Gästinlägg: Change?

Att följa opinionsläget och den politiska utvecklingen i USA blir allt viktigare för att förstå tidens skeenden, inte minst vad gäller NATO:s framtid och förutsättningarna för vår egen doktrin; Att det finns länder som kommer till undsättning, skulle så behövas.

Efter alla turer kring Libyenkriget, med bl.a. ammunitionsbrist hos européerna, har nu kriget ifrågasatts i själva USA. Så här skriver The Washington Post:

“The House is expected Friday [midsommarafton] to vote to strip funding for offensive military operations in Libya, leaving only money for U.S. forces carrying out support activities for the NATO-led mission such as aircraft refueling, intelligence-gathering and reconnaissance”. Under fredagen stod det dock klart att Kongressen röstat för visst, om än begränsat, aktivt deltagande i kriget, drones och liknande insatser.

Här ser vi inverterade världen mot vad som varit brukligt; européerna strider och USA stödjer. Är detta en trendsättare, så kanske vi kan få se en Lend-Lease Act antas av Kongressen, där européerna får utkämpa sina krig själva, med inlånad eller inhyrd amerikansk materiel.

Har kriget och beslutet om kriget varit i enlighet med den amerikanska konstitutionen och War Powers Resolution är en fråga som debatteras allt mer. En tiopunktslista har satts upp med invändningar mot det amerikanska deltagandet.

1. Beslutet om kriget är ett brott mot konstitutionen (unconstitutional), eftersom det inte godkänts av Kongressen. Att Kongressen beslutar om deltagande i krig regleras i den första artikeln, sektion 8, av Konstitutionen.

2. Kriget är olagligt, eftersom inget omedelbart hot fanns mot USA, vilket krävs för att en president skall kunna fatta egna beslut om att starta krig. Här får Obama problem, eftersom både Pentagons och Justitieministeriets egna jurister anser att War Powers Resolution äger tillämpning i fallet Libyen.

3. Opinionen, där sex av tio amerikaner är emot kriget och endast 30 % är uttalat för. Inte heller på den politiska sidan finns något vidare stöd för kriget.

4. Kriget tar bort fokus från den pågående ekonomiska krisen.

5. USA har hittills lagt 750 miljoner dollar på ett krig som kört fast och som varat längre än tänkt var.

6. USA betalar för NATO:s krig. Enligt tillgängliga data som är från den 5:e maj, stod USA för 93 % av kryssningsmissilerna, 66 % av militär personal och 50 % av fartyg och flyg.

7. Kriget för att skydda civila dödar civila.

8. FN-resolutionen innefattar inte regimskifte, vilket trots detta verkar ha blivit ett NATO-mål.

9. Allierade sviktar, ibland inför trycket från hemmaopinionen.

10. Fruset läge i ett inbördeskrig, där båda sidor hävdar att segern är inom räckhåll. USA bör eftersträva en politisk lösning.

Nu skulle man kunna tro att ovanstående 10 punkter lanserats av republikanerna, i ett försök att positionera sig inför valet nästa år. Så är dock inte fallet, utan listan är skriven av Dennis Kucinich, en demokratisk kongressman från Ohio. Kucinich räknas till partiets vänsterflygel, vilket, med svenska mått mätt, nog närmast motsvaras av de gamla moderaterna.

Det är krigströtta amerikanska väljare som går till val nästa år. Vad får egentligen mannen på gatan (efter att ha tvingats att lämna tillbaka huset till banken) ut av att vara medborgare i världens enda supermakt, med elva hangarfartyg och 40 % av världens samlade militärutgifter och som stöttar all världens suspekta regimer med militära resurser och upplånade pengar? Så kanske medelamerikanen kommer att resonera inför valet och vem kan klandra honom?

Det finns tecken i tiden som man kan välja eller inte välja att tyda. Så är det alltid. Ingenting kommer i påse förrän det varit i säck. Kanske dags för en amerikansk Change, en Change som kan få vittgående konsekvenser för oss européer. Ett mer isolationistiskt USA lär få återverkningar lite varstans. Således all anledning att följa med i utvecklingen Over There.

/Sumatra