Hur ser framtiden ut?

Den svenska militära närvaron i Afghanistan närmar sig sitt slut. Regeringspartierna söker just nu samarbete med de övriga partierna och det ryktas om avveckling med början 2012 för att fullständigt dra hem styrkorna till 2014. Inget förvånande med den tidsplanen.Det är ju precis vad NATO, EU och den afghanska regeringen redan kommit överens om. Möjligtvis så kan det vara en smula förvånande med tanke på att utvecklingen av uppbyggnaden av den afghanska armén och polisen inte gått så fort som man skulle önska. Därmed så vette sjutton om det finns någon att lämna över säkerhetsansvaret till. Tidplanen borde med andra ord justerats en smula.

Men viljan finns inte. USA har dålig ekonomi och satsar på presidentval 2012 och har beslutat om att dra hem truppernas från Irak under detta år, trots att säkerhetsnivån fortfarande kan anses som något tveksam. Europa är pank och kommer med stor sannolikhet att dra sig tillbaka under de närmaste åren för att slicka såren och bygga upp sina försvarsmakter igen.

Även här hemma i Sverige så saknas viljan. Tolgfors och Co har drivit en ominriktning av Försvarsmakten som innebär att huvuduppgiften är att fokusera sig mot internationella insatser. För att bemanna dessa har man infört utlandsobligatorium för anställda i Försvarsmakten och avskaffat värnplikten till förmån för yrkessoldater. Men insatsen i Libyen visar med all tydlighet på att politikerna egentligen inte vill nyttja de nya förmågorna. Det är dyrt och det riskerar att bli politiska tillbakaslag om det går dåligt eller motståndaren likt Khadaffi envisas med att inte ge upp.

Hur ser den politiska förankringen egentligen ut? I ett inlägg i SvD så kritiseras Regeringens otyldlighet avseende hur man tänker fortsätta med den svenska närvaron i Afghanistan efter 2014.

Taktiken från regeringshåll är uppenbarligen att tiga ihjäl kriget med sikte på att smyga igenom ett beslut om fortsatt svenskt deltagande i ett krig utan slut. Vad säger den politiska oppositionen?

Jag både håller med och förkastar argumenten i inlägget. Att tro på att enbart civila hjälpinsatser kommer att lösa alla problem är en smula naivt. Dessa pengar kommer bara att försvinna i korruptionen. Dessutom så kommer hjälpinsatserna att möjliggöra för ickedemokratiska grupperingar som talibaner och en del av de gamla krigsherrarna som numera sitter som provinsguvernörer att idka utpressning mot omvärlden. Däremot så är det helt rätt att ifrågasätta Regeringens planer. T.ex. tänker man sända HKP 16 till Afghanistan 2013. Är det så att vi överlåter stridandet på backen till de lokala trupperna och stöttar med högteknoligiska förmågor som stridsflyg, UAV och helikoptrar?

Vem ska dessa helikoptrar stötta? Karzai kommer med stor sannolikhet att söka stöd från en del grupperingar som idag samarbetar med talibanerna i strider mot ISAF. Redan idag så samarbetar ISAF med en del mycket tveksamma grupperingar. Vid sidan av ANSF så är det rena milisförband som utbildas och beväpnas.

Den svenska försvarsmakten beskriver CIP som en lokal grupp som ska skydda sin egen by och rapportera till polisen om något sker. Vid rekryteringen har de fått en armbindel och en visselpipa men ingen träning eller vapen. Ändå har alla vapen och dessutom bär flera av dem polisuniform, trots att de inte är registrerade som poliser. I själva verket är CIP bara ett annat ord för milis. På den svenska basen är frågan känslig och inte alla är bekväma med att vara involverade.

– CIP är en rysare och ungefär som att Stockholmspolisen skulle anlita och betala Hells Angels för att hålla ordning i Rinkeby utan att ställa några frågor om hur de går till väga, säger en svensk soldat med insyn i projektet.
...
Projektet beräknas pågå i två år, men resultatet lär synas långt tidigare. Det är mycket tveksamt om idén att beväpna fler folk i ett redan överbeväpnat och krigsskadat land kommer leda till någon form av fred.

– Förmodligen är det framtidens inbördeskrig som beväpnas just nu, säger en av dem som deltagit i CIP-projektet.

Personligen så tycker jag att överlämna krigandet åt afghanerna är enda sättet att lyckas dra oss ur Afghanistan, men många av de argument som den svenska insatsen grundat sig i, d.v.s. hjälpa kvinnor, öka säkerhet för civila och bygga upp en afghanska stat kommer att få mindre fokus. Med stor sannolikhet så kommer ISAF efter 2014 att få välja sida i ett inbördeskrig. Mycket likt NATO:s agerande i Libyen. Frågan är bara vilken av dessa sidor som har rätten med sig?

Vår insats i Afghanistan kommer om 20-30 år att utvärderas på samma sätt som Kalla Kriget utvärderas idag. Frågan är vad resultatet kommer att bli? Var det värt ansträngningen? Var det verkligen "A Just War?"

2014 kommer svenska Försvarsmakten ha gått in i den nya insatsorganisationen. Frågan är bara hur insatserna kommer att se ut om lite mer än två år?

I USA verkar det som om de utdragna krigen i Afghanistan och Irak har resulterat i att man undviker att bygga upp stor truppnärvaro. I stället så är det kombinationen små specialförband med stöd av UAV och stridsflyg som gäller. Afghanistan 2001 snarare än Afghanistan 2011.

Ett exempel är USA:s satsning på att slå ner Al Qaida var de än dyker upp. Just nu så använder man sig av de nya teknikerna i insatser mot Al Shabab i Somalia.

The airfield in Arba Minch is part of a network of secret bases for unmanned aircraft in the Horn of Africa and the Arabian peninsula, the Post reported, citing unnamed US officials.

The US Air Force has spent millions of dollars to improve the airfield in Ethiopia to accommodate a fleet of Reaper drones that carry Hellfire missiles and precision-guided bombs, it said.
...
The raids are conducted under the authority of the Central Intelligence Agency, not the military, but special operations forces and drone aircraft can be assigned to the spy agency for the strikes.


Visa större kartaKarta över Arba Minch i Etiopien

Operationerna med Reaper från Arba Minch är bara en del i ett nätverk av baser som USA bygger upp kring Somalia. En av dessa baserade Kustbevakningen sitt flygplan under insatsen i Adenviken.

The Air Force operates a small fleet of Reapers from the Seychelles, a tropical archipelago in the Indian Ocean, about 800 miles from the Somali coast.

Om Sverige ska hänga på i denna trend så är det alltså dags att sätta in SOG stöttat av Gripen och vår nya UAV Shadow 200 "Örnen". Givetvis så finns det behov av HKP 16 för snabba transporter av specialförbanden. Frågan är bara vilket politiskt stöd det finns att samarbeta med CIA i.s.f NATO? Å andra sidan så hade CIA förband även i Afghanistan och amerikanska specialförband med tveksamma uppdragsmandat har opererat ut från Marmal där även de svenska förbandet finns stationerade.

Som en del av USA:s satsning på att slå ut Al Shabab så ingår även träning av de lokala styrkorna. Där är Sverige redan med på ett hörn och deltar med instruktörer nere i Uganda.

European Union Training Mission Somalia (EUTM) inleddes den 7 april 2010. Syfte med insatsen är att bidra till en stabilisering av situationen i Somalia i enlighet med Djibouti-avtalet från 2008. EU fattade beslut om utbildningsinsatsen för den somaliska regeringens säkerhetsstyrkor i januari 2010.

Visst så sysslar de svenska instruktörerna enbart med utbildning av Somaliska soldater, men man måste vara medveten om att det finns flera sidor på ett mynt. Sverige väljer bara att fokusera sina insatser på de mer officiella och lagliga delarna.

Det här är ett faktum som våra politiker måste vara mer tydliga mot svenska folket. När vi deltar i internationella insatser så är vi bara en mycken liten kugge i spelet. Vi hänger på USA och de större länderna i NATO, för utan deras stöttning så skulle insatserna vara omöjliga. Men det innebär också att vi får acceptera att följa deras planer. Utbildningen av CIP i Mazar-e Sharif är bara ett exempel på detta.

Se även Wiseman, Klart Skepp! och Försvar och Säkerhet.

Här är en video över Arba Minch, före USA:s uppbyggnad. Med stor sannolikhet så ser det ganska så annorlunda ut just nu.



SvD1, SvD2