lördagen den 15:e oktober 2011

Grannsamverkan på modet (uppdaterad)

F-35 är både försenad och fördyrad. Danska Flygvapnet tittar därför på ett alternativ. F-18E/F och Gripen finns med bland de potentiella kandidaterna. Men frågan är om det stannar ens med den nedskärningen? Hur ska Danmark och många andra NATO-länder göra för att få budgeten att gå ihop?

Nu gör danska försvarsministern Nick Hækkerup ett utspel om att grannländerna ska kunna ställa upp vid behov. Ja, inte vilken granne som helst givetvis. NATO-medlemmen Tyskland är den potentiella grannen som kan ställa upp. Sveriges Solidaritetsförklaring verkar danskarna inte ge så många ören för eller ens känna till.

»Jeg taler slet ikke om at lukke flyvevåbnet. Men ligesom vi i dag hjælper de baltiske lande og Island med at passe på deres luftrum, så kan vi i fremtiden dele opgaverne over Danmark med vores nabolande«, siger forsvarsministeren
...
Natos generalsekretær, Anders Fogh Rasmussen, er begejstret for netop såkaldt air policing i fællesskab.

Han kalder det et mønstereksempel på smart defence, der er Natos plan for, hvordan alliancens medlemmer i fremtiden kan spare på militærudgifterne ved at dele udstyr og lave uddannelse og træning på tværs af landegrænserne.


Här ser vi flera trender som är på gång inom NATO. Man drar ner på sina egna resurser och specialiserar sig inom vissa områden. Sedan räknar man att andra länder ställer upp med de resurser man själv saknar då det behövs.

Danmark har ställt upp för NATO i många år och har många pluspoäng att hämta hem den dag det behövs. I Afghanistan är man det land som i förhållande till folkmängd förlorat flest soldater i strid, i Libyen är man tillsammans med Norge det land som släppt flest bomber i förhållande till antal flygplan som man haft med i insatsen, man ställer upp i NATO QRA - Quick Readiness Alert över Baltikum och Island m.m.

Sverige ställer också upp för NATO, men givetvis med vissa begränsningar. I Afghanistan så håller vi oss i den mer lugna norra delen. Det har varit stora funderingar kring hur svenska Tp-84 och C-17 ska ställa sig till insatser i den södra delen. I Libyen så deltar vi med spaningsresurser. Politikerna vågar inte låta de svenska piloterna släppa bomber. Att sedan de svenska spaningsbilderna är utmärkt underlag för senare attackinsatser verkar man blunda för.

Incidentberedskapen i Baltikum har vi ännu inte ställt upp i. Vår ÖB och nu senast Försvarsminister har dock täta möten i Baltikum och vem vet vad som sägs bakom lykta dörrar? ÖB råkade dock försäga sig och nämna att Sverige kan tänka sig att deltaga i NATO:s beredskap. Jag tvivlar dock på att Försvarsministern vågar ta upp samma sak då det skulle innebära att vi är med i NATO i allt utom namnet.

Tolgfors har gått ut och sagt att de ekonomiska åtstramningarna i Europa leder till ökat samarbete. Ja, det gör det. Men han har missat en pytteliten detalj i sammanhanget. NATO-landet England förnderar t.ex. på att samarbeta avseende hangarfartygskapacitet med NATO-landet Frankrike. NATO-landet Tjeckien deltar redan i gemensamt luftförsvar med NATO-landet Tyskland. NATO-landet Litauen låter NATO-stridsflyg stå i beredskap för att övervaka Östersjön och det Baltiska luftrummet. NATO-landet Island låter NATO-stridsflyg basera för att övervaka Nordsjön. Någon som ser den gemensamma nämnaren i detta stycke?

Frågan är om Sverige verkligen litar så pass mycket på NATO att vi vågar dra ner på vissa förmågor med förhoppning om att NATO hjälper oss med dessa vid behov? Vågar vi lita på att länder som Grekland har ekonomi att ställa upp? Anser våra politiker att NATO tycker att Sverige ställer upp tillräckligt mycket för att vara förtjänta av hjälp? Glöm inte att Georgien som är betydligt närmare NATO än Sverige inte fick hjälp 2008. De fick enligt omvärlden skylla sig själva för att de retat ryssarna för mycket. Att sedan ryssarna mer eller mindre annekterat de georgiska utbrytarprovinsrna Abchazien och Sydossetien bara för att det finns en stor mängd etniska ryssar samt gamla ryska baser där är någon som inte nämns allt för ofta i debatten. Likheterna med Baltikum är stora.

Än så länge så har de svenska försvarsneddragningarna varit av osthyvelmodell. Vi har ett luftvärnsregemente, ett artilleriregemente, ett signalregemente, en helikopterflottilj m.m. Om vi helt skulle sköra bort vissa förmågor skulle det innebära verkliga besparingar. Att bara t.ex. köra omkring i en stridsvagn kostar fortfarande en hel del pengar då det krävs vidmakthållande av kompetens, reservdelar, underhållsresurser m.m. Litar vi bara på att våra grannar och NATO ställer upp så finns det pengar att spara. Undrar om inte den verklige svenske Försvarsministern, d.v.s. Finansminister Borg ligger och funderar på detta om kvällarna?

DN

Uppdaterad 11-10-16, 16:26
Johan Wiktorin hade ett inlägg på Försvar och Säkerhet om Solidaritetsförklaringen.

Om jag försöker sätta mig in i omvärlden och dess bild av den svenska solidaritetsförklaringen, så blir det fullt av frågetecken i anteckningsblocket. En kvalificerad bedömare sorterar snabbt bort retoriken och tittar på vad som de-facto görs, vilken militär kapacitet som finns och vad avsikten kan vara. Ett förenklat svar är att väldigt lite görs i form av förberedelser, den svenska kapaciteten är i avtagande och avsikten tycks vara att Sverige ska föras närmare NATO. Det reser frågan om inte solidaritetsförklaringen är en förberedelse i det tysta för ett NATO-inträde, och att vi som pekar på obalansen mellan ambition och resurser helt enkelt missar själva poängen.

Johans inlägg fick en intressant kommentar från en läsare som frågade vad det var för föredrag om Solidaritetsförklaringen som skulle hållits av Krigsvetenskapsakademien på AI fältövning, men som stoppats av oklara skäl. Är det så att det inte är tillåtet att peka på det faktum att det blir allt mer uppenbart att den omställning svenska Försvarsmakten genomgår ligger helt i linje med ett kommande NATO-inträde? Jag hoppas att KKrVA lägger upp föredraget på sin blogg eller på sin hemsida. Innehållet låter mycket spännande. Än mer så när någon försöker att censurera det.

Uppdaterad 11-10-21, 17:41
Tydligen så var det Tolgfors själv som låg bakom att det inte fick hållas ett föredrag om Solidaritetsförklaringen. Nu KU-anmäls han för sitt tilltag.

Enligt anmälan så skulle generalmajoren och ledamoten i krigsvetenskapsakademien Karlis Neretnieks hålla ett anförande om möjligheterna att leva upp till Sveriges solidaritetsförklaring vid arméinspektörens utbildningsfältövning i Skövde i september.

Hultqvist hävdar att Tolgfors statssekreterare Håkan Jevrell stoppade anförandet genom att kontakta Försvarsmaktens generaldirektör Ulf Bengtsson.

Riksdagen antog den så kallade solidaritetsförklaringen 2009. Den innebär att Sverige ska hjälpa grannländer militärt om de blir attackerade. Neretnieks har bland annat i debattartiklar hävdat att Sverige inte kan leva upp till det åtagandet utan att Nato tillåts verka från baser i Sverige.


Är detta den typ av ledarskap och öppenhet som Tolgfors vill att Försvarsmakten ska leva efter? Lägre än Glocalnet!

Se även Wiseman i samma ämne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar