måndag 13 juni 2011

Vad vill Indien ha?

Fotöljstrategen pekade i en kommentar i mitt förra inlägg om Gripenexporten på två artiklar (här och här) om Indiens MMRCA-program, samt reaktioner i USA på att USA inte längre är med i utvärderingen. Dessa artiklar pekar i sin tur på en mycket intressant artikel i den indiska tidningen "FORCE" kallad "Decoding Indias MMRCA Decision".

Vad var det som de amerikanska konkurrenterna föll på?

F-16IN "Super Viper" föll på utvärderingskriterierna "Growth potential, carefree handling (and automatic sensing of external stores), sustained turn rate, engine change time and assurance against obsolecense over a 15 year period." Här kan man se F-16 stora svaghet som både UAE och med stor sannolikhet våra polska grannar upptäckt. För att få plats med ny teknik samt mer bränsle i det begränsade skrovet så har man tillfört s.k. CFT - Conformal Fuel Tanks på ryggen. Dessa ger stort motstånd, väger en hel del och till skillnad mot fälltankar så går de inte att fälla om det skulle uppstå ett behov av kraftig manövrering i en luftstrid.

F/A-18E/F "Super Hornet" föll på "The maturity of its engine design, the growth potential of its engine, assorted performance shortfalls and issues related to special preventative maintenance." Den motor som Beoing erbjudit är F414 Enhanced Performance Engine (ERP) som är under utveckling. Utvärderingsflygplanet (som bl.a. misslyckades med motorstart på den högt belägna basen Leh på 10.500 ft) var utrustad med F-414-GE-400. (Det stora indiska intresset för Leh är givetvis närheten till Pakistan). Den nya motorn skulle med stor sannolikhet gett F-18E/F de prestandaökningar som den hade behövt för att gå vidare i utvärderingen. Om det sedan hade innburit att man blivit klarerad till mer än 7,5G är oklart.

Tyvärr tar artikeln inte upp någon analys av varför vare sig Gripen eller Mig-35 föll ur "tävlingen".

USA har inte kunnat erbjuda sina senaste flygplan. F-22 är en ren jaktmaskin som dessutom är belagd med exportförbud och indierna behövde multirole. F-35 är ännu inte tillräckligt mogen för att kunna vara med i utvärderingen och Indien vill ha sitt flygplan idag.

Artikeln nämner också att indierna verkar ha fokuserat på enbart de råa prestanda hos flygplanen där Eurofighter och Rafale varit överlägsna F-18E/F och F-16IN. Fokuset på stridsförmåga, d.v.s. integration av sensorer och vapen för att t.ex. ge BVR-förmåga har varit betydligt lägre. Dessutom har man för att undvika mutor m.m. ännu inte lagt in de ekonomiska aspekterna som kommer att utvärderas först i fas 2 av förhandlingen. Där kommer bl.a. motköp, licenstillverkning, tekniköverföring m.m. att diskuteras.

Dock så finns det ett problem med att utvärdera enbart tekniken, då en pilot givetvis alltid vill ha det bästa oavsett priset och vad som egentligen behövs baserat på strategisk hotbild. "There is no such thing as 'best' technology in the abstract, especially where defence procurement is concerned. The pre-eminent of any war-fighting technology on the world can be judged only in the constraints of price." Risken är att Indien i fas 1 kastar bort alla alternativ som skulle kunnat vara mer ekonomiskt fördelaktiga i fas 2.

Intressant är det faktum att indierna är så rädda för korruption att man väljer detta stela utvärderingssystem. Eurofighterkonsortiet bör darra en smula, då affären med Saudiarabien är kraftigt ifrågasatt. Även i Frankrike är det, som min bloggkollega Klart Skepp precis tagit upp, inte helt ovanligt med mutor. Men kanske så fruktar Indien svenskarna mer än någon annan, då vi har för vana att ange oss själva. Bofors-skandalen avskräcker nog fortfarande många indier. Inte för mutan i sig själv, men att den tack vare dåligt svenskt samvete gjordes så offentlig.

Intressant är också skillnaderna mellan upphandlingsprinciper i de olika länder som Gripen varit med som aktör. I Brasilien så har Gripen redan vunnit flygvapnets tekniska utvärdering och industrins utvärdering avseende motköp, men de politiska aspekterna av beslutet ligger hos presidenten som verkar vela mellan att uppfylla sin föregångares löften till Frankrike eller att ta hänsyn till ekonomin i landet. I Norge så "trimmade" man utvärderingsvillkorn så att F-35 skulle vinna även den ekonomiska utvärderingen i stället för att helt ärligt peka på de politiska fördelarna med ett fortsatt starkt band till USA.

Två faktorer som jag tycker är en smula märkvärdiga i utvärderingen är:

- Både Rafale (10-24,5 ton) och Eurofighter (11-23,5 ton) är ganska så stora/tunga och hamnar i samma klass som de Su-30 MKI (17,7-26 ton) som indierna redan har i sin vapenarsenal. Behöver de inte ett komplement snarare än en konkurrent? MMRCA står trots allt för Medium Multi Role Combat Aircraft. Det kan i och för sig peka på att man är missnöjd med sina Su-30 MKI (man fick stryk i Red Flag mot F-15), vilket i kombination med förseningarna på sitt hangarfartyg från Ryssland och tidigare problem med Su-27 även kan förklara varför Mig-35 föll ur tävlingen. Personligen så ser jag fram emot samövningar mellan Thailand och Malaysia då det kommer att visa hur Gripen står sig mot Su-30 MKM. Malaysia har tidigare visat intresse för Gripen och ser Gripen som ett komplement till Su-30 för att ersätta Mig-29 och F-5. En intressant jämförelse är att i fallet Malaysia så slog Su-30 MKM ut F/A-18 E/F...

- Indien utvecklar sin egen LCA - Light Combat Aircraft i form av HAL Tejas. Projektet har haft stora tekniska problem och många förseningar. Den gång jag såg den i luften på Le Bourget så verkade den ha problem att göra kombinerade manövrar i roll och tipp och efter varje manöver i tipp så råkade den ut för en viss tippsvängning som måste stoppas innan den gick in i nästa manöver. Indien planerar att köpa 140 st Tejas som skall utrusta 7 divisioner. Med tanke på diskussionen avseende F-18 motorn så är det ett intressant faktum att prototypen till Tejas använder General Electric F404-GE-F2J3 och det är tänkt att serieversionen skall använda General Electric F404-GE-IN20 på 85 kN. Ett tag så var det diskussioner om att Tejas skulle få samma motor som Eurofighter. Den stora frågan avseende Tejas kvarstår dock. Hur har man tänkt sig synergin med MMRCA och hur ska de komplettera varandra?

Uppdelningen mellan de bägge utvecklingsprogrammen MMRCA och LCA är inte helt logisk. Det är heller inte de olika offerterna från de flygplanstillverkare som getts sig in i MMRCS-utvärderingen. Både Gripen och F-16IN hamnar någonstans mitt emellan i storlek, medan Eurofighter och Rafale hamnar strax ovanför.

Helt klart är att Indien i första hand givetvis vill ha ett slagkraftigt flygvapen som är till för att neutralisera hotet från Pakistan med deras nyanskaffade F-16 (med det märkliga amerikanska stödet till Pakistan). Men i andra hand så vill man definitivt bygga upp sin egen flygindustri med hjälp av projekt som Su-30 MKI och MMRCA. Just nu så ser det ut som den 5:e generationen indiskt flyg kommer att bli en samutveckling med ryska PAK-FA T-50, då USA än så länge varit ovilliga att exportera Stealth-teknnologi. Obama har dock visat ändrad inställning och är villig att erbjuda indierna F-35. Frågan är bara vilka skillnader som exportvarianten av F-35 har mot den amerikanska? Jag tvivlar på att USA vill avslöja alla hemligheter för indierna, då deras band mot Ryssland är för starkt och en eventuell konflikt mot Pakistan skulle riskera att indisk teknik hamnar i kinesiska händer.

Hur skulle en luftstriod mellan Rafale och Eurofighter sluta? Tja, ska man tro fransmännen så piskade deras piloter engelsmännen vid samövningar förra året. Ett uttalande som nästan startade ett nytt 100-årigt krig mellan länderna. På Red Flag så deltog Rafale tillsammans med Eurofighter, men fransmännen var mycket passiva och verkade mest vara där för att utvärdera Su-30 MKI och spela in radarsignaturer samt trimma sina elektroniska hotbilbiotek. I Libyen så är fransmännen mycket aktiva med sina Rafale medan engelsmännen är mer passiva med Eurofighter och använder sina Tornado för attackuppdrag. Eurofighter verkar av allt att döma vara ett mindre moget flygplan än Rafale.

Vad blir mitt tips om utvärderingen fortsätter med fokus på Rafale och Eurofighter?

Rafale har redan tidigare varit utslagna ur affären, men lyckats ta sig tillbaka in på banan. Indierna har köpt en hel del fransk teknik tidigare och bl.a. innehåller deras Su-30 MKI en hel del teknik från Thales. Eurofighter hade vissa problem under utvärderingen, bl.a. hade man startsvårigheter vid höghöjdsprovet i Leh. Så min gissning blir att Rafale tar hem matchen om inte politikerna gör en helomvändning och plockar in andra konkurrenter i steg 2, då Eurofighter och Rafale trots allt bägge två är dyra alternativ.

9 kommentarer:

  1. Jag är lite frågande till det här med "vann" i luftstridsövningar.
    Jag tror att det var du som skrev tidigare något i stil med att de flesta övade luftstrider har genom tiderna vunnits på puben efteråt där den som är bäst på att snacka alltid vinner.
    Nu för tiden har man ju åtminstone inspelade data från passen för att avgöra det hela förutsatt att båda parter använder samma system, hur gör man annars när man inte använder t.ex. ACMI-pods eller båda parter har samma system?

    Sedan bör ju så att säga spelreglerna spela viss roll för utgången och har man inte dem så bör det ju vara svårt att värdera ett "vann" i övningen, jag har sett uttalanden från någon amerikansk F-16 förare som nämnde att han visst kunde få stryk av en 37:a i närstrid om det var så att han var relativt nytankad och med tung last hängd medan 37:an hade hunnit bränna en del soppa och dessutom bara hade med lätt jaktlast.
    Dessutom brukar det väl tyda på en viss professionalitet att inte tala så mycket om övningsresultat eftersom det är just övningar där man ska lära sig saker eller är det viktigast att vinna vid sådana där övningar?

    Så jag kan tycka att fransmännens uttalande känns lite skumt om det inte ingår i någon form av marknadsföring av flygplan och/eller flygvapen (de franska förarna lär se rätt vakna ut om de hela tiden vinner över ett på papperet något prestandabättre flygplan också).

    Däremot är ju Rafalen oerhört mycket snyggare än det lilla engelska-tyska missfostret Eurofighter och tog de bara bort den fasta tankningsproben skulle det nog vara det snyggaste nu flygande stridsflygplanet... :)

    mvh

    /TheStoff

    SvaraRadera
  2. På tal om Libyen, så beskrev NATO Wing Commander Mike Bracken i förgår på pressfråga,hur man valde ut bombmål.

    Det var inte fråga om någon realtidsutpekning av mål direkt. På Bracken verkade det som det tog 24 tim att bestämma mål.

    Hoppas detta inte är verkligheten,för då hinner ju Kadaffis omgruppera artilleri,stridsvagnar m.m. flera gånger!

    SvaraRadera
  3. @The Stoff: Givetvis så ingår "tugget" i marknadsföringen av de egna flygplanssystemen.

    För USA:s del så var det mer eller mindre en hämd efter att indierna utklassat deras senaste versioner av F-15 i Cope India. Jänkarna skyllde då på att det var nya piloter som inte flugit de senaste versionerna säörskilt länge samt att det regelverk som indierna definierat för övningen var till Su-30 MKI:s fördel.

    I Sverige så sätter vi oftast hårda begränsningar på antingen målet eller jaktens uppträdande för att minska risken för prestige och haverier då piloter driver luftstriden en smula för långt.

    Numera så är det sällan som de enskilda flygplanens prestanda är den avgörande faktorn. men fortfarande är det som Chuck Yeager uttryckte, "den som upptäcker fienden först vinner".

    SvaraRadera
  4. @Newborg: Vi får passa oss för allt för mycket politisk ledning i valet av mål. Politikerna skall sätta ramverket, men om varje enskilt mål ska beslutas efter att varje general sagt sitt så är det inte långt kvar till modellen a la USAF i Vietnam där Lyndon B. Johnson och hans rådgivare satt med kartor och valde ut vilken del av djungeln som skulle bombas för att slå ut enskilda fordon.

    SvaraRadera
  5. Magnus Redin13 juni 2011 21:45

    Jämför man hur länderna hanterar sin befolkning och vilka regelsystem de tvingas leva under föredrar jag vapenexport till Ryssland före vapenexport till Saudiarabien. Vore det inte för oljan som alla är beroende av skulle Saudiarabien vara ett av världens hårdast kritiserade länder.

    Att exportera Eurofightern till Saudiarabien är ungefär lika smakligt som den nästan genomförda exporten av Rafale till Libyen, en affär som enligt div media nästan gick i lås häromåret. Jag hoppas verkligen att Saudiarabien får del av den arabiska våren så det blir hopp om förändringar eller i alla fall att folket får en chans att ge den religiösa polisen ett tydligt fy.

    SvaraRadera
  6. Jo den där Cope India övningen stod det ju ganska mycket om strax efter att den hände men vad jag förstår så hade man ju lagt ganska stora begränsningar på F-15 gänget.
    Å andra sidan pågick då också en ganska intensiv lobbykampanj internt inom USAF om F-22:s framtid där ena gänget nog inte hade så mycket emot att F-15 fick spö hur det än skedde eftersom det skulle stärka deras case. Jag vill minnas att man körde egna simuleringar mot dåvarande heta Su-27klon (tror inte det var 35 utan något tidigare) och F-15 torskade varje gång då Sukhoien använde rätt taktik. Dessa simuleringar fick väl till viss del rättmätig kritik eftersom de inte simulerade "riktigt" krig med allt vad USAF då tar med sig till bordet utan var bara 1vs1 eller liknande.

    Beroende på vad man vill uppnå kan man ju tweaka en simulering så att den visar det man vill...

    Mvh

    /TheStoff

    SvaraRadera
  7. FätöljStrategen14 juni 2011 11:27

    Varför Gripen NG blev utslagen ur Indienupphandlingen?

    Indirekt ur artikeln som fokuserade på varför inte F-16 och A/F-18 gick vidare i upphandlingen så kan man väl dra följande slutsatser:

    1) Under denna första fas av upphandlingen så har uppenbarligen inga hänsyn tagits till de olika alternativens kostnadseffektivitet sinsemellan. Endast Indiernas uppställda tekniska kriterier tycks ha beaktats. Då en av Gripensystemets stora fördelar ligger just i dess kostnadseffektivitet så har man sålunda inte kunnat dra någon nytta av denna.

    2) Den motor som SAAB försett Grippen NG med är ju GE:s F414. Samma motor som sitter i A/F-18 och som ju ratades av indierna p g a: "The maturity of its engine design" och "the growth potential of its engine". Sålunda borde Gripen ha dissats på samma grunder.


    Vidare så kan man konstatera att Gripen knappt nämns i de indiska diskussionerna kring denna upphandling. Som om Gripen inte setts som någon seriös utmanare om kontraktet.

    Många stridsflygsrelaterade upphandlingar i Indien nu. Man förhandlar tydligen med fransmännen om att uppgradera sin Mirage 2000-flotta. länk.

    SvaraRadera
  8. Ang bombmål i Libyen, så verkar der som NATO bombade 4Truck-Mounted Guns i friendly fire engagemang den 12 juni!

    Det gäller att noggrannt så åt vilket hål piporna pekar, dvs in mot stan är Kadaffi och ut från stan är rebellerna!

    Men nu såg man på Skynews att rebellerna backade mot fienden med skyddsplåtar svetsade bak på bilen och en kanon eller kulspruta mitt i plåten, så detta med fordonsinriktning fungerar inte.

    SvaraRadera
  9. Ashley jobbar som konsult för LM och har tidigare producerat en artikel kallad "Dogfight!". Det enda intressanta med hans nya artikel är att han verkar ha fått access till åtminstone delar av motiveringen från Indien för varför F-16/f-18(?) har blivit nekade i MMRCA. Ashley har alltså inte tillgång till motsvarande motivering till Saab då han inte är kopplad till det bolaget.

    Håkan Bushke har dock talat om en (finns det fler?) motivering som Saab har fått från Indien om varför Gripen inte blev vald :

    "
    Attributing New Delhi's "rather surprising decision" to concerns over the developmental status of his company's Gripen NG, he said "what we can do is give them our explanation if we feel they have misjudged something".
    "

    http://www.flightglobal.com/articles/2011/06/09/357699/saab-keeps-watch-on-indian-fighter-contest.html

    SvaraRadera