Vad vill Indien ha?

Fotöljstrategen pekade i en kommentar i mitt förra inlägg om Gripenexporten på två artiklar (här och här) om Indiens MMRCA-program, samt reaktioner i USA på att USA inte längre är med i utvärderingen. Dessa artiklar pekar i sin tur på en mycket intressant artikel i den indiska tidningen "FORCE" kallad "Decoding Indias MMRCA Decision".

Vad var det som de amerikanska konkurrenterna föll på?

F-16IN "Super Viper" föll på utvärderingskriterierna "Growth potential, carefree handling (and automatic sensing of external stores), sustained turn rate, engine change time and assurance against obsolecense over a 15 year period." Här kan man se F-16 stora svaghet som både UAE och med stor sannolikhet våra polska grannar upptäckt. För att få plats med ny teknik samt mer bränsle i det begränsade skrovet så har man tillfört s.k. CFT - Conformal Fuel Tanks på ryggen. Dessa ger stort motstånd, väger en hel del och till skillnad mot fälltankar så går de inte att fälla om det skulle uppstå ett behov av kraftig manövrering i en luftstrid.

F/A-18E/F "Super Hornet" föll på "The maturity of its engine design, the growth potential of its engine, assorted performance shortfalls and issues related to special preventative maintenance." Den motor som Beoing erbjudit är F414 Enhanced Performance Engine (ERP) som är under utveckling. Utvärderingsflygplanet (som bl.a. misslyckades med motorstart på den högt belägna basen Leh på 10.500 ft) var utrustad med F-414-GE-400. (Det stora indiska intresset för Leh är givetvis närheten till Pakistan). Den nya motorn skulle med stor sannolikhet gett F-18E/F de prestandaökningar som den hade behövt för att gå vidare i utvärderingen. Om det sedan hade innburit att man blivit klarerad till mer än 7,5G är oklart.

Tyvärr tar artikeln inte upp någon analys av varför vare sig Gripen eller Mig-35 föll ur "tävlingen".

USA har inte kunnat erbjuda sina senaste flygplan. F-22 är en ren jaktmaskin som dessutom är belagd med exportförbud och indierna behövde multirole. F-35 är ännu inte tillräckligt mogen för att kunna vara med i utvärderingen och Indien vill ha sitt flygplan idag.

Artikeln nämner också att indierna verkar ha fokuserat på enbart de råa prestanda hos flygplanen där Eurofighter och Rafale varit överlägsna F-18E/F och F-16IN. Fokuset på stridsförmåga, d.v.s. integration av sensorer och vapen för att t.ex. ge BVR-förmåga har varit betydligt lägre. Dessutom har man för att undvika mutor m.m. ännu inte lagt in de ekonomiska aspekterna som kommer att utvärderas först i fas 2 av förhandlingen. Där kommer bl.a. motköp, licenstillverkning, tekniköverföring m.m. att diskuteras.

Dock så finns det ett problem med att utvärdera enbart tekniken, då en pilot givetvis alltid vill ha det bästa oavsett priset och vad som egentligen behövs baserat på strategisk hotbild. "There is no such thing as 'best' technology in the abstract, especially where defence procurement is concerned. The pre-eminent of any war-fighting technology on the world can be judged only in the constraints of price." Risken är att Indien i fas 1 kastar bort alla alternativ som skulle kunnat vara mer ekonomiskt fördelaktiga i fas 2.

Intressant är det faktum att indierna är så rädda för korruption att man väljer detta stela utvärderingssystem. Eurofighterkonsortiet bör darra en smula, då affären med Saudiarabien är kraftigt ifrågasatt. Även i Frankrike är det, som min bloggkollega Klart Skepp precis tagit upp, inte helt ovanligt med mutor. Men kanske så fruktar Indien svenskarna mer än någon annan, då vi har för vana att ange oss själva. Bofors-skandalen avskräcker nog fortfarande många indier. Inte för mutan i sig själv, men att den tack vare dåligt svenskt samvete gjordes så offentlig.

Intressant är också skillnaderna mellan upphandlingsprinciper i de olika länder som Gripen varit med som aktör. I Brasilien så har Gripen redan vunnit flygvapnets tekniska utvärdering och industrins utvärdering avseende motköp, men de politiska aspekterna av beslutet ligger hos presidenten som verkar vela mellan att uppfylla sin föregångares löften till Frankrike eller att ta hänsyn till ekonomin i landet. I Norge så "trimmade" man utvärderingsvillkorn så att F-35 skulle vinna även den ekonomiska utvärderingen i stället för att helt ärligt peka på de politiska fördelarna med ett fortsatt starkt band till USA.

Två faktorer som jag tycker är en smula märkvärdiga i utvärderingen är:

- Både Rafale (10-24,5 ton) och Eurofighter (11-23,5 ton) är ganska så stora/tunga och hamnar i samma klass som de Su-30 MKI (17,7-26 ton) som indierna redan har i sin vapenarsenal. Behöver de inte ett komplement snarare än en konkurrent? MMRCA står trots allt för Medium Multi Role Combat Aircraft. Det kan i och för sig peka på att man är missnöjd med sina Su-30 MKI (man fick stryk i Red Flag mot F-15), vilket i kombination med förseningarna på sitt hangarfartyg från Ryssland och tidigare problem med Su-27 även kan förklara varför Mig-35 föll ur tävlingen. Personligen så ser jag fram emot samövningar mellan Thailand och Malaysia då det kommer att visa hur Gripen står sig mot Su-30 MKM. Malaysia har tidigare visat intresse för Gripen och ser Gripen som ett komplement till Su-30 för att ersätta Mig-29 och F-5. En intressant jämförelse är att i fallet Malaysia så slog Su-30 MKM ut F/A-18 E/F...

- Indien utvecklar sin egen LCA - Light Combat Aircraft i form av HAL Tejas. Projektet har haft stora tekniska problem och många förseningar. Den gång jag såg den i luften på Le Bourget så verkade den ha problem att göra kombinerade manövrar i roll och tipp och efter varje manöver i tipp så råkade den ut för en viss tippsvängning som måste stoppas innan den gick in i nästa manöver. Indien planerar att köpa 140 st Tejas som skall utrusta 7 divisioner. Med tanke på diskussionen avseende F-18 motorn så är det ett intressant faktum att prototypen till Tejas använder General Electric F404-GE-F2J3 och det är tänkt att serieversionen skall använda General Electric F404-GE-IN20 på 85 kN. Ett tag så var det diskussioner om att Tejas skulle få samma motor som Eurofighter. Den stora frågan avseende Tejas kvarstår dock. Hur har man tänkt sig synergin med MMRCA och hur ska de komplettera varandra?

Uppdelningen mellan de bägge utvecklingsprogrammen MMRCA och LCA är inte helt logisk. Det är heller inte de olika offerterna från de flygplanstillverkare som getts sig in i MMRCS-utvärderingen. Både Gripen och F-16IN hamnar någonstans mitt emellan i storlek, medan Eurofighter och Rafale hamnar strax ovanför.

Helt klart är att Indien i första hand givetvis vill ha ett slagkraftigt flygvapen som är till för att neutralisera hotet från Pakistan med deras nyanskaffade F-16 (med det märkliga amerikanska stödet till Pakistan). Men i andra hand så vill man definitivt bygga upp sin egen flygindustri med hjälp av projekt som Su-30 MKI och MMRCA. Just nu så ser det ut som den 5:e generationen indiskt flyg kommer att bli en samutveckling med ryska PAK-FA T-50, då USA än så länge varit ovilliga att exportera Stealth-teknnologi. Obama har dock visat ändrad inställning och är villig att erbjuda indierna F-35. Frågan är bara vilka skillnader som exportvarianten av F-35 har mot den amerikanska? Jag tvivlar på att USA vill avslöja alla hemligheter för indierna, då deras band mot Ryssland är för starkt och en eventuell konflikt mot Pakistan skulle riskera att indisk teknik hamnar i kinesiska händer.

Hur skulle en luftstriod mellan Rafale och Eurofighter sluta? Tja, ska man tro fransmännen så piskade deras piloter engelsmännen vid samövningar förra året. Ett uttalande som nästan startade ett nytt 100-årigt krig mellan länderna. På Red Flag så deltog Rafale tillsammans med Eurofighter, men fransmännen var mycket passiva och verkade mest vara där för att utvärdera Su-30 MKI och spela in radarsignaturer samt trimma sina elektroniska hotbilbiotek. I Libyen så är fransmännen mycket aktiva med sina Rafale medan engelsmännen är mer passiva med Eurofighter och använder sina Tornado för attackuppdrag. Eurofighter verkar av allt att döma vara ett mindre moget flygplan än Rafale.

Vad blir mitt tips om utvärderingen fortsätter med fokus på Rafale och Eurofighter?

Rafale har redan tidigare varit utslagna ur affären, men lyckats ta sig tillbaka in på banan. Indierna har köpt en hel del fransk teknik tidigare och bl.a. innehåller deras Su-30 MKI en hel del teknik från Thales. Eurofighter hade vissa problem under utvärderingen, bl.a. hade man startsvårigheter vid höghöjdsprovet i Leh. Så min gissning blir att Rafale tar hem matchen om inte politikerna gör en helomvändning och plockar in andra konkurrenter i steg 2, då Eurofighter och Rafale trots allt bägge två är dyra alternativ.