USA är ett land vars politik under första halvan av 1900-talet utmärktes av en neutralistisk hållning, precis som den politik vi själva bedrev. Man var visserligen med i de båda världskrigen, men först 1917 respektive 1942 och efter att ha blivit indragna. Under Det Kalla Kriget som följde tog däremot USA en aktivare del i skeendet och det är detta förhållande vi vant oss vid, vi som lever nu.På bloggen Sofliggaren-revival tar skribenten upp faran för att Europa blir en irrelevant partner för USA, mot bakgrund av den förskjutning som skett efter Kalla Krigets slut, där USA numera står för 75 % av NATO:s kostnader, mot 50 % tidigare. Frågan som ställs är hur det går för NATO om USA drar sig ur. Fri-åkare är den passande rubriken på hans inlägg och bakgrunden är ett tal av den avgående amerikanska försvarsministern Robert Gates. Inget beröm till Europa där inte.
Ute i samma ärende är bloggen Försvar och säkerhet, där resonemanget utvecklas med exempel från den pågående operationen i Libyen. ”The most advanced fighter aircraft are little use if allies do not have the means to identify, process, and strike targets as part of an integrated campaign”. Detta gäller även det faktum att, trots att insatsen väl får betecknas som begränsad, ammunitionen börjar att ta slut för Européerna. För svensk del får man hoppas att det är digitala bilder vi tar, så att vi inte tvingas att avbryta för att filmen tagit slut.
Försvar och säkerhets devis ”Tillsammans blir vi klokare” gillar jag. Frågan är dock om det är en universell sanning mot bakgrund av vad som på den politiska nivån i Riket sig nyligen tilldragit haver.
Det är givetvis viktigt hur det går för de Europeiska ländernas ekonomier, men nog viktigare ändå hur det går för USA i detta hänseende. Mot förväntad tillväxt på över 3% pekar det nu snarast mot under 2 % i år. Nå, ekonomi är väl den ”vetenskap” där majoriteten alltid kan sägas ha fel. Federal Reserve (som varken är federal eller en reserv, utan privatägd) gissade på 3,9 %. Vad betyder då skillnaden mellan 1,8 % och 3,9 %, kan man ju fråga sig.
Just nu är USA:s statsskuld 100 % av BNP. Med en tillväxt av 3,9 % skulle den ha krympt till 83 % av BNP om ett årtionde. Med nuvarande takt på tillväxten 1,8 %, så är statsskulden om tio år uppe i 144 % av BNP. Skillnaden kommer också att vara skillnaden för gamla farmor, med hennes pension och hälsovård och för skolbarnens utbildning och för Försvaret och, i förlängningen, för NATO:s framtid. Allt är konsekvenser av den ekonomiska utvecklingen. Vad dessa konsekvenser får för konsekvenser för västvärldens utveckling, konkurrensförmåga och inte minst försvarsförmåga kan man med rätta bäva inför. För att förstå omfattningen av den nuvarande ekonomiska krisen, kan jag nämna att huspriserna i USA nu fallit mer än under Den Stora Depressionen under 30-talet.
Då USA gick in i de båda världskrigen, var det ett välmående samhälle med gott om resurser som marscherade upp. Ur dessa krig kom man med stora statsskulder, vilka man snabbt återhämtade sig från. Dagens USA mår inte lika bra och utgångsläget i händelse av större konflikter kommer nog att medföra en viss försiktighet vad gäller nationens inblandning.
I statsskulden ligger inte de amerikanska delstaternas urusla finanser och konkursmässighet medräknat. Några få delstater med republikanska guvernörer har dock lyckats få ekonomin på rätt köl men på det hela taget bankar konkursförvaltaren på dörren hos de flesta.
Samtidigt sitter Kina på en valutareserv på 3000 miljarder dollar i utländsk valuta och har lånat ut enorma summor till USA, som i sin tur även är skuldsatt visavi länder i Mellanöstern.
Peps Persson får säga vad han vill; Detta är inte falsk matematik.
Sammanfattningsvis kan sägas att det är ekonomin som styr. Allt annat är konsekvenser. Dessa konsekvenser får i sin tur konsekvenser och det är här någonstans som svaret på frågan om NATO:s framtid står att finna. Och Europas och vår egen svenska framtid.
Frågan om Europa kommer att vara en relevant försvarspartner för USA i framtiden kan man vända på. Kommer USA att i framtiden ha råd att vara en partner för Europas försvar eller får vi stå för kostnaderna själva?
Ekonomiska fakta hämtade från Time Magazine
/Sumatra
(optimistkonsult)
PS Är det någon som kommer ihåg ordet Klimatförändringar? När Reinfeldt var klimatfrälst och tillika EU:s ordförande? Då lades det förslag om en ”klimatfond” på 100 miljarder euro per år att delas ut gratis till alla länder som ville ha.
Polens finansminister Jan Rostowski sa om detta så här: "Helt rättframt, från vår synpunkt är det totalt oacceptabelt att de fattiga länderna i Europa ska hjälpa de rika länderna i Europa att hjälpa de fattiga länderna i resten av världen.”
Om detta och mycket mer kan du läsa hos ”Andas lugnt”. DS
Inlägg
