Fokuserade insatser

I Sudan förvärras just nu den humanitära krisen.

Det finns stor risk för en återgång till ett nytt fullskaligt krig mellan norra och södra Sudan om inte mer görs för att tvinga parterna till förhandlingsbordet. För att freden ska ha någon chans behövs enighet om hur frågorna i fredsavtalet från 2005 kan garanteras även efter delningen.

Valet har med andra ord inte förbättrat läget, utan kanske t.o.m. ökat spänningarna mellan de två regionerna. Hör här på SR reportage från Sudan inför den kommande delningen av landet.

I debatten kring den förlängda insatsen i Libyen så framföre (s) att det vore bättre att satsa på Syrien där invånare dödas av sin regering under försök att införa ett demokratiskt styre.

Visst så kan det framstå som konstigt att FN, EU och NATO satsar på en insats och låter folkmord ske i andra regioner. Men man måste komma ihåg att det finns helt enkelt inte tillräckligt med resurser för att lösa alla kriser på en gång.

Att påbörja en insats och inte avsluta den innan man börjar fokusera på nästa riskerar att resurserna blir för tunt utspridda. Det kan resultera att den nya insatsen inte får tillräckliga resurser för att lyckas, men även att den första misslyckas då t.ex. i det aktuella fallet regimen i Libyen får tillfälle att slå tillbaka. Då är allt jobb som har lagts ner förgäves.

I boken "Om stridens grunder" av Marco Smedberg, ISBN 91-7125-028-X (som användes på FHS för utbildning av stabsofficerare fram tills dess att "Doktrin för Markoperationer" togs fram), så finns det två strategiska begrepp som det gäller att ha i beaktande när man tittar på hur vi bör agera under både nationella och internationella operationer.

- Kraftsamling. "För att möjliggöra framgång i strid är det viktigt att koncentrera insatserna mot fienden i tid och till plats som har avgörande betydelse. Kraftsamlingen innebär att resurser samlas till en tidpunkt och/eller i visst område eller mot viss typ av mål och används i ett bestämt syfte. Dessa resurser kan vara förband eller verkan av olika vapensystem. Syftet med kraftsamlingen är att uppnå tillräcklig eldöverlägsenhet där avgörandet söks. (I svenska armén kallas detta lokal överlägsenhet.) Kraftsamling är inte enbart själva "mängden av enheter vid avgörandet" utan innebär också krav på att kunna omgruppera resurser i så god tid att de hinner fram. Detta ställer bland annat krav på både flexibilitet och disponibla reserver samt på transportorganisationen, för att nämna några faktorer. På det klassiska slagfältet var denna princip tydlig med ansamling av förband och eldkraft till plats där avgörandet söktes. På det moderna slagfältet med alltmer utspridda vapen från vilka man har möjlighet att samla elden mot en punkt måste denna princip ses i ett vidare sammanhang. Kraftsamling kan ske mot olika fientliga system eller funktioner över en större yta. Fortfarande gäller dock att där man vill ha ett avgörande måste fienden lokalt nedgöras tillsammans med andra fientliga styrkor och vapensystem som kan påverka denna strid. Skillnaden mot förr blir främst avstånden och ytan inom vilken kraftsamlingen måste äga rum. Omedelbart sedan kraftsamlingen uppnått sitt syfte kan det vara nödvändigt att sprida ut sina styrkor igen för att undgå fiendens motåtgärder. Detta får allt större betydelse på grund av de moderna vapnens alltmer ökade räckvidd och effekt. Att i tid veta och fatta beslut om att kraftsamla respektive sprida förbanden kräver kunskap och känsla för tidförhållanden."

- Sätt upp och håll fast vid mål. "Det är nödvändigt att ägna stor omsorg åt att fastställa mål. Eftersom målen tillkommer efter noggranna överväganden skall hänsyn ha tagits till olika händelseutvecklingar så att målen inte behöver överges utan stora förändringar av läget. Målen måste vara realistiska. Det övergripande målet bryts ner i delmål på olika nivåer. Dessa måste vara kända i organisationen så lång sekretessen medger det. Taktiska chefer skall ha en definierad uppgift inom ramen för högre chefs målsättning. Vidare måste alla chefer förstå hur delmålen hänger ihop med det mer långsiktiga slutmålet. Dessutom måste sidoordnade förbands uppgifter vara kända. Alla ansträngningar på oilka nivåer inriktas mot att nå de uppsatta målen. Fortlöpande måste planer och åtgärder kontrolleras så att de leder mot det uppsatta målet."

Här har vi svenskar ett stort problem. Enligt Clausewitz så är de militära operationerna bara i syfte att nå de politiska målen. Men vad är egentligen det svenska politiska målet med våra internationella insatser? Att visa att vi bryr oss? Att hjälpa civila? Att ställa upp för FN? Eller att säkerställa framtida hjälp, då vi inte är med i NATO? Utan tydlig politisk styrning blir de militära insatserna bara isolerade händelser som var och en för sig kanske ger något, men tillsammans inte leder någonstans. Tvärt om så kan vår inblandning i internationella konflikter i stället bidraga till att Sverige dras in i konflikter i stället för att skydda svenska folket från konsekvenserna av dessa.

Det man måste ha i åtanke är att analysera om vi deltar i en lokal strid för att bekämpa t.ex. regimen i Libyen eller om vi befinner oss i ett "globalt krig mot terrorismen". Är det ett globalt krig så måste vi utnyttja manöverteorins principer att sätta in resurser där vi möter framgångar och inte som nu delta i långa insatser ,liknande den i Afghanistan, där vi bara nöter ner våra styrkor och vår vilja att fortsätta med denna typ av insatser. Möter vi motstånd skall detta i stället förhindra att spridas genom att isolera det till lokala fickor och sedan med de egna styrkorna gå runt området. Problemet är bara att det kommer att kollidera med vår vilja att genomföra humanitära insatser. Folket i dessa regioner får lida för att vi isolerar dem från omvärlden. Sunda militära strategier faller ofta när de möter verkligheten och får ofta anpassas till det lokala läget, vilket inte alltid är bra för möjligheterna att nå det militära eller det politiska målet.

Nu är i och för sig "Doktrin för markoperationer" under bearbetning, då framför allt Försvarsmaktens agerande under internationella insatser behöver föras in. Men oavsett vilken doktrin som gäller för Försvarsmakten så gäller fortfarande de gamla sanningarna om "Kraftsamling" samt "Sätt upp och fast vid mål". Det är bara det politiska spelet som tyvärr allt för ofta tvingar Försvarsmakten att hoppa från den ena insatsen till den andra samt byta strategisk grundsyn i samband med varje försvarsbeslut. Helt emot de bägge "sanningarna" med andra ord.