Pilgrimsfärd

En spaningsflygare har traditionellt sett tre budord, "Flyg lågt, flyg fort och flyg ensam". Det är inte av en slump som devisen för 1:a (spanings)division F21 är "Akktu Stakki" - "Ensam Varg" och 3:e divisionen F 11 var "Solus fortis est" - "Ensam är stark".

Numera så ser det dock inte riktigt så ut, då spaningsinsatsen i Libyen sker på medelhög till hög höjd för att undvika handburna robotar och eldrörsluftvärn och dessutom alltid i rote för att kunna skydda varandra. Till skillnad från 35 och 37 så har dessutom Gripen möjlighet till avancerad jaktbeväpning samtidigt som det finns spaningsmöjligheter. På S 35 så offrade man kanonen för kamerainstallation och på SF 37 så bar man oftast hellre motmedel än vapen.

Till de tre budorden för en spaningsförare borde man kanske lägga in en obligatorisk "pilgrimsresa" till Spaningsmecka, d.v.s. gamla F 11 på Skavstafältet utanför Nyköping. Numera hemvist åt Ryan Air, men förr hemvist åt den samlade spaningsförmågan i Flygvapnet.

Själv så passade jag i helgen på att ta på mig min pilgrimsmantel, stav och musselskal och begav mig till Skavsta för att besöka F 11 70-årsjubileum och Spaningsflygmuseums 20-årsjubileum.

F 11 historik
Flygspaning var den roll som flygplanen först utvecklades för och som det ursprungliga Marin- och Arméflygen använde sina flygplan till. Genom alla år så är det också spaningen som fått dra det tunga lasset då deras roll i fred är mycket lik rollen i krig. Genom åren är det också många spaningspiloter som har stupat under skarpa uppdrag.

En inte allt för politisk korrekt hotkarta i UND-vagnen på F 11. Rött=Lede Fi.

F 11 organiserades 1941. Det första flygplanet blev S 16 Caproni CA 313. Tyvärr så finns inga S 16 bevarade för eftervärlden, då vår övernitiske Flygvapenchef Nordenskjöld beordrade att allt gammalt skulle brännas då Flygvapnet övergick till Readrift. En replika byggdes i samband med TV-serien "Tre kärlekar" och den håller man sakta men säkert på att bygga om till en mer riktig kopia på en B 16 på Flygvapenmuseum i Linköping. S 16 fick ett dåligt rykte då det var många haverier med dödlig utgång. Det man missar är att de flesta flygplan under VK2 var byggda för ett par 100-timmars drifttid. Sedan var de tänkta att vara nedskjutna! I Sverige flög de på tok för många timmar och limmet i vingarna släppte samt brand uppstod i motorer. Minst tre stycken S 16 blev nedskjutna av tyskt jaktflyg under spaningsflygningar över Östersjön mot bl.a. V2 produktionen i Peenemünde.

1945 fick man överta gamla B 3 Junkers Ju 86 som spelat ut sin roll som bombflygplan. Ett sådant finns bevarat på Flygvapenmuseum i Linköping och ska vara det enda bevarade exemplaret i världen! Junkers Ju 86 tillverkades även av Saab på licens och var det första flygplan som Saab producerade. B 17 var bara det första egenkonstruerade flygplanet för Saab! En kort tid användes B 3 även som signalspaningsflygplan, men den rollen togs senare över av Tp 79 Douglas DC 3.

1946 kom det första svenskutvecklade flygplanet i form av Saab S 18A. Endast en B 18 finns bevarad på Flygvapenmuseum i Linköping. Det bärgades 1979 från havsbottnen utanför Härnösand efter att ha fått nödlanda på isen vintern 1946. Då det skulle bogseras in till land så sprack isen och flygplanet sjönk.

S 9 Seversky Republic gjorde en kort sejour som spaningsflygplan på F 11. Detta är lite symptomatiskt för F 11 första år då man fick överblivna flygplan från andra flottiljer som spelat ut sin roll som jakt eller bombflygplan. De hade därför prestanda som var något sämre än de aktuella jakt och bombflygplan som användes i resten av Flygvapnet. Kanske var det detta som skapade en liten nedlåtande ton från jaktpiloterna då de ansåg att de fick flyga de bästa flygplanen? F 11 blev på så sätt också unikt, då man på varje division ofta opererade flera flygplanstyper.

S 14 Fieseler Fi 156 "Storch" var egentligen inte ett spaningsflygplan i sin rätta bemärkelse. Det fungerade bra som armésamverkansflygplan och för eldledning tack vare sina STOL - Short Take Off and Landing egenskaper. Men i övrigt så var prestandan inget att hänga i julgranen.

1948 kom det första riktiga spaningsflygplanet med mycket goda prestanda i form av S 31 "Spitfire". Med detta flygplan så genomfördes mycket aggressiv spaning mot Sovjetunionen strax efter VK2. Svenska piloter flög långt in över ryskt territorium och korsade även Finland på väg mot Murmanskbasen. Jag rekommenderar boken "Bortom horisonten" om dessa flygningar. Även om de första jetmaskinerna var på väg in på bred front i Flygvapnet så stod sig Spitfire väl i konkurrensen. Spitfire kunde svänga betydligt bättre och hade även mycket goda fartegenskaper.

S 28B DH100 MK50 "Vampire" var bara ett mellansteg för att träna upp spaningspiloterna på readrift inför leveransen av S 29 "Tunnan" 1954. Med "Tunnan" så deltog piloter från F 11 i insatsen i Kongo på F 22. Ett kort tag hade S 29 också världsrekordet i hastighet för jetflygplan.

S 32 "Lansen" blev 1958 det första spaningsflygplanet med radar och fokuserades därför mot havsövervakning. Med två mans besättning var det ett mycket kompetent spaningsflygplan.

Kamerainstallationen i en S 32 "Lansen"

S 35 "Draken" blev 1965 det sista flygplanet på F 11 och 1980 lades flottiljen ned. Spaningsdivisionerna flyttades till 2:a division F 17 som fokuserade på havsövervakning och 1:a division F 21 som fokuserade på spaning över land. Bägge divisionerna blev utrustade med SF/SH 37. Något fler SH på F17 och något fler SF på F21.

Kamerainstallationen i en S 35. Märk väl att den sitter på platsen för kanonen på "vanliga" 35:or.

Jag har i tidigare inlägg beskrivit en del om spaningsflyget under Kalla Kriget.

F 11 var som sagt med nere i Kongo med två stycken S 29 "Tunnan". På något sätt så känns det därför logiskt att "50-årsjubileet" i form av insatsen i Libyen även den fick fokus på spaning. S:et i JAS 39 blev med ens viktigare än A:et som allt för länge fått stort fokus då Försvarsmakten ominriktade sig till att drivas i utveckling av bl.a. NBG08 där Flygvapnets roll var understödjande i form av CAS - Close Air Support.

Flygdagsaktiviteter
Lördagen kom med mycket vacker väder. En smula höstkall klar luft som ger bra dragkraft och bett i svängarna. Flyguppvisningen bestod i den första flygningen på två år med B 17 "Blå Johan", J 29 "Gul Rudolf" som nog sjunger på sista versen om man inte inom snart får tag på en ny motor, J 32 "Lansen" och tre JAS 39 "Gripen".

Det var tänkt att hållas föredrag om spaningssystemet samt om insatsen nere i Libyen. Jag missade föredraget om spaningssystemet och sedan så packade tekniken ihop så Libyenföredraget blev inställt.

Museet passade på att inviga sin nya Viggensimulator där hugade spekulanter framöver kan boka tid för att få känna på hur det känns att flyga en Viggen.

Tyvärr (för min del) så var det på tok för mycket folk för att man skulle kunna titta på saker och ting i godan ro och flyguppvisningsprogrammet innebar därför att jag inte hann titta på allt. Men jag får nog ta en ny pilgrimsresa inom kort.

Jag kan helt klart rekommendera ett besök på Spaningsmuseet på gamla F 11. Här är det kamerorna och de flygplan som bar dem som står i fokus. Till skillnad från Flygvapenmuseum i Linköping som är mycket fint, men en smula sterilt så tycker jag att våra förbandsmuseum håller mycket hög klass då fokus där är på användningen av flygplanen. Utställda i hallen på Spaningsmuseum finns S 29 "Tunnan", S 32 "Lansen", S 35 "Draken", SF 37 "Viggen"(framkropp) samt givetvis mängder av olika kamerasystem. Det finns en gammal UND-vagn där fototolkarna utvärderade bilder och förberedde piloterna inför nästa uppdrag. Det finns beskrivningar av spaningsuppdragen med S 31 "Spitfire" mot Baltikum och Murmansk strax efter VK2 samt uppdragen inom ramen för F 22 i Kongo.

Se även LAE:s inslag om flygdagen här och här.