Inget att fira idag (uppdaterad)

Idag för 10 år sedan så gick USA och Storbritannien in i Afghanistan. Detta var starten på Operation Enduring Freedom. Det var ett svar på attackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2011. Nu börjar man minska sin närvaro. Obama har ett val att vinna 2012 och måste visa på framgångar i de globala krigen mot terrorism. ISAF börjar också ge upp och de flesta länder har likt Sverige satt upp målet att helt lämna över säkerhetsansvaret till afghanerna till 2014.

Men är verkligen målet med att lämna landet år 2014 realistiskt? Nja, säkerhetsläget har förvärrats det senaste året. Det som styr just tidsplanen nu är nog mest den dåliga europeiska ekonomin, snarare än hur säkerhetsläget utvecklas. De flesta länder vill dra sig ur för att de inte längre har råd. Det enda som motverkar ett snabb uttåg är risken att tappa politikernas och väljarnas förtroendet för liknande insatser i framtiden. I brist på en utpekad fiende mot de egna länderna så försvarar många länders försvarsmakter sin egen existens på deltagandet i de internationella insatserna. Om insatsen i Afghanistan misslyckas så är framtiden oviss och i dessa tider med begränsade budgetar så är det liktydigt med nedskärningar.

Har vi nått målen med insatsen i Afghanistan? D.v.s. att slå ut Al Qaida (mest USA och Storbritanniens mål), öka säkerhet för befolkningen och bygg upp landet (Europa och ISAF:s mål).

- Al Qaida är inte längre en maktfaktor i Afghanistan. Men detta mål nåddes egentligen redan 2001 när Usama bin Laden tvingades till reträtt från Bora Bora grottorna in i Pakistan. De som ISAF strider mot numera är en ohelig blandning av talibaner, krigsherrar med tveksam lojalitet, kriminella, drogsmugglare, afghaner som hotas eller köps av föregående samt afghaner som helt enkelt slåss för att det finns en motståndare att slåss mot.

- Ett av de svenska politiska målen med insatsen i Afghanistan var att öka säkerheten för kvinnor i Afghanistan. Det målet har man lyckats med. Fler afghanska barn får gå i skola än någonsin tidigare och av dem är många flickor. Men med stor sannolikhet är detta en av de saker som den afghanska regeringen får göra eftergifter på för att kunna få ihop någon typ av samtillvaro med talibanerna i framtiden.

- Statsbyggnationen har till stora delar misslyckats. De val som genomförts har varit korrupta och centralregeringen är inte accepterad av stora delar av befolkningen. Risken för inbördeskrig är också stor. De gamla krigsherrarna sitter numera som guvernörer i olika afghanska regioner. Då den afghanska centralmakten knappast är att klassa som särskilt stark så är risken stor att USA och ISAF:s utdragande resulterar i ett nytt inbördeskrig på samma sätt som efter att Sovjetunionen lämnade landet. Glöm inte att det var detta inbördeskrig som på den tiden fick talibanerna att växa sig starka. De må ha bryska metoder och sned syn på kvinnor, men under en tid så var de accepterade av befolkningen som den enda organisation som kunde bringa lag och ordning till landsbygden. Här ligger också omvärldens största miss. För mycket fokus på centralmakt och för lite fokus på landsbygden och stamkulturen.

Tyvärr tror allt för många fortfarande att det är med mer och nyare teknik som kriget i Afghanistan kommer att vinnas. Hearts and Minds verkar ha nedprioriterats. Det var helt enkelt för farligt för ISAF soldater att nå ut till lokalbefolkningen.

ISAF:s insats har betytt mycket för den afghanska befolkningen. Men tyvärr så riskerar de 10 årens arbete att kastas bort så fort ISAF lämnar landet. Frågan är om det blir bättre av att stanna några år till, eller om det bara är att acceptera faktum. Endast ett av målen nåddes och det var att slå ut möjligheten för Al Qaida att använda Afghanistan som träningsläger. Numera finns det andra delar av världen som Al Qaida är mer aktiva i. Talibanerna är ett hot mot sin egna befolkning, men de är ett mycket begränsat hot mot sin egen befolkning.

Det gäller att tänka över hur vi drar oss ur landet. Faran med en oordnad utdragning är att talibanerna och Al Qaida kan använda det som en seger för att nyttja i PR-kampanjer för att söka nya medlemmar och "sponsorer".

I svensk press så vimlar det inte direkt av artiklar idag som tar upp dagens firande. Mest så beror det nog på att det inte finns särskilt mycket att fira. Ännu så är det för tidigt att hälla upp champagnen och fira att uppdraget är slutfört. Frågan är om det ens är dags att ställa den på kylning.

Läs mer om 10-års "jubileet" här.

Läs även Forsno.

SvD

Uppdaterad 11-10-08, 15:07
Hur länge måste ISAF stanna kvar i Afghanistan? Det har gått 10 år. Tittar man på andra liknande konflikter så är 10 år oftast bara den tid det tar att få stopp på de öppna striderna. Konflikten kan pågå i 30 år till.

F.d. amerikanske befälhavaren i Afghanistan, Stanley McChrystal, går nu ut och säger att USA är enbart halvägs mot målet i Afghanistan.

Den amerikanske generalen hävdade också att dåvarande president George W Bushs beslut att invadera Irak två år efter attacken spelade en viktig roll för utvecklingen i Afghanistan. Delvis på grund av att styrkor som hade behövts i Afghanistan kommenderades till Irak, men framför allt psykologiskt.

– Det förändrade den muslimska världens syn på USA. När vi attackerade talibanerna fanns det en förståelse för att vi hade rätt att försvara vårt land och det faktum att talibanerna tillät al-Qaidas träningsläger i Afghanistan. När vi tog beslutet att gå in i Irak var det betydligt mindre legitimt i ögonen på muslimer, sade McChrystal.

Han ser inte speciellt optimistiskt på USA:s möjligheter att besegra talibanerna.

– USA och våra allierade är bara 50 procent på vägen att nå våra mål, sade McChrystal.

Minst tio år till alltså enligt McChrystal. USA:s ekonomi går back 1,3 biljoner dollar och Europas ekonomi är på väg utför i en dödsspiral. Frågan är om vi har den ekonomi och den vilja som krävs för att hålla ut i tio år till? Att vissa republikaner som Mitt Romney tror på ett USA som fortsatt världspolis är nog inte förankrat med den ekonomiska verkligheten.