fredsbevarande trupperna har fugerat bra i konflikter mellan stater för att separera styrkorna längs en demilitariserad gräns, men hur gör vi när det inte finns en fysisk gräns mellan olika befolkningsgrupper? Problemet är svårt att lösa, men att göra ingenting alls är definitivt inte en lösning. Allt för många svenskar är världsmästare i konsten att kritisera andras misstag, men för fega för att själva våga riskera begå dessa.

Samma svenska tveksamhet ligger också bakom besluten att inte använda markvapen i Libyen. De svenska förbanden får gärna ta foton som någon annan kan använda som beslutsunderlag för en väpnad insats. Men är vi verkligen utan skuld om något går fel? I en vanlig civil rättegång så skulle vi nog dömas som minst medhjälpare.

Det ska bli mycket intressant att följa debatten om förlängning eller inte av den svenska insatsen i Libyen. Tyvärr är det svårt att peka på vilka framsteg som insatsen leder till. Men det är inte svårt att peka på vad som hade hänt om insatsen aldrig hade startat. Ett nytt Srebrenica, Halabja eller Babij Jar allt medan omvärlden tvår sina händer.

Skådespelet i Riksdagen närmar sig. Vilka svenska polititiker är det som kommer att slåss för att ta rollen som Pontius Pilatus?

Uppdaterad 11-06-02, 12:16
NATO förlänger insatsen i Libyen och ber Sverige om fortsatt stöd.

Natorådet slog på onsdagen fast att insatsen bör förlängas med 90 dagar och generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen sade, enligt Reuters, att slutet för Gaddafi nalkas.

Statsminister Fredrik Reinfeldt bekräftar att Rasmussen i brev och direkta samtal bett Sverige om fortsatt hjälp. Det gäller fortfarande luftspaning och lufttankning - men nu också soldater som kan borda fartyg, enligt SVT:s Rapport.

Enligt vad TT erfar vill Nato också att Sverige hjälper till med informationsoperationer där Gaddafi-trogna soldater på olika sätt ska få reda på motsidans bild av läget i konflikten.


Jag hörde Urban Ahlin uttala sig på radio om att (s) hellre ville se en marin närvaro och var nöjda med att även denna resurs även var något som NATO önskar. Frågan är bara vad NATO önskar mest? Det som alla andra ställer upp med, eller en resurs som Sverige just nu är ganska så ensamma om?

Varför ska vi dessutom hatta fram och tillbaka med vilka resurser vi skall skicka till Libyen? Det kostar att sätta upp ett förband och få det klart inför en insats. När det är väl på plats så är det bara drifts och lönekostnader. Om nu (s) anser att inte Gripenförbandet gör någon nytta där nere, så måste de samtidigt tala om hur ett marint förband kan göra större nytta? Vad är de faktiska argumenten för eller emot de olika alternativen? Kostnader, nytta, risk för att skada civila eller att förankra stödet inom de mer vänstervridna delarna av (s) samt samarbetet med (v) och (mp)?

DN1, DN2, DN3

Uppdaterad 11-06-03, 18:03
Urban Ahlin går på med att skicka flottan till Medelhavet för att ersätta Gripen i insatsen mot Libyen.

Jag har tidigare kritiserat våra internationella styrkeregister, då de lovar för mycket. Det är alltid ett politiskt beslut samt ekonomi som avgör om förbanden i realiteten kommer att skickas iväg eller inte.

Vad har vi då för marina resurser beredda att skicka iväg?

För insatsen 2006-2007 utanför Libanon så modifierades MHS Sundsvall och HMS Gävle för att kunna operera i tropiska vatten (kylning m.m.). För insatsen utanför Somalia 2009-2010 så modifierades HMS Carlskrona. HMS Gävle och HMS Sundsvall var i stort sett färdigmodifierade för denna nya insats. Vi har även anpassat våra ubåter för operationer i varmt vatten, vilket bevisades av bl.a. HMS Gotlands utbyte med amerikanska flottan och HMS Hallands övningar i Medelhavet. Hur anpassade våra minröjningsfartyg är för operation i Medelhavet är jag inte insatt i.

Enligt BU12 har vi en korvettdivision, en minröjningsdivision, en ubåt och en amfibiebataljon i 90 dagars beredskap. Det är samma beredskap som vår Gripendivision har i styrkeregistret. Men då glömmer politikerna bort att det Gripenförband som används i Libyen togs från EAW som är del av NBG11 med 10 dagars beredskap. Så frågan är hur bemannad korvettdivisionen är och vilken status man har på sin utrustning.

Senast den 22 juni krävs det beslut om vi skall fortsätta med Gripen i Unified Protector eller inte. Skulle beslutet bli att byta Gripen mot t.ex. en korvett så kan det innebära att det dröjer ända till slutet på september innan de är klara för avfärd.

Om jag inte minns helt fel så var det en hel del politiskt bråk om den förra insatsen i Medelhavet. Den ansågs vara onödig och inte bidra till något. FN frågade efter soldater och Sverige skickade fartyg. När sedan insatsen skulle förlängas så var det stor tveksamhet hos politikerna.

Insatsen utanför Libyen lär inte bidra till mer än den utanför Libanon, förutom ytterligare ett fartyg som skulle kunna hjälpa till om ett flyktingfartyg får problem i närheten. Frågan är dock om vi i så fall inte hellre borde skicka Kustbevakningen? De har både fartyg och flygplan samt personal som är mer lämpade för denna typ av uppgift. Jag misstänker dessutom att beredskapen hos dessa enheter är högre än hos våra militära beredskapsförband...

Mina bloggkollegor på Försvar och Säkerhet kanske får rätt till slut avseende svenska flottans återkomst till Barbareskkusten.

30 kommentarer:

  1. "Men SAK har bara en konflikt att fokusera sig på och det är i Afghanistan och där har västvärlden tagit sida och det är för det afghanska folket och mot talibanerna."

    Västvärlden har tagit ställning för den regim man själv installerat och utropat till legitim. Karzairegimen är inte nödvändigtvis mer representativ för Afghanistans folk än vad Diemmregimen var representativ för Vietnams folk. Karzai är lite bättre på att låtsas vara demokrat.

    Detta om Afghanistan.



    I Libyen så är problemet att de tongivande bland våra kära allierade alldeles uppenbart vill bomba bort Kadaffi med FN-resolutionen som behändigt cover.
    Faller inte Kadaffi så går nämligen Sarkozy på en ordentlig politisk och ekonomisk mina, då han plötsligt bröt de starka ekonomiska och politiska band Frankrike tidigare hade till Kadaffiregimen.


    Utländsk intervention i andra människors inbördeskrig har en lång och ärorik historia av att gå åt helvete med pukor och trumpeter. I synnerhet då interventionen görs med en massa baktankar, eller då kunskapen om läget i landet är dålig.

    SvaraRadera
  2. Lite kvinnosolidaritet i aktion. Kvinna till kvinna, med Libyens armé som blomsterbud?

    Det vore kanske på sin plats att även vänsterkvinnor någon gång ställer sig på det godas sida... bland oss övriga. Det är ju trots allt mödrar och barn som är de hjälplösa offren för det övervåld som utövas av regeringssidan i konflikten. Själv skulle jag ha lite svårt att sova efter att så oförblommerat ha ställt mig på ondskans och våldets sida.

    Kanske dags för vänsterkvinnorna att åka till Libyen och hjälpa libyens regering och armé att skydda civilbefolkningen mot NATO. Fast det är väl ingen stake i vänsterkvinnorna.

    Däremot förstår jag bättre SAK:s ställningstagande. De var på plats långt före NATO och kommer att vara på plats långt efter att NATO lämnat. Oavsett den politiska och militära utgången av kriget.

    SvaraRadera
  3. @ Sumatra:
    "Det vore kanske på sin plats att även vänsterkvinnor någon gång ställer sig på det godas sida..."

    Jag är tämligen säker på att vänsterkvinnorna överlag var motståndare till Irak-kriget.

    SvaraRadera
  4. Jag är också säker på att vänsterkvinnorna överlag var motståndare till Irak-kriget.

    Att förhindra ytterligare kemisk krigföring mot egen befolkning, ytterligare slakt på träskaraber, politiska meningsmotståndare m.fl grupper och att stödja den demokratiska utveckling som trots det etniska våldet ändå sker och varför inte Kurdernas nyvunna frihet, nä det är inget som vänstern stöder. Snarare tvärt om. Precis som jag skrev i min förra kommentar.

    SvaraRadera
  5. @Per A: Att Kharzai är en skurk är det ingen tvekan om, men trots allt så har det genomförts hyffsat fria val. Frågan är om läget hade sett så mycket annorlunda ut om Abdullah Abdullah hade vunnit?

    Att vi riskerar att misslyckas i Libyen är inget bra argument. Världen hade inte kommmit särskilt långt om det alltid användes för att undvika att försöka. Vad är alternativet till intervention? Att stå vid sidan om och titta på?

    SvaraRadera
  6. Självklart är stå vid sidan om och titta på alltid ett alternativ, det är det näst enklaste alternativet av alla, det enklaste är att stå vid sidan av och inte se.

    Det blir lite mera komplicerat om man vill stå vid sidan av men ändå försöka vara moraliskt högstående. Det är ganska lätt om man koncentrerar kritiken mot våldsverktygen och mot att konflikter finns, det är ganska smart eftersom man då kan framställa det som ondskefullt att göra något aktivt. (En taktik som inte har den svagheten är de ickevålds engagerade som använder sig själva som mänskliga sköldar, då stämmer orden med handlingen. )

    Om man översätter det till en vardagssituation är det som att bekämpa mobbning genom att undvika att befinna sig på skolgården utan i stället sitta på ett tjänsterum och skriva åtgärdsplaner som går ut på att föregå med gott exempel genom att inte använda auktoritet. Görs det tillräckligt intensivt och ger en rejäl plan lättar samvetet och man kan se andra människor i ögonen och säga "vi gör saker".

    Sedan finns det andra mera krassa problem som att det finns fler konflikter än förmåga för svenska staten att bry sig om dem. Det gäller då att välja att engagera sig i de som kan påverkas i en positiv riktning. Upproren i arabvärden är givetvis lovande, de kan leda till stora förbättringar för många människor och betyda väldigt mycket för både politik och handel. Jag är inte lika övertygad om att insatserna i Afganistan egentligen är viktigare än att t.ex. rädda Zimbabwe men de uppskattas kanske av vår handelspartner USA?

    SvaraRadera
  7. En vis man sa nånting en gång....
    "If you try you might loose, but if you don't try, you're guaranteed to loose!"
    Som sagt, sitta vid sidlinjen och bara se på, som brukar vara den svenska melodin, då har "man" redan förlorat......

    Förtydligande: "man" ska utläses med engelskt uttal....

    SvaraRadera
  8. Vad är det för fel på svenska kvinnor? De står för precis allt det jag inte står för. Genetiskt fel? Feminismen har nog förstört flera generationer kvinnor i detta land. Vänsterfeminister, samhällets riktiga terrorister.

    SvaraRadera
  9. @CI: "Att vi riskerar att misslyckas i Libyen är inget bra argument."

    Om vi misslyckas så har vi troligen gjort situationen värre för de vi påstod oss försöka hjälpa, och risken för att misslyckas i en intervention verkar vara tämligen hög.

    Skälen till att jag bedömer risken för misslyckande som, tämligen hög är många:

    1) Osäkerhet om det politiska läget i Libyen.

    2) Splittring inom den intervenerande alliansen..

    3) Svag ekonomi hos de drivande intervenerande staterna.

    4) Inrikespolitisk sårbarhet hos en del av de pådrivande politikerna.

    5) Tämligen utbredd krigströtthet bland västerländska befolkningar och krigsmakter.

    1 gör att det är troligt att vi kommer att göra dyrbara och svårreparerade misstag, i synnerhet om det går så långt som till trupp på backen.

    2-5 gör att det är troligt att insatsen får dålig uthållighet.

    SvaraRadera
  10. Jag håller nog med i allt du skriver utom SAK. De har en uppgift, lindra lidandet där det uppkommer.

    Alla kan inte ha samma uppgift - NATO och andra har tagit på sig uppgiften att hindra att lidandet sprids och uppkommer. (Realpolitik och baktankar åsido.)

    Jag tror att för att orka jobba som SAF gör måste man nog distansera sig. Se på dem som den sista livförsäkringen om västvärlden misslyckas den här gången också med Afghanistan.

    SvaraRadera
  11. Det ska bli intressant hur chefsingenjörens "morötter" till folket i Libyen ser ut när väl interventionen är fullbordad, kan man komma under 650 000 döda civila som i Irak lär väl "chefsingenjören" jubla.

    /mgu

    SvaraRadera
  12. @Per A
    Banghazi var timmar från att falla när Frankrike började bomba. Valet var mycket enkelt: tänker vi tillåta ett nytt Srebrenica i ett av EU:s grannländer eller tänker vi försöka göra något åt saken.

    Det blir inte mycket mer binärt än så i utrikespolitiken.

    @mgu
    Det libyska folkets morot är ett land utan Khadaffi; Khadaffis morot är ett liv som pensionär i Zimbabwe.

    SvaraRadera
  13. @Forsno
    Efter EU:s intervention så kan det libyska folket se fram emot att låna euros mot 12,5% ränta och köpa sand Billigt.

    /mgu

    SvaraRadera
  14. @ Forsno: "Banghazi var timmar från att falla när Frankrike började bomba. Valet var mycket enkelt: tänker vi tillåta ett nytt Srebrenica i ett av EU:s grannländer eller tänker vi försöka göra något åt saken."

    Att det är OK att bomba för att stoppa ett nytt Srebrenica innebär inte per automatik att de efterföljande bombningarna av kommandocentraler, fartyg i hamn och gud vet vad mer också är OK.

    Vi har gått långt bortom att försöka stoppa en massaker, och är nu inblandade på ena sidan i ett inbördeskrig. En sida som vi faktiskt inte vet så mycket om.

    SvaraRadera
  15. @Per A
    Att fortsätta bomba är kanske inte samma sak men väl en logisk konsekvens. Redan att stoppa framryckningen mot Benghazi var att välja sida och därmed måste Khadaffi försvinna för att fortsatt goda relationer mellan Europa och Libyen ska bli möjliga.

    Eftersom de ingripandes ekonomi och det internationella politiska läget kräver en begränsad insats går det inte att få ett snabbt avgörande, men utvecklingen är lika tydlig som långsam:

    De regeringskontrollerade områdena minskar, avhoppen från regeringen fortsätter, åtalet i Haag blåser bort den sista internationella legitimiteten och kompromisslösheten eroderar stödet inom AU.

    Khadaffi är slut.

    Det är bara en fråga om när och hur (exil eller martyrskap). Jag skulle gissa på ett Ceausescu-slut inom några månader.

    Rebellrörelsen är lika spontan och improviserad politiskt som den är det militärt.

    Att hålla folk nere genom stöd till diktaturer för att det finns islamistiska strömmingar inom dem har gett oss AQ; att bli sedda att fortsätta stödja förtrycket vore ett strategisk nederlag i informationskriget mot jihadismen.

    En turkisk eller indonesisk utveckling i Nordafrika vore så mycket i vårt intresse att den är värd ett betydande risktagande.

    SvaraRadera
  16. CI, det viktiga för (S) är att de driver en egen linje. Urban Ahlin har klart deklarerat att de inte tänker köpa något som regeringen säger utan strid. Skulle regeringen säga att de vill avveckla FL01 och erstta de med båtar så skulle (S) säga att det är oansvarigt slöseri med skattemedel att ersätta något som är efterfrågat och beprövat med ett oprövat kort.

    Kort sagt ägna inte allt för mycket intelektuell kraft att ifrågasätta politiken eller leta dolda agendor. Ha bara kortfattad saklig kritik.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  17. @J.K: Det intressanta är att när Juholt bara var en anonym representant för försvarsutskottet så tyckte jag att han hade sunda tankar de gånger jag lyssnat på honom i debatt. Men nu när han är partiledare så går det helt plötsligt inte längre att framföra åsikter som skiljer sig från huvudfåran i partiet och riskera det politiska samarbetet med (v) och (mp).

    Det som är lite tråkigt är att Försvarsmaktens syfte och existens allt för ofta reduceras till enbart partipolitiska valfloskler.

    SvaraRadera
  18. Det du upplever om partipolitiska valfloskler inom försvaret är ett allmänt problem som finns inom många områden. Jag misstänker att många politiker undviker att rangordna olika samhällsinstitutioner och statliga utgiftsområden.

    Säger man att det ena är viktigare än det andra riskerar man att irritera människor och då statens åtaganden har växt oerhört mycket sedan den tid då våldsmonopolet med polis, rättsväsende och militär var det självklart viktigaste är det troligt att de mindre centrala delarna påverkar fler människor.

    En av de enklare vägarna till framgång är en analys av vilka frågor och åsikter som tilltalar flest människor samt uppmärksammas av dem och så tar men de positionerna. För att få uppmärksamhet behöver de avvika från de som har makten eller dominerar i media men det måste avvika lagom mycket så det ger ett kaxigt men seriöst intryck. Den största nackdelen med det tankesättet är att det inte blir någon riktning för vart politiken skall ta vägen.

    Jag tror inte att hänsynen till (v) och (mp) är alls lika viktig som hänsynen till de olika interna (s) falangerna. Juholt är inte fri att ta vilken position som helst så det är inte helt lealöst, han behöver ta de positioner som håller ihop (s). Har han ett starkt ledarskap kan han göra jobbet lättare genom att våga välja en riktning som inte passar alla, vi får se hur det blir med det.

    Trenden att politiken är ett från sakinnehållet fristående PR hantverk för att samla mjuka poäng i opinionsundersökningar och hårda poäng i val finns inom alla partier.

    Ur min synvinkel är motmedlet att analysera samhället med hjälp av ideologier och funderingar om vad olika ekonomiska prioriteringar betyder i verkligheten. Vad är det egentligen som jag och vi önskar? Vad händer i verkligheten om jag och vi gör det vi önskar och får ett resultat av det?

    Juholt verkar söka efter en ideologisk riktning i tidigare S epoker, det skall bli intressant att se hur det går.

    Sedan kommer även partier med en välgenomtänkt ideologi som används på ett konsekvent och verklighetsnära sätt att haspla ur sig mängder med floskler under valrörelserna då en rejäl andel av väljarkåren inte läser mer än rubrikerna och väljer efter känslorna i slagorden. Jag gör skillnad på floskler som pekar i alla möjlig riktningar och floskler som är konsekventa och det är en väldig tur att en rejäl andel av väljarkåren bryr sig om konsekvens(I alla betydelser).

    SvaraRadera
  19. CI, jag hade det (tvivelaktiga) nöjet att bevittna Juholts soloframtträndanden både 2001 och 2004. Förutom att det 2004 var en direkt upprepning av 2001 års uppförande när det gäller retoriska poänger och vissa ordval så var det inte så knivskarpt. Snarare orerade han om någon form av utvidgat säkerhetsbegrepp och vad jag ser skulle vara privata företags egna förbaskade skyldigheter.

    Jag fick känslan att karln inte snabbt nog kunde avveckla militära förband för att frigöra pengar till något slags cyberförsvar.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  20. @ Forsno: "Att fortsätta bomba är kanske inte samma sak men väl en logisk konsekvens."

    Eftersom det av prestigeskäl verkar vara oändligt mycket lättare att trappa upp än att trappaner en militär insats, så ser jag nog gärna att varje ytterligare steg på våldstrappan övervägs noga, och de resonemang som ligger bakom en eventuell upptrappning bör helst vara så offentliga som möjligt.

    Annars så blir det bara floskelrally i den säkerhetspolitiska debatten, och det tycker jag vi har sett nog av.

    SvaraRadera
  21. @Per A
    Jag har svårt att se någon mer omfattande eskalering. De länder som drev fram interventionen hade redan från början en mycket extensiv tolkning av 1973.

    Det är sedan de första veckorna den politiska/militära ledningen, militär infrastruktur och förband i fält som utgör bombmål.

    Rådgivarna verkar inte göra så mycket mer än att ge råd och det ser inte ut att bli någon markinsats; i alla fall inte så länge konflikten pågår.

    "Floskelrally" är väl just normalläget? Kan du nämna någon svensk insats i modern tid som motiverats med realpolitiska argument inför allmänheten?

    Det vi saknar är ett bra forum för säkerhetspolitisk debatt med lite höjd.

    Folk och Försvar skulle kanske kunna bli det, men hålls tillbaka av att den försvarspolitiska processen i Sverige enbart syftat till att etablera konsensus och ofta gjort detta till priset av tydlighet.

    Det jag är mest avundsjuk på USA för är inte deras obscent stora försvarsbudget utan att de har politiska debatter där argumenten utgörs av böcker; visserligen inte för pöbeln på FOX News utan bland tankesmedjor och akademiska institutioner med politiskt inflytande - men den är tillgänglig för alla som är nyfikna och behärskar lite Google-Fu.

    Vi har fackperspektivet i bl a Krigsvetenskapsakademien, men det politiska saknas helt.

    SvaraRadera
  22. @ Forsno

    Lite oklart om "pöbeln på FOX News" syftar på de anställda eller på tittarna, men klart är att det, som vanligt i Sverige, förmedlas färdigförpackade åsikter. Alla svenskar "vet" att FOX News förmedlar fel nyheter. Alla svenskar vet vilka svenska och utländska partier som är populistiska och/eller extrema. Nu senast var det Sannfinländarna som fick en etikett av SVT och simsalabim visste hela Sverige vad man skulle tycka. Att sedan flera andra länder var inne på samma linje i de olika frågorna spelade ingen större roll.

    Visst har USA fördelar i förhållande till oss. Bl.a. en journalistkår som överlåter åt läsare och tittare att dra sina egna slutsatser av de nyheter som förmedlas. Det blir ofta bättre än när nästintill en hel journalistkår förmedlar nyheter, med ett perspektiv från den yttersta vänsterkanten.

    Ett alternativ är ju att kontrollera själv. Hur tokig är egentligen FOX News. Kolla själv:

    http://www.foxnews.com/

    Det finns inga spärrmekanismer som hindrar en säkerhetspolitisk debatt, med eller utan höjd. Nu tror jag ju inte att det är bristen på akademiker som fört oss till det läge vi befinner oss i avseende försvars- och säkerhetspolitiken. Grunden för problemen är nog att söka i inledningen av CI inlägg och inte minst när figurer som Juholt tillåtits att härja fritt under årtionden.

    Detta kan vi inte skylla på FOX News och det löses inte heller med ökad akademisering.

    SUMATRA

    ps Google verkar lite trött ikväll. Fick logga in som anonym ds

    SvaraRadera
  23. @Sumatra
    FOXs nyhetsbevakning är inte värre än någon annan nyhetskanals, men huvuddelen av deras tablåer upptas av olika former av åsiktsjournalistik/opinionsbildning; den senare är en smula tendentiös.

    Eftersom sarkasm inte alltid går fram i skrift bör jag kanske vara tydlig med att det sista var en understatement av brittiska proportioner.

    FOX tittare är som regel inte bara oinformerade utan felinformerade. FOX har t ex varit starkt bidragande till att hela birther-nojan blev mer än enbart lyteskomik.

    Amerikaner gör skillnad på politics och policy; vi kallar bägge politik och det märks.

    Det är i kopplingen mellan den akademiska och politiska världen via diverse tankesmedjor som policy, det vill säga politikens egentliga innehåll, formas.

    Hos oss finns ett glapp mellan ett tjänstemannaperspektiv och ett närmast spelteoretiskt politiskt perspektiv. Det är inte så att det saknas politiskt maktspel USA, men det finns en mer substantiell debatt också.

    SvaraRadera
  24. @ Forsno

    Att vara oinformerad eller rent av felinformerad gör inte människor till pöbel.

    Att vara o- och felinformerad är en svensk nationalgren, vilket inte minst CI:s inlägg antyder. Tendensiös rapportering är en annan gren där vi ligger väl framme.

    Med de två tillfällen då George W Bush blev vald respektive omvald i åtanke, drar jag mig till minnes hur oförklarlig valutgången blev, mot bakgrund av den rapportering från valrörelsen som bjöds svenska folket i TV och tidningar.

    Här kan man tala om åsiktsjournalistik/ opinionsbildning. Ett annat exempel är kristusgestalten Obama, som efter en vecka som president valdes till det årets mottagare av Nobels fredspris. Inte ens nobelkommittén verkar att skära klart, om än norsk.

    Att det tog Obama två år att skaka fram en födelseattest är inte FOX´ fel.

    Finns det ingen akademiker eller tankesmedja som kan informera presidenten om att landet lever över sina tillgångar på ett rent grekiskt sätt. Här har FOX ett arbete att göra.

    I övrigt håller jag med dig om att den amerikanska debatten och journalistiken är kvalitativt överlägsen den vi själva har, men det stör nog inte folkflertalet (pöbeln?).

    Det vore intressant att få inblick i hur beslutsprocessen i rörelsen ser ut när det gäller Libyeninsatsen. Med Juholt vid rodret vore det något för en akademiker att doktorera på. Om det nu överhuvud taget går att reda ut.

    SUMATRA

    ps Blogger fortsätter att krångla ds

    SvaraRadera
  25. @Sumatra
    Hela birther-rörelsen är minst lika mycket foliehatt som sanningsrörelsen och borde överhuvudtaget aldrig bevärdigats med att USAs president ägnar dem någon offentlig uppmärksamhet.

    De är dessutom i högsta grad just "pöbel".

    Det finns tendentiös och det finns Glenn Beck...

    Jag tror inte att det finns någon beslutsprocess bakom Socialdemokraternas Libyen-linje. Jag tror att Juholt lät käften springa före och nu försöker försvara den position har råkade landa på med lika delar desperation och spelad övertygelse.

    Jag undrar ifall han verkligen kommer att kunna sitta kvar hela vägen till valet eller om han hinner snacka bort sig från partiledarposten innan dess.

    SvaraRadera
  26. - Jag har viktigare saker att göra än att svara på era frågor.

    Det är alltid en farlig replik för en politiker. Frågan om Obamas födelseort har ju varit på tapeten sedan primärvalen, då anhängare till Hillary Clinton via mail spred ryktet att Obama inte var född i USA och att han dessutom - i hemlighet - var muslim.

    Obama har hänvisat till rådande ekonomiska läge och två-tre pågående krig, vilket medfört att han inte hunnit presentera sin födelseattest. Sedan primärvalen. För tre år sedan. Synnerligen illa skött.

    Jag tror att du är något viktigt på spåren avseende Juholt.

    Det har alltid förvånat mig med politiker, att de kan vara så övertygade om förträffligheten i någon tanke eller idé, för att strax efteråt hävda motsatsen - oftast efter en valförlust.

    Har försökt att tänka mig en graf som åskådliggör hur det blir om alla alltid eftersträvar gemenskap med majoriteten, men det vill sig inte. Ungefär som när matematiken upphör att fungera och bryter samman under inverkan av ett svart håll i rymden.

    Nu vill jag inte jämföra Håkan med ett svart hål. Det svarta hålet har dragningskraft...

    SUMATRA

    Kan inte logga in som Sumatra här på CI:s blogg, men hos WW går det bra. Vaför gör dom på detta viset?

    SvaraRadera
  27. @Sumatra: Kan bara beklaga. Ett tips är att kryss av rutan "fortsätt att vara inloggad" när du loggar in. Det funkade för mig som var utlåst från min egen blogg! :-(

    SvaraRadera
  28. Jag som hoppats på minst en sjua ;-)

    SvaraRadera