måndag 13 juni 2011

Gästinlägg: Ett eget hem

Idag är jag lite filosofisk till humöret och inspirerad av Morgonsurs alltid lika inspirerande och oftast lätt filosofiska inlägg. Inlägget kommer inte att beröra utrikes, försvars- eller säkerhetspolitiken. Kort sagt, inte ett dugg MÖP:igt.

Ni vet ibland, när man gjort något man är riktigt nöjd med, så känner man sig lite lätt oumbärlig, på jobbet, i föreningen eller annorstädes. ”Tur att jag finns, så att det blev ordning på det här”. Ja, ni vet.

Ett bra botemedel är att ta en stilla promenad på en kyrkogård. Den är full av oumbärliga människor. Man läser lite på gravstenarna och funderar kring sin egen förgänglighet. Där kan man läsa hur människorna sammanfattar sina liv, oftast med en titel, som om det nu innebär något för oss nu levande. En bankdirektör som inte kan bevilja några lån, en överstelöjtnant som inte längre kan ge några order, en murare som inte kan anlitas för murarjobb, o.s.v.

Men så stannar man till framför en äldre grav. Där står det Egnahemsägaren som titel. Där vilar egnahemsägaren, hans hustru och hans barn. Där vilar en man som definierade och sammanfattade sitt liv som en man som förverkligat sin dröm om ett eget ägandes hem för sig och sin familj. Där vilar en man som tog stoltheten av att ha förverkligat sin dröm med sig i graven, en man vars grav och minne man kan stanna till vid och känna respekt och andakt inför. Där vilar en man som förmodligen slet ont för att ge sina barn ett barndomshem värt namnet. En samtidigt liten och stor dröm.

Nu stundar sämre tider och människor kommer att få lämna sin dröm, sina egna hem, och kanske ta skulder med sig för framtiden. Jag blir rent ut sagt f-rb-nn-d när jag läser bloggar som utnämner dessa människor till ”bolånetorskar”. Krossade drömmar och en framtid som gått upp i rök är inget att frottera sig i.

Läst på en gravsten i Australien:

Remember man
As you pass by
As you are now
So once was I
As I am now, so you will be
Prepare yourself to follow me

Vad skall det stå på din gravsten? Har du förverkligat dina drömmar? Passa på nu när du har chansen. Snart är det försent.

Nä, nu måste jag gå och tvätta mina arbetsskjortor. Man skall ju vara oumbärlig på jobbet på måndag, så att man får ihop till räntor och amorteringar.

Lev väl och länge och gör det du drömmer om att göra

önskar

/Sumatra

20 kommentarer:

  1. Hear, hear. Själv så tänker jag plantera blommorna på livets berg innan jag stannar och luktar på dem... möjligtvis så tar jag en kall öl när jobbet är klart!

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte om jag tycker att det är något att försvara heller det här med att belåna sig upp över öronen i någon sorts statusjakt där "mest prylar när man dör" och störst villa/dyrast bil vinner är devisen. Tänkvärt dock...

    SvaraRadera
  3. Bolånetorskar är en provocerande benämning som är till för att väcka tankar och reaktioner och kanske rädda några unga familjer från en mycket farlig ekonomisk situation och ett misstag de kan bli sittande med konsekvenserna av resten av livet.

    Det handlar inte om att frottera sig, det handlar om att varna.

    Egnahemsägaren ägde antagligen sitt hem. Inte hyrde det av banken med via en obetalbar mångmiljonskuld.

    SvaraRadera
  4. Har sett denna sentens på en gravsten i England;
    "It is later than you think."

    bra uppmaning

    SvaraRadera
  5. Magnus Redin14 juni 2011 10:07

    Jag tror att ägande av sin egen bostad ofta är bra för självkänslan. Det är önskvärt att människor skall ha en god självkänsla och ur min synvinkel leder det även till en bättre stämning i samhället och bättre politik.

    Om människor äger sina bostäder ökar även intresset för att underhålla dem och t.ex. göra dem energieffektivare och sköta trädgårdarna. Detta ger ett samhälle som både blir vackrare och innehåller mer kapital av bättre kvalitet och jag är övertygad om att vackra samhället gynnar konstruktiva samarbeten mellan människor.

    Dessa goda saker gynnas inte av snabbt stigande bostadspriser. På kort sikt ger de stigande priserna en möjlighet att finansiera investeringar och renoveringar med lån och byggbranschen mår bra, folk får jobb och husen blir bättre. Men någon gång måste lånen betalas tillbaka och de höga prisnivåerna ger en barriär för unga människor som saknar extremt hög lön eller ett rejält arv. En tids fest ger en tids stagnation och en del människor kommer att fördärva sin ekonomi på detta.

    Sedan skulle jag ha svårt att låtsas som om jag ägde mitt hem om lånet för andelen i föreningen var närmare två miljoner än två hundra tusen men det är bara min begränsade fantasi som ställer till det för mig. Jag skulle känna mig torsk om jag hade lånat miljoner för bostadskonsumtion så det var lite kul att hitta cornus blogg där han har det som standardslipsten.

    Bostadsmarknaden har varit ganska märklig genom att den har haft en annan logik i en ganska stor sfär av tidningar och tyckare. Dagens Industri tycker bra om billig datorer, kläder och möbler, det är välståndsutveckling och låg inflation medan dyrare bostäder är bra och inte en del av inflationen utan en förmögenhetsutveckling.

    Poängen om det otrevliga med uttrycket bolånetorskar är intressant för vad är individernas ansvar när stora delar av samhället ger dem en bild av verkligheten och hur man bör bete sig för att bli en lyckad människa som sedan visade sig vara felaktig?

    "Bolånetorskarna" är förresten det lilla problemet. Det stora problemet kan bli ödet för människor som jobbade hela sina liv i tron att de sedan skulle skulle få den pension som de har förtjänat och som får en skärva av den om ekonomin krymper i takt med de sinande fysiska resurserna. Då skulle det bli riktigt grymt att kalla folk för pensionstorsk när hela systemet har svikit dem.

    Det är troligt att de som genom tur eller skicklighet lyckas klara sig från ett sådant problem i en krympande ekonomi kommer att bli hårt beskattade för att rädda vad som räddas kan av majoritetens standard. Svikna löften gör folk riktigt förbannade, vi är vana vid att arga människor kan få sin vilja tillgodosedd genom det demokratiska systemet men även det är begränsat av vad som är fysiskt möjligt.

    Som jag ser det är bostadsbubblan precis som finanskrisen en krusning på ytan, det är bara obalanser i hur ekonomin styrs och inga fundamentalt allvarliga problem.

    Det är den här typen av problem som gör att jag är orolig för att vi kan hamna fel i valet mellan att lösa resursproblem med konstruktiva humanistiska lösningar eller våld för att förhindra andra människor från att konsumera och stjäla deras resurser.

    Detta leder tillbaka till den här bloggens militära tema. Huvudanledningen till att jag vill ha ett fungerande försvar är att vårt och våra vänners länder inte skall bli hanterat som någon annans "lebensraum" och att våra transporter osv inte skall bli försörjning för utblottade pirater. Jag rädd för en framtid där jag globalt sett måste bo granne med många människor som håller på att dö i brist på förberedelser för förändringar och då vill jag både ha självisk trygghet och trygghet nog att ha en produktiv ekonomi så det går att göra så mycket som möjligt för så många som möjligt. Fler kan förresten bo bra om husen är billiga och ekonomiska i drift, det borde vara sant i alla länder.

    SvaraRadera
  6. Jag bara undrar:

    Vad är ditt alternativ till att vara bolånetorsk Cou.?

    När ÄR du en bolånetorsk?

    För jag vet inte om du observerat det, men i praktiken ingen (varken i min, mina föräldrars eller farföräldrars generation) kan köpa sitt boende på intjänade pengar. Vårt samhälle är uppbyggt på krediter.
    Det kanske var enklare på 1800-talet där du kunde bygga ditt hem själv. Men det var andra tider då, mest på ont.

    Genomsnittsvillan (vilket ändå är det mest intressanta) kostar cirka 2 mkr i Sverige idag.

    Är då svenskarna bolånetorskar i gemen, eller är det månne du Cou., som är torsk?

    SvaraRadera
  7. Irritation och förnekelse är vanliga utslag innan ni förstår och accepterar att verkligheten inte stämmer med er bild av verkligheten.

    Att låna 6 Mkr för att köpa en 3:a i Stockholms innerstad med inkomster på 2*25' i månaden är inte speciellt smart. Men banken tycker det, mäklarna tycker det och grannarna i BRF tycker det. Du kanske tycker det?

    SvaraRadera
  8. Magnus Redin14 juni 2011 12:40

    Problemet borde vara att krediter som expanderar fortare än de verkliga värdena ger prisstegring, dvs inflation, som gör det svårt att någonsin amortera lånen och man blir sittande med eviga ränteutgifter. Inflation underlättar bara skuldbetalning om lönerna expanderar fortare än inflationen och något gick sönder i vår ekonomi när vi hade sådan politik under 1970:talet men jag har inte riktigt förstått vad det var som hände.

    Med mindre överhettad marknad, lägre vinster på tomterna, lägre löner i byggbranschen och byggande av mindre hus och att man lyxutrustar vid första renoveringen 20-30 år efter byggandet skulle villan eller lägenheten kunna kosta en miljon. Med halva priset blir det mycket lättare att få ett lånefritt ägande på ett rimligt antal år, framförallt om man minskar på annan konsumtion och amorterar i stället för att låna på huset och konsumera.

    En sådan trend skulle givetvis leda till en lägre ekonomisk tillväxt och att en stor mängd fysiska resurser inte blir förbrukade. Detta är jättebra när tillgängliga resurser krymper och det behöver sparas resurser för att kunna bygga ett i princip oljeoberoende samhälle så det över huvudtaget finns ett fungerande samhälle om ett par decennier.

    Så det går att analysera detta som något hyfsat positivt. Det går också att göra mardrömsanalyser för det som pågår och hur illa det blir beror till stor del på de politiska reaktionerna och vad de leder till i nästa steg.

    SvaraRadera
  9. Nej, nu hävdade jag inte "6 mkr for en trea i innerstan". Utan cirka 2 mkr for genomsnittsvillan (1,8 mkr ser jag nu) . Sverige består av mer än sthlm innerstad.

    SvaraRadera
  10. @ Cornu

    Olika falla ödets lotter.

    Jag följer din blogg. En del inlägg är bra, men berör inte mig, t.ex utvecklingen på silvermarknaden. Andra inlägg är helt lysande och klarläggande och högst intressanta för mig.

    Ett exempel på det senare är den intressanta bild som återfinns i det inlägg som jag länkar till här:

    http://cornucopia.cornubot.se/2011/04/stora-bigpis-fukgs-grafen.html

    Där utläser jag hur Irland, kanske för första gången i landets någorlunda moderna historia, lyckats få kurvan att peka åt rätt håll, mot fastare mark. Allt ägnat att skapa en känsla av en ljusnande framtid och mycket riktigt började människorna att förverkliga sina drömmar om ett bättre liv. I grafen, illustrerat av den gröna kurvan för Irland, går det inledningsvis allt längre till vänster i den gröna, tredje kvadranten.

    Men så vänder utvecklingen, snabbt och brutalt. Snabbt upp i den övre, röda kvadranter när regeringen desperat försöker undvika att banksystemet kollapsar.

    Vad säger oss detta om den enskilde Irländaren? Skulle han ha förutsett detta och fortsatt att leva som en fattiglapp för att undvika att bli torsk?

    Eller det unga, tyska par som bildade familj i Dresden 1937 och lyckades köpa sitt första hus tillsammans. Skulle de ha förutsatt att det inte var lönt, eftersom de allierade några år senare skulle fälla brandbomber över staden och att huset skulle försvinna i en eldstorm. Var dessa ungdomar också torskar?

    Eller lantbrukaren som ägnade sig åt skogsbruk och hade skogen oförsäkrad när stormen fällde hans skog för något år sedan. Eller fiskaren som i havet har sin näring, eller hade, när det blev fiskestopp, inklusive på torsk. Eller hantverkaren som slår vantarna i bordet för att kunderna inte betalar fakturorna för utfört arbete och material.

    Låt oss hoppas att det fortsätter att finnas människor som försöker att skapa sig en framtid. Helst med eget arbete om det går. Annars kommer de ekonomiska hjulen snart att sluta snurra.

    SvaraRadera
  11. Sumatra, det är det som är så tragiskt. Folks överbelånade drömmar gör att vi i Sverige löper en väldigt stor risk att gå samma öde till mötes som Irland om svenska regeringen väljer att rädda de svenska bankerna.

    Det är ju inte de överbelånade privatpersonerna som kommer räddas, utan bankerna, så att de kan fortsätta tjäna pengar åt aktieägare och bonus åt de anställda. Island som lät sina banker gå omkull fick det visserligen tufft, men håller på att återhämta sig betydligt snabbare än Irland.

    Tyvärr har inte alla tålamod. Det är alldeles utmärkt att köpa sin egen bostad, men det kan vara katastrofalt att göra det med fel timing. Jag lider med de barnfamiljer som köpt det senaste året och riskerar att bli bolånetorskar om de har för hög belåning.

    Men de som har under 70% i belåning på villan och under kanske 50% på bostadsrätten kan nog klara sig även den här gången. Men vi får alla betala den kommande bankräddningen genom skatten och kraftigt försämrade välfärdstjänster.

    Med tanke på de nedskärningar som redan skett inom svensk välfärd (och försvar, rättsväsende mm), så blir det inte kul när bankräddningen skall betalas... Det kan vare sig du eller jag undvika, tyvärr. Annat än genom att låta syndande oförsiktiga banker gå omkull. Infrastrukturen i konkursboen kan tas över av staten istället, utan att det skall kosta staten pengar.

    Vi sitter i en skitsits, och jag vill försöka reducera skadan genom att få folk att bokstavligen se om sitt hus.

    11:32 Bara för att jag påtalar systemfel betyder det inte att jag är ofelbar själv. På boendesidan är jag inte torsk, men jag kommer väl torska dit som alla andra via havererad svensk välfärd om bankerna räddas. Vi står och faller alla tillsammans, men en del slår sig hårdare än andra.

    SvaraRadera
  12. Det intressanta med dagens bostadsmarknad, särskilt i Stockholm är att folk köper boende av fel anledning. I stället för att köpa det de vill ha för det de har råd med så köper de det de tror att någon annan vill ha för det som de tror att någon annan är beredd att betala. Allt bygger på förhoppningen att priset stiger så att man kan hämta hem några av sina egna förluster.

    Själv så har jag dåliga erfarenheter av att försöka tjäna pengar på boende.

    - Jag köpte en hästgård i Åkersberga för 3.5 MSEK. Huset var från 1721, med en gäststuga från 1580 och ett stall från 1850. Jag lade sedan ner ca 300.000 i renoveringar. Två år senare fick jag acceptera 3.1 MSEK vid försäljning. Anledningen var att det var många hus ute på försäljning och inga kom och tittade. Därmed blev det ingen budgivning och ingen vågade satsa pengar. Mäklaren värderade gården till strax över 4 MSEK.

    - Sedan köpte jag en tvåa på söder för 2.9 MSEK. Bodde där i två år och sålde den för 3.2 MSEK. Mäklaravgiften var 50.000. 250.000 i vinst före skatt med 2.9 MSEK låsta i två år är inget att hurra över, ca 5% i årlig avkastning. Ca 3% i låneränta innebär en verklig avkastning på ca 2%. Att köpa obligationer ger högre avkastning än så.

    Nu har jag flyttat till Linköping och bor i en hyresrätt i centrum. Större än min lägenhet på söder och halva månadskostnaden. Jag har med andra ord gjort en reallöneökning som heter duga utan att behöva löneförhandla...

    De stora bostadsvinsternas tid är över. Nu vill jag bara gå tillbaks till det boende jag hade fram till 2003, d.v.s. en liten röd stuga med gångavstånd till hav och bad. Stockholm över min döda kropp!

    SvaraRadera
  13. Magnus Redin14 juni 2011 19:16

    Det är nödvändigt och bra med drivkraften att skapa sig ett hem och en framtid. Problemet är när samhället åstadkommer ett kasino som får folk att ta i för hårt, ta för stora risker och knäcka sig när det händer något oväntat. Människan har en stark drift att bygga bo och vår ekonomi är ganska effektiv på att utnyttja den på gott och ont.

    Sedan är framgång självförstärkande, både genom att vara ett föredöme och genom avund. Ekonomiska bubblor förefaller toppa på avund när folk märker att de har missat en god affär och avundas granens framgångar och vill köpa in sig i det som uppenbarligen fungerar.

    Troligtvis är detta i grunden ett olösligt problem, konjunkturerna har alltid växlat och människan drivs framåt av känslan, logiken är bara verktyg och inte motivation.

    Själv misstänker jag att en del av problemet är att vi har en så sofistikerad ekonomi att den kan parera konjunktursvängningar och undvika de otrevligare episoderna men de mekanismerna har en gräns och när den uppnås blir fallet i stället väldigt stort. Går det dessutom prestige i det kan alla reserver tömmas innan det rasar, tänker på 500 % ränta episoden i Sverige eller dagens pågående eurokris.

    Det tyska paret i Dresden 1937 borde inte ha köpt ett hus, de borde ha insett att deras samhälle var sjukt och på väg mot en politisk katastrof. Jag hade önskat dem att de hade chansat på att flytta någonstans, kanske hade de haft 20 % chans att röra sig i rätt riktning innan mobiliseringen för att stjäla grannländernas tillgångar och troligtvis dö. Att deras hus skulle brinna några år senare var det lilla problemet.

    Själv har jag en hel del "30-tals" känsla för de globala trenderna men tror dock att det är bra att vara kvar här i Sverige. Det borde vara en god chans att våra problem mestadels blir ekonomiska och vi är relativt de flesta andra länder bra på att förbereda oss för de fysiska utmaningarna och vi kan dessutom bli mycket bättre på det.

    Det jag gillar bäst med Cornu är att han har en liknande verklighetsuppfattning som mig men tar i hejdlösare och renodlar situationer så de om vartannat blir skräp och lysande insikter. Dessutom drar det till sig debattörer som belyser det ytterligare, det här gästinlägget var briljant, det är intressant att en del bloggar börjar korsbefrukta.

    Det är f.ö. bra dumt att diskutera de ångestskapande trenderna på div internetforum i stället för att ordna sig en framtid, dumma mig vad jag är ologisk...

    SvaraRadera
  14. @ Cornu

    Vi verkar överens och jag har ingenting att invända mot dina utmärkta analyser. Tvärt om.

    Kanske skulle du ändå kunna göra en liten justering av språkbruket, för åtminstone jag reagerar, även om det förmodligen inte var din avsikt att såra människor. Kanske skall tillägga att jag själv inte är i zonen för att bli bolåneförlorare.

    Själv försöker jag att ändra i det lilla. Jag har avgivit nykterhetslöfte och beslutat att gå ner i vikt. På två veckor har jag förlorat fjorton dagar ;-)

    @ CI

    Har du något mer att sälja, så hör gärna av dig ;-)

    SvaraRadera
  15. För att ordna sig en framtid, Magnus Redin, måste man se vad och var problemen är.

    Men Sumatra har oavsett poänger i att man/folk kan känna sig utpekade av formuleringen bolånetorsk, även om det inte är avsikten. Det är att trivialisera att bara peka ut individerna. Samtidigt har man matats av bostadsbilagor, heminrednings- och hemrenoveringsprogram på TV, mäklarreklam, statusartiklar, bankreklam och banktjänstemän som får bonus för varje lån de signar etc etc. Alla kan inte motstå en sådan massiv marknadsföring av boende som nyckeln till lycka.

    Köpa en bostad gör man som privatperson några få gånger i livet, jag har gjort det tre gånger. Den andra sidan, mäklarna, husbolagen och banktjänstemännen säljer på folk bostäder och lån dagligen. Som privatperson har man ett kraftigt erfarenhetsmässigt underläge.

    Vanliga butikssäljare är det lättare att bygga upp motståndskraft mot, men bostads- och lånesäljare träffar man endast ett fåtal gånger i livet.

    SvaraRadera
  16. Sumatra, jag har en ett ganska vasst och provocerande språkbruk. Det kan vara en anledning till antalet läsare. Sedan är det olyckligt om det gör att budskapet inte går fram pga för provokativt språkbruk.

    Skrev iaf ett relaterat inlägg idag utan att nämna BLT, se

    http://cornucopia.cornubot.se/2011/06/avbelaning-i-sikte.html

    SvaraRadera
  17. Hmm...BLT är så vitt jag vet lokalblaskan i Karlskorna och Ronneby. Jag anar ett sammanhang... :-)

    SvaraRadera
  18. @Sumatra: Så fort jag har något att sälja så skall jag ha dig i åtanke! ;-)

    SvaraRadera
  19. @ Magnus Redin

    Du framför en hel del tänkvärt kring förutsättningarna på bostadsmarknaden. En tanke som ibland slår mig, är hur de yngre generationerna någonsin skall kunna skaffa något eget, givet den perverterade prisutveckling som varit. Själv har jag kompisar som köpte helt nybyggt i två våningar för 175´ och sålde för några miljoner något årtionde senare. Helt orimligt, med tanke på kommande generationer.

    Dagens tremiljonersvillor verkar strippade på allt vad kvalitet heter. Man kan tala från ett rum till ett annat, med ett rum emellan. Pappväggar.

    Att priset på det egna huset stigit hjälper föga, när huset man står i begrepp att köpa också stigit på motsvarande sätt. Den som sitter i kläm är den som försöker etablera sig. Den nedgång som Cornu ser komma, kan vara den utveckling som, med lite perspektiv, är den egentligen enda sunda korrigering som behövs och är helt nödvändig.

    Det är vägen dit som kan bli smärtsam och som kan innehålla många personliga tragedier.

    SvaraRadera